Skip to main content

Full text of "Biografiskt lexikon öfver namnkunnige svenske män ..."

See other formats


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



U UNIVERSirv LIBHAfilES STANFORL) 



fY LIBRAHIES STANFORD [J|^|\/£R5| 



STANFORD UNIVCR51TV LIBRAI\ 



ARIES STAN FORD UNIVERBITV LIBf, 



WFORD UNIVERSITY U8RA1!,L-; 



LIBRARIES 



[) UNIVERSITV LtQHARIES STANF"^ 



TY LIBRAn 



■ "i 



*•) 



t 



^ ^ 



BIOORAPBISKV 

L E X I C O N 



ÖFVER 



NATiiBSKxnsjnKB »vmmjBLåk nAjs. 



TJUOONDEANDRA BAHSBV. 



ÖREBRO, 

N. M. L12VDH, 1855^ 



• I » \ 



t 



^ w 



> 



w. 



(Andra icrien.) 

WACHENFELT, DAVID FREDRIK, JOACHIM 
FREDRIK, CARL FREDRIK vox 



1. WACHENFELT, DAVID FREDÄIK von. 

I Eb prspositns Wacbenbasen både en son David Fredrik, 

lår Sveriges konnng upprättade ett regemente i Meck- 

1656, dervid ingick som ryttare. Han blef Corporai 

år, slogs de tre dagarne vid Warschan, blef Qvarter- 

tre 1657 vid Generalmajor Plantings regemente, Ctfrnett 

ides 1658, tog afsked, då Sverige fått fred, 1662, ocb 

tin kejserliga arméen i Ungern, der ban blef Regements- 

^mästare nnder General- Wacbtmeistern Garniers Rege- 

(, kampande mot Tnrkarne; då detta krig slöt, gick ban 

Lienteaant i Brnnswig-LSnebnrgsk tjenst 1673. Tog 

kejserlig tjenst, då nytt krig ntbröt, upprättande ett 

;nle under det fnrstliga Bayrentbska Cnirasser-rege- 

it, bvllket compagnie ban, svårt sårad i bataljen nära 

irg, lemnade till en Severini. Tillfrisknad blef Wacben- 

1675 Hi^or i svensk sold, upprättande ett compagni 

e, som förlades i Wismar, der ban ''^med god ocb 

condnil^ ntstod bela belägringen. I ett utfall afsköts 

venstra ben af en styckeknla. Adlad 1688 med nam- 

WachenftlU Hans fyra söner Joachim Fredrik (se n:o 2), 

Fredrik (se n:o 3), David Fredrik^ som blef Capitalne, 

Paul Fredrik, som blef Lientenant, introdncerades 1720 

1743). Död i Wismar 1702; både baft från afskeds- 

let en årlig pension ^^för trogna ocb tappra tjänster.'' 

BIOOR. LBX. XXII. I 



I 
/ 



I 



463276 






f 



w. 

(Andra lerien.) 

WACHENFELT, DAVID FREDRIK, JOACHIM 
FREDRIK, CARL FREDRIK vow. 

1. WACHENFELT, DAVID FREDÄIK von. 

Eb prspositns WacbenbnseD både en son David Fredrik, 

blir Sveriges konnng upprättade ett regemente i Meck- 
rg 1656, dervid ingick som ryttare. Han blef Corporai 
im år, slogs de tre dagarne vid Warschan, blef Qvarter- 
*e 1657 vid Generalmajor Plantings regemente, Ctfrnett 
ides 1658, tog afsked, då Sverige fått fred, 1662, ocb 
i\U kejserliga arméen i Ungern, der ban blef Regements- 
TmasUre noder General-Wacbtmeistern Garnlers Rege- 
I, kampande mot Tnrkarne; då detta krig slöt, gick ban 
Lienteaant 1 Brnnswig-Lfinebnrgsk tjenst 1673. Tog 
kejserlig tjenst, då nytt krig ntbröt, upprättande ett 
ignie under det furstliga Bayrentbska Cnirasser-rege- 
it, bvllket compagnle ban, svårt sårad i bataljen nära 
ibirg, lemoade till en Severini. Tillfrisknad blef Wacben- 
1675 Hi^or 1 srensk sold, upprättande ett compagni 
e, som förlades i Wismar, der ban ^med god ocb 
conduir utstod bela belägringen. I ett utfall afsköts 
renstra ben af en styckekula. Adlad 1688 med nam- 
WaehenfdlU Hans fyra söner Joachim Fredrik (se n:o 2), 
Fredrik (se n:o 3), David Fredrik^ som blef Capitalne, 
Paul Fredrik, som blef Llentenant, introducerades 1720 
1743). Dud i Wismar 1702; både baft från afskeds- 
let en årlig pension ^^för trogna ocb tappra tjänster.'' 

BIOOR. LBX. XXII. I 



2. WACHENFELT, JOACHIM FREDRIK TM 

SoD af 11:0 I, född I MeekteDbvrs t painskapet af 
strow I MqJ 1680. Cadett i Cbvr-Bråndenbvrff, Ve 
vid General-Lientenanten och GonverD. Baron Lteweas 
mente 1 Wlsmar; bl vistade campagnen och derpi belai 
af TöDDlngen 1699. Blef dernnder Förare. Deltog 1! 
giogen öfVer Dttoa; blef 1702 Cornett vid östgdtta 
meate; deltog i filtolaget vid Clissow s. å. samt t 
gen af Tborn 1703. Llentenant s. å., i hvilken 
han bivlstode actionerna vid Rensch-Lemberg och Frai 
samt bataUen vid Warschan. Gapitalne vid Ge^erj 
Krassows Dragonregemente 1708; bl vistade Straiaudi 
fcad 1711, actlonen vid Gadebnsch 1712, blef fången vM 
ningen 1713, frigjorde sig sjelf 1714; Major vid 
Dragonerna 1715; deltog i actlonen vid Stresso på 
Bligen samt i Stralsnnds belägring och öfvergång s. 
han blef dansk fånge. Flyktade 1717 till Svenska, ai 
och gjorde 1718 års campagne 1 Nom; fick CapttalaetI 
delDlDg vid Österbottens regemente; Ofverste LlenteaMtoj 
sked gafs honom 1741; R. S. O. 1751. Död ogift 



3. WACHENFELT, CARL FREDRIK von. 

Son af n:o 1, född i Sept. 1681 t Mecklenbntf. V^ 
talre 1699 vid Generalmi^or Palmqvlste regemente 1 
snnd. Corporai och Förare 1700. Afiikedad 1701. Vi 
talre vid Uplands regemente s. å. Finrik 1703. 
blesserad 1705 t actlonen mot Ryssarne vid Wi 
brygga.. Fadren hade i Sveriges tjenst förlorat venstn^ 
net; sonen förlorade nn i samma ijenst högra armen. 
1707 Underlientenant vid Uplands regemente. Bit 
hnfvndet 1709 vid stormningen af Wiprech. Fånge vid 
tava. Flydde 1719 från Sarewski och blef s. å. Csl 
vid Uplands regemente med Lientenanto indelning. Inl 
cerad 1720 som svensk adelsman. Capitaine vid BIfsl 
regemente 1724, der han fick Lientenanto indelning 
Kinds compagnl. Fick Capitainelientenanto indelning II 
Capitaine vid OfVerste Rnthensparres regemente med Lt 
nants indelning 1745 (1729 enl. Ennes). Minors aOsked 1 
Gift med Christ. Regina Lod, Mi^rsdotter. 



WACHiCHLAGBR, Geofg. 3 

Att» fartleltte 1854 i mer in 20 persoDcr, deraf likväl 
T Baittga ittliBgar. 

[ill AT : Bti^niB. A^clsmatr. -> EaneB Carl XII» Krigare. ~ Rothlieba 
' \ mS ISIS. -« Aare^ R. o. A. Kalender.) 



WACHSCHLA6ER, GEORG, 

ie giBiIa Carollner'' in toga^ Carl XILs förtrogna U- 
iå ku, som h^eiUskönt tagit kungakronor, 

'^gmdashåut gaf bort dem genast;" 

Iktfeia sitt mm, der si många Garoliner in sago flram- 
jfg Mr de largiriga, bYllka om historiska personer 
kiina mer ån den bedrift, eller de bedrifter, för hvilka 
t liafderna. 

6eofg Wachscblager föddes den 20 Oct 1648 i Thorn. 

Daniel W. ?ar der Bnrggrefve ocb President, räk- 

anor Arån en Matth»ns W. som i 13:de seklet inflyttat 

FriBkenas land. Vi möta först Georg W. såsom Se- 

lios Svenske Ambassadören i Polen Frib. And. 

Adök, 1674, bvarpå ban blef Svensk Gommissions-Sekre- 

vid Polska bofvet 1693, ocb Sv. konnngens resident i 

1698; men om våren 1700 bortvisades ban flrån War- 

derför att ban inför de Polska Sekreterarne förklarat 

lir Polska fribeten af K. Angnsts tillämnade fredsbrott 

Sverige. Begaf sig till Stettin, men samtalade först i 

ned flera Polska magnater om Ronnng Angnsts af- 

Sindes 1702 med grefve G. Piper till Sapiebeme, 

rkaadla om fred med Polska repnbliken; likaledes se 

skacblager Jemte Piper ocb 01. Hermelin såsom flreds- 

ler 1 Langendorf afslnta den öfverenskommeise mel- 

'Srertge ocb Polen, b varom låses i Nordb. Garl XII:8 

L p. 231—243. Sedan såndes W. ensam till Gardi- 

\s 3:ne gånger, såsom Polska språket fnllt måktlg. 

alg man Grefve A. Horn ocb W— r, såsom Sveriges 

irer vid Riksförsamlingen i Warscban, då följden 

lAigvstt afsåttning ocb Stanislai val. Om W. också söp 

Mia, såsom Arv. Horn gjorde, kanna vi ej. Stats- 

1705. Blef Polsk fånge vid Warscbans eröfring s.å.; 

lera nnderbandlingar åter ntvexlad. Var nårvarande vid 

lilslai kröning, dervid synnerligen bedrad. Accred. Sv. 

iter vid K. Stanislai bof 1708. Uppeböll sig i Königs- 

tnis lian derlflrån förvisades af Preussiska regerinc^ii. 



4 Wachtmbistbr, iiiaiw. 

Adlad d. 3 Oct. 1711 (d:o 1457). Hof^Can^ler 1716. Fi 
lierre 1719 (oto 141), då ban kommit till Sverige, der tu 
dog d. 20 NoY. 1720. Gift med Anna Catliar. von Schlakoa 
Redan d. 29 Maj 1719 miste en Vice Hofcanzler förordnas 
anseende tfll Baron W — s ålder ocb sjnkligbet och deraf hi 
flytande oförmåga att bestrida de åtsklllige bögst angelågi 
göromålen, som, voro Hofcanzlern ålaggda. Hans Mberrlii 
namn nppbörde på Riddarbnset vid den ogifte sonen Frib. Qi 
W— rs frånfälle i Dautzig; ban lemnade Sverige kort eft< 
fadrens död. Den adliga nnmmern fortlefde genom brorsi 
nens Georg Henric W — rs intagande på densamma. Varde 
Hofmarskalken Wacbslager, bvilken blef skalden J. G. Oxei 
stjernas svärfar, bans son? 

Skrifter: G. W— rs bref om Polska Kungavalet 1704 till G. v. Adlerfel 
. infördt i dennes Leben Carls d. XII. 2. p. 90—92. Nupliis Caroli XI . . 
Si Udalricae Eleonors .... a G. Wachschlager Ser. R^g. Pol-Secre 
Carmen in foL pl. 41/2 1680, var kflndt af Warmholtz (il:o 5133). 

'(Källor: Hithörande Sv. historiåka arbeten.) 

—nr. 



Tillägg till XIX B. h. 3, p. 95. 

2. WACHTMEISTER, HANS (II). 

öfver bans enka Agnes Margareta v. Helmstedt^ ^^Prey- 
ftati zn BJörkö^^ år en likpredikan tryckt 1667 på tyska, 
hållen af Job. Gerdes, pastor vid Tyska kyrkan i Stockliolm, 
hvarnr må meddelas, att sonen Adam Claus var den åldste, 
att en dotter Anna var gift med Grefve Gnstaf Hehn. Lilliey 
Gonv. i Stralsnnd, ocb stii eih Christina Eleonora då var ogift; 
således både H. W— r 7 söner ocb 3 döttrar (4 döttrar döda). 
Frn A. M^ v. H~s fader var Riksfriherren Bleicbardt v. 
Helmstedt, Riddare, Arfberre till Biscboffsheimb, öfverate, 
Land-Hoinueister ocb Geheimeråd i Hertigdömet Wttrtemberg, 
g. m. Anna Margaretba v. Liebenstein, som räkna bland sina 
förfader Märg. v. Hntten, Anna von Hntten ocb Bartold von 
Hntten. Vi knnna ej bestämt angifva den dock troliga sl&gtför- 
bindelsenmed Lntbersvån Ulr.yon Hntten. A. M. v. H. blef 
först 15-årig gift med Riksfriberren Fr. v. Rirscbborn 1628, 
då bon blef frn öfver 2 slott, 3 stader ocb 36 byar; enka i 
sitt 19 år. Svenska arméen nnder Gnstaf Adolpb räddade 
hennes af Spanska tyrannen anfallne egendom, bvarefter boa 
1634 blef g. m. Svensken Hans Wacbtmeister. Efter håiA 
död 1652 appfostrade enkan de 14, åtminstone delOänoa 




Wadman, Jokan Änders. i 

Jeftaide barnen med stor omsorg. Hoo både en nnder stora 
if stadgad cbrlstendomskanskap, som Yåckte lärda måns 
an. Hvarje dag höll en predikant Bibelntläggning I 
lins. Gasas conscienti» visste bon så skriftmessigt 
gmndligt ntlågga, att bon kände sjelf trösta sin prest 1 
svagbei. Hon skaffade sjuke ej blott föda oob dylikt, 
ock låkarevård; ocb förmådde sjelf meddela dem, vid 
itga besök, den båsta salfvan i andlig tröst. Då bon 
Bde badet i Ems 1664, inbjöds bon af fnrstiiga vån- 
ocb många visader benne en stor åra. Hon dog d. 20 
1666, född d. 30 April 1613. AlU visar att denna 
rinimoder för så . många minnesvärda mån sjelf varit minnes- 
vård. ' 

(K&IIb: Gerdet*8 likpredikui.) — N. 



W A D M A N , JOHAN ANDERS. 

Föddes den 27 September 1777 på Drottningskår vid 
Carlskrona. Om bans tidigare år vet man föga eller intet. 
Ar 1796 var ban student i Land, såsom synes af en dispata- 
tkm ^de antmornm bnmanoram perennitate^\ för bvilken W. 
responderade, under magister Olof G. Horster. Någon saker 
kännedom om Wadmans föråldrar hafva vi ej; men W. bar 
4elf berättat att bans far varit prost, ocb vi förmoda såle- 
ta att denne far varit en sistnämnde år (1796) afliden prost 
mb And. Wadman i Tving (2 1/4 mil från Carlskrona). — 
Oakring åren 1804 — 1805 lärer W. bafva i sällskap med 

' Cl broder, företagit en utländsk resa. Huru långt denna 
rtrickte sig — om endast till en del af Tyskland eller äf- 
fCB till England oob Frankrike, — är oss ej med vissbet 
kékant; men Ref. vill påminna sig såsom skalle .W. någon 

' glig berättat att ban, W., ''blifvit utaf med sitt /a- i Paris 
•eh sitt flndderne i London." Med vissbet påminna vi oss 

'itt W. brukade omtala det tryckande penningbekymmer som, 
1 Mt slutet af bans utländska resa, inträffade; så tryckande 
^ itt ban, bvilken, eburu njutningslysten, mer än de fleste 
tinde spara ocb umbära, i ordets egentliga mening baft 
svårt att få bröd. En förut för nöje nppöfvad talang att 
lUboattera, blef då bans bjelp, ocb förskaffade bonom, lifnärd, 
iter till fäderneslandet. — Omkring 1807 kom han, efter 
lekommendation af professor Weltzin i Götbeborg, till Abl- 
filttern 1 Wermland, der ban, i bofjnnkaren Geijerstams hns, 
2—3 år vistades såsom Informator. Efter några år åte^llnna 



n 



^ w 



BIOCRAPBISKV 

L E X I C O N 



ÖFVER 



SAMlSMMnSTniBX SVENSKA IIÄlff. 



TJVOONBBAKDRA BANBBT. 



ÖREBRO, 



•.t . s 



w.\ 



t 



^ K 



BIOORAPHISKV 

L E X I C O N 



ÖFTER 



isAmnsuxnsjnKB sten ska nAnr. 



T«rUCK>lVDEAlVDRA BAHDBT. 



» • » 



.•• :- * 



ÖREBRO, 

IV. Jtf. LjrjVDH, 1856; 



■ I . *. 



10 WAHtTRöM, Carl Ouitaf. 

såwm författare tiHL eo i Gefle-tMningeii införd satir, vitt- 
nande om en Bindre vanlig stilistisk förmåga; oeli Uef 0, 
uå lararnes tlllstyrluin, Hyttad till Upsala för att der stndera. 
Ar 1807, vid 18 års ålder, genomgick lian kofiratts-ezameftri 
K<^ tid derelter (efter nppgift fire myndighetsåldern) auiN 
des han till Kimnersprf^ses 1 Örebro (med en årlig ordlnatiat 
lön af — 50 R.*dr), och qvarstaanade, -^ med undantag ä 
en kort tids IJenstgöring ^asom vice Andltör vid Andra Llf-^ 
gavdet — , vid denna hefattalng intill dess han blef Kimneifii 
preses 1 Upsala, till hvilken ijenst han nämndes 1827. Re^ 
dan fömt var han ntnåmnd Ull (Koogl.) HaradshöMlflg. I 
Upsala qvarstannade han Intill sin död såsom Kamnenvrame% 
ntan att efterstråfva vidare befordran. 

Redan såsom yngling förrådde W. lofvande anlag fil 
skaldskap; och blef, nyss vorden student, Intagen 1 sällskapet 
W. W. (Witterhetens Vänner) 1 Upsala, stlftadt af (seder* 
mera professorn 1 Åbo och derpå 1 Helsingfors) W. G. LatgiSi 
L. Hammarsköld, L. F. Rååf, Glas Llvijo, (sedermera hlskop> 
G. E. Hallström, G. Stenhammar, m. fl.; hvartill sedan komma 
F. W. Bmnoins, G. 6. W., G. Tengberg, W. O. Luth, S. F. 
Lidman, Ghr. Stenhammar, AtterbomH m. fl. (enl. Hammar- 
sköld, Sv. Witterheten). Snart började hans, under signa- 
turen Tandem*) i tidningar och tidskrifter införda dikter, 
att våcka uppseende. I ^^Kalender för damer^^ (Upsala 1818 
•—22) flnnas flera bidrag af honom. Flera af hans sånger 
0'jagtvisa^\ ^de blå ögonen^'. Imitationen "Jag var en åkta 
muntergök") sjöngos allmänt, och torde ånnu långe fortlefva. 
Ar 1833 utgaf han en samling skaldestycken under titel 
"Några Stunder vid Lyran; skaldeförsök af G. 6. W.'' Dessa 
vunno på sin tid — ampla toford och ringa afsattning; af 
bvilket sistnamde skål den antydda fortsattoingen val åfven 
uteblef. Flera af dessa vittna om en ledigbet och ett behag 
1 stilen, en fallåndning 1 form, som sällan tillhöra skalder 
af andra ordningen. Hans dikter röja ock en mindre vanlig 
förmåga af naturskildring (t. ex. "En morgon på landet") **), 
och en lätt uppfattning (äfven af det befängda; t. ex. "Turné 
på sju"); men föga originalitet. 

Såsom öfversättare var W. på dubbelt sätt utmärkt: 
Hans försvenskning af Demoustiers "bref till Emili öfver 
mythologien" (blott 3 häften ntkomne) och Moliéres "Misan- 
tropen", höra till de ledigaste och yppersta versifiejade öf- 
versättningar vi äga på vårt språk; och i allmäobet aro hans 

*) Begynnelseordet i hans val5pråk ^^tandetn virtus triutnphat." 
") Aflryckl i Sv. Sköna Lilt. V: 552 f. 



Wadatböm, Carl Gustaf. II 

imliermie ör?er9ittfliBirtr f asska lyckade. (Ed follbordad 
?lhcnittBlag af Götlies 'Torqaato Tasso'' hindrade hooom 
lilM att vtgifra) Såsom öfversattare på prosa var ban 
ivupet, ekart tlmstad sed de bftista aBlagr ocli med eo 
■toire ?aillg låttbet att lyckligt behandla språket, föga 
MkUf. Lika $(» oeb förment benndran som bans versl- 
Mjsala ifrensittaiQgar ttUvnnno sig; lika mycket ocb förtjeat 
lAmier tA han appbåai för några sina örversattalngar 1 
wu. ,. VI tlteni t ex. lians öfversåttnlng af £fi6^ii. Denna 
ar» si Ungt W. ntlSrde benne, visst icke tröglåst — : ban 
lar, tffirtML ifven der ett ledigt språk ocb ntmårkte sig I 
Utta abeende fSrdelaktIgt firamför sin medöfversåttare, Hed- 
-; BKa tull af misstag, bvilka skulle vara oförklarliga 
HUia c(( visste dels att W. I dylikt ej var bvarken nog- 
iB^dler hemmastadd^ dels att öfversåttningen verkståldes 
|l heställalng. endast för Inkomsten, och att betalningen var 
ii kaapp a ti W., som ville hafva någorlunda ersättning för 

IfM arbete der saken ej interesserade honom, ansåg sig be- 
ittHgai att arbeta ^på halb^. Så får man, bland annat, se 
åmå0r (leden A mur) öfversatt med ^^Kårleken^^ (Åmaur), 
^ a I. 4jllka vidanderllgheter, val lämpade att intagas i en 
"MsMterfankett ar Svenska of versåttnlngar V' 

W. var en af dem som aga guld blott på lyrans strån* 
nr, mea dock gerna hade ett gästfritt hns. Det mlssför- 
ttlaale eom såhinda nppstod emellan inkomster och utgifter 
— ikalt genom bristande ordning, och sinne för det ekoaö- 
■iska — villade honom cj sällan bekymmer; men han var 
Me i allmänhet glad och tillgänglig samt gerna sedd, ehuru 
Il lan ej var fri från en jsttundom stötande cyi^sm i det yttre. 
rl Gift, 1830, med Si^Ala Katarina Boström (dotter åf 
J liBdlandea P. Boström i Örebro). — Han afled i Upsa|a den 
el II April 1841, efterlemnande blott en son, Carl Bernhard 
rl nutoaegros, född 1831. 

rl Skrifter: Nfera atunder vid lyran, Skaldeförsök. — Åtskilliga skalde- 

.] slTd^en, inrorde i Örebro- och Upsala-tidningar (Gorrespondenten) , 

1^1 AfflBlnna loornaleii, Joamalen, Kalender för Damer, m. fl. — Öfver- 

I <ltlniiisar: IKref till Emili öfver Mytholoden af Demoastier, 3 delar. — 

[ I Minntropen, komedi af Moliére. — Delar af Gibbons historia om 

nomerska kejsardömets aftagande och fall; m. fl. 

(g i Hor t BaBmtrskold, Sveaika Titierheten. — Enskilda meddelan- 

d0O 



f 



') Gibbon, VI bandet sid. 107. Öfvers. har bokslafligcn: "de stammar, 
«om ii[0 lannt sådda emellan Kärleken (thc Amoor) och yttersta andan 
ii haUön Gorca, mästc'' etc. 



12 



2. WADSTRÖM, JOHAN ADOLPH. 

• 

Jph. Ad. Wadstrom, som var ^^en tf sin (ids ansediail 
läkare.'' föddes 1 Stockholm d. i SeDt. 1748. Fader var HM 
rättsassessom Carl Nicl. Wadström ^e sid. 9), moder fn Ib 
ria Helena Blomberg^. Student i Upsala 1765, disputerade unåå 
C v. Linné 1767, hegtLf sifr sedan till Lund ocb blef ic 
Hed. Doctor 1771, sedan han disputerat pro gr. under 1 
Rosenblad. Stadspbysicus i Westenrik 1772. Läkare vi 
Söderköpings brunn 1774. Prov. Medlcus i Elfiiborgs y 
s. å. Ledamot af K. W. W. i Götbeborg 1776. Inta 
dent Tid Norrmalms brunn i Stockholm 1779. Prov. Ih 
dicus i Eksjö district af Jönköpings lån s. å. Tlllföron 
nad 2:dre Fåltmedlcns vid arméen i Finland en del af 178 
Prov. Medicu^ i Örebro lån 1791. CoUeg. Med. hade 17& 
anhållit att K. M:t ville hugna Doctor W. med något vedei 
måle af sin Kong]. nåd; brefvet aftrycktes i Dagligt AI1( 
banda den 20 Nov. 1792; sedan D:r W. den 23 Febr. s. i 
fått Assessors namn, beder ocb värdighet. Ledamot af i 
Patriotiska Sällskapet i Stockholm 1796; af Nord. Sållskap< 
i London s. å. samt af Medic. Societetén i Paris 1799. Efb 
undfådj afsked som -Prov. Läkare blef han Apotbekare i Örebi 
1801, men sålde apoteket efter ett par års tid. Fältlikai 
1808 vid arméens sjukhus, åtagande sig att undervisa i a 
litärmedicln dem som ville blifva underläkare vid vestra ai 
méen; men smittades af fältfebren och dog i Örebro den 2 
April 1809. Han uppfyllde sina embetsskyldigbeter med säi 
deles nit ocb oförtrutenhet. Skänkte 1800 sitt medicinsk 
bibliotbek till K. Sundbets-Gollegium. Gift med Maria Hai 
qvlst 1773, som dog 1829. En son, Adolph Jullus, dog 3-årl 
1786. Gn dotter blef gift med Ingenleur E. G. MöUer. 

Skrifter: Korta underrättelser för allmoge och tjenstfolk om .orsaken 
till veneriska smittans kringspridande, faran af dess döljande san 
kännetecken, Linköping 1796. — Underrättelser om veneriska sjukd< 
mens botande, till allmogens nytta utgifne. Linköping 1797. — Aj 
visning till grannlätssjukdoma» kännande och botande. Linköping g. 
— Om ett nytt frossmedel. Örebro 1797. — I Läkaren och Natu; 
forskaren: Brcf om fix luft. — Om Rödsot. — Bref till Profe88< 
Kraak. — Embetsberättelser. 

(Källor: Saeklénä Läkarehist. 2 afd. p. 669 f. Supplementet p. 359. - 
^v. Konveri. Lex.) 

-N. 



13 



WiERN, JONAS. 

Född d. 16 JoUi 1799 vid Billingsfors Bruk å Dalsland. 
Arireii Brakspatron Lennart Mairo- W»rn, i äktenskap med 
GeeUla Trancbell. Uppfödd vid Adolfsfors Brak i Wermland. 
ätågs 1 Westerås lårdomsskola 1809; åtgick från första 
M^nngsplatsen 1813. Sändes af fadren på handelscontor i 
Götheborg, men erhöll tillstånd 1816 att återvända tUl sta- 
Aeraa, ocli blef stadent i Upsala 1817. Studerade först till 
■aglstergraden. men tog i stället Canzli-examen 1819 och 
utoys samma år den 13 M^J till E. O. Canzlist i Ganzli- 
Styrelseis Expedition af Kongl. M^':ts Canzli, examinerad af 
Lsopold ecli Bergstedt, samt tjenstgjorde der ett år. Ingick 
1820 Tid Kongl. Ingeniör-Corpsens Fältmätningsbrigad såsom 
Diderlöjtnant; tjenstgjorde der till 1825 och blef då genom 
QeBstebyte flyttad till Kongl. Ingeniör-Corpsens Fortiflcations- 
Mgad. A4Jatant åren 1824---1826 hos Generallöjtnanten 
Friherre E E. Franc Spar re. Ar 1826 Löjtnant vid Ingeniör- 
Cwpsen och Ordonnance-Officer hos H. K. H. Kronprinsep 
Josef Frans Oscar. Tjenstgjorde vid Garlsborgs fästnings- 
byggnad sednast såsom Arbetsm^jor. Erhöll på begäran af- 
dLed lirin Ingeniör-Corpsen 1830 samt från krigstjensten 1831, 
■ed Kaptens namn, heder och värdighet. Gift 1823 med 
Gbrlstlna af GeUerstam. Ledamot af Svenska Bibelsällskapet, 
af Hashållningssällskaperna i Wermlands och Skaraborgs län, 
ledamot af Kongl. Krigsvetenskaps-Akademien och Heders- 
ledamot af Kongl. Landtbrnks-Akademien. Riksdagsman för 
Wermlåndska Braksdistriktet åren 1834 och 1835. Leda- 
sot af Kongl. Fattlgvårds-Gommittéen år 1842. Ledamot af 
Sällskapet för Vexelnndervisningens befrämjande, af Säll- 
skapet för spridande af nyttiga kunskaper bland de arbe- 
taide klasserna, af Svenska Slöjdföreningen, af Samfnndet 
Pro Fide & Christianismo samt af åtskilliga andra förenin- 
gar för nyttiga ändamål. Ombad för Svenska Jern-Gontoret 
Tid Londoner-Expositionen 1851. Ordförande i Kongl. Jern- 
rigs-Commlttén 1851. Ordförande vid sjette Allmänna Sven- 
ska Landtbrnksmötet 1853. Utnämnd till Statsråd den 18 
Ifa^ 1844; på anderdånig begäran entledigad från samma 
embete den 10 April 1848. Riddare af Kongl. Nordstjerne- 
orden den 14 October 1844; Gommendör af samma orden den 
28 April 1853. — För öfrigt har Tit. Waerns verksamhet 
föraåraiigast varit riktad åt Bergsbrak och Landtbrak, Sveri- 



. 14 WiBTTBRDAHL, Johan, 

I 

"ges bagge ImfnidQärtngar. Redan 1824 ägde hao ett Jerabrnk 
1 Wermlaad, hvllket liao dock snart af^ttrade. Ar 1827 anlade 
ban från nyo Ribblngsfors brak i Westergöthland. 1830 blef ban 
genom Tal bland talrike medlntressenter ntsedd till disponent för 
Uddeholms Braksbolags vidsträckta egendomar ocb affärer I 
Wermland. I sådan egenskap bar ban anlagt 4 nya Jern- 
brnk ock utvidgat andre, så att berörde bolags Jerntlltverk- 
mng af egna råimnen stigit från 7,000 till 22,000 skeppnnd 
om året, bvarjemte en trfidvararörelse blifvft blMatf af clrea 
15,000 tolfter exportabla plankors årliga tillverkning. Jer- 
nets förbättring I egenskaper bar bårmed gått i jemnbredd, 
åfrensom de vidsträckta trakternas nppodling ocb bebyggande 
till idoga menniskors bostad. Omläggning af^amla vägar 
ocb anläggning af nya, anläggning af en Jernväg, redan 1831, 
förbi det största vattenfallet i Clarelfven, anläggning af en 
segelbar Canal af 1/2 mils längd inom bergslagsdistriktet, 
o. s. v. äro, Jemte ortens betydligt stegrade förkoflriin, varak- 
tiga minnen af Tit. Wierns verksamhet derstådes. I de llestå 
af Wermlands många framåtskridande företag, såsom Bank- 
inrättning, Brandstodsförening, Jernvägsanlåggnlngar, Hypo- 
fheksförening, förening för bästafvelns förbättring m. m., har 
Tit. Wiern städse varit en nitisk deltagare. I Skaraborgs 
län, der han sedan 1855 har sin bostad å en egendom be- 
nämnd Wahlaholm, har han grnndlagt stiftelsen af en före- 
ning för hästafvelns förbättring samt Inforskrifvlt åkerbraks- 
hästar från Frankrike och hornboskap f^ån England, hvar- 
Jemte han genom betydliga odlingar och förbättringar fler- 
dnbblat nyssnämnde egendoms värde. 

(Killor: Svea Rådaliafd alonde afdelaiagvii p. 43. — BMkildt awdr 
^elsftde.) 

WvffiTTERDAHL, JOHAN- 
Prosten 1 östra Eneby Johan Wfttterdahl har fAsiawL Se- 
creterare I Qibel- och Evangeliska SäHskaperna i Stoekholai, 
verkat så frnktrikt för Svenska Kyrkans förvandling från 
'"Neologlsk^ tf 11 Evangelisk, att det vore otacksamt och erält- 
vist, att ej här åt efterverlden bevara hans namn. Prosten 
N. Mobecks minnesord vid hans graf den 26 Dec. 1847 
vittna, att han ock som kyrkans herde förtjente en odelad 
aktning. Då detta arbete sträfvat att bli en källa äfveo för 
ftamtlda kyrkhistorler, af samma art, som Helvegs Danska, 
hvllka således fästa mera afseende på Christendomen såsom ett 
liU te såsom blott en ^Vtfra'* eller politisk <lscipllnaraii8talt,'så 



Wjbttbbdahl, Jokan. IS 

Me dennt biograpbl förtjeila sitt rnni. Wårfterdahl inå 
[«n det namn^ som föranleder någoB belysoingr af den tid, 
\llL eiUgt Tegnér, ^Uiåens orm bytte om $kinm:' Han ar ej 
laiQeBt af atnarkeisen, nar bevlsllgt år, att ban ?ar dei, 
vid iMdelpankten f6r férfindringea I boff ndslades, både 
■est nedtyngande mödan. Vi ega bår?td tillgång till en 
M af de bref Wfetterdabl då emottog, b?ilka det 
[ii Ail att begagna, då allmånbeten bör kunna férvtsåttas 
djHk kiniiedin Intresserad. Man ser annars /91/denia, 
att tyirickligt kinna orsakerna. 
J. W. liddee den 15 Jon. 1770 1 Landeryds socken af 
tiakyags stift. Fadren, bonden Otof Pebrsson, modren 6. 
EJnaB J«a8detter. En inre kallelse dref honom till stadier. 
hin Uakiping afifick ban Ull Land 1791, sedan till Greifii- 
faH, der ban blef Philos. Magister 1796. Sem Hnspradl- 
tant oek v. Pastor på Oronst i Bobaslån, sedan som Pastors- 
4uct ock Ylearie i Linköpings «tift, verkade ban inom för- 
anltagei, tlHs ban 1804 blef E. O. Bataljonspredikant vid 
Aniéens flottas Stoekbolms-esqnadre. 1806 ordinarie Ba- 
tallMMpradlkant oeb Comminister vid Skeppsbolms församling 
i Slaekkolm, delande alla krigets faror oeb mödor 1808 
--1809. Under tiden kade ban kommit i beröring med det 
eiSSlska sittet att verka för Gnds rikes atbredning genom 
kHeBs «A smärre andaktsskrifters spridning bland de fattl- 
Cire fUkklasserna. Doctor Paterson lär för denna verksam- 
het erifrat W., och ntan hans oattröttHga nit, hans stora 
verksamhet och omlsskånliga årligbet, hade både ^%bel- 
rilJskapet'' och ""Evangeliska sällskapet'' troligen blifvit Skå* 
iibröd allenast Han var ''en kanske den mest nitiske bland 
lUllarae till det Evangeliska Sällsk. och det Kongl. Bibelsällska- 
pet I Stockholm 1809'", ständig ledamot t båda aällskapemas e#- 
■itéer och ensam secreterare 1 det evangeliska, hvarmed 
bibleBs tryckning och atspridande voro förenade, till 1813. 
Som S^ye secreterare I bibelsällskapet föide han ensam 
doB Mindska och en del af den ntländska brefvexllngei"" -^ 
ttUgt Mobeck. W. skref till biskoparne och en mängd pre- 
skr ^af kiada tänkesätt" 1 vår evangeltska lära, sändande 
iirteiittelser med Hatth. Rosenblads nama nppå. Och svar 
^ med offlciel höflighet, ftån de fleste. Hen iMd 
nppstod en hjertlig brefVexling. Särskildt må nämnas, 
alt Uskq^ a BJnrbäok, som var en bland sin tids mest bil- 
dade män både i philosopbiskt och vittert hänseende, om- 
Mtade W. och de sällskaper, hvilkas sakförare haa var, 
med vtmärkaade ynnest 1816 skref OJnrback: 



16 WiBTTBBDAHL, Johan. 



''Älskade VåQl 



Dnlcedo tecum loqaendi facit, ut revocem frradam. — ^ 
Det är en stor högtidlig åsyo, detta allmänna benMaBltfA 
att lita Gids Ord rikliga bo öf?er all land ... I nfisfa it^ 
gående Ä. memorial skal v. G. tillkånnagifras om trytiMi^ 
gen af Luthers postilla. , Den borde egas och begmadas 90 

alla prester. Pi en Jord, i en verld, der bro^tSiT? 

öftenrildets, syndens förfårande ... år det en åsyn af hirn^^ 
melens hårligbet, att se det Londonska och flera btbelsåll* 
skapers bemödande. Den allmänna Christna Kffrkan, viäm^r 
skild från all partianda — Vålsignelse öf?er Den, som.sl^ 
tanker och ömmar. Af alla ?åra pnbllka anstalter, Aeade- < 
mier, Landtbrnks-, Svenska Acad., Hushållningssällskap, Pa.--^ 
triotiska m. m., år intet enda, som directe syftar på menig- ~ 
hetens ?ål, på sjålens, andans höjning, på den riktning, söm ^ 
menniskan, såsom här fråmling, bör emottaga och föQa. Må* 
hånda desfsa anstalter gå tvärtemot åfven deras Jordiska än- 
damål, derigenom att de upptaga en tid, en omtanka, en 
kostnad och möda, som borde tillhöra vården om den arbe- 
tande klassen, och derigenom försvaga denna folkklassens val- 
stånd, hvilket de likväl föregifva sig vilja befordra. I Jemn- 
förelse med dessa sällskaper, hvilket oändligt värde vinner 
icke Bibelsällskapet 1 Ännu en gång: Månne i Stockholm ej 
finnes någon nitälskande man, föröfrigt i det anseende, att 
han kunde med framgång höja sin röst för en mera Christlig 
inrättning vid våra nppfostringsverk, än den som man af 
Uppfostringscomitén har att fjrukta. Den saken' år din, o 
Jesu mild, &c. 

Jesu Ghristi kärlek förvare våra hjertan och sinnen! 
Med varmaste vänskap och broderligt förtroende . . . /' 

Prosten D:r Erl. Lagerlöf, Riksdagsman 1823, skref: 
''Min Bisk. Bjurbäck visar mycket nit för stiftets Bibelsäll- 
skap, som redan medfört och skall med Guds bistånd än 
ytterligare medföra mycken nytta. Herren befrämje Jesu 
Ghristi läras utbredande och Hans nåderikes tillväxt!" « 

Biskop Th. Weideman klagade, att Skara Bibelsäiiskap 
ej åstadkommit allt hvad han velat och önskat; ännu lågo 
1,000 af de sände bibiarne osålda. Men till hösten skulle 
presterne uppmanas att vid hnsförhören göra sig underrättade 
om Ubelförradet. Biskopen önskade veta, om en collect till 
nedsättning af bibelpriset för de fattigare kunde upptagas 
utan Kongl. tillåtelse ; H. E. Rosenblads svar önskades. "Jag 
hade i somras ett besök af den älskvärde Doct. Henderson, 



WiETTERDAHL, Johan. 17 

K»m förenar lärdom med ett för God ocb bans sak upprik- 
jgt tillgifvet bjerta. England bar ett godt förråd af sådane 
Dän, ocb det år bögst uppmuntrande att se buru de upp- - 
iffta sig för religionens sak ocb bvad för stor framgång de 
ler! baf?a. Hvad styrka för vår tro, då man yill vara upp- ' 
oårksam på de uppträden, som i våra dagar till öfverflöd 
>ke på Evangelii framgång. Vi må skatta oss lyckliga som 
ipplefvat dessa dagar/^ 

Ännu mera^ glädje kunde rimligtvis spridas af det nya 
rerksanabetssättet för bibelspridning, mission bland bedninf- 
^arne m. m. inom det i ordet ocb lärdomen directe arbetande 
presterskapets djupa leder. En Commiuister O. Cederbom 
Därå Lidköping skref t. o. m. till Rev. Patres & Directores 
Societatis Miss. Brittanni» ett anbud att blifva missionär, bvaraf 
han sände W. en afskrift. En prost i Lunds stift, Gabriel 
Tbnlin i Allerum, tog bibelspridningen med det allvar i band, 
att ban inom pastoratet stiftade ett Bibelsällskap, med grefve 
Cbarles Emil Ramel såsom förste ledamoten, bvilket redan 1 
April 1817 kunde för det Stockholmska tillkäunagifva, att 
blott 5 personer om bvar bibel fnnnos inom ett ganska folk- 
rikt pastorat. Der tog man ock Bibelsällskapet såsom ett 
Bibelläsniqgssällskap. Prosten införde i stadgarne att säll- 
skapet skulle sammanträda bvarje Onsdag kl. 9 — 10 i Alle- 
Tum ocb bvarje Tborsdag kl. 9-10 i Fleoniogey uträknande 
i sjelfva protocoUet 181&, att 94 timmar återstodo likväl I 
bvarje vecka af de 96 ^^rena arbetstimmarne^\ Man undan- 
tog blott den brådaste vår- ocb skördetiden samt den tid, 
då helgdagar infalla i veckan, samt då passionspredikningar 
och husförbör infalla *). Kyrkob. El. Hartellus på Hven hade 
•på Söndagseftermiddagarne sina läsesammankomster^ då han 

S" en uppläste berättelser ur Evang. Sällskapets små skrifter, 
örare, som rördes af dessa skildringar af ^Me små judebar- 
< nen^^ o. d., sade med tårar i ögonen: "Ja vi må skämmas, 
' som kallas Christne.^^ En Kyrkoherde Bring, som inrättat 
Bibelläsnings-sammankomster med förhör för alla pastoratets 
barn bvarje Onsdag i prestgården, skref om de mörka ut- 
f sigterna att kunna något uträtta till andelig väckelse inom 
sin verkningskrets. ^^Mlna äldre åbörare, frälsebönder till 

•) Vid samma tid (d. 26 Jan. 1817) stiftades i Wälinge ett dylikt Bi- 

(kelsällskap af den ännu dervarande pastorn prosten Falck, dä en lagman- 
ska Flinck gaf omkring 150 biblar att i församlingen utdelas; ett socken- 
. bibliothék stiftades ock, der omkring 60 band snart funnos, goda ande- 
I liga, några landtbruksskrifter. 

, piOGR. LBX. XXn. 2 



18 WiBTTBRDAHL, Johan. 

t 

\ 

större delen, bar Jag^ knappt något hopp om. Icke en 
10 kan låsa 1 bok. Icke en bland 20 kan Ullkatecliesen 
till. Deras Gnd känna de icke, fienden frnkta de icke 
Irerremannen Öfverste Lientenanten A. F. T— m baf 
kiiint och frnktat i mer än 20 år och dess förfader 1 
60 år; Mina företrädare ha antecknat: ^^Vi sncki 

långte dagligen efter transport härifrån" ''K 

och lagar och kyrkoordning, sabbathens heigd, det allt 

Intet. Vederbörande rädas för denne mannen; ty hans 

är förfärlig, hans .bnfvnd Arnktansvärdt. Få nn se on 

ren tillåter honom hindra fortgången af barnens samlin 

mig. • . . Flera hafva nära 2 mil att färdas, likväl k 

några äfven af dem och antalet rar sistl. Onsdag 33 

I Upsala hade 3 studenter stiftat ett Bibelsällskap, soi 

dan flyttadt till Gefle, blef större, med D:r Lundström . 

ordförande. 1819 d. 4 Oct. voro de 45. De sålde och ti 

biblar och Nya Testamenten. Stadsboer I Gefle biträda 

genom besök i hnsen ntröna bibélbristen, då de nppm 

1111 anskaffande af Guds ord såsom ett medel för cbr! 

llfs viinandc. Exemplet af ynglingar i Wexiö hade 

och muntrat dem. En adjunct i Upland hade ändtligei 

socknens Gomminister dö, efter långvarigt delirinm, i s 

misére. Hans fromme pastor hade anslagit en tunna sä 

ligen till scholfond. (Denna omsorg flramträder hos 

begabbade ''fromme'', då få upplyste ännu ifrade de 

Hasförhörskalasen hade afstyrts. Från Upsala Bibelcoi 

sion hördes intet annat af än årsberättelserna. Bibelbi 

år dock ganska stor. Redan i Nov. månads början 

han samlat följande årets nattvardsbarn och sökte ock 

dem med biblen bekante: En prestman 1 Nyköping ani 

Capellpredikanten Flodmark såsom nitisk för bibelspri 

och bibelläsning 1 dessa orter, der de likväl siyntes tonas 

I Nerike hade W. en god vän i sedermera B 

Franzén, som l^ertligt älskade den för Christus så Bl 

embetsbrodren. — Redan 1812 skref en man från Wad 

^'till Evangeliska Sällskapet i Stockholm" en utförlig i 

ställning om behofvet att göra något särsklldt för La] 

stammens räddning, utom hvad redan Evangeliska Sällsl 

gjort genom utgifning af -Nya Testamenten i Lappsk O 

sättning. Och det föreslagna var, att, enligt förslage 

jubelfesten 1793, söka förena de vandrande Lapparai 

vissa boplatser, der de undervisades både i Christendon 

hemslöjder. En prest i Wimmerby hade, nppiifvad af E 

och Evangeliska Sällskapernas uppiåanlngar, börjat 



WiETTÉRDAHL, Johan. 10 

iiigsscliola först på eftermidfJagarne, sedao, på landtboaN 
I tegåran, omsdndag^smorgnarue, då nnedomen kom flitigrt. 
r ^^de bildade^' fnrattade baa ett Låsesällskap, deri 7 pre- 
r iBgliigo. Böcker, som sällskapet köpte, circolerade. 
nrU sande séciréteraren andligra skrifter gratis. Joban 
UoB, sedan Jur. Professot Holmbergrssoas måg, utdelade f 
adatena i Dec. 1819 de små skrifterna om brännvinets 
}ftU§het ocb en évärjares bön, samt inberåttade de goda 
rinlBgarne deraf. Hår se vi, Iiora iiykterlietsreformeos 
|ld dckså uppsköt under Bibel- och Evangeliska Sallskaper- 

bSecreteråres hand. Med naderråttelser om deona sin verk- 
hel förenade Zenins sändning af en gåfva till hedna mis- 
laen, ipå den vig den knnde framkomma. Här se vi brådden 
Ipskjata tiU alla våra sednare ''kärleksverk'' i sällskaps- 
Uk En häron Fleetwood i trakten af Westervik klagade, 
IlS, böra ortens prester så ganska litet bidrogo till att 
ipelda gadaktlgheten. En stor del hade ej afsky att synda 
|U 6:te badet^ andra söpo, svärmade, svnro. Det lilla som 

ri tppbyggas med deras osammanhängande predikningar, 
Der genom ett förargerligt lefverne. "Målningen är 
igat bekymmersam och bedröflig, men icke desto mihdre 
IBD.^ Han både 1 40 år bott i Åsviks socken och tyckte 
tg ej ae någon förbättring. Nattvardsnndervisningen stan- 
jkié tid lexläsning. "Högst beklagligt och skamligt vore 
M bedningarne skulle öfverträffa de Ghristne Enropeerna. 
In 1 Tlda. om Evang. framgång såg han intyg, som i detta 
de yickte hans farhåga.'^ I Linköping, skref en äd- 
Cuins Tål biblen I de flesta hus, men lästes i få, och hvem 
dbdra härpå^ så långe de, som i lärosalarne bildades 
frystet, liste bufvudsakligen för denna bildning hedniska 
*, bjelte^ ocb kärlekshistorier, men lärde ej att förklara 
Ti doek bekänna såsom Guds ord. I Småland fick dessa 
osa Sfö^bolmssälli^kapernas secreterare 2:ne nitiske med- 
1 pastor P. L. Sellergren och då varande GoIIega 
J. Sandell. Men i Norrland torde mest varit förarhetadt 
det ETaagelifika arbetet i den engelska sällskapsformen. 
jHÉB i Mars 1811 skref en gammal krigare Olof KJäck till 
mHOT Paterson, hvilken lemnat från sig originalet, om de nu 
Hfcomaa Täckelserna: "I min barndom och ungdom var här 

P\ ocb stilla, så att det liknade en allmän sömn. Om det 
Tar, det vet Gud, men så hände sig . . . Således har det 
Értt, ocb fir ännu Gud med sin förekommande nåd och Hans 
Éiga ard drsaken till menniskornas väckning i Forsa (nära 
WnkSTall) oth bfiroDlkriag ... Det händer ibland, att man 



20 WjsTTERDAHii, JoAan. 

på eo liten istuDd får den nåden, att på ett kännbarare 
erfara Frälsarens närbet och i tron skåda in nti hans 
gripliga kärlekshjerta, såsom ett ontösligt haf och öp] 
brann för alla syndare, då genkärleken stiger uppåt till 
själaväunen, som af . kärlek blödde och dödde för oss 
syndare. Så händer ibland att det faller, att jag så må 
likasom en droppa eller smula i själen af det som Jag 
nar helgonen i himmelen, fast i långt högre grad, få eri 
då kroppen äfven njuter deraf och man vet intet hnni ii 
ligen man skall förödmjuka sig. Munnen beder, tacl 
prisar och lofvar sin God och Frälsare; och de som ha 
svag och lättröjTd natur kunna utbrista uti sinnliga och 

tiga affecter ^ hvilket jag till alla delar ej heller 

och yttrade äfven vid åskådandet mina tankar derom; ty 
märkte att naturen ville inblanda sig med någon tillbj 
som alltid vill vara nådens efterapare. Dessa ^ITecter 
till sin häftighet för flera år tillbaka alldeles försvnoi 
Doek nekar jag intet om all godhets gifvaren täckes 
några högt benådade själar här i tiden få erfara uppfylli 
af det löfte att blifva ^^skänkte med vällust såsom med 
ström och varda druckne af Guds huses rika håfvor^^ . .i 
Derför böra vi bedja den allvise Guden om visdomsens 
uppenbarelsens anda och att vi så i trone skåda vår Fi 
sare i hans öfversvinneliga kärlek, att vi bli alldeles bilfil 
efter honotn i sinnelag och efterföljelse, verksamme i kål 
ken och Ghristendomeus utöfning, som är, menar jag, hnf! 
ändamålet för allt nådens arbete med oss.^' Detta utropa^ 
för svärmeri, då allt svärmande i hedniska förlustelser am 
aom förståndigt. En Doctor Nordmark trädde upp mot ^^läsai 
på ett sätt, som retade dessa mot presterskäpet. Till 
Doct. St. skref W. 1816: ^Mag beklagar den vändning 
vill taga med ^Me väckte'^ hland Hr Doctorns åhörare. Jl 
känner allt för väl deras stora afvikelser och det öfverdi 
värde de sätta på Luthers skrifter; men med allt detta vi 
jag dock tillropa Hr D.: förderfva det icke, ty det är en 
si^else deri. Här vill nåd af Gud till att behandla foU 
rätteligen. ' Att vilja taga verldslig arm till hjelp . . . fli 
har D.r N — k dermed vunnit? För min del kan jag aldi 
lemna den tanken, att om Hr D. hade infunnit sig uti déi 
sammankomster, der de ju icke sutto med glasen i haa^ 
icke dobblade, spelte med mera dylikt, utan läste i en 
stilla eller biblen och sjöngo sköna psalmer, D. skulle blif 
mottagen som en fader af sina barn . . . men i stället age 
anklagare och angi{vare. På annat sätt gick Jesas till rå 



Watterdahl, Johan, 21 



Éedan baii var på jorden. Annorlunda lyda Hans bnd! Fri- 
tens, kårlekens och fridsamhetens anda råder I bans rike . . 
An rubricera låsarne såsom fridsförstörare, såsom farlige 
-ffr sambåtlets ingn, år val för mycket. Jag ryser för Herr 
tt^ memorial derom och skulle bögligen beklaga följderna, 
lerest icke Regeringen vore nog upplyst för att lem na det 
lian uppmårksambet. Sådane väckelser bafva varit förr med 
lirföijelser, processer ocb råttegångar. Jag bar låsit proto- 
collerna deröfver i Konung Gustaf Ilhs tid; men denne snlll- 
Hke Ronungen låt det förfalla och platt ingen resning upp- 
stod genom detta folkets förvållande. Icke heller skall det 
ske med de nu varande! Man lemne dem allenast i fred och 
anstålle inga små-krig emot dem . . . Den barmbertige Frål- 
siren vise sig för Herr D:s bjerta Just i deii bild, han hade, 
iå bönen hördes från hans läppar: Fader förlåt dem . . . 
så skall Herr D. få ett annat sinne ocb åfven kunna förlåta 

sådan frimodighet af S. H. T. Ödmj. tj.'' 

Och Carl Johan sände Justitierådet Sylvander att under- 
ifta desse demagogische Umtrieben i Norrland. Hans be- 
^ttelse blef ungefärligen Ludvig Xll:s omdöme om Walden- 
lerna. Hår fans intet kätteri, ej ens en irrlära. 1735 års 
kingabref mot falska läror ansågs ej här ega någon tilllämp- 
ling. Och då ansåg både Carl Johan och Sylvander, att 1726 
irs Conventikelplacat ej eller hade någon tillämpning. Detta 
, piacat förklarades ock otillämpligt, öfverallt der man förfrå- 
I ^de sig. Och der blef lugnt igen i decennier. 

Rector Scholse i Umeå Eric Häggqvist skref den 20 Jan. 
1615 rörande det religiösa tillståndet, att bibelbrist var ej 
tet mest i ögonen fallande onda, t. o. m. fans den goda 
F.Btohrborgs postilla ej sällan; men bland embetsmän och herr- 
jftapsfolk var ett så stort antal, att man kunde rysa deröf- 
^m, som i flera år ej begått H. H. Nattvard och sällan be- 
vistade Guds hus. Der ej de yttre religionspligterna iakt- 
;%as, hvad kan man hpppas om de inre? hvad borgen för 
lirgerlig rättskaffenhet? Evangelii lära predikades väl, men 
i försvagad form, sällan med den anda och kraft, som Guds 
ttk och syndares salighet fordrade. ^'Man nöjer sig vanligen, 
itt antingen utur papperet kallt declamera en torr moral, 
Ml är sammansatt utan biblisk tillbjelp, och der Frälsaren 
ar okänd; eller ock svassar man till med poetiska målningar, 
liksom skulle det utgöra* en andelig vältalighet. På detia 
,ntiei blifva hvarken lagen eller evangelium rätt förkunnade, 
ffljaktligen blir ock menniskobjertat af sådane predikningar 
-Ika oföråndradt. Missbruket af starka drycker verkar främst 



ti WiBTTBRDAHli, Johan. 

forstörande. Lagarpe tillämpas lamt. Panaorna i flera Qi 
byar lemnas oforseglade ocli Hinsman ocli pannegare i 
tiilferkhingsvinsteB. Otokten börjar ock till bvarje opp] 
medborgares oro visa sina vådliga påföljder. Ett stort m 
soldatbnstrnr både under mannens 2-åriga bortovaro i 
oåkta barn, och soldaten, som vågat lif och blod för få^ 
peslandet, får vid hemkomsten till belöning ett olyekligt 
tenskap. Författningarne gynna på ett forvånaqde satt tfc 
last. Man har velat förekomma harnmord genom hylU 
af falska principer. Barnmorden ha dock ej nteblifvit, i 
veneriska smittan har emellertid hannit npp tiU Lappa 
/kerna, der en hnsbonde kan få se hela sitt hushåll i 
smittadt. Om ej otnktslasteu forstör medborgerlig säker 
bvilkeo kan då sägas göra det? Man har glömt att sj0 
det hedniska Rom tillväxte genom lagliga och kyska ålP 
skåp, men gick nt genom en tilltagande lösaktighet. RH 
styrka består ej i en lastbar folkmängd, ntan i goda 
läglydigii undersåter'. Framlägges detta allt för regerim 
af Statsrådet Rosenblad, så må väl man i tid besinna 1 
vår frid tillhörer.^^ — På brefvet tecknade W. sin önskan 
kunna meddela .detta brefs innehåll åt alla från Ishafvet 
Öresund, från Östersjön till Nordsjön och väcka allas 
älskan emot det onda, som ej afhalps af några — barnl 
Dera är ej i^ntecknadt hvad meddelandet till grefve R. i 
sta hand verkade; men utan tvifvel var han villig att i 
mån verka för förbättring. 

En Sundborg i Luleå skref 1816: '^Embetsmännen i 
det äro ännu emot oss; ehuru fredliga detta lands inhygi 
i allmänhet äro, har landshöfding Ekorn innan flyttnii 
från orten utverkat att patruller af militaire hviirje belf 
äro i g&ng . . förnämsta orsaken tyckes vara att hindra 
ningen, som det heter. Någre, som ej sjelfve egde Lut! 
postilla och gått dit der dep fanns, sntto ihop ocJi sjöag< 
psalm. En underofficer inträdde och fjråntog dem p» 
böckerna. En länsman kom och skref upp dem. Husegj 
skall nu äfven plik^ enligt 1726 års placat. Hvar är 
Christllg frihet? Och der detta begär att läsa visar sig, 
Qer man dock sedeförderfvet märkligt fiftaga. Allt kort^ 
daps, fylleri o. d. upphör alldeles.'' A. Rosenius i Piteå kla( 
Öfver läran hos presterna, hvari bristerna ofta voro för si 
Han hade hört en prest på ett husförhör neka Ghristi 
soning. Han dog, sade han, ej för veridens synder, utan 
det verldea var så syndig att den dödade en oskyldig. 
R. tillrättaviste prosten i enrum, förklarade hap att X 



Wjbttbrdahl, Johan, 23 

T«r en vaalig menoiska och biblen ej af högre v&rde in 
nira' menniskonrk. Men en prest döljer ej, att ^åsarae^ 
jllirde minga lärare, (teribland prosten Grape, oratt med de 
wda anklagelserna, att det motstånd de mötte retade dem till 
lekslöst dömande och att det trädel, som bar frnkt, ocksl 
astade sina sknggor omkring sig. — Lntheranerna i Finland 
mde sig ock med förtroende till Svenske Bibelsällskaps- 
, Secreteraren. 1818 skref Iguaiins i Halico^ huru ban på 
fekebiskopens i Åbo anmodan öppnat med ett enfaldigt tal 
let första sammanträdet af Finska Et. Sällskapet. England 
lade sträckt sin välgörenhet äfven dit. Blott 3 ä 4 af hela 
Itn stora och upplysta Akademistaten ville verka för dylik 
tklknpplysning. Han mötte hos de vise nästan papistiska 
iirk^gor för Ordets utspridning bland folket. Bibiarne lågo 
mest osålda. Ingen talte derom till allmogen; och allmogen 
fciBde Jn ej vandra till Åbo och fråga efter bröd, då den anno 
'Ij kände hunger. Han räknade 120,000 svenskar 1 Finland 
-Svenska skrifter behöfdes således i mängd, om en hvar sknlle 
Ii ett litet stycke. 1819 är I. glad, vid betraktande af de 
'^idlmänna Christliga* väckelser i verlden, särskildt Engelsmän- 
'lens nit för Evangelii utbredning på Jorden, önskande, att 
'Spener, Francke, Pontoppidan och ToUstadius knnnat se det 
vi se. Joh. Strandeli i Finnby skref 1819, då han sände 
fnska nppbyggelseskrifter (att ntdelas till Finnar i Stock- 
holm), huru nn förföljelseandan mot Evangelii vänner npp 
lört och de knnde mera ostörde visa sig, än tillförene. Han 
önskade en kärnfoll skrift på finska om brännvins skadlig- 
het, ty han skulle snart flytta till Suomasjärvi Sacellani, der 
Irännvinssnpare och öfverdådiga menniskor fonnos. Sadelin 
r från Wasa skref 1819, att redan en stor förbättring visat 
I; sig i predikosättet Den torra vanmäktiga theologien hade 
1 allmänhet fått vika för Jesu Evangelium till kraft och ljus. 
Men fylleriet upplöser allt, sjelfva samhällsbanden och de na- 
tarliga banden mellan föräldrar och barn. Han ville visst 
agna alla krafter ätt med Guds ord hindra den hotande för- 
fltéringen, men förbön kräfdes af den ene för den andre, att 
Gud måtte välsigna de svaga redskapens verk. 

Så — conspirerade denna '^Jesuitliga'\ för hvilken tidens 
littsisnighet och otro så bäfvade, att nattens sömn oroades. 
Emellertid vä^^te ett ungt slägte upp, under det mängden af desse 
Wstterdahls correspondenter hånades och förföljdes såsom 
ohsenranter, såsom okunnige. Ja såsom mindre vetande. Men 
Inom 20 år predikade Svenska Glerus, från Erkebiskopen ner 
till den dagen förut prestvigde, det Evangelium, som de åter 



24 .Wagner, Elaus. 

framdrogo i IJoset, ocb dervid voro de lärdaste, de for 
skapsspridoin^ verksammaste, de snillrikaste, visst icke 
lågrmå|daste. Ocb oår vi se på frukterna: — har ej dryck( 
skapen** gått — ''i skamvrån'% har ej de bildade klassei 
sedlighet förbättrats i stort, och har ej Ghristendomen app( 
barat sig såsom förbättringens grand? 

W. svalt i Stockholm på omkring 200 R:dr lön, föl 
svagad till helsan af den fältsjnka, han återförde från flnsl 
kriget, tills han i Dec. 1824 llck Ö. Eneby regala paston 
i östergötbland, 54-årig. Bosenblad hade ej fortskyndat 
tr|lgnc arbetarens befordran. Prost 1832. Död d. 16 Di 
1847. Gift med Elis. Charl. Holmberg 1816, hvilken fick 
en fostermoder ett testamente, hvarigenom W. bief, trollgtt); 
en tid före sin befordrao, förd nr näringsbekymren. HenBCfiv 
förstånd och flit möjliggjorde dittills, att han knnde dragt^-,^ 
sig fram ntan egentlig nöd efter sitt 46:te år. Det må pi^^:-: 
pekas, att W. nnder de mest tryckande omständigheter, kunde- .^ 
vara en glad arbetare i sin Herres stenbnndna vingård. 

Skrifter: Bidrag till Tidn. om Ev. framgång. — Ev. och Sr. BibelsäU- a. 



M 



skapcrncs Berättelser. 

(Källor: Minnesord af N. Mobeck Pr. & P. Norrk. 1848. — Samll. till: i 
Hvilken är Sveriges religion 2 D. — Enskild bekantskap.) 

— N. 



WAGNER, ELAUS. 

Gezelins anför om denne Westgöta-kyrkoherde en bio- I 
graphi, hvilken han ansåg knnna ^'både roa och gagna.^ ' 
Vi torde böra meddela ett kort sammandrag deraf, ebnra vi 
hvarken knnna borga för nöjet eller gagnet. Men flera vän* 
ner af svenska biograpbier hafva yttrat sig anse detta Bio- 
graphiska Lexicon såsom en ny lillökt npplaga af det Geze- - 
Ilska, hvilket biifver allt svårare att bekomma, förmenande 
att alla der intagna personer just derigenom blifvit till namnet 
kände blnnd den litterata allmänheten. Möjligtvis har detta 
sin tillämpning på den SO-årige friaren och %^år%ge barn- 
fadren, som derför må ingå i detta verk. 

Torparen And. Larsson och hans hnstrn Brita Svens- 
dotter i Wengia by hade ännn 1642 qvar 1 bondarbetet sin 
1624 födde son Elans; men förstnämnde året lät han inskrlfva 
sig som soldat vid ett Wcstgötiskt infanteriregemente. När i 
regementet deremot sknlle begifva sig från Borås mot Tysk- 
land, fans Elans ej der. Han hade vandrat till Norge. Kom 



Wa^enfelt, Henrik. *25 

lerifrån till ^^Gotbeborgskanten^^ och blef kronobåtsman. 
Rymde åter till Norge ocb* var 2 år i smedlara. 1646 smög 
lan sig bem ocb blef dräng bos en kyrkoberde i Odensåker. 
AfiTändes dernnder också till att bara de matsäckar till Skara, 
Ivllka presten sände 2 der studerande söner. Föll så lostea 
att stndera på den ombytlige. .Då ban 1648 vandrat med 
CD ^påsa mjör' på ryggen till lärdomssätet, började han lära 
känna — vid 24 åris ålder — de svenska bokstäfverna. Gick 
si i 20 års tid genom skola ocb gymnasium. Blef 1668 
student i Upsala och prestvigd vid 50 års-ålder, kallande 
sig Wagner, tvifvelsntan. efter We.ngia by^ Var Adjnnct i 
stiftet, huspredikant hos Öfverstén Friherre M. Hamilton, der- 
efter hos Kammarherren Friherre G. Sparre på Mobolm. Blef 
sedan Bataljonspredikant, sist pastor vid det regemente, hvar- 
ifrån han såsom soldat rymde. Kyrkoberde i Algutstorp 1697. 
Reste intill 96:te året emellan kyrkorna ocb förrättade alla 
prestsysslorna. Dog 1721, 98-årig, berömd för sitt nit och 
i högsta måtto saknad inom församlingen. Gifte sig för 
2:dra gången 1705 hos sin egen Kapellan, sedan en Pastors- 
och en Gommlnistersenka gifvit honom korgen. Catharina Ryh- 
lin födde åt sin man 9 barn, det sista först i hans 96:te år. 

(Källor: Svenska Magasinet Sept. mäd. p. 662. — Gei. Biocr. Lex. III.) 

-N. 



WAGENFELT, HENRIK. 

Denne Garolin, ännu ihågkommen af svenska flaggans 
veteraner, var son af Kaptenen på Tulljakten i Götbeborg 
Henrik W., född 16***. Vi möta honom först såsom Arkli- 
mästare i Götbeborg 1703. Han reste utrikes 1704, delta- 
gande i fremmande makters sjökrig, tills han 1710 återkom 
till fäderneslandet och blef Underlieutenant vid Sv. Örlogs- 
flottan. Fick befälet öfver en kronobrigantin, med bvilken 
ban uppbragte flera danska fartyg, deribland en postjakt med 
hela posten och en hop passagerare. Förde 1711 en större 
brigantin, men blef fåugen och fördes till Köpenhamn. Ut- 
vexlad 1714. Utgick med Capitaines tjenst på skeppet Halm- 
stad,' utsändt på kryssning, ocb uppbringade åtskilliga flendt- 
liga fartyg. Skickades 1716 till Konung Garl XII i Ystad 
ocb sändes strax af Kongl. Maj:t till det belägrade Wismar 
att derifrån hemta underrättelser; återkom efter väl förrättadt 
ärende och utcommenderades från Götbeborg på Galeje-esca- 
dem. Öfverstelieutenant 1716. Skepps-Gapitaine 1717 och 
Mvistade 4ét årets campagne, som varade öfver hela vintren 



28 Wahlbom, Carl Adolph. 

Tid Norska grånsen, under Generalmiyor Gierttas eommi 
då 9 danska transportfartyg nppbragtes. 1718 comnei 
pi de fartyg, som fördes öfrer land frän Strönstad till Ii 
Qord, livarest lian fick befälet öfver samma flotta, då 
diurn till styrkan naderUgsen, tyingade de danska att 
bela sin force till sjös nnder Fredriksliall, lemnande fai 
öppen mellan Snndsborg ock Svenska arméen, som vid ii 
slut begynte belägra Fredrikshall, då W. dck commando 
ver alla transporterna så af ammnnition som proviant 
Svenska gränsen till arméen, befordrande så ammnnUloa 
proviant, när campagnen slntat, tillika med de sjnka, till 
méen åter. 1719 var han sysselsatt med transporter 
Götheborg till Strömstad m. fl. ställen, bivistande ock 
entrepria, då Svenska escadern afhände de danska 10 faii^ 
tyg, bestående af en galeja, 2 pråmar, en bombarJergalMI 
ooh 6 andra fartyg. Adlad d. 10 Nov. 1719, UtrodaceNl 
1720. Fick Commendeurs titel samma år. Sändes 17)1 
med skeppet Sverige till Gonstantinopel, men som förolycka- 
des vid S. Pedro. Schontbynacht 1749. Vice Amiral 17M 
R. S. O. Död 1 Carlscrena d. 22 ell. 23 Oct 1748. Gift mel 
jQhaona Lagermarck, dotter af Kammarrådet J. Lagermard 
och M. Schnack. Brödren Gustaf Wagenfdt blef introdncerad 
på'H. Wagenfelts nnmmer, dog 1724 som Skepps-Capitaine, 
barnlös. 

IRegge ihågkommas bland sina likar såsom käcke sjö- 
män. 

(K&Uor: Stitnin. Aéelsmatr. b:o 1886 bland Adtl^vmn. — BecUtt^ 
SijoBBn. — TomqvlBts oc^ Gyllenfrasats tUokri^BliiBtoriar.) 



WABLBOM, CARL ADOLPH, JOHAN WILHELM CABb 

WAHLBOM, CARL ADOLPH. 

Son af Kongl. Lifmedikns Johan Gnstaf Wahlbom (u 
XIX B. 2 h. p. 154) och Elisabeth. Christina BJörnstJerM 
dotter af Erkebiskop Beronios i Upsala. Föddes 1 Kaina! 
den 4 Md^ 1766, der fadren då var Provinciallåkare. Ämnat 
fkån yngre åren af sin fader tiU läkare, och stndent i Up 
sala 1784 samt magister derstädes 1788, egnade han sig ti 
digt åt naturvetenskaperna, hvilka också städse blefvo fö 
dilettanten ett kärt bi-stndlnm ända in i sfsta åren, och 
hivilka h^n egde icke obetydliga herbarier och samlingar a 
Insekter och mineralier. Men hans håg vände alg nider d 



■' Wahlbom, Carl Ädalph. 27 

■feniiska åren tidigt npg^ lit de klassiska stidierna såsom 
pBisåk^ bvilket äfven bestämde hans Iefaadsl)aoa. An- 
Bi såsom ?ice L. L. O. O. Lector i Calmar, efter fnllån- 
I frad, 1780, ocb Gymnasii- Adjunkt i 790 med Lectors 
Uf iieder och värdighet 1791, hade han redan valt den 
Belse och riktning, inom hvilken han sedan nnder en lång 
If «f år med utmärkelse verkade. Likväl fann han under 
iirsta åren af den nya banan tillfälle att fullfölja sina 
nklstoilska studier, gjorde år 1791 en utrikes resa, hvar- 
ler btn studerade naturalhistorien i Sir Jos. Banks be*- 
Pia Museum i London, och besökte derefter Gambridge 
r Oiford. Efter återkomsten från utlandet gjorde hao en 
enakaplig resa till Fahlun och Sala bergslag, ökande der-p 
ler sina samlingar. Men sedan han år 1795 blifvit ut- 
imd till Eloqventi» & Poes. Lector vid Galmar Gymnasium, 
■ade lian sig hufvudsakligt åt undervisqingep i sin sak 
I åt liumaniora. I 27 år innehade han denna plat9, ocli' 
I demnder en generation uppväxa, handledd af honom i 
; gamla Rom as språk och häfder. Huru hans förtjenstet 
■ lärare och lärd ansågos, derom vittnar, att han redaa 
Dl bedrades med Professorstitel, utnämndes 1818 till Theol. 
ctor och följande året till Ledamot af K. N. O. Slutligen 
er mer an ett fjerdedels sekel^r arbete såsom l^ectpr ocb 
Dslstorll-Ledamot började afven han tröttna vid undervisa- 
ifl kall. £n mil från Galmar, 1 en af Södra Möres natur-p 
inaste trakter, ligger Ljungby pastorat, detsammai kvark- 
an Ludvig Mörner flyttades på Wexiö Mskop33tol och siom 
lan af biskoparne af Kullberg och Genberg fästats vid 
Imar biskopsstol såsom pr»bende. Hit drog sig den vid 
overket grånade veteranen undan^ utnämnd till pastor i 
Iskopspastoratet"^ 1822, anspråkslös nog att nöja sig me4 
ebendet utan kräklan, om hvilken han måhända Icke va- 
utan hopp, i fall Stagnelius lemnat den förr, ocli Wahj- 
n eftersträfvat den, så mycket heldre som han redan vid 
ignelii utnämning hade endast helt få röster mindre än 
lae till densamma, men han var utan så höga anspråk. Följd 
ia assessorsstolen i Consistorium af Stiftets odelade förtroende 
k aktning till sitt landtliga hem, utsågs han till dess riks- 
irsman och bevistade Riksdagen 1823. Derefter egnade 
B sig i stilla obemärkthet i några år åt herdekallet i sin 
'samling, undervisade, lärde, styrde och ordnade dess kom- 
inala angelägenheter med särdeles praktisk daglighet och 
tsorg. Han hade nyss hunnit nybygga och ordna sitt landt- 
a bem, — ett af de naturtäckastesom måhända såsom prest- 



28 Wahlbom, Carl Adolph, 

irård 1 Sverige kan uppvisas, ocb Biskopens i Calmar un— 
Tärande sommarbostad, — då han, efter ett långvarigt afty- 
nande, dog i Octobér 1828.. 

Doctor Wahlbom var en man af ett stilla, contemplatif^ 
lynne och ett flärdlöst väsende. Han sökte inga ntmärkel'^ 
ser; dem han erhöll, nppsökte honom. Lngn, Jcmn, ordnings^ 
sam, foglig, älskade han stadier, och hade bland sina sam- 
tida som lärd ett namn. Han var en af de första svenskar^ 
som uppfattade betydelsen af Vexelnndervisningsmethoden, 
och nitälskade mycket för dess införande i det stift, haft 
tillhörde. Som pastor medhann han ej att mycket uträtta^ 
Likväl lemnade han sin församling i ett tillstånd, no^r om- 
sorgsfnllt vårdadt, för att äfveh efter 23 års praebendetid, 
ännn vid sista biskopsntnämningen förmenas tåla vid atf 
vara pra;bende, nnder det att den mer "^demoraliserade^ 
grannförsamlingen Dörby af den kongllga nåden ansågs böra 
firån prsebendeäran förskonas. Och hvad han nnder den 
korta tiden hann förvärfva, det var åhörarnes kärlek, som 
. ännn ej slocknat. Han tillhörde såsom predikant den Wal- 
llnaka skolan. Hans tal och predikningar vittna om icke 
obetydlig talareförmåga. 

.Gift år 1809 med Ulrika Eleon. Beata Fredr. Ljnngfeldt, 
dotter af Krigsrådet Henr. Wilh. Ljnngfeldt och Maria Eleon. 
Roos af Hjelmsäter. I detta äktenskap föddes: sönerna Jo^ 
han Wilhelm Carl född 1810 (se nedan); Fredrik Magnus 
född L313, tillf. Domhaf vande sedan flere år i Allbo och 
Kinnevalds Domsaga i Småland; Gustaf Bero född 1814, f. d. 
Lientenant och egare af Kölby, en större egendom i fadrens 
församling Ljnngby, samt döttrarue: Betty Aurora född 1812, 
gift 1851 med Kyrkoherden i Ekerö af Upsala stift E. O. 
Tollstedt; Sophia Ulrika född 1819, gift 1852 med Kongl. 
Hofpredikanten och Kyrkoherden i Broby af Lnnds stift G. 
O. Angeldorff, -J- 1853, och Wilhelmina Maria Augusta född 
1824, gift 1854 med G. O. Angeldorff. 

Skri fler: Disisertatio de Oelandia under J. A. Lindblom, Ups. 1786 
(blott P. 1 utkom). — De variis episcopos in Sveda constiluendi 
modis, Ups. 1788. — De subsidiis Oratoris, Calm. 1794. — An- 
teehningar öfver VirgilH Skaldeqväden. Calm. 1806. — Com- 
pendium Rhetoriae. ib. 1819. — Tal vid Calraar Bibclsällsk. allm. 
Sammankomst 1825; tr. il). 1826. — Höll tal vid kröningen 1818. 

(Källor: Clerus Calfluiriens. af LSfgren. — Privata uppgifter.) 

A— ff. 




20 



% WAHLBOM, JOHAN WILHELM CARL. 

Sm af n:o 1 ocb Ulrika Eleon. Beata Fredr.^LJnogfeldt, 
i Galmar d. 16 Oct. 1810. Efter någon tids dels vi- 
mie 1 Galmar skola dels noderylsning: bemma i fadersbQset, 
hgs han om hösten 1824 vid Krigsakademien på Garlberg, 
r kan genomgick de 4 första klasserna. Hårnnder nt- 
ddades hans håg för ritning, och han afbröt den till- 
ftta militärbanan vid förnimmandet af en öfvervågande 
Dalse för målarkonsten. Sedan han genomgått sina stn- 
t Tid de fria konsternas Akademi i Stockholm, ntreste 
ä år 1838 med stipendium af Akademien, som han i 5 år 
^, samt ^orde nnder 10 år resor i Tyskland, Frankrike 
i Italien, hvarnnder han fnllbildade sig som konstnär. Vid 
srliOiiLsten från ntlandet 1849 utnämndes han till E. O. 
•fessor i teckning vid de fria konsternas Akademi. Men 
ådragen sjnkdom, af beskaffenhet att endast i ett mildare 
nat knnna häfvas, tvang honom att redan följande året 
nyo Btresa, hvarvid han begaf sig till baden i Aachen, 
Dt derifrån till Brfissel och Paris. Har sedan vistats dels 1 
B, dels i Paris. Har nnder de sednare åren haft vack- 
ide helsa; men har efter ankomsten till Rom genom klima- 
8 välgörande verkan betydligt förbättrats, så att hopp är 
I helsans fullkomliga återvinnande. 

Professor Wahlbom är en konstnär af högt anseende, 
rlssa delar af ett europeiskt namn. Han anses vara en af 
erlges utmärktaste tecknare och historiemålare. Hans /b- 
trländska bilder åtföljas af K. A. Nicanders historiska för- 
aringar. Maria Eleonoras afsked från Gustaf Adolph har 
\M frapperat konstdomare. Men på de sednare åren har 
m förnämligast egnat sig åt oljemålning och sådana kom- 
sltioner, i hvllka djurmålning till hnfvudsaklig del Ingår, 
h 1 detta afseende räknas han bland svenska konstnärer 
I främst. En af hans större taflor, som blifvlt färdig just 
1 den tid Prins Fredrik af Nederländerna besökte Stock- 
ta, prydde såsom ett konststycke af hög ordning den 
rstllge gästens förmak under dennes vistelse i Sverige, 
ih beundrades af koustvänner. Det är i synnerhet i fin och 
lillrik behandling af hästen, som Professor Wahlbom er- 
ianes vara ibland de främsta, om icke onpphunnen af sina 
iBtida både inom och utom Sverige. 

Professor Wahlbom var i sina yngre år anställd såsom 
iderlärare vid Lings gymnastiska institut, och ansågs af 



30 WahlpblTi Jahan. — Wahlin^ Olof Fredrik. 

denne såsom en af lians skickligaste ocli mest omtyckta 
elever. Likaledes arbetade han före sin ntresa 1838 såsona 
skulptör tillsammans med Professor Byström på dena^ Jite- 
lier, med den flramgångr, att man snart sagdt ansåg Vbooi 
éa tid mer egna sig åt bildhng^gar- ån* målarkpnsten. Prof. 
W. år ogift. 

Ai- beten: Fosterländska bildéf (15^0—1632) 6 häften, tecknade af C. W. 
ined förklaring af K. A. Nicander 1830. — Teckningar till Asarn» 
1832. — Lithographiskt Album af C. W 1836. — Lithographiska 
teckningar af W., utförda af J. Gardon. Flera bidras till det af G. H. 
Mellin ulgifna ''Museum för naturvetenskap, konst och liistoria." 

^Källor: ÖT. Skona Iiitter. V, — FriYata nppgifter.) 

A— ff. 



WAHLFELT, JOHAN. 

Lientenanten Tid Wéstgöta Gåvalleri Lars Tborstensson 
Wahlberg, som dog 1?10 efter 30, års krigstjenst, hade 
en son Joban, född i Westergötland den 25 Jnni 1691, som 
}709 Ingick såsom ryttare vid Westgötä regemente, blef 
Corporal 1710, Qvartermästaré 1712, Cornett s. å., i bvilken 
egenskap ban bivistade fältslaget vid Gadebnsch s. a. Blef 
fången nti Tönningen 1713; återkom till Sverige 1714,cOnflrme- 
rad såsom Cornett af Konnng Carl XII den 15 Nov. 17(5. 
Lientenant 1716. Regementsqvartermåstare 171^, då lian 
bivistade Norska campagnen. Ryttmästare 1741. Ciorde i 
denna egenskajp fälttåget i Finland 1741—42. Afskedad 1747. 
R, S. 0. 1748.^ Skref sig till Ribbingsberg, då ban 1751 adlats 
>(n:o 1930). Gift med Maria £lisab. Kock, HolVittsassessorn 
Panl Kqcks dotter. 

Ätten for ti ef ver. 

(Källa: Stiernm. Adelsmatr.) — N. > 

WAHLIN, OLOF FftÉDRlit, 

föddes i Fabian den 22 April 1805. Fadren Såmskmakare- 
Åldermannen Olof W. gift med A. Cbr. Schnbert. Studerade 
I, Faklnn ocb Westerås, kom så till Upsala 1826. Presf 
1828< Slotts- ocb Hospitalspredikant i Westerås, der liai 
ook var lärare vid stadens folkskola, slutligen föreståndare 
för Folskolelåtareseminariet 1843. Andre Secreterare i 
Westmanlands läns Landtbashållningssällskap 1828. v. Gol- 
lega Sthölm i Westerås 1832 vårterminen. KyrkökeMe i 
Möklinta 1842. Bittådde i Westerås vid Consi8torii.Bi:péil^ 



Wahlström, Jonai Oustaf. 31 

ttB&en Yid flera fiUfållen; ledsagade tlll döden ?. lifdimde 
hottsUnxar, bTilka lian som Slottspredikant beredt. 

Gift med L. Lnndevall. Son: Olof Waldemar född 1836. 
BIfttrar: Anna Carolina född 1836, Fredrika Märg. f. 1837. 

"I ^ W. bar ett namn bland rara prisbelönte skalder. Sven- 
ska Akademiens 2:dra pris för Bröllopet på Gnilerlsen emot- 

^\ini^ 1835. Hans Sånger i Dalarne påminte mycket om J; O. 

^ Wallin, men nian imitationens vanliga lyten. 

I, Skrifter; Sånger i Dalarne, 1 h., Weslcräs 1832. — Åtskilliga Skalde- 
stycken dels sftrskildt ulgifna, dels införda i Hebe, Vinterblommor 
m. fl. Tidskrifter, med namnteckning Whn. — Eccles.-tidningen Arol, 
en årgång, Westerås 1840. — Bidrag till Westmanlands lAAs Tid«lÉ|, 
i hvilken W. under flera år var hufvudsaklig medarbetare. 

(Källor: Mnncktcll, Westeråa stifts Herdaninne. — HaBBftrskSli- 
Soad^BS Svenska Witterheten. — P. Wieselrren Sveriffes Skona Litt 
V. D. 

— W. 






WAHLSTRÖM, JONAS GUSTAF. 

Val bar denne en tid så rikbaltige, men sedan oss éf- 
Tetgifvaiide medarbetare, nndanbedt sig ^'en plats bland namn- 
kinnlge mån;^^ men då rätten att bestämma 1 detta fall nu 
Milt 1 dens band, bTilkens biograpbi mot bans vi^a Infor- 
drades af P., vill ban ej nnna ^'a— 6'^' att vata borta, der 4 ' 
iaedarbetare förtit inrymts. 

Jonas Gustaf Wahlström föddes d. 15 Dcc. 1814 i Nor, 
i Wermland, der fadren, R. Hof predikan ten Häradsprosten Ö:r 
lönas W. *) året fornt blifvit Kyrkoberde. Farfadren Svea 
; W. vat Gomminister 1 Bolstad 1 Wermland, son af en bon^e 
eller soldat 1 By pastorat. På mödernet bärstammar J. 6. 
W. från Vigelier ocb Fryxeller, af de sednare genom den 
Sven Fryxell, bvllken är den ende Gomminister 1 Sverige som 
Tarlt Ledamot 1 Secreta eller Hemliga Utskottet. 

Efter stndiicnrsens slnt 1 Garlstad blef W. stndentl 
Dpsala 1831, der ban blef Magister 1839, ocb samma år an- 
lade Jemte Ang. T. Låstbom ett boktryckeri. Hans stora 
MbUognosl föranledde bans kallelse som E. O. Bibliotbeks- 
Aiikanaens 1 Upsala 1840. Lidénsk Amanuens blef ban 1845. 
Förestod Rectoratet vid Realgymnaslet 1 Upsala någon tid 

*) Född 1774, ddd 1S34. Th. Doctor«gradeii hade hall tannit sa^om blif- 
ffen Tb. Uoentiat 20 år förut. Stod pä biskopsförslaget i Wermland 1829. 
Hade som krigsprest förrättat gudstienst för en artilleric0mmend«rin| å 
ttrandbatterier. Var "fi^m och filskelig." (Btammarins Carlstads stifts 
Berdamimie.) 



32 Wahlström, Janoi Guttaf. 

1846. Förste Amannens vid Universitetsbibliotheket l{ 
och både jemte- t. Bibliothekarien G. J. Fant appdn( 
ordna den Nordinska (i Hammarins Herdaminne står I 
diska) mannscriptsjimlingen på Upsala Universitetsbibliofl 
Iivilket verkställdes till vederbörandes nöje. Hen W. tij 
sked 1850, flyttande följande året till Stockholm. Som Bn 
egare valdes han till Riksdagsman inom Borgarståndet ti 
Ledamot i Lagutskottet, Suppleant i Gonstitntionsntski 
Kan med säkerhet räknas till dem inom Borgarståndet, 
ryckte raskare framåt, än att den gamle bnndsförvan 
Bondeståndet alltid knnde följa med. Men ehnrn ej Boi 
stindet kan gå tillbaka, så kan Bondeståndet gå ftm 
För alla de reformer, för hvilka både konung och 
tackat och tacka riksdagen, var W. känd nitälskare, é 
han var ock en nitälskare för den stora reformen att \ 
Tkings framför Sounds och således ej har genom tal 
riksdagens längd. Hnrn olika uppfattade ej denne bi 
representant) riksdagsverksamheten i jemnförelse med 
föregångare Th. Petrél Och med hvilka olika följder! 
— '^tala hafver sin tid och tiga hafver sin tid.'' 

Synbarare verkade a — ö ett moavement i detta Bi( 
phiska verk. Redan som student inträdde han ibland 
med Fremjing och Friet2cky i IV B. 1838. Allt mei 
bio-graphien eller lefnads-skildringen regien och matrike 
gifter undantaget, af brist på materiel eller markvärd 
hos personen, ett sätt, som G—m förut velat använda, 
visats till Bihang, hvilka ej spriddes lika med detta Lei 
Snart blef P. intresserad af detta skriftställen, sådant 
det éfvade, och begynte sjelf allt flitigare insätta i 
minnesgalleri sina mästerstycken i den biographiska koi 
förut nästan led vid en litteratur, der ''mnndus vnlt de 
der ''ej fråga är hvad som är sannt, utan hvad vilja 
och vänner hafva anfördf Och både band och afnj 
växte under det nya behandliugssättet. P. hade i prosp 
lofvat sex band och vi äro nu i det tjngondeandra. Ocl 
väl hafva inga .Grusenstolpe^ska kryddor användts. Hi 
Svenska publiken ock en ära af förbållandet, ej blott I 
a— öl Ett dylikt sätt att uppfatta biographien synes i 
våra Danska bröder till efterföljd. Se Molbecks pros] 
Nyt historisk Tidskrift 1854. 

Att se,dan P. och a— ö bortgått ur Redaktionen, 
ken måste börja klaga öfver att serveras med torrt 
mögligt bröd, i stället för varma bullar, förutses, men 
mod tillstyrkes, helst slutet af alphabetet är så nära. 



Wahrendorff, Joachim David. 33 

Sm kritiker af vår bistoria Wahlström gifvit ökad kraft 
tionen mot öfvertron på Isländarne) säkerligen till 
åt sanniofeD* 

W. år sedan 1847 gift med Cath. Lor. Lennartssoa, 
af Lennart Lennartsson, \Brnkspatron i Wermlandi 

ft«r: Liber qoi inscribitar Ym Styrilse Kununga ok Höfdingia sub 

rerocatasi Ups. 1839. — ÖiVersigt af Sveiiska Riksdagatiies 

i Kalender för Riksdagen 1840, Stkoi s. å. — Om Olof Skdt- 

^js dop. Kritik af Urkunderna och kronologi.sk bestämning, Ups. 

r. — Sigtana, det fordna och det närvaråhUe (tillsammans med Med. 

A. H* Wistrand), Ups. 1847. — Fornnordiskt Bibliothek 1—3 

Upt. 1847. •— Dessutom en mängd uppsatser, de flesta med 

»eii — Ä — ö — i Biographiskt Lexicon, Litteraturföreningens tid- 

;, £o8, Frey, Läsning för Bildning och Nöje, Upsala-Tidningen, 8y* 
(L el. några artiklar mot Slraussiska Antichristismen), Morgonen, 
ioten, trmf Den Constilutionelle, Svenska Minerva, Dagen, Afton- 
Midet mider den tid, han var en af tidningens egare (der Litteratur- 
tfrerrigten i allmänhet tillhör honom), m. fl. — W. ej allenast föran- 
ledde fullbordandet af Sveriges sköna Litteratur, utan ifyllde flera 
hnkor i författarens handskrifter; särskildt må dervid nämnas Mono- 
paphieD öfver Matth. Fremling i nämnde arbetes IV D. p. 666—670, 
Hrvid misstag förekommit hos föregångare, hvilka förf. med sina litterära 
tfl^ångair ej knmiat reda. 

— N. 



WAHRENDORFF, JOACHIM DAVID. 

fTillägg till XIX p. 232.) 

Då berättelserna om Wabrendorffs ^^del i arrendet^' af 
iHilMlaaka brinneriet, till förmån för Konnng Gostafs en* 

Kkassa^ der nämnts, må erinras, att Kellgren ansetts 
syfta, då lian 1 Sagan om Ljusets fiender apostroplie- 
llt des, som 1792 gjort sig kända såsom tryckfrihetens 
pMlDdare, bland hvilkas antal H. E. Grefre Rnnths sTärfar 
iÉbrendCNrir också räknades. 

Se liir den mest antagliga förklaringen, som nn tfyekts 
ImviiaBS Minnen 3: 277^ ebnrn något afvlkande från den 
riautleflde, som vi hört npprepas; ^'Den första var en 
p9gd flian^ — Bar. Taube. ^^£n gammal nerfijuk man'*^ — 
Pif^e Otfléenstolpe. ^'En sömnsjuk man"' — Underståtb. Ählman. 
^ånmaren, som nttryckex sig så sentimentalt, är tvlfvelsutan 
kr Renterbolm sjelf, som dock en räcker dag, enligt L. r. 
IHestréms nttryck, for in till Stockholm och nedskref ett 
Merlietsstycke, kalladt Tryckfribetsförordnlng. Den ntgafs 
. U Jnli 1792. 

Ea man med schene rariteten säges vara Ärmfelt. Månne 
I snarare Ulfbenklou eller Björnram eller den som då före- 

BIOOR. LEX. XXJL % 



34 Walbbrg, barl Gustaf. 

trådde deras ståUe hos Hertig Carl? Mannen som råkat 
fel om fickorna på sin snrfont ocli sina grannars, ar 
säliert Munck, Den kunskapsälskande personen ansåg i 
sparre gålla sjelfve Polismästaren; men Kellgren lår 
sigtat åt en Fiskal Teuchler, som vid den tiden, och tt 
vid det åsyftade tillfallet, fått kåppslångar såsom spion, 
nnmmer af Stockholms(^osten, der sagan införts, låt L. 
lertid borttaga från vårdshnsen. Krymplingen hette 
WrangeL Den som Til|e hafva ljuset till monopolium, 
Ruuth och den som mot del i arrendet önskade det fl 
radt vara regale, ansågs all månt vara, såsom ri redan a 
sVårfadren Wahrendorff. Källarmästarn och hans drän§ 
tydligen Regeringen. Pastor Fån år snarare past 
Fflodijn ån Lector Nordin, Lucidor^ som försvarar d 
dan på söder — franska revolutionen ~ år allrav 
Kellgren sjelf. 



W A L B E R G , CARL GUSTAF. 

Slottsfogden i Jönköping Magnus Wahlberg (sic) 
täckte tidigt hos sin d. 28 Sept. 1788 födde son Carl C 
^'ett qvickt geni'\ och satte honom derför i Jönköpings s< 
sände honom sedan till Gymnasium i Wexiö, och 180 
Akademien i Lund. Följande året begaf sig ynglingei 
Upsala, der han s. å. tog Hofrättsexamen. Han hade 
tiden studerat vitterhet med mycken framgång, åtminst 
sina jemnårigas omdöme, men gjorde sig snart skyldi 
det så vanliga misstaget af Nubes-Spirituositet i ställe 
Juno-Spiritualitet. Det var en tidsmening, att dessa 
tvillingsyskon. Hos de fleste vitterlekarne visade de si 
ock med sammanväxta som de Siamesiska tvillingarne. 
betviflade, att den förra var en Ypperlig vapendragare j 
sednare såsom riddaren, och der behöfdes decenniers rii 
farenhet, förrän man såg i vapendragaren en Sanchc 
hvilkens anblick man kunde sluta, att Riddaren, som 
en sådan sérvans miles, var, af den ^admirabla'' Panchasli 
Pank befinner sig åtminstone den bacchantiske Apollosi 
snart i vår fattiga Nord. Då blifver lyran en födkrok, J 
s. k. stortiggares håf. Man tigger med ^allvarsamma^ d 
hos de förnäma och med oförskämdt skämt hos — pub! 

Hos Walbcrg fans ej så mycket snille, att han s 
de store skalderna, under den nämnda tidsmeningens 
skarevälde, kunde uppehålla det personliga anseendet i 



Walberg, Carl, Gustaf. 35 

Han sjönk neder till — det s. k. ruskiga. Och likväl 
lian en pnblik, fick derför förlägrgare och uppehöll der- 
ett glädjelöst lif. 

Hans förhållande mot Döbeln och dennes fråga om något 
■r Tore på att Ihjelskjnta W., år af flere ^skildrare"^ 
idl — ; att han dock ej alltid, såsom mången påstått, relät 
• alf att småda och anfalla, derför må, såsom exempel, 
'ras följande: 
Den 24 Mars 1812 skref han ett breftill en Grefve D., 
'adt Stockholm, der han kallar sig: fornt Notarie i Svea 
itt, nn Studerande vid Upsala Akademi, dernr vi anföra: 
okind har äran underrätta Hr Grefven om en viss sak, 
'dllg kanhända, men kanske äfven nödig att känna. 
§\Swea en viss hofman, som endast spionerar, man har 
irterat för hooom att Hr Grefven söker uppväcka miss- 
te och oenighet och att i detta afseende flera skadliga 
krifter från Hr Grefven i tysthet utgå. Man har sagt, att 
k Grefven begagnar sig af en viss känd man vid namn 
tlire Wennberg. Jag är kommitterad att underrätta mig 
Hr Grefvens.och Wennbergs relationer till h varandra och 
dem hevisliga. Priset för mitt nit skulle vara en viss 
persons nåd, och man ville då äfven engagera mig som 

Id sekreter hos Öfverståthållaren. — (Mellan- 

aamngifves.) Denna öppenhjertighet å min sida här- 
stfT ej från någon slags trolöshet mot någon annan och 
i;! keJler utmärka en lycksökare, och Jag utsätter mitt 
endast för att visa det jag går rena vägar. En 22 
yngling var ännu aldrig spion, om än han hade anlag der- 
\} oeh med någon sund eftertänka skall han aldrig bli det. 
It mig begagna detta tillfälle att öfverlemna Hr Grefven 
litet arbete, som åtminstone är patriotiskt.^^ 
Mot Polisen var han i opposition, men föröfrigt var han 
•eh med hofskald, och visade sig såsom en af de grym- 
Satnrniderna, hvilka sökte om ej uppäta^ dock äta ut 
imens fader i vårt land; G. A. Grewesmöhien. De som 
rdrdrefvo denne press-terrorist med hans egna vapen, 
många. I Hammarskölds Sv. Vitterhet nämnas, jemte 
larsköld, H. A. Kullberg, Gravallius, Cederborg, F, Fryxell, 
irg. Törneblad och Walberg. Walberg heter Uggel- 
'den 1 Markalls sömnlösa nätter. 
71 embetsmannabanan hann W. ej långt, ehuru han vis- 
pen Tar ^en man i verken'^ än tjenstgörande vid post- 
set, in i Kammar-Gollegium, än vid Theater-Cancelllet 



38 



Walbero, Carl Gustaf. 



o. 8. v. Han blef dock Notarie i StockbolJDs stads Jistil 
Collegrlam. Hos Hammarsköld-SondéQ beter det: 

^^De sednare åren syeselsatte ban si; dels med adTi 
tST, dels med skriftställen, ofta af sämsta slaget, samt 
ett bögst oordentligt lefnadssitt.^^ Detta upprepas utan 
drlng i Sv. Konvers. Lex. Lénström nämner blott 
bans vittra foster ^'Uglevlksbalen ocb nera Uderllga berti 
ser^\ Det är dock för bårdt att glömma bans många 
varsamma'' dikter. Llkvål förmenar ban bnfvndsakllgea 
ibågkommas såsom en tidsbild, varningsrik för män af 
nan, som knnna bafva makt att skapa verk sig både 
beder ocb vanbeder, men som ej må förglömma Gi 
Adolpbs kraf af blstorlen, att ''bon må visa såsom I en 
gel bvad dygdlgt ocb odygdigt varit, så att de, som 

lefva, måtte eldas att frambärda I dygden *-«- 

ledes att de som efter komma, måtte se sina fäders d^ 
rosas ocb deras odygder lastas, på det de bvad gédt är 
knnna ocb det ondt är ny, när de varse varda, att inl 
glömmes." 

En tid, som såsom köpare nnderbåller en författare 
"llderllg" litteratur, får ock dela tyngden af efterverldens 

Walberg dog 1822 (ej 1821). 

Skrifter: Nytu och Nöje, Sihm 1811. — Tidning för skamteU 
ib. 1815. — Nya klubben eller de hvile bröderna, ib. 1815. — L„_ 
FalUänger af Carl Gustaf Walberg, 1 h., ib. 1812. — Folk8ån|eiil 
1813. — Slaget vid Dennewitz. Episkt Poem i fyra sånger af . 
ib. 1815. (Från dessa hexametrarne upp till Atterboms Ar ett J 
steg. Sjelfva Tersmåttcn äro ej alltid fulltaliga, dactylema ofU 
bariska.) — Visor och Sångstycken af . . . ib. 1818. — UeglevikiT 
sann händelse, 1—4 D., ib. 1814—15. — Duellen på vardshaset 
salem ä Kongl. Diurgården, ib. 1815. — SkttrlhorsdassflElrden, 
till vederbörande, ib. iSJfi. — En Mamsell i Stookholm, sa 
berättelse, ib. 1816. — Åktenskapshistoria eller hustrun med 3 
ooh 4 älskare, ib. 1816. — Herdinnan vid Hagalund, romantisk ^1 
rättelse, ib. 1816, 2 delar, — Balen på Ekensberg, Skådespel eftetlf 
turen med stort spektakel, ib. 1816. — Den narrade HusTärdeB^IT 
1816. — Föreläsningar öfver våra pligtcr vid valet af maka och -" 
äktenskapets fullbordan, förnämligast betraktade i anseende till i 
vipt för vår tids unga fruntimmer, ib. 1816. — Allmän knngörelit'] 
mina nya påfund eller den moraliska luftpumpen. Barometern, £i 
metern, Yågbalken, Thermometern och Kompas.<(en, ib. 1817. — 
brecht Engelbrechtssons historia, ib. 1817. — Gustaf Wasas 1_ 
af CG. Walberg, 1 D., ib. 1818. — Offerfesten vid Dggelviki H 
kalla, pendent till Uggelviksbalen, ib. 1819. — Polisen uUn slöja, 
flera dylika skrifter, hörande till den s. k. Usla Litteraturen. — I 
i anledning af Franska arméens återtåg ur Ryssland af ... ib K 
— Verser i anledning af General Moreaus död af . . . ib. 18ir 
GoiUf Adolphs skugga till de mot Frankrike allierade regenfer, 1 
af ... ib. 1813. — Carl Xl!:s skugga (ill Carl Johan, Poem. — 



Walckbndorff-Atten. 37 

,|frar Grefire C. J. Adlercreutz af G. G. W., ib. 1816. — SoidttfamiU 
fmé.2S Jan., Prolog, af G. G. W., ib. 1817. — Skandinaviens lak- 
[lid Tid H. M. Enkedrottningen Hedvig Elisabeth Charlottas död af 
G. Walberg, ib. 1818. 

(Kftllor: St. Witterhetea af SoBdén-Hammarikold. — Antackniagar i 
KmkJiflimg^ mder samlingen till Ny Smal. Beskr.) 

~N. 



WALCKENDORFF-ATTBN. 

« 

Då kistorUn år en lärarinna för H/vet synes skil att 
altminna nppmarksamlieten på en och annan person, 
Ulfrlt namnkunnig för sitt tlllbakagrående, sitt fall; ty 
kan deraf läras, som ej Inbemtas, der man skildrar, 
oftast sker, de nr ringheten och bristen till anseendet 
Tilståndet uppstigande männen. 

I Landsdomaren Ghrlstopher Walckendorff se vi, efter 
les omhyte af regering, visserligen en man, som nppbär sitt 
anseende, men 1 hans söner och sonsöner få vi se ett 
och fullständigt fall. Det måste vara lärorikt att 
i, hTllka orsaker härvid förnämligast verkat För- 
r, som vårdslösa sina barns uppfostran, knnna här se, 
föJUder som deraf lättllgen nppstå, tagande en allt 
gestalt jn längre äjtten fortplantar sig. 
nil en slägt hvars märke var en rUd ro$ i hviit fUU, 
uf 3 svarta örntfingar, hörde Norges siste Jarl 
Eriksson, hvllken räknade anor npp till en Engelsk 
oeb i en annan linea npp till en af Norges Knngar. 
irk fans en Tysk slägt med samma märke, som efter 
ite kallade sig Walckendorff. Voro de af samma 
if En W. Tar 1 medlet af 1300-talet gift med en frn, 
ffrde fre gyllne kronor 1 en blå balk 1 rödt fält. Sonen 
Walckendorff lefde 1386, gift med Mette Mandrnp. 
aaa Henning W. blef gift med Ingrid Glöe. Deras son 
W. blef gift med Märg. Ulfeld. Ätten var således 1 
leder hefryndad med Danmarks förnämsta slägter. Axel 
^8 san Erik, hvllken blef såsom K. Ghristiera II:s Gon- 
Erkeblskop 1 Trondhiem 1516, ntgaf ett Breviarium 
ack ett Mlssale 1 Köpenhamn. En egenhändig hand- 
1 andligt ämne af honom förvaras i Lnnds Bibliothek. 
bror Hans W. var Magister. En tredje broder Henning 
Ifl med 1:0 Anna Oxe, 2:o Sissela Friis, blef i sednare 
I fader till Ghrlstopher W., stiftaren af det ansenliga 
éekanta Walckendorffs CoUegium (f. d. Carthäaser klostret) ^ 




38 Walc&endorff, Christopher Henningsson. 

som äona år en stadentboning 1 S:t Pedors Striede i Köpei^ 
bamD. Hvad Cbrlstopher W. härmed gifvit Köpenhami 
Universitet, är oemotsägligen en af de största donationer 
enskild man vid de Nordislia Universiteterna. Denne herre, 
i ett hälft århundrade var en Inflytelserilc person i Danmi 
var först Landshufding i Bergen (1556), sedan RH^srentnl 
stare, så Riksråd, med fortfarande flnansstyrelse, slntll( 
medlem 1 K. Christian^ IV:s förmyndareregering. . Sedan & 
Christian IV sjelf tlUträdt regeringen, blef W. Rikshol 
stare och förestod regeringen såsom Ordförande 1 rådet, 
Kungen 1597 reste till Tyskland. Var en tid Slottsherre 
Helsingborg. Död 1607. Om hans förhållande till Tycho Bri 
och Mogens Heinesen, se Helsingborgs hist 291 — 95. Hl 
bror Jörgen hade en son Henning, som blef Patronns 
Stoby i Skåne, gift med l;o en Brahe, i:o en Hardenberg^ 
3:0 en Barneko w. 



WALCKENDORFF, CHRISTOHER, HANS, CHRfSTIAM; 

1. WALCKENDORFF, CHRISTOPHER HBNNINGSSOIt 

Christopher TT., son af Hen. Jörgenss., föddes 1618, bodde ^ 
Ellioge, der hans svärmor Ingeborg Ulfstand, den sista persoi^ 

* som i Skåne bnrit detta frejdade namn, dog hos honom 1652. Efr 
ter sin första hastrn Märg. Barnekows död, hade han nemllgM 
omkring 1650 gift sig med Anna Wind, dotter af RiksamiraM 
J. Wind och Ingeb. Ulfstand. Utom Eliinge egde Christopher 
W. Brunneslöf, Holma och Maglö. Då Skåne blef svenskt, 
qvarbief Christopher W. på sina gods, såsom svensk nnder- 

^ sate och blef Landsdomare 1 Skåne. På Landtdagen 1 MalnS 
röstade han både för sig sjelf och Holger Mormaud och ku 
ej ha varit likgiltig för affattandet af det ^^adlens svar^, 
som aflemnades den 11 Sept. af Krabbe till Svenska RegS^ 
riogen. Vi böra minnas, att det, som deri främst begärdes, Ttf 
en Akademi 1 Lnnd, ^^så till Församlingens som Civile Slai- 
tens tjenst.^^ Om ock deri ingick en beräkning, ätt tåt^ 
komma resor till Upsala, hvilka skulle blifvit kostsann^ 
särdeles för den skara, som behöfdes i församlingens Qeialt 
så bör dock initiativet i denna stora fråga nämnas, adlett adl 
dess få märkliga ledamöter till ära. WalckendorlT insatäpi 
jemte M. Dnreel såsom Lunds Akademis Curator, ståeiufh 
jemte DiTrpel, då denne vid invigningen höll tal å Cancelie* 
rens vägnar. Kanske intresserade sig den rättslärde W. åå 



Walckbndorff, Hans. 39 

för forslaget af skånska adlea, att få eii särskild 

WMktt för de Incorporerade landskaperna — en önskan, 

.MB llkTil först yanns 1 Carl Johans tid. Vi böra ock erinra 

r^v, att adlen ?ld denna landtdag begårte, alt monopolier och 

kdOia förbinder för handlen måtte afböjas, men mannfactnrer 

Mh negotier indragas i landet. 1664 blef Ghr. W. introdu- 

!«rad på Svenska Riddarhuset i 2:dra klassen nnder n:o 25, 

■eå mm framför^ de Skånska adliga ätterna af hög ålder 

ack stort anseende, Tott, Gedde, Bille, Gyllenstjerna och Lin- 

rtaow, dessa alla inskjatne ofvan en mängd af Sveriges år 

, 1125 Introdacerade adliga capita, deraf flera ätter varit se- 

^Mlorlaka 1 medeltiden. För detta mål hade de nya Riddar- 

^ki^edaBötema från Skåne med ifver kämpat, sedan alla 

kigre fordringar visat sig omöjliga att vinna. 

Vid Danskarnes infall i Skåne 1676 hade Christopher 
W. fonnit tryggast för sig att vända till Danmark. Han 
dömdes därför sina egendomar förinstig den 1 Febr. 1679, 
■en hans fel har väl blott bestått i flykten, ty han återfick 
Tid freden i Lnnd allt hvad han egi, ntan att vidare derom 
flnaes aatecknadt. Han lefde sedan i stillhet på en af sina 
gårdar till sin död 1690 den 19 Jannari, då han var 72 år, 
efterlennande sönerna Hans (n.o 2) och Jöran samt en dot- 
ter, som blef gift med en hnsets informator Akerholm, ofrälse^ 
■laa att någon process väcktes mot ^'vanbördingen^\ Och 
let var dock i samma sekel, då Wivallins och Lncidor, 
•aktadt prisade poeter, flngo så dyrt betala att de försett 
lig på ftöknar. 



2. WALCKENDORFF, HANS. 

Hans Christophersson Walckendorff^ född omkring 1652, 
ulantrångde fadren från Ellinge, såsom denne sons möderne- 
giÉB, ock uppträdde tidigt såsom en Gbevalier af en högre 
•riiing, kvilken strödde penningar till en början med fnlla 
Uider omkring sig. Vid den lysande ambassaden, som 1680 
telle kemta Garl XI:s Drottning från Danmark, se vi Hans 
W. såsom en af de förnämste skånska herrarne, jemte Kjell 
Inekow, G. A. Ascheberg, C. v. Böhnen och M. Håkansson 
Bytte. H. W. blef gift med Märg. Elisab. Barnekow och 
Me 10 söner och en dotter. Sönernas uppfostran blef all- 
tdes vanvårdad. Likaledes hashållniugcn. Elllnge såldes 
firsL Det gick så långt, att han blef allmäot kallad Hans 
låtitkaka, såsom den der ofta, då han saknade bröd i huset, 



10 WaIiCKBnporpf, Ckriitian. 

noasakades låna brödkakor af sine egae böader. Detta IM 
faatade haas miane. Di Malte Ramel vM eit beaök air m 
son Hans Ramel bygga oeh odla och föfaköna Hvidarp, må 
bao med gritea i balseo: Di* blir juit en Ham Låmtkétk 
och steg app i vagnea, för att strax återviada. IkH 
Walckendorffs egen liderliga lefaad förderfvade aöneraa, • 
att de drefvo omkring bland godsets bönder och tjenstoM 
kanske råare än dessa. Några gifte sig med godsets boal 
pigor. Och under detta allt skalle studenter i Köpeabaa 
hos denna hnfvudman för Walckendorfflska slågten söka plai 
vid förefallande ledigheter inom Gollegiam Watekeadorfflainil 
der Hans Lånekaka sålde till den mestbjadaode de II M 
platserna i den stora stenhnsbyggnaden, med stipendier il 
böcker, ved ocji '{jns. De oförtjeataste stndeateroa hMTi 
änder en sådan stållnVig begripllgen utnämnde. Vål ttb 
dömde Danska Regeringen honom omsider detta Hafvadmai 
akap, men Svenska Regeringen lemnade honom i ostörd i 
att som Kyrkopatron, begripllgen också öfva simoil. Bi 
klagligtvis var 4lylikt förfall bland Skånska ndlen vii deu 
tid ej så sällsynt, ehuru folkminnet bast ihågkommit Wak 
kendorffernas. Barfod anför åtskilligt i den vågen. Sa U 
rättelser om Amiral Baron Anckarstjerna och hans frihen 
lige brorsöner. (Märkv. r. skånska adlen p. 364 m. fl.) Ha 
införde dem genom exempel i superiets faror. Redan sai 
unge ntgingo de om nätterna, att tillfredsställa sin lust 
bondbyarne. De slutade som kringgående tiggare, liksom 
sednare tider en Baron v. Liewen. Man såg i Skåne sjelfv 
den sköna Grefvinnan v. Höpkens man gå till brännvinet, oi 
det varit genom en eld. Vid kriget 1710 (?) lår Han 
Walckendorff gått i Svensk krigstjeust och derunder dött 



3. WALCKENDORFF, CHRISTIAN 

sökte 1727 återvinna rättea, som fråndömts fadren, att vai 
Collegii Walckendorffiani Styresman; men förlorade proeoisai 
Capitalet 6,100 R:dr hade emellertid under iProfessorers fil 
valtning vext till 17,743 R:dr år. 1742. Vid denna tid aei 
den danska grenen också vissna. 1747 dog den siste Wak 
kendorir i Danmark, en Major Börje W. hvars enka blef f Ii 
laed Änders Reiser, ej Johan, såsom Barfod kallar honom 1 
c. p. 412 (se här ofvan Litt. R.). 1753 vhr en Dansk dam 
W-— ff intagen i Köpenhamns Själaboder, en annan tjeote aai 
piga. Vid samma tid såg man den Svenska represeatanli 



Walcker, Elia$ oon. 41 

Cferisliaa W— ff släta som profoss i Oxie hårad. Ed liaas 
.Mter var dömd till ris 1 Hörby, då benoes adliga prlYilegler 
ifeeropades ocb räddade rygghaden. En sou Gbristiau W. 
ilrök omkrlog som stortiggare i många år, men yar Gapat 
Tid rlkfldagarne 1786 ocb 1789. Vid sistnämnde riksdagen 
m han en af ^^Subscribenterne^\ söp och åt smörgåsar på 
SteenbolTs klubb och röstade med rojalisterne. Blef slutligen 
Pändrlk. Christopher, en Christian Hansson W— ifls yngre 
Irader, följde först med en sockenskräddare i Skåne, meo. 
•Itrtkastade sedan saxen för värjan, blef ryttare och tjenst- 
Iforde som sådan i Pomerska kriget; återkommen som v. 
Corporal, blef han gift med en förmögen prestenka, Intog 
säte ocb alimma på riksdagen 1765 och blef Gornett med 
CorporaliiAdelning. Näst intill honom bods gammal adel till 
fadder åt Kronprinsen 1778. 1809 var det, enligt hvad Toll 
akref lill Jac. De la Gardie, en Gorporal W— ff, som begaf 
lig till riksdagen, ''förrän brännvinsbränningen inställdes.'' 
En Walekendorff var länge kognbbe hos prosten E. i Br— d. 
Ocb sådant ser svenska adlen och bibehåller dock sjelf- 
érifoenhétm 1 den ridderliga lagstiftningen. Är det ej att 
så uHrallberalismens ärende? Quos Jnpiter vnlt perdere, de- 
Mutat. 

(Killor: De Ib Gärd. Arch. — Svensk Heraldik före 1625 (mat). — 
lufoda aärkT. bl. Skåsaka Adlen. — IleUiDgborge Hlit. — Enikild 
kiaaedoB.) 



WALCKER, ELIAS voy. 

Utom denne man skulle vi nu i den Kongl. klädkamma- 
ren på Stockholms slott ej se några äldre märkvärdigheter, 
il sådane som uppstått efter Garl Xl:s död. Och som han 
vid räddandet af dessa nationalskatter blottställde lifvet, böra 
MtiOBalkånslaBS participanter förvara i minnet Elias Wal- 
ckers namn. 

Eb engelsman Walkrave af adlig stämma blef bosatt i 
Sverige, der namnet slutligen uttalades Wolcker. En Sigfrid 
M W^ Borgmästare i Gefie, gift med Anna Gavelius, Assess. 
*f Prtr EllassoB Cederschölds syster, hade sonen Elias W. född 
i 6efle 1660. Stuilerade i Upsala. Blef Kammarskrifvare i 
SednetKrns-Gollegiet 1681, Bokhållare ib. 1688. Husgeråds- 
aistare oeh tillika Liqvidatioos-Gommissarius i Svea Hofrätt 
I69I. Då Stockholms slott brann 1697 räddade W. med 
egen lliifara de 1 Kongl. klädkammaren förvarade kostbar- 
heter, bvarför Konung Carl XII tackade honom med ett nå- 



42 Walden, Fredrik Herman von. 

digt bandbref. W. blef 1704 Kamrer vid Geoeral-Sjötii 
CoDtoret, 1719 Kamrer vid Tall- och Licent-Gontoret i Ki 
mar-Collegiiim. Adlad 1720 med namnet von Waleker. 
trodncerad s. å. Kammarråds afsked gafs 1731. Han i 
1733 i Stockliolm, ntan manliga arfvingar. Gift med Elli 
Boy, oftälse. 

(Källor: Stief^nm. A dl. Matr. — Elers och Lnndeqvista Stoekhi 
Stadfl Hist.) 



W A L D E N , FREDRIK HERMAN von. 

Vi bafva här ' nämnt en af stödjepelarne för Aea the 
giskt dogmatiska svedenborgianismen, hvilken sednare Att 
bom funnit så platt. 

Från Knrland hade en adlig slägt von Walden kon 
till Ösel i 17:de seklet. På nämnde ö föddes inom san 
slägt en Georg Fredrik v. Walden, som natnraliserad 1 
introducerades på n:o 1706 bland vår adel 1720. Vai 
Kapten af Gröna Dragonerna med Öfverstlieutenants chai 
ter. En Carl Fredrik v. W. var Gornett vid Liflregeme 
1735, då en Georg Fredrik v. W. var anställd vid Ko 
Hopstället. 

En Fredrik Herman v. W., sannolikt ättefadrens soi 
genom en af de nyssnämnde, möter oss först, som det tycl 
i Björnståhls bref. Den 19 Maj 1775 skrcf han från Lom 
Nu nyligen är hitkommen Herr Lieutenant Walden, som 
mycket beröm för sitt förstånd och sina insigter uti Amir 
tetsiaiirärerna. Och den 15 Aug. 1778 skrcf han från T 
rapia i Turkiet: Jag flck af Ankarloo med största fäg 
inhemta, att vår snälle sjöman Herr v. Walden, som 
lärde känna och hörde så mycket berömmas i London, 
hvarom Jag då skref till min Herre, har af H. K. M:t bli 
befordrad till Major vid Svenska Flottan. Se så vet Kon 
Gustaf känna och belöna förtjenster allestädes der han 
ner dem» 

Nyerup berättar i Sv. Litteratur-Lexicon att Sven 
Kaptenen v. Walden kom 1788 att i N. Amerika läsa nå 
af Svedenborgs skrifter, hviika eröfrade honom- för den s 
denborgska andeläran, att han före 1791 kom till Köi 
hamn, der han sedan förblef till sin död den 8 Mars If 
då det heter i Adresse-A visen n.o 85: Hr F. H. v. Wal< 
forben Capitaine i den Kongl. Svenske Söestat, Ridder 
Svärdordenen, 66 år, död d. 8 Mars. I L^erde Efterretn. 1 



Waldebt, Fredrik Herman von. 43 

32 — 34, liksom i Aarg. 1805 n:o 50 träffas receasioner 
lins Syedenborgska skrifter. 
Walden fördjapade sig i synaerbet i ^'Gorrespondens- 
i". Han underrättar oss, att när der namnes hästar i 
en så betyder det fUrstånd, när der nämnas vagnar be- 
r det lära. Himlens skybr betyder den boksta/liga me- 
(Tybeck fann att himlens skyar betecknade den ande- 
meningen^ se bärofvan XViri. p. 10). Lustgård betyder 
t; kunskapens träd = frihet, qvinnan = viljan, Christi 
en = kärlek, Christi blod = sanning. Dessa nttolk- 
r förklarar han så säkra, att om oräknelige menniskor, 
funit Svedenborgs nyckel, sedan nttydde de b. skrif- 
teraa, sknlle allas nttydning blifva densamma. (Jemföc r. 
Wildens och Tybecks bärofvan?!) De ^'moderna Ghristnas'' 
faoningslära finner ban ^^obygglig^\ emedan man der förnt- 
Ater en Yred Gnd. Härvid erinra vi oss en bekännelse af 
Cl f. d. Svedenborgare, barn han kom från sin theosopbi. 
"Jag sköt mig, sade han, I armen, då jag med en bössa ovarsamt 
hppade öfVer ett plank. Hvilka plågor nppstodo ej I Knnde 
4 Gad skapat nerverna så att vi nndgått känna hnrn vi 
hitit emot honom såsom Skapare, då vi illa handtera våra 
fenmar? frågade jag mig, fall af min Svedenborgska dogma- 
tik om att Gad ej vredgas. Men jag kände, att min theori 
4 halp. Skaparen var vred på mig och agade mig länge. 
Oich en annan aga infann sig I samvetet. Det var mig af 
tia far förbudet att ännn handtera gevär och jag hade i 
Wo 8tndent-ed svnrit att rätta mig efter Akademiska con- 
Hftotlonerna, som inom stadens område förbjudit skotts los- 
lande, det jag ernat bryta frivilligt. Samvetet blandade sig 
leri oeh ny sveda uppstod. Jag kände äfven häri en ver- 
kas af Guds vrede. Och jag vände mig till BiDlens Gud, den 
vrede, men i Ghristo barmhertige, och så försvann samvets- 
nredan, som ej med någon tbeori ur Herr Waldens skrifter 
kianat botas.^' 

Sola fldes — salighet genom tron, utan gerningars för- 
kast — är T. Walden en ren styggelse. Han är således så 
•baraihertig, att, då han släpper den rike, som strör pengar 
mkringr sig, in uti sjelfva seraphimsbimlen, har han blott ett 
helvete för de fattige, hvilkas gerning bestod uti att plocka 
app allmosorna: för det sjuka barnet, som blott gjorde sin 
■öder en lifsfarllg oro: för den i sin ormgrop förgätne fån- 
gen, som ej kan göra någon gerning, ond eller god, mot nå- 
gon menoiska. Själens '^nmgängeise i himmelen^', hvilkeu 
illeaa verkar en himmelsk kärlek i lefvernet, — denna tro, 



14 Waldbn, Fredrik Herman von, 

lOjD eger del osynllgra med större verkJigliet, ån banden 
det gnid, som kramas, — var för dessa irrationella mtii 
sterna en pbantpm, liksom för de rationella rationalisi 
Öberg yttrar: '^Så mycken råbet ocb okunnigbet uti Gbrlst 
mens buf vndsanningar, som bår röjes, år knappt tänkbar b( 
gon, som bllfvit född ocb uppfödd i Evangeliska kyrkans i 
Om man knnde tanka sig någon så förblindad af ett olyckligt 
nit eller så förgåten af sin pligt, att ban i ett så heligt i 
som religionen år, knnde skrifva osanning mot båttre vei 
öfvertygelse, så skulle man vara ftestad tro det om 

Walden. EJ en gång den oknnnigaste lärare : 

samlingen kan så missförstå Skriften ocb förtyda dess 
som v. Walden." 

Emellertid synes denne "snälle Sjöman", men 
Exeget, vara den som bestått den kalf, bvarmed Tybe 
Cd sedan plöjt, eller, att sjunga med den gamle Ericus 

"Sltat och ktfrt 
och sammanförL'' 

Man förundrar sig öfver att ej dessa berrar kunna belt f 
skrifva siaa meningar såsom sina,, bevisande dem ur Sv 
borg såsom en ny propbet, utan att göra sig så myckc 
svår för att få ett stöd i en bibel, der bvarje rad skall 
vridas, för att kunna passa till bevis. —År ej detta 
ram & oleum perdere! Vår "upplysta" tid kan Ju så v 
det v. Walden, Job. Tybeck ocb A. K. skrifva, som d 
vida mindre "vittre" ocb "lärde" propbeterna ocb aposl 
skrifvit. Hvartill detta bråk med auctoritetsbevis ur Bl 
Adliga ätten v. Walden qvarlefver genom en lan^ 
käre Job. Fredr. v. Walden ocb bans 2 söner. 

Skrifter: Hufvudgruoder till Ghristendomen i sin renhet, Kiöbenh. 
(Anon.) — Oförgripeliga tankar i anledning af Professor Mollen 
kar om Sredenborgianismen s. \. Se a. — Upplysning om Svede 
Skrifter uti 8 Brefver tiU Professor Möller, Del 1, Kiöb. 1793. 
(slöt med pag. 188), ib. 1794. — Samling af Skrifter, hvilka fö 
S vedenborgs Systeme eller Nya Jerusalems lära, af Fredrik Hen 
Walden, 2 Delar, Kiöbenh. 1801. — S vedenborgs Levnet 1806. - 
fyldelsen af Johannis Aabenbaring, frcmsat i det nye Jerusalems 

(Källor: Bref från Bibliothekarlen JastlL-Rådet BSllinff i K5pei 
till Geaeral-Consal Ewerlof i Helaingor, benaget meddeladt B 
Nyerupi Litteratnr-Lex. — Catalog. Bibi. Upi. — Den Nya Lan 
den Gamla af R. Öberg. — Bjornståhli bref^ 2. 3. B. — Stier 
Adelamatrikel.) 



45 



WALDENSTRÖM, JOHAN GUSTAF. 

léies den i Dec 1793, i Fråndefors. der fadren Anders 

Tar Pastorsadjnnct, sedermera Comininister i Råg^g^erd; 
i: Helena Sophia Wennersteo. Stnd. 1 Lnnd 1805 (?). 
er Ibm 1814. Efter aflag^dt praesidlnm, blef ban Che- 
Mens ibm 1816. Theol. Gandldat 1818 1 Angrnsti, ocb 
at i Jnni året derpå^ äfveiisom £. O. Tbeol. Adjnnct 
«r* Efter aflagdt speclmeu för Gymn. adjnnctaren i 
I 1820, flck ban på samma beställning fallmakt s. å. 
Bad 1824 att förestå Tbeologiska lectionen och prest^ 

samma år. Tbeol. Lector 1825. Kyrkoherde i By 
Dcb snart efter tillträdandet deraf 1830 H. Prost, Jem- 
M>I. Doctor. Prestmötespraeses och Gontractsprost 1831. 
lerde i Nor 1834 (tillträdde 1837). Revisor i Stats-, 

ocb Riksgåidsverkcn 1835. Ar 1339, dertill afven 
fsade hån sig detta nppdrag. 

\ år en af de få, som i en sednare tid vid Lunds Uni- 
t tagit den tbeologiska graden. En och anoan, som 
ednare der tillegnat sig denna ntmärkelse, hafva gjort 

ett sått och nnder så ringa faknltetsanspråk, att det 
era en längre tid ej ansågs för någon synnerlig he- 

följa efterdömet. Den tid, då en Wåhlin, en Hylan- 

Helstenins bestämde högsta tbeologiska lårdomspriset, 
erföijts af en annan, då fordringarne på högre theo- 

lårdomsanseende hafva ansetts lika mycket stegrade 
kråckande, som de fornt voro obetydliga och blott inbjn- 
rör måttlig flit och medelmåttiga anlag. Sålnnda har 
i med ingen af Lnnds tbeologiska fakultets ledamöter 
crlng trettio år undergått licentiatexamen, utan att 

varit skäl att klaga öfver brist på utmärkta theolo- 
I vetenskapsmän mer inom den fakulteten vid Lands 
B densamma vid Upsalas Universitet. Eharn nu W. 
^ck sina tbeologiska examina i en akademisk period, 
r mindre granntyckt och nogräknad, så vore det slut 
idt, som möjligen kunde dragas af den nog korta tid, 
Iken han fallbordade sin lärdomskurs. Af Hylander 
han Egregie Laudatur, och sjelfva den stränge Abl- 
ges hafva erkänt honom ionehafva högre theoiogisk 
IQ ban sjelf. Hade således alla genomgått sitt prof 
imma grundligbet och verkliga heder, som han, så 
tminstone icke förtrytelsen öfver föredömet haft någon 



46 Wallbnchona, Olof. 

del i den omståndlglieten, att de oamo bllfvit så få, bvll 
smyckats af den vid Lands Universitet förvarfvade h 
tbeologislia lärdomens hallstämplade ära. 

Men det är dock icke såsom theolog utan för pbilo 
ska fértjenster W. intagrer sitt rnm bland namnknnolgra sf 
ska män. Hans ^Törsök i Latinska språkets Syntax^% 
ten af tjugoåriga stndier, är ett arbete af utmärkt Tä 
ocb detta desto större, ja fåtaligare försöken på detta fe 
skapsområde voro af svenska författare. Detta är ett 
döme, som anderstödts af kännare, hvilka intygat, att ar! 
bar karakteren af stor sjelfständighet, om ock Ramsb 
större verk i samma ämne blifvit mycket anlitadt, och 
de rika exemplen, af bvilka den Waldenströmska Syntax 
flödar, äro valda med språkforskarens arskillntng, likaaÉl 
det bela vittnar om ovanlig beläsenhet och^ fallständig bi 
kantskap med den romerska lltteratnrep. Äfven i den U 
tinska poesien försökte sig W. ej atan framgång, som d< 
af Hammarin anförda dödsqvädet öfver Adjancten Hesseiri 
bevisar. 

Daglig embetsman, var W. högt aktad såsom Gymnasft 
lärare, ^^örenande med djap lärdom de lyckligaste änder 
visningsgåfvor, och Garlstads läroverk led en oersättlig fiM 

last, när han erhöll By pastorat.^' Der slog bal 

sig med lika ifver på ekonomi, som förat på vetenskaplifl 
stadier, totas in ano, hvarhelst han ställdes. ^ 

W. dog den 16 Febr. 1841. Gift 1824 med Ghristiil 
Gastafva Setterberg, dotter af Handlanden i Garlstad Fredrn 
Setterberg. • 1 

Skrifter: De Corporum mutationibus prassertim . ad Chemiam rclatra 
Diss. Lund 1816. — Commentatio de Jehovah etc. P. I. Lund 18l4 
P. IL 1820. — Öfvers. af Voigts Witlerungs-Lehre. Christianstad ISli 

— Hebreisk öfversällning af Lokmans fable^ frän arabiskan, ibm W% 

— Epistolae Paulin» ad Romanos Epitome (pro lectione theol.), Carl; 
stad 1825. — Försök till Reglemente för Enkehjelpen inom Carlsttdi 
stift, tr. i Embets-Memor. N:o 5, 1829. — Försök i Latinska sfffH^ 
kets Syntax, Örebro 1830. — De justiflcatione, Diss. Örebro 1831. 

— Liktal vid Xheol. Doctor Jonas Wahlströms begrafning, CarlsHd 
1834. — Flera af Carlslads stifts Bibelsällskaps Årsberättelser. 

(Källor: Carlstada itlftfl Herdaminne af Hammerin. — Enskilta andcr* 
rättelser.) C. W. S. 



WALLENCRONA, OLOF. 

En Häradsdomare (Senior bland Nämndeman) Wall ot 
Wisnnms socken i Wermland både en son Mof Wallengren 



Wallencrona, Olof. 47 

blef Borgmåatare uti GbristinehamD, gift med Elisabeth 
, Job. Börjesson Garlbergs dotter. Deras son Olof 
illeogreD, född den 20 Mars 1683, började sin lirigarebana 
Volontalre vid Nerlkes ocb Wermlands infanteri 1699; 
eant vid Nerilies ocb Wermlands Fördnbbliogsregemente 
M 1700; gick öfver Döna 1701; blef Fält våbel 1702; 
Ig 1 actionen vid Saladen den 2 Mars 1703, der ban med 
a grenadierer öppnade fiendens retrancbement, som be- 
af bopfåstade spanska ryttare, bvarför ban befordrades 
Regementsadjntant i nämnde regemente. Wallengrens 
fflsprof synes följt Major Hans Hindrik Wrangels falK 
ban mef egna bänder, den förste 1 detta anfall, uppryckt 
spansk ryttare. W. bivistade 1704 fältslaget vid Jacobs- 
samt Blrsens belägring och intagande, filef samma år 
idrik. Bivistade 1705 belägringen i Bantscbenbnrg i Gnr- 
I, då han sårades af en bomb. Utsändes också på kno- 
pande. Blef samma år Lientcnant. Bivistade 1706 och 
1717 årens campagner i Samogitien ocb Littbanen, liksom 
1708 års fältslag vid Liessoa, der ban fick 3 blessnrer och 
CHtisloner samt 7 skotthål på sina kläder. Capitaiue vid 
Jiiköplngs regemente s. å. Vid Pnltavas belägring tillsade 
kkm Carl XII, som såg ^bans tappra ocb signalerade tjenster'', 
Melskap, bvaraf likväl, 1 fö^d af tidens omständigheter, all ver- 
9m nteblef. Vardt i slaget vid Pnltava fången nnder sjelfva 
tablngeo. Hemkom från Gallitsch 1722, då ban fick Ma- 
^8 cbarakter och erhöll transport till Gajjitaines-indelning 
|H Nerlkes och Wermlands regemente samt Örebro Gompagni 
'324. Fick Majors indelning 1739 samt adelskap med nam- 
M Wallencrona. Introducerad 1743; gjorde 1741—42 års 
littfg 1 Finland och dog den 13 Jan. 1748. Gift med Mar- 
Slretha Thlngvall, som var född 1705, ofrälse. Fadren Brnks- 
Mtron Lars Ingemarsson Thlngvall. En son Gapit. Wallen- 
tma grep nära 80-årig till vapen, då Baron Armfelt 1788 
Usatte Dalfricorpsen. 

Wallencronas ätt slöts med den nyligen aflidne Capitai- 
tt Gustaf Wallencrona. Redan 1 809 anlade ban tryckeri i Garl- 
hd, ställande sig med sin Carlstadstidning på den conservativa 
Man. Han var derjemte upptagen af många municipalbestyr. 
829 den 18 Febr. hade han 3 bref från en Excellence att be- 
vara. Han hade varit upptagen med boksluten för 1828 i Garl- 
tads Hushållningssällskap ocb Sparbank ocb ej innan dessa med- 
irgarnppdragen afgjoirts haft sinnesledighet för andra frågor. 
aa önskade också befrielse från Frimurarbestyren, som ho- 
w pålaggts. ''E. E. yttrande, att bos H. M:t Konungen 



I 

1 



48 Wallbnius, Åndr. Ericu 

I 

▼ilja utverka något, understöd åt mig. ^ Om Jag le] 

blinrit missförstådd, tror Jag mig förot bafva tydligeta a( 
tryckt mina tänkesått i sådant afseende. Dessa nina tiaki 
satt ogillas natnrligtvis af de flera medborgare, hvilka 
efter annan begagnat sig af Hans Majits frikostigbet. 
undsattes större eller mindre värdigbet tillbör i<;ke mig a( 
bedöma; men Jag bör icke med min person öka de sednai 
antal.'' 1827 både dock W. vid en eldsvåda i Cårlstad förJ 
lorat sin egendom, bvarom Ki M:t på stallet fick af en De<^ 
potation 1 anledning af branden underdånig underrättelse, 
anledning bvaraf förslaget från correspondentens sida tydlit 
gjordes. Han dog i fattigdom. 4 

Vid ett anfall mot W. i Aftonbladet den 1 1 April 18UI. 
kånde sig Professor A. Fryxell manad att i tidningen införa ^ 
Apologi för den ädle ocb välmenande gråbårsmannen. 

(Källor: Stternm. Adelsmatr. — Ennet Carl XII» Kri^re. — ^ De te 
Gärd. Saralingarae, aom äro qvar pä Löb«r6d. — Märkvärdiflieur 
rörande Sveriges forhällanden 1788—1794 af J. C. Barfod.) 



WALLENIUS, WALLÉEJV, WALLEN. 

I XIX Bandet p. 240 år en enda Wallenitis intagi 
Andreas Erici Wallenius, den ryiifbara Dalvisans skald 
Westra Wåblaslågten . i Dalarne, bvilkens söner, kände 
litteraturen, blott nämnts. Men af den slägten Walléniå 
som nedstammade från Werkmästare Anders i Ofvansjö 
Dalarne, förtjenar åtminsione en nppmärksambet, som bli 
med Pommern afträdd till Preussens Konnng, ocb ilera åå]: 
en af slagten Wallenias från Webmo i Finland bafva vta* 
nit ryktbarbet, bvar för sin tid, ocb mer än en man af ntmirr 
kelse ibland dem afträddes med Finland till Ryssland, 
öfver^skåde Wallenierne i 3 slägtgrnpper: 



a) W. Wählaslägien. j'' 

WALLENIUS, ANDERS, GABRIEL. ^ 

1. WALLENIUS, ANDR. ERICI. 

(TUlagg till XIX: 340. 241.) 

Från Björksta i Dalarne utgick Ericus Magni, bvilkifl: 
som Kyrkoberdc 1 W. Wåbla både föga tid för stadier, ola»4^ 



•t I. 



WalIiEmius, Gabriel. . 49 



i groft boodaHiete, bvarander folket glömde kateche- 
is SOQ Afj^äreas Wallenius, Kyrkoherde i Mora, både 

Irre skaldégåfva, ån många, som kallat sig sjelfve 

r, ett namn, biwrpå ban säkert aldrig gjorde anspråk. 

lan SOD Olof Willman ses på sitt ställe i denna serien. 

J rkoberdens i Mora And. Wallenii son Gabriel Walle- 
[ie 11:0 2. En annan sou af Dalvisans sångare, som 
iladrefls poetiska kallelse, Daniel^ Mag:r Ultimns i Up- 
1888, ntgaf s. å. en Balett: Sång- och Fägne-Gudinnor- 

fUgen uppslagne Tjäll under den store Atles blomstrande 
({det Till säga: nnder förebilden Grefve E. Lludskölds 

Id), Skådespel i 3 akter. Den nnge försökaren dog 
le året. 

kil 1 or: MiiBektells Westeråa stifts Herdaminne. — HaminarikBId Sv. 
Witterbeten. — Sv. Folkvisor af Geijer och Afzelias.) 



2. WALLENIUS, GABRIEL. 

Sou af 0:0 I. Född i Westerås den 19 Jnli 1648, då 
«a var Lector. Studerade i Upsala 1655 — 72, prestvigd 
^esterås 1673; men kallad till Åbo af Biskop J. Gezelins 
vndervisa i (lefvande?) språk, blef ban der Magister 
f oeb BibUotbekarie 1675. Synes afsagt sig Bibliotbekarie- 
iteB, di ban följde H. R. Baron E. J. Creatz som Lega- 
H^edlkant till Ryssland, bvarvid P. Habn, Smolandns, blef 

Kädare; men denne synes afträdt ocb W. åter tillträdt 
beket vid återkomsten. 
UBder resan kom W. i förtrolig ställning till Excellensen 
Mz, som tillika var President i Åbo Hofrätt. Detta vål- 
I bonom stora vedermödor. Presidenten både nemllgen — 
llstods det mot Grentz^s förnekande — uppmanat W. att 
i predikant också bestraffa skandalerna i Biskop Gezelii 
L Som sådane ansåg ban Biskopinnans försök att få en 
slöa år 1675 adlade döttrar gift med en af de nnge Friher- 
le i presidentboset. Biskopinnau skildras mångenstädes 
I ett bögdraget ocb fåfängt frnntimmer, som indrog man- 
I i de fleste strider, af bvilka ban besvärades. Ocb dött- 
le liknade sin mor i bögfärd. En af dem, ej Gertrud, 
I 1672 blef gift med J. v. Stånden, ej beller Ebba, som då 
!aa syoes ba varit gift med Snperintendenten Stegman på 
a — snarare Elisabetb, som 1683 b!ef gift med Ryttmä- 
ren Ekestnbbe — sökte snärja en af Friberre Grentz^s 
er eller styfsöner i sina garn. Grentz både tillåtit bonom um- 

BIOGR. LBX. XXII. \ 



50 Wallbnius, Gabriel 

gås 1 Biskopshaset ; men dii den förälskade Mskopsdottren 
till de tllltäDkta svägerskorna, att den mest afandadegetei^ 
gade trlfvas bast, ocb syntes vilja undervisa sin älskare, 
lian borde fria, så Jäste det frlherrliga blodet öfver. 
nlQS både också tyckt att det gick för långt ; oeh 1 eB 
sångspredikan 13:dedagen i Åbo Domkyrka både Herr 
Blbliotbekarien ocb tillika Slottspastorn Wallenins ^'1 syi 
bet ntbredt sig öfver det 6:te* bodet, dervld .med ntt 
som allmänt tillämpades på Blsko^sbnset, talat om dem, 
kläda sig öfver sitt stånd, på tbet tbe skola locka tlQ' 
böga stånds personer/^ Biskopen synes bafva Jydt sin 
då ban angaf detta i Consistorinm. Häröfver besvärade 
W. i Consistorinm Academicnm. Pro-Ganzlern erkände 
ej denna rått öfver sig. Hörsammade ej ens fjerde stäi 
gen. Då intrasslades saken än mer derigenom att Bis! 
angaf — trollgen ock på bnstrnns eggelse — Presidei 
R. R. Friberre E. J. Greatz, att ba uppeggat W. till 
oförvagenbet. Wallenins stämde nn Biskopen, som emi 
perat foram i Gons. Acad. att möta Inför Hofrätten^ 6r^ 
P. Brahe både skrifvit, att Senaten fnunit godt, det HoM 
vore fornm ntom för sjelfvja predikan, som låg mder O 
Eccl:i dom; men tillade i samma bref, att ban ville få 
annars knnde hela Universitetet bli npphäfvet. Nn förll 
sig Gezelins med Grentz, dervld ban förband sig gifva 
lenins den skäliga satisfåction, Gons. Acad. bestämde, bi 
efter Biskopen ocb slottsförsamlingens pastor skulle 
Domcapitlet förlikas. Gons. Ac:ci villkor voro, att la)) 
acta Gons. Eccl. i detta mål sknlle uppbrännas, 2:o) Herr Gal 
vid sin förrå existimation mainteneras, 3:o) Pro-Caacelb 
bli honom en välvillig promotor, emot den degrade ban 
digt ntstått. Gezelins underkastade sig dock ej dessa 
kor. Baron Greutz och Biblioth. Wall. anmälde således 
besvär, som, inlemnade uti Gons. Acad., sändes till Caizl 
Då Grefve Brahe nn blott upprepade, att ban ej ville 
af trätan längre, synes den ock upphört. Men följderna 
den utmärkte Biskopen Gezelii stora svaghet för sia flrns 
sina döttrars ^^högfärd'^ fortgiogo i mer än en menniskoål 
Ocb sannolikt voro utbrotten af denna högfärd ofta mera 
tänkliga, än när en Biskopsdotter tog en friherres artighi 
såsom uttryck af ärlig kärlek. 

Under den svåra ställningen till Biskopen, som upi 
af 13:dedagspredikan, blef Wallenins af sin Landsböfding 
såväl som af Presid. Greutz gynnad. Biskopen ville dei 
afsätta honom såsom okunnig i Finskan; men K. Mit 



Wallenius, Jacob, 51 

bonom genom bref af d. 25 Maj 1683. Gousistoriam 
di lians afsattnlng fråu Bibliotbeket, Ii vilket han strax 
bemkomsten frin Ryssland må aotagras grenom P. Habns 
llHga aftrådande bafva återfått; men dit ban någon gång 
HnaBmat uppkomma ,- derpå följde dock intet, så vidt vi 
lat utröna, om ej en knnglig fullmakt på Giresta consl- 
lla pastorat i Upland 1689. Men bär både Gapitlet I 
rinner ocb Domcapitlet i Upsala nppbäfde den sonve- 
kongens fallmakt, derför att kallet var consistorielt, 
grelllg bofprest sades redan vara tillsatt, ocb knngen lät 
bero. Wallenins dog i Åbo d. 17 Maj 1690. Gift 
Anna Hoff. 

Hans ^Project af Svensk Grammatica^^ förtjenar upp- 
rksambet såsom den första i sitt slag, inträffande på 
tiden, då Dan. Acbrelins ocb Job. Lilienstedt börjat 
1 Åbo. Ebam, skrifver Åbo Akademis bistorlo- 
I, ett ocb annat arbete, som borde till förberedelserna 
en svensk grammatik, dessförinnan både i Sverige ut- 
ilt, si var dock Wallenins den lörste, som fattade och 
le ett ^project^ till det bela. Når man öfverklagar 
illlge observationer öfverallt, der ett tänkande börjas, hvem 
då ej om Wallenii Grammatica är ytlig ocb ofnllstän- 
ebin omfattande. ^^Svenska språket förlorade sig emel- 

ej i Finland.'' 
Bedaa den 19 April 1689 både Wallenins fått en Sven 
illl Bibllotbekarie i snrvivance, men före W— 11 död 
denne fått Matb. professoratet 1 Dorpt. 

ler: Om T&deldars rätta ursprung, Åbo 1681. — Project af en 
jik Grammatica, Abo 1682. — Poslilla öfver i -27 Trin.-sönda- 
it, Åbo 1686) m. il. homlietiska och asketiska arbeten. 

^Clåller^ Ohron. forteckniDgar och anteckningar ofver Finska Cniv. 
BtMumftn 1836. — Hammarsköld Sv. Witterheten. —■ Tengströms J. 
CteattUid. i» mimie p. 165 f.) 



b) WaUenius af Ofvanåkersslägten, 

\ WALLENIUS, JACOB. 

Dfooe bland lårda mån både 1 Sverige och Tyskland in- 
ht Tlttre Professor hade sin ättfader i Anders, Verkmä- 
K nti Ofvansjö, hvllkeos son Johannes Andre(e prestvigdes 
II, Tar råltprest 1 K. Johan III:s tid, sedan Gomminister 1 
' Kopparberget 1 16 år. Dennes son Anders Wallenins 



52 W ALLÉN lUS, Jacob. 

(d. i. Dalkarl) prestvlgdés 1611, CoIIega ocb Gomminii 
Hadiksvall, Kyckoberde i Färlla 1638, död 1655. Denne 
eo son Joh. W. som priestvlgdes 1645, Kyrkolierde i F( 
1665. Hade vackert staderat, var en allvarsam och 
man, kallad store herr Johan för sin ansenliga växt. 
söner blefvo prester, en handelsman, två döttrar blefvo pri 
bnstrnr. Ena sonen Joh. fT., Magister 1682 (nltimos), $ 
Kyrkoherde i Hudiksvall 1690, död 1700, ob prsclarasl 
tes, facnndiam snmmam ac singnl^rem mornm saavitateM 
oronibns commendatns. En åldre son Lars Wallenius tH 
prest 1677, ntnämnd predikant på örlogsflottan. Comminia|| 
i Delsbo, död 1700, vir ernditione et moribns ornatissioii 
Dennes sonf Joh, W. (kallas Wallerins i Upsala Herdam. 
208), född 1683, dog som Comminister i Tnna och SI 
1751, vir insigniter mansnetns et ingenans omni dolo can 
liten till vexten men fast och knnbbig, gift med Marrai 
Morberg, hade tre söner, som blefvo Kyrkoherdar, af hvl 
Lars W. blef Kyrkoherde i Alslke 1767, sedan han föres 
Hvittinge Sacellani hellre ån att bli R. R. Grefve Carl Gylli 
borgs hnsprest eller gå som Colonipastor till N. Amei 
En stor mnsikålskare, svensk poet efter sin tids smak (si 
en icke tryckt passionsbetraktelse 1 10 Sånger), ofta 
kallad såsom ledamot i Domcapitlet. Med hnstran Margi 
Enebom hade han sonen 

Jacob Wallenius, född den 13 Dec. 1761 i HvH 
socken i Upland, studerade först i Upsala, sedan i Greifsi 
der han blef Magister 1783, Docens 1 Grekiska Litteral 
och Lärda historien 1785. Ordinarie Bibliotheks-Ami 
1786. Vice Bibliothekarie s. å. Tillika Lärare i Sv< 
språket (och Wilterbetslitteraturen) 1793. E. O. styll 
manici, iEstbetices, Lingne LatinsB & Orient. (enl. Gion 
äfven Gr»c«) Professor 1795 den 25 Novi Theol. D( 
Rostock den 5 Jan. 1806, prestvlgd s. å. Stod på flera 
3lag till pastorater i Erkestiftet, slutligen Kyrkoherde i Pi 
på RQgeu 1810, död 18 1^ Bidrog ganska mycket till ki 
dom af Svenska LUterataren 1 Tyskland och var en 
gynnare af Svenska stndentcr, som kommo till GreifswaN 

Skrifter: Acfc (ej Aucla) Pauli Ephesina Acl. XIX illastrata ^ 
1783—85. (Ladéke fann här en vnrdig lärjunge och cfterbild« 
Floderus.) — Annotl. phil. crit. in Librum Sapicnliae, Gryph. 
— Saloraos Vishet, öf versalt frän Grek., Grcifswald 1786. — (A 
Lilt Zeit. 1786 n:o 2341). Uppfostringssäiisk. Tidn. 1787, n:o 1. 
Oratio Panegyrica de reccnlissimis qvibusdam Sveci» fatis et in 
talibus Guslavi III in eam defendendam meritis, Gryph. 1791 (Gj 
Crit. Nachr. 1791 si. 14). — Gustaf Ilirs död, klagad för Alma, u- 



W ALLÉN lUS, Johan. 53 

m efter Ossian, Greifsw. 1792 (Gr. Krit. Naclir. 179j2 st. 34). — 

ipiiisk förteckning pä Wallenier, Greifsw, 1798. — Oratio de 

qvibusd. Syeci» fatis, ib. 1791. — Eine Rede zum feicrlichen 

iken des Upsal. Conciliums, ib. 1793. — Åreminnc öfver Poi- 

ib. 1793. — Trauerrede auf C. F. Rehfeld, ib. 1794. — De 

& mcrilis J. F. Maijer, ib. 1795. — Gedächtnissrede auf d. Reg. 

Ad. F. v. Olthoff, ib. 1795. — I Collcclio Gioervelliana ingå dess- 

ilera bref af JT. W. såsom "en vitter resande/' berörande det 

lU Yineta på Uesedom, bvars qiurar man ännu lär kunnat se, när 

rodde öfver det ställe^^ der staden stått; Eldcna Klosters ruiner, 

abbot begynte bygga Greifswald; detta Bibliothcks säUsynlbetcr ; 

professorer derslädes, som varit Svenskar m. m. 

Killor: Vpe. Stifts Herdaminne. — Lodekes Gelehrsamk. Arch. — 
AuiT. Catah Bibi. Ups. — Giorwells Brefvexling 3 B. p. 247 f. — Gol- 
kcUo Gioenrelliana II: I. p. 211. 

— N. 



c) Wallenius, Walleen och Wallen af Wehmoslägten. 

^ A L L E N I U S, JOHAN, MARTIN JOHAN, JOH. FREDRIK. 

' 1. WALLENIUS, JOHAN. 

Den bland samtida ntmårkte Th. Doctorn och Domprosten 
Johan Wallenins var född i Carlslojo socken i Nyland 
'4 Juni 1698. Fadren Jeremias Walleulns var der Kyrko* 
irde; död såsom Prost 1 Wehmo. Den flitige Job. W— ii 
bindrades, men afbrötos icke af Ryssens bärjoiogstågr 
[3, ebnrn Akademien då '^gick nuder% sedan Akademi- 
flyktat till Stockholm. Knes Galiizin, som då både 
makten i Finland, förpassade till Sverige 1716 den 
J. W., som önskade, vid Svensk högskola fortsätta de 
ler, ban med framgång börjat. Återkom 1721 från Up- 
till Abo, der ban 1726 blef Magister och strax derpä 
int. Prestvigd på fadreus kallelse 1727. Tbeol. Adjnnct 
Pemar till annexpastorat 1728. Läste gratis för alla 
:a studenter. 1736 Log. 8s Metaph. Professor, Tbeol. 
1737, Tbeol.^ Doctor 1740. 2:dra Tbeol. Prof. med 
ika församl. i Åbo till praebeude 1741, Primarins Tbeol. 
ktf. ocb Domprost 1745. Då Akademistateu 1742 flydde, 
Itf Wallenins, jemte eu Prof. Steeomao, qvar. W. skötte 
I såsom v. Biskop Finska församlingen under Ryska öfver- 
Men. Död i Åbo deo 1 Jnli 1746. Bcrömmes såsom en 
|rt, arbetsam ocb gij^dfrnktig man. I G. Gezelii tid 1780 
Me bans namn 1 Abo med synuerlig välsignelse och hans 
Itane ?af bedradt af ntländningar. Då v. Stiernman skref 



M WALI4ENIU8) Martin Johan^ Johan Fredrik. 

om Joli. Wallenias i Sv. Mercarlns 1757, var den förre _ 
prosten ^'ånnu i livar mans man i Abo/^ Sticrnman np| 
såsom källa för den biograpbl, ban olTentliggjorde, af 
Martin Jobah Wallenins författade personaller, hvilka 1 
nnscrlpt blifvit Stiernmao meddelade. 

Skrifter: 9 i Lidéns Catal. Dispp. upptagne Thcses och dissertatic 
däribland en upptog Jsogtei gamla undersökningsamne om Chi' 
förbund med hedningar. Dessutom ett spccimen för Theol. Axiji 
ren: examen ausuum irenicorum D. Chr. Matth. Phaffii 1729. "*, 
pred. öfver Sidonia Hel. Leijonhufvud 1735. 

Källor: Sv. Merc. 175T Augasti måa. p. 155 f. — Beytr&ge s« 
Acta Hist Ecclet. Th. 5. — Paetor SchmerBahli jiagitverstorb. 
fehrten B. 1. Th. 3. — Paetor Dnnekels Nachrieten toii verttor 
Gelehrten B. 1. Th. 3. Cöthea 1754, s. 51T. — Lärda UånBgu 
1746 ii:o 35. — 6ez. Biogr. Lex. III. 



2. WALLENIUS, MARTIN JOHAN. 

Denue '''^epochgörare i de mathematiska studieme vid 
Akademi^'*^ jemte Jac. Gadoiio en ^^glänsande dubbelstjerna 
den mathematiska vetenskapens horizont vid nämnde 
schela^'* — allt enligt omdöme af Universitetets flnske 
storlograpb, var son af n:o 1. M. J. W. föddes den 18 
1731 i Åbo; modren Maria Gråa både bHfvit Professof^ 
W-ii maka 1720. Student 1743. Magister 1751. Hi 
Docens 1755. E. 0. Adjauct 1756. Math. Professor 171 
Föll i långvarig sjnkdom, som hindrade honom från profc 
uens bestridaode. Dog den 22 Oct. 1773. UlmårU af 
synte nndervisniogsgåfvor, efterlemoade han 1 synnerhet 
akademisk lärare ett högaktad! minne. Gift med l:o Maria 
lena TImm 1762, f 63. 2:o Renata Frostens. Hade 2 söaéf 
andra giftet, Canzli-Rådet Professor Joh. Fredr. Walleoli 
och Lagman Josef Wallenins. 

Skrifter: 30 di.<ipp. i Åbo 1755~t71, mest mathematiska. Den siJl 
respondenten var Math. Gerh. Schultén, 

-N. 



3. WALLENIUS, JOHAN FREDRIK. 

Son af n:o 2. Född den 14 Ang. 1765. Student I 
1777. Magister ib. 1782 (17-årlg). Med. Candidat 1' 
Lic. s. å. Prov. Medlens i Tavastehns lan 1786 (21-åi 
Med. Doctor 1790. Prov. Medlens 1 Helsingfors 1794. 



Walleen, Erik. 55 

« 

namn 8. å. Bot. Demonstratör 1 800. Eioqo. Professor 
Porthan 1805. 

)i baii appbörde att Tara Svensk 1809, må liar blott I 

rt nåmbas, att han derefter både många vigtiga app- 

af den mest olika art. Så satt han 1 Psalmbok-Gomi- 

1817 — 28, var Ordförande 1 Gommlssionen för regleringen 

Inlands undervisningsanstalter, hvilken ban tillbört från 

[, noder åren 1820~~26. Sistnämnde år fick ban på be- 

IB afsked från Eloqn. Professionen. Ganzliråd 1822. Gen- 

Librornm 1830. Riddare af Wlad.- och S. Annae-Orden. 

framhåller i sorgetalet öfver Kejsar Alexander 1826 all 

byllning åt liberalismen, Alexander fnnnit sig skyldig 

ibira. Så hade Kejsaren i Warscban vid en riksdag 

18 ordat om sitt appsåt, att utsträcka öfver alla de lån- 

r, Försynen åt hans vård anförtrott, den belsosamma in- 

ilsen af liberala institutioner, sårskildt ntlofvande tanke- 

let, viljande genom nationalrepresentationen oförbebållet 

fnllståndigt förnimma den allmänna opinionens yttranden. 

Wallenlns blef Ledamot af Sv. Patr. Sällsk. 1791, af 

rmlands Hnsbållningssällskap 1804, af W. H. A. A. 1833, 

[Latinska Sällskapet i Jena 1816 o. s. v. Var med^rbe- 

i Finska Hnshållssällskapets bandlibgar (blef der Secre- 

re 1799), "Allm. Lltteratnrtidning, ntglfven af ett Säll- 

1 Åbo 1803, Åbo Tidningar m. m. Dog den 12 Jan.. 

II, ogift. 

rifter: 46 hos Marklin anförde akad. dispp., b vartill kan läggas, så- 

sedan otkommen, de Eloquentia Laconica 1823. Dä han ännu 

svensk, ntgaf han Åbo Akademiträdgärds historia (pä latin) i 8 

["l^tj^tedan Fauna Finnias, fortsatte Franzéns märklige disp. viiam ék 

rita m. Isaaci B. RotheWi Episcopi Ab. expositura. Finska Adlens 

•ch Riddarhusets Historia 1827 berör för mycket Svenska historien, 

att här böra förbises. 

r (Källor: Chronol. Anteckningar 5fver Finska Universitetet, tryckt 1836. 
— Marklins Cataloeus Dispp. m. fl.) 

-IV. 



WALLEEN, ERIK. 

Af den finska slägten Wallenius, Wallen och Walleen 
nå till siat v. Presidenten Erik Walleen anföras. Stam- 
Mren Jeremias Josephsson Wallenius, Kyrkoherden i Wehino 
i Nyland, hade, som vi sett, 2:ne söner, Joh. W— s, Theol. 
Professor i Åbo, och Jeremias Wallen, Laddshöfding. Den 
lorre, Tb. Doctor Job. Wallenlns, , hade sonen Eric, född 



ITU >ii? J^ KuAia Xirts Uii. SMot I Åbt 
Caiaac£8 ^ fiiil-^saei ik a73L Irt» Mic 17(4. B. 
1744. >4fta-> I7i^ SwRtanR ITitL AaesMf 
■ttfnfibne l7kSL Vj» f^nslBit ITH. LciaMt 
fléfs^a IMMW äaa 4ei I* Si(j IsM fiU in 12 Jiil 
IL X. O. IhKl Dél yi 5l Kjrt^ 1 ■ailigf iea 83 
l«l«. Gift wf Aju GjO. WfrtMM 

te» OI ku saa i Svertas UsiIj DhkM, t» 
(MtHifi Bjct«8 ailaC Sm rättdEaffeahfi OTft OTiii. ^ 

^lirtr: liaAM» ■JBiffiiilf - lag» A>> IMrJoi hfat) 

-I. 



WALLE.V, JEBEMlåS. 

Pr^slei MrtmiMå JsatfJkatM WmUmimå i Wefeao i Filh 
ki4e 2:Be Maer. smi buM maBikviaiglwt för sli saal 
J^A, H'0iUmjim,i, — se kinrfvai — Mart. Walleiiw 9A A 
WU4U WalUmivi, Mm seiti kJiJa«e sis, ITslteii. Deue f 
<es i Piikis d. 2« DecL 16»! stal. I Afeo 1712 af Nylä 
saafealle. Aaditor tU UfréeeaeiM tfU feist 1717. Bl 
stade i deaaa ei^fiskap Norska fåltlåsct 1718. Far pi 
rikes resor 1720—03. AaJifér Tid S. Skiaska reg^sei 
s. a. Öfier-Aoditor rid Araéea i Flalaad 1725. Seeretei 
i Abo riofrätt 172S. Vice La^naa i Karelea 1734. Asi 
9or i Atio ffofrätt 1737. Adlad 17JI3 (b.-o 1904). Las;Hi 
Kareleo 1741. Laadsböfdlo? l Å!mi och Björaeborgs 
1757. R. N. O. 1760. Laadshöfdiog i Nyköpiags lio 11 
samt geooio byte med P. A. Örosköld i V. Norrlaads löo ! 
Brböll p. b. afsked s. ä. Död deo 26 JbU 1772. Gift : 
Märg. Sjöberg:. 

fKillor: Lktthvrn» aötålmi^mimmt. — Lapms* Ako Hafrätta kist) 



W A L L E N S T J E H N A, OLOF och SABIUEL. 

1. WALLEXSTJERNA, OLOF. 

Samacl Andrea; Rothnlensis, Griecs Lindas Profess 
l]|»i»ala, sedan Pr. & P. i Wåla, och lians Iiostra Gbris* 
ErkeblHkop i)l. Martiul dotter, enka erter Phys. Prof. 
Rlialaroblus, både en sou (Jlof, född i Upsala d. 3 Febr. 1 
Student 1G28. Hesökte utländska Universiteter 1633- 



Wa.llenstjeriva, Samuel. ' 57 

liigrre lid stoderaode i Oxford ocb t^ambridge, Leyden ocb 
Äaoeclier, noderstödd med ett slipondium af Grerve Johan 
^•QxeDstjerDa,med bvilkeo ban kom öfver från £ngland. 01. Sa- 
Atelssoji blef Auscnitant vid Åbo Iiofrätt 1638, der balfbrodren 
Magnus Råiambstjeroa då var Assessor. Actnarie 1640. Lag- 
läsare 1 Kimito Friherrskap 1 640. Underlagman i N. Finne Lag- 
saga 1649. Assessor i Hofrätten 1652, tillika Håradshöfdiog i 
Savolax. Afsade sig Underlagmansbefattolngen 1653. Adla- 
des 1678 med namnet Wallenstjerna (u:o 1034). Hårads- 
höfdiog i Maska och Wehmo härader 1680. Död 1687 den 
1 Febr. Begrafven i egen graf i Åbo Domkyrka. Vapnet 
med epitaphii Inskrift sattes deröfver. Domprosten Enew. 
Sveoonlas atgaf programm till begrafningeq. 

Gift med Beata Arctqphllacia 1643. Hennes far Petr. 
Mich. A— ns var Prost i N. Österbotten, hennes mor Magdalena . 
f Östensdotter var af den i sednare tider märkliggjorda slägten 
^ Snrsill. Prof. Wllh. Gabr. Lagas yttrar i Åbo Hofrätts hist.: 
' '^O. S. W. var en för grandllga loslgter och nit 1 sitt kall 
' känd man. Hofrätten skref till Konangen den 3 Maj 1667, 
^ att ^^hao na en rand tid och öfver 30 år hafver här nti B. 
K. M:ts Hofrätt itskilllga tjenstcr förvaltat och dem med 
största nit och idkesamhet igenomgått, så att man med all 
^ fog kan hafva honom derför att berömma.^^ Hans son Samnel 
'' WaUeostjerna född 1644, Assessor i Åbo Hofrätt 1674, vice 
Landshöfdlng i Ådo län 1687 var Generalmajoren Friherre 
B. W — as farfar och Anders Gyllenkroks svärfar. En dot- 
ter af n:o 1, Christina, blef gift med Assessor Er. Tlger- 
stedt, en stamfader för Läraren i Historien vid Universitetet 
I Helsingfors, Carl Tigerstedt, hvilken gjort en ganska lof- 
vandc början genom flera skrifter pä den historiska forsk- 
ningens bana. 



2. WALLENSTJERNA, SAMUEL. ^ 

Ättling af n:o 1. Vi göra i historien först bekantskap 
med honom, då Ledas-ägget till kalaballken i Bender fram- 
kläcktes. I Dec. 1712 fick Gorporalen vid K. Llfdrabanterne 
Samuel Wallenstjerna, jemte 19 andre tappra Garoiiuer, bland 
bvllka Ax. Roos, K. Garl XII:s ordres att taga de bref 
Tatarchan då sände till K. Aagust, för att underrätta ha- 
Dom, hura Ghanen skalle knuna lemna K. Garl i K. Aagusts 
bänder. Snart kunde K. Garl läsa dessa bref, som af Lars 



59 Wa^ligh, Johan Ulrik von. 

HJerta togos nr Tartariska sandebadets Land. W— ^a blef 
Ofverste jstrax derpå. Samma dag i Febr. 1713, då K. Carl 
reste från Bender, sändes Generaladjntanten Sam. W — a och 
Drabanten Axel Roos till — ''Ghristenlieten^^ med bref. Den 
resan anses besjungen i Axel af Tegnér. 1718 den 18 Oct. 
bröt Öfr. W—a in 1 Norge. Han fick 600 daler^s. m. nr 
fåltkassan efter knngens död. 



W A LLICH, JOHAN ULRIK VON, 

föddes 1 Weimar 1 TMrlngen 1626. Hans ^^abavns'^ var en 
Wallack, som blifvit tagen som fånge 1 krig. Han synes 
först bos Hertig Carl Gnstaf, der ^^brnkad^^ som lagklok och 
Secreterare. Då Hertigen blifvit' Knng, sändes W. som Le- 
gations-Secreterare till Ottomaniska Porten 1656. Efter K. 
Catis död afsändes W. såsom Legations-Secreterare till Wieo. 
1662 blef han Jnstitie-Råd i Brehmen. Gifte sig 1663 med 
Catharina Ölgarten von Winnichen; med Kongl. tillåtelse, 
>emedan hon var ofrålse och han adlats 1661 (n.-o 701), i 
hvilket Kongl. tillstädjelsebref förklarades, att hon skalle 
respecteras såsom adlig person och barnen, fast födda af ea 
ofjrälse mor, dock hafva alla adliga rättigheter oförkrånkta. 
Han försvinner, sedan han 1664 introdncerats på Svenska 
Riddarhuset; ntan 'att det knnnat ntröuas, om han. dött I 
Sverifie eller ntrikes. Han hade rest både i Asien och Eu- 
ropa éch var i sjntet af sitt lif känd för mätthet på verlden 
och dess åra. Äkta Lnthersk har han i ett arbete uppdra- 
git en parallelism mellan Mahomet och Roms Påfve, som 
sannolikt ej utföll till den sednares förmån. Redan före 
adlandet i Sverige hade W. fått sig ett namn såsom förfat- 
tare, och detta måste varit af betydenhet bland samtida, då å 
hans bild i koppar stocken, en poet kunnat likna hans 
verldsförakt vid den vise Salomons, slutande inskriften med 
versen: visit 

Europam atqae Asiam, qua sol oriturque caditque, 
Tandem ceu Salomon omnia vana videos. 

Skrifter: Vera relatio de incendio Stadiano, das ist GlaubwUrdigc etc. 
Stads 1659. — Religio Turcica, Mahometi Vita et Orientalis cum oc- 
cidenlaii A.ntichristo com para tio, das ist Kurtze etc, ib, 1659. 

(Källor: Stierom. Adelsmatrikel. — Catalog. Bibi. Acad. Ups. af Aori- 
villiiu.) 



59 



W A L L I N, ANDERS, JOSEPH. 
1. WALLIN, ÄNDERS. 

Justitle Borgmästareo 1 Stockbolm, R. N. O., TalemanoeD 
BoTgarståodet vid cd ocb fallm4ktig vid flera Riksdagar 
ders Wallin föddes d. 10 Jao. 1742 1 Sköidioge prestgård 
StreDgnäs stift. Fadren Kyrkolierden Magister JoIiaD 
alllD, modren Eva Brita Eoliörning. Kom från Upsala 
gskola 1767, då lian blef Notarins vid brottmålsprotokollet 
Stoekbolms Råmnersrätt, 1773 Notarins vid Civilprotokollet 
N. förstadens östra Kamnersrätt, 1774 primarie Kämner i 
. förstadens vestra Kamnersrätt, Rådman 1781. Riksdags-' 
u 1786 ocb 1780. Ledamot i K. bögsta Domstol från 
fVl i Sept. till l793 i Maj. Erböll Borgmästares namn, 
iler ocb värdigbet 1791. Taleman i Borgarståndet 1792. 
rtltle Borgmästare i Stockbolm 1793. Jnstitie Borgmästare 
M)l. Enllmäktig i Riksgäldscontoret från 1800 till 1809. 
N.0. 1802. Död den 6 Mars 1820, ogift, i Stockbolm. Pastor 
Ib. J. 0« Wallin boll likpredikan öfver bonom med ämne: 
m/ärdighetens väg till hederskronan, ocb Stockbolms stads 
alstrat befordrade denna predikan till trycket. Den store 
låren yttrar vid afbandlingens slut: ^Tå denna väg gick 
11 tlU bederskrooan. Den teckning Jag sökt framställa af 
118 bild, skall af mången kännas ofullständig, men af ingen 
tfBS. För bonom voro pligterna allt. Verlden såg det. 
BifSr blefvo bans pligter många. Men ban var dem alla 
ui ynxen. Den rikedom ban efterlemnat, är bans obefläc- 
ide namn. För bonom var Gbristi Evangelium en Guds 
ift till både belgelse ocb saligbet; derför förklarade biblen 
tB8 lagbok, derför kunde logen ålder ocb ingen* årstid af- 
IJa bODom från den oifentliga Gudstjensten. Jag sörjer dig 
der, ty ditt efterdöme talte till verlden bättre än min pre- 
kan. Mycket både Jag ocb mänga, mycket både en yngre 
rid af dig att lära, du gamle rättfärdige; men gången är 
med din krona.^^ 

Visst biträdde A. W. kraftigt, liksom Abiman m. fl., 
istaf III i sin kamp mot aristokratien, då de tre ofrälse- 
Inden sökte att få arfslagen 1 stället för fldeicommiss-pri- 
legiet tillämpad på adeln, Sveriges förstfödde; men märk- 
i år, att då anteckningar från den tiden andas ytterlig 
tterbet mot de öfrige biträdena, vi ej funnit en dylik vänd 



Wallin, Joseph. 

mot änders Wallin. Var det Iios bonom endast öfvertygelseT; 
Vördade man denna så Iiögt, att de olika tänkande ej ville f 
sammanblanda don man, som endast gick öppna, ärliga vägar ^^ 
till målet, med dem, som ansågos mindre pröfva medlens ren-.^ 
het än deras verkningskraft? 

(Källor: Wallins Tal och Lagm. Lalérs Personalier. — Riksdagshand- 
lingar. — Lästb. Rådslängd.) 

— ]V. 



W A L L 1 N, JOSEPH. 

r 

'i 

Joseph Wällin föddes i Daretorp i Westergötbland dea t\ 
9 April 1786. Student i Upsala 1803, der ban snart blef j. 
ledamot af Sällskapet Vitterbetens Väiiner. Resp. 1805 on !- 
Scheol Hebrffioram, 1809 om Praeconinm Jobannis 'Baptists. ) 
Mag. s. å. Som Prseses disputerade ban 181 1 de cbaractere epi- e 
stolarnm Qvinti Horatii Flacci, blef Docent 1 Romerska littera- 
taren i Upsala och disputerade 1816 de Statn Hispanie sub Im- 
perio Romano, blef E. O. Adjunct 1817 och disputerade 1819 de 
Ezpeditione R. Erici Sancti In Fenniam mota. Han docnmen- 
terade likväl ej blott sin förmåga med dispntationer, utan 
täflade 1 Svenska Akademien, der han 1815 vann stora pri- 
set för sitt försök till det första korstågets historia. Presi- 
denten Friherre Edelcrantz yttrade vid belöningens utdclaDde 
såsom Direktör: ^'Allmänheten upptäcker i dag i Er en skick- 
lig men hittills okänd medarbetare för ett af Akademiens 

vigtigare föremål: det historiska skrifsättets förädling 

denna önskar, att detta lyckliga försök icke må blifva det 
sista af Er hand.'' W. hade dock redan 1813 fått 2:dra . 
guldpenningen för ett äreminne öfver Grefve Joh. Baner. — 
Wallin förestod föreläsningarne vid Skytteanska professionen 
vårterminen 1818, vid Eloqu. et Poeseos höstterminen 1820. 
Blef Eloqu. et Poeseos Lector yid Stockholms Gymnasium 
1821. Prest 1827. Theol. D:r 1830. Kyrkoherde i S:ta 
Glara och v. Praeses i Gons. Urbicum 1832. L. N. O. 1836. 
Har innehaft förslagsrum till Biskop i Skara. Riksdagsman 
för Stockholms Pastorer under flera riksdagar, äfven under 
den som började 1853. Gift med Glementia Noring,'en dotter 
af Expeditious-Secr. Jonas Noring. 

Skrifter: Ulom dispp., ofvan anförda, Äreminne öfver R. R, Gr. Joh. 
Baner, belönt af Sv. Akad. 1813. — Goldsmilhs Romerska hist, öf- 
vers., Ups. 1814. — Försök till det första korstågets historia belönt af 
Sv. Akad. 1815. — Tal vid Rcktorsombytet i Stockholm 1826 (i anled- 
ning af n. v. Kronprinsens födelse), Stockholm 1826. — Predikn. 2. Söqd. 



Wallman, Johan Haquih. 61 

ifter Påsk 1835. — 2:ne Predikn. i Poslilla för liuslig andakt 1849. — 
)rd vid begrafningar. — Likpred. öfver D;r Hagberg 18il. 

(Källor: Sv. Akad:8 bandll. — Marklins Catal. dispp. — Svensk Bok- 
han delskatalog. — Sv. Konvers. Lex. m. m.) 

— N. 



WALLMAN, JOHAN HAQVIN. 
Tillagg till XIX B. 3 h. p. 344. 

Dä OQ döden deo 25 Jan. 1853 skördat denne ovanligt 
irde man, må nr tillgängliga Icällor något mera meddelas 
ia det inatricnlära som bär ofvan blifvit intaget, ebnrn vi ej 
Ifo i tlllfålle att meddela en Mograplii. Ett char aktersdrag I 
Den 22 Oct. 1826 shrefs från Linköping: - - ''Ifrån många 
håll uppmanad att söka bistoriska professionen 1 Lund efter 
Lindfors, Tacklar jag i mitt beslut. Derom, bar jag likväl 
fråo första ögonblick varit med mig sjelf failt ense, att all- 
deles icke söka denna plats, om da önskar den . . Skulle du 
af någon obegriplig glömska icke förr tänkt derpå, så sänd 
ea exprés med din ansökan. Skulle jag Icke kunna invänta. 
dlK svar, ty ansökningstiden lärer vara den . . ocb beslutar 
nig att Inlemna min ansökan, så är min föresats, att genom 
laderlåtande af specimen blifva incompetent, om du beslutar 
dlg.^ — Ocb detta skrefs till en vida yngre, ocb i alla liän« 

seeodeo Wallman underlägsen. Om folksång: "I mina 

reseanteckningar från Wärend finnes en ganska stor mängd 
Mksberättelser, ofta af ett rörande Innebåll och en poetisk 
sIflBTlkliet och objectivitet, som egnar den åt nationalpoesien. 
Den vag Walter Scott banat, är för nationalskalden den 
ritta. Det är de klara, sköna strålarne af en nations egen 
jNiesl, en nationalskald bör, liksom i en enda focus, samla, 
Sr att der framställa den på engång trogna och fria bilden 
if menskllgheten och sitt eget folk. Det är nationens sköna 
■innen, förvarade i historien och ''Folks-Eddor'\ för att tala 
■ed Mlnnessångaren, skalden bör begagna, det är de som 
rifva grundritningen till hans arbete. Må han- sedan göra 
lig förtrolig med samma folks individuella förhållanden, för 
itt finna en passande omklädnad." — — Om Rask: Då 
Korrespondenten yttrat sin önskan, att Rask måtte nationali- 
seras, för att kunna söka bist. professoratet i Lund, skref 
W — O: ehuru Rask först upphöjt Nordisk språkforskning till 
;n kritisk och vetenskaplig ståndpunkt och derigenom för- 
rarfvat sig ett ärorikt rum ibland Nordens vetenskapsidkare, 




62 Wallman, Johan Haqvin. 

behåller ban likvål hyarken ensam deona åra, åoon nkfmli 
Intager ban samma utmärkta mm ibland Historici, ty éc 
fk'agmenter vi ega såsom grand för ett omdöme öfver Ii 
historiska fdrtjenster, t. ex. Noterna till Other och WnlfMa^g 
åro sådana, att författarens litterära ära lider fögaf mlasl^ 
ning, om de alldeles ntgå ar hans meritlista.^ 

W. var en af våra lyckligaste talare i den menlog mm 
tager ordet, då man afser lättheten att mantligen yttra 8|^ 
till eller atom ett protokoll. Han var derför en ganska skiek-f 
lig riksdagsman och oaktadt han seglade mot då blåsande vlndii^^ 
nekade dock ingen att erkänna den utmärkta förmågan. Ett pnf i 
må anföras: Den 29 Jan. 1845, vid frågan om Läroverkens n^ 
form, yttrades: ^^Reform har sedan några tiotal af år blifrit 
lösen för Statens män och det ar ingen, som ej tror d| 
stklöst kunna söndertaga det verk, på hvilket sekler arbetat 
Jag misskänner ej denna lefvande och föryngrande krtfl) \ 
som, lik naturen, äfven inom bildningens verld utvecklar el i 
▼år af ståndigt nya och unga former; men den verkar pi ' 
annat sätt, ån det oförståndiga barnet, som under sina lekar ' 
med ovarsam hand förstörer ett skönt konstverk. Så^ låog« -. 
denna omstöpning trålTar endast de yttre formerna af san- \ 
hållslifvet, är experimentet oftast ett dagens flyktiga verlL, : 
utan varaktiga följder, om också lärpenningen någon gåog 
år dryg; men går den till djupet af en nations varelse, vid- . 
rör den sjelfva kärnan af ett ädelt och stort folks lif ocb 
egna charakter, då kunna följderna blifva ohjelpllga^^ . . . 
Man kan sluta till slutsatsen. 

I dylik stil talas under det protokollisterna fylla raann- 
script till nära ett tryckt ark, derunder intet ord återtages 
eller behöfva återtagas. I detta hänseende kunna många 
biand våra riksdagsmän utan förödmjukelse för vårt land, 
Jemföras med de parlamentariske talarne I alla öfriga cob- 
stitutioaella länder. Och denna ära är ej gammal. Dea 
frukten hafva riksdagarne sedan 1809 till stor del bidragit 
att mogna. Om författaren Wallman år yitradt 1 Sv. sköoa 
Litteratur V D.: ''W— n, en af Idnna-förbundets håfdateck- 
Bing verksammaste författare, sedan prisbelönt^l W. H. o. 
A. A. . . har ej blifvit populär författare, mindre I fö^d af 
den brist, stilen kunde ega i hans äldre arbeten, ån genom 
den rädsla, en författare vanligen injagar, när han nedtynger 
hvarje sin sats med en stor lärdomsapparat Han har stu- 
derat Indiska mythologien med samma grnndligbet, som Is- 
lands sagolitteratur och Sveriges folkvisor.* Striden på Samsö) 
om Oden och Budha ha många egna upptåekters 





WalIiQUIst, Seth. 63 

Ikorn i sandreflar af skrymmande ocb skymmande lårdom. 
Ufcersigt åf Sv. Monumenter från fornåldern ar vår 
(ta liandledning 1 detta rigtlga stndium. . . . Wallman 
stor förtjenst af den "väckelse Idnna-förbnndet åstadkom. 
hade d:o 88 namnet Helge inom Götiska förbundet. Blef 
[5 ledamot af Soc. pro flde 8s cbrlstianismo. Till belysning 
denae ptebendepastors omdöme om ett af arbetsbin i den 
rkilgi^ knpan, må anföras bans yttrande 1 ett bref om den 
si misskände Prosten Waetterdabl: '^Man kan icke mera 
itilft tänka, skrifva ocb bandia än ban. Utan att kunna 
mig 1 det sekteriska (borde bär öfversåttas: Brödra^ 
lamHngs^anhängliga, om man ej borde undvika '^sesqnipe- 
Ifa verba^Ot lian gynnar; skalle Jag som Lector vilja be- 
iiagiia bans rad ocb lärdomar i afseende på de mått ocb steg 
jag kBDde komma att taga, för att 1 min mån bidraga till det 
vg* prästerskapets sanna bildning. Han tyckes mig vara 
« Aaacboret, from, tålig, öm ocb försakande.^ 

Wtllmaa dog ogift, efterlemoande ett äradt minne såväl 
IMB stiftet, som i litteraturen. 

Skrifter: Tillägg: Om striden pä Samsö. Idun. IX. — Runstenar, teck- 
Bibde och iieskrifiae, ib. — Ett Indiskt skrifttecken bland runorne, ib. 
— Om Odin och Budha X. — Beski'ifning om en Yikingavård på 
ÖUnd X. -— Lemningar efler gamla boningar från hedna tider på Öland, 
X. — AnmSrluiingar öfver Skandinaviens fordna handelsförbindelser 
med Orienten. 

WALLQUIST, SETH, CARL, ELOF.*) 
1. WALLQUIST, SETH. 

Seth Wallquist, Biskop Olof Wallquists yngre broder, 
féddes i Edsberga i Nerike den 21 Febr. 1760. Stud. 
1 Dpsala 1778. Prest 1783, på R. R. Grefve Gör. Gyllen- 
fQeniåS kallelse. Sedan Adjunct lios Öfverbofpredikanten 
Cato. Rosén, Bataljonspredikant 1786 vid K. Lifgardet, i hvil- 
kaii syssla ban följde regementet till Finland 1788, derjemte 
aistilld son Notarius i Fält-Consistorium. Magister 1788. 
Haforedikant 1789. Kyi^koberde i Kuddby i Linköpings stift 
s.å. Prost 1798. Kyrkoherde i Eskilstuna 1800. Vice 
Coitracstprost 1803. Riksdagsman 1809 och 1812. Tbeol. 
.Daetor 1809. L. W. O. 1818. Contractsprost i V. Rekarue 
1811 Död den 27 Jun. 1836. G. m. Ghrist. Eleon. Sträng, 

') B& man funnit den lilla noten i XX B. 1 h. p. 1 alltför knapphändig 
m ofrannSmjide m&n^ mä korta biographier om dem httr meddelas! 



64 Wallquist, Carl. 

TheoL Prof. D:r Elof Strängs i Westerås dotter, 1792. 2 
ner, en död späd, en ses n:o 3. Dotter Hedv. Beata, 
med Öfyerste C A. Ebrenström. 

D:r W. var ej blott oamnknnnig i sin tid såsom "rikets ril 
ste prest'\ näst eller jemte D:r. Math. Stenhammar; (bans bi 
Biskopen lemnade dercmot föga annat, än birad nådårei 
bragte bans sterbbns); Setb Wallqolst var tillika en af 
för folkskolor, god fattigvård o. d. mest nitiske prester i d( 
iidsåldren, ovanligt dnglig i sin embetsntöfning. Med bitrij 
af 100 pnnd sterllng,^som ban skaffat från England, inköf 
ban 1/4 liemman i Ärna by, bvais afkastning både löoi 
Läraren vid Söndagsskolan ocb bar kostnaden för Bibi 
inköp till ntdelning bland bvarje års Nattvardsnngdon 
Eskilstuna. I Kuddby grnndlades en Bibelkassa, genom bv] 
ränta Biblar ocb andra andaktsböcker kunde ntdelas som be-<^ 
löningar vid barnnndervisniugen. lians egna bidrag till folk-^ 
skollärarelön i Kloster ocb Fors nppgick till 320 R:dr B:C0| 
i stadsskolan till 1000 R:dr B:co. Han var en af stiftame 
till Rekarnes Lazarctt, årligen bidragaode till dess undcrbilL 
Nitiskt arbetade ban att förebygga tiggeriet ocb, ebnrn lag- 
stiftningen ännn ej reglerat sättet, inrätta en bestämd fattig- 
försörjning. Utom brännvlQsflödct i staden, skulle ban sä- 
kerligen bunnit målet. Få af Spalding-Zollikoferska skolat 
lära gjort större uppoffringar för Bibelspridning, än ban. 

Skrifter: Undersökningar af nägra grundsanningar och lefnadsrcglor, af 
G. J. Zollikofer, 6fvers. 1791. — Fiåga huruvida det är möjlig 
alt i stora städer bibehålia sitt hjcrta vid en sann Gudsfruktan ? af J. £ 
Spalding, öfvcrs. — G. J. Zollikofcrs predikningar, öfvers. 1797. -^ 
Frågor och svar till att riktigt förstå och värdigt åtnjuta den heli^ 
Nattvarden, Gölheborg 1803. — Bönedagspredikningar af Zoliikoftfj 
öfvers. 1799. — Prof predikan i Norrköpings stadsförsamling 1797. t- 
Prestmölespredikan i Linköping s. å. — Frågor och svar leddnde till 
att riktigt förstå de 4 första hufvudst. af Luthers kateches 1825. — 
Sammandrag af StrengnJis Cons.ii Circulärer 1807. — Tal vid Bisko]^ 
D:r Tingstadii begrafning 1828. 

(Källor: Westéns Hof-Clerec. hist. — Wenstroms Hof-Clerec. hist — 
Hammarskölds Förteckning på alla Undervisningsböcker. — -Manck' 
tell, Westerås stifts Herdaminne. — Biskop Thyselii Likpred. öfvei 
D:r Seth W. 1836. — Förteckning på Ledamöterne i Samfandet Pr< 
fide et Christianismo.) 



2. WALLQDIST, CARL. 

Föddes den 3 Dec. 1764, yngste brödren till BlskOj 
Wallquist och u:o 1. En ovanlig qvlckbet röjde sig tldtg 
hos denne, såsom hos Olof. Intogs på Gymnasinm i Strengni 



Wallquist, Elof. — Walbaffn, Hans. 05 

11 åta lider. Stndeot i Upsala 1782, i Lund 1784, Ma- 
derstådes 1 787. Hade resppiiderat de termioo eraditionis 
if tice Don migrando ib. 1 784, ocb de elegantia sermonis 
fbilosopho necessaria 1787; och pneslderat de oecessi- 
rellffionis snpernatnralis 1788. (Att Westén uppgifter 
sedoare disp» otgifven Lugd. ocb de förrå såsom ut- 
Lugd, Scaoor. må ej förvilla. Der torde stå Landini 
»m på titelbladet.) Prest 1790, Notarias ?id Hofcons. 
Legatioflspredikant vid K. beskiclmiogen i Spanien 
Fick 1794 fribet att resa till Tyska Universiteter. 
[ af ^ea vådlig ta ändelse i vattnet'', då han var i 
iftig 1797. ''Gjorde sig på alla ställen känd för en 
Mlig lårdoffl och intagande mnntert umgångessätf 

itlfter: Se ofraa 
(lilla: Wett^ Hofcleree. li!8t.> 



8. WALLQUIST, ELOP. 

Född I Kuddby d. 14 Nov. 1797. Son af mo 1. Stud. 
Dpsala 1812. Magister Ultimas 1821. Ghemi» AdJ. et 
iborator 1823. Gjorde en vetenskaplig resa i Sveriges 
rgslager 1822 och en utländsk genom Frankrike, England 
fl. 1825—26. Höll i Upsaia Universitets namn ett svenskt 
it anledning af Hertigens af Upland födelse 1827. Fram- 
Blde Haglsterfrågan vid promotionen s. å. Med. D:r. Bestridt 
iMl« professorsföreläsningarne flera terminer. Professor 
pMs lo38; har sedan föreläsit offentligt de delar af che- 
M, som för låkar^-kunskapens stodinm äro nödvändiga, 
Cheo. Med. & Physiol. Professor 1853. Tillträdde i Maj 
med en föreläsning om respirationsorganerna. R. W. O. 



rifter: Disf. 1 Ups. -** Receniioner i 8f. Litt. Tidn. — Strödda 
i AiUiales det Minei och i Bulletin Uoiversel des Sciences. 



(Ullas O. B. BkttniBds Upe. Acad. Matr. 1812.) 



WALRAFFN, HANS. 

Om des lörste vi funnit i Sverige bära namnet Walraffn, 
mogen Ha$is Walraffn, hade inkommit till Sverige, eller 
moon. LBx. XXII. 5 



60 Wallram, (Ko/. 

var bår född, veta vi ej; men kanna att ban 1362 var 
vfdsmaa på Stynaborf .(Stensborsr) i Södertörn, ett tht 
en klippa, dit man blott på norra sidan knnde uppstiga 
der bafvet på den södra bröt sina vågor mot en k 
klippvägg. Hans troligen bästa ammnnltlon låg innn 4 
del q var i Rbyzelil tid, bestående af gråstensrör, som b 
kastas ned på de anfallande. Dylika bergfästen ansågM 
nppförda mot Ehsterne ocb andra bednlska grannfolkf 
plågade landstiga ocb bårja det Ghristna Sverige. Hai 
var ock dofflbafrande i tvistemål för dem, som skyddaA 
detta fäste. Se permbrefvet n:o 51 i Diplomatar. Brahei 
på Skokloster. 

1420 — 21 var en Walrabe Liflåndsk Landtmarskalk, 
ket antyder att ätten binsidan bafvet bibeböU sig i anse 
äfven då den ej nämndes i Sverige. 

Om Höfvidsmannen i Södertörn egt barn eller e 
okändt, liksom det är ovisst, om WaUramer och Walt 
åro beslägtade med Walftaff. Ännu 1040 skref sig en '. 
/. 6. Wallraff, som öfversatte och i Stockholm ntgaf La 
bergii 100 ntvalda historier nr de berömligaste grel 
ocb latinska skribenter. 



WALLRAH, OLOF. 

Då Christiern Tyrann rasade mot Sveriges adel, 18 
ven en Oluff WaUrams hnfvnd. Redan 1500 anföres • 
bland de frälsemän, som af Svante Stnre nppmanade 
snart infinna sig rnstade till krig, nämnd näst Klavls 
långt före sjelfve Biskop Matts (i Strengnäs), som ock 
manades att sända sina svenner. Electns (Hemming < 
både nemligen skrifvit att han tagit Kalmar stad till 
Igen, och na ville Riksföreståndaren fullfölja segren. 
naren Olof W. var, enligt en anteckning, gift med en ] 
LeJonbnf?nd. Som hans enka deltog bon 1 Lftbeckska 
dens betalande 1520, Jemte en Lasse Månsson Walrai 
W. hade länge hållit vid skogen,^ då det gällde att s 
Ghristiern H emot, och likväl fått Gbristierns lejd, b^ 
Erkebiskop Jacob Ulfsson ^'synnerligen^ ocb främst Q 
Gnstaf Erikssons nppmäksamhet, då ban ville förmå 1 
att följa exemplet. Joh. Loccenins (Hist. Svec. lib. 5) 
ver, bnrn, sedan Biskop Matts såsom R. Christierns ry 
redan börjat rida omkring i sitt stift, användande sitt" 
tände till den konungs fromma, som snart lade bans b 



WaLlraVb, Beotg. . 67 

Mlan, hello Erik PehrssoD, Olof Wallram, Matts Lars^ 
oclL andra, som samlat nppbnd af böuder, • Danskame 
la genom standigra inhugg och val anlagrgda forsat. Det 
nder ylatren i bdrjan af 1520, då svenska bonden, van 
sina ynråder oeh snödrifror, så ofta sågr den danske sol- 
■ daka nåder. Den af Olans Hagnns (Vllf: 1 7) omtalade 
luea Hagnns, hvilken Ghristiern så grymt lät behandla, 
ita, och oanständigt stympa, samt genom hjertats nt-> 
de döda, lår tillhört den hår, med hvilken Wallram 
liige ^höil vid skogen.^' 
Åter försvinner namnet i vår historia, men synes i Llf- 
had. 1554 lefde en Gomthnr Jobst Wallrave, som var Or- 
iMBiignt T. Gälens ftUlmåktlge och fogde på Banske. 

—nr* 

WALLRAVE, GEORG, JACOB, PETTER* 

1. WALLRAVE, GEORG. 

I första hålften af sjuttonde seklet bodde en Reinhold 
Wallrave såsom Tnllförvaltare 1 Kalmar. Han förde, såsom 
uaaellkt de gamle 1 Sverige anträffade Walraffnar och WalU 
ramar, en korp 1 vapnet, och som han var gift med en Ma» 
Krååk, hvilken rimligen egde en kråka såsom ättemårke, 
råkades hår de foglar, hvllka Tegnér afvisade från sin 
I det första poem, man känner af vår störste skald. 
éeraa söner blefvo Svenske adelsmän, Georg redan 1689 
Etenum 1720. Sannolikt var Anna Wallrave deras 
ir, éfver hvilken likpredikan hölls 1670. Hon var Lands- 
sr Tömeros' maka — månne Prof. Ad« Törneros' stam- 
T 
i Först trafllB vi Georg Wallrave såsom Kammarskrifvare 
IPranming Hedvig Eleonoras Lifgedinge. Han gick sedan 
hl ^^Rakningen-Kammaren, utarbetade nnder två år 1644 

EGeneralbok, blef antagen som Kammarskrifvare i Stads- 
öret, efter sjn år Kamererare vid Stora sjötullen 1 
fge och dess nnderliggande provinser 1671, Kammarför-* 
mmit I Stads-Gontoret 1672, Kamrer i MllitiaB-Gontoret inom 
KaagL Kammar-Golleglnm 1675, dernnder han adlades 1689 
Cm 1194), Introdncerad 1693. Han synes dock ej hafva 
Htadat 8ig i politiken, utan fortfarit att regera sifllroma 1 
rikeaskaperna med oafbrnten flit och skarpt ordningssinne. Blef 
1710 Stats-Gommtssarlns, 1712 JUvwi^rråd, därefter Krigs- 



18 Wallravb, Jacob. 

riå oth ?ar död fdre 1720, sedan bAn sannolikt mtf la 
60 år fört rlksrakenskaper. Vi lia Intrycket qrar, 
låsning af hit hörande' acter, att 6. WallraTe yar et^ 
aktadt namn på denna bana, och må det namnet baras tlH 
efterrerld, som, vi hoppas, skall skatta förtjenster af d, 
gediegcn art, såvål som de mera i hopens ögon fallaida. 

Krigsrådet 6. Wallrave var gift med Catharina Sneek 
borg. En son, Jac. Wallrave, slöt åtten, då han dog Ml*! 
Major. År 1709 följde denne Major Wallrave Generalma, 
Gyllenkrooks corps till Moldan och tlllfåagatogs vid CåS* 
nowitz, men rymd fjrån Ryssarne hemkom han och dog' 
barnlös. 

En dotter Anna blef gift med önrerhol^red. J. Vnltci|iii 
Se XXI, h. 2. p. 207- • 

■ i 



2. WALLRAVE, JACOa 

Den förres broder Herman WaUrave, som först 1721 
adlades (n:o 1767), 31 år sednare an brödren, häda t sitt 
2:dra äktenskap med Catb. Köhnman en son Jacob, född HSti- 
då fadren, som först eftertridt sin far 1 Kalmar, blifrlt 
Landtrantmästare både i Stockholms och Upsala lån. Bflai 
fulländade stadier i Upsala inskrefs ynglingen som Aascih 
tant i K. Kammar-Colleginm och hade hnnnit till CaniHst X ; 
Rednctions- och Liqnldations-Gommissionen, nåt han 17lft 
begaf sig till Tyskland. Derifrån återkommen, sysselsatt! 
han sig med förslag till en forvagnsinråttnlng 1 Sveriffb 
Under tiden "^hade han olyckan^ att i en dnell döda en LieiL 
Pihiman och måste derför fly nr riket Så hade hans ftf 
Mkat slå ihjäi'^ en borgare i Kalmar. Jacob Wallrave böi^ 
Jade efter sin flykt studera medicin och blef 1726 Med. 
Doctor i Franecker. Lade sig derefter på lagfarenhetea ich 
blef J. U. Licentiat samt vann det anseendet, att han vit 
hemkomsten, såsom titnlerad Assessor, 1 728 blef Jnr. Romai^ 
Professor i Upsala. Han har lemnat några spår efter alg;. 
Hans diss. gradnalis 1 medicin: anomalia motnnm aangnlnlt 
& humornm, ntg. i Franecker 1725 och diss. Jnrid. inaiilgnr« ai 
jnre dnplice de Justo sqnilibrio Jnris ac majestatis imperai» 
tlnm Jnrisqne ac libertatis civinm, Franecker 1726, fdUdea af 
en diss. de methodo ac ratiode comparationis Gradnnm ^Jaa* 
qae nsn In Jnre Patrio, Upsala 1735, och en annaa do |ft« 
vilegiis eornmqne In Repnblica nsn & abnsn, cum brev! %f* 



Wallravb, Jacob. 69 

ilntloiie ad stafam regni Sveci», Ups. 1737. Han förestod 
it kall tUls liaii 1739 den 15 Febr. om aftonen i mörkret 
Al heniråendet (frän ett gästabud?) föll 1 Fyrisån, bvarifjrån 
m upptogs död. Th. Professor D:r J. Amnell låt vid be- 
prafDlDgen ntdela en öfver den så tidigt bortryckte Profes- 
lan ntgifven latinsk grafskrift, som slätar: 

CoDgestam qui cernix hamunij qui muUa revi.sis 

Saxa, pedes huo Ilectc gradamquc. 
Sicca cubant heic ossa, Thetis quae praspete fluctu 

at yfeitt Themis alma rigavit. 
Nomuia vik? Age, Waliravii Tibi nomina fando, 

Sat dictum. Tu perge Yialor. 

Han Tar gift med Anna Ubr och efterlemnade tvenne 
déttrar. Johanna Sophia, gift med 1:o Landskamrer Isac 
Ryman, 2:0 Anat. Prosect. i Upsala Professor Samaei Zier- 
TOfel och dog som haos enka 88 år gammal 1823; samt 
Anna Christina, gift med Rector Nils Casström i Upsala; 
deras son Sam. Nid. Gasströms biographi låses bårof?an 1 3 
& 2 h. p. 194 — 197. (Till nppgffteu om dennes Vexelcon- 
Mlérskap 1816 kan låggas, att då Carl Johan stråfvade att 
ffyra cnrsen, aåmodes Casström till Gourtier-Géneral eller 
Dtocctör öf?er Cnrsen, med drygt arfvode.) 

Jac. Wallraves i den tiden ovanliga befordran, efter dnell 
•Ch flykt, ntan föregående specimen till Jaridiskt professorat 
f Upsala, håntyder till ovanliga personliga egenskaper. Na 
f» Grefve 6. Cronbjelm, Ordf. i Lag-Comitéen, Ganceller och 
firitod bedöma den person, som så utanför slentrianens hjnl- 
t/ix drogs fram till en så vigtig plats. ^^Man gifver honom 
Md all billighet mm ibland lärde svenske män,'^ och 'M737 
ITfslderade han för ett snillefoster de priviles:iis etc, som 
af kiBflare mycket eftersökes i boksamlingar,'' är Gezelii 
yttrande 1 Biographiskt Lexicon. ''Han förestod sin syssla 
Wd särdeles beröm," enligt Sackléns omdöme i Sveriges 
Likarehist 2 afd. 2 h. p. 399. 

I T. Linnés Anteckningar öfver Nemesis di vina läse vi: 
hof. Wallrave, nedsänkt i sknid, ville hafva penningar af 
Akad.-Råntffli6taren Romel; men då denne ej vågade lemna 
llBom några, angriper han Romel i Gonsistorio för sitt 
flaas) fögderL Romel ansågs af alla ej hafva försnillat en 
Étjtfet; men hade varit försnmlig i annotationer; alla böcker 
•A papper blefvo strax ifrån honom tagne, att han ej hade 
■adel till sitt försvar. Erkebiskop Stenchs systerson Jnlin, 
Arlfvare hos Romel, blir satt till Vicarins, medan Romel 
nspeaderas, tager halfva lönen, sist tjensten af Romel. 



70 Wallravb, Peier. 

Julip, sedan adlad JollDscliöld, blir en ståtlig Rintmåsti 
. . . . bvarnnder står en not: Wallrave rar begifren 
källargång. Drnnknar samma afton i Fyrisån. Var en 
landsflyktig för ett mord 1 Stockbolm/^ 

Skrifter: Se ofFan. 

-BT. 

3. WALLRAYE, PETER, 

Troligen son af Krigsrådet Georg Wallrave, Mi^r 
cob W—s bror, således adelsman redan 1700, då t1 IIbi 
bonom bafva ingått som Volontaire vid Fortifleatlonen. 
förde fjrån den 22 Jnli till den 22 Avg. s. å. en Joumol 
Kongl. May.U Armée, bvllken Lientn. Georg H. Barfod lät ti 
Loenboms blstorlska mårkvardigbeter till upplysning i^ Svi 
ska Hafder 1768, 2:dra delen, pag. 114 f. (DcmneG. H. 
fod, bviiken, enligt Loenboms yttrande, berömllgen fortfor i 
öka sina samlingar, börande till Svenska krigshistorien, 
broder till den J. G. Barfod, bvilkens skrifter O. Hyltén-Cavallli 
1 sednare tider förtjenstfnllt ntgifvit.) Den 22 Joll embai . 
rade 1 Landslcrona K. M:ts gardie och en bataljon af öfr< 
ste Faltzbnrgs regemente till landstigning på Seeland. ^Pt„ 
W. och Lientenant Spole befalltes den 17 Ang. att aftagal 
vågen till Helsingör (från Hnmlebåck). Hans anvåadandr 
sedan nnder Carl Xlhs krig år oss okändt, men han bi6f 
nnder tiden Condncteur vid Skånska brigaden af fortlfleatli 
staten^ var 1738 anståld vid fortiflcatlonscontoret som Uenl 
nant, och når han dog 1756 akref GJörwell, Sv. Mere. Ni 
vember; han var en af de yppersta ritare^ $am St>eri$é 
gomin haft. Detta. må har bereda honom rom. Och det vafi 
efter storartade öfningstiUfällen han 1 sin sak hade ii-' 
tagit främsta ledet. Många vägar må han ha fått nt^ 
staka för hjeltekoonngen och de segrande CaroUnema I häf-i 
nande länder. 

Skrifter: Journal yid K. M:U Armée 22 Joli— 22 Aug. 1700. — I 
Loenboms hist. märkvärdigheter 2 D. 

(Källor: Loccenii Hitt 8aeeaii«. — N«pierakii UrknndfMUilVBfyRiffai. 
Oorpat 1883— S5. — Haii^l. r&r. Skaad. hiat. ^. p. M. — Tcfdi ((•- 
ataf I:t hitt. — Stieram. A dl. Matr. -^ Striekert Homllet. Blbl« (R. L— II 
JBitheaios). — Catalof. Praleetioa. Upa. ITM— Si-talen^ -^ 9w, Mhn. 
175C, Nov. — SackUat Läkprehitt. S: S k. -r |iiddM Cst. i^ — 
ÖataL Bibi. Upi. — Rkyselil flivio Gotk. ma«lto. — If aaMertatiMdiai 

4 Skokloster. — Det 1736 florerande Sverige^ — Wahakelta Bill. 

(Wo Ootk. nro 5S62. — Loeabom kitt. märkv. | D. — ftaeltt Bltffr. 

ez. 3 D. — Maameripttaallaff på TroUe-Uajiffby. — Op lÅwjk 

reäeiif Hv» af El. Fries.) 

-BT, . 



^ 



71 



WALLSTRÖM, ERIK. 
t 

Född 1720 den 19 Oct i Gefle, der fadreo var Städse 
prcteråreii Tbom. W. gift med Catb. Stocklio. Stadent 
■M. Magister 1743. Orerade på Gefle Gymnaslmn s. å. 
^ afeisk vers öf?er fjreden med Ryssland. Prest s. å. Af- 
BfspredlJuuit i Upsala 1746 med 90 plåtars årlig lön. 
Italssyssloman 1748. Han var en predikant af stor för« 
Liktarne måste ökas för att ge åhörarne plats. Tll- 
e. o. Bataljonspredikant vid Kongl. Lifregementet från 
Som Orator vid prestmötet 1 753 vann han mycket beröm. 
les tUI Norrköpings S:t Olofs och S:t Johannls försam- 
1754. Prost s. å. Predikade vid prestmötet i Lin* 
f 1755. V. Prases 1758. Dog af slag den 15 Decx 
^Hans vandel var lika ren som hans låra.^^ Lange 
UpMlaboame med rörelse om hnrn han med lågande 
Ma oeli kraft predikade för dem.^ Hans helsa var svag 
Wä ett dystert svårmod plågade honom ofta. Utgaf strödda 
fnilkiiBfar. Efter hans död ntkommo Ghristliga Predik- 

«\n oUet S. o. H. Evang. i 3 Delar, Stockholm 1768--70.'' 
. tn af de många goda predikanterna 1 Nohrborgska tide- 

Gift med Harg. Chr. Evenson, företrädarens i Norrköping 
Mer, 8om åag 1762, 25 år gammal, sedan hon lefvat 4 år 
efter en man som dött 38-årig. Dottren, Cath. CharL, 
gtft med Fabrikören P. J. Swartz i Norrköping. De 
e Swartzlska frischolan i Norrköping 1772. (Schol- 
B, som kallas af Swartziska familjens äldsta arfvinge, 
tth beftUmåktigas af Domcapitlet, håller högmessogndstjenst 
I aeholsalen. Sonen David Swartz, som dog i London 1 789, 
in fördnbblade föräldrarnes donation.) 





Ikrifter: Predikan 1 Bönedagen i750. — Afskedspred. i Vipsalik 1759. 
— IntrSdespredikan i Norrköping s. å. — Vid fattighusets invigning i 
HorrktfpiDg 1755. — Synodalpredikan i Linköping s. ä. — l:sta Böne- 
da^n l756. — öfver Kyrkoh. Tillman; öfver Borgm. Ekbohm. — 
Pndikningar öfver Sön- och Högtidsdags-Evangelier, Stockholm 1768 
~70, 3 Delav) Öfversatt pä finska och utg. 1835. (Se Bibliographia 
Voioioa bodierna af Lillja p. 101). — Tal öfver freden i Ryssland 1743. 
^ (Ktttio in Synodo Lincop. 1753. ^~- Frågor och svar af den lilla 
Itfheri Cathcchi«mo, Norrköping. 

(Eållort IVidegreu beikrifning öfver Östergotkland. — Fants och Låit- 
Hm» IJpa. itifta Herdaminne. — Hihie Linköpings etifts Herdaminne. 
_ pvfuka kyrkans iköna Litteratur. — Strickers 8.v.. Homilet. Bi- 

Miotb«k. — Sv. Konvera. Lei.) 

—K. 



n 



WALTER, HESRIC tor. 

Fédd f McAleitaifr 1129 €Uer 1130, lUI Mrtft 
kant H. Walte kéijade sia afftalttgt taia aåsoM 
slagare aader Westerbatteas regeaeate, U?istaile 1644 1 
sJåsJagea sed de daaske, blef 1645 Carporai, 1655, aii 
ska kriget begyates, Farir (förrMerX då kaa Tid alli 
filleD, särdeles 1 slaget Tid Warscliaa och belågriage 
Krakaa, förböll sig son ea bebjertad soldat; 1656 Seri 
PåltTibel s. å. Fåarik 1657. Utaärkte sig så beröm 
sjöslaget i Soadet not HollaadarDe 1658, att liaa 1651 
Capltainelieotenaflt; blef 1665 ReremeBts-OTartermåstare, 
Capltaine, 1677 Major, 1084 Onrerstelifnteaant ocb 
1688 (0.-0 1127), då Kooaagen i adelsdiplomet yttrar: 
atom aadra vackra actioner ocb entreprlser, som han 
sista daoska kriget fick tillfälle göra sig delaktig a 
billigt med särdeles beröm ibågkommas, bvru kaa TJ 
fallet för Ghrlstiaastad ocb bataUeo vid Landskrona si| 
aalerat, hvilket städse skall bllAra bos Oss i ea så I 
nare (slc) ibågkommelse, som ?i sJelfFa med ?år ston 
nöjelse , ögooskenligen hafva sett dess tappra ocb förs 
comportement.^^ Sådane kangsord gifra minnets rätt i 
tappre. >\rskedad 1689 på begäran. En dotter blef gi( 
1:0 Häradsböfdlngen öfver Westerbottens N. Contract 
Torneå ocb Kemi Lappmarker Henrik Winblad, som lal 
cefbdes på sin svärfaders nnmmer; 2:o Öfverstelientea 
vid Westerbottens regemente Jac. Gmbbe. Ätten atdog 
både i v. Walter och Winblad. 

(Källa: v. Stiernmane Adelamatrike].) 



WANNQVIST, OLOF af. 

Den som lefvat i Stockholm nnder första tredjedel 
detta årbnndrade, och ofta sett hnrn, vid folkskocknl 
massorna tätnat och sorlet tillväxt, oaktadt både ridand 
gående militär hotande uppträdt; men deremot till större 
glesnat och skingrat sig, nnder vördsam helsning, då ea 
anspråkslös man nalkats och med faderligt allvar haKbög 
gat en och annan b vad som var å färder som sett hn 
qvarblifne så småningom gingo hvar till sitt, när^nådl( 



Wahnqvibt, Olof a/: TS 

1^ tagit farral af den han senast talat med; — ban 
.gItaiineT ej så lått Olof Wannqvlst, oeh skall tvifvelsntan 
fena emottaga några biograpbiska anderråttelser om denne 
1 Stackholm så välbekante man. 

br Olaf Wannqvist föddes i Gefle den 1 Jnnl 1764. Fadren 
bondeson från Söderala socken — både antagit namnet 
luqTlst efter sin födelseort, Wansåters by; var timmer- 
vid Gefle skeppsvarf och gift med Helena Ersdotter 
, åfven af bondeslågt. Föråldrarne både genom flit och 
raambet kommit 1 tillfälle att bereda sina barn — 2 sö- 
ocb 1 dotter — mera nndervlsning och bildning ån de 
IVe erhållit. Olof genomgick Gefle gymnasium och blef, 
Ht år gammal, student i Upsala. Hår fortsatte han sina 
iMÉdlev Intill 1789, sålnnda att han b vart år vexelvis vista- 
halades en termin 1 Upsala, och den öfriga delen af året ge- 
-wm enskild nndervlsning förskaifade sig medel att följande 
lår återkomna för en ny termin. Han ämnade först blifva 
ftfrest; ocb begynte åfven ^'öfva sig med predikande'^; men 
4edaB ban, såsom informator i Stockholm, fått några gånger 
»besöka rättegångsverken, öfvergick ban till civila embets- 
•Baanabanan. Anstäldes vid poliskammaren i Stockholm 1789; 
•kanslist med lön 1791; notarie 1793; registrator 1794; om- 
fMdsmaa vid stora barnhuset 1799—1802; polismästare d. 7 
^Sept 1802; erhöll lagmans namn 1805, och underståthållare 
fiämn, b. o. v. 1813; R. N. O. 1814; adlad 1818 och 1 
MfaJ 1810 Introdncerad under n:o 2628; underståthållare 1830; 
)(aied den 3 Juni 1834. — Såsom underståthållare var W. 
aarbjnden Nordstjerneordens kraschan; men undanbad sig; ocb 
Hade väl sannolikt äfven undanbedt sig adelskapet, om ej 
^ppböjelsen'^ bärtill skett vid en tidepunkt då den kunde 
nses såsom en upprättelse för de ilskna angrepp, hvilka, i 
lera pamfletter,*) mot honom riktades, och hvilka äfven 
Mkte anfallspunkter 1 hans enskildta lif. 

W. var stor till växten och starkt bygd, bvilket ej litet 
Mrog att bos menigbeten öka hans anseende såsom polis- 
■istare. Vid offentliga ceremonier och andra folksamlingar 
4g man massorna sjelfmant lemna rum hvar han nalkades. 
In beböfde, för att göra sig känd och åtlydd, bvarken unl- 
fena eller andra utmärkelsetecken: hans resliga gestalt ocb 

*) Fmt Minlare af dylikt anföra vi här titlarne till nägra: ''P0iis$n 
te siöjét" a;o 1 och n:o 2; "Na huru går det med polisfnä^ta- 



HmT*; ^^Betraktelser dfver polUeus makt och mpndifhet;" Po- 
liten och Pöbeln/* m. m.; **BaUam för polisen"; "PoUsmdstareu 
»cA WeUberfff'' m. fl. 



74 WAirir.QVi«T^ Olof af. 

lugna. aUrarllga UllBlBg Voro liartill BOg. *— Såsom c 
pel pi Balis persooliga anseende mi berattas: Några , 
bärare Iiade en gång förgått sig mot förmån i Jemvåge 
grott^ att de vid polisnndersökning förklarades skyldigt 
trida i häkte. Deras kamrater, 120 till antalet, samlad 
utanför polisen, der^^atan nppiyildes af dessa axelbreda, 
starka jettar, som sorlade och hotade att befria slaa. 
bröder. W., som höll nndersökningen, fann dem slntUgei 
bnllersamma, öppnade fenstret och röt åt dem i skarpa < 
lag: hvad väl knappast ett par kompanier militär å 
kunnat med våld åstadkomma, det verkade na hans k 
stämma och personlighet: de skingrade sig, och nadej 
ningen fortgick ostörd. 

I hnfvndstadens kommunala bestyr deltog W. me 
och drift. Såsom exempel af hans verksamhet må anf 
år 1812 emottog han befattningen såsom direktör öfrer ki 
spinnhuset på Långholmen, eller korrektionshuset, såsoi 
efter att haAra inrättats äfven för mottagande af manliga ai 
fångar, nu mera kallades. Allt var då 1 förfall och kassan 
W. blef själen i direktionen ^ och hufvudsakligen genom 
omtanka och inflytande lyckades att snart få allt på b 
föt: nya byggnader uppförda, verkstäder inrättade för si 
dåre, skomakare, snickare, smeder, vagn- och sadelma 
— stenhuggeri och korkskärning för sådana som ej 
annat kunde sysselsättas. Då korrektionshusets förval 
år 1824 öfverlemnades till den ny organiserade Styrelse 
ver fängelser och arbetsiurättningar, hade denna Inrät 
en kontant behållning af 50,000 R:dr banko, allt var i 
bättradt skitk, och man hyste förhoppning att snart k 
umbära alla vidare statsanslag, en förhoppning som gi 
sannolikt, med W. till styresman, skulle inom kort för 
ligats. Det är sant att fångarnes sysselsättning med h 
verksarbete, äfven för enskild räkning och på beställ 
menlijgft inverkade på handtverkerierna, enär de fria ocl 
skattade arbetarne hade svårt att uthärda en täflan m( 
af staten födda, klädda och herbergerade fångarne, hvil 
behöfde sörja för hvarken förlagskapital eller utkomst 
detta fel var den tiden allmänt kommit råder väl änni 
mycket — : man hade ännu ej — och att tänka på nö( 
digheten att organisera tvångsarbetsanstalter på annat 
att sysselsätta fångarne så mycket som möjligt med si 
arbeten som kunna förrättas i fria luften, och sålunda t 
kostsamma byggnader :^ att låta dem 1 främsta rummet 
ducera så mycket som möjligt af allt hvad de till oppi 



WABTivgviST, Olof af. 75 

Itoril tarffå: att sysselsätta dem mindre med spe- 
-tatelks* ocb liandtverksarbeten, in, der tillfälle erbjn- 
mi^ jordbruks- och hnshållssysslor m. m. d., hyarlgrenom 

IB, efter mnnen ftlhet, lättare knnna ärligt försdijt 
— detta var då ej ännn påtänkt, ocb man måste 1 alla 

len tillerkänna W. en ovanlig organisations- samt 

Ig arbetsförmåga, äfven 1 dylika bisstyr. — Stiftelsen 
Carls räddnlngsanstalt för vanvårdade barn är en 

rird öfver Wannqvlst ocb då varande pastor prlmarlns, 
ra erkeblskop Wallln. Första tanken på en dylik 

Ing npprano bos Wannqvlst, bvllken i sin verknlngs- 

bist både tillfälle att Inse bebofvet deraf. Mer än en 

t: bördes ban bekymrad yttra: ^'den nuvarande generatlo- 
få vi ge förlorad ; må vi söka att rädda den nppväxande.^ 
H prlas Carls födelse, 1826, sökte ban sätta sin plan 1 ver- 
H Det lyckades till en början: penningar Insamlades ocb 
R var på god väg; men en ocb annan mycket finkänslig, 
ne anse det alldeles olämpligt, Ja bädlskt, att ställa en in- 
ittdng för vanvårdade — alltså ett slags korrektlonslnrätt- 
^ — under en ftarstllg persons skydd; ocb den samlade 
aicB lemnadeai i stället till det då och härmed bildade 
Ulbkapet för öm och sedlig modersvård/^ Men vid Ans- 
mi-festea 1830 npptogs planen ånyo. W. hade nn fått 
ii af Wallln, som skref en af begge undertecknad adress 
B allmäBbeten, med förslag att af sådana barn mellan 7 
fe 14 år som hade inga eller ovärdiga föräldrar, samla de 
est vanlottade inom en tjenllg lokal, der de sknlle födas 
fe klädas, undervisas i religion och de för en hvar nödl- 
■fe kunskaper, finna tillfälle att utveckla anlag för ser- 
dUda bandtverk och yrken, men Isynnerhet vänjas till ar- 
ilMBbet, ordning ocb lydnad, för att sedan utgå till närln- 
ne ocb familjer nnder föräldra-ansvar, och efterträdas af 
rira, 0O.m l sin ordning sknlle ntgå till samhällets gagn. 
ftväl sknlle föräldrar, der de fnnnos. Icke genom barnens 
lagande bär flrikallas från sina förbindelser mot barnen; 
fe si länge W. knnde verka Inom Inrättningens styrelse, 
fete ban nttaga, om ock aldrig så ringa, skärf af föräl- 
nne, för att derlgenom påminna dem om den försummelse 
} vid sina barns uppfostran visat och deras pligt att^ 1 nå- 
11 nån, biträda dem, som sökte att godtgöra denna för- 
nmelse. Skada att W. ej kände de räddningsanstalter 
M, anlagde på landet och med beräkning på landtmanna- 
Wlen såsom bufvudsakllg sysselsättning och inkomstkälla, 
Scbweltz, Belgien och Frankrike öfvat och öfva en så väl- 



78 Wahvqviit; Olof af. 

signetoerik Terksambet: med bans organisationsförmli 
de rika tillgångar som erliöllos för Prins Carls 
Blngv skulle tL eljest knnnat få en mönsteranstalt al 
slag på landet, i bnfyndstadens grannskap, större ocl 
koallgare, emedan de anslag som blifva knappa för k 
derna 1 en biif?ndstad — om ock i en afligsen tn 
denna "— på landet blifva mer ån tillråGkliga, ocb be 
stalten dessutom der kan lättare fullgöra sin bestöa 
emellertid bar W. beder af inrättningen, sådan bon äi 
Afren Stora Barnbnset stod till W. i stora förbindeU 
det blomstrande tillstånd bvari denna inrättning då 
sig. — Vid organisation af proyisoriska sjnkbns oeb 
yårdsanstalter i bnfyndstaden, yar W. anlitad under bi 
tienstetid, ända ftån 'nandtyärnssjnkan'' 1808 till ''da 
febern'' 1830, ocb ända till dess, yid kolerans annal 
ir 1831 en allmän Snndbetsnämd bildades. — För t 
digbet vid eldsvådor ocb sitt nit om hufyudstadens br 
sende, erböU W. Brandförsäkringskontorets stora gnid 
om 50 dnkater. — Alla församlingars fattiginrättningi 
sina skolor öch försörjningsbus, sjukbnsen, fängelsen 
en mängd välgörenbetsanstalter inom bufvudstaden, 1 
W. en verksam 'ocb lAtisk befrämjare. — Vid sin 
flrån polismästaretjeusten lemnade ban i den så kalln 
liskassan — sammansparad under många år, då stat 
get till polisverket utgjorde 15,000 R:dr ocb stadens 
endast byrå för Poliskamarens rum ocb några bnndrac 
årligen — en kontant bebållning af omkring 10,000 R 
Han kunde ock med skäl berömma sig att "åtminstoi 
ba farit illa med andras penningar." 

Men vid Wannqvists mångrartade ocb rika verks 
var det dock bufvudsakligen såsom polismästare ban 
sig ett utmärkt namn. Han älskade sin polismästan 
ocb emottog, snart sagdt, såsom en onåd sin befordr 



*) Uti en i Svenska Tidningen 1853 införd biographi öfver afli 
joren. G. W. Wenus skildras denne såsom uppfoslrlngsinraitniog 
nimste anläggare. Förhållandet är att Wannqvist, under livilkeii 
mänga är tjenstgjort såsom insncctor vid korreklionsanstalten ä 1 
men, använde denne — dä i ekonomiskt betryck och utan tjcns 
ordnandet af nämnde inrättning, hvars syssloman Wenus sedan bl 
med all sin numniskokärlek, sitt nit, och sin teckniska skickligfa 
Wenus ickfi nog anseende och energi att i det allmänna pä eg( 
grundlägga, genomdrifva och utföra ett företag af denna beskaffenl 
denne hedersman var äfven för anspråkslös att viljan tillegna sig 
anläggningen: hans ^na förtjenster behöfva ej upphöjas på am 
kostnad. 



Wankqvibt, Olof af. 77 

tåtbållare. Miogen har ock ansett denoa befordran *— 
»raf uppkommande missbelåtenbet ocli ett mera stilla* 
e iif — sisom en spik i W:s likkista. ~ Han tillhörde 
pollscbef den gamla skolan, som ej skydde att brnka 
1 ocb stnndom gick nog sainmariskt till vaga, ntan att 
M bekymra sig om formerna; men alla, åAren bans 
vedersakare, erkände att ban aldrig var kitslig ocb I 
Jiet gick till väga med en nrskiljning ocb opartiskbet, 
fterskylde godtyckligheten. Min om sina underlydande 
*ras bästa, så högres som lägres, knnde ban dock 
aigon sniken sporteljagt; utan lät gerna varningar 
bot fällning i alla ordningsmål. Barsk ocb Sträng vid 
LBlogar, stämdes ban dock alltid till välvilja af en 
och ärlig bekännelse. Ja var i sådana fall någon gång 
B nog mycket vek och benägen att mildra. Detta kända 
lande, samt bans trygga hållning och ej sällan lyek- 
ifall, gjorde honom af Stockholms menighet mera äl* 
äfl man af hans sedvanliga strängbet skalle kunnat 
la. -^ Vid brott emot allmän ordning, hvilka antagll- 
ärrörde icke af öfverläggning, illvilja och dålig karak» 
Kan af öfverilning, lättsinne ocb i ett upprymdt ögon- 
sökte W. vanligtvis, helst om den brottslige hastade 
;lf anmäla och ärligt erkänoa förhållandet, innan rapport 
inkomma, att bjelpa vederbörande från de värsta följ- 
Så minnas vi oss hafva hört af ett par i saken del- 
I, horn, vid ett nattligt uppträde vid återvändandet sent 
lan från ett atvärdsbus, några unge män i hetta så föf'- 
iigt specielt emot polisen, att ett par blefvo häktade 
[unnat fällas för urbota brott En af sällskapet ock 
Dm minst deltagit i uppträdet, hastade då midt i natten 
^. och lyckades, efter hvarjehanda äfventyr och sedan 
Dast taga sin reträtt på ett plank undan en ilsken 
lund, hvars skall väckte W., att få ett samtal med denne 
»erätta förbållandet. Sedan W. i bistra ordalag fram- 
det oförsvarliga och straffbara i tilltaget, gaf han dock 
mge mannen en ordre hvarigenom de häktade kamra- 
tttslnppo ur häktet, på vilkor att tidigt följande mor- 
illsammans med de förfördelade inställa sig hos W. Här 
des en skarp lexa: vederbörande flugo göra af bön och 
;n godtgöra de förolämpade, samt lemna en summa, 
lotsvarade bötesbeloppet, till någon välgörenhetsanstalt; 
le slnppo åtal och en dom, som skulle förstört hela 
framtid. Vi hafva hört flera dylika drag af W. Han 
;k fri från all småaktighet, all hämdlystnad ocb sul- 



78 Wannqvist, Olof af. 

k^het Med någ^t politiskt spioneri eller med den al 
lade ^^bögre polisen^% ?llle kan aldrig befatta sig; oi 
detta gjorde konom i vissa kretsar nåra nog misstänkt, 
atnndom föranledde inrättande af kvad Poncké benimat' 
^eontra-polis^. 

I sitt enskildta lif var W. aktad ock aliikad, vili 
ock vänfast, flärdfri ock glädtig. Lika bister som kan 
på embetsmmmet, — ett antaget skick, till stor de! ki 
föranledt af kans nit för embetets värdlgket, på kyllkea 
såg yida mera än på sitt enskilda anseende — lika 
gänglig ock knman var kan 1 sin knsllga lerets. Också 
des kan npprlktlgt vid sin bortgång af mennlskor nr 
stånd ock klasser, så väl af nmgängesvänner ock kögre, 
af bekofvets barn; ock en sådan likprocession som vid 
begrafnlng kar väl knappast förr varit sedd 1 Stocl 
flera knndrade personer af alla klasser slöto sljg dertill 
lyUde kela Jakobs kyrka; alla barnen af prins Cwto si 
ifvensom några från Stora Barnknset omsloto kistan^ pi 
af en frisk eklöfskrans. Poetiska minnesblommor 
på kans graf af rådmannen (ock stor-omclanten i P. 
Berger (förL till den på melodi af Nordbtom allmänt sjni 
'^Herrliga land^O ock d. v. öfVerståtkållaren fMkerre Spi 
porten. 

Gift (25 Nov. 1798) med Ulrika Mariana Tjäder, dotter i 
Axel Tjäder, arrendator af örbykns säteri. öfVerleldes « 
tre barn: en son, Olof Fredrik, f. 1805, notarie vid otfU 
ståtkållareembetet 1 Stockbolm; dottren Cbarlotta Ulrika, \ 
1806, gift med käradsköfdingen G. A. Stridsberg, samt HeiÉ 
WUkelmina, f. 1811, gift med öfVerstelöjtnanten B^ Gissai 
der *). Enkefrn U. M. af W. dog 1 Stockkolm d. 17 Jnni 1818 

*) I Sixten Sparres Biographi, XV B. sid. 109, förekommer en uiteol 
ning nr Skjöldebrands memoirer om att Wannqvist ''dömde Uml" i fl 
fråga emellan Sparre och en magister. I anledning deråf har den apfl 
lysning meddelats Red. att lagman W. allsicke dömde eller hade ritCp 
ket att döma i den åsyftade frågan. Det heter i reklamationen: "Enki 
instruktionen för PoUskammaren i Stockholm tillhöra så beskaffad 
mål, som ofvanomförmilde, icke polisens, utan domstols bepröfvajidi 
kvadan ock detu mål, der de förfördelade voro studeranden Rjrdé 
oeh gravören Personne, efter föregångna två polisförhör, som af I 
S. JustilisBombttdsman öfvervoros, den 2i Nov. 1812, remitterades ti 
slottsratten för Stockholms slott och stad, som den tid egde att hand 
Iftgga åtal angående excesser på hufvudstadens gator, men som, enftr bi 
ron Sparre var officerare vid då härsUldes garnizonerande lifr^ementel 
grepadierconps, den 4 Februari 1813 itfverlemnade målet till KongL Krigi 
kofrätten. Tid Slottsratten hade klaeandeme, som icke anfört nlgo 
klagan öfver "lamhet" i polisens åtgärder, den der troligen skulle katv 



WANBIQVfIT, Olof af. 79 

(Kållort aotklieW aatrikel IglS. — KrSaiBgitTärdt ■atrikel 18M. — 
lÄaihamM Ufåimguamaie. — AmiueUetal Tid W:s Jordfistiiiiig «f D:r 
Abr. Z. PettomoB. — EMkilda aaderrättelser.) 



»mbikUiiuuiDen beifraU, sluteligen förmält sig hafya blifvit godt- 
for öfvereånget lidande, och afstodo derföre, för egen del, fr&n 
uumrspflfllienden. Bfide polisens och slottsrttttens protocoller iro 
ktB hos Nordström 1812 och 13. 

"Alt Wannqvist icke ''dömde lamt" ar sålunda bevisadU Ehmru icke 
iBBdAmåiet med dessa rader hörande, mä nämnas nfigra ord huruvida 
jnllatet blef inteu" Enligt den i Riksarchivet förvarade registratoren öfver 
p som, efter generaiauditörens föredragning, blifvit år 1813 af Kongl. 
a^jorde, hade krigshofratten, genom utslag den 22 April 1813 dömt 
Sparre, att, atom böter för såramai, fredsbrott och sabels blottande, 
K:dr 16 A. Uko, för Rydells och Personnes häktande, samt för miss- 
*: af embetsmannamjndighety plikta 33 R:dr 16 sk. samt hållas ett år 
en nAnad i ftngelse å Waxholms fästning. Sparre, mot hvilken måls- 
le hos pollsrai framställt, men sedan atstätt frän yrkande om häkte, 
yrkande, till föUd af Sparres advoca(o'riska invändningar för att 
ikiulden på de förfördelade, hos slottsratten framställdes, i bÖijan 
■llsegarne och sedan desse, efter träffad förlikning, afstått från talan, 
aalor fgllfiSljdes, men af ratten afslogs, blef nu i häkte inmanad. Den 
' i Dlnmde månad sökte han hos KongL Mai:t, att, emot borgen, bUfva 
fri fot itilld. för att gå i fåll, men då denna ansökan icke vann nå- 
bifall, ffivUarade han, i förnyad ansökan, att han beslutat afstå från 
'ila besvtr öfver krigshofrattens utslag, och sökte endast nåd från 
påftnSei, hvarefter Eongl. Maj:t, sedan Sparre förlikt sine motpar- 
far, af gunst ooh nåd, dömde honom, att undergå tre veckors fångelse på 
hBgvakL Om det kan anses att "resultatet blef intet", så var detta 
IfmiwtAiiA 11^ Wannqviits feL" -^ 

. AntMkningen ärgord 1824 eller 1825, då efter 11 å 12 år något miss- 
lliinfi hos berättaren må kitnna vara ursäktligt. Rörande slika upptraden, 
Ä aoMiicr sammanstöta' efter kalaser, torde en hvar helst icke döma och 
Mire éånut teatf. an just der utveckla energi. Det tillades: "Detu till- 
JMa 4em tiden^ och om W. bör undantagas, der fråga ar om dylik 
pukol, torde do<^ få domare från de dagarne dölja, att de af slika frå- 

Cslrifvade att göra så litet som möjlig var. Yi lefva na i andra ti- 
: Ti krifva considerationslös behandline i allt, smått och stort. Det 
■å erfclnnas såsom eU ste|; framåt, men ej få vi allt för stolt återblicka 
il våra fider. Den upprättelse medgifver Red. serna för anförandet af 
JMiwkmnten, att den nört odelade Unkar om Wannqvists frihet från 
il eonaideration i siora faUy hvaftill Eellgren ville hafva åskorna 
Ifl^ och skall gerna medgifva att han framträdde sådan i alla fira- 
Antockningen intogs med blicken på Sixten Sparre, af den ej dolda 
laiMD, att man bör. der ske kan, erinra "namnkunnige man", det 
deras lel ligga under historiens dom> fost desse aldrig be m ä rk as i 

eller i åmUnmUeiåUa, 

-BT. 



80 



WANOCHIUS, ANDERS. 

VI aifore na ett åf?en för den lärda allmånlietea 
kerllgea okandt namD. Ocii llk?ål ar maoDen eo i vår 
domsblstoria ej förbisedd tidsrepresentant, både der S?er 
pbUosophiska och tlieologiska utveckling ir i fråga. ' I 
enda försök till en Sven$ka PkiloMpkiens historia^ ett 
tjenstfnllt verk af L. Hanimarsköld, se vi Ä. Wanoehiui i 
tagen bland ^Scholastiker — C. Melanchtomke,'*^ samtidig 
Thomasios, Shaftesbnry, J. A. Comenins ocb Wolf, Itt 
Micb. Gyldenstolpe ståld, Jemte Grotins, Pnfendorf, B 
och Hobbes, sant Thnronios Jemte Spinoza och Locke. Fi 
stållnlngen af Wanochil system möter p. 78—81. Och I 
förtriffliga biographien öfver Biskop Gezelius d. y. af . 
Tengström se ?1 Ä. Wanoekiu$ ?id Gezeiii sida i den gi 
OrthOdoxiens sista kamp mot den så kalJade Pletlsmen, h 
igenom W. inflätat sitt namn i Svenska theologiens hitU 
Hans akademiska afhandlingar åro ej mindre in 77. 
lame upptaga 7 sidor i Lidéns och 4 sidor i Marklins 
pntationskatalog. Och med detta allt år och såkerll 
oaktadt vår åtgärd, blir Professor A. Wanocbins förgäte 
efterverlden, liksom af den närvarande tidsåldern. 

Vi böra dock fylla hvad som Hammarsköld och Ti 
ström knnna anses hafva gjort till vår pligt. Allmänh 
har sin rätt att förbise eller glömma. 

Wanochii lefnadsöden äro ej märklige. Han föddes 1 
blef student i Åbo 1669, i Upsala 1673, disputerade 
grada i Åbo 1678 under Sam. Gyldenstolpe de Soldurils 
blef der magister 1679, presiderande om imaginationsföi 
gan 1 menniskan 1680, blef Akademisekreterare 1681, ft 
höU i sin katheder historien med hänseende till definido, 
vislo, qiuBstiones & canones s. å. Framställde en exa 
oorporum simplicium, ^'plockande vigtiga satser i yeten: 
pens doftande örtagård'' 1682, betraktade eden ur histor 
politisk synpunkt och elden ur physisk 1684, utgaf en s 
kritik öfver det rena förni^ftet (diss. dellueans indolem n 
ratiODis humanie), philosopherade öfver lagarnes, särdeles 
borgligas, väsende och natur, undersökte rentefotens h 
mått och krigets tillåtlighet 1685, belyste samvetets pl 
sophi och fråga om Adiaphora i moralen 1686 samt 
ethlska ironien 1687; blef Philos. pract. Professor s. å^ i 



Wanochius, Anders. 81 

bm började baD först betrakta Staten ; sedan arfrikes före- 
ie fjramför Talrike; men då ban bunnit en lärostol i lag- 
1^ syntes ban tidigt börjat eftertrakta en dylik i den bög- 
[ fiJLiilteten ; än disputerande om Salomons Opbir eller bans 
på Indien ocb än om onda andars makt (1688); än fram- 
e Gallionlsmen, det ville säga: den borgerliga, ej from- 
dier sannt cbristliga myndigbetens likgiltigbet i bän- 
till religionen ocb kyrkliga föremål; anseende beböfligt 
indersöka, om Universitetets bedersbcvisningar knnde 
af cbristna, 1690; försvarade sabbaten 1692 ocb blef 
ilogie Professor 1694, derefter forskande om peccati 
ci Impntatione ejnsqne ad posterös descensn, de jnre 
itate impntationis a parte Del, slntligen i 36 dispnta- 
iieir framställande sina Disqnisitiones practic», som varit 
ItVadkållan för bans pbilosopbis bedömande af Hammar- 
»1 

b Eharn W. likpsom J. Gezelins d. ä. ocb Micb. Wexionins, 
m begfe närmaste föregångare, ^'framställt de Aristoteliske 
ipeppen i strålbrytningen af Scbolastikernas prisma,^^ an- 
Iglock H. att W. förtjente en närmare nppm^rksambet, emedan 
M icke ntan en viss originalitet i detaljer bemödat sig att med 
kOosopUsk conseqnence gifva en fallständig ocb uttömmande 
Itersigt af sedeläran. . W. definierar sedoläran såsom va- 
■de en klokhet att leda själens både tänkande och begärande 
Jirmågor samt deras handlingar, enligt den eviga lagens före- 
Jri/UTj till att, så vidt det här i ofullkomlighetens verld är 
iffiigt, uppnå det högsta goda. Dygd är en förvärfvad sjä- 
färdighet att blifva god^ o. m. s. — Wi böra bärvid 
1 oss att W. skref på latin ocb ^att de Svenska nt- 
en bero af Hammarskölds val. Ar 1697 se vi Tbeql. 
W.-fltödJa Biskop Gezelins d. y. vid anmärkningar oin 
Mlrrlårlga i en And. Gbydenii tbeser de mentq, bnmana, 

Eå Tborsten Rndén, d. v. Poeseos Professor i Åbo, sedan 
ip i Linköping, presiderade. Sednare insände W. såsom 
I. Facnltetens Decanns, i Facnltetens namn, anmärknin- 
Still Akademiens Canceller, Kongl. Rådet Wallenstedt, både 
le nämnde tbeserne ocb en annan under Rudén utgifveu 
kiL Tbelal disp. de cognitione artis atque naturae. Innan 
M ingo både Gezelins, som nu både brutit med Spener, 
tt Wanocbins farligare motståndskrafter att bekämpa, än 
4pa pbraser i latinska tbeser. 'Tietlster'' uppväxte i stor 
iivd, bvilka, enligt Tengströms visa, med bistoricus doms- 
Ht fällda yttrande, både till grund ett verkligt allmänt be- 
if ocb en vaknande tanke på den subjectiva öfvertygelsens 

BIOGR. LEX. XXII. ^ 



82 Warbliub, Johan. 

heliga råttigbet; T. tillade dock: ^'men de ansatte fieiidtligt i 
protestantiska kyrkan samt all vetenskaplig ocb spei 
kunskap, bvilkas bestind eller uppkomst yar yilkor för 
gången af deras innersta fordran. Derfor måste de 
under, ehuru mången af deras anhängare förtjenade en 
ning och deltagande, som bortvänder sig flråa hopen af 
motståndare.^' Sannolikt bör Wanochius i Tengströas 
döme till den ifrågavarande hopen. Wi bedja om uppj 
samhet på detta ord af Tengström, helst vår tid ser 
kommer ånnu en tid att se samma drama repeteras på 
håll, som då uppfördes mellan s. k. Ortbedoxi ocb s. k. 
tism. Wi hafva redan både Gezelier, som ångra bvaéj 
sjelfve bidragit att bereda, och Wanocbier, som ej 
^ hafva en bokstaf andrad i det gamla, högst prisande den 
och stillhet, som ej kan gifvas af lifvet, utan af ilöden 1 
vertygelserna; vi bftfva våra Lanrbeckar och torde c|} 
komma att sakna nya Ulstadier och Schefrar, om ook tij 
bildningen och förföljelsesåtten moderera och modifiera öl 
driftens gestalter; men den som nu vill få ostördt lugn, 
klokast, om han nedbäddar sig med bomull i öronen ui 
flere bolstrar, såsom somliga nerfsvaga. pläga göra när åsk4 
begynner bullra. 

Om Wanochii barn och ättlingar kunna vi blott upplys^ 
att en son Johan, f. 1684, som bivistade belägringen af Wibi| 
1706, fälttåget i Inge rmanland och den skarpa actionen wå 
Ryssarne vid Newaströmmen 1708, m. m., och slutligen fl 
i ^12 års fångenskap i Sibirien, derunder biträdande vid schi 
lan i Tobolsk; dog 1759, efterlemnande sonen Johan af Wanod 
adlad 1768, introd. 1775 (n:o 2019), hvilken var född 171 
och vid adlandet var Underställmästare, blef R. S. 0. ocb i 
Stallmästare; hade undervisat Drottning Sophia Magdalena 
ridkonsten. Han slöt sjelf sin ätt då han dog ogift 1790. 

Skrifter: 77 Thcologiska och Philosophiska samt Historico-polhisl 
disputationer, ventilerade i Åbo, uppräknade i Lidéns Catalogi dis^ 
med rättelser viå de 62 titlarne hos G. Marklin. 

(Källor: Hammarskölds anteckningar om Phflos. Stndivm I Bver<^ 
Jochers Oel. Iie)[. — Enniu Carl XII:s krigare I: 411. — Clmn. Mi 
teckna: Abo p. U2. — GeseUi d. ä:s minne af J. J^ Teafstrim.) 

WARELIUS, JOHAN. i 

Man har förebrått en af författariie 1 detta verk, m 
han blott för den inbördes slägtskapens sknll Intagit åt« 
lige h?arken för sin personlighet eller sina virf märkvär^' 



Warelius, Johan. 83 

lar af adliga slågter. Det erkåniies;, ocli den som 
i barderna med det allvar, att ban i historiska släg^ 
[id blott vill kanna framstående individer, ntan sjelfva 
^ skall ej knota deröfver. Men emellertid må en lisa 
oss ofrälse, derigenom att Red. bår intager Johan Wa- 
allenast fér hans slägts skulL 
I den sista ambassad, Koonng Carl XII afsånde till 
lad, för att afbdja kriget med denna makt — tydligen för 
^^désto sakrare kanna biträda den Holsteinske svågern mot 
irk — Tar Johan Warelius Secreterare vid en morbroders 
som var Ambassadens Gbef. Låtom oss uppställa bans 
la I Han bar både märkvärdiga onclar ocb är knsin med 
DBCle åt märkvärdige så svenska som tyska män! 
jnas, Kyrkob. i Åsbo mellan 1532—62. (Tillägges i 
Båbls Linköpings Stifts Herdam. IH. 204 i följd af en 
uppgift Ib. II: 176.) 
. . Nlcolaos Magn. jEosander (namnet sannolikt bildadt af 
I Åsbo) Ryrkob. i Skällvik 1560. Snbscr. 1593, f 1598. 
^ . Jobannes NiG. Eosander, född före 1598 (uppgifterna 

t bos Håbl om bans födelse- ocb fadrens dödsår rimma 
sig Icke) Kb. i Åsbo 1638, död 1661. Enkan, ne- 
dannämnde barnens mor, Elisab. Trana, blef mer än 
110 år. 

Cbristlna Eosander, gift med Petr. Haqvinf Warelins, 
St. 1 Åbo 1647. Mag:r 1653, sedan ban respon- 
derat för 6 dispp. af mer än 20 ark, enl. Håbl 
(Lldén antager bär 2:ne Warelier). Rect. i Ekesjö 
1655, Prest 1656, sedan kallad Diaconns, Kyrkob. 
i Åsbo 1661. t 1671. 
. Joban Warelins, Ambassadsekreterare 1699. 
mis, Grefve (ej introd.) Lillieroth. Född 1636, Am- 

bassadenr, Kgl. Råd (död barnlös). 
Samuel, adlad Götbe (n:o 1363) född 1637, mycket an- 
vänd från det ban var Ambassadsekret, till Moskan 1664, 
tills ban 1699 afgick till Ryssland såsom e. o. Ambas- 
sadenr, ined systersonen som Sekreterare; g. m. Anna 
BertlUsdotter 1671; död 1712. Barn: Joh. Gabr. f. 1672, 
mu r. 1681; Christina f. 1676, Catharina f. 1678, Eva 
Sophia t. 1684. (PalmskJ. Geneal. Sciog. Vol. XIX G. i 
Ops. Bibi.) 

N. N. broder till Nils L. ocb Sam. G. (född omkring 

1640). 

k . . « Joban Fredr. Eosander, Frib. von Götbe ''ne ven de 
Llllierotb,'' svensk Abgesandt till Preussen, Svensk 



I* • • 



'• • • 
• • • 



i* • • 



• . 



34 Warelius, Johan. 

Adelsman 1712 (roånne ej . efter farbrodrea 
bans då ledlgblifna nammer, men ej introdi 
rad?). Sv. Friberre 1715, ej introducerad; 
Bokalskare, bodde i Frankfurt am Mayn, fråi 
ban vid Stralsnnds öfvergångr blef krigsfåoge 
1722; död som Sacbsisk General-Lientenant 1!^ 
..... Frledr. Georg *) "Gross Valer^' i J. W. ?. Gél 
^\nus meinem Leben.^' ^'Gastgreber zom Welt 
bof in Frankf. am Mayn,^' nog förmögen att 
sin son J. W. till Italien under bans bildninf 
Far radrens enka qvarlefde ännn 1 Frankfurt aa] 
du Goetbe vid Lissabons förstöring (1755) börj 
pbilosopbera: ''Meines Vaters Mutter . . Icb 
.nere micb ibrer gleicbsam als eines Gei< 
als einer scbönen bagern, Immer welss und 
licb gekleideten Frau. Sanft, freundlicb, 
wollend ist sle mir im Gedåcbtniss gebliebea.^ 

Jobau Casp. Goetbe. ^'Mein Väter (im FranI 

am Mayn) bey seiner Ehtfernung von Ges 
ten, ... von Carl VII zum Kaiserlicben 
ernannt und an dem Scbicksale dieses ungll 
licben Monarcben gemfitblicb tbeilnebmend, m 
sicb (1756) gegen Preussen.^' 

lob. Wolfgang Goetbe, adlad von Goetbe, ed 

' kände att bans slägt ansåg sig vara 
sprnugligeu svensk. Ocb i slik båndelse 
den Frankfurt am Maynzska Götbeslågten rii 
ligast anknytas till den i samma stad 
samma tid befintliga (röY^e-slågten, ursprui 
från Östergötland. 
Men den tvifvelaktiga frågan anbefalles till intelligenta Ti 
risters utredning, bvilka från en dopbok i Frankfurt am Mayn 
d. 28 Aug. 1749 kunna leda sig till äldre dopböcker, der föråU 
namnen gemenligen intagas. Ty båttre källa kräfves än dea 
nu bafva tryckt i Håbls Linköpings Stifts Herdaminne III: 
^^Se ytterligare Stiernmans Röfdingaminne om en son (|| 
Kb. J. N. Eosander), som förmodas vara stamfadet till Tys 
lands Götbe." I v. Stiernmans Höfdingamiune eller Ad( 

*) Enl. Musculi Register öfvcr v. Goelhes skrifter Syndicus i Fi 
a. M. ; enHgt en meddelad uppgift, son af en broder Ull Sv. Grefve 
L. och Sv. Frih. Sam. Göthc, hvilken var en roué, gaf sig ut att 
Frih. v. Goethe, och blef ej gerna ihågkommen i slägten. Derifrin 
mystiska i en annan Utt utredbar frftga. Herders- kttnda anspelnine 
särat J. W. v. G. 




- War-eliu», Johan. S5 

r. sökes något härom förgäfves. EJ eller år i v. Stieru- 
Genealog, taboller på Upsala Uoiy. Bibi. en tredje sou, 
de Lillierotb^'' insatt noder Kb. Job. Nic. Eosander. 
någon vill med dylika, låt ?ara, genealogiska en- 
, visa Tyskarne, \ hvilket godt gry der ligger i det 
;a blodet, anbefalles till yälviilig nppmärksambet föl- 
yttrande i Tbeol. Prof. Kabnis i Leipzig 1854 nt- 
skrift: Der innere Gäng der dentscben Protestantis- 
etc. p. 162: ^Nach eioer Familiensagej stammt Joh. 
Fichte ?on einem scbwediscben Soldaten, der wåb- 
dés 30 Jährlgen Krieges in der Lansit^ geblieben war/' 
en dopbok i Rammenan, i Oberlansitz för den 10 Maj 
bör man kunna komma 3 leder tillbaka, för att se 
*n provins, kanske socken, gård, som får äran, om man 
dylikt till mål för en ^'lård resa.'^ Ocb finner man in- 
så bar man dock rest ^'som litteratör.^' 

VA Gnstaf Wetterstedt reste 1797, var det bonom ange- 

att kanna skrifva till sin vän Benjamin Höljer: '^Sknlle 

tro, att Kant år Svensk ocli Småländnipg till på köpet? 

ir ban verkligen. En bonde i Småland både många 

bvaribland den äldste, en Lientenant (låter icke detta 

Tnsen och en?) flyttade nt till Tyskland ocb är far 

éen stora pbilosopben.'^ Om Joh. Christ Friedr. v. Schiller 

•ek en gissning yttrad, som kuodc förtjena att nudersöka 

utgång från dopboken i Marbach i Wurtemberg för d. 

Nov. 1759, der upplysning torde knnua viunas om ej den 

imbergska Lientenantcn var sou eller sonson af eu 

ler, bror till den, som i Sverige adlades med namnet 

iierna, hvilken bror var Gouvernements-Secreterare i 

len eller Pommern, då en Svensk berre der var Gou- 

lur. 

Dl ingen kan taga nr individerna detta i sekler fort- 
blodsbands-intresse, må, jeiute detsamma, ej också 
en nationel slågtkärlek? Bevisar det ej vett bos Gre- 
då de stridde om Homeri födelsestad, äfven om frågan 
\en8kaplig synpunkt var utan vigt? 
■ Vår historia glänser af — utländes ilrån inflyttade släg- 
• Vore det ej en värdig tröst, att antlia länder lånat Ijns 
^Ira söners söner eller döttrar? W minnas ju med nöje de 
Iga skålen för antagandet att Kejsariiinau Catharina I var 
•veosk mans dotter? Vi minnas ju, alt Odins-, åtminstone 
utblod rinner i de fleste tluropoiske leijeutst/immars ådror? 
M. Arndt, LyrHieru Fr, v. Matthisson m. fl. af ntmärkt 
III i Tyskland räkna anor från Sverige. 



80 



W A R H O L M, CLAS GUSTAF. 

« 

Prosten Glas G. Warliolm var en af de förste I 
land, som bland menige man höjde den länge nästal 
samma rösten mot det bräonirinsTäsende, hvilket n\i 
börjat få allmänna rösten emot sig — tack vare vår 1 
skatts debetsedlar, som blifvit så allmänt upplysande D] 
hetsskrifter! Må vi erinra oss denne förelöpare, som 
pade änder den svåraste tiden. 

Fadren Olof Warliolm, gift med G. L. Stenberg 
Prost i Lena, men sonen Glas Gustaf föddes d. 19 
1786, då fadren var Rector Scbolas i Mariestad och K 
herde i Lerberg. Student i Lund 1802. Magister 
Prest 1809. Vice Gollega i Skara 1810. Apologist ib. 
Gonrector 1817. V. Graec. L. Lect. 1819. Gymnasii-A 
1820. Kyrkoherde i Böne 1822. Prost 1831. ConI 
Prost s. å. Vald Riksdagsman 1834; men förhindri 
hörsamma kallelsen.' Revisor vid lånekontoret i Göth 
Gift med fröken Sophia M. Wästfeldt, dotter af Öfr 
lleutenanten, R. S. O. A. F. Wästfeldt och M. de Frése, 
Af 6 söner är Magister Olof Bibliotheks-Amannens i 
gift med Gnnnilla Wennerberg, skalden Gunnar Wenne 
syster; Mag. Glas Theol. Docens i Lund; o. s. v. 
blefvo på samma gång i Lund promoverade. Prosten V 
den 17 Dec. 1837. 

Prosten Warholm var en föresyn för embetsbri 
flera hänseenden. Förrän lagen ännu byggde folkskolh 
han uppföra ett dylikt för egna medel, sjelf auskaffan 
rare. Nitisk för spannmålsmagaziners upprättande, 
han se ett svårt år nalkas utan så stort vemod, som \ 
i dylika tider måste trycka en prest. Böne gamla 
hade läuge varit utdömd. Han lyckades få en ny n{ 
Kyrkosången blef mycket förbättrad. ^^Hans nit och ans 
ningar för en utvidgad Ghristendomskunskap, bibelordets 
ning och begagnande, dryckenskapens utrotande (genoo 
kände af sjelfva dryckens anseende) samt ordentlighete 
sedlighetens befrämjande, synnerligen bland den uppvf 
klassen, äro allmänt kända.^^ Han besökte flitigt de : 
i deras hem, gaf råd åt alla, hjelpte der"han kunde i 
Hans sista embetsgöromål var, sedan han under året 
förhör samlat frön till sin dödssjukdom, att gå omkrin§ 
torparne I hvarje rote, för att se der nöden behöfde 



Warmholtz, Carl Gustaf. 87 

fkade si djupt in till väckelse ocli förbättring, att 
längre ^såsom de falske propheter^ lofvades af alla, 
t ett motståndsparti af råtta slaget uppstod. ^Jag 
» sade lian döende, ba något försvar inför verlden. 
inrar icke liar Jag na ligger, att Jag följt min öfver- 
» ocli icke gifvit vika för menniskors omdöme; men 
iiyeket ångra om jag för menniskors bifall gått ifrån 
ag efter Gnds ord och samvetet ansett vara rktV 
; man beböfver folfi;et. 

11*: IiikprcTd. o. P^raottaUer Sfver W. d. 14 Jan. 1838 af A. Blom- 

. — N. 



WARMHOLTZ, CARL GUSTAF. 

»ftrådet CG. Warmholtz, som använde sin hela långa 
att bngfästa minnet af alla svenskar, åfven sådaiia 

blott låtit trycka ett ark eller om bvilka blott 1/2 
ir tryckt, batade så sjelf allt, som knnde bevara hans 
linne bland omgifning och hos efterverlden, att han 
1. förböd klockringning vid sin död och begrafning, valde 
grafningstid den stund på dagen, då stadsboar ^^minst 
I benen,'^ hvarjemte de 12 bönderna, som fått följa och 

kistan ned i grafven, voro ålaggde att hemgå, utan 

något ställe i staden ingå och sig uppehålla, m. m. i 
I anda, undanbedjande sig alla personalier och elegier. 
nan lydde vördnadsfnllt tills man glömde otacksamt. 
»rtid har man blott annonserna i Dagligt Allehanda och 
ocli Inr. Tido. om hans dödsdag och några rader i 
1 Giörwells Uppfostr.-Sållsk.s Tidningar samt några no- 
som förekomma i Giörwells Sv. Archivum bch ^^bref- 
g^, från hela 18:de seklet, och 18 rader i Svenskt 
rsationslexicon från 19:de seklet (utom utdraget ur be- 
Dgsanordningen) såsom minnesrunor om den man, hvil- 
tan gensägelse förklarades för adertonde seklets för- 
ile kännare och bedömare af hela vår historiska litte- 

åtminstone den fullständigaste samlare och granskare 
e seklers svenska årstryck, således seklets största no- 
9i 1 en af de vigtigaste lärdomsgrenar. Ty, sade 
as af Rotterdam: att känna böckerna i ett ämne är 
.kunskapen deri (libros nosse, dimidinm scire). — Med 
tning för en dylik hörsambet, visad eo döendes före- 
ir för sterbhuset i ett testamente, var det dock ej rätr, 



88 Warmholtz, Carl Gusia/.. 

att Warmboltz förbigicks i tUligS^en tiU Gezetti Rost. 
con ocb att ban ej redan intog^s i första series af detta 
varande Biogr. Lex. Äfven on alla andras tystnad 
arsäl£tl}g, så iLnnna vi docl£ ej anse rätt att förbigå det 
bmket att, då döda mäns arbeten ntgiffas, i företal 
ett ''författarens lefveme.'' EU dyUkt kände Giörwell 
AnrlYlllins väl bestått i någon af de senare delarna utti^l 
bllotbeca Svio-Gethica Histortca. 

C. G. W. föddes i Stockbolm d. 1 Jan. 1713 *). Vi 
Job. Conrad W., född 1&73 vid Halberstadt, både genom 
med Apotbekaren J. L. Allmacbers dotter Maria £1 
blifvit egare af apotbeket Markattan 1705. De både, ili 
sonen Carl Gustaf, en dotter Eleonora, gift med K. Seerof 
råren Herm. KoHbolf, som skref om Holländska Blekerlia^ 
1738. Både J. C. W— z ocb bans svärfar voro knnnlge i Ql 
mien ända till alcbemisteri ocb P. J. Bergins nämner 1 al 
tal om Stockbolm onder 200 år, att 1 Hofrådet W— z's k 
binett på Cbristinebolm fans ett litet gnidstycke flrambrag 
i Allmacbers Laboratorium, enligt Sacklens berättelse 1 a| 
tbekarebistorien ; men Bergins sjelf skrifter allenast, att i 
der ''skall bafva" frambragts. Job. Conr. W. som skref* 
bildad mans bandstil (se De la Gärd. Samllngarne i Loi 
Biogr. Litt W.) var nära bekant med Urb. HiaBrne, en Gref 
Brabe, en Gyllenstjeraa o. d. men ock med — en Dipp( 
bvilken föranledde det beryktade conventikelplacatet, sed; 
ban försökt att npplösa den Lntberska kyrkan genom ion 
tände af "enk^nnerliga Gndstjenster i privata bns." 

Enligt adelsbrefvet af d. 9 Nov. 1756, hade W— z "frans 
första ungdomstid under en god ocb anständig uppfostran so 
förvärfva sig en grnodlig insigt i allebanda nyttiga vete 
skaper, ocb till den äodan cj allenast någon tid uppebållit s 
vid Upsala Akademi utan ock sedermera besökt åtskillii 
de mest berömde utländska Universiteter. Dess framst( 
häratinnan voro så mycket, lyckligare, som de tillika nnde 
stöddes af ett bonom af naturen tilldeldt qvickt begrepp. Di 
särdeles skicklighet, som dess oförtrutna flit ocb nppmär 
samhet honom således tillskyndat, hade ock redan und 
dess löDgre vistande i Holland förvärfvat bonom det tyd 
och det fördelaktiga omdöme hos d. v. Generalen Baron Cro 
ström, att han blef af honom öfvertalad att träda uti repub 
kens tjenst såsom Gouvcrncments-Secreterare uti Ypern i Fla 



*) 1 TidningsajiDOQscrna om V/.s död står 1714 såsom födelseåret, q 
t Tyska Förs.s i Stockholm Kyrkbok står 1713 d. 1 Jan. 



Warmholtz, Carl Gustaf. 89 

Hans förbållaDde vid denna förråttniog badc så myc- 
sikrare banat bonom väg till vidare lycka ocb anseende 
i orten, som ej allenast generalitetet, ntan Jemväl öfver- 
betygade deröfver mycket' nöje ocb välbebag. Ett 
ande bopp på den sidan ocb 1 synnerbet Hans Dnrcb- 
igbets Statbållarens, sedermera regerande Landtgrefvens 
Hessen mycket nådiga ocb derbos förmånliga tiljbnd voro 
mera styrkande anledningar dertill; men de förmådde 
il ej att fasta dess sinne vid någon, ebnrn lysande för- 
itomlands, ntan dess kårlek för fäderneslandet beböll 
nt öfvervigten. Efter bemkomsten dröjde det icke långe, 
B ban af vår företrädare . . K. Friedericb, som redan 
iBderrättad om värdet af dess skickligbet ocb goda egen- 
r, blef genom n. fullmakt af den 24 Dec. 1742 förkla- 
för Hesslskt Hofråd. . . . Han både ansett betänkligt att 
någon kronans tjenst, såsom bvarigenom för bans sknll 
:mi annan knnde bafva blifvit tillbaka, ntan i det ställe 
K en stilla landtlefnad till sitt föremål, väl vetande att den 
idlar rikets jord, förbättrar ocb ntvidgar dess bnsbållning 
t således ökar landets rikedom ocb styrka, bör ej mindre 
iör en nyttig ocb värdig ledamot i sambället, än den som 
tid 1 rikets betjening oppöfvar. Till den ändan ocb på det 
ej måtte felas tillfälle att ntöfva dess fattade be- 
iga nppsåt med bvarjebanda röns ocb försöks anstäl- 
le Btl åkerbruket ocb landtbusbållningen, såväl som att 
a dess fädernesland med sina utsökte samt med myc- 
ken kostnad gjorde samlingar uti bistorien ocb myntveten- 
'ftapen, månde vi, uppå bans derom gjorda underdåniga an- 
iftning. Igenom öppen resolution under d. 17 Jan. 1752, be- 
4da bonom med adeliga fri- ocb rättigbeter uppå besittnin- 
len af Gbristinebolms säteri samt derunder lydande tillbörig- 
keter 1 Södermanland/^ Såsom ytterligare nådcvedermäle ^Yör 
kss ägande nyttige ocb särdeles berömliga egeuskaper^^ gafs 
KB ^^bonom, dess bustru samt äkta lif-. ocb bröstarfvingar, 
i( födde som ofödde, både af man- ocb qvluköu, adeligt siande 
iköldemirket var 2 afqvistade trädstammar af röd färg i 
Ofrerfält, laggda i ett S. Andreas-kors; en öppen torncr- 
ijelm, bvaröfver visar sig en nattuggla med utslagna vingar af 
in naturliga fäng . . . uuderteckuadt af Adolpb Friedricb. 

J. v. Duben. 
Man förundrar sig, att slik cbriestil kunde användas i 
delsdiplomcr ännu i den tiden. 

Seilnare välvilliga upplysningar friiu baron J. A. Posse 
i(4a förf. i tiUfälle att meddela, det \Vannbol(z's adclsbrof 



90 WARBft^HOliT^t Carl Guitaf. 

• 
af den 9 Nov. 1756 li varken finnes i Rlksregistratnret el 
bland concepterna. En afskrift träffas dpck i Tilas^ska sai 
lingren. Rådsprotocolierne .upplysa blott, att Statssecreterti 
berättade den 9 Nov. 1756 i Rådet, hnrn K. M:t i nåder til 
ställt bouom en egrenbändigr förteckningr på åtsktlligre, 
H. H:t förklarat s\g vilja bngna med adligt stånd och ri 
befallande att sådant i Rådet anmäla* (Bland 12 bär q] 
gifne^) är Hofrådet Warmholtz — en af de 1755 anklagad 
Sonveränitetsfflotörerne.) ^'Efter någon öfverlåggnlng fi 
Deras Excellenser bäst, att till en annan gång uppskjuta 
und. yttrande i detta ämne. Några flera annältes d. 29 Pia?^ 
OCH 2 DeC, men ärendet blef ock då uppskjutet. 1757 d. fj 
Aorll berättade åter Statssekreteraren i Rådet^ att K. MÉH 
frågat om än i Rådet icke voro anmälte de f. d. utnåmote* 
nya adelsmännen; ocb trodde K. M:t detta vara bans ensak. 
Rådet ansåg på grund af R. St. skrif velse d. 16 Oct 1721^ 
att qtiestlo an, buruvida riket tillåtes- någon större myt- 
kenhét adelsmän, börer till R. St:s eget afgörande, hvilkt 
sedan lemnat utnämnandet af personerna dertill H. M:t såsoK 
en dess höga rättighet. Ocb som redan ganska många ock 
fiera, än R. St. utsatt, blifvit med adelskap benådade, så, 
ehnruväl de fleste af de på K. M:ts lista nu uppförde mäa 
ega de förtjenster, att vid dem i anseende dertill icke något 
vore att påminna, vågade O.D. E.E. sig dock icke att i 
underd. styrka K. M:t till resolutioners utfärdande för dem, 
utan finna sig skyldighet åligga att för nästa R. St. före* 
ställa den qnapstionen, huruvida numera riket kan tåla nå- 
gon tillökning af nya adelsmän. Under riksdagen, som derpå 
följde, förekom frågan i Rådet den 25 No v. 1760, då deD 
remitterades till R. St. I skrifvelse den 21 Jan. 1761, med- 
gåfvo R. St. (men blott de 3 talemännen undertecknade) att 
de af K. M:t utnämnde 34 stycken (deribland Warmboltz) 
fingo benådas med adelskap. Denna skrifvelse föredrogs i 
Rådet den 17 Ang. 1762, då man väl utmärkte Landtmar- 
skalkens bristande underskrift, men ändå beslöt Rådet att 
anmäla R. St:s yttrande för K. M:t. Den 26 Oct. 1762 före- 
drogs i Rådet en skrifvelse af Riddarhusdirectionen, att, då 
adlen ej yttrat sig om de nya adelsutnämningarne och denna 

') Af (d. 9 No v.) 1756 års adel introducerades Erkebiskop Troilii l>arn 
1776, 'Bisk. Osanders s. å., Domnr. O. Gelsii barn s. ä. Af (d. 5 Apr) 
1757 års adel: Carl v. Linné 1776, af (d. 17 Aug.) 1762 års adel Rosén 
▼. Ro^enstein s. ä. Vi märka att Warmholtz utestängdes i godt sällskap. 
Sä starkt höll Riddarhuset sig sperradt, från Nov. 1756 tills efter revolu- 
tionen 1772. 



r 

Wärmholtz, Carl Gustaf. 91 

1 egde gemeoskap med adlens privilegrier, K. M:t täcktes 

denna fråga bvUa till samtlige R. Ständers enhälliga 

irande. Plnraliteten i Rådet ansåg saken redan afgjord 

Rlddarhnsdireqtioneus yttrande obebörigt, bvarför det 

skalle läggas ad acta. Hvarken W— z eller flera af 

så adlade togo Introdnction. Hans namn kar derfdre ej 

mmit 1 Riddarhusets Genealogier. Om introdnctionen 

fctes, men nekades, eller aldrig söktes, kar ej kunnat npp- 

as- 

1744 var W. redan återkommen till Sverige, sysselsatt 
itt samla bistoriska acta, som man finner af nppgifter i bans 
■bl. Sv. G. Hlst. 1752 är ban redan possessionat på Cbri- 
itineholffl, fornt kalladt Holmen, i Ailbelgonaförsamlingen, 
unex till Nyköpings östra stadsförsamling, en mil från Ny- 
köping, beläget bredvid en å som vid nämnde stad utfaller 
1 bafvet. Säteriet var blott 2 bemman, men dernnder borde 
12 f/2 Ilräl3ebemman ocb 2 7/8 kronoskatte. Der var träd- 
gård med orangeri, qvarnar, ålfiske m. fl. berrllgbeter. 

Före hemkomsten hade Hofrådet W. i Haag utgifvit en 
Iransk öfversättning i 4 Tomer in 4:o af Nordbergs Historia 
éfver K. Carl XII, 1742; med nytt titelblad åter annonserad 
1748. W. yttrar härom i Ribl. Sv. G. Hist.: "Hvad som gaf 
■Ig anledning att på Fransyska öfversätta denna vidlyftiga 
kistorla, är onödigt att här upprepa. Jag bar ofta önskat, 
Itt detta arbete varit ogjordt. Jag hade kunnat nyttigare 
•eh angenämare använda min tid. Sådan den likväl är, fln- 
les den, med mera beröm, än den förtjänar, recenserad i 
Nonv. Bibi. T. 13 p. 551. Se ock Bibi. Fran^. T. 35. P. 1. p. 178. 
Ett utdrag af denna öfversättning läses i Bibi. raisonnée T. 
J3. P. 2. p. 393, och T. 31, P. 1. p. 113." W— z skref 
lättare fransyskan än svenskan, en följd af långvarigt vi- 
stande utrikes. Heldre än att sjelf mycket bearbeta historien, 
egnade ban efter hemkomsten sin tid att samla, ordna, läsa 
och granska alla åtkomliga in- och utlän(|5ka tryckta skrif- 
ter ocb bandskrifter, som berörde Sveriges politiska, kyrko-, 
lärdoms- ocb naturalhistoria, geograpbi m. m. Öfver 10,000 
särskilda skrifter äro i hans Bibi. Sv. Goth. Hist. intagne 
fflcd noggranna titlar och ej sällan insigtsfnllt recenserade. 
Han tog till närmaste föresyn P. Jac. Le Longs Bibliothéque 
historique de la France (der 18,000 skrifter upptagas). 
Glörwell kände 1782 intet lands historiska litteratur, som 
efter så goda kritiska reglor beskrifvlts, som den svenska 
blifvit det af W. Åtminstone kan ingen historisk litteratur 
vara fullständigare katalogiserad, än den svenska blifvit det, 



92 Wärmholtz, Carl Gustaf. 

så långe W— z's penna knnde följa den. 1780 bestod ^^Wan 
boltzska Salmlingen'' af 124 Band lo folio, 642 lo 4:o, 71 
in 8:0 och 12:o. Samma 1,379 Band, der hvarje band st 
dom Inneböll en stor mångd smärre tractater, acta publ 
dispp., orationer m. m., bvilken samling Giörwell stråfri 
att rådda från ^^förskingring bär bemma eller försälji 
ntonriands/^ (Derom längre fram.) Arbetet med Bibi. Sf. 
Hist. både tydligen börjat under den långa vistelsen ntrik( 
och detta verk var redan som mannscript så väl kändt, 
vid anderrättelsen, det Giörwell dristade börja detsamma for:3 
lägga, förord hördes från De Villoison under hans lärda resiy 
från Mensel i Erlangen, från Kock i Strasburg o. s. tJ 
Första delen af verket utkom emellertid 1782 och 2 D. 178i' 
Men som blott 150 prenumeranter kunnat tillvägabringas meé 
allt pulTande af Giörwell och lärde vänner 1 Europa, ntkoi 
icke mera i förf:s lifstid. Förf. har i l:sta D. (om Sveriges 
Geographi) valt som motto: Quis reprehendit nostrum ötian, 
qui in eo non modo nosmet ipsos hebescere & languere no- 
lumus, sed etiam ut plurlmis prosimus, nitimur — af Cicero. 
Han uppgifver der alla andra länder, som redan ha sådaia 
verk, som det han nu ville skänka Sverige; och beklagar, 
att man hittills icke varit betänkt på att i Sverige afhjelpa 
en dylik brist. Han hade börjat sina samlingar för att mätta 
egen vettgirighet, men sedan fullföljt dem för att gagna an- 
dra. -Han hade valt systematisk ordning. Arbetet var redao 
1776 renskrifvet och uumreradt. Hvad som sedan tillkom 
insattes med (a) (b) etc. mellan de förut gifna siffrorna. 
Dig. Giörwell upplyste, att W. samlat på Christineholm eU 
Bibliotbek, hvars like få enskilda (i Sverige) kunde upp- 
visa och alldeles ingen, om fråga var om böcker i historien 
och kritiken. W— z's resor utomlands, hans brefvexling med 
in- och utländske lärde hade, jcmte detta Bibliotbek, satt 
honom i tillfälle att åstadkomma hvad som skett. Hela Hand- 
skriften prydde då Uppfostringssällskapeis Bibliothek. G. 
hade varit i nära vänskap förbunden med författaren i 20 
år*) och tillskref honom den rigtuing han sjelf fått som 
lärdomsälskare. Med 2:dra delen 1783 följde förteckningen 
på '^^Höga och respectiva prenumeranter,^^ hvilkeu ej saknar 
sin märkvärdighet. Af Kongl. Huset, dit 4 prinsar hörde, 

*) W— z' forsla brcf lill Giörwell föranleddes af Giörwells biograpbi öf- 
vcr General Cronslröm i Sv. Bibliotbek et, bvilken W — z kände genom 
nära personlig bekantskap. Dessa 2:ne Uirde borrars brefvexling, som 
val hamnat nägorstftdcs, förtjcnle säkerligen lika väl som Benzclicrnas att 
se diigsljusct. 



Warmholtz, Carl Gustaf. 93 

tagas 2 exemplar, af alla excellenserna träffas bår blott Grefve 
P^ntns De la Gardie ocb Grefye G. F. Scbeffer samt Baron 
Fredr. Sparre, af öfrige Grefvar C. Ofiben ocb C. L. Hård, 
•cb af öfrige Baroner 9, deribland patrioterna Ablströmer ocb 
I Litteratören Sberlng Rosenhane; af Sveriges 1, 000-tals adels< 
min 26, deribland Sv. Lagerbring, Doct. Wrangel, A^Scbön- 
berg, C. F. Fredenheim, J. v. Engeström, M. v. Celse o. d. 
åro bär att betrakta som litteratörer^ dessutom ledamöter i 
Uppfostringssällskapet. Ocb detta, oaktadt Giörwell upplyst, 
att bär vore anyisningar tiil kännedom af flera tösen sven- 
ska ätter. Erkebiskopen bar med sig — 2 Biskopar, Benzel- 
stjerna ocb Wingård. Det är dock ej svårare att bär fram- 
träda som Maeceuat, än att Pastorn vid spinnbuset, vice Pa- 
storn i Ibrsta, v. Rcctorn 1 Arboga, en Handelsbokbållare, 
en Pastorsadjnnct; en Docent, en Comminister i Wånga, en 
Kopparslagare i Gefle, en Tolagscontrollenr ibid. ocb flera 
stodenter kunnat områ bvad som kunde möjliggöra att i Un- 
set bringa en verksam lärds balfbundraåriga arbete. Efter 
7:de delens tryckning 1793 afbröts fortsättning till 1801, 
derefter tryckningen förflyttades till Upsala ocb verkställdes 
QDder ledning af Akademiens Bibliotbekarie Prof. P. F. Anrivil- 
liiis,5om i förordet till 9:de D. upplyser, att förlaget till 8:de delen 
skänkts af Herr Hof-Intendenten Pebr Tbam *). Man både 
boppats, att de som egde de 7 delarne skulle köpa den 8:de; 
men detta bopp kom på skam : ej mycket öfver 50 ex. såldes 
. noder 2 år. Ocb man nedsatte dock de 7 delarnes pris till 
2 R.*dr 28 sk. ocb 8:de ocb 9:de till 24 sk. stycket. Med 
ll.te D. afstannade åter utgifuingen 1805 ocb en revolution 
beböfde ske ocb en fransk Marskalk bli svensk Kronprins, 
förrän 12:te — 15:de delarnc rörande Sveriges bistoriska litte- 
ratör kunde utgå i dagsljuset. 1815 kunde P. F. Aurivillins 
meddela, att, sedan till H. K. H. Kronprinsens kunskap kom- 
mit, att de återstående delarne af det Svenska Historien så 
npplysande arbete, som framledne Hofrådet W. författat, i 
brist af förläggare och köpare ej kunnat tryckas, H. K. H. 
genast i nåder befallt, att tryckningen skulle företagas, ocb 
lika nådigt till A. låtit aflemna en dertill erforderlig summa. 
15:de D. trycktes 1817 — 35 år efter första delens ut- 
gifnlng**). Nu utgår en serie af romaner i 15 delar på nå- 
gra månader. Facti sumus Troes! 

') Giörwell under sin garrulilas senilis hade mot Thams vilja yppat för- 
bällandct i någon af sina skrifter, hvarför Aurivillius nu erkände uppgif- 
ten. G. nämnde, huru Th. som pä Upsala Bibi. iick se den vackra 
liandskriften, prenumererade med 100 (specie) Rulr på eti ex. af 8:de delen. 

*•) Härefler rättas Sveriges Sköna |.itt. IV. p. 618. 



94 Warmholtz, Carl Oustaf. 

Ed skönbetsflåck i K. Gnstaf III:s mlndb kan det s? 
ligen bli, att ban ej af Warmboltz^ska Bibliotbeket gjorde 
oflientlig egendom efter samlarens död. Ocb det var J 
di ban grundlade Svenska Akademien, som skulle frambri 
årliga äreminnen, der den ledamot, som både nämnde ? 
sig uppdraget, kunnat ega all rått att fordra, det institu 
nen sjelf egt ett erforderligt Bibliotbek. Warmboltz sålde 
sin lifstid sin svenska boksamling till Glörwell, bvilken derd 
ämnade göra ett nationalbibliotbek, tillbörigt Svenska UpH 
fostrings^ållskapet. Men då Glörwell råkade på obestaiäi 
måste ban afstå flrån denna plan. Han både försökt frålMl 
samlingen genom |itt föreslå bennes Inköpande till ett natlOi^ 
nalbibliotbek (se Svenska Arcbivum, 2:dra b.), med en vla|j| 
uddigbet påminnande om Linnéanska örtsamlingens bortförandiB 
till London ocb Ferrnerska stensamlingens bortförande till 
Berlin; nu måste ban sälja böckerna under band, utii. 
auktion, så att samlingen alldeles skingrades. £n del af desfi|,, 
köptes då, af Gi— s måg, Grossbandlaren Joban Niklas LiK'i 
dabl i Norrköping, ocb denna del torde kommit med den st^ 
Lindablska gåfvan^ till Svenska Akademien. Warmboltf 
utländska boksamling såldes på auktion i Stockbolm år 18(ML 
'En sista qvarlefva bäraf såldes 1843 i Stockbolm på auktieai 
efter en öfverjägmästare Scbönström. Upsala Universitets- | 
bibliotbek köpte åtskilligt af W:s manuscriptsamling. — Dessa .j 
samlingar borde t. o. m. bättre ba kunnat uppskattas af 
Torstenssons panegyrist, än de Linnéanska, bvilkas inköft 
som vi veta, ej bann beslutas,'' förrän engelske köparens segel 
redan bissats för afresa från Götbeborg. 

Med tusen sådane drag, får Gustaf dock alltid sina snart 
sagdt oinskränkte loftalare. Så många sympathier finnas 
bos författare, sköna ocb — slemma! Se på minnets lätt- 



*) Efter grosshandlaren Lindahls enka inköpte D:r Lfldeke åtskilliga 
böcker samt deribland 2 minnesböcker, s&rdeles den ena en riktig skatt 
för autografsamlare : Lindahls album och hans frus album. Lindahl hade 
gjort vidsträckta resor samt derunder, dels genom sin svärfader Giörwelli 
dels genom sin egenskap af hög frimurare i förening med ett behagligt 
umgängessätt^ förvärfvat en mängd utmärkte mäns bekantskap, hvilka lem- 
nat bidrag till hans album. Så minnes ref. sig der hafva sett antecknin- 
gar af Klopstock, Goethe, Schiller, Herder m. fl.; af Morellet, Marmon- 
tel, Rousseau; af Kosciuszko; och •en mängd andra 18:de århundradetf 
märkligaste utlänningar; för att ej tala om namnkunnige landsmän. I frn 
L — s album iann man minnesblad af den tidens utmärktaste Svenske vit- 
terhetsidkare och konstnärer, ett och annat illustreradt med författarens 
miniaturporträtt. — Hvart dessa begge autografsamlingar efter Liidekes 
död hamnat, är oss obekant. 



é 
1 



Warmholtz, Carl Ouitaf. 95 

nmnigasie personer från Alcibiades till Marta Stoart, bnrn 
emlmldade de vanHgren blifva. 

W— z var ej blott litteratör, ntan oekså politiker. Giör- 
weU skref 1805: "flofrådet W— z var af ett motsatt politiskt 
inkesått med nig. af den Svenske Mercnrins; men bvad 
iKtyda någrra sandkorn mera på en landsväg, blott denna ba- 
las och fprlånges. Tidens fackla upplyser ock kritikens 
i[Tast fäjar; sedan intager den blifvande domen sitt rnm. 
Har jag felat, så år det rättvist att mitt fel rättas; ty san- 
- liigen ÅT målet. I alla fall blir vördnad för W. bos mig 
I Hka stor ocb' varalptig. Det W:ska mannscriptet var fler! 
' år nti mina bänder oeh Jag strök . ej nt af det, som rörde 
' nig. Nog sagdt" ' 

1781 författade W. den "yttersta vilja", aftryckt 1 Sv. 
: Arcb. 2 B. p. 106 f., bvaraf ett ntdrag finnes i Sv. Kon-' 
^ versations-Lexicon, och hvarnr må meddelas ntom det redan 
uförda: "Så snart man genom tjenliga ocb nog allmänt be- 
kaata försigtighetsmedel derom gjort sig förvissad, att krop- 
pen verkligen är död, lindas den, ntan föregående tvättning, 
yåklädning eller annan svepning, ebvad namn den hafva må, 
uti ett af de på dödssängen liggande lakan och lägges strax 
1 kistan, ntan att på något sätt till åskådande blottställas. 
Icke heller bcklädes rnmmet, i hvilket liket, till dess det 
kommer att bortföras, kommer att stå, hvarken med svart 
eller hvitt. . . Intet sorgfolk bjndes till Ghristlneholm, hvar- 
ken af grannar eller andra; än mindre anställes vid detta 
tilirälle någon middags- eller aftonmåltid eller annat trakta? 
mente, af hv^d namn det hafva må. Bönderne allenast, som 
följt liket till grafven, böra vid återkomsten undfägnas med 
es måltid, sådan den sig för dem passar." . . Dessa omständ- 
liga föreskrifter följdes till alla delar, sedan W. dött den 28 
Mars 1785. 

Hofrådet W. var gift med Fran^oise Marguerite Janisson, 
som var född i Haag den. 4 Jnn. 1711, — ett särdeles vittert 
fnintimmer, enligt Giörwells vitsord. Hon var dotter af Frans 
Hich. Jani^on, Landtgrefl. Hessen Gasselsk Minister i Haag, 
kand föir ett verk: Etat present de la Repnbliqne des Pro- 
vinces Unies, hvars 4:de npplaga ntkom i Haag 1755 i 2 
Voll. Dottren skref sig efter ankomsten tili Sverige Janisson. 
Ron har undertecknat förordnandet om beggederas begrafning 
på Ghristlneholm den 3 Februari 1781. Mannens lik stod i 
sin bisättningsgraf på Nyköpings östra församlings kyrko- 
gård, tills frun dött den 19 Jun. 1789, då begge nedsaites 
på samma gång i en graf, som var belägen söder om kyrkan 



Warmholtz, Carl Gustaf. 

j det sydöstra börnet midt emellan 4 lamnriga kastanjet 
.ocb bvilken graf tillbört D:r Jac. Serenias, ^salig Hofri 
både råtte själasörjare ocb nära vån,^' bvilken vid afllytti 
till Strengnås Biskopsstol lemnade sin vän dewa sin ntsu 
graf. Efter makarne W— z^s nedsättning uppkastades g 
ven till en hög^ bvarpå en minnessten restes, som stod 
löfsal 1793, 3 alnar bög, af brnn Ölandsmarmor ocb fdlji 
inskrift: '^''Under denna sten hvila Herr Carl Gustaf Wc 
holtz, född i Stockholm den i Jan. 1713 ock död på Chriii 
halm den 28 Martii 1785, med Dess Husfru Francoise M 
Janigon, född i Haag den 4 Jun, 1711 och död på ChrisUnei 
den 19 Jun. 1789. Stenen restes af enda dottren Mari 
Warmholtz år 1790.'' Stenen böggs af K. Slottsstenbngg 
i Stockbolm Job. Ad. Götbe, ocb kunde ej uppsättas fö 
sommaren 1791. Marianne Warmboltz var då enka i 
Öfverstclieutenanten, R. S. 0. Pebr Scbönström, som do| 
€bristinebolm 1790, en berre, som stod på Riksrådsföi 
1772 ocb troligen var son af den lärde Ofverstelieuteni 
P. Scbönström, författare till: En kort anledning till Sve 
bistoriens förbättrande, bvilken Hammarsköld utgaf I 
Se bärofvan Litt. S.. Den Öfverste ocb G. S. O. P. Se 
ström, som lemnat Öfverstclieutenanten P. Scbönströms H 
skrift till Hammarsköld att utgifvas, lär varit Hofrådet W- 
dottersson. Han var en af ''1809 års män", både upp 
att biträda öfversten, sedan Generalen Grefve A. F. Skj( 
brand, då denne skulle utföra f. d. Kon. Gustaf IV Ad< 
ocb bodde på Swärta Bruk i Södermanland ännu oml 
1830, egande barn, i b vilka således ättlingar af Warm 
torde fortlefva. 

Skrifter: Carl XII:s Hist. af Nordberg, öfvers. pä Franska. IV T 
4:0j Haag 1740. 1748. — Remarqucs sur un Ecrit, qui a pour 
Lcttrc d'un Svedois, demeurant ä Londres 1767. — Memoire su 
cile, Fille de Gustave I, Roi de Svéde. Ej tryckt. Infördt i < 
sätlD. i Sv. Archivum 1 B. 56 följ. — Supplement till Drottning 
Stinas Memoirer (af Archcnhollz) för 1681 — 87, utur originalbre 
handlingar^ sammandraget af C. G. W., med företal och tillag 
Bref införda i Giörwells utgifna "Brcfvexling" och andra hans sk 
t. ex. Sv. Archivum I B. p. 85 f., pä Franska spräket; i Schlözers! 
Biogr. I: 343 f. m. m. — Bibliotheca Historica Sveo Gothica elle 
teckning uppå säväl tryckte som handskrifne böcker, Tractatcr och i 
ter, hvilka handla om Svenska Historien eller derutinnan kunna gifv 

' meid kritiska och historiska anmärkningar af Carl Gustaf Warmholtz 
räd. D.D. 1—7, Stockholm 1782—1793. D.D. 8—15, Upsala 1801- 

(Eällor: Uppfofltr.-SällBk. Tida. 1785 ea dag i April. — Sv. ffon 
Lex. Litt. W. ^ Giörwells Sv. Archivam, 2 B. 149 f. (Adelsbrc 
Brefvexling m. m. — Warmholtx Bibi. Hist. passim. — Sackléi 
Apothckarehist. — De la Gärd. Donationen i Lund» Biographica 



Wab^stbut, Ckristopher von. 97 

B. - OL ▼. SeMafeltt Matrikel SfTer 8. R. RMdarli. o. Adel, eoai 
iUrjlvtritotkiBaieke klifvit »trodacerftde, Bft.— Lfiéeke DeeUehe 
Ilrae p, 4fft (WarailiolsiscB. Bfieher-läcbatx). — Tnoelde Sv. Geogr. 
- IMgr. LeK. kårefvaa CkkdnstrSn.) 



WARNSTEDT, GHRISTOPHER voif. 

Blud de slifter, som syoas bemtat åtminstone en del 
anseende trin Wasablodet — det graf länge åra, såvål 
MMen räknades från venstra sidan som från den liögrra 
■å yl ej alldeles förgåta den Warnstedska, snart kallad 
rutedtska. Herrar Wernstedt stammade, liksom Yxknl- 
le, från Hertig Hagnns, sjdjnngfrnns Ghevalier. 

Med den Tyska adliga Jongflrnn Walborg egde Hertig 
;bis dottren Lncretia, med hviiken en Ghristopher Melchior 
¥ani8tedt, som inkommit från Tyskland till S?erige, gift 

nigoo tid efter det den från Frankrike hit anlände Pont. 
ia Gardle gifte sig med en R. Johans oåkta dotter Sophia, 
IkeD visserligen hade en syster, som hette Lncretia, men 
%e Lncretioma, K. Gnsta^ I:s sondöttrar, skiljdes genom 
I vapen. Lncretia Johansdotter har ett hälft lejon (Gyl- 
ijelffl), men Lncretia Magnnsdotter Warenstedt eller Wern- 
It ISrer, gent emot sin mans 3 svarta foglar (2. 1) med 
I uh^ oeli fötter, ett npprått drakbnfvnd (ntan horn) med 
ickt tinga, emgifret af 4 stjernor, en i hvardera hörnet; 
srst låses Lncreeia Mangenns D (på grafvården i Upsala 
ikyrka). Vapnet var en ändring af hennes moders. 

Ghristopher Melchior v. Warnstedt hade 1580 inkommit 
I Ifeeklenbnrg, der farfadren Gabriel v. W. varit Landt- 

IfilO och fadren Melchior v. W. t. Treblitz och Ståpe- 
'., gift med Emerentia Ghristophersdotter, v. Linston vål 

halt d. v. representationsrått (varit Landtråd). Blifvén 
■BlE, användes Lncretia Magnnsdotters man såsom Slotts- 
liBg i Upsala 1600, Håradshöfding i Sollentnna 1601, 
■iiasarins till Elfsborgs lösens uppbärande 1617, Ståt- 
lare öfver Drottning Maria Eleonoras Lifgedinge, Geile- 
f meå Gefle stad och hela Gestrikland, 1620 den 6 April. 
L Ståthållare öfver Westernorrland och Österbotten; den 

April öfver Helsingland, Medelpad, Ångermanland och 
iterhotten, med Hndiksvalls och Hernösands städer, samt 
vbotten med Uleåborgs och Gajaneborgs fästningar och 
sa stad. Skref sig till Uthåål, Harbroholm och Kydings- 

BIOGB. LBX. XXIL 7 



98 



Warsbvitz, Stanislau^. 



bolm. Dog dbn 9 Febr. 1627. Begratven 1 S. Andrea 
i Upsala domkyrka 1628. Öfver booom, såsom Ståfbi 
öfver Uleiborgr, klagade ej Messe^ias såsom öfver företri( 
Eric Håra, "^som red boDom värre ån en mara.*** 

Sonen *Me]cber Wernstedt till Utål, Wernborg ocb 
bingsborg blef 1635 Landshöfding öfver östra Nordlai 
samt Siåtbållare på Uleåborgs ocb Gajana slott; f. 1600, 
1655. Gift med Gbristina Ribbing. lutrod. n:o 78 blj 
adeln. Dennes son Gbristopber W., f. 1632, varComme] 
på nya Elfsborg 1675, Öfverste för Stockbolms borgei 
1677; död 1677; gift med l:o en dotter af Archiat. 
Palmcron; 2:o Mätta Ribbing, l^eved Ribbings och Locn 
Wernstedts enda dotter, 'sedan gift med Assess. G. Bli] 
crona, bvars dotter blef gift med Elias Palmsköld. 

Warnstedts stamtavle af W. Benzon namnes i C 
Peckers Hist. Mnsenm p. 170. 

(Källor: Stiernm. Hofdingaminnen. — Rosenlianei KomiiBgaUlifli , 
Monam. Ullerak. p. 43, 116—119.) 

-A 



WARSEVITZ, STANISLAUS. 

Pater Stanislans Warsevitz var bvarken född eller 
i Sverige, men bar varit i Svensk tjens^ anställd ocb öl 
så stort inflytande i vårt land, att bans namn tillbör 
bistoria, ocb billigt är att någon upplysning om personen 
må inflyta. 

En af Polska bögadlen, Warsevitz, både 2:ne söner^ 
kommo till Sverige, af bvllka Gbristopber VP*., såsom Polsl 
Konnog Stepbans Ambassadör tili K. Joban den III i tvisl 
om Lifland, snarf återvände, ntan att lemna spår efter 
men Stanislans W., född 1527, kom som Hofpredikant 
Drottning Gatbarina Jagellonica ocb blef Kronprinsen Si| 
mnnds lärare. Vi finna bonom 1579 sysselsatt i detta bi 
seende. Han var en ganska lärd man, både varit Cai 
Director ocb Dom. Scliolast. i Gnesen, men ingått i Jesnil 
orden 1567. Han skrfblade 1577 S. Erics ben 1 det af 
Joban renoverade silfverskrin, som änna är en^ mårkväi 
bet i Upsala domkyrka. Det var ban som yppade för 
döende Drottning Gatbarina, att bon ej beböfde frakta 
skärselden, det vore en dikt, bvarmed man skrämde ei 
digt folk — en uppriktighet, som gjorde, att Drottniaf 
sedan ej ville tala vid bonom ocb att Prinsessan Aai 



Wasaboro. Vastotius, Joannes. 

fieftormationen' så trogreo. Deona falskbet mot sin egen 

leJse, allmänt utropad af Latheraoerna, verkade obe* 

Ift för reformationens slutliga seger. W. återvände 

»hleD 1583, undanbad sig ett erbjadet Biskopsdume, och 

pesten d. 3 Oct. 1591. 

:er: Heliodori historia ^thiopica, öfversatt - från Grekiskan till 
—— Ladov. Granatensis dux peccatorum, ötVersatt frän Spanskan 
Fohlska språket. 

lokali or: JSckerti Gelehrtes Leitcon IV. p. 1822. — West^ns Hofcler. 
kl»U — Dalioi B. fl. Sv. R. hist. — Peringsk. Monament. Uller. 
p^ SS. 

-w. 



Tillägg vid W A S A B O R G XX p. 95. 

Hår anmärkes, att rör. A. A. v. W— g uppgifter möta i 
iertn. Reg:ts bist. VI: 80. Vi flnna ännu i 1840 års Gencal. 
cbeabncbder deutschen gräfl. Häuser, ett grefl. hus Strahlen^ 
m~Wa$aburg. En son af den 1 XVI B. p. 88 intagne Hen. Strah- 
lielin (I detsednare giftet född). Gustaf Henning Grefve von 
fthienbeim-Wasaburg, dog som Fransk Generailientenant 
)7, efteriemnande sonen Gustaf Heinrich född 1766, död 1818, 
om Bayersk Kammarherre och Major. En hans son Carl 

&st Str. W— g född 1 780, Öfverste i fransk tjenst, var 
^ft med Ang. G. Grefvin. Lewenhanpt och en dotter 
hstina var gift med Carl Adam, Grefve von Lewenhanpt. 



VASTOVIUS, JOANNEi 

Pl syenska lär detta namn i den tiden betydt Jöns Wa- 
I östergöthland var namnet Waste eller Wasto ej 
iBligt. firleus Vastonis var Procnrator för S. Birgittas 
1 1 Rom 1453. (De Caeuobiis Birgittinis O. Celsii p. 38.) 
(Wasto Olsson Montan dog i Upsala 1672, son af Kyrko- 
|rten 1 Wånga i Östergöthlaud Olof Wastoson, enligt lik- 
^isprogrammet öfver sonen, ehurn denne Kyrkoherde 
kias i Håhlska serien. En Waste Nilsson var borgare 
jRTadstena 1538 (Diplom. Dalecarl.). En Ingemar Wasteson 
K adlad d. 9 Ang. 1639, men ej introducerad. Noga skilde 
IB i 17:de seklet Joannes (Jöns) och Johannes (Johan). 
itt Jobannius, Olavius, Ericins, Petrejus, Thomsus etc. be- 
lle i aamnde tid Johansson, Olsson, Ericsson, Petersson, 



tOO VA8T0T1U8, Joamnei. 

Tbomasson etc. ar allmänt kaudt) En Waste JSn8$<m . 
1 mark, som då var 1/5 af en lagg^ild oxes pris, ttll '^ 
beckska skaldens betalande 1526, nämnd bland Kali 
och Smiländnlngar, 7:de mannen flrån Birger Nilsson 
Winäs. Hade ban eller de ofvan nämnde Wasteme e» 
Ung Jöns, som stnderade nnder namnet Joannes Vj 
Gotbns? Från det stift, der S. Brigittas kloster lei 
många sitt nnderhåll, ocb der Hans Brask så ibårdigt 
srarat Boms tro, sändes flera ynglingar i Sigismnnds til 
katbolska lärosäten. Sannolikt var J. V. en af dessa, 
ban först framträder 1622 med sin I Warscban skrlflDa 
dication till K. Sigismund af sin 1623 i Cöln ntglfna 81 
dinaviska Helgonsaga, kallad Vitis Äqvilonia seu viUs sumMk 
rum, qui Seandinaviam magnam^ orbis Äretoi peninsulam,' 
priBsertim regna Ootkorum Sveonumqtte olim rebus gesUi 
strarunt, är troligt, att ban varit ibland de sista K. 
mnnds alnmner, bvarför Messenins ej nämner faonom bi 
de katbolske martyrerna, byilka ban besjnnger 1 sin Hel 
saga,: uppräknande: Johannes Josnela, H« Lanr. 
gins, etc. etc. 1622 var J. V. dock redan en till 
ställen nppbojd man, kallande sig Joan. Vastovius Gotk^k 
Protonotarius Apostolicus, Canonicus Varmiens. ser. 
mundo III Polon. ae Svec. Regi a Saeris & Biblioi 
Det är således en orättvisa, att åtminstone ej Wei 
Hofclereciets historia sökt nppställa Vastovii minne 
R. Sigismnnds Hofpredikanter, särdeles som ban ap| 
git en utländsk man, hvilken ej någonsin varit 1 Svei 
den olycklige Pater Petr. Laterna, hvilken på segling 
Sverige med våld kastades i sjön, och då ban, bollande, 
fattat ankartåget stacks med knifvar och värjor samt, 
ban deraf ej dog, fick begge händerna afhuggna — en 
som visar hvilka Fegée-scener vår historia kan få, då 
katholiker tillåtas som proselytmakare intränga bland Lni 
ner med ifrig kunskapstro, den der ofta kad finnas ntan bj( 
omvändelse och vandelns helgelse. Hvem undrar om det 
ständiga svenska folket, som läst sig mätt på slagtarl 
scener från täflingskampen mellan Lutheraner och Katbi 
under Wasasönernes tid, ej för fagra theoriers skull vill' 
dem förnyade? Proselyt-omvändelser äro ej nödvändiga 
saligheten. Omvändelse af hjertat till Oud kan ske utaa 
frihet för proselytmakeri, hvarbelst Guds ord finnes ocb 
är bundet. 

V. synes emedlertid ha låtit varna sig från mlssl 
resor till Sverige. Bfter svensken Nicolaus (Mal hade 



Vabtovius, Jöanne9. . 101 

\ IL. Siglsmnods Bibliotbekarias, ocb begagnade • 4enivp. 
tållnliiflr till att författa ett atdrag nr Legender- -Bcat 
UstOTiska arbeten, som sknlle visa katbolska trons makt 
Ida goda menniskor. — Hade ban skrifvit sin belgonsaga 
Indska, uppblandad med sjöröfvarescener, sä sknlle ban — 
istan bor^rlömde — blifvit låsen af alla båfdaforskare, an- 
tf alla båfdatecknare, npplaggd af lårda commissioner ocb 
caper, ocb bans namn stå prisadt i alla ?åra lårdomsbistorier. 
Rfitta synpunkten för bedömmande af detta Nordens Vin- 
torde vara angifven af namnet Helgonéaga. Vastovios 
' ingen kritik. Han återgifver, såsom sagoberättare, 
ron. Den år af större bistorisk betydelse ån arten ocb 
^n af en viss berättares tvifvel. En god svensk öfver- 
Ing af en Olai Magni de gentibos septentriooalibns ocb 
astovii Vitis Aqnilonla skolle vara en lärorikare sago- 
■g, ån de flesta isländska efter Stnrleson uppträdande 
beråttare, att ej nämna sednare tiders s. k. äreminnen, 
kritiken vanligtvis år lika svag, men belgonen af en 
annan färg. Ty bvar tid bar sina belgon. Ocb blsto- 
bor frambålla det ena tidebvarfvet i sin egendomliga 
IB, såväl som det andra. E. Benzelins d. y., som ntgaf 
(y npplaga af Vitis Aqv. i Upsala 1708, yttrar att ban 
Utrat och med noter förklarat författaren; men Warm- 
s anmärker, att detta ej med skäl kunnat sägas. B. af- 
kte ej den samling af 62 Påfvebref, V. infört, men 
le ett förord, deri ban erkänner, att han förmåtts till 
rdLnlBgen, ej blott af bokens sällsyntbet utan förträfflig' 
tilläggande, att Vastovlus bar rätt till beröm såväl för 
innerliga noggrannbet, bvarmed ban studerat ocb cite- 
ildre källor, som för sin lätta ocb klara stil. Han rätt- 
k planen att ej lemna en kyrkohistoria ntan en berättelse om 
laora genom vårman för sin tro ocb renbeten af sin lef- 
▼arlt medel 1 försynens band att bär grondlägga ocb 
^ Jesu Cbristi kyrka. Äfven i miraklerna ser E. Ben- 
18 tidsbilder af vigt för häfdaforskaren, lemnande åt den 
ptande att afgöra, buruvida berättaren delade den öfver* 
kan skildrat, bekännande att ban, utgifvaren, bögt ak- 
I V — ii både flit ocb lärdom. Mot utfallet i dedicationen 
K. Sigismund i katbolsk anda, ocb mot det bland katbo- 
na vanliga missförståndet af Evangeliska läran, reserve- 
B sig B. på det otvetydigaste; men anser detta förbållande 
ira blndra oss, att mycket tacka V., utom bvilken vi 
|e sakna ganska vigtiga kunskaper om våra fäders första 
talstoriska tidsålder. 






102 ' yA:8TöviU8, Joannes. 

.^ : jt •dedV.catiohen till K. SiglsmnDd ingår eo kyrkliisl 
skJiigFaphi. Vid teckningen af liedendomen rådfrågas 
tron. Här finnas ej namnen på Eddans afgndar Uller, F< 
Snotra, Gna o. d.; men doreroot förklaras folket före Cbi 
domens inträde ha trott på öfvergudarne Odin, Tbor och 
— Freja, samt på undergndar M^ran, Necken, Jnogfri 
Blåkulla, Skogsjuogfrnn, gastar^ elfvor o. d. Han gör slti 
tecliningen af hedendomeo stark ocb ställer derjemte i 
bögre belysning de äldste Gbristne i Sverige, som, i brioni 
nitälskan för ett bättre, offrade lugn,' egendom^ ja lif, 
att bryt^ mörkret och inrör^ Ijnset. Men vid öfvergåi 
till reformationstiden målar han åter med svarta fåi 
'^Den store Lntber'^ hade sjelf sagt i sin postilla T. IV. 
310 qvanto es Improbior, tanto es Deo propioqoior. 
Luther dermed lärde, att i den mån m.an kände sin 
stod man förbarmaren nära, hade V. lärt af sina skolnii 
att Luther påstått, det menniskan blef Gud kärare i dea 
hon var en på brott fruktsam person. Reformationen 
förklarar han, nedbrutit tempel, då kathollcismen dem 
inrättat den gamla Akademien till en fästniiigsbyggnad 
Plato hade som. hedning begripit att inrymma religit 
yppersta platsen i ett samhälle, och Isokrates förklarat, 
religionens bestånd var också ett samhälles; men Refoi 
tionen hade inrymt sekularfrågorna yppersta rangen 
dess spår hade man snart ett sekel selt uppror, krig 
rikssöndringar allena. 

Helgonsagans framställning är enkel som Sturlesoos 
tesaga. T. ex.: 

''Herlger 
lefde år Christi 840 
då Gregorius IV var påfve, Ludvig I kejsare, Olof km 

Heriger eller Eric, Ståthållare och Kunglig Rådshen 
staden Birka, var en ar de första, hvilka Ansgarius 
vände till Christen tro och* renade genom det heliga di 
en berömlig man, hvilken, lik en annan Sebastian, under 
darskruden dolde en Christi krigsman. Han ändrade sitt 
hus till en kyrka och förkunnade der Christum. Fyllande 
Apostels kall blef han ärofullt namnkunnig genom rykte 
ypperliga egenskaper för alla efterkommande, äedan Gi 
ords predikanter genom afgndadyrkande hedningars n 
förjagats, uppehöll han ensam Christenttomen under 7 år 
vann den så stora nåden af tro, att han församlade ät 
stus många tusen hedningar genom sina unders maktl^h 
lärdoms användande.^ 




Vastovius, Joannes. 103 

r/(Kmllor: AduB af Brem. B. 1. c. 16. 21. •— Abbat. stad. p. 89. — Alb. 
Iv : dramts i sin aetrop. B. I: 32—33. 

I ett lyckdoskningspoem af Greg. Borastas, J. atr. D., K. 
!• ' — en NorrköpiDgsbo (Bor — asty), yttras: 

Felix Yastoyi! Isetse commercia lucis 
Secala, cui debent longis erepta tenebris. 
Ta jam per magnae properans vestigia laudis . . . 
A^osco proccres proprium tibi Gallia lumen 
Et pumerosa suum miitit Germania robur, 
Et quid tu vasti non donas insula ponti? 

L En annan J. U. D., Kongl. Secr. Petr. Grabenins skrifFer: 

^ Aller es iBneas, humeris si traxeris ipsam 

£ flammis patriam. traxit ut ille patrem. 

f (Andre JEneas, Du flr, om Du bär ur de tSrande flammor 

F&demeslandet; så bar förste ^neas sin far.) 

P . Lanr. Bojerns boppas att en gnllålder skall nppgå nnder 
fe. SIglsmnnd i Norden ocb att V. skall derander spela en 
nande rdle. Förstå vi en af de bombastiska verserna rätt, 
■ har J. Vastovlns äfven studerat i Hnesca, ett gammalt 
■■iTersitet i Spanien. 
i^ (Urbs Osca qno se Jactat, Aragonnm Prsstanti Alnm- 

^^M/ • • • 

% I första upplagan af Vitis Äqu. möter en märklig cbarta 

titelbladet. Der ses Malmogen, Wexo, Lincopen, Norco- 

»0, Scara, m. m;, allt visande en synnerlig obekantskap 

led Sverige; Kalmar ocb Stockbolm ligga på b var sin sida 

Norrström. 

VI känna ej något närmare om denne författare. Märk- 
Xft år, att man så föga bemärkte bonom, medan ännn en 
mker knnskap om bans personiigbet kunnat vinnas. Sanno- 

6 t dog ban i sitt nya fädernesland. Vännen G. Borastus 
le åoou 1656, då ban försvarade K. Joban Casimirs rätt 
Ifenot K. Carl Gustaf; men Vastovius är då, tyckes det, för- 
kivionen. 

yikrifter: Tids Aquilonia (se ofvan), in fol. Coloniae Agrip. ex offi- 
' eina Ant. Hierati A.'1623"((itelbiadet stucket i koppar). 2:dra uppi. 
1708. 

L (Killor: Arbetets foretal m. m. — E. Benzelii noter. — Warmholtx 

^ -: Bibi. Ifist. Sv. G. lY D:n 1660. — Brefvexling mellan E. Benzelius 

) Mk G. Beazelstjerna. — Schefferi Sv. litterata p. 129. — Stiern- 

I aaaai Bibi. Svio Gotb. p. 403. — Holmia Literata auctior p. 125.) 

[ Vi tillägga bär ett af Herr Lectorn, R. N. O. Magister 
J. Carlmark oss benäget meddeladt 



104 VåaToviu», Joammi. 

Utdrag af CanzllJtldet M. v. Celse'a Afbaodliog: De Säaetii; 

Sveo-Gothiffi Romano-Catholicis, eller 3 delen af samma ;, 

Författares Apparatns ad HisL S?eog., Ii?artiH Ori- > 

glnalconceptet finnes 1 Skara Gymnasil-bibllotbek. I" 

Gap. II. §. 2. ft 



■ > 



Riluale Sanotorum Sveciae, jussa Sigismundi Svec. et Pol. R. C0|w4i 
pilatam, sed ineditnm, citat Mollerus in Cimbr. Lit. T.^III. p. P.^atii^f, 
tellecto secus örnhjelmio in excerptis de coltu Ansgaiii, Yitv Rimbosf^ 
tin» additis. Prodiit autera hoc titulo: Officia propria S. 8, Patf-.'^ 
norum regni SvecitB ex vetustis Breviariis ejusdem regni de'..: 
promta, ad institutum Sereniss, Sigismundi IIL ^vecite ef lf9r\ 
lonifB Regis, a sacrorutn rituutn Congregatione^ auctoritate Ap9^{ 
stolica, recognita et approbata, atque omnibus, tam in 
Begno Svecim, quam etiam Polonias regno, kabitaniibus eom 
ut libere et licite, translatis vet omissis aliis Officiis^ qutg et 
die occurrunty recitari possint et valeant Antverpiw ex ofii 
Plantiniana apud Baitnas. et Joh. Moreios i9i8 in 8:0. Rec 
ibid, 1631. eAd. forma. Recensionem hujus libelli, inter rarioret ji 
compatandif prarfalione ad Yitam geminam Ansgarii, ex Sigismondir' 
qaod it)8i; videre contigit, prototypo Msc:to, presertim ex ipsa Ht 
approbatione per Bellarminum et Marcam Carainales, dedit Omhjeli! 
hisce fere sequentibus: Docti quidam Sveci, Joh. VastoviaSf Greg. 
rastus, Laur. Bojerus, alii, quos patria.extopres apad se foWt Sigisnn 
R. libellum hunc sociata opera compilarunt, ut Sancti Svecis, qai iiQP>] 
iisdem diebus per omnes regni provincias culti fuerunt, jam ad priBScrip--| 
tara horum rituum ubique conformiter celebrarentur. Ex consilio itaqÖB ^ 
triumvirum istorura Rex Papam Clementem VIII. rogaverat, ut libellojV 
auctoritate sua confirmaret. Quod negotium Romae, jussu Ponli&cis il 
sacra Congregatione rituum, per Cses. Baronium et Ptolemsum ComeH' 
sem, Cardinales, confirmatum est d. YllI Januarii a. 1605 permissumquei 
ut libei* iste alicubi in Svecia imprimerelur. Sed cum auctoribas STeei< 
displicerent, quas ad öras libri Baronius manu sua passim adposuerat ob' 
servationes, quibus per testimonia exterorum Scriptorum, et imprifliif 
Adami Bremensis, fides detraheretur iis, quae Sveci ex ipeditis Scriptori^ 
bus domesticis de vitis istorum Sanctorum tradiderunt, impressio inter* 
mittebatur. Accessit etiam, ut non diu post haee Carolus IX. Rex eledi» 
papicolas omni spe novandae heic religionis excluderet. Defonctis aatMi 
Carolo et Baronio, qui additiones iibro factas de|eri viyus non penni* 
sisset, iterum coofirmationem libri Officiorum apud Paulum P. Y. urgebat 
Sigisraundus, sed ut liceret additamenta Baronii, cum ederctur, suppri- 
mere: quod eadem Congregatio, per Rob. Bellarminum et Ant BfarcaiB, 
supra memoratos, atque hinc Pontifex p^miserunt d. 28 Maji 1616. 
Ajinotationes istas Baronii, textui adscriptas, item emendationes textas, 
quas ex autographo hujus libelli Operi hagiologico inseruit Ornhjelmios, 
oporlunis, ut occasio tulerit, locis adneotere non intermittemus. Prstei 
Gatharinam Yadstenensem, cujus in Officiis hisce Antverpiensibus aocessä 
festiva solennitas, iidem Sancti heic oelebrantur qui in nostris BreWarii& 
Nicolaum autem, Ep. Lincop. miramur exclusum, quem autoritate papali 
si non canonizatum, exaltatum tamen solenoiler et cultui commendatuB 
novimus: cujus etiam festivum Officium ante seciilura heic integrum typi 
prodierat. 



Vabtotivs, Jotmiui. 105 

§. 3. 

ptornm de Sanctis palris limatiorum agmen ducit Johannes Va- 
rothus, qui e regn o ,ob religionem, ut diximas, pontificiam pro- 
^mundo Regi ministeria deyovit. Nomen, ut probabile, sibi 

a patre, qnem Yastonem, appellatione apad Getnos non infre- 
lictam fuisse, conjectara est Reverendiss. Renzelii. Debetur illi 
quiionia, seu vitm Sanctorum qui Scandinaviam magnam^ 
orbis peninsulam^ ac prmsertim regna Oothorum, Sveo- 
i oltm rebus gestis iUustrarunt, Opera et studio Joannis 
ii Oothi, Protonatarii apostoUci, Canonici Varmiensis, 
mimo Sigismundo ni Polonim et Svecim Regi a Secretis 
4aiheca. Colonics Agrippiwe ex officina Antonii Hierati 
I fol. pagg. 199. praeL Dedic. et carmina grät. qu» exules Sveci 
> memorati adnectere voluerunt. Opus, Sigismundo R. dioatum, 

partes dispescitur. In prima Yitas Sanctorum recenset Auctor, 
s ab Herberlo, quem vixisse statuit a. 813. communi sui temporis 

Adduntur citationes ex Scriptoribus exteris parker ac indigenis. 
Lutem Ansgarii per Rimbertum adeo non vidit ut cnm Baronio 
ad a, 826. et 858.) deperditum crediderit. Conf. ipsum p. 8. cd. 
De cetero (verba sunt Editoris jam laudati in praef.) Singulari di- 

fos Tetersm, qui de initiis et progressu religionis Christianae in 
lOstra primi scripseront, consuluit, quorum nomina etiam anno- 
lo ad ipsos fontes aditus pateret. Etiam Messenii Chronico a. 1611. 
issim usus est, licet nusquam citet, nisi sub tit. åiii' Scriptores 
Bf. conf. et heic Benz. in Proleg. ad Monum. Eccles. p. XII. 
NM hosce (Messenium loquor et Yastovium) pontificiis dogmatibus 

addictos, vitas Sanotorum fabulosis miraculis, prout in Legendis 
mt, conspersisse, Lectorem non offeadat. Immo id qiioque com- 
abent, quod numerum Sanctorum longe ultra Canonem Romanum 
Dt, quorum in Sacris publicis nulla unquam fait celcbritas, dum- 
luibusdam per Monachos in popellum sparsis miracUlis crediti sunt 
ise. Conf. Yastov. in Dedic. ad Sigism. R. 
rs operis altera continet Diplomata papalia, numero sepluaginta et 

Sveogothos variis occasionibus data. Hujus collectionis inscriptio 
HstokB Summorutn Pontiftcum Regibus^ Ducibusy Archi- 
»If , Episcopis ac universo Clero regnorum Svecim et Oothiie^ 
täta temporum serie datWj qum veterem Romano-Catholicam 
ti erga Sedem Apostolicam obediéntiam prteciare iUtistranty 
Timum typis editce. Epistel» Alexandri P. III. quae res nostras 
It, ex cellectione Epistolarum Petri, Cellensis Abbatis, pauces ante 
ans hujus editionis annos publici juris facta, heic etiam inserun- 
éisquam autem citat noster, ande suas habuerit, qui editoris primi 
m affeolasse videtur, licet plurimas ante eum Joh. Gothus» Caesar 
É, ad laudatum Petrum, Jac. Sirmondus ediderint. Yastovianam 
qaom prima rarier esseL renovavit Upsalens. tunc Bibliethecarius, 
Archiepisoopus, Ericus venzelius, Yir supra laudes meas positus, 
åoannes Vastovii^ Gothiy Vitis AquUonia, sive Vitm San- 
I regni Sveogothici. Emendavit et notis illustravit Eriens 
Ws fil. Vpsalite typis J. Henr. Werneri 1708, in 4:o I. Al- 

il2 plagg. Editio elegans casligala et eruditis, cjuanquam pau- 
I, observatienibus commendalissima. Sed haec etiam, ut est sers 
a apud nos impressorum, quorum, habita impensse et emlerum 

parcior prodiit exemplarium messis, jam cuivis non obvia est. 

ex hac cditionc voluit Bcnzelius CoUectionem Bullarum Ya.^lovi- 



100 Wattrang, Johan. 

anam, qnam tunc mi4to cumulatiorem edere parabat in magifo Bi 
loh. Peringsköldius, quod quo minas postea enectum, hoc magis pi 
Coloniensi editioni sequioris defectus conciliavit. Yastovii cacoéthen 
convitia in Luthcranam ecclesiam, quibus praeEationem imprimi!( faroiiii-j 
vit, eodem teli genere retundare dcdjgnalus est Benzelius, quo TheolOfi|j 
externis, et in bis Henr. Muhiio, Holsato, minus satisfecisse videtuTi dl 
probe novit Nostcr, ex facili Victoria inglorium före cerlamen. 1^. 

NoHs Benzelianis, Appendicis ioco, sequentia adnectuntur: ;r 

1:0 Series Successorum aliquot S. SigFridi in Episcopatu Texiooemii] 
Ex Cod. Mscr. membr. Bibliothecae Ups. N:o 105. ad oalcem 'Vite 8f- 
fridi etc. 

WATTRANG, JOHAN, ZACHARIAS, ANNA MARIA, "j 

CARL JOHAN och GUSTAF. ] 

1. WATTRANG, JOHAN. i 

Länsmanoen Jöos Jöasson i Wattraoer, en by 1 Hai- 
rångrers socken, både en son Joban*), född 1578, bvllkei 
studerade 1 Gefle och Upsala, prestvlgdes ocb bler Kon. Carb 
Hofpredikant 1610, dernnder ban informerade Hert Garll 
Pbilip ocb uppvaktade äfveo i Enkedrottriing Cbrlstinas bof^ - 
såsom predikant, stäende 1 synnerlig nåd bos Hennes Ma]^ - 
ståt. (Hon gaf bonoro 96 t:or såd 1 nnderbåll, bvilket anslag * 
K. Gnstaf Adolpb confirmerade 1623.) Var prsses på prest- - 
mötet i Strengnås 1622, sedan ban 1616 bHfvit Kyrkoherde 
i S. Telge. Häradsprost 1625. Som sådan allvarsam ocb 
driftig, särdeles i fråga om undervisningen ocb hnsbållningeB. 
med kyrkmedlen. Han dog d. 6 Sept. 1652. 

Hans söner, af b vilka 3 adlades och 2 benom efterträdde^ 
den ena efter den andra, i S. Telge, ba 1 stadens kyrka 
rest ett prydligt epitapbinm, som år ordrikt. Se Westéns 
Hofcler. bist. I: 370. En son Johan, född 1610, blef Magister 
1 Upsala 1642, Secr. 1 Svea Hofrätt 1652, Assessor 1653, 
adlad 1654 (n:o 612), Häradsböfding i Nora ocb Lindes Bergs- 
lag. Död 1680, såsom Herre till Glasberga ocb Högbovik. 
Likpredikan öfver honom år ntgifven af P. Grnbb. En son Ja- 
cob, r. 1630, disputerade i Upsala 1653, Actnarius i K. Can- 
celliet 1656, Secretarius referens 1669, adlad 1673 (n.-vP-848), 
Protocolls- och Revlsionssecreterare 1 685, Led. 1 LagcoA(m)ss. 



*) Den Erik Wattrang, född 1600, hvilkens son Hans W. var en be- 
römd musicus.ocb prest och som hade en sonson Hans W. hvilken var 
Director Musices i Hernösand 1780, iärer varit en brorsson af Hofpredi- 
kantenJJoh. Waltranfi. 



Wattrano, Johan. 107 

;, 1693, död '1 698, ir märkyärdig såsom författare af en blaod våra 
l'nrl rarisslmJ, byJIka det tillbör en Bibliognost att känna. Efter 
- Carl X:s död både ban förtroendet att ex fflonomentis literarnm 
'"Caneellarl» regi» nppsätta en BrevUs enarraiio rerum hello ge^ 
tiarum ab initio regimi/iis Sereniss, & potentiss. Regis Suecia 
Ccro/t Gustavi ad confectam auspiciis serti & pot Regis Sveciw 
Coroli XI denique pacem, bvilken skrift fnllbordades 1 Nov. 
1661. Exemplar afsaodes sannolikt till alla vid de Euro- 
peiska bofven rcsiderande Sv. Ministrarne. Man känner att 
Grefve Dobna i Jiotland fick ett. Ett sändes Herr Gnaldo*) 
I Italien, som deraf lät i Venedig trycka en italiensk öfver- 
sattniog, bvilkeA någon gång kunnat • öfverkommas i sven- 
ska boksamlingar. Se n:o 4875 bos Warmboltz. Jac. Watt- 
rang bar sjelf på italienska utgifvit en beskrifning öfver 
Lappland. Jac.W — gs son Kammarrådet CarlHenr. Wattrang, 
född 1674, var en stor bokälskare, b vilkens samlingar dock 
Miingrades efter bans död. E. M. Fant räddade blott ett ocb 
annat, t. ex. en foliant rör. Biskop Lanrelios (Lödekes Oeut- 
scbe Klrcbe p. 363). Denne Wattrang namnes i Holmia 
Literata auctlor pag. 47 såsom Recessnnm & Actorum publi- 
coruffl collector curiosissimus **)• Han var då Gommissarie i 
Kammarrevisionen. Dylika mäns flit ba burit rika frukter 
för efterkommande. Son af denne Carl Henr. W. lär den 
Hofstallmåstaren ocb R. N. O. Jacob Waitrang varit, bvilken 
O. Dalin lyckönskat med bänsyftning på ^^Lopp-Jacob^\ d. 25. 
Juli 1763 (Dal. VI p. 464). Prosten Job. Wattraug i S. 
Telje både en son Michael, som blef Lector vid Gymnasium 
1 Wiborg, bvilken utgifvit Tbcatridium Sviogotbicarum anti- 
qvltatum, Ups. 1647, bvarom se Warmboltz B. S. G. n:o 
1417. Sonen Abraham blef fadrens närmaste efterträdare i 
S. TelJe, ocb bans son Öfverstelieutn. Hans W. blef 1705 
adlad (n:o 1396) i anseende till berömlig conduit ocb ofVr- 
akräekt hjerta — omdömet är af Carl XII -— , stupade vid 
Holofzin 1708, såsom Qvartermästare vid Drabanterna, sedan 
lan genomgått eldprofven vid Halmstad 1676, vid Rönne- 
berga bogar ocb 1 belägringen af Malmö 1677, vid Narva 1700, 
Tid gången öfver Duna 1701 ocb vid Clissow 1702. Man bar 
tryckt en Utfärds-Sermon. af L. Bodslius i S. Telje öfver M. 
Abr. J. Wattrangs k. bustrn Sigrid Mårtensdotter 1658, bvars 



*) Sannolikt Priorato Galeazo Gualdo, som skrifvit åtskilligt, hvilket i 
Gustaf Adolphs och Christinas hist. ej bör förbises. Se Ups. Akad. Bibi. 
KaUlog p. 366—367. 

") Se ock Nettelbla\s Schwed. Bibi. V. 29. 



,tit6 Wattravo, Swéarias. 

fiff ?ar Tilfeeatåld Borgmästare I Nykfiping ötik ktUkei presl^ 
hustru i personalierna kallas Dann$qnifina. 

Efter Abr. W— s döé blef brödren bae W. Pastor I S. j 
TeUe, förat Lector 1 Strengoas, preses ock coiielOBator 1* ^ 
prestffloten, död 1686, kvllkens son Joh. W. adlades 1681, j 
(n:o 1274), läage Secreterare kos GeneralgonvemenreD 1 Bit- ' 
land BL R. Grefve Axel Jnl. De la Gardie; sedan proton»- ^ 
tarins 1 Cancelliet ock Jnstitlere?isionen, död 1706. Var dei I 
hac W^-^g ej kans son, som 1 spetsen för sin virf?ade' trepp I 
(Bnnes I: 666) stupade med Yirjan 1 kand 1 Storkyrdsli- 1 
get 1714? 1 

Prosten i S. Telje JoK W. blef således stamfkder för 5 ad- , 
liga slägter inom 2:ne leder. En dotter Martha blef gift med 
Prosten And. Arvidi i Ö. Hannioge, som förf. det Svenska . 
poeteriet, tr. 1651, vår äldsta tryckta poetiea på svenska. 
Carl Litkman kölMikpredikan öfver en Haradsköfding Hom 
JohanniB Wattrang 1678, som val ock varit Prostson fråa 
S. Telje. 



2. WATTRANG, ZACHARIAS. 

Den ntmarktaste af Prosten Jok. Wattrangs söner synes 
Zacharias W. varit. Född d. 5 Dec. 1620, blef kan efter 
goda förstudier Med. Doctor i Ångers 1650, Stadspbysikus i 
Fablnn 1651, följde som läkare den svenska ambassaden till 
Ryssland 1654, sysselsatte sig der äfven som författare. 
Återkom 1657. Då Carl Gustaf 1660 i Götkeborg lemnade 
konom fullmakt såsom Stadspbysikus i Stockbolm, sade kan 
skämtande, med användning af Petri Magni ord om kuru fi- 
kunnig läkare gör tufvig kyrkogård: res nu upp till Stock- 
kolm och tyll der ett par kyrkogårdar; sedan skall J få bli 
min medicus, k varpå W. leende svarade: Det skall jag göra 
nådigste kerrel Han deltog i GollegU Medici stiftelse 1663, 
Mef Lifmedicus 1671, adlades 1673 (n:o 848). Eget nog an- 
vändes kan ock på en annan bana. A. v. Stlemman anför, 
att kan blef Rådman i Stockholm 1651, (Sv. Konversationslea. 
kar 1667 ock Sacklén 1671). Han lemnade väl Rådmanssysslan 
1678, men derför att kan 1677 blifVit Häradshöfding 1 Rasbo 
ock Olands härader. Möta vi ej här 2:ne olika personer? 
Eller var det blott häradsräntan, som gafs honom med skyl- 
digket att löna en lagläsare? I den tiden gåfvos på sådant 
sätt häradshöfdingdömen t. o. m. åt fruntimmer. Archlater 
1680. Pr«ses i Cölleg. Medicorum 1682. Död d. 30 Juli 



Wattbabig, Johan oeh Aons maka Anna Maria^ tOt 

1187, då K. Carl XI samma dagr anfeckoade I sin dagbok 
ii dMsfallet, anmärkande, alt kan 7 dagar varit sjnk af 
lietkfeter. Knng, Drottning ock Kronprins bivistade kans 
ivrifliing i Stockbolm. H^ns portratt, måladt i oljefärg, 
kies nppsatt i K. Snndkets-CollegU bibliotkek. 

Gift med l:o Märg. Gatb. Micbelsdotter, kvars fader vai 
iinan i Stockkolm; 2:o Märg. Rarkman, kvars far vai 
iiman i Stockkolm och kvars förste makiei var Pastorn i 
lära Sam. Hammarinns, afsatt fér nedskärandet af en piga, 
m kingt sig; 3hi Gatb. von Qvickelberg, Borgmästaredotter 
Ibi Arboga. 

Söner: Johan f. 1652, se n:o 3.;, Gustaf, Amiral, se n:0 9. 
ittrar: Margaretha gift med en Öfverkammarkerre i Brek- 
ea, Brita gift med Revisionssecreteraren J. Gyllenkrook. 
ijMmer: Hofjägmästaren Oust. Hammarberg, k vilkens son, 
residenten Hammarberg, ar en af fTiketstidens riksdagskjel- 
ir; Samuel Hammar felt, Öfverjägmästare. Styfdöttrar: Anna 
\ammarin gift med Assess. L. Hyltén, stamfar för frikerr- 
p sligten v. Hyltén; Maria Hammarin, gift med Kammar- 
Idet Jok. Silfvererantz. 

krift: Än Mclancholico sanguinis missio sit utilis? Ångers 1650. 



. WATTRANG, JOHAN och hahs mara ANNA MARIA, 

FÖDD KlÖKER EsRBnSTRAHL. 

Arcbiater Zack. Wattrangs son Johan, Assessor i Svea 
lellritt 1707, blef slutligen v. President i Svea Hofrätt. 
M kan begrofs den 19 Mars 1724, utdelades ett latinskt 
loem af G. Lltbou, tryckt i kans Poemata, derl kan på 
vrs i texten ock prosa i noterna meddelar en slags bio- 
;iapbi öfver den bortgångne. Man nnner deraf att J. W. 
1d sin död var 63 år, således född omkring 1660; att kans 
räNallgket kunde sägas strömma såsom en flod; att kan så- 
lts ung sett Loire, Rben ock Tkemsen; att kan stnderat 
Flanderi ock DanmQrk folkens seder ock lagar; att Gnds- 
iriktan var underlag för bans Jnridik, att kan började sina 
itidier ock förrättningar med varma böner ock att kan sedan 
limde oförskräckt, obeveklig för Perns gnid eller åskors kot 
ilier smekets böner. Då låg ett allvar på pannan, som ingaf 
^érdiad, men bjertat var derför ej förkrymdt. Genom enkelt 
ek nyktert lefoadssätt utestängde kan bebofvet ocb bann- 
irste frestelsen. Redlig som Regulns, sträng som Gato vana 



110 Wattrang, Johan oeh hans mtika Anna Maria. 

ban de storas ynnest, vänners kårlek, allas aktning. Det {j 
var em skön gnbbe, att se, erinrande om sin gamle hederlige i{ 
far. — Namnknnnlgare blef bans maka. Hån både nemligea \ 
bllfVIt gift med Dav. Klöker Ehrenstrabls dotter fröken Anna jj 
Maria, bvilken derför i konstens annaler bör beta Anna Ma- t^ 
ria Wattrang. Hon var O. K. E—s enda barn. Hanrmar- i 
sköld, som i utkast till de Bildande Konsternas Historia p. ^ 
422 kallar benne fröken Ehrenstrahl, yttrar, att bon målade « 
1 olja nngefår ^^alla de arter, som bennes far ntöfvat.^* ' 
Han både af konstnårinnan sett en Amor och Psyche, i i 

' bvilken man igenkände ^^alla arterne af fadrens manér.^ I | 
Acta Lit. Svec. An. 1721 p. 132 år en i loftalsstil införd { 
anmålan af bennes oljefårgsmåloingar af 6 cbefer för Svea \ 
Hofrått, bvilka då uppsatts i Hofråttens sessionsmm och \ 
sannolikt der ånnn ha sin plats. Anmålandét var föranledt i 
af frn Sopb. Elis. Brenners poem till konstnårinnans åra, då ; 
boa fnllåndat dessa taflor. ber anmårkes poesiens och mål- 1 
ningens slågtskap. Fru Anna Maria W. såges vara adel genom 
sin börd, sitt giftermål och den böjd bon intager i sin konst, bvar- 
igenom hon blir en värdig elev af sin fader, som såges vara sia ; 
tids Apelles eller Parrhasins, och det lemnas oafgjordt om hon 
år störst såsom qvlnna eller konstnårinna. De då målade porträt- 
terna voro Drotzet M. G. De la Gardies och Koogl. Rådet samt 
Presidenten i Hofrätten Grefve Gnst. Ad. De la Gardies, KoogL 
Rådet Grefve L. Wallenstedts, Grefve Gabr. Falkenbergs, . 
Grefve R. v. Forsens samt Grefve Garl Gyllenstjernas. Man- 
nen kallas orått President bos Sacklén i Läkarehist. I. p. 4 
och namnes felaktigt Zacharias i Acta Liter. Sv. 1721 p. 

' 132, dervid Redaktören torde sett i Holmla Literata, bvarest 
man läser Johannes ZAGHARLE. Att Hammarsköld förkla- 
rar svårfadren D. K. Ehreostrabl upphöjd i friberrligt stånd, 
1 Bild. Konst. 414, må ej såsom bevis på dylik npphöjelse 
anföras, om ej en säkrare Källa . finnes. Sannolikt åfven 
för stjnffadrens förtjenster blef stjnfsonen F. J. Ehrenstrabl 
Friherre d. 5 Jnli 1731, men tog aldrig introdactlon. Man 
bar på traditionens väg bevarat, att den store målarea 
ofta lät sin dott(*r, Anna Maria, utföra hvad han begynt 
På Löberöd .nro 2:ne porträtter im Lcbensgrösse af K. R« 
Grefve Fabian Wrede och hans maka, af D. K. E., bvarest 
man ser en uppspringande knähund bos Grefvinnan, der 
sannolikt våra störste djurmålare ej skulle nqka ett bifal« 
lande omdöme om konstnären. På en mindre tafla finne» 
samma band i allo lik sig till teckning och firglåggning, 
men något saknas dock, som finnes bos den förre. Vi vete 



Wattrano, Carl Johan. 111 

ad det bristande smaklöst bette i Sergels Skalda. Det 
ide af gamla berättats, att Anna Maria W. målat den sed- 
re knåbnnden. Hon nppbann ej sin far 1 det, som naturen 
Mmt gifver, men synes varit bonom så nåra 1 det nnder- 
»iDg ocb egna stadier kanna åstadkomma, att bennes 
n ej bår bör förbigås. Då bon 1721 beröi|ldes af de lärda 
Jpsala, måste bon varit ålderstigen. Hennes far gifte sig för- 
I gången 16Ö3. Hennes son Carl Joban (se n:0 4) föddes 1689. 
Då fm Anna Maria ^'med egen konstig band ocb sår^ 
ies lifaktigbet ^^afcontrefäjar^ sex Presidenter ocb skänkt 
iflrätten, uppvaktade fm Brenner benne med ett poem, tryckt 
limnde frus ^^förmångde (blandade)^^ jdlkter ocb tillskrifter, 
mr Yi anföra: 

Om jag af medfödd drift för ro skull stundom rimar, 

Er böjelse syns klar af edert måleri. 
Fast konsten oss ibland har koslat några timar, 

Man kan på bättre vis ej oförgäten bli. 
Lat afund grina till, lät döden skäktan spänna, 

För ingendera skräms er pensel e\V min penna. - 

På Sandemar (nära Dalarö), ett f. d. Wattrangskt, nu 
annerbjelmskt, (ideikomiss, finnas några af Ebrenstrabls 
persta taflor, kanske åfven af fm Wattrangs. 

(Källor: ▼. Stiemm. Adl. Matr. — Saclléns Läk. bist. ~ Acta Lit. Sv. 
ITf I. — Aorelii Strengn. Stifts Herdam. — Sv. Aead. Handl. 1808. ~ 
IifidekM^Deutflcbe Kirche p.S62f. — - Holmia Liter. — Warmholtz BibL 
Sviogoth'. — Stockbolms Magazin, Maj 1780. — Dalins Witterhetsarb. 
•^ CaUl. Bibi. Ups. — Bojas Mål. Lex. — Hammarsk. Bild. Konst. — 
'Wentéoa Hofelerec. Hist. 1: 1. — Strickers Homil. Bibi. — Hulpbera 
ntdr. ar Tunai Herdaminne. — Bodaelii Likpred. öfver M. Abr. Watt- 
rmagii k. hostru 1658; ofver Häradsböfd. H. J. Wattrang 1678 af Bl- 
•ksp C. Iiitbman; öfver Häradaböfd. J. Wattrang 1680 af P. Grubb.) 

— N. 



4. W A-T T R A N G, CARL JOHAN. 

Af de flera adliga Wattrangs-slågterna kanna yl blott 
9 som gjort sig namnkunnig på riksdagsbanan. Carl Joban 
Mtrang, den aktade vice Presidentens ocb den berömda 
llarionans son, föddes den 16 Nov. 1689. Studerade i Up- 
Ja, der ban 1709 försvarade nnder Törner en afbandling 
I Longobardernas rike nti Italien. Anscnltant i Svea Hof- 
It 8. å. E; 0. Notarie 1712. Notarie s. å. E. O. Advo- 
itlskal 1718, Assessor 1721, Lagman i Södermanland 1728; 
iref sig till Sandemar m. fl. gods. Egde det s. k. Ebren- 
rabJska bnset vid Tyska brnnnen, som sedan gafs till Ty- 
a kyrkan; död 1749 den 26 Dec. Gift med l:o A. M. 
izenatjerna, dotter af Statssecreteraren Tb. Blixenstjerna 



112 WATTaANO, Carl Johan. \ 

ocb EU8, Adlersköld. 2:o C. M. Steacb, dotter af &kebiskopel| 
J. Stencil oeb Ellsab. Håkansdotter Spegel. 

Vid 1719 års riksdagr, då ''Secreta Utskottet'' U 
dea ar Carl XU'S blodiga band fallna spiran, se vi 
Assessor Carl Wattraag vid C 6. Gyllencrentz, C. Ribbi 
Carl Cronstedts, Sam. Qylténs etc. sida. Bland depnl 
rörande mynttecknen se vi Assessorn jemte C. Rlbblng 
Han talar der förren bankrutv sksom enda ntvigen. G. 
bing förenade sig deri, erkännande likväl, att en eniikild 
så knnde med åra bete sig. Vid en sednare session ti 
rade XL R. att Wattrang nogsamt ntredt ocb bevist, att 
gen tillgång nn fonnes till mynttecknens inlösen, fhi Mol 
fortfor: Ständerna både visst skrifvit nnder rörande 
tecken ocb sedlarne;, men som det var ett tvång, ansåg ti 
logen det ej bindande. Wattrang fann betanUigbeten af 
bankrutt ringa, då en stor del fanns i ntlåndningars bindi 
60 ä 70 tunnor guld nngefår, som så lättast knnde llqi 
deras. 1/3 nämndes dock såsom möjligtvis betalbar, då 1/W 
flnge betalas genom utan ränta löpande obligattoner, i/% gfti 
nom extra ordinarie medel, deribland de till 2 öre evalverade 
mynttecJKnen. Kyrkor, fattiga ocb pupiller flngo deltaga i\ 
den ^männa förlusten. Böndemas taleman tilläts andragå^ 
böndernas, mening. Det syntes dem klart, att bvad de nMi(«^ 
tagit af Öfverbeten som godt mynt, borde vid skattebetalning; 
gen som godt mynt emottagas. Wattrang yttrade sednare^ 
att några måtte få full betalning, t. ex. de som mottagit 
mynttecken för att derför få köpa Jern, men intet Jern fitb 
Ätt nppläser ban Gontributionsplacater med anmärkningar» 
än deputationens protocoll rörande ntländnlngars ftibandel^ 
än protocollet rörande Ebrenprentz^s arrende af stora i^ 
tullen. Mer än en gång anföres: Utskottet biföll Herr W— a 
förslag. Då en deputation sättes för att granska nppband- 
lingsdeputattonens administration, väljes E. Grentz, Wattrangf 
Lagerberg, Cederbolm, Leyel samt 2 Kyrkoberdar ocb I 
Borgare. W. sändes då till bönderna att visa dem nödväft^ 
digbeten att antaga deputerades förslag rörande mynttecbAeb« 
Secreta Utskottet föreslog dock slutligen inlösen af mynt*: 
tecknen till bälften, bvilket adlen bejakade enbäUigt. 

Deremot satt ej Wattrang i Blods-Commissionen öfve^ 
Görtz. 

Utan: tvifvel bar Assessor Wattrang varit en af de ar* 
betande ledamöterna, som både baft insigt ocb välmening. 

(KälU: Cederscfajoldt 1719 års riksdag.) 



113 



t. 6. WATTRANG, GUSTAF. 

I SoB af ArcMater Zach. W. (ao) 2) född 165*. Fick 
P uderbyggaad i stadier nåder sin ungdom, att ban sedan 
p ett löje i bela sitt lif att öl^a de inbemtade linnska- 
tia. Bedcstadins kånde att ban var ^^särdeles val bemma i 
rtetU pbilosopbi^^ ocb slotade att ban åfven måste ba egt 
pttematiska inslgter, emedan ban annars ej knnoat biaoa 
iJKt i den nämnde pbilosopblen ocb andre ^^nyares lärda 
rlfler.^' Wattrang ingick vid sjöstaten, der ban 1695 
in var Commendenr-Capitaine, när ban genom ett tapper» 
itfprof, likt det, som gifvit Psilander stor namDknnnigbet^ 
Inir ^^S sina samtidas synnerligen bedrande nppmärksam- 
rt| ebnm de flesta sjömän nn torde erkänna, att de icke 
m veta, att en Wattrang bnrit Flottans nniform. Krigaren 
iftr för äran ocb minnet, men det beror ganska mycket på 
nDSrarye, bumvida ban binner sitt mål. 

Så bar Fryxell tannit att Danska Ministern Bille Lnx- 
ffpb 1695 berättade för sin kung: 

El rencontre bar förefallit mellan en^ Svensk Gommen^ 
nr ocb en Engelsk fregatt. Engelsmannen sköt två skott 
r att obllgera Svensken att stryka sitt toppsegel^ ocb, då 
n det ej ville, sköt ban det tredje skottet tvärt igenom 
K^pet, bvarpå den Svenske lade bonom så nära om bord, 
K ter knnde noggrant böras bvad de talte på begge skep^^ 
MyOCli redde bonom till i en ond tid, så att Engelsmannen 
Me efter 3 timmars fäktning, från kl. 6 till 9, retirera 
ks seende att den svenske var snfficent nog. Detta bc«- 
[ttade en fransos af anseende, attacberad bos Grefve D'Avanx, 
k flraaske Minlsterb 1 Stockbolm. Den svensko Commen- 
Mren Wattrang ingaf sin relation till sin Knng, deri ban 
taiBde, att ban först sände sin Lieutenant att underrätta 
hvlaadaren, att ban alldeles icke knnde eller ville stryka för 
IMD. Det var ej fråga om annat än strykningen. Presten 
Minsson, Engelska sändebudets secreterare ocb prest, gick 
111 Grefve Bengt Oxenstjerna ocb gjorde nndskyllning, sä- 
Me, att den Engelske Kaptenen var en nng narr, som 
itet visste bvad ban gjorde. — Genom dylika mandomsprof 
rSvenska sjömännen lärde Engelsmännen att respectcra sven- 
U flottan som en Jemnlike i rang, ebnrn — flos fnit ille 
idncQS. 

BIOGR. LBX. XXll. 8 



114 Wattrang, Gustaf. 

Först deo 26 Mars 1700, når de Proa med ståUu 
blef T. Amiral, blefvo Carl Rantb, Gnstaf Wattrang oefe 
Sparre Seboatbynacbter. 6. W. anförde en del af st< 
flottan nnder samma år (Adlerf^dt Leben Carl XII I 
når K. Carl gick till Seland. 1710 såg man Wattraig, 
ven viee Amiral, nppsoappa correspondéncen mellan C 
oqb nentralltetsberrarne. Låg sednare på året vid B 
åt finska sidan med 7 skepp och 3 fregatter, sedan bai 
30 Jnnl bringat, det långe belägrade Riga någon förf^lsA 
Inom Gronslott boll W. 8 Ryska örlogsfartyg med 4 br 
ocb 2 galerer inneslntne; men både med dem ingen i 
delo, sedan ban den 31 Ang. ntvexlat fångar. Blef A 
1712. Ar 1714 först om våren ntsåndes W. med 15 öi 
skepp^ 2 skåttpråmar ocb' 12 bestyckade galerer, en d 
kryssa i Östersjön, en del att betacka de finska knste 
Östersjön. Professor Gabr. Rein yttrar i sin disp. de 
Finnlie regnante Carolo XII, 1850, att W. afseglade 
Carlscrona om våren 1714 med 15 linieskepp, 2 blO( 
ocb 12 bestyckade galerer, uppställande fiottan vid I 
ndd, för att skydda både Åland ocb Stockbolm. Undei 
både ban vice Amiralerne Baron Eric LilUe ocb Nils E 
scböld. Allt var väl ntrnstadt. Czar Peter låg som Ci 
Amiral med 4 linieskepp ocb 12 fregatter o. d. vid I 
Amiral Theodor Mattbewiscb Apraxin kryssade vid Pli 
knst med 180 fartyg, till största delen af mindre storl 
afsigt att knnna segla förbi de svenska linleskeppen oi 
taga Åland. W. seende detta, ordnade så sina skepp, al 
inneslöt många ar Ryssarnes, största delen vid Hangö 
Hår var blott en utgång, som lått knnde stångas. Gza 
ter stråfvade att segla förbi ndden, obemärkt af 
skarne, ocb komma till Åboknsten. Wattrang sökt 
snart ban npptåckt anslaget, att det förbindra, sån 
Lillie med några skepp till Tvårminne, men Ehrenscböli 
8 smårre skepp till vestra stranden af Hangö ndd, dei 
.förmodade Ryssarne sknlle visa sig. Det blef slntUgi 
bård kamp mellan Ebrenscböld ocb Apraxin, bvilken 
med 35 beihannade fartyg, men tillbakaslogs. Czaren 
då med 05 krigsskepp, men måste två gånger dragj 
tillbaka; tog dock vid 3:dje anfallet 6 skepp. Ebrens 
på sin Elepbant försvarade sig ytterst modigt; men togs 
till fåoga af Czaren, som derför blef af Senaten förklar, 
vice Amiral. Peter kysste Ebrenscböld på det blodiga ans 
Se derom Biogr. Lex. af Gez. IV D. 3,000 Ryssar bad 
pat, 1,600 sårats. Af de 900, bvllka E. anförde, bortk 



Wat, Johan. 115 

70Q. Wattrang lyckades att förhindra Gzarens tillernade 
Ignlng på svenska kasten. Ryssarne ginp till Reval; 
Wattrang, efter åtskilliga kryssningar 1 Östersjön, till 
ma. Han fick na ett arofallt afsked och dog 1716, 
ren i sin svårfar Amiral Werner v. Rosenfelts graf 1 
it domkyrka.. 

(Killor: De statu Finnié regnante Carolo XIl:o, aact. Gabriele Rein, 
' Hélslagfen ISM. — Beckstadii Sjöman. -— Fryxells handl. — Nord- 
terga Oarl XII» liist. — Tornqvists och Gyllengranats sjokri^- 
Mitoiier. — Jonraal ofver Wattrangs Expedition 1714, tryckt i kist. 
eek polit. MereurinB VII D. p. 845 följ. — Soderm. Regcts hist. T: 188.) 

— N. 



W A Y , JOHAN. 

Föddes på Gottland i Rntha socken d. 18 Jun. 1792. 
n var då Gonstrnctions-Lient. vid Engelska^ sedan vid 
ka Amiralitetet. Följde sin fader till London 1802 och 
7, då han der fick den första undervisning i tecknings- 
D. Efter erhållen undervisning vid Konowska Militår- 
ilan i Stockholm, tog han Officersexamen 1812. Under- 
i Tid Wendes Artilleriregemente 1813. Bivistade Sven- 
Annéens fälttåg 1 Tyskland och Norg^ 1813 och 1814, 
ande medaljen l guld ''för tapperhet i falt'' 1813. Un- 
stora Artilleriexamen 1816. Fick p. b. nådigt af- 
med Lieutenants anciennitet. Dragen af sin lust för 
olngskonsten, begaf han sig till Br&ssel, besökande der- 
Antwerpen, Haag och Amsterdam; ifrigt sysselsättande 
ned miniatyrmålning under en skicklig lärares handled- 
Efter återkomsten till Sverige blef han Kongl. Hof- 
f, Professor 1820, Ledamot af K. Akademien för de 
konsterna 1821. Gjorde en konstresa öfver Köpenhamn 
London Dch Paris 1826, då han lärde konsten att 
a firgorne 1 glas. Ritmästare vid Upsala Akademi 

I. 

Ways miniatyrmålningar äro yäl utförda i en skönt 
nsmält färgton och jemnförliga med de bästa 1 detta 
af målning. Lär ännu ensam i Sverige utöfva glas- 



11 



IftrifC: Lflrobok i de Tecknande Konsternas första grunder, Ups. 1842. 

(Killor: C. H. Ekstrands Matrikel; Sv. Konyers. Lex.; Sv. SkSa- 
LiU. V. D.) 



116 



WBDDBhKOP, MA«NUS. 

Deooe berömde StaUminisier, enligt Jöckers AUf. ( 
lebrt. Lexicoii, var son af Köpmannen ocb Borgaren I Hv 
Henning Wedderkop, af adelig ätt utar Geldern, I ikteul 
med Anna, dotter af Köpmannen i Hasnm Tbomas Anderss 
Qan föddes i Hnsnm i Holstein 1638. Han studerade t I 
beck, Helmstedt, Jena >ocb Heidelberg, der ban 16S4 1 
J. U. Doctor; Jnris Professor derstådes 1665; sändes K 
som Gbnrforstl. Gesandt till Hofstein-Gottorpska bofvet, fl 
kallade bönom till Jnr. Prof. Godicis 1 Kiel 1669 oéb nåi 
tid derefter blef ban tillika Ganonicns ocb Stlftssyndlciu 
Lttbeck. Råd bos Biskopen af Liibeck, Hert. Angås t Fred 
af Holstein Gottorp 1676; derefter Regeringsråd, Kamman 
Landtråd, omsider Gebelmeråd ocb Amtman 1 TremsbM 
Stelhborst. Fick 1683 förnyelse på slägtens adelskap 
Kejsar Leopold. Brakades 1 åtskilliga beskickningar. O 
onder blef ban känd af Garl XI 1 Sverige, som kallade 
nom till sitt Statsråd den 29 Mars 1693, sedan ban naturallsi 
bonom såsom svensk adelsman den 23 Jan. s. å. Han 
trodncerades s. å. nnder n:o 1281. Det är dock troligt, 
ban ej kallades att råda K. Garl rörande det gamla Sver\ 
styrelse; men som 1 de Tyska provinserna General-Gonv 
nenrerne klagade att man slog omkring sig med allebai 
lärda juridiska termer, åberopande djnpa rättsgrundsats 
bvarvid män sfidane som Kongl. Råderne Nils Bjelke 
Gnst. Ad. De la Gardie erkände, ^^att de sntto ocb gapad 
(bVllket förmodligen betyder att de somnade), så beböfde 1 
nnngen att ega en Tysk Jnrist för att gfifVa de Kong] 
resolutionerna lika lärd ton, som de Inkomna acterna ( 
Den 9 Febr. 1698 skref Danska Ministern i Stockbolm J 
Juel till sin Kung, buru Welling ocb Wedderkop sökte ti 
nera bvad som då bette den Holsteiuska saken; den 7 ] 
skrefs huru Polus, Statsråd Jemte G. Piper, sagt att W. b 
allt för mycken vind i burvndet (Wåder-kopf). Danske \ 
nistern ib:m Grliner skref d. 4 Febr. 1699, buru ban g; 
en visit bos Oliveucrantz, som berättat om den demc 
mellan Wedderkop och Hofmästarlnnau Wlttenberg, hvlU 
vidröres i XXI B. p. 48 efter brefveu af den 25 Febr. 
4 Mars. Enligt brefyet af den 4 Febr. både Wedderkop, 
penningar brusto, rådt att pantsätta Hertiginnans jouve 
bvaröfver Hofmästarlnnau förirrats. Den sedermera upps 



Wbdel, Hans Andersson. |17 

orsaken till bataljen ar sannolikare. Den jgramle Jnris 
ifessorn, som örfllade Grefvinnor, må ej blott baft väder I 
adet, ^'ntan ^tarka sinnesrörelser 1 hjerta och ådror.^^ 
storm, som då väntades skola öfvergå Wedderkop, bröt 
^ ut så snart. 
Il Magnns Wedderkop lar lemnat Sverige förrän eller vid 
tid då Carl XII gick ut 1 bärnad och blef na hans svå- 
Premierminister. År 1706 blef Wedderkop Ephorns 
as öfver Universitetet i Kiel. Det var här, ej I 
:e, han föll 1 onåd. Insattes som fånge på Tönningen 
Der blef tid att *^samtala med sig sjeir\ om gnbben, för 
Tinaa hofgnnst, varit handtlangare åt Hertig Fredrik så- 
åktenskapsbrytare. Blef dock åter fri 1714 och dog i 
ilmrg den 17 Jan. 1721, SS-årig. Gift 1683 med Margr. 
ib. Pincier, dotter af J. U. D:r Ganouicns i Löbeck och 
[opilga Geheimerådet Ludvig Hermansson Pincier. Hon 
|ir född 1661 och dog 1700; syster till Svenska Baronen 
m 100, hvilken såsom Hertigens af Holstein Geheimeråd 
Ijlfrodacerades på Svenska Riddarhuset bland Friherrar, då 
im Intogs bland våra adelsmän. Ätten fortlefver i Kap- 
Tld Topographiska Gorpsen C. A. G. E. Wedderkop. 




rifter: De fructibus et corum acquisitionc. '— > Ob.sorvationes thoore- 

Uoo-prtcticaB a tital. 3 ad 8. lib, 1. Institut. — De inrolulatione acto- 

• nm. De famoKi.s libelUs. — De quasstionibus impcratoria dechione di- 

, ipi*. — De in jiM vocando & citatione. — De infamia. — De colta- 

, luine bonorum. — De transmissione basrcdilatis. — De moratoria prae- 

•criplione. — Disp. inaugur. de incertitudine juris & remediis contra 

i CMB. — Dispp. de coiratione feudi el de jurisdictione. — Dispp. in Pan- 

^decUii. — Prograramata. — Utgaf afven W. Fornerii och Ant. Gonrii 

' tractat. de Feudis samt Caroli Cra^i Imperatoris Constitutionem de fcudis. 



f 



(K£11«ri Stiernm. Adelsmatr. — Jöchers AUf^. Gel. Lex. — Seelén 
if Aikmum LiibcceBses. — Fryxells Handil. rör. Sv. Hist. IV.) 



WEDEL, HANS ANDERSSON. 

Som vi ega rätt att bland Svenske män räkna Herr 

Wedel, en af de kunnigaste laudprester, vi genom 

les eröfrlng nationaliserade, så erbjuder sig tillfället att 

några ord om hans namnknnnigare fader, Kauiken, 

Baf^redlkanten, Kongl. Historiographen Anders WedeL 

Denne föddes 1 Velie den 3 Nov. 1542. Fadreu Sören 
ir der Rådman. Den nnge Anders från Velie eller Velle- 
\h Mef Tycho Brahes Hofmä stare, då W. väl ock någon tid 
ktée på Tosternp i Skåne, 1562 vistandesj I Leipzig med 



118 Wbdel, Hans Andersson. 

sio lårjange, trogen Herr Jörgen Brahes Instmctioner 
blott låra den ange ädlingen sådant, ^om knnde bereda 
nom att blifva ''en stor lagkarl och minister/^ W. blef 
gister i Wittenberg 1565, Kongl. Hofpredlkant 1568, 
i Ribe 1580, K. Historiograpb s. i. Entledigades ftbk 
nikdömet och historiograph-embetet 1505, men återfick b« 
dera. Död 1616. Gift med l:o Maria Svaning, K. Histoi 
graphen H. Svanings dotter. 2:o Mätte, hyars fader 
Bisk. Hans Langeson 1 Ribe, och hvars moder var refi 
torn Tansens dotter. Denne A. Wedel, som på latinska 
ket kallade sig Vellejns, ntgaf Ad. Brem. Hist. Eccles., 
talogns Archiepiscopor. Bremensinm & Hambnrgensinm, 
danske krönike som Saxo Grammaticns skref, af latinet a( 
og forbedret (deri han angaf hvad som väl dittills varit 
en lång tid derefter fortfor att blifva de lärdas mening 
rande läget af Ansgarii Birca, att det nemligen var 
staden vid Kalmar), Et hnndrede ndvalgte Danske Vi 
hvartill Drottning Sophia uppmanade Wedel, då hon Ii 
träffade honom hos hans förste lärjnnge T. Brahe på Un 
bor^, hvarvid, enligt Lndv. Helveg i den Qanske Klrta 
Historie, W. använde ''sin sed vanlige Flid og Omhyggel 
hed" — ett arbete, som blef "Begyndelsen og Stammen^^ 
alla följande Samlingar. Han har ock skrifVit en psalm 1 
Hans ThofflSBi psalmbok samt verser öfver alla danska ka^ 
nnngarne från Dan I till Fredrik H, hvllka invirkades mel 
gnid och silfver i den stora salen vid Gronoborg (Becken 
hist. Mnsenm 1: 1 p. 65). 27 orig. eller öfversatta skrit 
ters ntgifvande var ett ej ringa bidrag till 16:de seklets UV 
terära nppodling. Sedan Wedels tid lär ingen skrifvit i eU 
liktal öfver en person, som efterlemnade ett betalande sterb- 
hns, så psminkad sanning som den, hvilken han skref öf?ei 
sin för öfrigt mycket älskade Konnug, Fredrik II, i del 
tryckta liktalet: "Man mener vel, at dersom H. N. knnd( 
haft Aarsag for fremmende Fyrsters og ndlendiske Legaten 
og andre sine gode Maends daglige Omgjffingelse, at holde sl| 
fta den almindlig skadlige Drick, som nn över al Verldei 
iblandt Fyrster, Adel og den menige Mand alt for meg« 
gjaengs er, at hans Naade knnde levet mangen god Dag !«» 
ger. Men dette er nn forgjaeves at dispntere om. Döden fl 
have en Aarsag." Då varande folkseder rättfärdigade dem 
öppenhjertighet, ty. Baden gissar nogsamt rätt, när han I ber» 
ning söker grnnden till uppträdet vid nämnde Kongl. begraf 
ning, ntfördt af det afsatta Riksrådet Jacob Ulfeld (Corfitz Of 
der), som framgick till likkistan och bannade den döde K» 



Wedel, Hans Andersson, 119 

:en, bTilken bonom afsatt. Axel Gyllenstjernas Journal 

ir liani en af de prinsar, som nn sörjde en faders död, 

af ^for mei^en Braendevinsdrik,^^ inskänkt af Gzaren i 

a, der den Danske konungasonen sökte en maka. 
Hans Andersson Wedel föddes 1505, studerade med stor 
i.l Sorö ocb Hamburg, besökte sedan flera tyska Universi- 
', yann magisterkransen 1 Wittenberg 1616, blef Gon- 
ir Yld Lands scbola 1619, Kyrkoberde i Burlöf 1625, 
;t i Bara bårad 1634, Svensk genom freden i Roskild 
i8| död 1661 d. 7 Sept. Han egde det anseende, att både 
Christian IV ocb sedan K. Carl Gustaf besökte bonom i 
rlöfs prostgård. Den förre gaf bonom 1645, sannolikt vid 
besök, ett ödebemman 1 Burlöf, med villkor att ban 
le det bebygga ocb underbåila, dock skulle det efter 
Mels ocb bans bastrus död återgå till kronan igen. Vid 
isvisitationerna 1631 ocb 1634 befanns, enligt Consi- 
^iltril protokoller, allt i god ordning bos denne pastor. Han 
af svag belsa, lidande af skörbjugg> stenplågor ocb po- 
plager. Såg sin prostgård bårjas både af flendtliga ocb den 
.IksTarande arméen ocb både dervid blott den trösten, att 
ikins Biskop skref ett uppmuntrande bref på latinsk vers, 
ivUket Winstrup sedan låt trycka i sina Epigrammata. Dy- 
^Hka bref var ban van att Inbändiga, bvaraf vi ega rått att 
; ihrtå, det W. var en af stiftets ''vetande'^ prester i sin tid. 
fjDet förra brefVet må meddelas 1 öfversåttning: 

Hnirför beklaga i bref, att härjningen bildar en Öcken? 
r- Ar der en öcken, nä väl! Ock en Johannes der finns. 

I ett annat af Biskopens bref möter en ordlek i anled- 
ilig deraf, att Wedels bustru bette Agnes. 

Agnes seu Mognes: ferrum trahit hicce, sed illa 
Gor: trahit ast Agnus te magis ipse Dei. 

[ I ett tredje år allt ordlekar: 

Plana et Aperta tibi fröns est, sed plena et operta 
Hens tibi: tum mento, tam mihi mente places. 

Hans Wedel var först gift med sin företrädares i Burlöf 
Hiels Stisons enka Beritte Jörgensdotter, död 1631 d. 26 Ang., 

^Man med Agneta Nilsdotter, prostdotter från Bankeflod. 

^ lerittes förste man bar författat den beskrifning öfver Lunds 
luikyrka, bvilken Lagerbring aftryckt i Monumenta Sca- 
Muia. Hans Wedel var svåger med Biskop Poul Mortensen. 
b ättling af denne Wedel utgaf en versiflerad öfversåttning 

I if Ovidii Epistel» ex Ponto. 



120 Wbdbnberg, Adolph Fredrik. 

(K&llorx P. WiostrapiE ^pigramata. ~ Sonmelii Skåttska Clerei 
Hist. ^ HelvegB D. Kirke hist. — S. Ca val lins Lunda Stifts He 
minne p. S90.) 

-W. 



WEDENBERG, ADOLPH FREDRIK. 

Lifmedicns Doct. Å. F. Wedeoberg både ej ringa oai 
.kuniUgbet i sioa kraftsdagar. Föddes 1 Stoekbolm d. 26 i 
1743. Fadren Eric W. var Siden- ocb Krambandlaode, i 
med A. Gr. Treshow. A. F. W. hade i 3 år öfvat sij 
Pharmacien på Apotheket EuhöraiDgea, innau han 1763 I 
stndent i Upsala. Med. Doctor 1772. Som Helmfeldtsk 
pendiat besökte han nnder 5 fir Berlin, Paris, London, I 
den, Köpenhamn m. fl. aniyersitetsstäder, der större läki 
undervisning begagnades. Återkom 1778. Föreståndare 
Barnsångshnset Pro Patria 1779, fornt antagen såsom fat 
läkare i hnfVndstaden, hvilken tjenst bibehölls. Lifmedi 
hos Prins Fredrik Adolph 1786. K. Lifknedicns 1793. Dr 
ning Sophia Magdalenas Lifmedicns 1795 (nast efter Ard 
ter Bäck). R.^W. 0. 1809. K. Snndh. Collegii Leda 
1814. Jnbel-Doctor 1822. — K. Sällskapet Pro Patria 
1820 pregla öfver honom en medalj till nttryck af sin i 
ning för en man, som i 42 års tid utan lön med ntmi 
ömliet och nit bestridt läkarevården vid Sällskapets Barn 
och» Bambördshns Pro Patria. Man ser kring W — s br 
bild omskriften: A. W~g Reg. Med. Prim. Equ. Ord. Wi 
På andra sidan: Diana Lucina, med sin halfmåne, stående i 
en blomma i högra och en brinnande fackla i venstrahan 
med öfverskrift: Spes Matrnm Subolnmqne Salus. I afsl 
ningen: Socio Seniori cnra Puerp. & Orphan. per XLIL i 
Merltissimo Sodalitas pro Patria. Hans porträtt, gravei 
1812, åtföljer jemte biographi Hedins Sami. i BI. ämnen 
Läkarevettensk. och Naturforskning. Gift 1788 med Cat 
rina Nordström, Fabr. And. Nqrdatröms dotter. Dog bari 
den 1 Mars 1828. Hade testementerat 500 R:dr B.co 
böckers inköp till Svenska Läkaresällskapet, hvaraf bilda 
Wedenbergika bokfonden. Blott räntan användes. Ej 1; 
tid före sin död, då förf. besökte den 84-årige, hade han 
sinnets klarhet, talande om det gamla hofvet med den 11 
ste hofmannatakt. Sacklén anför en anekdot, som myc 
spridt sig, i Supplem. till Sv. Läkarehist. L p. 53. — Han 
sade ett ovanligt skönt gubbe-anlete. I hans fflinne3sp( 
qvarstod Drottning Hedvig Charlotta ungefär i den ''negligt 



Wbiobl, Christian Ernfrid von. 121 

alla aDekdottster benne framställt, då deremot Drott- 
Sopbla Magdalena både vannit en älskllgbet a( sjelfva 
na. 

krifter: Diss. de ?arielate ciborum, Praes. C. å Linne 1767. — Disp. 
.ic oso Stramonii in morbis convulsivi.s. Prass. J. Sidrén 1772. — En 
Iftiadelse af vatUnskrSck. — Sv. Luk. Sällsk. Årsber. 1815. 

[ (Kil lo r t Saekléns Läk. hfst — Sv. Konv. Lei.) 

r -W- 

\ 

I W E 1 6 E L , CHRISTIAN ERNFRID vow. 

i ■ 

VI namne nu en man, som i nära ett balft sekel baft 
¥irden om vira konungars — om 4 svenska konnn- 
— belsa, som dernnder så bållit sig till sitt kall, att 
61^ allas förtroende, oskårad af de derntanför liggande 
ItUka parttmenlngarne, men som likväl var en praktisk 
till en så stor grad, att man sällan satte en Gomité — 
I den tiden användes dylika likt ocb olikt — ntan att 
insätta T. Weigel, om medicin på något sätt knnde an- 
mtå flrigan stå i beröring. Ståtlig karl i sin presenta- 
II, yerldsmaa ocb bofman från topp till tå, kanske något 
deditis, tillbörde ban alla bögre kretsar, både ntan 
ian pi den stjernbebängda fracken ocb bläck på fingret. 
' Arcktafer Gbr. E. Weigels fader var Arcbiater, Med. et 
rmac. Prof. i Greifswald, R. N. 0. Gbr. E. v. W. bvilken 
18 af Romerska Kejsaren nppböjdes i adligt stånd; gift 
Dor. El. Bobnstedt; sonen föddes den 5 Ang. 1776. Stn- 
it I Greifswald 1702, i Jena 1706, Med. & Gbir. D:r ib. 
IN8. Studerade sedan 1 Göttingen ocb Wien. Berättigad 
aiöfva läkarekonsten i Greifswald 1799. Assessor i Pom- 
lerska Snndbets-Golleginm 1802, såsom belöning för nitäl- 
ftin som vaccinatör, då frågan ännn var ny ocb motarbetad. 
IHerglck Golleginm familiare inför Snndbets-Golleginm i 
ikbolm 1807. Antogs af K. Gustaf IV Adolpb till bans 
Iförande Lifmedicus ocb följde som sådan till Åland — 
tfilngbolm ocb Grlpsbolm. Ledamot af K. Krigs-Akade- 
I, likaledes i den Gomité, som skulle granska Armeens 
PUicinalverk. R. W. O. Gomlté-ledamot för bildande af en 
.Jltre läkarevård samt ledamot af K. W. Akademien 1810. 
I^Sementsläkare vid Llfregementsbrigaden 1811. Naturalise- 
'M Mm svensk adelsman 1812, med bebållande af namn ocb 
^ipeB (DH) 2218). Konungens tjenstgörande Arcbiater under 
hkadagen i Örebro, deri ban ock deltog som Riksdagsman. Le- 



122 ' Wbinholtz, Pefer. . 

damot af Directlonen öfyer Danviks bospital och allm. bst 
Imsioråttningen i Stockbolm. Medföljde K. Carl XIII 
flottan Tid anfallet mot Norge, derefter hofmånnen sjo 
omkring Konungen: '*'*Der Carl den Tolfte föll, den Tr^ 
har segraV R. N. 0. 1814. C. W. 0. 1817. Brigadlåk 
Tid första Gayallerlbrigaden. Satt då i en Gomité för regi 
rande af Armeens läkarestat, ocb kom sedan att bli Spiri 
rector 1 Gomitéen för Garnizonssjakbiisbyggnaden i Stocki^ 
bolm. Garl Joban kallade bonom strax efter Garl XIII:s döl 
till sin förste Arcbiater ocb gaf bonom Nordstjernan i brfii> 
lanter. Reste 1810 till Tyskland. Ordförande i OireGtionel 
för Stockbolffls läns Gnrbns. Ledamot i Gomitéen för Veteri- 
när-inrättningen. Efter Kronprinsens sjnkdom 1821 G. W. OL 
med St. K. Ordförande i Snndbets-Golleginm. Ledamot I 
Birectionen för Strandbergska Läkareinrättningen, för Clavt 
fattigbos, Ordförande i Directlonen för allmänna Barnbördih; 
bnset, ledamot i Tabell-Gommissionen, af den stora Gomit^ 
för UppfostringsTerket, i Tryckfribet^-Gomitéen m. ,m. m. £ 
Ledamot af Gesellscbaft f&r Natnr- nnd Heilknnde, af So* 
cietée Med. i Marseille, af Societas Medico-Giiirnrgica Beni-| 
linensis, af Gesellscb. f. Natnr wlssenscbaft nod Heilknnde i' 
Heidelberg, Verein f. Heilknnde in Preussen, m. m. m. i.! 
R- af Garl Xni:s 0. 1835. Friberre d. 28 Jan. 1837. Fict 
p. b. afsked såsom Ordf. i Snndbets-Golleginm 1841. Död 
d. 24 Apr. 1848. Ogift. Så upptagen af alla möjliga Comi- 
téer, medbann ban ej att utmärka sig som författare. 

Skrifter: Berättelse om Carl XIIl:s sjukdom och död 1818. — Prcsi- 
dii Tal i Wet. Akad. 1820. — Några meddelanden i Berzelii och 
Gadelii Journal och Sv. Läk. Sällsk. Handl. 

(Källor: Rotkliebs Adelsmatr. — Sackléns Läkarehiat. — Sv. Koit. 
Lex. ^ B. v. "Beskows tal då skölden krossades.) 



WEINHOLTZ, PETER. 

Under förföljelserna i Tyskland efter reformationskam- 
pens ^ begynnelse flyttade en af katboliker förföljd ädlintf 
till Sverige. En bans ättling Ingel Gaspersson W., bvilket 
stnpade 1642 vid Leipzig såsom Major vid Österbottens r^ 
gemente, både i äktenskap med Riksarcbivi-Secreteraren Pe- 
ter Månsson Utters dotter Sara, bvllken dog 123 år gammal 
1730, en son Peter Weinkoltz, född 1630 d. 13 Mars, son 
intog n:o 1057 bland Svenska adelsmän, derigenom belönt foi 
krigiska förtjenster. 




' Weitzin, Carolina. " 123 

Han bleT redan 1639 Monsqneterare Tid Österbottens 
tente oeb sId faders compagni, stod 12-årlg i krutröken 
Leipzig, då bans fader stupade, blef 1646 Rustmästare 
Vplands regemente, sedan Fältvåbe], i bvilken egenskap 
J648 bivistade Prags intagande. Hans tapperbet der- 
iberopades, då ban 1655 blef ' Regementsqvartermå- 
▼Id öfv. Bar. Taubes vårfvade regemente; deltog i de 
[ames slag Tid Warscbau 1657. Blef derpå Gapitaine 
Carl Gustafs Lifesquadron Dragoner ocb tillika Bege- 
[Tärtermastare. I det följande Danska kriget flck ban 
llliga blessurer, i synnerbet når Fredriksodde med storm 
:s, ocb år 1659 i slaget på Fyen, då ban af de Branden- 
ske blef tillfångatagen ocb förd till Berlin, bvarifrån 
sjelf raufonerade sig. År 1660 blef ban af Danskarne 
in till fånga ocb förd till Gliickstadt, kom lös ocb blef 
bemålte Dragoner reducerad. Gapitainelieutenant vid 
Kagrs då upprättade Dragonregemente 1664. Gapitaine 
hiL 1675. Major vid Öfy. W. M. v. Posts Skånska och Bo- 
hnlindsfca Dragonregemente 1676, bållande sig så tappert i 
A^en Tid Halmstad, Lund ocb Landskrona^.att ban blef Öfv. 
Ueuteaant dagen efter det Öfversten ocb Öfy. Lieutenanten 
phq^at ~I Blekinge skördade ban lika beröm 1678. Anvån- 
k Tid Jordrefbingscommissionen i Gbristianstads län 1670 
^71. Förrättade jemte Generalmajor LybecKers utskrifnlngs- 
emmlssion 1 Gbristianstads ocb Blekinge jän till landets upp- 
komst ocb ödebemmanens bebyggande, öfverste för Bobus- 
iis Dragoner 1689. Död 1690 d. 17 Not. Gift med Maria 
ånckarbjelm. Ätten slöts med ättefadrens sonson Malcom 
nr^z, som dog utan söner 1767« 

(K&llor: Tara Adelimatriklftr.) 

— W. 



WELTZIN, GAROLINA. 

Dotter af den bär ofran i XHI k sid. 35—46 skildrade 
iMers Garl Rutström, född den 11 Sept. 1754 samt således 
i ir åldre än sin broder. Medicinalrådet C. B. Rutström. 
BUI med Sekreteraren ocb Ombudsmannen Tid Assistenskon- 
mt Assessor Peter Weltzin, enka 26 Okt. 1787, död 8 
Ul 1812. Hon Tar en flitig författarinna ocb öfTersätta- 
buui af Tittra, äfvensom några bistoriska ocb ekonomiska 
Mfter. Efterlemnande en son Carl Fredrik Weltzin, Öfrer- 
iltläkare, Pr»ses i W. W. sällskapet i Götbeborg 1816, 



124 Wennbrbbro, fifmiiiar. 

R. N. O., Professor vid Carollnska InsUtutet, död 1 Gol 
hOTg 1828, d. 31 Mars, allmåot saknad såsom en af 
hOTgs ntmarktaste läkare. 

Skrifter af C. Weltzin: Skaldesty(5ken och Öfversättningar, enligt Hami 
sköld, Sv. Wiltcrheten p. 471. — Anvisning till polälers mångfaldiga '^- 
nande, Stockholm 1802 (3:e appl., Sthm 1819). — Samling af i 
historiska afhandlingar, Slhm 1804. — öfvers. af Carolina Radol| 
bref om franlimmers uppfostran, Sthm 1811. — Ny Kokbok, deraf c 
uppL utkom 1821. — Anvisning ii il en tarflig matredning, S^m 181 
— Handbok om brännvinsbränning och distiUering, hvaraf ^ulra n| 
utkom, Sthm '1818. — Samling af korta resebeskriChiogar, Sthm 1801 
(under författarenamnet Carl Weltzin). -j 

WENNERBERG, GUNNAR. , 

rf 

I Sveriges Tonkonst och melodiska Jiationaidikt af AW 
Mankell låses: 

^Wenoerberg ar, såsom vi veta, skald oeb tonsittail 
på en ocb samma gång. Apollo gaf bonom skalde^f?al 
med den bögra och tongåfvan med den vemtra banden . • . 
Melodierna äro stnndom icke stort vidare ån Jemt npp d 
mycket rytbmiserad ton, att orden knnna sjnngas • . . Han 
melodiska tillgång . . . någongång klen . . . Det finnes doel 
åf?en sköna och rika motlver.^^ 

Hår åro' omdömen skrifna både med yenstra handel 
ocb bögra. Oemotsägligt tillhör den bedömde våra ^'nam» 
knnnlge svenske män^\ 

Född i Lidköping den 2 Oct. 1817, den äldste af Kyrkt- 
herden derstådes Gunnar Wennerbergs och hans hnstrn Sara 
Klingstedts barn. Genomgick Skara skola ocb Gymnasinn 
och blef Stadent 1 Upsala 1837. Studerade de första area 
företrädesvis gamla språken och naturvetenskaperna, mei 
efter 1840 philosophi och esthetik. Blef 1845 Magister ocb 
året derpå Docent i esthetlken. Erhöll 1849 Svenska Aka- 
demiens Kongl. pris. Ledamot af K. Mnsikaiiska Akademien 
s. å. Lector 1 Philosophi vid Skara K. Gymnastam s« i 
Företog, understödd af allmänna medel, en resa till Tysk- 
land ocb Italien 1851—52. G. W. måste raknäs bland de 
personer, hvilka, redan såsom lefvande till den grad syssel- 
satt den allmänna uppmärksamheten, att det ej år rått att 
bår stanna med matrikeluppgiften. Då ban en gång reste 
från Stockholm, syntes snart sagt en upprepning af det, hvil- 
kel tilldrog sig, då Prosten Carl Kroger i Winslöf lemnade 



Wbivnbrbbro, Gunnar. 125 

liksdagen 1769. (Se VII B. p. 150 t.) Ocb likväl år G. 
^. alldeles obeflåckad eller obestrålad af politiken. Men lian år 
lid och en tonsättare^ som sjelf kan sätta ord till sina musi- 
ka skapelser, derjemte sångare s^som få andra. Ocb som 
d år ban efter Runeberg den andre, som mäktat framträda, 
n Tegnér eröfrade sångens spira, ntan att mer eller mindre 
tera "Axels ocb Pritbiofs skald.'^ Detta är en stor ära. '"Evigt 
n ej bli detsamma.'^ Vanans nötta pbraser bafva ej sin för- 
)||«$ningskraft mer. De 2 nye originalskalderna bafva ej knn- 
Int öfverbjnda fdregångarne i att ''tänka blomster, tala bonnng 
ocb lysa som en bimmelsfärd.^^ De återgingo såsom nödigt blif- 
ver, då ^'konstnärligbeten^^ öfverbjndit sina krafter, till natnrsan- 
Bi^gens enkla majestät. Men de bafva tagit skilda vägar: Ru- 
neberg gick att lyssna på Fänrik Ståls sägner ocb den djn- 
paste ingifvelsen ocb den bögsta kärleksförtjasningen uttalar 
i^ i confessionen : Vårt land! G. W. tog vägen emot det 
**Baccbi Temper% som efter Bellmans bortgång blifvit allt 
i^are besökt, oaktadt Dablgren m. fl; försökt dit åter församla 
ffålet Baccbantsvärmeriet stördes af fattigvårdslagstiftnings- 
]fli, i^kterbetssvärmeri, ja slutligen t. o. m. af jernvägs- 
ftber m. m., som tagit de gode landsmännen, hvilka i vårt 
lulla land H^äfva värme-apparater, i anspråk. Men vi böra 
tacksamt erkänna, att G. W. med Vitalis afsade sig att vara 
apelman för dem som dansa kring guldkalfvarne, ocb att baB 
Cick ^Men vilda tummelplats förbi.'^ Dock bar ban ej lemnat 
dea ur slgte. Han påminner vi^st om Bellman, men mest 
cm den Bellman, som låter Baccbanten begabba sig sjelf. E;J 
iippbinner G. W — g Bellman i envälde öfver ett språk, som 
irarit för vår rimmarskara så svårt att beberrska; men bo 
Tet om ban ej en dag erkännes öfvergå bonom såsom ton- 
sättare? Får Atterbom (se Sv. Akad. Handl. XXV: 159—166) 
^t par, tre eftergångare, som lika grundligt ransaka alla de 
aldr^ religiösa eller verldsliga sångböcker, der man kan 
träffa återstoden af Bellmans-inelodierna, bvilkas källor den 
lärde granskaren ännu ej funnit, så måste G. W. som ton- 
konstnär taga bögra banden af B. Här är en man af 
framtid ! 

Gift 1852 med Hedda Sopbia, dotter af Amiralen Grefve 
C. Cronstedt ocb bans maka, född Grefvinna Cederström. 

Skrifter: De ratione arlis ad scienliam, civilatcm et religionem. Diss. 
Ac. Up8. — Försök lill en parallelism mellan de bildande konsternas 
•oh de religiösa kulturernas historiska utveckling. — Num recte et 
vere de Spinozismo judicaverit Hegelius diss. — Frihatssånger, chörer, 
1847. — Glunlarne, 1848. — Sänghäften, 1849. 50. 52. — De Tre, 



126 WBBIBfBRSTBDT, Ändeti. 

1850. — Serenader, 1851. — Duetter, 1853. — Uppsatser i J 
skrifter. 

(Sjal 1 or: Enskilt bekantskap. — Sveriges Tonkonvt och MeL Natl« 
dikt af Abr. Mankell.) C. W. 8; 



WENNERSTEDT, ANDERS, SIMON JACOB, 

CARL GUSTAF. 

1. WENNERSTEDT, ANDERS. 

Kyrkoberden i Gistad Nicol. Eaareotii Winnerstad] 
som 1641 tilltrådde Gistad, var sonson af Nic. Olavi, Kyr] 
lierdc i Rappestad, Risk. i Linköpiugr Martinl Oiai bröd 
liyilka bröder räknade sin att från en kåmpe, som efter 
Olofs fall på Sticklarstad begaf sig till Sverige. Vi kai 
dock ej, om de trodde sig veta, att deras åttefader var J 
den kåmpe, som från Sticklarstad bitförde S. Olofs svi 
hvilket sedan blef i Micklagård namnkunnigt ocb bvar 
låses i Håk. Hårdabreds Saga, men af slågten bafva vi d( 
lårt kanna 3 Geueralspersoner, bvilket fnlltygar att der i 
kåmpalnst i denna att. 

Nio. Lanrentii far Lanr. Nicolai, Kyrkoberde i Wlnn 
stad i Östergötland, bar författat ^^Beråttelse om Sertig Mäi 
till Östergotland saliga ocb cbristeliga afgång,^^ tttgifven 
S. Pbrygins 1620. Han var vid Hertigens död nårvarai 
som bans bofpredikant. 

Sonen Jonas Nicolai Winnerstedt, Kyrkoberde i f 
nnngsnnda, både en son Olof Winnerstedt, som blef E. 
Pbilos. Tbeor. Professor i Land, sedan Kyrkoberde i Söf 
egande t Risk. Andr. Rydelias en för clienter ganska 1 
drande gynnare; men sonen Andreas Nicolai Wlnnerstadii 
född 1650 i Winnerstad, kallade sig Anders Wennerste 
då ban efter fallåndade stadier ingick vid bnfvadarméei 
Skåne 1676. Efter slaget vid Land s. å. blef ban Adjati 
vid Öfv. Axel Rebnskölds regemente till bast, blef Ryttn 
stare vid Östgöta Gavalleri 1679, sedan ban visat tapper! 
i Snappbanefejder; blef adlad med namnet Wennerstedt (i 
1000) 168!. Öfverstelieatenant 1700. Deltog i descent 
vid Riga 1701, fördref ett parti Littbaner i Littbanen 17( 
bvarom kan låsas, utom i den tidens tryckta berättelser 
Nordbergs Carl Xllrs Hist. I: 29ii. Öfverste för Uplan 
Ståndsdragonregemente 1703. Bi vistade fältslaget vid Jacol 
stad 1704, der ban anförde venstra flygeln, belägringen \ 



Wbnnbrstedt, Simon Jacob, Carl Gustaf. 127 

m s. å., bataljen vid Gemaaresboff 1705, der han com- 
lerade yenstra Hygien. Gommenderade bögra flyglen I 
Tid Liesna 1708. Blef 1709 efter slaget ?id Pnltava 
le Tid Dnieperu. ' Återkommen nr fångenskapen 1722 blef 
Ii Generällientenant till bäst, ocb dog 1723 d. 26 Oct. 
Vt med Catharina Rosenberg till Skogabolm. 

(Källor: Håbl, LinkopiDfs stifts Herdaminne. -> Stierm. Adelsmatr. 
— ]yord1»erg0 Carl XII» Hist. — B. Ennes Carl XII» Krigare I: 
264 f.) 

— N. 



2. WENNERSTEDT, SIMON JACOB. 

Oekså en af våra tappre Caroliner. Son af n:o 1. Född 
p 3 Jan. 1687. Corporal 1701. Adjntant s. å. Adjutant vid 
liflcatlonen 1702. Cornett vid Uplands .Stånddragonrege^ 
ite s. i. Lientenaht 1703. Capitaine 1706. Rysk fånge 
Hemkom från Sabakzarski 1722. .Major med Com- 
li vid Westgötadals regemente s. å. Öfverstelientenant 
Fick Majorsindelning 1728. Öfverstelientenant 1737. 
Landshofding ocb ÖfverrCommendör. i Malmöhus län 
ra månader 1741. Fick afsked som Öfverste 1743. R. 
^0. 1748. Under Generallient. Grefve Ad. Horns frånvaro 
7S8 nppdrogs honom öfverinseendet öfver Wadstena Krigs- 
buhaa. Generalmajor 1760. Död 1762. Gift med Beata 
ttenholm. Adelsatten utslocknade med' dennes son Capit. 
Ls. O. Gabr. Wetnnerstedt, död 1793. 

3. WENNERSTEDT, CARL GUSTAF. 

SoB af 0:0 1. Född den 26 Oct. 1692. E. O. Canzlist i 
LCanzllet 1708. Volontair vid Lifgardet 1709. . Cornett 
H Östgöta Cavalleri s. å. Lientenant 1711. Ryttmästare 
n?. Bevistade Norska fälttåget. Ryttmästare vid Lifdra- 
jiérse 1718. Gjorde en utrikes resa efter K. Carls död. 
imarherre hos K. Fredrik 1722. Lagman i Westernorr- 
ils Lagsaga 1728; i Östergötland 1741. Landshofding i 
»Kopparbergs län 1742. R. N. 0.. 1751. President i Göta 
Critt 1755. C. N. 0. 1757 med valspråk conscientia victrix. 
Ikerre 1759, introducerad 1776. Tog afsked 1771, men 
k tiehålla lönen till sin död 1778 d. 12 Febr. Gift med 
ba Magdalena Hjerta, dotter af Generalmajoren Lars Pe- 
BSOB -HJerta och M. Chr. Bonde. Genom Friherrinnans 



128 ' Wbnnbrstedt, Carl Gustaf, 

goda bnsbålloing blef ban eo förmögeo maii. Landsböfdlngc 
Wennerstedt fjramträder i bistoricn såsom Dalälmogens fåi 
1743,bvarom ban atgifvit eo berättelse, tryckt i Örebro 171 
R. R. Bonde berättar om bans Uppträdande bärvid, barn Hen 
dagsmannen Per Anderson förmådde den från riksdagen b( 
sände Landsböfdingen att bifalla P. A— s begäran att Ii 
Dalalmogen samlas å ett allmänt möte i Leksands sock( 
stuga, med ett vilkor/ som nnder då varande gäsning i s 
nena var svårt att bålla, att nemligen blott 4 å 5 skal 
komma från bvarje socken. Så många kommo, att Lam 
böfdingen knappt knnde tränga sig in genom folkskockei 
De tvnngo snart Landsböfdingen att nnderskrifva den d^ 
ska snccessionsskriften, att åse bnra de plundrade ränterh 
ja att nppbnd^ skjnts åt de upproriske. Herredagsmam 
Jan Persson i Enebacka skrifver i sin berättelse, tryckt 
Handl. rörande Skand. Hist. 1 D., att när Landsböfdingea, 
sockenstugan gjort ett ganska bevekligt tal, blef stormen 
bäftig, att på det långa bordet, der Jan satt, intet 
syntes än ben ocb skor ocb bufvuden stodo i taket, då Fiai 
böfdingen blef förd från det lilla bordet in i en vrå. Hi 
borde ingen skillnad på deras tal, utan allt var ett 
Så slogo de en riksdagsman från 1741 års riksdag, bvl 
kronobetjeningen måste åse, eburu de voro ovisse om guM 
ej mördades. Jan, som ock ansågs ba röstat för förra rl 
dagsbeslutet, blef slagen till blods ocb inkastad i bäradsfä 
gelset. Gick så på Landsböfdingens ordres ut, eburu, ski 
ver ban, ban visste att Landsböfdingens makt ej nu y\ 
större än bans. Landsböfdingen kom med starkt köraa^ 
undan de efterrnsande ^7u11snpne.^^ De förde sedan Lao( 
böfdingen med sig till Stockbolm, ocb utlemnade bonom förs 
på Konungens begäran, då de den 19 Juni 1743 slagit lågc 
utanför Norrtull, ocb den gamle Konungen kom till dem de 
20 kl. 6 om morgonen. Under Dalkarlarnes prociamatiot 
Fablun den 9 Jun. 1743 står C. G. Wennerstedts namn fe 
under ^^betygandef \ att de allesamman voro af enabanda m 
ning ocb vilja, frambärdande i samma beslut som allmogei 
Snart flngo dock allmogens fullmäktige spön, utan att Laa^ 
böfdingen nedlade embetet Han satt nu i soffan bos si 
vänner i Stockbolm ocb Dalin sjön till bans ära: 

Nu släpps han ej af oss tillbaka 
Förrän vi fred och stillhet smaka 
I skuggan under våra trän, 
Och förrän han med trygghet hvilar 
Bland morgonstjernor, spjut och pilar 
Som enda grödan af hans län. 



Wbnnerstedt, Catl Gustaf. 129 

Aan Ingaf en relation till Kong^L Maj:t, tryclit i Stock- 
1743, 4:0, Införd i Er. Hammarströms äldre ocb nyare 
iTårdigbeter vid St. Kopparberget, I SamL, Fabian 1780, 
il —27. I Knösislca Anelidoterna, mst, bvarur utdrag 
letsfallt meddelats förf. af Lect. J. Garlmark, läses, hnra 
inre Wennerstedt hade godt för att tala, utan att alltid 
raras af att låta tankarue Iia logiskt sammanbaug, dock 
det säkert att bans talegåfva bidrog till bans nppsti- 
på embetstrappan. Han erkände sjelf att ban laggt 
I de politiska partiernas spel blott för att desto snabbare 
befordran. En man både bort bonom säga, bvad Tis- 
:en flera tänkte.- ^'Nn bar jag fått bvad jag velat, ocb 
ger Jag begge partierna f— n.'' Man ansåg att ban som 
iböfding 1743 uppenbarade mycken svagbet, stor efter- 
ibet ocb inga militära kunskaper, då det gällde att före- 
ta det som botade. Hans lidande var emellertid stort, 
skammen ännn större, att föras af rebeller till Stock- 
som fånge. Hattarne sökte att få bonom, såsom mössa, 
fastan ban intet ondt gjort. Obiiligt ansågs att förfölja 
redan tillräckligt för sin ddmbet straffade. Denna för- 
Ise alstrade bans försvarsskrift, bvari en sjelfbiografl 
ir, bvllken man fann narraktig. Såsom domare stod ban i 
Igtig principfråga, bviiken tillika är af stor praktisk be- 
lelse, t. 0. m. framom vår ^^npplysta, liberala, toleranta*^ 
keh. Må vi öppna' Kyrkoberde Carl v. Bergens utförliga 
iadsbeskrifning af Laureu (sic) Magne von Bergen, Kyrko- 
rens yngste son. P. 372—378 förekommer ett "på Kougl. 
frättens vägnar"^ af Carl Wennerstedt ocb D. F. Hnmmerbjelm 
lertecknadt K. M:ts ocb Riksens Götba Hofrätts utslag, 
"kr Ti anföra: ^^Beträffande dernäst Kyrkoherden v. Bergens 
ttilta besvär öfver de bonom ålaggde 200 dal. silfvermynt, 
tr for olofliga sammankomster; så finnes väl af den bållna 
lUkniogen, att von Bergen merändels om söndagseftermtd- 
iirne för sine barn ocb busfolk läst, dels ur Blblen ocb 
I' nr Gudeliga böcker, några stycken ocb dem förklarat, 
ktvnder åfven understundom flera personer sig infunnit 
k Tid läsningen tillstädesvarit; men alldenstund sådane af 
I Bergen uti dess bus för sina barn ocb busfolk bållna 
Uktighetsöfningar, bvarvid andra personer, utom kallelse 
I tillfälligtvis sig infunnit, icke kan innefattas under de 
liga sammankomster till enskild Gudstjenst, som genom 
Förordningen af d. 12 Jan. 1726 förbjudas: Fördenskull 
[ysT Kongl. Hofrätten rättvist det öfverklagade utslaget 

BIOGR. LGX. XXII. O 



130 Wbnnbrbtbdt, Carl Guitaf. 

ogilla oGb nppliafva, samt Kyrkoberden t. B. från de ftoid 
derföre älagrirde böter fHkalla.^^ ! 

^Slntlli^en varder afven på samma gnind de fenon 
vanbemålte utslag för sammankomsters bevistande bos ?. 
pllktfållde 52 personer firån Frillefstad, Ekeby ocb* Hessli 
socknar ifrån de dem ådömde böter befriade.^' 

Domcapltel ocb Håradssynod oeb Häradsrätt både 
Yp B. ocb bans gäster brottslige till välfärden botande böl 
derför att de användt söndagseftermiddagar i prestgården till 
ning af andaktsväckande böcker ocb till gndeligt tal. Hoflril 
synes bafva varit oviss om dess dom fått bestånda, i bändelse 
ej nrsäktaode antagit, att icke-husfolkets tillkonst varit 
en tillfälligbet, ocb antager beskedligtvis detta, för att ki 
flria. Det skedde den 20 Apr. 1760, sedan processen Vi 
i 20 år ocb. v. B. genom suspension ocb andra lidanden bl 
vit med en lalrik familj minerad. Hovrätten fHkände 
nom för lasteligt tal om en Landsböfdlng*ordre att gripa é 
lättjefall afsatt skomakare, bvars namn ej anfördes i ordrem 
då IJerdlngsmännen på den beskrifbingen ville fängsla i 
ilitig skomakare; men när Kronofogden då ntgaf ordres ai 
gripa en Lars Persson, men '^Läsaren^, bvilken presterna vHii 
bafva gripen, bette Lars Olsson, ocb v. B. åften nn dristiN 
försvara Lars Olsson, kallande Kronofogdens ordres narrM 
ordres; ansåg Hof rätten att v. B. derför borde plikta 10 dald 
silfvermynt. ! 

W. dog 86-årig ocb både Intill sin sista sjnkdom 
vigear. 

En bans son Friberre Gustaf Philip Wennersiedt bl 
blifvit nämnd i Jac. Magnns Sprengtportens bistoriska 
derrättelser om 1772 års revolution såsom en bland éei 
bvilka läddes vara bland Sprengtportens vänner för att ^e\ 
nera bans demarcber,^^ framkastande oförmodade flrågor 
Dragonerna i Finland ocb den exercis, de förebade, bvai 
beter det, ban alltid fixerade mig, att liksom af min eoi 
nence ntforska, om något med dem var förbanden I 

Denne spion på sin Knngs intimaste, således en af 
sista trogne vännerna af 1720 års grnndlag, var den til 
blott Major vid Lätta Dragonerna. Blef Gbef för ÖstL 
Gavalleriregemente 1783. Erböll Generalmajors afsked 1' 
men Icfde ända till 1816. Han må ba varit fi^a mer äa 
yngling, då ban började lägga sig i politiken. Knngen 
känner att ban någon gång före 1772, nnder förargelsen 
ver det våld, som mössorna föröfvade emot bonODi fällt 



I 



Wensjoe, Thure. 131 

Ide Qtlitelse, att vilja båinnas på dem, bvilket Wenner- 
alK sedan den tiden ocb då i synnerliet tog ad notaro. 

I Knösiska omdömet torde någon personlig ovilja inflyta, 
dylika tnmnlt, snm Dalkarlarnes 1743, år ej lätt att 
till råtta med en tanklös, ^fnllsapen'^ menigliet; men 

att efteråt saga, bnrn man borde tagit saken. Kanske 
det för Sverige nyttigaste varit, att W— dt begagnat 

iBO^eiis sympatbi för den nnions-idé samma allmoge i 
if I:s tid tillintetgjort. Hade Oalkarlarnes böfding med 

oeh bjerta skrifvit nnder Dalaproclamationen, och — 
provinsen satt sig i rörelse; livad sknlle det ej knn- 

verkat på allmogen i bela landet och på K. Fredrik, 
visserligen ej var enthnslast för den ryske tbron- 
lateo? Rysslands intresse blir det alltid att söndra 
llnavleiis tre riken; Rysslands motvilja våckes alltid af 

som Barmar dem till h varandra. 

rifl: Relation UU K. M:t 1743, se ofvan. Kort berättelse om hvad 
]' iliom Landshöfdiog enskilt händt och jemv8l för någon del 
det allmlnna sig tilldraeit under det af Dalallmogen är 1743 an- 
uppror. Örebro 1766. 

Ql&ll«r: T. StiernmaHS oeli ListbuBit Höfd. Minne. — v. StiernniaBs 
Adalaaatr. — Relibindere Matr. 1781, p. 94. — Rikfidagstidu. 1766, p. 
il& — Odeaeranta G5tha Hofrätts Hist. p. IS. — Sverige under Ifl- 
rika BleoBorå oeli K. Fredrik, p. 189 folJ. — W— dta egen relation 
•ek lefudabeakr. — Handl. ror. Skand. Ilist. 1. 2. 3 D.D. — Knöiivka 
Aaekd. aro 68.) 



WENSJOE, THURE, 

I fiSdd på den lilla ön Björkö i Bobusläuska skärgården 

ETliorslaBda pastorat d. 1 April 1801. Fadren var Coopv.- 
maBien Jolian Gabriel Wensjoe, af schweitzisk bårkomst, 
BOdren Ingrid Tiiorstensdotter, af hvilkas nio barn so- 
lii Thvre var det tredje i ordningen. Vid åtta års ålder 
Ittade ban med föråldrarne till Masthugget vid Götheborg, 
Hpg8 i Trivialskolan derstädes 1813, på Gymnasium 1817 
Sblef student i Upsala 1822. Redan från sitt trettonde 
i Mrjade lian conditionera. Pb. Mag. 1827. Straxt der på 
Iteitrådde ban skalden Nicander såsom lärare för Statsrå-* 
It A. G. Mörners yngre söner ocb förblef i bans bus i nio 
^ Prestvigdes i Stockboims Storkyrka af Biskop af Wiu- 
Ird 1828 och anställdes såsom Huspredikant hos bemäite 
Undergick pastoralexamen i Upsala 1831. Tjenst- 



132 Wenbjoe, Thure. 

görande £. 0. Hofpredikant 1833. Innebade l:sta rnmmet| 
(Srslaget till Tbeol. Adjanctsbestänniogen vid Krlgsacadenrii 
på Garlberg s. å. Vice Pastor vid Upsala Domliyrka 189 
hvilkeD syssla tilltråddes året derpå. Uppförd i 2:dra n 
met å förslaget till Kyrkoberdebestållningeii i Jacobs 
Jobanals Församlingar 1843. AdJ. Ledamot af Kongl. Bil 
commissionen 1844. Biträdde såsom adj. Ledamot i Upi 
Domcapitel 1845. Sekreterare i Upsala. Frnntlmmerssallska] 
förening för vanvårdade barn från föreningens stiftelse If 
till 1848, och bar författat åisberåttelserna nnder denna 
Ledamot af W. W. Samb. i Götheborg 1848. Utnämnd 
Kyrkoberde i Mariestads pastorat s. å. Ledamot af Li 
rettsdirectionen ibm s. å. L. N. 0. 1840. Aflade prof sl( 
sökande till Domprost-embetet 1 Götbeborg 1850, ocb kall 
till profs afläggande för Kyrkoberdebestållnlngen i Norrköpl 
stads och S:t Johannis landsförsamling 1851. I nåder 
ordnad till Ledamot af Gomitéen för Kyrkohandbokens 
Gatecbesens omarbetande 1852. Riksdagsfollmåktig 1853. 

Att i ofvanstående ^meritförteckning^ saknas vid 
1844 Th. Doctors-ntmärkelsen, ehnra det torde af de då 
moverade varit få, som förtjent den båttre an W., ocb 
tadt ban kort derefter s. å. blef Ledamot i Bibelcommis 
nen, — ett förtroende som visst icke skalle knnna tillffl 
bvilken Th, Doctor som helst, — torde hufvndsakligen bark 
sig derifrån, att för den förra utmärkelsen saknades vedi 
börlig praestantia a^tatis et muneris, men för den sedD«l| 
gjorde prsestantia litterarum et eruditionis tillfyllest Demi 
vår anmärkning torde vara destomer berättigad, som, efleil 
bvad vi hafva oss bekant, W. på grund, ntom af annat, siN 
skilt af sin med den utmärkelse aflaggda pastoralexameij 
att den till god del ansågs uppfylla anspråken på ett lieek 
tiatprof, flera gånger ej blott erbjudits inträde såsom laraii 
vid Academlen, utan till ocb med en gång haft anbud attj 
genom byte med A. E. Knös, ingå såsom Tbeol. PastordI 
Professor — ett anbud, från hvars antagande ban eniastlil 
afbållit sig af obenägenhet att hämma befordran för någoi 
af dem, som redan voro ingångna på den academiska bana^ 
De egentliga s. k. academiska specimina, som, Ifall W. lyari 
aat till nämnde anbud, skolat utgifvas, hafva nu utebllftll 
Få äro emellertid de svenske prestmän, som nu hafva stöii 
litterära förtjenster i allmänhet, bvarvid den engelska litteratri 
ren synes hafva fått en viss förmånsrätt, ocb förtjenster om dfli 
theologiska vetenskapen i synnerhet. Alltid kommer W^ 
bearbetning af den Gerlacbska bibelförklaringen att iatafi 



Wensjob, Thure. 133 

iftfflårkt mm i vår litteratur, vittnande ej mindre om 
1 uppfattning af det kyrkliga lårobegreppet, ån om sjelf- 
g forskning i de bibliska skrifternas grandspråk och 
k. Haru mycken del W. baft i den nyligen ntkomua 
ersättningen af N. T. år oss ej närmare bekant; men 
ir att hai redan genom anförda arbete bidragit till 
Jagandet af denna otvifvelaktigt båsta frakten af 
immissionens mödor, alltsedan den började sin mång- 
de Terksamhet. Den af W. på svenska ntgifiia Hnt- 
redlTlTQs liar sedermera och hittills utgjort förelås- 
ocli examensbok i den dogmatiska vetenskapen vid 
a läroverk; och om den numera synes vara nära att 
delen tjeat ut, så är det för att lemna rum för ett 
it, Jemvål af W. på svenska meddeladt dogmatiskt ar- 
. det af Hartensen författade. Om det förra tidigt bör- 
ie anses mindre lämpligt, såsom mindre troget återgifvande 
It lent lutherska lärobegreppet, så att en annan theolog 
isåg alg böra försöka ersätta det medelst försvenskande af 
Amids mera kyrkligt trogna dogmatik, 1 anledning af hvilket 
fenk W. uti företalet till andra uppl. af sin Hutterus insatt 
t försvar för sin åtgärd; så hafva vi ock hört mer än en 
Elryeka sin förundran deröfver, att samme man, som skänkt 
b kyrka den i det hela förträffliga tacknämliga bibelför- 
larlngen, kunnat vara angelägen att på vårt språk införa 
M Miirtensenska läroboken, hvilken, med all sin genialitet 
dogmemas uppställning och sällsynta klarbet i formen, lik- 
B i flera läropunkter ingalunda kan anses vara hvad vår 
yrka kallar trogen och tillförlitlig. IVäppeligen torde vi 
Iga miste, om vi yttra, att vi ännu sakna en dogmatik. 
Ni på en. gång tillfredsställer vetenskapens fordringar och 
frkaos bekännelse; men om förberedelser till något bättre i 
A lör prestbildningen i vårt land blifvit gjorda, så är det 
Wdigt, att förtjensten deraf i ej ringa mått tlilhörer herr 
fcasjoe, en af de mest academiskt verksamme män utom 
hademiea bland vårt kleresl. 

^ W. är gift sedan 1837 med Christina Sophia Wilhelmina 
lieBStierna, dotter af framl. Öfverläkaren vid Seraphimer- 
nirettet, Professoren Nils Wilh. E. och hans äfven framl. 
hstra Johanna Carolina Cederstedt. Barn: Johanna Aurora, 
Må 1838; Emma Julia Wilhelmina, född 1841; Carl Hago 
iruhelffl, född 1842; Hilda Augusta Maria, född 1845; Johan 
kxel Robert, född 1847; Agnes Mathilda Emilia, född 1848; 
feorsten Edvard Eieinhold, född 1840; Henrik Jesper Theo- 
ir, född 1852. 



134 WEKSTaöM, Carl Edmund. 

Skrifter: Geologiens Grundbegrepp af Connybeare, öfrers. (Bihaitt 
Jerocontoirets Annaler 1828). — Huttcrus Redi?i?uf, Slockhdlm ffl 
och ett complettcrande Bihang dertill 1834. — Pelham, Roman 
Bulwer, offers, ibm s. å.. — Den fflnikjatne, af Bnlirer, Ofvem» I 
1835, — Christi Person och Verk, af Sartorius, Given, ibm a. å. ^4 
Promotionspredikan, Ups. 1836. — Om presterskapets Tigt ook bdjj 
delne i den evang. kyrkan, Tal i Sfbms prestsällskap 1857. — Minm|i 
Ul df^er Philos. Cand. Svedelius 1836; df^er Professorskan SchrödK 
född Eiohhorn 1837; dfrer Fröken ▼. Linné 1839; öfrer GreaerahuM 
HSrd 1840; (tfrer Fröken Söderhjélm 184); öf^er BibL Arno. Map 
Wesitén 1843 ; m. fl. — Hjeltegalleri, öfvers. Ups. 1838. — M odenhemml| 
af Abbot, öf?ers. ibm 1839. — Barndomshemmet, af AbboL ibm i. ( 
— Tal vid svenska Bibelsällskapets allm. sammankomst 1840, 8l' 
s. å. — Text till GralTmans Skottska Yuer, Sthm 1833. — Text 
Hogarths Garricaturer, efter Lichtenberg, öfrers. Sthm 1834. -**- 
kan på Klagodagen 1844. — Strödda predikningar j "doi ohri 
Predikaren" 1841, 42. — Minnesord vid Generall^anten G. O. ~ 
gerbrings jordfästning 1847. — Förklaring öf^er N, T. heliga sk 
efter O. V. Oerlach^ pä svenska bearb. 3 delar 1849^1844. — 
offer O. T, 1846 och följ. sä att arbetet hunnit till profeterna 
återstoden Ar under utgifvande. — Den ehr. Dogmatiken, af D: 
Martensen, öfvers. MariesUd 1849. 50, fifven 2:dra Upj^. — VaUl 
Skrifter af S. Kierkegaard, DeL L öfvers. 1852. — Prediiningar af K 
Martensen, öfrers. och uteifna i strödda häften 1853. — Artiklar I 
Heimdall, Frey, Eoclesiasliktidnigen, ra. m. 

(Källor: WenitrSm Sv. Hofcler. HSst. — Låstboms Herdamlnae. — H» 
skild bekantskap.) 

C» Wr • D» 





WENSTRÖM, CARL EDMUND, 

föddes deo 17 Oct. 1810 1 Sala, der fadrea Carl Petr. WeA- 
ström då var y. Rector, sist Commlnlsier 1 Skinskatteberfi 
gift med M. Chr. Hillgren. Namnet W. är taget af Hveu 
vid Wlmraerby, der C. P. W— ms farfar var bonde. M. Chr. 
Hillgren kände sina förfäder npp tUl en Höfvidsmaa Hafl 
Salomonsson, bvilkeus son Birger, Prost 1 Mora. son 4o| 
1564, var farfar åt den Dan. Bnscovius, som atereröfiriA 
Serna. 

C. £. W. var en af de Gymnasister 1 Westeråje^ soi 
stiftade ett Brage-Karla-förbnnd för poetiska idrotter. Btf 
Student i Upsaia 1831. Prest 1833. Disp. 1 Upsala 1831 
Amanuens vid Hofconsist. s. å. samt Biskop Wailins mei* 
lijelpare. Belönt af Sv. Akad. 1837 för ''Luthers prestvU- 
ning'\ Vice HofconsLst. Not. 1830. E. O. Hofpredikant 1841 
Förste Past Adj. i Storkyrkan 1842. Ledamot af Sv. BiM* 
sällskapet s. å., af Samfundet pro Fide & Cliristianismo s. i 



Wbrnbr, Maitkias. 135 

SiUskafiet fir nyttiga kansktpers spridande 1843, af Sr. 

iMssåliskapet s. å. Gomminister i Storkyrkan 1848. 

iBspredikant ¥id K. Djurgårdens beteolmnn s. å. GiH 

Bilg.^Glirlst Jobansson, 1843. Barn: Osear Edmnnd, f. 

15; Carl THoraten, f. 1846; Pehr Birger, f. 1840. 

trifter: IM Goncilib Arbogensib. 1830. — Predd. i Christl. Predika- 

t^tm, 9 Offers. 1839. 21 orig. 1840—41. — Harpolekar 1»U Mml. 1840. 
•^ Haibergs Ed sjftl efter dtiden, Ofrers. 4841. — FOrord tUi eq årg. 
■af iL Chr. ReCzu predd. 1842. •— H?ad år pietiim? öfrers. c 1 — 
Spiekers GomnmnioDbok, öf?ers. s. å. — Heibei^s de nygifta, Ofrers. 
fl. L — Det CkrisU. Hemmet, 3 predd., 3 upplagor liA. — Vira 
ider, pred. »• L — Chrutnas fafltlagsstander, jrafsionspredd. 1844. — 

y IleBiUigliatau raddninesfOrbimd, 4 predd. 1845. — GbrisU. BerXaeUer 
nr hvar dag af året, OtVers. 1845—40. — Teckningar ur Liithers lif i 
O sldger 1838—40. — Tal på Sr. BibeUålUkapets Högtidsdag 1840. 
— • UftgHngelseii i Himmelen, BOnebok, utg. af W. tillika med C H. Levin 

: I. å. *- Luthers Ulla Gateches med förUaringar för Småbarosscbolor 
ooli Folkscholor s. å. — Sjskonen i Betbanien, 3 predd. s. å. — 

r Kyrkoårets Epistlar och Evangelier af Lisco, fri bearbetnii^, 1847 — 48. 
— Den Christl arbetaren, pred. 1847. — Christnas fattigrird, sjokvård 
beh hemvård, 3 predd. s. å. — Predikoutkast öfver hela Nya Testa- 
mentet jemte valda delar af det gamla efter Lisco m. fl., fri bearbetn. 
10 häften 1848—50. — Jesu Lefverne af A. Mei^et, öfvers. 1848. — 
Tal på Skyddsföreningens högtidsdag 1848. — Prof ooh inlrfldei Stor- 
kjrkofDrsamlingen 1849. — Skyddsföreningens i Stockholm Handlir 
1549. — Predd. af H. Martensen, 2:dra saml., öfvers. s. fi. — Nya Testa- 
mentet såsom Evangeliibok, med register, innefattande coUecter och 
böner ur N. T. s.^ å. — Sv. Hofclereciets Hist. 4:de afdein. 1850. — 
Arndt, F., Jesu lefverne, 3 delar, öfvers., 1852 — 54. (Forts, under 
tryck). 

(Kalla: Sv. Hofclereciets Hist 4:de afd.) 



WERNER, MATTHIAS. 

Då i Limfbloms Lexicon biand Sveriges LexiJcograpber 
eo Mattli. Werner intagits, må i vårt enda Litteratnrlexi- 
' con — detta Biogr. Lexicon — någon upplysning lemnas om 
nämnde person. 

Mattbias Werner föddes i Warberg 1712, möjligen af 
samma slägt som Jac. Werner, iivilken 1713 blef Kyrko- 
herde i Fässberg, fornt Rect. Schol» och så Pastor i Ström- 
stad. M. W. studerade både i Lnnd, Upsala och Grelfswald, 
oeb lär i slntet af Rector J. Grimbergs tjenstetid såsom 
Reetor 1 Warberg varit hans vicarins. Bexell antager denna 
möjlighet för att förklara nppgiften att han der varit Rector. 
Jens Worm kallar honom Rect. Scholåe i Warberg i Halland 



136 WsRNSKiöLft, Johan, 

1739—43, då M. W. ''pi Erkalk; Jac. BenzelU ttUskyadelse' 
måste Icmna samma embéte. D^t måste dervid. ibåirkommfl 
att J. B. MDU 1743 var Biskop i Götheborgr. M. W. reslj 
derpå i 3 år som Hofmåstare för Baroner RibMnsrf barobaiV 
af den ^'stora ocb rika frun, Grefvinnan och GebeimerådlDDai 
Piper/' 1 749 blef M. W. Hofsecreter bos Konnn; en i SvOi 
rigre. 1752 gifte ban sig med en af Drottning Lovisa Ulri- 
cas från Berlin medförda Kammarfruar Catbarina Elisabetli 
Reicbbardt. Detta blef först anledning till lycka, sedan till 
olycka. Den första visade sig deri, att ban 1752 blef Gene- 
raUInspectenr öfver stora sjötullen i Stockbolm, bvarmed ban 
fortfor till 1758; då ^'olyckan'' — vi känna benne ej när- 
mare men slnta att ban låtit begagna sig i revointions- 
makeri af sin makas förra frn-hnsbonde, — nödgade bonoa 
öfvergifva allt. Han reste först till Norge, sedan till Dan- 
mark. I Oct. 1759 ankom ban till Köpenbamn, der ban åDBi 
lefde då Jens Worm 1773 ntgaf sitt Litter. Lexlcon, födande 
sig på sina små litterära förtjenster, sin för oss okåndi 
'skaldegåfva samt de Kongl. personernas '^nådegåfvor.^ 

SlLrifter: iEreminde över Obersten vid et Curassier Reg:te i Damnarl 
og Major vid Adelfahne-Reg:tct i Sverrig Lave BecVFriis, död i Kd< 
pentiamn 1764. — Werners egen Biograpbie på Svenska, Köpenhami 
}766. Lib. rariss., 10 ex. trycktes, dcraf de 8 sändes till Stockholm 
— Clavis LingDS , latinsB, 4 delar, Kphmn 1766, 69, 73. 4:o. — Om 
liiig- og Uliighedcr i/hellem det danske og svenske Sprog* Till Kron- 
prinsess. Sophia Magdalena, Kphmn 1766. — Gratulationsvers till 
Kronprinsess. Soph. Magd. på Geburtsdagen i det danske og Formas- 
lingsdagen i det svenske Sprog, Kphmn 1766. — Gratulationsvers Ull 
Ambassad. Hr Grefve af (sic!) Horn 1766. ^— Tankar i svenske vers på den 
store og maerkverdige 17 Jan. 1772. — Till H. M:t Kongen (i danske ven 
anpaende en lille Naadegave i sin (?) Fattigdom) 1772. — Till Drömt 
Jniiane Marie paa Geb. dagen 1772. — öfversatte på danska en sam- 
ling af allt det som genom den nya regeringen i Sverige efter revolu- 
tionen 1772 utkom i det året. 

(Källor: Jeas Worms Lexicon ov. Lsrde Mend, 2 D. — Brodeme Bexellf 
Gotheb. Stifts-Historia och Herdamiiine, 2 D. ~ ForeUlet tiU J. A. 
Iiindblome Iiexicon Lat. Svec.) 

-W. 



WERNSKIÖLD, JOHAN, 

Det heter i XVI B. p. 121: ^Clieferna för fortiflcatlonei 
bafva, åoda från stiftelseo i Gustaf Adolpbs tid, varit ut 
märkte mail: Örnebofviid, Wernsköld, Dahlberg:, dq Stnar 
och sedan hans mågr Palmqvist.'^ Wernsköld allena bor di 
ej förgåfves sökas i detta verk. 



WervinO) Johan Gabriel 137 

Den i dessa da^ar till Red. anlända XXXV D. af Hand- 
\T rörande Skandinaviens Historia bar satt Red. 1 till- 
att meddela en temligren faliståndig teckning af denne 
[TårdJge man, som beflnnes sjelf bafva skrifvit sitt namn 
Wärnschiöldh. Ofvanstående rader åro således blott 
I kinvisning dit 



W E R V I N G, JOHAN GABRIEL. 

Denne son af Cbronikern Jonas Werving flclc en ntmarkt 
ipfostran, ntrostad med åfven poetiska anlag, om också ej 
en högre betydelse. Han både dock ej ringa anseende i 
■ tid och måste med skäl anses hedra de förnämare såll- 
uipakretsarne, då han knnde på svensk, fransk, spansk och 
allensk vers nttala hvad som hänförde honom och hans 
ngifning. Då R. R. Gr. Carl Bonde 1698 begaf sig till Lon- 
m, för att återlemna den af Carl XI bnrna Strnmpebands- 
rden, var den nnge Bel Espriten med i Ambassadörens svit. 
an följde sedan Grefvarne Gustaf och Nils Bonde till BJörnö 
699, och beskref resan på svensk vers. 1701 skr«f han en 
ria ö/ver K. Carls Vietorier, bvartill DQben satte musik 
6b som sjöngs i Slottskapellet vid en fest. Hans Nyårs- 
nskan till Kongl. Huset 1702 år ock ämnad att sättas 1 
iislk. Han skref äfven Sonetter, men Hammarsköld spårar 
rist I uppfattning af sonettens väsende. C. G. Tessin fann 
iTervlngs poesi ^bättre^ än Holmströms, hvilken han kallar 
veriges Scarron, dock räknades begge desse skalder från 
arl XII:s tid under medelmåttan. C. U. Broocman (1 fort- 
ittn. af Historiola poetar. svecanor.) saknar hos W. den 
•etiska eldskraften. Hammarsköld yttrar i ^^Svenska Wit- 
srbeten^^ om honom ungefär hvad han plägade yttra om 
- Leopold, att W. ej betraktade poesien ur en högre 
irnpunkt, än som ett vehikel för att artigt kunna fram- 
iga åtskilliga pikanta infall och språkvändningar, erkän- 
snde klarhet, enkelhet, lätthet och en flytande vejrsi- 
cation. 

W. var anställd i Konungens Canzli på 1690-taIet, kal- 
(des en tid Fältsecreterare, användes som Legationssecrete- 
ire vid åtskilliga missioner och var Sveriges ombud vid Lfine- 
srgska bufvet 1707, då poeten Cbristopher Leyoncrona så 
ir vid det Engelska. Dog som Legations Secret. i Paris 



138 Wbstbbck, SaeharUu. 

''helt aogr'' d. 27 Nov. 1715, bvarvid han slöt den adliga 
son börjat med fadren. ' 

Skrifter: Skaldestycken införda i Carlesons Samling eller ftimr 
Palmsehöldiana. — Bref i Bergshammars Bibliothek- (Skand. I 
Handll. VII: Bil. p. 23, 24). 

(Källor: HistorioU Poetar. Svecasor. C. U. Brooenau fortfe | 

— Hanunarsk. Sv. Witterk. p. 167. — Lenttroms Sv. Poes. kiit | 

— Holmia literata p. 40. — Tetiin et Tessialana p. 28f . — Pl 
Biogr. Lex. harofvan XX. p. 194.) 



W E S T B E C K, SACHARIAS. 

''Den för sina stora ekonomiska kunskaper ridtbeki 
Prosten Magr. Sach, Westbeck — omdömet år af Aron Wi 
1 Hoifclereciets Historia — föddes den I Jnni 1696. Fa 
Tar Tallnär i Westeråi^, vid namn Anders Ersson West! 
gift med Elisab. Scbiliström. Stnderade vid Westerås ( 
nasinm och Upsala högscbola der han blef Magister 1 
Hospredikant hos R. R. Gr. Gnst. Cronhielm, hrilkens 
han redan fornt nndervisat. Lärare i S:t Claras m 
1724, Recior s. å. Nn gift med Apollonia, Kyrkoherde I 
beckii dotter, som födde honom 11 barn. Comm. 1 S:1 
tharina 1725. "Med hvad frimodighet han hår utförde 
embete, hvad vild han gjorde på såkra syndares hje 
hvad hngsvalelse han meddelade bedröfvade, hvad nnde 
ning de villfarande, hvad vördnad och kårlek han egde 1 
högre och lågre, hvad underbar verkan ordet visade gi 
hans man, hvad anda, lif och drift då uppväcktes och 
spordes i församlingen ej mindre vid offentliga ån ens! 
andaktsöfningar," kunde likpredikanten Gustaf Eneboi 
uttala. Kallades af Landshöfdingen Carl de Geer (den 1 
Carl de Geers farbror) till Kyrkoherde i Ö. Leufsta 1 
presiderade de Baptismo på Prestmötet i Upsala 1746, I 
s. å., Gontractsprost i Örbyhns Gontract 1759, enkling I 
Gift med Racbel Gollin 1765. Död s. å. d. 14 Maj. 

Namnl£unniga8t blef han dock såsom ekonom. I 
1739 inråttade Svenska Wettenskaps-Akademien invaldes 
sten W. på samma gång som Nils Palmstjerna, Sai 
Trievt^ald, GlaSs Ekeblad och Em. Svedenborg. Han ins 
liera rön och odlade så en ödesmark, kallad Sachrisben 
Rikets Stånder 1756 till uppmnntring tillade denna nyo 
säteris frihet och förmåner, med rätt för den ofrålse eg 
att så blifva säteriegare. (Detta Sachrisberg får dpc 



Westbeck, SacHarias^ 130 

ilandas med Zacli. Rehobergs förra egendom Zacbrislierg 
ionkyrkå socken.) Då Ständerna byllade jordbrukartn, 
Consistorinm i Upsala sträng råfst med pietisten. Han 
oemllgen ej ''Hernbntiskt sinnad,^ ntan TiNe att lagen 
le inskärpas. Att vi endast sknlle lita på Gbristi /ör- 
et ttn saligbetens erbåliande, ansåg ban för ett ^'djefyn- 
evangelinm.^ Han predikade i allmogens Tåltaligbetsstil, 
ifven detta brott 1 estbetiken skrapades af Domcapitlet. 
prof på Jbans predikostil må anföras nr en predikan för 
Ifotadsmederna : ^Dn bonde ocb kolare, dn sotige ocb svet- 
bammarsmed! Helgdagen instundar eller dn blir boden 
ett kungligt bröllop. Ack bnrn fågnad ock glad år dn, 
dn får afskölja ditt sot, söl ocb [aflagga] din slokota 
Metaatt och sitta munter, snygger ocb gläder med de an- 
Så — -^ 
Svårare var väl b ans förseelse, att yrka det Biskopame 
lie kålla sig vid riksdagarne på sin Biskopslön, i anled- 
S braraf Consistorinm 1 ett vidlyftigt bref 1740 till W. 
:te beylsa Erkebiskopens rått till riksdagspengar, då E. B. 
EeUns tlUade, att ban, som oaktadt sin ohelsa vårdade 
_ så ömt om presternas ratt ock båsta, både väntat sig 
|att kngnas af Clerns med annat, än bekymmer. Vidare 

ffuklagelser mot W. ses 1 Dpsala Stifts Herdaminne 2: 
I f . 
Sonen Gustaf Westbeck, P. & P. 1 Sorunda, är Intagen 
I Hofdereclets Hist. I: 3 p. 401 f. 

Ikriftcr: likpred. öfrer Dir. G. Srebilius. — Oförgripli|;e Landtmans- 
. tankar om d^ ftfrmän eller skada Getckreatnren kiuina riket tiilskynda, 
Sthm 1745. 2:dra iippl. 1775. — Diss. Synod, de Baptismo Ups. 1746. — 
VOrsta saml. af några christl. predikningar, Sthm 1755 (blef aldrig, fort- 
wåU), — Likpred. öfrer Prosten i Tierp D:r C. Lehman, Ups. 1759. — - 
Om dioars och brinsles besparing Tid Spanmåls &c. torkande (&c., 
■ 8tha^ nvL — Hön om åkerbrokeU nyttiga bemannande genom utsä- 
dets odi gödselns vissa (sic) besparii^;, Wett. Akad. Iiandl. 1740. — ^ Be- 
Aritung om en ny såningsmachin, ib 1741. — Om såningsmaohiners 
fMiitlnng och nytta, ib. 1743. — Om kaliarehyalf ooh smedjekol, ib. 
1747. — Beskrifning pl skötpiggsfisket och hom olja kokas af denna 
fisk, iU 1753, — Beskrifioing pä en violett f^r^ af stenmossa, ib. 1754. 
-— Ett satt att göda och så vidare än med såmngsmachin, ib. 1755. 

(Killer: G. Enebems Likpred. ("vålforljeiit äreminne'*) ofver Prosten 
Sscii. W. och dess fru Apollonia Koliltockia, Sthm 1766. — Rotenha- 
■ee Sv. W. Akad. Hist. — Upsala Stifts Herdaminne. — Sv. Sköna 
Lift. f. D. — Ar. Westens Hofder. Hist.) 



140 



W E ST ÉE, CARL GEORG THBODOR, ! 

född 1794, togr artilleriexafflen, blef Fänrik vid SödermanlaBdij' 
regemente, Adjutant bos Presid. i Krigs-Ck)tleginin. Bckot^ 
sig 1820 till Frankrike; Fältvåbei 1823 vid Hobenlobeska le-|- 
gionen, bvilken ban följde 1830 som Instractionsofficer mel . 
Lienténantsgrad , tjänstgjorde i tråfflaingen vid Argos soa '' 
Regementsadjatant, utmärkte sig genom tapperbet oeb erhöll f 
derför den grekiska militårorden. Den Hobenlobeska Legid- •- 
nen införilfvades sedan med Franska arméen såsom 21 :sta lätta f 
Infanteriregementet, som innebar corpsens militäriska natnra- 
lisatlon. Bataljonscbef i den Afrikanska utländska Legloaea 
1838, tjenstgörande till 1846 i Afrika, deltagande i alla der - 
under tiden gjorda fälttåg. På Generalorderna 1841 om- 
nämndes hans lysande uppförande i träffbingen vid Gigellf 
med bögt beröm. Fick Hederslegionens riddarstjerna ocb at- 
nimndes på Sv. Ministerns förslag till R. S. O. Bivistade alla 
krigsoperationerna i Algier ocb Oran, utmärkande sig i alla. 
JPöreslogs af Marsk. Bngeand 1842, efter den stora expeditio- 
nen från Hostaganem till Bilda, utom tour, till Öfverstelleii- 
tenant, Ii vartill ban nämndes 1844. Anställdes sedan vid det 
36:te linieregementet, som afgick till Afrika, bvilket ban 
hufvudsakiigen skulle bilda för det Afrikanska krigssättet. 
Under 13 månader^ af b vilka 11 tillbragtes framför flenden, 
vunnos af regementet 9 bederslegionsstjernor. Under 5 på 
hvarandra följande vintrar både ban ingen enda gång legat 
i säng, ej ens bott 1 bns. Utförde derefter en af Bngeand 
honom uppdragen svår och vådlig expedition, och lyckades 
så väl, att B. utvalde W. att med 2 urvalsbataljoner följa 
sig på ett af Marskalken sjelf anfördt tåg, bvarunder nya 
utmärkelser följde. Förflyttades derpå, för sin försvagade 
belsa, till det i Perpignan garnisonerade 8:de lätta infanteri- 
regementet. Sednare underrättelser uppgifva bestämdt att 
Westée blifvit öfverste för ett regemente i Frankrike, och 
man tror sig hafva hört, att ban redan är nämnd till Ge- 
neral. 

(Källor: Sv. Konvers. Letlcon. — Muntliga underrättelser.) 



141 



WESTERDAHL, FRANS JOHANSSON. 



Frans Westerdahl, senior, föddes i Wcstervik d. 15 
åig. 1676. Fadreo Handiaoden Joban Jönsson, modren Si* 
plA Jönsdotter. Studerade i Westervik, Linköping, Upsala 
^194) och Lnnd (1702), Pedagog 1 Carlskrona 1704. Prest 
1905 ocb som Bataljonspredikant vid Östgötba Infanteri sand' 
Hl Pobien. Regementspastor ibm 1707, då armeen stod 1 
Btcbsen. I Ukraine blef lian 1708 af banger så maktlös, att 
kai på en tid ej kunde förråtta sitt embete. Ocb detta 
tånAe under det 9-åriga segertåget. Då det följande no- 
Yennlet börjat ?id Pultava, blef W. fången och förd tiil 
Hoskwa, sedan till Ufa bortom Kasan bland ''hedningar och 
Imrbarer.'' Fördes 1711 till Tobolsk i Siberien, der han 
1712 blef af Ryssarne, sedan de honom bakbnndit och till 
Jorden nedtryckt, så illa slagen, att låkarne gåfvo honom 
ISrlorad. Kom dock 1722 åter till Sverige, der han 1725 
lek Gladhammars och Westrams pastorat. Prost 1740. Död 
1749 den 4 Mars. — Gift 1725 med handlandens i Kalmar Glas 
Hetta yngsta dotter Catharina Elisabeth, som födde Johan 
Oas, sedan Kyrkoherde i Risinge, Frans, Akad. Råntemåstare 
i Upsala, Catharina Elisabeth, gift med Kyrkoherden Roselius 
i Gryt. Sonen Frans är kand såsom författare af en länge, 
■ed förtroende begagnad skrift om helsans bevarande af F. 
W., (egentligen grundande sig på C. v. Linnés förelåsnin- 
gar) Ups. 1764, 2:dra uppl. 1768, och at okyskhetens skaéUiga 
filjder 1772, Brännvinets öde i Sverige 1765, samt om mu» 
tors tagande och gifvande 1765: dessa sednare skrifter ut- 
gifne anonymt. Han utgaf ock Gust. Gaslanders Beskrlfn. 
om Svenska Allmogens sinnelag, seder m. m.; Stycket om 
Wistbo hårad i Småland 1774. (Förf. G. G. fick snubbor 
af sin Biskop för dylikt otheologiskt författareskap.) 

(K&llor: Ges. Biogr. Lex. — Likpred. of ver Fr. Jok. W. ned perso- 
nmlier 1748 af Aadr. Ståhle, P. et P. i OdeHSvl. — Weste|-Tika Ust. af 
Siren p. Ue. — HåhU Link. Herdaminne 2: 345.) 

— N. 

WESTERHOF, PEHR. 

Föddes i Westervik d. 19 Noy. 1701. Fadren Hand. 
landen Magnus Pehrsson, modren Cathar. Gertsdotter, dogo I 
hans späda år. Studerade i Linköping och Upsala (1718). 
E. O. Gancellist i K. Cancelliet 1720, Kongl. Secret. vid in- 



v 



142 Wbsterman, Anders. ' 

rikes CiTllexpeditioneu 1747. Var Bondeståndets Secreterai 
1740, 42 och 51. Samma stånds fallmåktigc i Riksens SI 
ders Contoir och Manaractur-Contoir. Död den 12 Febr. 17i 
Frn Nordenflycht besjöng honom och vänner låto 1762 öfrerbi 
nom slå en skådepenning* Omkring läses : multis ille , 
occidit. På frånsidan: Petrus Westerhof Ostro-Goihus Ei, 
Svee. a Seer. probata fidei et in omni vita eandoris. liti 
dan föreställer en opphöjd liksten med ett hnf?ad i öfrei 
raiiden; nedanför: en nr na Jemte en ntslicki och röki 
fackla. 

Vi anföra ur Nordenflychts poem den slutsats, som föyi 
de 1 slik poesi vanliga omdömen om alla dygder: 

Nu Tet du Antlig hvem han var, 
Des namn skal Xideböckren pryda, 
Det skal des varde evigt tjrda, 
At han biand manskor varit rar. 
Des minne lefver tusend' Ir. 

Och likvåL Infriade ej Palmblad 1 första serien af bok- 
stafven W. denna ^Uranles^ vexel, blott 95 år efter Bonde* 
ståndssecreterarens död, troligen emedan blott Garde dei. 
Médailles då erinrade sig detta namn, sedt 1 Skådepennings- 
registret. Men då någon häri fnnnit en bristande uppmärk- 
samhet mot den finkänsliga damen, må dessa rader hafra 
Inflntit. K ande någon vara ett ^Mänskomönster^ ur ^Ärlig- 
hetens"^ synpnnkt såsom Bondståndsgonvernear 1 740, 1 742 och 
1751, så ligger visserligen redan deri en rätt till ett äradt 
minne. 

(Källor: 8lvers Wettervlks kisi. p. S41. — Stm Riket KrSnlks Iftt 
p. 81. — Ges. Biogr. Lex.) 

— BT. 



WESTERMAN, ANDERS. 

Eharn namnknnnigast genom sina tvenne söner Sven Lil- 
jencrantz, Friherre, Lagman 1 Upland, Landshöfding, samt Joh. 
Liljencrantz, Grefve, Presid. i Gom.-Coll., Riksråd, Seraph.- 
Riddare, saknar han dock ej märkvärdighet för egen person. 
Född den 6 Mars 1672 1 Stockholm, der fadren Sveu W— n 
var sldenkrämare, enligt Fants och Låstboms Herdaminne, 
men jernkrämare, enligt Sv. Konv. Lex. Stndent i Dpsala 
1684, när Professoren G. Peringer förrättade den di vanliga 
ceremonien, att gjnta vinnm laetitl» på (den afhornades?) 
hnfvnd och inskänka sal sapientie 1 hans mnnn. Reste till 



WesTBRMAN, Afiders. 143 

Akademi 1690, der ban blef Pb. Gand. 1694. Då 
»nom pi Prof. HermellDs förslagr anbefaldt, att såsom 

Stipendiat orera pro Renato Carteslo, på samma sått, 
i Clcero orerade pro Arcbia PoSta, då visas slcalle, att 
ianska pbilosopbieo ej är ny, ej beller bör som onyttigr 

0€b förkastas. % Detta skedde d. 11 Mars 1694 inför 
itnlig sammankomst af lårda åbörare, ntan att den 
oratorn ^koxade i papperet."^ Lemnade Dorpt 1695. 
\gå på R. R. Gr. Ax. Wacbtmeisters kallelse 1697. 
ipredikant ?id Medevi. Adjunkt bos sin svårfar Jac. 
: i S. Jacob 1698. Magister i Pernau 1699» dit Dorpts 
sitet flyttades. £. O. Pastor vid Lifgardet 1703; föUde 
blen 1705. Ord. Pastor ocb Assessor i Fåltconsist. s. å. 

i främmande land spörja sin kära maka Inga Lysings 
ort efter det bon föd t bonom andra barnet; begge bar- 
efvo också snart bortryckta. Sedermera Bisk. Hamble 

lindra sorgen genom en på 71/2 ark tryckt likpredi- 
|)ersonalier på 2 ark ocb versar på latin ocb svenska 
/2 ark, der Job. Hermansson ocb Magnns Rydelins de- 
de som poeter. Följde arméen genom Poblen, Litbanen, 
iiien, Scblesien, Sacbsen ocb Ryssland. Fånge vid Pnl- 

Fördes till Moskan, men nndgick att föras i Gzarens 
åg. Sändes derpå till Solewitziogda. Höll der O llk- 
ningar öf?er svenska officerare ocb förrättade gnds- 
iB för svenska fångarne. Reste till Arcbangel 1714 
n vän Pastor Hicbaelis, som var ^pietlst^ Hemkom 
ocb återtog sin syssla vid Lifgardet. Kyrkoberde i 
1726. Blef blind i de sista lefnadsåren. Prost 1736. 
739. ""Älskade stillbet ocb undflydde allt tillfälle till 
iap. Hans väsende var nppriktigt, bans umgänge be- 
t Dtom vackra preststndier egde ban god insigt 1 la- 

språket, en värdig lärjunge af Prof. O. Hermelin. Han 
ig intill pietisterna, som i bans tid både bevarat mest 

apostoliska tidebvarfvets cbristendom. Genom denna 
lelse kunde ban leda mycken barmbertigbet till sina 
Bgar flrån de fria cbristna, som förnummo buru ^^Christi 

kan tvinga,^ 
ift med l:o Inga Lysing. 2:o Catbar. Gyllenkrook, 

af Assessoren i Åbo Hofrätt And. Gyllenkrook. Söner : 
MSb Joban, se ofvan. Anders, Tullskrifvare i Waxbolm, 
blott nämnd som student. Dotter: Cbrist. Maria, g. m. 
n i Gefle D:r E. Tegman, ""en af de vördnadsvärdaste 
r I sin tid/' 



144 Wbstbb8TRa>'d, Pehr. 

Skrifter: Prcd. på 22 Sond. efUr Tr. Broderlig förionlighet. Hl 
1710 i Solewiuiogda, tr. i Halle 1716. 

(Källor: pAHti oeb Lictboas Upi. HerdmaiBBe. ~ Sv. Kobt. 
— O. A. Hoablet Likpredikam öfver HutrB Inga ABdendotter 
MhT- ABdrea WetterMBBi Uafvasto autka, lYff,) 

— H. 



WESTERSTRAND, PEHR. 

Sven Jonsson, Skeppare 1 Westervik, både en son Joni 
som kallade slf Westerstrand, född 1673, li vilken börji 
stodera, sedan ban som sjöman besett både London ocb 
sabon, blef Prost 1 HJerstad, Gontractsprost, Riksdagsi 
1734, beskrlfvande sitt lefverne 1 200 latinska disttclii 
Hans son Sven Albert W. efterträdde sin far 1 HJortht 
var gift med fröken Sackensköld. Dennes son Jonas, gift ni 
Cbarl. H. Hallberg, bann ej längre på befordringsvägen ai 
till Gomminister 1 Ukna, der ban dog 1701. 

Pebr (enl. Håbis Link. Stifts Herdam. Sven Peter) W^ 
sterstrand föddes d. 27 Febr. 1 785, biträdde vid Landtmätar»^ 
förrättningar nnder det ban studerade på Linköpings Gjm^ 
naslnm, blef Stndent 1 Upsala 1803, Magister 1800. Réffl^ 
strator ocb Actnarle vid Generallandtmäterlcontoret 18I2k 
Revisor 1 General krigscommlssarlatet vid Svenska Arméen I 
Tyskland 1813. Revisor af Hannoverska regeringens räken- 
skaper öfver försträckningar till Svenska arméen 1814, di 
ban nppgaf en llqnidatiousplan, som var för Sverige gynsan 
ocb antogs äfven för liquider med andra makter. Fältkamrer 
1 Generalkrlgscommissarlatet s. å. Återgick 1816 till Gene- 
rallandtmäteriliontoret, ocb började samtidigt tjenstgöra 1 Stats- 
kontoret, der ban blef tillförordnad Kammarförvandt. Var 
vid 1817 års riksdag Kamrer vid Statsutskottet. Redogörare 
bos komlterade för salpeterärenderna 1818. Kamrer i Stats- 
contoret s. å. Kallad till Ledamot af Mnsikaliska Akademien 
1818. S. å. erböll nppdrag att utarbeta det af Rikets Ständer 
begärda formulär till en riksbufvudbok, bvllket gillades af Ri- 
kets Ständers revisorer 1821, ocb 1823 äfven af Statsutskottet, 
bvarefter det antogs till efterföljd vid uppgörande af alla 
bllfvande rlksbufvudböcker. (Härvid torde ej vara oskäligt 
att erinra, det arbetet med riksbufvud boken företogs, då 
Grefve 6. P. Wlrsén var Statscontorets Cbef, ocb att äf- 
ven dennes vedersakare tlllskrefvo bonom stor förtjenst af 
de nya redovisniugsformnläreu i rikshufvndboken, b vilken 
dock af W. på egen band utarbetades.) Statscommlssarie 
1824. Sekreterare i den 1827 tillsatta Gomltéen för 




WfiSTPAL, Johan von. 145 

(lerlng af arméens aflöoing^, utarbetande dervid ett löne- 
irlDgsförslagr, som sedan åtföljde K. M:ts tili Ständerna 
inet aflåtna proposition. Tillförordnad Kamrerare i Se- 
lerordensgillet s. i. R. N. 0. 1820. Ledamot i Ko- 
llens Hospitalsdirection s. ä. Secretcrare i Comitéen för 
itände af en förändrad lönereglering^ för indelta arméen 
10. Vice President i Statscontoret 163 1. Ledamot i Go- 
!n för salpeterärenderna s. å. Förste Directör Yid K. 
Hofkapell och spektakler 1832. President i Statskon- 
tt 8. å. Ledamot i den Gomité, som skalle afgifva förslag 
reglering af accorderna inom ?arfvade arméen 1833. 
irsledamot af Landtbrnksakademien s. å. G. m. St. K. 
HT N. O. 1836. Ordförande för Trollhåtte nya Kanal verks- 
IMag 1838. Fortfor att vara Ordf. i Direktionen för K. 
feleaterns pensionsinrättning 1840, då lian nppbörde med 
^te direktörsbefattningen vid nämnde tbeater. Adlad 1842. 
Brböll afsked från Presidentsembetet 1851. 

Slngmörna ocb siffrorna lia stämt ett ovanligt möte bos 
Berr W. Ocb de förra ba både sjnngit och skrifvit. Sjelf- 
■kilfven ledamot i alla komitéer af den mest prosaiska cha- 
Kakter, var ban lika sjelfskrifven i alla Stockholmska sam- 
Mnå I5r sallskapsglädje; ocb är fortfarande eu'^'bögt vördad^^ 
Stormästare i ''P. B.'' 

Gift med Christina Maria Wikmansson, som dog 1853. 
Ed dotter, Fröken Westerstrand, har som sångerska i 
bandet vonnit ed hedrande ryktbarhet. 

^krifler: Shakxpeare, Sammansvärjningen mot Julius Caesar. Fri öfvcrs., 
Sthm, 1839. — Sillsalatcn ; en samling lerzetter för karlrösten "buren i 
fickan af P. Westerstrand." — Metriska Öfversättningar, Sthm 1843. — 
Handbok i Arithmetiken eller SifTerräkneläran, Sthm 1850. — Dikter, 
Originaler och Ofvcrsättningar, Sthm 1853. 

(K&Uor.* äv.Konv.Lez. — Hähis LInk. stifts Herdaminne. — finskilda.) 

— N.. 

WEST FAL, JOHAN von. 

En bland de Tyska slägter, som skaffade sig anseende 
•cl Inflytande i Stockholm nnder 15:de seklet, kallade sig 
Westfal, ntan tvifvel för att utmärka sin börd från West- 
falea. Redan 1323 sålde Tord Bonde en gård i Faldlnge till 
Jalan Westfals (Johannis dictl Westfaal) söner för 70 mark 
penningar (Sy. Dipl. n:o 2384). Ridd. Knnt Folkesons och 
Skennlnge stads sigill hängdes tnder köpebrefvet. Joh. West- 
fM blcr Bisk. 1 Åbo 1370, död som Gesandt i Novogorod 1384. 
. R. L. III: 80. En Magnus Westfals son Johan Westfal steg npp på 

BIOGR. LEX. XXII. 10 



146 Wbstfal, Johan von. 

Stoekbolmff Borgmastarestol 1 en tid, då detta embete både t 
politisk Ylgt. 1415 var ban redan Borgmästare ocb dog II 
Flera bans ättlingar trålTas på samma stoK Sonen JM 
West fal yar Borgmästare 1 Stockbolm 1417, sannolikt efterlfj 
af sin bror Hans West fal, som träffas i embetet 1430 i 
dog 1441. Samtidigt med bonom var bans svåger Wlil 
Nagel Borgmästare, gift med en Joban Westfals dotter. 1 
ras dotter Märta Nagel blef gift med Borgmästaren i K 
sterås Gereka Dettmarsson. Hans Westfals son Lambf% 
West fal. Rådman 1 Stockbolm 1441, framträder som Borgi 
stare 1450 — 55. Dennes son Hans eller Johannts WeH 
var Rådman 1 Stockbolm 1473—83. Fick tillstånd att id 
bergsbruk vid ö. Sllfberget 1483, för att derlgenom vIb 
ersättning för fordringar bos Mårten Borneman. Han bi 
sjelf varit skyldig MJirten Sklnnare en större somma « 
derföre lemnat Gnnnarsbo i Aspeboda socken i pant 
son Hans West fal var Byaman i Stockbolm 1512. Brodi 
Jacob West fal var Bergsman vid Kopparberget 1539; bod< 
sedan ban 1532 af K. Gnstaf I..återfått Gnnnarsbo, på sa 
ma gård. Lefde ännu 1553. Ännu både slägten ej kaai 
trånga nr Borgaradien upp till Ridderskapsadlen ; men sau 
likt möte vi en gren af denna nationaliserade slågt i i 
Johan West fal, bvilken adlade^ 1689 med namnet Joh. x 
Westphal, introd. n:o 1186 år 1693. 

Han var född på Klubbogård i Näs socken I Upland 
18 Sept. 1636. Hans farfar Peter Westfal både efterlemi 
en son med samma namn, som dog 1652 såsom Sterbbu» 
rator i det adliga Sacklska buset, gift med Margar. Brai 
borg, bvars far Job. Brandburg var Commendant I Rlj 
Joban Westfal blef, efter anlagda studier ocb^ utrikes res* 
Kammarskrifvare i Kammar-Gollegium 1660, samt I Sta 
Contoret 1662. Kom sedan i ^Riksenkedrottningens'' tjeJ 
såsom Drottning Hedvig Eleonoras Hofbokbållare 1665, Ka 
rerare i Lifgedinget 1671. Såsom adlad ocb introducei 
blef ban Hauptman öfver Lifgedinget, Gripsbolms, Eskilstu 
ocb Strömsbolms län. Afskedad 1705. 

Han* må bär intagas såsom en af de få, bvllka, efl 
Aristokratiens fall genom reductionen, frivilligt byg^ c 
väl utrustat kyrkor. Hauptman 'v. W., som 1703 bUf 
gift med Friberrinnan Brita Magd. Fleetwood, dotter af O 
Gust. Miles Fleetwood, men dog barnlös den 24 Härs 171 
begrafven i Taxinge kyrka (under Mariefred), både af eg 
medel byggt denna kyrka, gifvit till densamma klocki 



WbstgOtb, Arvid Gustafson. 147 

aiurtol, altartafla, samt ^^alla öfrlga en kyrkas skrudar och 
lÉlseT, 4yra ocll kostbara/' 
Med lonom ntslocknade detta namn, som då i 400 är 

1 oafbrnten följd träffats 1 vårt fädernesland. 

Vt må härvid erkänna vår okunnighet, om Arnold WesU 

som blef .Phllös. Magister i Leipzig, sedan Decret Doct. 

Professor i Jur. Fac. och Rectör Acad. i Leipzig, 

gen död 1466 som Biskop i Ltlbeck, varit af den Stock- 

~a Borgmåstareslägten. 

;«(K&llor; IHpL Dalee. — Dipl. Svec. — v. Stiernn. H6fd. Minne och 
AdtlOMtr. — Jdchera GeL Lex.) 

a' — N. 



■WESTCÖTE, ARVID, NILS ARVIDSSON, ANDERS, 

CLAS ANDERSSON, LASSE. 

1. WESTGÖTE, ARVID GUSTAFSSON. 

^ 1 KoBUf Gnstaf I:s hjeltesaga möta vi ej några Jem- 
kir, sisoa i de sednare stora Ronnngarnes. Då Gustaf 
fir omfftfii af en Axel Oxenstjerna, en Jacob De ia Gardie, 
iGutaf Horn, en Johan Baner; Carl Gustaf af en Torstens- 
en Wittenberg, en Wrangel o. s. v.; så står Gustaf I 
de förgätne Höfvidsmånnen Lares Olnfsson, Arvid West- 
Nils Arvidsson, Peter Fredag o. d.. Just då han grund- 
drt svenska Konungariket, brutet ur Unionens förbund, 
tvilket storverk efterverlden dock alltjemt talat med den 
bemdran. Och når de sednare Konungarne ökade 
adel och högadel med sina trognaste tjenares ått- 
\ aå kinna vi knappt hvilka slågter Gustafs kämpar 
och om kögst få ätter på vårt Riddarhus kunna vi 
aii ånras stamfader uppirädde med Konungariket i ffu- 
Erikssons tid. Var det af politik eller tillfälligtvis 
gamle Gnstaf tog alljemt dem, han fann skickligast, 
hanseende till deras fäders förtjenster af hans upphö- 
oeh af Sveriges bildande till ett särskildt sjelfständigt 
:e7 Ingick också i den politiken förkärlek för 
I, som fiDgo honom att tncka för sin upphöjelse, helst de 
lätt knnde, likt Ture Jönsson, kasta om och då vara 
genom sina slägtförbindelser? Emellertid är skäl att 

fm appmarksamhet åt detta så egna förhållande. Sven- 
t Akademien har i de årliga minnestalen under nära 70 
lafi ^M enda minnespenning åt Gnstaf I:s män — den äf- 



148 WbitgOtb, Arvid Guåiafuoi^ 

ven noder sednare regeoter framstående Jacob Bagge, 
plebejiska namn, som riksgruDdlaggarnes, bör nan ej n 
Tid dessa bögtlder, då.medeltlds- eller utifrån inkomna 
namn krlngfladdras af åskor ocb norrsken samt.krin 
af rosor och liljor i rers ocb prosa. I alla PIntareher 
Pantbeoner ocb Blograpblska Lexica får man lisa 1 
varlantes om bedrifterna inder 1 7:de seklet af man, som 
till vår äldsta korstågsadel, d. v. s. vår nnionsadel eller 
med utlandska namn hofvcrande GrefVars ocb Baroners 
Men dessa, som grundlade Sveriges monarcbl efter up; 
onlon, sjelfve balsbuggne eller sparade af Gustaf, di 
bvilkas ättlingar snart noder Gustafs barn ocb barn! 
ondantråogdes af nya storbeter, bafYa blifvit mera fö _ 
än sagans bjeltar omkring Odin, då ban grundlade & 
tbrooeo. 

Böra vi ej mana till en reaction mot denna riktnii 
då nu så mången ^reaction^ blomstrar? Böra vi ej särs! 
belysa Gustaf f:s man, buru klanglösa ån deras namn 
Då vi se på vår namnlista, finna vi, att de fLeste na 
klang i många baften år utländsk. EJ bafva vi för des 
ländska börden bort förbigå verkligen minnesvärda mäi; 
vi böra blidka vår fosterlaodskäosla geoom att också i 1^ 
framdraga förgätoa meo ärevärda Sveoska namn» Hå d 
läoda till vår ursäkt bos dem, som koota öfver Wåog 
tens, Wlosetorpaslägteos ocb Westgöteroas så utförliga 
grapbier! 

Wi bekäona, att vi om gaoska få af K. Gustaf 1:8 
ej adlade mäo med lika tilloamn kunnat utreda deras inl 
des slägtskap, äfven der en sådan är sannolik. Tillna 
voro änou al^för tillfälliga, för att i detta bänseende 
leda oss. Så bära många namnet Westgöte, som vistas laai 
landskaper, men voro komna från Westergötland. Att d 
Westgöte var ett slägtoamo, liksom Opländoiog och (Sv 
Skaaoing visar sig tydligt Striooholm uppglfver i K. 6 
historia p. 88 att Nil^ Arvidssoo var Arvid Westgötes b 
meo då Arvid W. kallas i urkuoderoa GuBtafaon, måste 
en balfbroder allena kunna vara i fråga. Slägtskap måste e 
lertid Striooholm bafva fuooit dem emellan. Då Gustaf r 
1521 från Wadstena sände som höfvidsmän Arvid Wati 
(L. c. I. p: 90), haos broder Nils Arvidsson och dennes b 
Bengt Arvidsson (L. c. p. 90) samt Henrik Jönsson till _ 
på Åland (p. 88), och vi finna, att dennes dotter blef 1 
enka efter en Joen Westgöte, som 1558 var fogde på K 
holms slott, meo 1563 halshöggs såsom delaktig i det He 



WbstgOtb, Arvid Ousia/$son. ]4tt 

Lans opprorsforsök, deri Ståthållaren på Åbo Clas Aoders- 
Wtitgöte yar delaktig och åfveDledes afråttades, hvaref- 
cn JÖDS Westgöte har på eo af Glas ADderssoos egen- 
r sin riddarrnstnlDf ; så år visst skål, att antaga det de 
aifsntredniug flrån dessa tider så kallade WestgUtarne aro 
[ttngar. Men håra nära, ha ?1 ej knnnat ntreda. 
I|tl bland de vackraste minnen inom Gnstaf I:s kåmpa- 
n bar Anrld Westgdte efterlemnat. Han förtjenar ej 
att rara nåmnd hår och der på historiens blad. Hans 
bor ställas bland de framstå i kåmparnnden omkring 
store Konnng. Man bör på ett ställe få se hvad efter- 
len om honom känner. Först få ?1 medglfva, att vi om 
bord veta intet. Det ser nt som han ej ens haft ett 
lirke. Åtminstone fäster han intet dylikt Jemte ädlln- 
rnes, då ban i bref skrlfvlt: Jag Arvid Westgöte. Men 
tttt namn betraktar han som tillnamn, äfven der han kallas 
ipaare, ehnra man ej finner honom hafva något närmare 
kallande till Westergötland. Hafva vi ej här en af Gn- 
1-3 egna Adelsmän? En förtjensternas ättling? Då vi 
göra bans bekantskap är han^K. Gbrlstlerns man i den 
I, som R. R. Knnt Sparre till Ängsö nppbndat, och med 
Lea Gnstaf Eriksson skiftade hngg vid Westerås 1521 . 
Arvid 20 år deréfter skildras såsom gråhårlg, må han 
bä varit en mogen man; och som han 2 år derefter redan 
gift ocb har barn, så är skäl att redan här erinra, det 
var gift med Karin, dotter af Erik Thnresson Bjelke, 
Ken berre var en svensk Drottnings brorsson (Fm Karin 
en annan Svensk Drottnings fars faster) och således sin 
I, R, R. Knnt Sparres, frände. (Knnt Sparres syster var 
med Arn Karins farbror.) Hade egna förtjenster, eller 
rlekens allmakt, eller regentens gnnst, eller detta allt i 
ling beredt honom en dylik slägtförbiudelse? Eller hade 
én för oss okänd högadlig börd? VI erinra i den hän- 
att en Arvid Gustaftson fornt hade gift sig med en 
[e-dotter. Det var när Margareta Bengtsdotter Bjelke 
gift med Arvid Gustafsson Sparre. Som vår Arvid Ga- 
rn blef anställd 1 Östergötland, Småland och Dalarne 
ban månne der blifvit, såsom född i Westergötland, kallad 
Westgöte, hvilket namn han behöll och som sedan följt ho- 
it Der voro då herrar till Heliekis, ibland hvilka nam- 
Guitaf förekom. Lage Gnstafsson Sparre till Hellekis 
Tborstorp var R. R. 1450. Dock träffas namnet Gustaf 
ren Inom Westgötaslägten Tre Rosor till Horsbaga ocb 
le Arvid ocb Gustaf inom den också 1 Westergötland bo- 



150 Wbbtgötb, Arvid Ouiiafssom, 

fasta Stenbocks-åtteo ; men intet ger imledning att hi 
en adlig batardgreD år 1 fråga. 

De K. Christiern ånnn trogna. Rldsherrarne liade 

lats bos berr Kont Sparre på Angso, liyilken redai 

förmanat Gustaf Eriksson att afstå från sitt nppror. 

maningsbref utsändes ock till Helsingland ocli Dålarae. 

berr Knut blef innesluten, ock snart derefter skjuten 

sterås, då Arvid befann sig i en tropp utan hafti 

Gustaf uppenbarade deremot ett snille, som lofrade 1 

framgång, når han, varnad af Peder Uglas öde, stogj 

vinfaten i Westerås, förklarande att han hellre såg vii 

ån sina krigares blod. Derpå såg han en mängd a4 

allmoge skynda till befrielsefanan. Biand dessa ansågs 

W. vara den mest betydande personen. Han hade dl 

det anseende som KrigsöfVerste, att Gustaf stramt sån 

nom i spetsen för en ej ringa hår, för att belägra St( 

och eröfra Östergötbland, ett uppdrag aom lyckades i 

ån väl någon vågade hoppas. Han kom först till Wi 

der Biskop Hans Brask, Östergötlands främste man, 

sig. Rrigsöfversten låt med klockorna kalla stadem 

vanare tillsammans, gick sjelf upp i Rådhuset och l 

' om de ville tillsåga hans Herre Gustaf tro och lydna 

svaret dröjde, befallde han sina krigare att kringräni 

huset och förnyade frågan. Nu följde svar af folket, i 

skopen teg. En stor del af ungdomen i staden ingick i 

leder. Fortglok så i andra städer med liknande utgång, i 

med en iinsenligt ökad här stod utanför Stegeborg. 

Norrby kom ditseglande, förande 300 man ryttare 

Arvid mötte modfuli, oaktadt han blott hade 38 fy ti 

3 rotar knektar. Anfallet var så kraftigt, att Norr 

plats undkom. B. v. Melen insattes i stäliet för 2:n 

skar på fästningen, men måste innan årets slut öfv< 

henne till Arvid. Bernt v. M. gick då ejelf i Gustafs 

Norrby kom, okunnig härom; och var glad att kunni 

flykten undsätta sig. När Gustaf anlände, hade öfverst 

redan eröfrat Östgöta-allmogens sinnen för befriaren. 

rådde att med våld bemöta Brasks ännu fortfarande 

Men Gustaf skref hellre ett höfligt bref. Arvid i 

dock 'med sina troppar mot Munkeboda. Ifrån de 

vexlades en mängd höfliga bref mellan Bfskopen, Gusta: 

son och Arvid Westgöte. Nu behöll Gustaf Arvids 

armée och, med den andra hälften gick Arvid till 

arméen vid Stockholm. Afgick derifrån till Kalmar, 

fick Lilbska bjelptroppar och belägrade staden i s 



WbstoOtb, Arvid Guiiafison.' 151 

U ' Men inom årets slut har Strlnnholm fannlt honooi 
ke ^brodren^ HöfYidsmannen Nils Arvidsson och Hen- 
Jonsson fUl Haga samt Nils Arvidssons broder Bengt 
MQa befrielsekriget i Finland. Framför Åbo slott lade 

enligt SMnnholm, Arvid Westgöte med sin krigsmakt 

24 Nov., ehnrn Tegel blott der nämner Nils och Bengt 
MsBÖDer. Svenskarne måste dock draga sig till Sverige 
r 4en gången. A. W. synes derpå åter vid Kalmar, nt- 
Id ttll Konungens fogde på slottet, neml. att tilltråda då 

eiM^ats. Härvid biträdde R. R. Peder Hansson af Wal- 
I <af Forstenaslågten); men sedan Kalmar 4:de dag pingst 
iS erdf^ats, intog Arvid hela Öland. Han blef sedan 
ttstoftei på Stegeborg 1525. Då Gastaf åter, efter B. v. 
lens förråden, blifvit Herre öfver Kalmar slott, antvardade 
I del med Kalmar lån i Arvids hånder och drog åter till 
aid. K. Gnstaf hade då åfven ett skål att belöna Arvid, 
Hr att denne skjutits genom låret af en gammal skytt, 
ben nåttade efter K. Gnstaf. Först afviste Arvid Ami- 
Norrbys skeppshöfding Severin Bron, men når Brun kom 
r, blef han dödad. Vid den tiden ansågs Arvid W. kunna 
iiga, nast några Biskopar och Rikets Marsk, i betalnin- 

af Lilbska gålden. Han råknas i taxeringslångden bland 
yiBdnlngarne, nåmnd nast efter Biskop Ingemar och Thure 
Ue. Var det som rik frelseman, rik ofrelse eller såsom 
shafvare af stor förlåning i Kalmar, eller af stort nit, 

deltog så mårkligt i denna skattgifning? 

Till prof på brefvexlingen mellan Biskop Brask och 
id, må (i sanmandrag) anföras, det Brask skref till svar 
i Madesjö julafton 1526 på Arvids bref om Herr Lares 
Mda (en prest): ^Det J ursåktat, år det minsta 1 allt 
Jag har emot Herr Lares. Så har Herr Olof 1 Asby 

annan prest) skamligt be^ugit sin Biskop på heder och 
. Derom har en min fadder (Vetter, frånde) mig tillskrif- 

J lofvade oss att edra fogdar på Oland ej skulle befatta 
med kyrkans saker. Den tveglfta karlen på Öland hade 
alysts. Låt ej partiet 1 Arby, som gjort hemgång i 
igby, bli onåpst. Tag borgen af borgaren Matts för 
B skåndeliga tal emot oss"^ (Handl. rör. Skand. XIV. p. 
f.). 1526 d. 12 Juli skref Biskopen till Arvids hustru, 
1 k. Vedder och besynnerlige gode vån^', att bon ville förmå 
1é att ej göra öfvervåld mot Biskopen, som aktade ho- 
I som en god granne, bad helsa gudsonen och alla de k. 
len ; men till Tore Jönsson skrefs, att Arvid grep prester 

prostar, röfvade biskopsvånnernas hastar, låt hustrur 



152 WbstoOtb, Arvid GuUafååov^ 

ligga i borsang m. m. Den 2 Sept skref Biskop Hans 
Linköping med Magister Göran frin Kalmar, i anledning 
ArTids påstående, att det ej var oritt, att han laggt qi 
stad på bispens oxar ocb dess syenners * hastar, ett bi 
deri Biskopen förfäktade att det alltid var orätt kvad 
sjordes mot lagen. ^J skrlfver att orätt var snarare på 
dra sidan. Veten, att vi i vintras bad er rätta om 
klerker, svenner eller hvem som helst gjorde orätt Mea 
hafver låtit gripa, stockat ocb beskattat våra klerker 
deras domare, mot lagen, som bjuder, att om lekman 
något mot klerk, skall han söka honom inför hans doi 
Vi hålla oss vid vår lag och ej vid något romarestycke, 
J säger, föröfrigt äro de ej alla onde eom varit i Rom, 
heller äro de alla goda^ som aldrig komma dit. I alla Ii 
der finnas onda och goda. Gör väl och rätter eder sjel 
Vår nådige Herre kan ej vilja att J så gör. Då vi hafnbf 
så många fiender ntöm landets gränsor, vore Ju bäst vart 
eniga här hemma. BJnder oss härpå ett visst svar, A* 
vilja vi rätta oss derefter. Helsa vår k. Vedder och Gndsoi» 
med många goda nätter.'^ (L. c. XVI p. 13.) 

Den frtnnka (Vetter), som helsas, är tydligen fra Öfver- 
stinnan i vår tids språk, gadsonen ett dessa makars barn. 

1527 i Jan. var Arvid W. Befallningsman i Dalarne, då 
K. Gustaf befalite honom att beglfva sig till Upsala vid Di- 
stingen (Dipl. Dalec. n:o 389). 1527 den 16 Haj var Arvid 
W. dragen neder åt Kalmar, så att en annan nu måste be- 
fråga och underrätta Kungen om något argt stycke förehades 
i Dalarne. 1528 den 4 Maj var Arvid W. närvarande vM 
tinget i Hedemora såsom Konungens befallningsman i Dala. 

1529 den 10 Jan. skref den tappre Krigsöfversten ett brcf i 
Gagnef: jak Ar/fvedher Wesgotthe myn käres nad befetnygxman 
i dalle; men synes, som vi redan nämnt, ej hafVa haft ett 
sigill att sätta under tingsbeviset. 1529 den 5 Apr. var A. 
W. Väpnare ocb K. Befallningsman i Tuna. S. å. d. 24 Apr. 
tackade K. Gustaf i ett öppet bref Dala-allmogen, derför att 
den varit ^Oss älskelige troman Arvid We^tgöte hörige lydoghe 
oc velvillioghe på vare vegnc.'' 1529 den 24 Jun. satt Arv. W, 
i rätten, nämnd framför Ridd. Sigv. Ribbing, B. R. Thord 
Bonde och Gustaf Olofsson Stenbock, då Måns Bryntesson och 
Nils Winge dömdes till döden, men Arvids svåger Thure Eriks- 
son BJelke fick nåd. Dervid åberopas dock A. W — s svärmor 
Gun. Jobansdotter Bese såsom med sin förebön verksammast 

1530 den 25 Jan. var ännu Arv. W. Dalahöfding, sändande 
aln Gapellan Herr Beoigt med 29 timmer gråverk, utgörande 



Westoötb, Arvid Oustaftion. 153 

lUesklimen till KonnDgen. 1537 se ?i honom såsom fogde 
rer Biskopssakerna (de redncerade kyrkogodsen) på Öland, 
jbBar sstad samt N. och S. Möre. Som sådan blef han fore- 
ll för Nils Dackes hat; och när denne Röfvarhöfding 1542 
I in atl Halitorps och Woxtorps socknar, 3 mil från Kal- 
Ifr, ftnnos 3 herrar 1 Pastoratet att plundra och mörda: 
iibi. Slätte pi Gråskål, som låg dödssjnk, Häradsfogden 
Di Larsson, som bodde i Woxtorps by, och den tappre 
nr. Westgöté, ^en dngelig Hofman"^. Bodde han också i 
Gixtorp, eller månne ej på Wärnanäs, såsom en förläning 
'K. Gostaf? Han bands vid ett träd, ett pilskott från går- 
B^ dit lian släpats 1 det gråa håret, och sköts till döds 
ed lod och pilar. Det synes skett vid Woxtorp, dit Arvid 
rts som fånge, om han ej bodde der Häradsfogden nttryck- 
leB siges bott. Efter den tiden är Wärnanäs 1 Konungens 
pui händer. 

VI se här att Dacke var trogen den grundsats, 0. Hyltén- 
iTalllBS gifvlt honom i Dackefejden, historiskt skådespel, 
n han förklarar, att 

rätten ligger sist i spJutstångs-ända, 
kännande, att 

^Met var en sanning, som mitt hela lif, 
en blodig sanning.^^ 

Med sjelfva detta råa anfall bröt Dacke, och med honom 
!t svenska bondnpproret, sin sista lans. Då Arvid W. stu- 
lie, hade hans Konungs thron redan genom hans och an- 
re redlige svenska mäns ridderliga nitälskan blifvit så fast 
randad, att den nu redan trotsat 3:ne seklers alla stormar, 
tan att grundvalen gifvlt sig. 

Står ej bland Gustafs kämpar Arvid Gustafsson för 
» I en ganska skön dager? Från Balundsås till Wox- 
frp ligger en 20-årig bana utan minsta fläck, under det så 
luga af Gustafs vänner sveko. Han eröfrade Östergötland 
I i^ng och Småland 2:ne gånger och han hade dervid att 
lapa med den tigande Brask och den snabbseglandé Norrby, 
ena 2:ne största män 1 flendeledet. Då han är Dalajhöfding, 
I år allt lugnt 1 detta så lätt upprörda landskap. 

Både Brask och Norrby flydde det rike der Arvid Gu- 
U^n lugnt skötte ^Biskopssakerna"" åt K. Gustaf, den 
Vangeliska lärans Matathias, h vilkens verk skulle fullkom- 
is under en K. Gustaf II, denna läras Judas Maccabeus. 
i, som njuta af frukterna, må tacksamt minnas dem som 
dde nnder stormen. 

Vi ha nämnt, att Arvid var gift med Riksrådet och 
Idaren Erik Thuressou Bjelkes till Benhammar dotter Ka- 



154 WbstoOtb, An^id Gustaftåm. 

rifl, hvilken var enka efter Tönne Eriksson Tott. Heai 
mor Gaoilla Bese liade sett segerbafvan på den nyfödde 
staf Eriksson. Hennes förbön hade frilst sonen, R. R. oeb 
Thnre Eriksson BJelke, från bötfelssvårdet 1529, då Måns Br 
tessons och Nils Wincres hnfimden fölle. Om Brasks gndi 
kanna vi alls Intet. Herr Lectoir Carlmark, som grnndli 
ransakat Skaras häfdagömmor, har godhetsfnllt meddelat. 
Ingen son öfverlefde fadren; men att en dotter Anaa 
gift med Jöns Ulfsson Soop till Wada och Botna (1 
socken, Roslagen), hvilken förseglade bland adlen K. Gösta 
testamente 1560, ånnn lefVande 1570. Efter hans död 
sig Anna Arvidsdotter Westgöte med Johan Andersson, hvll-' 
ken af hennes son i första giftet Erik Soop blef ihjalslagei. 
Då bad icke allenast hon sjelf för fadermördaren, atan be- 
vekte firn Ebba Lejonhnfvnd, född Liljehöök, att skrifva till 
Prinsessan Elisabeth att hon ville becUa för denne Arvid 
Westgötes dotterson, hvilken stnckit sig nnder ryttarne i 
Finland, men npptåckts. Prinsessans bref läses i Handl. rör. 
Skaod. Hist. IX. p. 67, och må derntnr meddelas; "Så låta vi 
vår käre morbrorhnstrn med samt oftebenämnda hnstrn Anna 
på Bottna till Svar gnnstligen och kärligen förnimma, att 
ändock, Gnd bättre, saken är ond nti sig sjelf, dock likväl 
vilja vi gerna så mycket oss någontid möjligt vara kan, 
både för vår k. m. br. hnstms förbön så ock för den fattige 

värnlösa qvlnnans sknll förhjelpa hennes sak hår- 

ntinnan till det bästa.'' Stockholm d. 4 Dec 1577. 

Enligt K. Johans bref af den 19 Jnli 1581 till Fältöfverste 
Pontns De la Gardle, blef Erik Soop skild vid hjelm ocli 
sköld samt halshuggen. Anna Westgöte lefde ännn, enka, 
1595. Då Erik Jönsson är gift före 1577, må han väl an- 
tagas född omkring 1550, modren således omkring 1530. 
Uti Wilskmanska samlingaroe i Skara har Herr Lector Carl- 
mark fnnoit antecknadt: ''Om Arv. Westgöte se Dissert. de 
Arce Calmariensi p. 15 (sannolikt Prieside Andr. Groenwall, 
resp. Er. Catonio, Ups. 1735), Tegel p. 107, (der det 
namnes, hhrn K. Gnstaf antvardade Kalmar åt Arv. W. 1525). 
Hist. des revolutions de Svéde p. Vertot p. 297: (Arvide 
Seigneur considerable dans la Gothie occidentale) & Rhyz. 
Monasteriologie p. 261. (Ridd. Arvid Westgöte var 1528 på 
ett ting i Dalarne der en gåfVa af en Engelbrecht och dess 
hnstm Ingeborg till Hnsaby kloster stadfästades); Grabbs 
Breviariilm Gustav, p. 35. 26. 28.'' 

Vi bifoga den Fru A. Westgötes stamtafla, som Herr 
Lector Garlmark meddelat ur Cod. GyHenhaal n:o 116: 



WsiTGOTB, Arvid Gustafssan. 155 

Karins till Benhammar slägt och anor: 
,^ Kettil. 

N. N. g. m. H[r Stephan Rörikssou. 
Nils KetUlssoo (Bjelke, Ridd. Riksråd 1322). 
Tbare Kettilsson (BJelke, Ridd. Lagman i Wåreod. 
DipL Sv. III. 212. 277. 411. 413—15 &c.). 
l^ . . Sten Tlmresson, Marsk. 
, Efik Tharesson. 

. Bengt Tlmresson g. m. Ingeborg, Måns Gndiaarssons 
dotter, som sedan blef g. m. Erngissie Sonesson, Jarl. 
•. • Sten Bengtsson till Marienberg, Marsk, g. m. Karin 
flolttngersdotter. 
.... Karin g. m. Lars Ulfsson. 

KiJerstin g. m. Håns Gustafsson. 

.... Cbristlna g. n. Peder PioTidsson. 
• • . . • Sten Pedersson. 
. . '• . Tlinre Stensson. 

Tlinre Thnresson. 

.•••.. Pehr Tbnresson. 

Sten Tbnresson till Rafvelsta. 

« Erik Tbnresson g. m. Gunnil. * 

Karin g. m. l.*o Tönne Eriksson, 2:o Arvid 

Westgöte. 

Marta Tönnesdotter g. m. Jöran Hansson. 

Tönne Jöransson. 

Brita g. m. Svante Eriksson. 

Ingeborg Tönnesdotter g. m. Jöiis Knntss. 

(Karck). 

Elin Jönsdotter g. m. Ivar Månsson. 

. • . .^ . . . Erik Tönnesson g. m. Ermgård, Lars Sigr 
. . gess. dotter. 

Lars Eriksson. 

Tönne Eriksson till Skebo. 

Erik Töonesson. 

Anna Arvidsdotter g. m. l:o Jöns Ulfsson 

till Botna, 2:o Joban Andersson. 
Herr Lectom yttrar vid meddelandet: ^^Orsaken att i 
härvarande pnblika handlingar all underrättelse om dem, 
80B kallat sig Westgöte, saknas, synes vara, att ingeo af 
dem här haft någon befattning eller här varit bosatta. Hn- 
rtvida några bland dessa Westgötar varit af en ätt, som i 
likhet med ''Svarte Skåningar*' nyttjat detta som ett alägt- 
naim, eller såsom Upländning, Dalkarl m. fl., sannolikt be- 
konunit deras tillnamn af födelseorten, derom vågar Jag af 



15C Westgötb, liUs Arvidsion. 

I>ri3faa(le kåoDédom ej yttra mlgr,^' (anmärkande nigras 
vapen); och då må andra sannerligen tiga. 

2. WESTGÖTE, NILS ARVIDSSON. 

JJnåer namn af Arvid West;;ötes broder sändes 
Arvidsson som Höfvidsman och Öfverste i Septemb^ 
från Östergötland till Åbo, der Jnnker Thomas hade å 
inne å K. Chrlstierns vägnar. N. A— s Llentenant (Oft 
Lientenant) var Henrik Jönsson till Haga på Åland, sed 
känd som Joen Westgötes svärfar. Till denne gåfri 
många rättsinniga hofmän, både af adel och oadel, som 
benägna att alldeles' nederlägga K. Chrlstierns parti. I 
dessa var en partlgängare Mils Grabbe till Grabbacka, 
knnde sjelf 12:te gå emot 2—300 och drifva dem nodai 
att han väckte mer fraktan än hela Nils Arvidssons ö 
härskara^ Den 24 Nov. bestallade Hofvidsmannen Nils 
vidsson Åbo slott sedan Biskop Arv. Knrck skaffat b 
förråd af bössor, lod, krnt och hofmän. Vid ett utfall i 
före Jnl blef Höfvidsmannens broder Bengt Arvidsson ti 
då Jnnker Thomas lät hänga honom utanför slottsmi 
h vilket betaltes, med lika mynt, då Thomas kom i K. Ga 
våld. Vi erinra oss att han såsom adelsman pockad 
bättre snöre än det plebejiska bastrepet, hvilket han I 
bestått Arvidssonen och derför sjelf fick i gengäld. 

I Mars månad 1522 måste Nils Arvidsson draga sig 
dan för den Severin Norrby, hvilken sedan förjagad 
Sverige af Nils Anderssons broder, Arvid Westgöte, mei 
Nils lemnade Åbo åt Chrlstierns man, lät han först en 
neläst^kriit springa i luften, liggande i ett stenhus non 
ån i Åbo stad, så att nästan hela staden förderfvades d 
Drog så, Jemte R. R. Erik Flemmlng npp till Janikale 
der man, med Grabbe i sällskap, ville utvänta Norrby., 
denne ansåg bäst att Icke komma.,. Då lemnades Flnläni 
Nils Grabbe, och Riksrådet Qch Öfversten drogo till Gi 
me4 största antalet af krigsfolket. Det är sannolikt, att 
Erik Fleming sedan eröfrade Finska flottan och Jnnker Tho 
gick i fällan, och derpå hängdes med bastrepet i en ek 
Tönnelsö*, Bengt Arvidssons broder Icke varit den minst v 
sanime, hvilken hade en broders hängning att hämnas 
något som man må tänka på som förklaringsgrund, när 
1 Gyllengranats Sjökrigshistoria läser (p. 99) om det bei 
nerliga och folkrättsstridiga i hängandet af Jnnker Thoi 
Den Jöns Westgöte, som samma år var en förrädare, ka 



\ WbstqOtb, Änders. 197 

tara den som omtalas 30—40 år derefter, emedan lian blef 
afråttad« sedan '^pergamentet tlinnits i Jöns Westgötes hoior** 
1522. A pergamentet både Biskop Didrlk Slaghök och Ge- 
Tlns Holst skriflit sina namn. 

1545 år en Nils Westgöte K. Gostafs befallningsman 
jl Linköpingsgård och nnderllggande härader. Var det 
samme Höfdiog? l^Zi den 7 Febr. dömde Riksens rid 
sed ilera meniga af adelen samt Borgmästare och Råd 1 
Stockholm öfver Arendt Pehrsson (Ornflyckt) på Rankhyttan, 
Ingel Hansson, Måns Nilsson m. fl. Näst före Staffan Sasse 
Bimnes bland menige adlen Nils Arffredsson, som sannolikt 
år den då bekante Höfyldsmannen. Kallas här Väpnare. 

— N. 

% 
V 

3. WEST GÖTE, ANDERS. 

Anders Westgöte skref sig till Wljk och Kockis, ntan 
tvlf?el det Wljk, som sedan blef Wlks knogsladngård ntanför 
Helsingfors. Han hade måhända bllfvlt kallad Westgöte, så- 
som frände till 2:ne Westgötar, sin svärfar Jöns W. och 
dennes broder Joen Westgöie, begge söner, enligt y. Stlern- 
man, af Pehr Larsson i Torpa (det Stenbocklska herresätet 
i Westergötland 7) och Asa Jönsdotter på DUlö, af hvllka 
Joen blef 1558 fogde på Kastellholms slott på Åland, delak- 
tig, som härofvan nämndes, i det npprorsförsök till Hertig 
Johans förmån 1563, som kostade Anders Westgötes son Glas 
liftet, och efter hyilken slottsherres på Åland afrättnlng dess 
enka Anna på Myckelnäs lefde, dotter af Henrik Jönsson^ 
Nils Arvidssons gamle Llentenant, som skref sig till Haga 
på Åland. Jöns Westgöte hade som väpnare fått en stående 
korp till sköldemärke, skref sig till Wäxlö (1 Finland), hade 
redan 1525 bllfvlt Slottslofven på Wlborgs slott och stad, 
och samma år Fogde på Åbo, Ranmo och öfver Ranmo län, 
hvarmed han fortfor 1527. 1542 var han Slottslofven på 
Stockholms slott och län. Gift med en Olof Olofssons enka 
KJerstln, hvllken möjligen är fru ''Kjerstln till Wäziö'', enl. 
Cod. Gyllenhaal n:o 246 dotter af Glas Henriksson Horn. 
Wäxlö tillföll sedan Anders Westgötes son Claes, och der 
rörvarades Jöns Westgötes harnesk, rldtyg och kläder, värde 
iOOO mark, då Claes blef afrättad. 

Anders Westgöte var 1529 fogde på Linköpings gård 
>ch alla de län som dernnder ligga, 1532 Berallnlngsman på 
Ibo, 1542 Slottslofven på Stockholms slott och stad. Sanno- 
ikt har han fått och burit det, vapen sonen sedan egde: 



198 Wbstoöt^, Claes ÅMersson. 

2me dalpilar eller scbaktor af silfver, lagda som ett Änåti 
korv med spetsarne uppåt i rjdt falt. Anders WestgMe ti 
gtft med Margarétba, dotter af Jöns Wéstgöte odi fra KJi 
BtlB, Claes Henriksson Horns dotter. Mas och Anders W< 
göte voro riledes i slagtfdrbindelser med bogadlen, lilr' 
Arrid Westgöte. Det visar bin till anseende fir egaa 
tjeuter, då man ej känner en adlig sligt WestgAte fSre 
Gnatafo tid, ocb dessa berrar med det nya namnet ingifta 
bland Tottar, BJelkar ocb Hornar. 

Der fans nu en Väpnare Jacob Wési§l^u, som deltof 
én lagmansdom i Upsala 1528 ocb år — möjligen — sMMg 
man som 1531 var Konungens befallningsman t fialarne, tl^ 
bvilken R. Gustaf skref att ban sknlle samla 500 man eller ;^* 
mer, att använda mot det upproriska partiet. Åtminstone ea 
var af den adliga slågten Westgöte; den nemligen som teck- 
nade under arfförenlbgen i Westerås 1544, Jacob Westgöte 
m Wäxiö, då Anders Westgöte till Wijk oekså nnderteck- ; 
nade. 



4. W E S T 6 Ö T E , CLAES ANDERSSON. 

Vi få bar anledning att meddela åtskilliga drag ur det 
I6:de seklets familielif ocb böra ej förbigå tillfället, äfvei 
om det namn, kring bvilket dessa tidsbilder grupperas, ej 
redan är kändt. Kan det så blifva, så bar Ju allfflåo- 
betens vetande ökats. Den orättvisa, Red. i detta verks bör- 
jan gjort 16:de seklet, bör ersättas, der det ske kan. 

And. Westgöte och Märg. Jönsdotter Westgöte hade 
bk>tt, enligt Cod. Gyllenbaal n:o 246, 2:ne barn, en son Clas 
och en dotter Agneta, bvilken dotter blef gift med Erik Se- 
vedsson på WiJk. Se här slägttaflan: 

Clas Cbristersson Horn. 
. Christina g. m. Jöns Westgöte. 
. . Margareta g. m. Anders Westgöte. 
. . . Agneta g. m. Erik Sevedsson på WiJk. 
. . . Clas g. m. Karin Hansson. 
.... Brita Clasdotter g. m. C. G. Stenbock. 

Clas Westgöte uppfostrades som det synes i ridderliga 
dygder under det rikdom och prakt omgåfvo ynglingen. Jor- 
dagodset behöfde framdeles sin särskilde skrifvare, som kunde 
föra räkenskaper ocb besörja uppbörd. 




Wbstgötb, Claes Andersson. 159 

Då Joban 1556 kom som Finlands Hertig till Åbo slott, 
den Qoge Clas W. Småsven (Kammarjnnkare) i bans 
Den ntan t?if?el unge mannen blef val snarast genom 
id vald att fora N. Finlands fana i Dec. 1560 vid K. 
ifs begrafning, då Nils Svantesson (Store) förde Uplaods, 
(kild (Bjelke) Westergötlands, Arv. Gustafsson (Sten- 
;) Westmanlands, Joban Axelsson (Bjelke) Smålands, Job. 
Hon (Natt ocb Dag) Ölands, Åke Bengtsson (Färla) Fin- 
I, Mils Carlsson (Gyllenstjerna) S. Finlands, den ofvan- 
inde Clas Andersson Norra Finlands, Erik Carlsson (Gyl- 
Qerna) Östergotlands Östanstångs, Erik Månsson (Ulf- 
■ Wkfté) östergotlands Vestanstångs, Sigge Larsson (Sparre) 
SMermanlands, Göran Larsson (Sparre) Nerikes, Ivar Ivars- 
M (Liljeorn) Wermelands, Erik Bertilsson (Slang) Dalslands 
1 f. ?. (PeringskJ. Mon. Uller. p. 60). Hertigen lefde na 
■nt 1 ett öppet venster-aktenskap med en Karin, om bvars 
Krd tvist luipstått Isogsos nppgifver i personalierna öfver 
Fm Karins dotter Brita Stenbock, att Karin var dotter af 
bos Classon till Wijk ocb Ingeborg, Hans Åkessons dotter 
Ul BJumm. Missförstånd år visst begånget; men ej ett som 
ill låter sig redas. Pebr Brabe d. å., som 1564 skref (med 
egen band): "WiJ Peer greffe tbill W— gb, frib. t. R— m göre 
Sr. bermedt, att effter wij för long tijd seden låntb balfve 
'^ige Her (först skrifvet, sedan ntstrnket) Hans Claesson 
''tben tijd ban var ntbi sin velmacbt 400 mark ortngs rede 
*^^nninger * • så giffde wij välbyrdig qvinna Hnstrn Ingebor 
'^Akesdotter för:j[e Hans Claessons eftterleffverske tbenne vår 
'bekennelse.^' Anno Iakttog man att blott kalla Riddare 
^land adien för Herre. Gnbben Pebr torde således först tänkt 
)å den då lefvande Riddaren Hans Claesson (BJelkenstjerna), 
nen rattat sig ocb strnkit öfver Her. Någon bar antagit 
itt en prest är i fråga; men en sådan kallades alltid Herre, 
lå således Ingen ntstrykning knnnat Ifrågakomma. Föga 
sannolikt är, att en pastor Hans i Grödinge eller annorstädes 
laft credit bos Drotzet Brabe på 400 mark i den tiden, ocb 
Itt prestfrnn sknlle kallas välbördig, äfven om bon varit 
Mikta dotter af en Tott eller Natt ocb Dag. Man synes 
lafVa ansett omöjligt, att en adelsmans dotter 1 dessa dagar 
kulle blifvit en Hertigs frilla. Då Henr. Classon Horn var 
Seneral öfver Finska landtarméen, var Bengt Severinsson 
oasten Gyllenlod Amiral öfver flottan ocb Befallningsman på 
Lbo slott. Ocb i sitt testamente (De la Gärd. Arcb. V: II f.) 
lagar ban öfver sin dotter Elin Jnnstens mödoms olagliga 
listnin^ genom Bengt Larssons till Hammarstorp bevisliga 



180 Wbstgötb, Cla$s Andersson. 

Tåldtagt, samt Anna Jnastens mödoms låUfärdigra misti 
då bon for svält och nakenbet gaf sl^ i mans väld. SI 
i dylika tider Hert. Joban ej knnnat genom ^'våld^^ < 
'Måttfardigbet" få en bisofverska bland flrälset? 

Kan en Hans GlUesson ej då bafva bott på det V 
bYllket sedan tlllföl] And. W. ocb Claes Westgöte, bfl 
Hans Claessons far, Claes Jobansson, Jo kan ba Tarit ^M 
från Westpbalen,^^ g. m. en Cbristlna, dotter af Åke Jok 
son (Natt ocb Dag), ocb Hans Claesson (ej Larsson, 
Rosenbane anför i Konongalangden) kan Jn bafva varii 
med en välbördig Ingeborg Åkes dotter, t. o. m. '^af de ' 
ter^, såsom der står i personalierna öfver samma fras doi 
dotters dotter Märg. Boije. Der säges frn Ingeborg! 
bafva varit en Tott till Göbybolm; sannolikt åsyftas 
Classon till Byéstad, gift med Ingeborg Siggesdotter Sp 
1523. Hans^ ocb Ingeborgs dotter Karin både redan I 
eller 1559 en dotter Sopbia med sin Hertig, åt bvilkea 
födt det 3:dje barnet, innan politiken ånun fått makt 
nngdomsbliodet. Kanske drömde ban redan om att geaoi 
mäktig svärfader bryta svenska spiran ar Eriks alltför my 
krökande arm. Joban fick emellertid 1562 en. brud i en Pe 
prinsessa ocb* Itillan fick en make — i Slottsherren pi 
Claas Andersson Westgöte. Ty vid denna tid må Clan 
varit Slottsherre, om han verkligen hade' det embetet, e 
i von Stiernmans Höfdiogaminne, både gamla och nya 
bättrade upplagan, nppgifves, att ban var Slottsherre 
städes 1578 — 15 år efter det han, enligt alla våra bis 
ska arbeten i ämnet, klädde stegel och bjnl. 

Ett förvandlingsrikt år ingick no för Claos ocb 
angå maka. 

Hertigen fördes allt närmare revolntionsmakeriets b 
der ban för^t skalle besegras, sedan segra. Om somin 
1563 ntbröt ett approrsförsök; men det misslyckades 
der nppfördes i Angnsti samma år en skara fångar på Si 
holffls rådbas. Främst Hertigen och den nya Hertigii 
hvilken framvisade sin vigselring med inskriften: Nemo 
mors. Dernäst såg man, enligt Celsias m. fl., Claas An 
son och efter honom en stor skara adlig angdom. Der nä 
Nils Skälm, Lunge Larsson, Bertil Eriksson, Hans Hind\ 
son, Mårten Myntskri fvare, Henrick Thomasson och 1 
Ulfsson, samt Hertigens fogdar och hingstridare, som 
svärd i band emottagit Konangens folk noder Åbo slott 
lagring. Dalin anför dessutom Hans Skotte, Bengt Chrittet 
Höfvidsman, Mårten Olsson, Lars Andersson, Knut Fedex 



Wbstgötb, Claes Andersson. 161 

JfSnsson wh Peder Hård, drabaater m. fl. En Hertiirens 

Joh. Bertilsson (Håsteskos) bekäooelse noder tortar 

npptåckt planen. Eo Christopher Schenck^ Frlb. af Traa- 

ocb Variia, Gref P. Brabes mig, en Kyrkoherde 

m. 11. lemoade ock blod åt detla blodbad. Man sågr 

Jcroppar å stegel på Södermalm. K. Erik var dervld 

ar staden. 

Om Claus Andersson heter det 1 dödsdomen: ^^Han hade 
tt nt 1 anden med Hertngen och blandt annedt haft så« 
•rd att Högstb. K. M. vår allern. H. o. K. Icke skalle 
Uenlig att bara Gronen i Swerige^ uthan han visste val 
ainan, som tbertlll vore skickligare, neml. Hertag Johan 
Tllle han vara then, som skalle taga Gronan af högstb. 
M:t hoffvod och sätta then på Hertagen.'^ 
I Hår var cardlnalbrottet. Näst Hertigen synes denne hans 
hhiao ha varit hofvndman bland revolotlonärerna af ISGS» 
nikt kommo fram något för tidigt, flvad Glans tänkte 
ils, det tänkte hela Sverige 1568 och det tänker efter* 
Mden innn, neml. att Erik ej var tjenlig att bära Sveriges 
^Urnngakrona. 

Hofmannen Cl. W— s 2:ne fränder, Jöns till Wåxlö 
ft Joeu på Kastellholm, hade deltagit i npprorsförsöket 
m dessa approrsmän lagllgen fråndömdes gods, få vi ej 
^t deo klagan efter orden, som sedan förspörjes bland 
Umb* efterlefvande. En gnldkedja om 40 ang. gyllen var, 
lUft intyg af 1578, '^afhänd Sal. Glans Anderssons dreng, 
ter Sal. Ivar Månsson Stjernkcirs^ egen befallning, som på 
tn tiden var Krigsöfverste, dlAbo slott var belegratt''; 1578 
ftade en Garl Ghristiernsson den ärliga qvinnan hnstra 
ftrio Hansdotter till Wäxiö, att nämnde kedja igen af Ivar 
åosson förskaffa. 1578 gaf han en nnderpant i arfvegods 
t löftet skalle hållas. (Stiernman torde sett dessa många 
\SIS*'* i anteckningar om Glans Andersson och deraf slätat 
t han då var Slottsherre i Åbo.) 1570 trädde inför en 
ilt, der, på Riks-Ganzl. och Häradshöfd. Nils Gy Ilens tjernas 
IfBar, en Johannes Grindenn höll dom, den ärliga och väl* 
Mlga Qvinna hnstra Kaderina till Wäxiöö Sal. Glans An- 
nsons efterlefverska och beDrågade sig å tinget med de 
I I aämden sntto, om de visste gifva henne något besked 
i rätte banemannen å det tingest och gods hon misste 
d fe^en vid Åbo, och som ar Rarcka kyrka och annor* 
ides tagits och sköflats. Då svarade henne de 12 samt 
SBlge socken* och hela tingslaget, att det var Jöns Rnnts- 

BIOGR. LBX. XXII. 11 



162 W^STGöTB, Clae$ Andersson. 

son korek, Lag;nian 1 S. Pinne, som skiftade med sitt 
skåp ocb rörde flera kistor till sin gård. Ur Karckn 
tog Jöns K. det der förvarade: '^3 st, gnllkedjor, 1 koso 
rent gnid, I bankstop af gnll, på krilket frn Hebblas Ti| 
stod, 60 nngerska gyllen, 30 gnllrlngar, 1 armring amel 
med pansarkedja imelian stycken, 1 portngalieser, 14 i 
kannor ocb sölfstop, ett stop som bort mor till (lagebrif 
Akesdotters), 1 hångende med en camböjj ocb robiber i 
pnggesten beslagen med gnll, en blodsten dito, 2 bvita 
kedjor, 2 skedar, vågde 8 lod, 1 förgyld kredens, Tigde I ff 
Iddig mark, 800 gamla markstycken m. m. Itém 1 si ' 
silke, samt allésammen Karins gångkläder ocb Glans' 
Karins linnekläder, så mycket de deraf både ocb 
sens med.^' 

Nn regerade Joban ocb således erinrade Ingen att . 
set var lagllgen fSrbmtet Karin återfick emellertid ni NHj 
sina kjortlar, en Glansis dam mastkjortel, fodrad med rif, SI 
nng. gyllen ocb 3 kannor, af bvad Jöns Knrek ^^roffleP'. i 

Men -Jöns Knrek både ej ensam bållit sig ftamme, il 
K. Erik sannolikt gaf de aflifvades gods till sköfllngs, Nf 
att säkert drabba de medhållande efterlefVande Inom slif- 
terna ocb derefter göra frnarne conserratiYa. En Tbiii 
Persson tog allt Glansis ridderliga barnesk; brart bastd 
kom var dock okåndt. En gnidkedja, den första gåfra M 
Karin både fått af Gl. W., togs, liksom den lille Jnlii kM 
ning. På Bengtela sköflade Jöns Skytte, på Jöns Kirks bv 
Ibllning, hnsgerådet; Herr Jöns K. tog sjelf alla Sal. Clans^ 
gångkläder, åketyg till 3 bastår samt andra klädespersedlii 
på gården. Ivar Hånsson (Stjernkors) tog på Kappelstraoi 
45 st. boskapskreatnr, 26 glasfenster m. m. En dottei 
Anna, som frn Karin både 1 sitt sista gifte, berättade f 
sotsängen med bänseende till arfsauspråk för bennes efter 
lefvande, att när fm Karin, som en tid fornt var omgiffe 
af fnrstlig ocb nyss fornt af ridderlig prakt, födde sitt fil 
sta äkta barn Brita Glasdotter, sedan Friberrinna Stenbocl 
en Drottnings svägerska, var bon så sköflad, slätt Ifråntage 
ocb röfvad, att bon ej ägde en kint, som bon knnde svep 
sitt barn nti, ntan bon måste skära sitt förkläde sönder oe 
svepa barnet derntl ocb bennes landCbobnstrn 1 Bengtälä gi 
benne en list, bvarmed bon knnde det omlinda. Detta bad 
bon på sin sotsäng ocb, ofta fornt berättat. Hon satt eftf 
Glans' död enka i O år. Ännn en gång sknlle f^n Karin bli U 
ocb sedermera sloitsftn. Lars Henrlcsson Rordeel, som bad 
snttit i domen öfver benäes förre man, friade 1572, fick J 



WfiSTGÖTE, Clae$ Andersson. 163 

(Ilades 1576. De 3 konaogsbarnen adlades 1577. Der 
i na en hel vån prydas med vapen i denna boning. 
Karin Haosdotter må ha sjelf adlats eller ett hennes 
I Westphaliska vapen natnrallserats: säkert ir, att 
JöhaA gar sin Karin adellg värdighet, så val son Kon. 
glfvit sin Karin. Karin Månsdotter hade fått en nj- 
, nen åt Karin Hansdotter gåfvos tre stjernor, 2 dfver, 
ler en sparre (de norske Galders vapen). Claus W— s 
' Brita hade sin faders Dalepllar; K. Johans barn Jn- 
Séfhla och Lncretia flngo ett haJft lejon, en gyllene 
I en förgyld Wase m. m. och Hordeel och hans dotter 
tade fått 6 ndor. De 2 makarne och de 3 barn- 
ve hade således 4 åtteraärken. 1577 ntnimdes L. Hor- 
till Befallningsman på Björneborg och 1580 blef den 
Ige Jnlins Gyllenhjelm Ståthållare på Åbo slott. Men 
an dog följande året, blef styffadren hans efterträdare, 
iyttade frn Karin, efter omkring 20 års frånvaro, åter 
Nottsfrn på Åbo slott. Den 14 Jan. 1580 hölls bröllop 
I hoijnngfrnn Sophia Gyllenhjelm odb Påltöfversten Pon- 
e la Gardie på Wadstena slött af K. Johan, då ntaa 
1 fm Karin hade tillfälle att Jemnföra den olika åra, 
dijer en lyckad och en misslyckad revolution. Hennes 
3aas W., som först sökte störta Erik, hade, dömd till 
y utförts till affåttsplatsen. Nn räckte Konnngen en 
I ^Motters"^ hand åt den krigare, som synes egt den 
nrte armen bland dem, som slutligen togo spiran nr 
hand. 1386 dog Clau^i^ yngsta styfdotter jungfru Lu- 
tiyltenhjelm. Då sörjde K. Johan bittert. Sannolikt 
ans tröst utarbetade en af Hofskaldeina ett ^Epitaphium 
haf^krift Thens Högbyrdige Jom/tu LucrMae, Konung 
m doiier, som här i Siockholm ganska ehristeligen af» 
lade i Herranom then 4 dagh Januari om natten då ett 
\kr efiher Buds hyrd 1585, hvaraf vi meddela (ur O. 
I-Cayalli ft 6. Stephens samling af Sveriges hlst. och 
faor I: p. 191 f.): 

Lucretia then Jomfru htfgbyrdig 

som var gudfruchtig dygdig ook from 

och hök Gadz ord för sin högste Rijkedom, 

henne en Vng Herre trolofwet war, 

man siukdom kom henne på hastig ock swSr. 

Sedan gjorde hon sitt Testament 

af thet gode Gud hade henne förlfint 

bad God för sin kittre herfader ödmiukelig 

och för hans Nådes heele buus kongelig 




164 WBBTGöTBf Clae$ Ändenson. 

för hennes moder ock tytkene alle 
hennes förwanter dem månde hon beCalle 
then milde Gud aff hjertat ödmiukelig 
Till all wallfård andelig och lekamlig. 

Eo misstanke om förtroUniog^ satt vid den tröstlése fadi 
alla. Han krifde att bnstru KJerstin pi Osahy I Smili 
skulle med 12 adeliga qvinnors ord styrka, att bon ej gei 
trolleri varit vållande till — så bette det i ett knngabrer 
'Tår framledne dotters'^ LncretJa Gyllenbjelms död. Wi. 
Qvittnor misstänktes således ånnn for Seid. .Dea m^i 
tänkta var ing;en mindre än Wärends förnämsta fra, 
med Jöns Nilsson Ulfsax, Ståthållare öfver bela Småland 
dan 1568. Hon var född Körningr. När sedan boa ej 
blef misstänkt ntan förmodligen öfverbevisad såsom sin mi 
mörderska, blef frn Kerstin aflifvad. Det kunde om en 
''trol]packa'% väl misstänkas, att bon — kanske för attbii? 
dra en ''ung Herre" af en batad adlig slägt att genom Lv* 
cretias ägande komma I närmare samband med konungabisil 
— gifvit Jungfrun en trolldryck. Detta var ett sorgeåi I 
Westgöte-slägten. 1585 drunknade en Glas Anderssons st}^ 
dotters make, Friherre Pontus De la Gardle. Dermed it 
stannade ej pröfniogarne. Den 6 Jun. 1591 dog fru KariM 
sista make Lasse Hordeel, då ban var "befängder", kanskl 
förgäfves botad (af en prest?) med 3 oblater 3 dagar å ni, 
på b vi] ka skrifvits: Then ^''helige Ände, som f^r Dig UiU 
hafver:' (Palmsk. Sami. T. VII. n:o ] . Ny Smal. Beskr. 2. ^ 
601. De la Gard^ Arch. V: 214.) Hordeel både den 19Miii 
1591 skrifvit till en Jören om borglega, som lagts till hm 
landtbor: "Jag tviflar att det skett utan Michel Hanssons*) 
råd. Men Jag skall gifva K. M:t till känna, .det öfverriH | 
mig sker. En part skall surt mig betala. . . Är icke frelse 
som Jag." 

Af Arfvingarne, Westgöieme (De la Gärd. Arcb. V: 19tX 
som voro tillstädes 1687, gafs åt Lars Hordeel, sedan K. IM 
sagt sig ifrå ocb dessa arfvlngar till, det silfverpansare- 
bälte m. m. som ärfts efter Pbilosopb. Profess. Mag. Henr. 
Hansson i Åbo scholestuga; men ban sände det till Nils Ols- 
son, fru Hebblas man till Gammelbacka (Ståiarm?). 

Lars Hordeels dotter Anna till Wäxiö, gift med Haas 
Boije, intygade att med arfvet, som tillföll Brita efter hennes 
fader Cl. W., befattade sig ej fru Karins nye man, likson 



. *) Kranck, Borgmästarens i Åbo, Bondanföraren. Måii erinrar sig att 
en Hans Kranck var Bondupprorets anförare i Österbotten i 597. 



Wbbtgötb, Claes Andersson. 165 

med belines morgongåfva, atan satte hao en skrlfyare 

m den Jordegendomeo, soib bar upp renta deraf, syster 

allena till godo. Begges arf i gnid ocb penningar 

le lian i den stora ekeklstan med smålläs, som Joban 

la Gardie lemnade Britas man Hans Hårligbet Carl Sten- 

Slutligen dog frn Karin, Claus W—s ocb Lars H-s 
frerska, sedan bon tömt bittra kalkar, det må ju med- 
as. Då tog Herr Clas Flemming 500 tnnnor råg på C. 
ibocks vagnar, då tnnnan gälde 13 mark, ocb låt föra 
till Åbo slott ocb tog af frn Annas eget vistbus i Ma- 
„ 40 tunnor, som ban gaf åt krigsfolket, när ban låg i 
Ihfcala i läger; men när ban ock började taga bvad ban 
kAffde pi Wäxiö, kunde bon ej stå emot, det bekände bon 
ir Gad och menniskor. 

Ocb bärmed uppbörde man att tala om Wesigöterne i 
riaiand. 

Men det som bär talats om dem, torde bidraga till kän- 
fd0Bi af bistorlens innersida noder detta tidehvarf, ocb der- 
k försvara sin plats. Detta är emellertid allt bvad vi 
iana om den Claus Westgöte, som lika olyckligt försökte 
tt af- ocb tillsåtta Konung i Sverige, som Arvid Westgöte 
detta bänseende gjort ett lyckligt försök. Claus W. dog 
.tan söner, men dermed utdog ej den Anders Westgötes ätt, 
iB förde Dalpilar i skölden. En Jöns DalepijU söner Zen- 
lerl och Änders introdocerades under n:o 663 år 1660 med 
itt vapen Claus Andersson fört. Hade '^Westgötérne^' efter 
SSS nödgats Hy ur landet? Aterkommo deras barn? I 
Uefrenfelds berald. mst n:o 1 75 in 4:o namnes en Lennert Jens- 
m Dalepijl till Rostrnp i Baabus län, som enl. D. Adl. Lex. 
: p. 111 förde 2 korsvis lagda uppnedvända pilar; på bjel- 
len en barneskad arm, svängande ett svärd. 1606 adlades 
lalepllajnes stamfader med samma vapen, som 1660 vann 
itiaduction. Var 1606 års adlande ej ett restituerande af 
IB 1563 f^åndömd adlig sköld? 

' (Källor: De la Gärd. donat. t Land. — De la Gärd. Areh. IV. V. XX. 
<p. XIX). — Biogr. Lex. XV: 2T0 f. — Vita Pontl De la Gardie ab Oern- 
lijelm. — Svecia illaetrata Messenii. — Gelsioe, Fryxell m. fl. — Sr, 
Heraldik före 16^5, met. — Tegel Gustaf Irs hist. — Dipl. Dalec. -> 
Braeiis registratur i Linkop. Bibi. handll. och Handll. ror. Skand. Hlst. 
— Stierom. Hofd. Minne. — Lofgrens Kalmar stifts Hist. — Palnir 
schSld. samll. i Ups. T. VII. — Vira Svenska Historier öfver Gnstaf 
1» och Erik XfV.s tid.) 



ISO 



5. WESTGÖTB, LASSE. 

Den siste som adlats noder namnet Westgöte ?ar s 
likt Ståtbållaren 1 Nyköping, Lasse Westgöte*) frin Sk 
(Sköfde), hTllken började som bingstrldare lios Hertig 
blef si baos Stallmästare, si kallad 1570—71, med i 
seende öfver de noga båstarne i Örebro; adlades af K. 
ban III och erböll, beter det, flera gods, son ?il Ttll 
kronobemman eller kronans Jordagods. 1572 var han Be 
nlngsman på Nyköpings slott; likaledes 1586. Kallu IjMi 
StåtbfiUare och bär detta namn, innebafvande ämbetet 

K. Johan skref den 13 April 1583 till Hertig Carl ban 
Lasse Westgöte ville hindra en vagnmakare, som KiHfei 
t^git, att gå i Knngens tjenst, oaktadt han då redan bila 
orlof nr Hert. Carls. Knngen varnade. Item gafa till kaau 
att Lasse W. dripit 2 af Hert. Carls knektar. Var Mil 
gjordt med nppsåt, så borde han Inmanas tills vidare besM 
komme från K. M:t. Bilagor till K. Carl OLs Rimcbrialki 
B.*o XI. 1595 d. 22 Jnni flngo Lars Westgöte och Cul 
Carlsson (Gyllenbjelm) såsom Carls trogne (tJeiare ordres att 
besörja om Hertig Magnns^ Jordefård, hvarvid de borde lita 
ligga svart sammet öfver liket, tillse att mast. Hans Bygg- 
mästare 1 Wadstena besörjde om nppmnrande och hvalfvaiée 
af en graf i Wadstena klosterkyrka m. m. (L. c LXXIV). 

Denne Lasse Westgöte eröfrade sig ett namn i den ti- 
dens Inhemska krigshistoria, såsom en Hertig Carls IfMgaste 
partigingare. Då Uplaods ryttare kommo på R. Sigismnads 
bnd, mötte dem Södermanlands Ståthållare med nppbndai 
allmoge och försvarade Hertigdömet Södermanland mot it 
Konnngske. Vid Södertelge högg han en bråta, som försva- 
rade hela sträckan mellan Mälaren och Saltsjön, så att ea 
bondehop knnde hindra både ryttare och soldater att komiu 
der fram. Likaledes gjorde han en förhoggning, ^f^r vigeo 
gick genom Kolmorden, så att Östergötbland var afetingdt. 
SJelf anförde eller som OfverbefalbtffvarQ ordnade han ob 
användningen af ''nppbåden^\ Vid Kolmordaförhoggningen 
hade han laggt 100 man äf Oppnnda bönder. I Nyköpiog 
såg man hvar 4:de. man af Daga, Hölebo, Rönö och Jönåker 



*) En Lasse Westgöte namnes i DipL Dalec, han lefde 1527—28; 
bodde i Gostahitthan (i Gustafshyttan?) i Dalarne. 



Westman, Lorens Fredrik. 167 

åndigt till liaiids, 1 fall Herti^n der skalle laplt någon 
i af Aen ntlindska krigsmakten. Det synes som Lasse 
stgot^ Tarlt för Carl bråd Ar?. Westgote var for Gustaf. 
^m luin beräkna all vigt af dylika Stlthållare, då allmo- 
[ skall an?aodas mot soldater? H?em kan algöra barn 
sått Södermanlands Hertig 1 kamp mot 2:ne rikens arf- 
nng, om ej Lasse Westgöte ?arlt en så nitisk Ståthållare 
Menaanland? 

Fir sedligheten var Lasse W. ej lika raksam. Han 
ilduide dg 1 en gift mans bnstrn ''något tidigare in dess 
re man dödde.'^ Efter dennes död följde äktenskap. Den 
•rgade allmänheten kallade hustru Anna — den feta kå- 
m. Hon födde L. W. blott 2:Qe döttrar. En dotter blef 
X ned Sebastian Boonat till SkedTlJ, St. Snnnby och Ab- 
Isais, 1 Carl IX:s tid öfvervaktmästare (Major), sedan K. 
0taf n:s Hofstallmåstare, -{- 1612. Hade 3:ne söner. L. 
! — 8 dotter KJerstln blef gift med Anders Nilsson, en Her- 
VMS Stallmästare ogh Ryttmästare, en af anförarne vid 
logehro; han adlades med en häst i skölden. KJerstln , 
Iddes på sia mor, hållande sig förtroligt med en Bårdskä- 
re. En KJerstins dotter blef gift med Ståthållaren på 
lysiiolm Joen Andersson, hvars söner, 2 Kaptener, flogo 
ptaga sin morfars vapen och namnet Ross/élt. 

(KålUra Bllaffor till Carl IX» RlmcliriiB. — SMerMtmlmiidfl Reptes 
VtåA. I: 44. II: ft m. m. — SttoraM. HSfd. HIbm. — W^nrlmg Carl 
IXstHbt) 



WESTMAN, LORENS FREDRIK, 

Mes 1 Linköping d. 4 Febr. 1795, der fadren Erik Lorens 
'. ?ar handlande. Modren Christina Eleonora Bergström, 
men Intogs i Linköpings schola innan ban fyllt sitt 7:de 
. Stid. i Lund 181 L Stad. 1 Upsala 1812. Condltione- 
<e derefler en tid i trakten af Trollhättan, der han lärde 
igilska och afbröt mången gång sina philosophlska stadier 
oi läsning af Englands skalder. Reste åter till Lnnd, der- 
råi han begaf sig för någon tid till Köpenhamns noiversl* 
U Vände 1818 till Upsala, men begaf sig för tredje gån- 
m till Lnnd a. å. der han 1820 blef Magister. Philos Theor. 
ooens 1823, Adjnoct 1 samma vetenskap 1826 och Pro- 
asor 1829. Akademiens riksdagsman 1834, då han insat- 
s 1 Besvärs- och Econ..U(skottet. I ståndet applästes 
t atförligt memorial rörande d. v. otillräckUga stat för 



198 Wbttbr, WilMm Guitaf. 

Lnods anlversitet och förslag till dess förböjnlof , der?ld Pij^ 
fessor Grnbbe sökte grendrff?a Uvad som glek at iii 
Tlsa det Land varit mera styfmoderligt behandladt in Dj 
dock slutande med ett förord för begge DniTersltetema. Hj 
mfssförliållanden mellan begge Dnlrerslteterna ftamliöltos 
dan af W., ehnrn Gr. derföre ej ändrade sin mening, t 
att Tållefnaden var större i Lnnd ån i Upsala. 

Större anslag ba följt för begge DniTersitetena. 
valrittens ntstrickning ntom Gonslstorialernas krets, aon II 
och 1834 blott blifvit ett factnm, erkindes nn vara de ' 

W. är Inspector för Östgöta nation. 

Skrifter: Dispp. och Programmer. 

(Kallort Ståhls Lunds Professorer. — D:r Lindfors mgnm vid Wot-^PT 
mans iqstallatioa som Professor. — Prestest&ndets ProtoeoUer IBM.) ] " 

— H. 



W E T T E R , WILHELM GUSTAF. 

Historiar. Lectorn i Wexiö W. G. Wetter föddes pl 
Axamo i Jerstorps socken nära Jönköping d. 19 Ang. ISIS» 
Fadren, Insp, Er. W. Wetter var son af Comm. Vitalls W., sobiI 
Wettern tagit sig namn ntan att vara besligtad med den sligt 
Wetter, som räknade anor frin K. Gnstaf I:s farfader. Hr VttaHi 
W— s äldste kände förfader var blott båtbyggare hos Riksdrotset 
Gr. Pehr Brahe d. y. Modren, E. W. W— rs maka, Christina S. 
Cervin var dotter af Borgmästaren i Jönköping Gnst. Cervln, hvil- 
ken innehade nämnde embete från 1772 till 1807, riksdagsmai 
1780; född i Landskrona, ättling af Priepositns Generalis öfrer 
hela Halland, sedan Domprost i Helsingborg, med flera en Vice 
Biskops skyldigheter (sic), Hans Gervinns eller Hjort, sob , 
en tid var utsedd till Biskop i Lnnd, P. Winstrnps efter- 
trädare. 

Tvenne morbröder Cervin bekostade den lärgirige W. G. 
W— rs scbolgång, helst föräldrarne det ej förmådde. Fram- 
lidne Hofrätts-Secr. Gnst. Cervin i Christianstad drog ensam 
tyngden från Sept. 1820, då W. intogs på Wexiö Gymnasinm, 
tills han 1838 blef i Lnnd Magister med hedersrnm; hvilket 
må nämnas till berömmelse för denne t så många hänseenden 
saknade man, aktad för flera ntmärkta egenskaper. Stu- 
dent blef W. i Lnnd 1832 och efter promotionen, E. 0. 
Bibl..Amannens 1830, der bao, bland andra spår af nog- 
grannhet och flit, lemnat en större katalog öfver de bio- 
graphiska samlingarne, som nn först blefvo för allmän- 



Wbttbrstbn, Bmgt. 169 

■ tillgrängllfa. Han ,blef s. å. Doceiis I Nord. Historien 
aintiqyf teterna. Hade resestipendlnm for att Tistas Tid 

leakamns Uni?ersitet 1843—45, h?aninder lian gjorde 
ATcbiyema så vårderlka samlingar, att ban knnnat med- 
a liera af samnia A^diirers granslcare Professor Fryzell 
le ododl^a ^Berättelserna'' tachisamt tiUkånnagifkia npp- 
■tagar. Att de 23 månaderna I Köpenbamn användes 
tf derom ?ittna W— s rika samlingar, med katalogise- 
lar, samt afökrlfter och excerpter nr 2,000 större och 
itoe bandskrifter i offentliga ocb enskilda arcbi?er i Dan- 
irk. Hans säkerligen nåra nppbnnna afsigt var ingenting 
■dre ån att lemna en förteckning på Äcta Sveciea i Dan- 
HT*, som sknlle spara efterkommande bifdaforskare myc- 

■ tid, bvilken annars måste spillas på registratnrers ocb 
talogers genomlåsande, der ofta mycken möda af en Svensk 
* aavånd^s ntan någon skörd för bans stadier. Ännn åro 

dessa samlingar i det skick att de kanna ntgifvas eller 
rttras till oHlentligt Bibliotbek; men vi bafva infört denna 
igrapbi för att om dessa samlingars tillvaro erinra fram- 
a forskare, så att nitälskan må nppstå för deras eröfHng 
ett Inbemskt Bibliotbek, om de ej af sin egare knnna 
■iagAras. Detta sednare lår bero på ett nytt anslag för 
gen tids vistelse l Danmark. W. blef Adjnnct ocb Btbl. 
I Weziö Gymnasinm 1844; Histor. Lector derstådes i Apr. 
49. Fick 1847 nådigt uppdrag att afskrlfva Lands stifts 
iidebog af år 1569. W. 6. W. år en välkänd signatnr 1 
tta Biogr. Lex. Gift med Angasta Garol. Wahlqvist 1851, 
tter af Fabrikör J. Wablqvist i Wexiö. 

ritter: P. Ovidii Nasonis libr. 1. Eleg. 1. sveth. Land 1838. — De 
ronunoram in Germaniam ante Neronis Ciaudii Drusi interitam ex- 
pedkionibus, Land 1839. — De ablativo casu Latinoram, Wexiö 1845. 
•^ Wexia stifts matrikel 1848. — Bidrag till Biogr. Lexicoo. 

-BT. 



WETTERSTEN, BENGT. 

Denne iheologie Docior och Comminister pä Wermdön 
ide i sin tid en ej ringa namnknnnigbet, som må rätlfär- 
;a att vi bär lemna åt bonom några rader. Han föddes 
25 Ang. 1725, då fadren Magister Nils W., sedan Prost 
Porssa, ännn ej var Prestvigd. Denne fader är ihågkom- 
m såsom den der först i Helsiogeland tvingade bonden att 
rva tionde af kalfrar ocb grisar ocb såsom den der ntgaf 



170 Wettbbstebt, B^ngt. 

§ 

en fdrUarliif öfrer Oaatichiimw Lntheri, ojb Fant och 1 
bom ej bestått 4eniia af P. F. AnrivllUns oanmarkta stafi 
SoBea ville gi höfre i lärdom. Sedan lian, som blifrit 
deat 1 Upsala 1738 oeb Magister 1749, prestvigts» si 
kallad till fadrens Adljnnct, 1753, begaf kan sig ntan Ge 
atorii permission tiU Rönigsberg, der kallande sig PasI 
Forssa. Det gick i fyrsprång. Han ankom till K. d. 6 j 
1765, och återkom som Tbeol. Doctor i No?, s. å. Pi 
ståndet tog denna promotion mycket illa ock måstebaali 
Brkebiskopen ''bättring'* för sitt "förhastande^ för ätt af 
preaterskapets klagraiål hos K. M:t i åmnet och fSr 
nndgå vidare "tilltaP. Blef Comminister i Forssa 17N| 
han lörgifres sökt pastoratet efter sin fader ock trau 
terades tiU Wermdö saceliani 1763. Död d. 21 April 1 
Gift med Elisabeth Gebaner. Hans lärdom och våhv 
har erkinnts ntan förbehåll. Han var dessntom vitterlel 
Det tvistas, om han eller Olof Celsins d. y. författat; I 
Mythologien i en gndabalett, med anm. 1761. Anföre 
Hammarsköld bland våra Woifian9ka pkiUmfhtr; skrel 
UrobfAL 1 philosophi nti frågor och svar, nngdomen till Qi 
ib. 1762 (en "Wolllsk encyklopedi'0. Lar ock forskat i 
tiqniteterna. Åtminstone ntgaf han 1763 en "beråttekM 
ett tynA af ovanligt stora benrangel såsom af Jättar, fki 
Forssa socken.'' Sannolikt i strid mot sin Kyrkoherde, 1 
ken vi f( lära närmare kanna i S. Ödmanns biographi, 
kampade W. spel och dana, ntgifvande en öfversåttnlni 
Hellmnnds Tractat, att dans och spel aro synder inför 
ib. 1762. Utgaf en bibel- och kyrkohistoria, Ups. 1 
Dessutom en disp. i Upsala och en pro gradn Doctoris i 
aigsberg. Anklagades 1756 och snspeoderades på 2 åi 
en predikan, hvilken han visade sig hafva afskrifrit 
Sv. B«Uer. Enligt Fant & Låstbom, var han enfaldig och 
girig, sökande lyckan, ntan att någonsin finna henne. Ei 
lertid, när man mins att S. ödmann sedan blef Gommin 
1 Wermdö pastorat, må erkännas, att derstådes ftannits 1 
Comministrar. 

Skrifter: Se ofvan. 

(Killer: Sv. Merenr. Oet. 1T67. *- Ups. stifte Herdaminme. — 
0tr5Bi Litt. kist- a. m.) 

—I 



171 



till WjBXIONIUS, OLOF d. X. XX B. 9. 237. 

I Åbo Akad. historia anfores att Olof WexiOBlas d. i. 
Jnris Doctor 1680, do; d. 20 April 1671, g. m. l.-o 
• Petrca, 2.*o Magdalena Wallenstjeraa, hvllken efter 
död blef grlft med Prof. J. Flachseiilia. 
I Farna Eruditorutn in Sveeia Virorum praserHm Jtirtt- 
\orum ae Hiitorieorum — VindiaUa a ML Nic Ofa»- 
Smal. Stmo, ei motskrlft I aaledalag af E. J. ?. West- 
is afhaHdllng dt itudio Jurii in Sv$eia, bestrides ?. 
laleis påstående, att Wexionleme (Micb. Nob. Gyllen- 
ocli Ölans Wex. d. a.) Jemte Messenlerae skapat det 
Svaete pnblienm, som så metamorplioserade Srerlfe. 
ider både ej sett något 01. W— 11 arbete dejure fubiito; 
ihal torde syftat på hans föreläsningar I Dorpt ocb 
NettelbL Scb. Bibi. V. p. 16 f: 
IM Biraf låres, att Tyskarne kände Weilonlemes lärda 
^erksambet ocb erkände dennas 4Jnpa Inflytelse på opinioner^ 
%s bildande. Att Per Brahe framlemnade en Micb. Wexlonli 
llftrlft tin K. Carl Gustaf, hvilken han slängde t en rigg, 
mei förklaring, att denne författare med sina läror om me- 
delbarllga och omedelbarliga andersåter var aristokraterna 
Mbaenande, men konnngen Icke synnerligen, blef som tradl- 
^on bevaradt, tills det på 1 740-talet nedskrefs '*'). Men om 
Jet var för att förebygga inrerkan på nngdomen af Mlch. 
l^yDenstolpes *0 läror, denne gjordes till Hofrätts-Assessor, 
oflertridd af brödren OUns i lärostolen, så Tanns ?il föga 
dmoed, när till odi med tyskar knnnat Uppfatta, att den 
yagre Inrodren fnllföUde den aUrea verk. Drefvo dessa her- 



'*) Det heter hflrom i Handl. rör. Seand. hiat. IX. p. 115: K. Carl 
fipaUf var ock ömtålig i allt, som rörde hans rättigheter och höghet: 
till .prof hans missnöje med Gyllenstolpes PoUtioa; deri Konaogea misi- 
biili^ade mindre distinctio facta inter subditos & mere subditos, an den 
politiska ledning, som deri i allmänhet j^unde jgifvas och ingifras: också 
skiljdes genast detta år 1657, då bokeo trjcktes, Gyllenstolpe från Polit. 
ar. Hist Profess. Aboen. samt sattes till Assessor i A bo Hotrfitt, hvarige- 
nom han miste all bebittning med d^n stnderande iingdomen. 

") Hftr torde få anmärkas, att K. Tigersledt, Hist. Docens i Helsing- 
fors, i 44:de thesen, aojn åtföljer hans Handlingar rörande ^inkinds hi- 
storia, Helsingfors 1850, intygar, att: ^'Sjuttonde seklet y^r isynnerhet 
ofruktbart för finska historien och frambragte under hela sitt lopp, med 
undantag af Wexionii Epitome Descriptienis riffi;ni Snecici, intet arbete, 
som nu vore förljent af nägon synnerlig uppmärksamhet.^' 



172 Wbtnant, Ludvig. — Widbbbck, EnMåtd. 

rar Aristokratiens pralctilc upp till en tbeorl och gjorde 
derit^enom mera djerf, så blef det blott, enligt allmänna 
farenbeten, för att inkalla på arenan de då motrigrande 
rorna i sin ytterligbet — en?åldspraktiken, försvarad 
tbeorl af Carl Xl:s lärde. 

—HT. 

WEYNANT, LUDViG. 

Bland Svemkt målare träffar man Lndvigr We] 
namn. Han studerade målarekonsten nti Italien, der 
långe nppeböll sig ocb både ett ej ringa .anseende, 
såTäl porträtt- som bistoriemålare, när ban omkring H 
90 vistades vid Holstein-Gottorpska bofvet. Hans talor 
gos ntmarka sig genom en i bog grad skön ocb särdeles at-^ 
tnrUg colorit. 

Var ban ej Engelsman, född i Stockbolm? Samtidig 
bonom lefde i Stockbolm ^^en engelsk köpman^^ Wynan^ 
väl uttalades Weynant. En Wijnandt upptages 1 Scbönfiel 
matrikel öfver ointrodncerad adel. 

(Kållor: Bo|]m Målftre-Lexieon. ^ Sv. Kod v. Lez. — UldiskM Dtik- 
' mal.) 

-K. 

WIDEBECK, ENEVALD. 

Bonden ocb af bönderna valde Länsmannen Nils lage- 
marsson på Sken 1 Annerstads socken ocb Jönköpings lii 
uppkallade den af bans bustru 1649 födde sonen efter bi- 
struns vidtfrejdade broder Enewald Svénonius, som då var 
Pbilosopbiffi Adjnnct i Åbo, död som Biskop i Lund. Gasset 
Enewald visade lust för studier 1 morbroderns fotspår ocb 
kallade sig såsom studerande Widebeck efter vide-buskame vil 
bräddarne af en bäck vid fadrens bus. Redan 17-årig koa 
ban från Wexiö, efter 7 års studier, till Abo som stndeat 
1666, der morbrodern då blifvit Pastor & tbeologus primarivs 
(Domprost). Magister 1672. Prest på kallelse af Baron 
Jac. Plemming, som 1674 blef Landsböfding 1 Kronobergs 
län. 1673 Gonrector 1 Wexiö, 1674 Matb. sedan Log. & 
Pbys. Lector, bvifiket kall ban innebade 1681. Professor i 
Lund 1682, disputerande både 1682 ocb 1683 i de tider, di 
Universitetslagen "^qvotannis semel disputabit^^ var så ny, att 
den ännu ansågs böra af de edsvurna iakttagas. Han var 
dock ej blott bemma i Matbematik, Logik, Pbysik ocb Tbee- 



WiDBBECK, Enewald. 173 

, utan anföres bland vira 1 GrekiskaA lårda man; var 
en skicklig grekisk versiflcatör. (Se Hist. Lili, 6r«c. 



Bo. P. 1. p. 119 Dot, der särskilt nå moes ett gratalatlons- 
■I, tryckt i Åbo 1672, i anledning af Conrectorns i Reval 
d. Hasselqvists bröllop mef Helena Scbafer.) Återkallades 
B Domprost till Wexiö 1684 och fick for första gång 
rgnnda & Oljaby till prebende 1685. Redan 1684 blef W. 
ndsprost i Kinnevald. Då Biskop Scarinins dött 1687, 
% Bnewald W^ Scarinli måg, röst af bvarenda röstegande 
■st 1 stiftet, men Knngen ville flytta Habn flrån Land, 
^gen för att få en ann a dnktigare pådrifvare, nnder då 
Cieode försvarskrigen af land ocb prester, hvarföre Habn 
Bimndes till Biskop i Wexiö. Widebecks morbroder Sveno- 
B8 Btnimndes emellertid till Biskop i Lnnd, hvilket vil 
lldrade smärtan I W— s sinne, ebnra det må ha blott varit 
rcxiö Domcapitels, ej stiftets röster K. M:t afsåg, når i 
118 fUlmakt såsom skål anföres, att han fått de fleste 
iitena, såvida åter uppgiften att Ma röstat på W— ek 
ler sin riktighet Habn och Svenonins dogo emellertid, och 
f. styrde såsom Domcapitlets Ordf. Wexiö stift. Han ledde 
PverlSggnlngarne om den nya Kyrkoordningens efterlefnad 
I ett satt, som föranledt Wallqvist, att i Eccl. Sami. I: 83 
-90, Gonsistorinm till berömmelse, aftrycka protokollet der- 
B. Der ntreddes åtskilligt mindre beståmdt för att få nni- 
imltet. T. ex.: 

^kyrkoordningens råtta förstånd år att alla skola komma 
!■ att iåsa^ både nnga och gamla." '^AUa böra förhöras 
ter K. O — s mening i choret, så knnna de andre, som vilja 
I fram, sitta och höra derpå och hafva deraf nytta.^* ^^Om 
den nar Pastores skola resa omkring och visitera alla hns, 
'ekes bist vara mellan våren och sommaren allt intill 
srgseltiden eller strax derefter om hösten, når dagarne åro 
Igot långa.^' . Brännvinet var då redan kåndt som en oro- 
Iftare. ^^De som föra brånnevin med sig till kyrkan i brnd- 
irder, böra angifvas för Lånsmannen, att tingföras.'^ Först 
K. Oscars tid hann lagstiftningen ett stycke fram mot det 
lål der W — s Domcapitel stållde sig, i fråga om pnblica- 
raerna. ^^Allt det som på K. M:ts vågnajr anbefalles, bör 
MS af predikstolar,^ som K. O. förmåler. Men de öfrige 
erldslige saker lyses efter af Låns- och FJerdingsmån på 
yrkovallen. Kyrkoordningen borde årligen upplåsas'' m. m. 

År 1680 som Lector och 1686 som Domprost var W. 
Iksdagsman, vid förstnämnda riksdagen i tilffålle att lågga 
tt ord i vågskålen om Kyrkoordningens och Handbokens 



174 WiDBBBCK, BMwald. 

fSrbåttrlng. Särskilt berättade' ''Magister Eaewoldns'' 
Gymnasll tillstånd ocb hnm detta måst sin spannemål 
sitta^ furenande sig med biskopssonen Gabr. Lundeberg, 
vldljftif t refererade de besvär Smålandenses^ haft af di 
tågen hela denna krigstiden, knm ''vederlagen borltii 
m. m. Vid Biskopsvalet i Westerås flek Eplscop. W< 
nensls, nämnd först, 5 vota oeb D. Enewaldns 7, bvilket 
afser morbrodern Svenonins. Då efter Habns ocb Svei 
ddd (det nppgifves ock att Sv^ ntnämndes i Wexlö då I 
bedt att få 1 Lnnd qvarstanna), blef Rangens öfverbof|^i 
känt ocb gnnstling Wirftnins utnämnd till Biskop I Wi 
så att Widebeck äfven na fick stå tillbaka. Han dog I 
efter en uppbygglig dödsberedelse. Hade ilf minnet 
uppläst om tro oeb bopp vittnande Bibelställen, liksom i 
brodern sjöng psalmer tills döden qväfde rösten. Han 
Jonas W. blef Regementsqvartermästare, gift med Biskop 
Gavalli 7:de dotter. 

Härvid må anmärkas, att den i Södermanland fbi 
vande prestslägten Widebeck icke härstammac f^ån 1 
prosten Euewald Widebeck, ntan från dennes bror Isa 
Nicolai W., som på ett ställe i Lidéns Catal. dispp^ k 
Wedbecklns, på ett annat Widbecklns. Denne Widebecb 
som Kyrkoherde i Hofmantorp 1678. Hans son Magnia 
blef Comminister i V. Thorsås. Dennes son -Is. W. 
Kyrkoherde i Lenbofda, gift med Märg. Samnelsdotter ^ 
sel, "en af de 7 Wieslandadöttrarne." Deras son Ene 
Widebeck, född 1 752, blef Phys. Docens i Lnnd, sedan Li 
I Wexiö, sist Pr. St P. i Jäder i Strengnäs stift. Haas 
iB&e Safnuel Widebeck, född 1801, förat Math. Lector, ä 
Domprost i Strengnäs. 

Skrift or: I Äb9: Diss. de Substantia singulari ejusque siibsistendi 
dis, prsside Jac. Fiaohsenio 1670; de qaeslione an homines rena) 
(iiii J)ei naturales? nuper in controversia vocata in Lironia, praM 
Svenonio 1671. — Speculum conscientiaB s. Discursus moraUs, qo 
illustrium & prscipuarum que.<tionum decisione axiomatumqae i 
tione natura pebspicitar conscientias, pms. Mich. Gyidenstoipe 
gradu) 1672, — alla lillskrifne En. W. såsom författare af So 
lius. — EsKiO-ttAafiibv. Å^. 1672 (Grekiskt poem). — I Maimö 
fundamentali philosophandi ratione. P. I. 2 5/8 ark 1682 (afbrute 
/ Lnnd: De seternfe saiutis consequends causis és mediis 16! 
Sjnodaldisp. Exercitatio theol. de Sacramentis in genere & de 
tismo in specisB proposila in anniversaria synodo Wexion. 1685, 
Er. Klint, P. in HjertznäSs, Gabr. Wiilstadio, P. in Bonstorn 
Lillandro P. in Hakarp. Tryckt i Lund in 8:o på 10 3/4 ark, ej 
af Liden, anförd af Marklin utan anförande af år, der före^åenc! 
talet år 1653 eller 1629. — / JönkOpinp: Likpredikan öfrer Le 
CoUiatiders maka Brita Dryander, hållen i Wexiö domk)Frka d. t 



WiDMAH, ^han. 175 

|t2, tr. i Jönk. 169S, kallad the Gudfruktigas passeport eller sfikra 
■ y p mas genom nfid och död till himmelsfröjd och evigt lif. 

jpL&llor: y. DSbelas Hiit. Acad. Laad. Seet. III. p. MS. — LUdfora 
F Hlat. Acad. Land. P. II. p. 71. — Högbergs Saål. Beskr. — NySmål. 
r Badkr. — Laet J. Hallaabergi Reet. progif. ITM CBoaproit-iaria). — - 
H MUa léaads profeiaorer. — Bexella Bidrag till Rikkl. Uit. — Wall- 
i. . i^m Eecl. Samllagar. — Lf déoa ock Marklins Dlspp. Catal.) 
■•• -BT. 



i 




WIDMAN, JOHAN. 



Bki af yåra firgåtne skalder ftån 1 7:de seklet må Ur 

[las iafdr efterverlden. De som brottades med vårt 

språk ocb vanqo deröfrer flera segrar, förmena också 

inu Ed Joban Widman var son af Kyrkoberdea i Alsike 

Wldmaa Alsieensis, bYilkea Axel OxeasQerna understått 

tätt ir 1054 till Alsike rekommendera. Widman inkallas 
Sr flU Domcapitlet ock blifver tilltalad 'Yör det kap kaf- 
fer iatrangt sig till gillet förmedelst Gancellarii befordring.^* 
va kade kan således den som svarade för boaom Inför 

Piskor; men inför Gud skalle ban svara, bvarför kan 
sina förmin, tvertemot Jnramentnm, förbi.*' Han blef 
lik- sifttaade vid ^pastoratet ock nppgifVes kafva varit en 
pr ordningsman, som bållit god kyrkotukt, vil vårdat de 
Wfe, vidmaktballit Herrans tempel ocb bifdat bostillet 
llB dog 1S80. I kans äktenskap med Lispetta Lanrin föd- 
Wf Jobam Widman, bvilken nppilfves käfta blifvit Kemnerer, 
laanolikt ir ban den Joban Widman, som kom från Upsala 
liaioBi till Stockbolm, der ban snart blef anställd i ett 
IMetsverk, i sednare kalften af 1680-talet. KongL Rådet 
iidsköld nitilskade I den tiden för en svensk tbeaters ia- 
ittaade ock svenska skådespels uppförande. Ännu 1684 
Igaf ban ^'De Svenska Amasoners vilförtjenta lof*; men 
Érefter syntes lirjungar af P. Lagerlöf i Upsala öfvertaga 
imnde omsorg. En F. Tb. Bergman, som 1689 resp. under 
L Lagerlöf om Ecbo, skref piecen Psycbe, som nämnde år 
gplSrdes i Stockbolm. Dan. Wallenius (se birofvan p. 49) 
Igaf en Balett i 3 acter 1688, tiUegnad Lindskiöld att på 
laas namnsdag uppföras. Ocb 1689 utarbetade 3 unge min 
It Lnekopris på Konung Carls födelsedag, soé trycktes på 6 
fk. Första öppningen ir af en Isak Börk, andra af Johan 
Viåman^ tredje af Göran Josu» Törnqvist, som sedan adla- 
es med namnet Adelcrantz, se 1 B. p. 24, samt Sveriges 
Iköna Litt. Ill: 490. Baletten ''Lyckopris** tiUskrifves en- 
amt L Börk (sedan Secretarius Narvensis) i Sv. Witterk. af 
lammarsk. p. 101. Den birofvan 1 B. p. 24 nämnde folian- 



17S WiDMAN, Johan. . 

• 

ten med 7 skådespel, alla inskrifna af samma band, h\ 
varit spelade på tbeMern Lejonkalao, finnes na på L 
Univ. Bibliotbek i De la Gärd. donationen. Pdrst efter 
tlUslöto de unga Titterlekarne sin tbeater. Nogsamt g 
det åfven Widman, når de, vid afsk'edet, i samtal mi 
Antilofos ocb Epilogns, bekänna, att deras nngdom k 
göra deras nrsikt, att de visst beböft att återgå till I 
scbolan för att fortsatta stadierna, men att de både alla 
der tiden fått anställning i bnfvadstaden. Det både fi 
dem, att alltid någon förnam besökt deras tbeater, då de 
npptridt, sltnndom någon af de böga. (Lejonkulan lii 
ocb med bedrats med namnet Hoftbeaten) De både väl 
git betalning för billetterna, men ock lemnat dylilm för i 
ord. De boppades att sådane öfningar skulle bedra fi 
neslandet ocb bevisa barn svenska språket låter sig - 
De använde kamrater ocb nnga vänner till det antal, 
vi! 100 under tiden bår betrådt tbeatertiyorna. Fléi 
då lefvande skalder både bitrådt dem med förfatUuul 
skådespelen. Deraf följer, att de författat eller öfre 
sjelfve, då ingen bjelp erbjudits. 

Då vi i Sveriges sköna Litteratur icke anförde pro 
Widmans språkbebandlingsförmåga, utdragna ur den * 
ning^\ der bans namn var anfördt, stannande med pr 
Börks Camoena, må det nu godtgöras genom utdrag u 
af bonom utglfvet poem på 3 1/2 ark in 4:0: Klagedikt 
vår FreUermans Jesu Christi oskyldige lidande oeh dfi 
Joh. Widman, Stockholm, tryckt hos Lars Wall, tiUef 
Drottning Ulrica Eleonora, således utgifvet före Juli I 
Det torde bevisa att Wldman var Jemngod med sin 
skalder af andra storleken och att hans minne fört. 
upplifvas. Klagodikten börjar med en skildring af ftrti 
den binsidan Kidrons back: 

På denna öde ort^ den solen intet skadat. 

Der dystra natten har sträckt ut sitt sorgeflor. 

Der dagens folk har flytt, men i dess ställe bor 

BeSngstad enslighet, hvars ögnahrarf bebådar 

Det ej beskrifvas kan, en sorg mer än gemen (allmän), 

En sorg som röra må ett hjerta utaf sten. 

Vid denna hemska bäck, der intet rådjur springer 
Men snabba fötter fram, der uti bleker drägt 
Narciss och Hyacinth med daggen står betäckt. 
Bland dessa mörka trän, der ingen fogel klinger 
En nectarljuilig ton, der allt är liflöst, dödt 
Och ej den ringsta luft det minsta löf bemödt. 



WiDMAN, Johan. 177 

Er andakt firo blad på Irad förutan frukt, 

Ocli edra fagra verk en ros förutan lukt, 

Den vingård hvarutaf jag friitka drufvor vantar 

8i! bar nu törne, sonl mitt hufvud genomskar. 

För vin en amper drick af attiko förar 

Och mirrham gallbemangd för ädelt himmelsmanna. 

Skfims frflcka munnar, J. som egen arghet röja, 

Och~ tecken vilja ha,^ så framt han ar Guds Son. 

Står ioke solen svart, och lyser icke män' 

Med sljernor middagstid? Men intet kan er böja, 

I önsken regna eld. Ty böje er en gång 

Md' jord och luft och haf och blixt med dunders tVtng. 

Dock flonas flera be?is på falsk smak och ooatarllgr 
Märkligt år att Balettskalden nr Lejonkulan får 
ma den fromma Drottningen ett nppbyggelsepoem och 
lär inflätas till hennes nppbyggelse, Jemte de heliga Bi- 
»rden, liknelser, hemtade från Ixions hjnl och Tantali 
lit peh Slsyphs sten m. m. s. Och bon var dock pietist 
[bögsta vårmegraden, kallande, ebnrn förgåfves, Spener*) 
p Seriwer till Sverige. Men ännn var ej söndringen mellan 
■etiken och vitterheten blif ven så stor. — Den dåvarande 
phllosophen och politikern i Sverige, Sam. Pnfendorf, 
res hafva varit DrottnlDgen behjelplig att förmå tidens 
praktiske Theolog, Spener, att blifva pastor vid Tyska 

K^ kan 1 Stockholm. — Svalget uppstod först i 18:de seklet; 
erkannes, till smakens båtnad. 

VI känna ej om Widman, efter år 1603, mer ån att han 
som hår ofvan anförts, vara den Joh. Widman, som blef 
irer 1 Stockholm, der sedan en Johan Widman blef 
illenr vid Glasbruket å Knngsholmen 1723, Bokhållare 
Stadsbokhållare i Stockholm 1734, det han var ånnn 
Och i Gencral-Krigsförråds-Kassa-Contoiret hette Direc- 
nrens Frih. Erik Oxenstjernas närmaste man, år 1735, Erik 
ITldmau. Månne söner af Kåmner Joh. Johansson Widman? 

krifler: Se ofvan. 

(Källor: Lejookalans theaterpiecer i De la Gärd. donationen i Lund. 

— Uptala ■tiftfl herdaminne af Fant o. Låstbom. — Florer. Sverige. 

— Giodhiga Kungsholffls minne.) 





*) Kallelsen skildras af D:r A. Wildcnhahn i hans på Svenska öfvrr- 
lUa "Ph. Jac. Spener"; Gefle 1852. 



BIOGR. LBX. XXII. 12 



178 



W I D S T R ö M , ULRICA CAROLINA. 



Eo orgbyggare P. N. Forsberg, gift med O. H. Gi 
både eo dotter Ulrica Carolina, som föddes den 24 Ni 
1767* Hon erböll eo vårdad uppfostran bos föråldrarne. 
vitter bildning blef bittre tillfälle, då bon blifvit föremål 
Ofverbofmastarinnan Grefvinnan Fersens omvårdnad, 
under flclc bon låra både Fransyska ocb Tyska. Hei 
poetiska anlag utvecklades tidigt. Vid eii enklek, så b( 
tade Leopold, blef bon kind af Kellgren och Leopold, 
^'cbampetrade sig'^ någorstades, der den unga ftickan 
bland de lekande. Tborild ocb Nordforss bemärkte ock 
bennes lyra ocb benncs skönbet. Lidners ^vilda bjerta^ 
Mellins ord — bånfördes ifvenledes. Men Honrepetltem 
C. Widström vann den sköna som maka, ocb deras al 
skåp blef lyckligt Hon var någon tid anställd vid Hei 
nan Hedvig Cbarlottas hof, vi kanna ej I hvilken tjeni 
befattning. Fru W. utgaf ett litet bafte ^'Erotiska sdiiger 
U. C. w:' 1709, prydt af en vignett med 2 unga flli 
hvilka bekransa en lyra och med motto: Les coeurs 
ne sont qne des hommes; en aimant on s^égale aux Dii 
Den nya skaldinnan sägcs ha tillvunnit sig '^aHminhei 
beundran liksom förut skaldernas ocb vitterhetsidkaroi 
Beundran torde dock vara något för mycket sagdt. Tolf. 
senare utgaf bon '^'^Höstaftnarne af Ulrica Carolina WidsU 
1 b. Stockholm 1811, bestående egentligen af några pro< 
stycken, dertill öfversåttningar. Hon utgaf också Victor 
Skogsharnet, öfversättn. 1 — 4 dd. Som enka 1812 affl: 
hon från bufvudstaden och blef lärarinna i en landsort 
flyttade till Mariestad 1831, der hon, biträdd af en dol 
höll en liten pension. Fick 1840 Svenska Akademiens JeU 
1 guld, då Directören yttrade på högtidsdagen: 

^Trån én lyra, till b vars första intagande Und Kelli 
och Leopold med nöje lyssnat, bafva toner åter blifvit böi 
återkallande en hågkomst från den Gustafvianska såni 
dagar. Under namn af Svenska Vitterhetsförsök hafva si 
konstens vänner nyligen fått emottaga en större samling 
Fru Ulr. Carolina Widströms äldre och nyare dikter. Al 
demien, som önskar begagna detta tillfälle att egna Fru 
ström ett offentligt vedermäle af sin uppmärksamhet, bar 
gärt ocb erbållit sin skyddsherres tillåtelse, att till Fru Wi 



WiDSTRÖM, Ulrica Carolina. ' 179 

> fä ufverlemDa Akademiens Jettoa 1 g:ii]d, XtföIJd af en 
relse, som uttrycker Akademiens tänkesätt/^ 
Lénström både di utgifvit Ulr. C. Widströms samlade 
rkelsfVrsök med leftiadsteckning af F, if. Franzén, bvaraf 
ipptaga åtkom om 2:De månader. Hon do^ 1841. En 
Icli en dotter, som dogo före benne, åro 1 bennes qvåden 
Itogna. T?å döttrar öfverlefde benne. 
i Alterbom återvåckte först bennes minne 1 Pbospboros, g:lf. 
b . företrädet 2t bennes Korg. Det beter der: ^'Den som 
1^ det anga^ det täcka, ?arma ocb Ulliga 1 poesien, ville 
Il för en liten ny erotisk bok af Fru U. G. W. lemna 
■tne Brenners ocb Nordenflyckts Jettelika qvart-luntor 
r alla Tldbåftade testlmonier^ åt den förste Omar, som 
b det Infallet att nppbrinna dem. Klar ocb mild lik en 
ker sommardag, begynner den anspråkslösa samlingen . . . 
ar det nnga lifvets blommiga förtjusning som bon be- 
• . . Hen det bårllgaste stycket i bela samlingen år 
B • • Detta stycke visar i den fnllkomligaste dager 
egna naiva vallnstigbet, som år menlösbetens ocb natn- 
ocli som ånnn ingen svensk skald förmått uttrycka med 

Eoefterbarmliga ton.^^ Franzén föredrog idyllen vid so- 
död 1797. I Hammarsköld-Sondéns Svenska Wltterbet 
\ Frn W. näst t^rn Lenngren bland våra skaldinnor. 
falröffl kallar benne ^>n ros ntan tagg, en qvinna ntan 
Ir. belt ocb bållet bjerta^\ Mellin finner bennes skalde- 

K^ftill af mildt bebag, båoförande genom adel enkelbet, 
Hg ocb varm känsla samt ledig barmoni i sin versi- 
n.*^ — Conjnnctnrerna torde bafva baft ej så obetydlig 
1 Fm Widströms ynnest inför konstdomarne. Gamla 
s Corypbéer byllade tillika skönbeten. Leopold cr- 
detta oförbebållsamt: ^^När man springer enkleken med 
ang skaldinna bland böstackar, recenserar man ej så 
Irpsynt bristerna 1 bennes poemer.'' Den nya scbolan 
k böja Fm Widstrum såsom den der besjaugit '^det nnga 
rets blommiga förtjusning^', med en sidoblick på Fru Lenn- 
has svensk-akademiska sympatbier. Ftanzén ocb Lénström 
lä skaffa den goda gumman bjelp på ålderdomen. 

Den "naiva vällustigbeten" i "Korgen" torde få anföras, 
lom ett öfversättningsprof 1 Kellgrens maner af Gatulli 
Inne florem: 







Jag darrade och kinden glödde, 
Jag ville Hy — lian biill mig qvar, 
Mig kyssande pä tufvan bar, 
Och mina Mommor der förströdde. 



180 WiBfiBL, Elioi.^ 

Han mig i sina armar snftrdei 
Ocli, gSckande, min gr&t belog, 
Och sedan grymt den blomman tog^ 
Som gjorde hela korgens värde. 

^Hon f jorde ingeo bemllgbet af, att bon valt dea 
naste af gndamakterna till sin ledande stjerna.^^ Så q 
bjertiga åro ej vår tids skaldinnor ocb vi torde få h^ 
att orsaken ligger i en mer platonisk, kanske standom 
cbristlig' uppfattning af kårleken, bvilken i sin Catil 
Nasonska skepelse bos oss belågges med ^^ensklld skrill* 

Såsom vårt eget omdöme anföra vi nr Litteral 
gen: ^'Frn Widströms sångmö, spad ocb blyg som vårsi] 
var lått för bopens blickar undangömd, ocb, likson 
knoppen, skördad af en oblid åverkan, Just 1 éjelfva spi 
ningstlmman, bastigare förglöms, ån den fnllt utslagna 
bvars färgspel ocb vallukt man längre tid fått i^nta^j 
kunde ock den af inga nya, inga fullständigare utveckbi 
litföljda förstling af bennes talang, som nästan belt ocl 
let Innefattas i det nämnda lilla bäftet, snart bli förgi 
bvarefter det erkännes, att bon i lärdom ocb dristiga 
mödauden ej utbärdade Jemnförelse med Fru Mordenfi] 
ej i qvickbet ocb utvidgad reflexionsförmåga med Fru 
gren, dock begge öfverlägsen i känslans värma • . • . 

Skrifter. Erotiska sänger af U. C. Widström, Sthm 1709, — Di 
Duminil. Victor eller ^kogsbarnot, öfrersfittn. 1 — 4 D. *— Hösti 
af Ulr. C. Widström, Sthm 1811. — Samlade Witterhetsförsök 
lefnadsteckning af Franzén, utg. af C. J. Lénström 1840. 2*.dra i 
sedda appl. s. fi. 

(Källor: St. Akad. Haodl. 1840. -- HammarakSlds Sv. Witterh. « 
— Lénström St. Poeiiens liiitoria. — Phof^horof BlArf— April ISILi 
Franséna LefnadsteckniDg af U. C. W. — Sverifes Harkvardiga fra 
timmer, l:sta häftet, redaktör O. fl. Mellin. — MandtUgt meddelad 
af Leopold.) ^ j 

4 

i 

WIESEL, EUAS. ' j 

Tillägg till XX B. 3 h. p. ?56. ( 

1 

I likpredikan öfver Elias Wieselj ''^ganska enfaidigt flå 
ställd af Petrus Floderus^ Pastor i SkateWf^ (Professor Jl 
Floden i Upsala fader), tryckt på 6 1/4 ark 1731, kalhl 
Elice himmellängtande själ, åtföljd af Personalla på 2 1^ 
ark ocb grafskrlfler på 1 ark, namnes ej ett ord eller fru 



WiEBEL, Elias. 181 

Biiar minsta kanskap om det Conslstoriella motståndet, 
Konungen, ^^örmedelst Högvälborne Hr Gämmar-Rådet 
Bngskjölds höggranstiga föremåle^, gaf bonom fallmakt på 
liögtårade (conslstoriella) pastoratet e) heller namnes der 
^det Kung], anbudet af omcersfalimakt; men der bekräftas 
it var vid Cbristianstads öfvergängr fUl Danskarne den 
Mg. 1676, som E. W. föll 1 ^^en smårtllgr fångenskap;^' 
ippljTses att ban tog sin maka, då hon tillhörde Biskops- 
len i Wexiö, att bon födde honom 3 söner och 6 döttrar, 
'tf yngste sonen och de 3 döttrarne redan 1731 voro 
att ban belt ensam i 43 år förrättade sin Kyrkoherde^ 
\, utan att förskaffa sig någon bjelp; att, sedan hau vid 
ålder upphörde predika (S. Micb. dag 1 725), han dock 
'^flied hopenom uppgå i Guds bns^' tills kort före sin 
den 19 Apr. 1731, då han var på sitt 80:de år, såsom 
den 10 Dec. 1651. (Han hade varit enkling i 24 år.) 
tans uppgift om sonens ordination vid 18 års ålder, står 
Til tillsammans med denna framställning i personalierna 
Mket, som så väl kände dessa förhållanden. 
Sonen Samuel måste blott hafva fått venia concionandi, 
la fadren åtminstone ej ordentligt begagnat sig deraf, förr- 
p sonen lyilt 25 år, blifvit prestyigd och tillförordnad 
»tor. Eller skulle de ovanliga^ af Ödmann meddelade för- 

Sianden, ej öppet framläggas? Af sonens grafskrift öfver 
ren finna vi att ödmanns morfader var lika god verslflka- 
f^ som öfriga samtida minornm gentinm. T. ex.: 

Ej äufvan ser sig nöjd, förrän i arken kär. 

Ej själen ro kan fä, sä länge hon är här. 

Del stär igen alt man nu ärekransar plockar 
Och säller pä dess gräf och silfverhvila lockar. 

'' Uti L. Ekedabis likpredikan öfver E. W— s sonhnstrn 
hristina Cath. Santhesson, gift med Häradsprosten And. Wie- 
d, namnes, att der knapt fanns en psalm i vår psalmbok, 
m bon ej kunde sjunga utantill. Sådan ^'vitter bildning'' 
leidelades i Wieselska huset Alla fäste-, bot- och böne- 
igar fastade hon från solens upp- till dess ned^rgång. Då 
etta nämndes till berömmelse, kan man sluta att den sedvänjan 
un mångenstädes qvarblifvit från katholska tiden. Sonen 
ars Wiesel skref latinsk vers öfver sin moder. Kanske 
ade denna talang, som Håkan Sjögren saknade, tyngt på 
l^lesels vågskål, då han föredrogs Sjögren. Som prof må 
Mfras: 

Sidereas inler turmas, fulgcntior aula; 
Ambrosis ciTis, jubila leta canit^ 



182 WlOELSTJEBNA, Erik, — WlJK, Olof. 

Ast Charites famam celebraiU Pietasquc Fiiiesquc 
pandor Se eximius copjugialU apior. 

So Biogr. Lex. XIV: p. 316. 



WIGELSTJERNA, ERIK. 

Majoren yid SödermanlaDds regemente Matlb. f 
och Brita Solfverarm hade ea soa Erik, som adlats fl 
perhet af Carl XII. Han var född 1 Södermanlaod 165^ 
Gorporal vid Södermanlands regemente 1672, Sergeu! 
1674, Ryttare 1675 vid Lifregementet, Vice Gorporal 
mistade under slagen vid Ystad, Halmstad och Lund 41 
Gorporal 1677. Illa sårad i slaget vid Landskrona, dt 
ven hästen skjots. Bivlstade Bohns slotts andsättoiag 
.Christianstads belägring 1678. Qvartermåstare 1679. 
nett 1694. Lieutenant 1700. Ryttmästare 1703. Adh 
namnet Wigelstjerna 1704, ehuru först 1720 introdi 
(n:o 1747). Bivlstade fälttagen till Seland, Liflaed, 
Ryssland, träffningen vid Pitzur, gången öfver DQna oc 
slaget ibid., bataljen vid Clissow m. m. Dog 1707. 
med 1:0 . . 2:0 Ellsab. Bladh, 3:o Elisali. Apelbom. I 
unga Wigelstjernor fortlefde ätten 1854. 

(Källon Våra adelsmatriklar.) 



WIJK, OLOF, PEHR. 

1. WIJK, OLOF. 

Föddes den 9 Oct. 1 786 uti Götheborg. Fadren v^ 
Wijk, Goopv. Gapiten, och modren Olivia Romare, 
sin böjelse för sjömansyrket gjorde han i ungdomen e 
till sjös; men denna bana afbröts snart till följe af å\ 
gifvenhet, engelsmannen Gharles Ghristic fattat för 
Ghristle, som var handlande i Götheborg, of ver talade 
drarne att låta sonen komma till honom uti handel, s< 
skedde 1799; och då G. afled 1805, fick W. först förti 
att för enkans räkning fortsätta affärerna samt året 
att öfvertaga dem för egen räkning, efter öfverenskb 
med husets gode män emot en årlig hyresafgift under 
Är 1808 antagen till borgare; 1815 Led. af stadens 



WiJK, Olof. 18å 

i fråa 1818—1835 deras ordförande; var under samma 
i led. af Sahlgrenska sjakhnsdirektlonea och ordförande hos 
Biterade för skjatsinrättningen; erhöll år 1820 titel af 
■unerceråd; 1824 led. af dlrectionen för segelfartens för- 
ttrande mellan Wenern och hafvetO; 1825 enhälligt vald 
I Revisor af Banco- och Riksgäldsverken { 1830 R. N. O.; 
131 Led. af W. W. Samh. i Götheborg; 1835 Led. af Go- 

Ken för granskning af Götha kanals segelfartstaxa, af Go- 
iea som fått sig uppdraget ,att uppgöra en financiel plan 
r Trollhättans ombyggande, samt af Hospitalsdirectioneo i 
llbeborg; 1836 Led. i Sjömansdirectionen Ibm; utsedd s. å. 
kKongl. MaJ:t att Jemte General Edenhjelm och Gommerce- 
llet Ekman emottaga subscription för Trollhättans ombygg- 
mg\ 1838 G. W. O.; s. å. Ordförande i Kongl. direktionen 
r arbetena uti Götha elf och Götheborgs hamn; 1850 Ord- 
rande I Götha kanals bolag och direktion; 1851 Gommcn- 
ir ned St. K. af W. O. Har varit utsedd till Riksdagsman 
)33— 34, 1839, 1850 och 1853 samt var vid den förstnämnde 
Indets vice Talman, och 1850 Talman. 

Den utmärkta praktiska duglighet, som bevittnas af nu 
^pråknade och än flera prof såvål af Konungens som af 
edborgares förtroende, har Herr W. till mycken del för- 
irfvat sig genom utländska resor. Sådana har hän före- 
igit 1810 till England ocK Skottland, 1811 till Petersburg, 
M ban uppehöll sig fyra månader, 1817 och 18 till Eng* 
ad, Irland, Belgien och Holland, hvarifrån återvägen togs 
Ver Tyskland och de Danska staterne, 1828—30 genom 
:1a de Nordamerikanska staterna, o. s. v. Sina resor har 
in väl icke beskrifvit i böcker, men desto trognare uti de 
Innesvårdar af allmännyttiga företag, som isynnerhet foster- 
aden har att uppvisa, i det han för densamma sökt göra 
na bästa i främmande länder samlade rön och erfarenheter 
I mtmärkt sätt fruktbringande. Få äro de medborgare, som 
T Götheborg varit h vad han, och detta har ock allt mer och 
er blifvit erkändt. £n af denna stads förnämsta prydnader 
A nyttigaste inrättningar är den 1823 på Wijks förslag 
ilagda och under hans outtröttliga vård hägnade s. k. Nya 
liéen, som slår sin halfmåne kring stadens östra sida. Li- 
iledes stadens med marmorkar försedda nya Badhus, hvil- 
»t, en praktfull rotunda, i så måtto är W-*s verk^ som 

*) Eedan 1822, vid Götha kanals i Westergöthland öppnande, var W. 
id säsom verksam medlem^ och (enligt skriften "Carl Johan och Sven- 
Äitie", 2: 368) var hans fartyg det första svenska, som frän Westerhaf- 
t och Wenern "beseglat Wetterns nyckfulla farvatten." 



184 WiJK, Olof. 

det anlades medelst af bonom 1828 tillvigabragt ae 
ning. — SJelf en ar de förnämsta skeppsredare på stål 
han baft all möda ospard att bereda Götbeborg förd< 
en god hamn. För några decennier tillbaka måste 
Götheborg anlöpande fartygen ankra vid kustvarfve 
varfsknsten, ett betydligt stycke bortom staden; lingr 
de ej komma. Nu mera år för dem vattnet tillgångU 
upp till stadsbryggan; och der förut knappt en störn 
årbåt knnde flyta fram, ligga de största handelsske] 
mest aflågsna länder, aflossande sina laddningar vi 
haggen sten byggd kaj. För W — s åtgärder i detta i 
anse väl inbyggarue i förstaden Majorna sig honom 
deles förbundna, i det den betydligaste delen af den 
delsrörelse derigenom bllfvit dem afsknren; men de 
staden sjelf, som i- betydande mån ser sitt välstånd f( 
Det hör också hit att nämna, att på segelleden mell 
theborg och Lilla Edet (eller Ströms sluss) alla hin 
en fri sjöfart äro undanröjda, utom ett, det som vi 
det s. k. Röda berget; men Herr W. umgås med p\i 
åfven få detta undanröjdt. Såsom ledamot af och ordfi 
den Comité, hvilken haft sig uppdraget att uppgöra 
till omläggning af kajer med huggen och gator med 
sten, äfvensom till anskaffande af gaslysning, har \ 
verksam del uti befrämjandet af dessa företag, hv 
bragt staden ett ytterst förbättradt skick. Ar 1831 
han, efter återkomsten från sin amerikanska resa, s 
skilda omtanka till de arbetande klasserna, medels 
tände af ett sällskap för nykterhetens befrämjande 
derför anmärkningsvärdt, att det var det första så he; 
sällskap i riket och gaf uppränningen till inrättandet 
lika på andra orter. 

För det skyndsamma utförandet af dessa och ån 
för communen och landet båtande företag har man ai 
ej mindre den sambällighet, hvilken, när det gäller s 
Vigt och storartade uppoffringar, kanske ingenståde 
land år så stor som i Götheborg, än Herr W—s of 
nit, som förstått att väcka den slumrande kraften oi 
samhällsandan i rörelse. Men icke heller hafva hai 
tagsamhet och olikartade försök för detta ändamål 
utan allt motstånd. Ett sådant, och det ej så ringa 
redan frågan om anläggande af den ofvanuämnde sto 
menadplatsen, hvars tusentals trän med sina fasta s 
ocb utbildade krondr numera bevittna hvad en 
vilja förmår uträtta. Största gensägelsea rönte di 



WiJK, Olof, 185 

\ sina åtgärder i ocb för nykterhetens befrämjande; och 
trål voro de grandsatser, han dervid följde, anno så 
|a stränga, att sednarc nykterhetsvänner anse dem blott 
eller intet uträtta för det stora äqdamålets vinnande, 
t år dock bättre än intet, och det vore Isynnerhet 
fist att icke erkänna värdet af dens bemödanden^ som 
t första kraftiga eggeisen till den för vårt land så högt 
Ilade sedereformen. Hr W. beräknade helt vist och 
t, att tiden Icke ännn var inne för prociamerande af 
ki åslgt, som för vårt lands räddning nndan brännvinsflodens 
b förstörande verkningar sätter den fullkomliga återhållsam- 
Iten såsom enda vilkoret; i annat fall är det mer än troligt, att 
■i 1 denna riksangelägenhet hyllat radicalismens principer, så 
llvmande de eljest äro för hans politik. Det var således mått- 
l^etsgrnodsatsen han sökte göra gällande, och han understöd- 
iihämtlnnan särskilt af Biskop Wingård, som ock, om minnet 

L sviker, lät trycka en och annan mindre skrift i ämnet. 
I arbetsklasserna togo illa vid sig, och sinnena gåste, då 
Mb talade om inskränkning af den kära drycken. Hotel- 
cr lito höra och till och med se sig på porten till Herr 
^-8 hus, I hvilken brännvinsqvickheten visste att med 
118 namn rimma "stå lik". Det var en egen contrast att 
ejiarka, hnrn samma slags menniskor, som för några år« 
dnden tillbaka hotade med ett upplopp mot Gommercerådel 
lörnberg och hans hns för hans kronobränneri och störar- 
na hrännvinshandels sknll, na vände sig mot Gommerce- 
idet Wijk lör han$ åtgöranden i alldeles motsatt syftning; 
Il vi kanna tillägga, att det var samma menighet, som, om- 
log 10 år fornt, var nära att göra appror derför att man 
tgade anställa en concert i domkyrkan, hvilket var någon- 
ig oerhördt i Götheborg och kränkande för allvaret i fol- 
fts sinnesstämning. 

Det gick na, hvad herr W. beträifar, så långt, att 
iBdshöfdIng Ax. v. Rosen erbjöd honom bevåpnadt beskydd för 
SJligheten af en stormlöpning. ^ Men herr W. undanbad sig 
tta skyddsmedel. Det behöfdes ej heller, och herr W. satt 
fgg som tillförne på sitt contor. En enda kraftyttring mot 
iBom må anmärkas, såsom betecknande för den sämre folk- 
issan i en handelsstad. Hans fenster blefvo en afton in- 
igna, likasom ville man på glas hämnas oförrätten mot 
flasei", och inslagningen skedde — med kopparslantar. 
en dervid stannade det; och de orolige gingo hem, för att 
ka sin ro i den förfördelade sapen, eller att öfverväga vå- 
D af deu sed, de varit ute att taga i försvar. 



186 WiJK, Olof. 

SXsom ordförande fdr stadens äldste sattes ock bai 
måga ^^att finna s\g^^ på prof. Oet satt, hvarpå stade 
gelagrenbeter fornt varit skötte, både bragt stadscassai 
beligenbet, att bon ej knnde fnllgöra sina åligganden 
måste bos R. St. 1818 söka ett lån af .200,000 R:d] 
Lånet beviljades; men innan medlen blefvo lyftade, Ii 
fordrades stadens, äldstes nnderskrift på förbindelsen, 
vederbörande ingå på antagandet af ett af W. nppgjor 
slag till reglemente för stadens drätselverk ocb bokfc 
metbod. Det sednare blef så mycket nödigare, som på 
år Intet bokslat skett; ocb det var naturligt att 
sknlie nppstå mycken strid; belst flera voro intres 
för statns qno, än de som ville ordning ntl förvalti 
Drätselcommissionen började sin verksamhet 1819; o< 
stadscassan sedan dess ej allenast fullgjort sina förbii 
och betalt sin skald, atan ock derjemte lemnat tillgång l 
förande af åtskilliga arbeten, ländande till stadens 1 
nande, bland hvilka den nya börsens ^^öfverdådiga^^ b; 
val Intager flrämsta rummet. 

För belgden af Ganzlirådet W. Gbalmers testa 
apprättadt 1811, bar W. varit en ifrig förfäktare. 
detsamma skalle G — s efterlemnande förmögenbet dela 
lan Sablgrenska sjnkbuset ocb frimurarebarnbuset, 
rittande af en slöjdskola. Men till följe af rättegång; 
detta testamente först 1823 genom nådig dom stadfästa 
kunde medlen utbekommas. Men för inrättandet af 
slöjdskolan uppstodo många svårigbeter, hvilka dock di 
nens oförgätlige ordförande, Ooctor Dubb, förstod att 
vinna, så att skolan, en af de förträffligaste i sitt sla( 
nades i Nov. 1829. Wijk uppgjorde förslag till bo: 
och redovisning för skolan, som Jemnt framgått till 
striens märkliga befrämjande i vårt land. W. fort! 
vara medlem 1 directionen för densamma. 

Under uppfyllandet af sjelf va representationskallet vi 
dagar, har W. mindre glänst såsom talare, än vunnit aktni 
som den der hade ^^en man bakom ordet.^^ Ar 1836 emot! 
Handelssocietetens skriftliga tacksägelse för sin verksami 
der förllutne riksmötet, att afskaffa det ständiga saltlagrc 
lande, som för. stadens handlande varit en tung börda; 

{rof af vederbörandes belåtenhet med hans riksdagsi 
tgärder att förtiga. Vid 1844 års riksdag fick I 
hemma med sina conservativa tänkesätt, enär en libi 
anda vid den tiden uti rikets andra stad tagit en syi 
fart Ar det derför atl andan måhända nu är mindr 



WiJK, Pehr. 187 

Kkt liberal, som Herr W. de Töljande riksdagarae fått fcal- 
Isen? I a ådra afseenden år Götheborgska sambållets libe- 
ilitet oförändrad. 

Den ofvannämnde gatpoesien förglömde Icke hit Cotn- 
ercerådet Wijk 1 sin ungdom ^^sålt spik% ocb del beböfver 
ke heller förglömmas bär vid minnesteckningens sanna 
må. Med den spiken blef ban åtminsone sin lyckas smed 
laom få, ocb ban bar länge. Yarit en af de förmögnare 
iMIåRde i Götbeborg, bvilket vill säga mycket. Det palats- 
Ica bas ban nyligen för egen räkning nppfört, utgör en af 
idens prydnader, liksom bans skepp bamnens. Med ett 
rd, både i allmänt och enskildt afseende, bar W. fram- 
ir andra bidragit att göra staden Götbeborg till bvad Hal- 
fltos kallade den (se XIX, 294) ''en blysande zir och ly- 
inde prydnad^' bland Svea rikets städer. 

W. är sedan 1832 gift med Hilda Virginia Prytz, dotter 
r Grossbandlanden A. M. Prytz och hans maka M. M. Brinck, 
imt har med henne sönerna Olof, Erik, Carl, Ifvar, Knut, 
imt dottren Gerda Virginia. 



2. WIJK, PEHR, 

Canzlirådel och Riddaren af K. W. 0. torde redan vara 
•rgåten af andra ån Kalmarboarne och efter^efvande be- 
iDta, men förtjenar att återbördas bland eftertidens minnen. 

Född på stora Ebbebult i Madesjö socken, Kalmar lån, 
in 2 Oct. 1746, lemnades han af fadren Jägmästaren Lo- 
ms Wijk och modren Elsa Ghrist. Steinhagen åt offentlig 
iholnudervisning, och blef Gymqasist i Kalmar 1764. Stu- 
mt i Upsala 1767. Auscultant i Svea Hofrätt 1770. E. O. 
otarius vid Stockholms. Kämnersråtts brottmålsprotokoll 1774. 
. O. Canzlist 1 Commerce-Collegium 1776. Consulatssecre^ 
rare i Tanger s. å. Generalconsul 1787. R. W. O. 1808. 
ek på begäran §fsked 1813. Dervid gafs honom Canzli- 
ids n. bf o. v. Återkom 1815 och nedsatte sig på Ebh^Jinlt 
t ban dog den 25 Mars 1823 ogift. Minnestal hölls på 
almar Gymnasii större lårosal den 11 Oct* 1828 af Lect. 
. 6. Wimmerstedt. 

Agrell omtalar i sina bref om Marocco 1 D. p. 50-*-63 
;h p. 122—124 märkliga drag af Sv. General-Consnlens 
od inför den Turkiske despoten, dervid han engång räddade 
I jude, Wijks tolk, en annan gång Sultans egen son Yazid, 



188 WiJK, Pehr. 

som fallit i sin faders onåd. Mycket af?entyrades vid s 
tillfallet för Wijks person; men när Prinsen eftertrådt 
fader, både Sverige deraf gagn. ^^Hnra många skeppsbmi 
både ej bonon att tacka derför att de, frälsta från ett sv 
slafveri. flngo återkomma till fädernesland och anhörig 
Huru mänga skeppsredare bafva ej tacksamt måst erkåa 
sig bafva genom bans bemödande ocb anseende återfått ladd- 
ning ocb skepp, som, engång af korsarer nppbragte, vid io- 
tråffandé colllslon vanligen af mahamedanska anctoriteter till- 
dömas deras landsman ?^^ Han talade med lättbet landets "" 
språk. Wimmerstedt berättar, efter WlJks jonrnalantecknlD- ^ 
gar, drag af de Mnsalmanska embetsmännens falbet, derrld - 
det lyckades Svenska Consnln att rådda något för Sverige, 
när de ville få som presenter bvad de tillstyrkte Kejsaren 
att afstå i de begärda stora tributerna. Wijk, säger Tkeoi 
Lectorn ocb Consistorialen, var en rättskaffens prest, ntaa , 
att vara prestvlgd. Då ingen prest var tillbands, officierade 
ban vid barndop ocb begrafningar, anmodad både af Lntberi- 
ner ocb reformerta trosförvandter/^ Genomträngd af Gbri- 
stendomens bellga sanning, var ban ett mönster för aodra. 
Han var nöjd med den enkla dryck naturen i sin dolda verit- 
stad bereder (vatten) ocb fråsseriet var bonom en afsky. 
Hans belsa var derför god. Stort förtroende egde ban som 
enskild affärsman. I alla större europeiska bamnar var hans 
namn erkändt, ocb en vexel af bonom bonorerades med nöje. 
Likaså var bans credit inom Maroccanska området oinskråakf. 
Han provianterade engelska flottan (som blocqaerade Cadix), 
med den ftamgång, att K. Georg Hl vid förklaringen af sitt 
välbebag gaf bonom ett briljanteradt gnldur. På sin löQ 
3,000 mark Hambnrgerbanco ocb tjenster, ban gjorde stater, 
t. ex. Republiken Ragusa, samlade ban en vacker förmögen- 
bet, utan all girigbet. När ban reste den 12 Ang. 1815 från 
Tanger visade sig för 'Men Gbristne bunden'^ ett ganska 
otvetydigt uttryck af aktning ocb saknad bos Maroccanska 
befolkningen. 

Han kunde nu 1 Sverige bjelpa många med sin förmö- 
genbet. Vi nämna Tborsås kyrka, som fick en ansenlig 
gåfva till orgverk; Madesjö, som flck silfver käril; Kalmar 
Gymnasii-bibliotbek, bvilket redan 1804 fått en talrik sam 
ling af äldre och nyare mynt (187 piecer) och nu fick bans 
vackra boksamling, då en fond af 46,000 Ridr 6:co, deraf 
dock 10,000 R:dr R:co voro ^'osäkra fordringar'^ ställdes un- 
der Consistorii i Kalmar vård. Slägtingar flngo hans hem- 
man Stora Ebbebnlt och ett bus i Kalmar, lösegendom och 



WlJKMAN. 189 

10 R:dr B:co; 4,500 R:dr B:co anslogos till Hnshällssdll- 
ipet. Bibelsällskapet, Lazarettet m. m. Åt rentan för de 
.000 R:dr, Consistorlam borde vårda, skulle årligen 400 R:dr 

I utdelas till 4 prestenkor, 400 B:co till 4 studerande i 
Ipendier, 100 R:dr B:co till 10 skolgossar a b. Vf Till 

raltaren af fonden anslogs 200 R.-dr B:co. 

(Källon Winimer8tedt& tal. ^ OL Agrells Bref om BCaroooo.> 



WIJKMAN, JOHAN HENRIK, CASPER, SVEN 

CÄSPERSSON. 

Vi liafva bar framför oss politiskt namnkunnige man, 
fcr dock slågtskapen mellan den förste ocb de 2 sednare 
Uott år sannolik, men ej med vissbet känd. Gasper Wijk- 
Bans ätt år Inom riksdagsbåfderna ej utan sin märkvärdig- 
het SJelf riksdagsman vid 3 riksmöten 1 prestståndet, bada 
Casper en son, som lagstiftade vid 8 riksdagar, en annan 
vid 3 riksdagar i samma stånd, ocb denne sednare både en 
Bon som tilibörde Borgarståndet vid en riksdag, ocb en son 
som valdes till rik$dagsman af allmogen. Detta år således 
BB riksdagsmannaslägt, dertill af oppositionspreglen. 

Se bår Sf^hema genealogicum: 
V. N. Wijkman, Hökare i Stockbolm på 1690-.talet. 
. (7) Joban Henrik, troligen först Borgmästare ocb Riks- 
dagsman. Säkert till slut Häradsböfding, {lalsbug- 
gen för politiskt brott 1751. 
. Sven, f. 1690, Kyrkoberde 1 Wåla, f 1756. 
. . Sven, Regementspastor vid Lifregementet. 
• . • Sven Joban, Commin. 1 G. Upsala, *i* 1810. 
. Casper, Kyrkob. t S. Gatbarina. Riksdagsman 1760, 65, 

71. Arresterad 19/8 1772. 
. . Sven Gaspersson, Biskop, Riksdagsm. 1800, 09, 10, 12, 

15, 17, 23, 28. Secret. vid Jubelfesten 1793. 
. . Anders, Pr. & P. i BJörklinge, + 1806. 
. . Casper, Pr. & P. i Finström på Åland; närv. vid Jubel- 
festen 1793, Hofpr. bos Fredrik Adolpb, f 1808. 
. . Joban, Pr. & P. i BJörklinge, Gontr. Pr. Riksdagsman 
1810, 17, 23. f vid riksdagen. Vid Jubelf. 1793 
närvarande. 
. . . Stepban Joban, J. U. D., Rådman i Upsala, Riksdags- 
man ocb Borgmäst. 1834, f vid riksdagen. 



IQO WiJKMABT, Johan Henrik. 

• . . Casper, J. U. D., vaM Rlksda^man t Bondestånd 

1828, men ntvoterad såsom. den der Varit nnlel 

officer 1 sin nngdom. 

Slågten lår nrspningllgen vara Östgdtlsk. Det säkra 

att den fTamträdt, medan Vik ånnn stafvades Wljk. En fii 

göte Wljkman responderade 1 Åbo nnder P. Bång 1670. 1 

östgötlsk slagt med detta namn var från Wikingstad, deraf 

dock en medlem skref Wlckman, såsom Stnd. i Åbo 1667,' 

då ban, som skrlfvit en oration de imaglne Del, ålades föU.i 

termin att orera de poenltentla, såsom den der bedrlfvlt^lior^ 

med Tålb. Erik Orrhanes liastrn D. Pistol. Han disputerade 

sedan de legislatlone. 



1, WIJ KM AN, JOHAN HENRIK. 

Hnrn ban sjelf skref ditt namn känna vi ej. Andra 
sktifva WSJkman ocb Wlkman. Hade han ej först någon 
närmare beröring med det 1738 fallna Mössepartiet? Var 
liad en bror eller nära slägtlnge till Sven Wljkman, b vilken 
länge tjenstgjorde som Huspredikant bos den då så djupt si- 
rade Grefve Tanbe? Hade ban 1751 ej förbindelser i Up- 
land, då ban till Stockbolm sände sin unge son med bemliga 
papper? VI fråga, på det att andra må knnna svara*). 

1738 års riksdag störtade en minlstére, då rådet tagit 
sig för att råda öfcer ocb ej råda Konnugen. Att baf?a 
ställt sig så bögt ocb strax befinna sig bland nndersåter, 
kostade på. Der blef en bäftlgbet i sinnena, som ej min- 
skades genom inblandningen i riksdagsstriden af frågan om 
fröken Tanbe. Det störtade partiet fiskade i allt grnmligt 
vatten. 

Ocb det segrande sknlle ntföra något stort. Det sknlle 
återtaga de provinser, det från 1719 styrande partiet aflrådt. 
Detta sknlle ske både Consitiis & victricibus armis; så pre- 
dikade riddarbnsets taklist. Consilia, kanske tänkt såsom 
list, sknlle främst användas, med scgervanda vapen i resenr. 
Man trodde att Elisabetb ville köpa ryska kronan för några 
nyss vunna provinser — i Sverige. Så stego den ryska 
räfven ocb den svenska bocken ned i samma brnnn. VI 
kanna utgången. Härnnder väcktes en finsk sjelfsjtändighets- 
yrset — i svenska colonister. Johan Wljkman, Häradsböf- 

') lEn lärd finsk häfdaforskare har vUrat till förf. den öfvertygelsen 
all J. H. W. var af samma slägt som Sv. Wijkman. ' 



WiJKBAif, Johan Henrik. Ij^l 

1 Stor-Savolax, blef en af yrselns bafvadmSn. Dock 

ban af mera betydande persofoer. Hans nästa länk 

rjska sldail var 1747—51 Simolin, ^^ce coqnln, ce ftiqaln, 

Simolln,^^ såsom de på theatern hSrdes ropa om denne 

Tyska Missionen 1 Stockholm i mer än 30 år använde, för 

ikarne så förbatllge, man. 

bm J. Wljkman känna vi ej något före 1747; om kan 
tar deii J. W^man, som 1735 var Borgmästare i Brabe- 
I, utan tvifvel dernnder, efter det 1 den tiden så vanliga 
iket, stadens riksdagsman? 1748 anklagades Wijkman af 
köfdingen Baron H. J. Wrede att hafva np^iviglat lln- 
fta allmogen mot Svenska regeringen. Hade kan Vnkinit 
Ml popularitet genom de många förmåner Österbotten sär- 
skild vann på 1730-talets riksdagar? Simolin använde iio- 
aom då som spion på R. R. v. Rosén, som 1747 Mef Gékieral- 
finvernenr öfver Finland, — ett embete som nedlades först 
lelan W— s bnfvnd fallit. 

Man vet, att Blisabetb 1742 utfärdade ett manifest till 
Jttka folket, k vari kon uppmanade detsamma, att åter blifva 
ei sjelfi^tändig nation, såsom den varit före S. .Eriks tid, lof- 
mde den nya staten skydd mot de förtryckande Svenskarne. 
SI öppen snaran än låg, lopp man dock deri. W. synes 
ippriktigt ka bängifvit sig at dessa drömmar oin Énska 
stammens nppbäfvande till cnltnr ock ära genom — fribet 
mder ryska örnens vingskngga. Carl Peter Ulric, som sedan 
lade att välja mellan Sveriges kungakrona och den RyskA 
kejsarkronan, torde nu, när kan skref sig Sveriges Rikes 
»tänders ^'ödmjukaste tjenare'\ frestats af ett kunganamn — 
iagi|i nomlnis umbra — i Finland, t. o. m. af Chefskap 1 
tt storftirstendöme. Det som skulle ske, är föga bekant; 
estd bättre kvad Bom skedde. Då Landsh. H. J. Wrede, an- 
ars varm vän af Carl Peter Ulrik, slog eftet uppviglaren 
^jkmaii, Sydde denne inom ryska gränsen till Willtnan- 
trand, återkom väl 1749 i Juni på lejd, men då hans son 
rlplts med farliga papper på en resa till Stockholm, ansågs 
ijåens Vilkor brutet, kvarför fadren fängslades och dömdes d. 12 
Log. 1751 att mista lifvet genom halshuggning, hvilken dom 
närt verkställdes. Wijkmans hustru C. E. v. Achern*) 

*) Tar hon dotter af Elhices & Historiar. Lektorn Jac von Achern i 
rötheborg, hvilke;!, ehuru blind sedan i/2 års ålder, kunde studera, blef 
lagister, disputerade om ögat (de oculo) och sedan om synvillor (de 
rroribus visus) och 1699 fick nyssnämnde lection? Han kallas genom 
•yckfel Magister von Äskern i Tessin & Tessiniana p. 420. Se Bexell 
rötheborgs stifts Hist. I. p. 48. En Birecleur Carl Henrik v. Achern hade 
Q son Carl Henr. f. 1749, som var Ledamot af K. Högsta Bomstol, f 1832. 



19% WiJKMAN, Johan Henrik. 

dömdes till 6 mänaders fängelse. Sonens öde år ol 
Der lår dock ej blifvit en ny Messeniad. 

Hed Wljkmaus hnfynd föll ej hans för Sverige lilttllls c 
liga idé. Den upptogs af Lovisa Ulrica, så snart bon i 
sin yngste son till sitt bjertas älskling, ocb ej kunde h 
skaffa en mera lysaade krona åt bonom. Uttänkte Sii 
att gepom denna irrgång leda sig till målet? Arbetadi 
på oafbångigbetsfjrågan med enkedrottningen, då de a 
nödigt att låta publiken tala om deras strider? När • 
drottningen bos Grefvinnan Törnflyckt ej velat spela 
Simolin, liksom förut 1 eget bof, ocb ban derför botai 
begära sin rapell, men ej gjorde det, fast alla i Sveris 
önskade, — var ej detta ett specimen i den d. v. Gusti 
ska politiken? 

Wljkmans ledare skildras af Ebrensvärd såsom ^di 
både mer argbet än slugbet, alla egenskaper att lära ] 
folk, men ingen att lefva med dem, all bögfärd af en 
komliog, men ingen annan bågkomst deraf, ån att ani 
glömt den; en man, som väl kunde. tända en eld men 
ej inbilla folk, att det var en lusteld; som i affärer 
bitterbet ocb betslgbet, i sällskap ledsnad, saknad af in 
— månne vi ej i åtskilligt bär äfven möta en beskr 
på Simollns — eldtång? 

1809 nppbunno Flnnarne det 1 70 år under nai 
sjelfständigbet ocb fribet efterjagade målet. Vestigij 
reant! 

Numera må erkännas, att W — ns idé år af Eurc 
betydenbet. Storfurstendömet Finland med egen gru 
ocb regering, med Sveriges Kung såsom Storfurste, ell< 
ocb med såsom ftllt oafbängig stat, med egen, sjelfvald i 
Gbef, ocb i tuUförenlng med Sverige, skulle säkerligen { 
oss mer, än ett ökadt antal af provinser, der partier oc 
Anjalaförbund lätt uppstodo, N.B. om — Försynen be 
bit straffa 1809 års missgerning mot Sverige; ocb \ 
Europa är utsedt att utföra straffdomen. 

(Källor: RansakningsprotokoUerna of ver J. Wijkman, se Aoj 
bandet bidrag till dess bist. af Mann Malmanen (Gref Greuts) 
följ. — Florer. Sv. 1735. — Gotbeb. Stifts Hist. — Terain et 1 
ana. — Listboms et Fants Upsala stifts Herdaminnen. — Ebrei 
Jonrnal, förd i Gustaf III:s bof, deraf utdrac läses i De la 
Arcb. XV.) 



193 



2. WIJKMAN, CASPER. 

Hans fader Sven Wljkman må först i korthet bemärkas. 
1 Stockbolm d. 20 Ang. 1 690. Fadren var hökare dersta- 
Prest 1710« Vice Notarie 1 Hofconsist. s. å. Tjenst- 
le bland de af pesten angripne Inom Iiofförsamlingen. 
ilDister vid Barn&nset 1716. Predikant på Smedjegår- 
1718. Pastor vid stora Barnbnset 1721. Var nnder 
detta bnsprest bos R. R. ocb Öfverståtbållaren Grefve 
ibe, så att ban triplicerade bvarjc belgdag. Räknas 
Élone för fröken Tanbes sknll?) bland Hofpredikanter af 
resten. Recommenderades af Hofrätten bos Kongl. MaJ:t, 
i ban 1 729 sökte Borås, för sin sorgfälligbet i fångars nn- 
VTlsande ocb bevekande till sanningens bekännande. K. 
[d, recommenderade bonom bos Gonsistorinm till Delsbo eller 
élna 1733. Han både då följt 99 fångar till döden. Knnna 
I intaga att K. Fredrik skref ett s. k. promotorial för en 
toest bos Fröken Tanbes far blott för mannens presterliga 
hyenster, ntan att ban varit ocb knnde vara något nyttig 
4m liUa politiken, b vari knngen blandade sig? Kyrkoberde 
Wåbla 1734, död den 5 Febr. 1756. Tvenne myndiga*) 
ir sökte nU nådar. Då de ej flngo det de sökt, lem*- 
de prostgården nnder vacansen ntan skötsel, tills Lands- 
INlngens bandräckning dertill tvang. Pastoraliernas be- 
ng nppgafs till 4,949 dal. kopparmynt, som användes till 
ms reparation. 

Casper Svensson Wijkman föddes 1 Stockholm d. 3 Dec. 
Student i Upsala 1736. Magister 1746. Företog en 
(k resa 1748—50. Insinnerade 1754 några theser 1 
iloglen, åstnndande att få conferera med Gonsistorinm i 
ra stycken, der ban var dnbins, men lät sedan D:r N. 
^allerins öfvertyga sig om riktigbeten af våra dogmer, hvil- 
fet W~il värf ban sjelf anmälte i Gonsistorinm. Spåra vi 
it ej den sluge mannen, som sedan möter oss å riksdagar- 
n V. TbeoL Lector i Gefle 1755, Kyrkoberde i Mo 1759. 
^fractsprost 1763. Prsses vid prestmötet 1769. Riksdags- 
an 1760, då ban ganska visligen yttrade, vid en tvist om 
^tlkendera af några omcerare rättast borde få accordera 
K' till. ett visst län, att bäst vore, det Ständerna ej befattade 





*) I ordeli; både juridiska och moraliska belydelsc. 

BIOGR. LBX. XXII. 13 



104 WiJKMAN, Coiper. 

si9 med ^ensters tillsättaode, hyarigenom riksdagen ti 
mittenters största omkostnad ntdrages, ntan läto såda 
ligt regeringsformen, ankomma på regeringen, dock 
gande, att om medborgare icke dervid få njuta en till 
rättvisa, så börer det ståndet till att sådant nndersö 
gifra upprättelse, bvilket må erkännas ha varit mind 
ligt tänkt af den som var på sanningens spår inki 
Vid 1765 års riksdag hade Gasper W. det anseende 
nu regerande Hossepartiet, att då en Elector utval 
hvarje stift, hvllka skulle tillsätta ståndets medlemmar 
Utskottet, blef han vald af Erkestiftet, då Öfverhofpredi 
Schrdder valdes af Stockholms stad. Biskop Serenius af Sti 
stift, Biskop Benzelstjerna af Westerås, Domprosten WJ 
Lunds o. s, v. Invaldes sjelf i S. U. Föreslog 1 
tryckning af ett Secr. Utskottets protokollsutdrag som 
huru 72 tunnor guld blifvit så illa använda af det 
som i 27 års tid varit rådande, på det att de som i 
lorade, oaktadt de ega riktiga skuldebref, må se at 
derna dertlll ej ha skuld. Serenius talte om unders 
svett och blod och enkors och faderlösa barns suck 
som måst släpa ihop de förstörda 72 guldtunnorna, me 
Wijkman använde inga sentimentala skäl. Då mång 
så bevekligt, att H. Exc. Rosen, som tjent flrån Pulta' 
och nu var 79 år, måtte få sitta qvar å sin rådsstol, 
den 78-årige Seth m. fl. (då var årsmeriten högst akt 
yttrade Gasp. W.: Om här skulle komma an på hjert 
Jelse, så tilltrodde sig prosten ega det så ömt och me: 
älskande som någon aunan; men just till följd deraf kunde 1 
icke vara känslolös för det band, som dess riksdagsman 
och många 100,000 medborgares suckar lägga på dess si 
att se på deras och rikets rätt, mer än på några få 
ners förmån. Dessa herrar kunde ej få sitta längre i 
ret och blottställa fäderneslandet. 

Han var sträng vid lagens bokstaf ; fann en övar. 
hos Justitierevislonen då der tillstyrktes att en man fluj 
sin moders halfbrors enka; ville äfven ha piqueniqueri 
som nattsällskaper, förbudna, såväl som hoftheatrenf 
tåg. Då prestema började recensera '^Nådens ord 
''Zions Sånger'' m. fl., yttrade WlJkman följande välbc 
votum: Or thodoxiens sak blir mycket skämd genom dera 
och häftighet, som egt att den bevaka. Hvad Herrnhu 
angick, ansåg W. att, ju mindre man kan väclu aå| 
relse derom, desto bättre är det, då villfarelsen kan 1 
af sig sjelf. Då Serenius ville ha de gamla goda rel 



WiJKMAiv, Casper. 195 

rne (III verksamt haodbafvande npplifvade, förklarade 
tig yara af samma mening ocb att beslut knnde derl 
utan att ntvånta Erkeblskopens nppkomst i ståndet, 
ude tryckning af memorialet, på det allmånbeten måtte 
t stindet ej- försnmmade att tänka på Gnds församling, 
~ det som medborgare sörjde för riket. Då Öfverbof- 
n Grnnerns fann i memorialet, att ståndet adres- 
B\g till Kongl. Hofvet framföf andra församlingar, 
e Wijkman sig önska, att ingen ledamot i ståndet ville 
dess eget nit om religion. Prosten kände åfven sitt 
kude ej medge att det ej vore rättsligt. Ett bof som 
religion och dygd knnde ej misstycka att prester 
le slB skyldighet Fordna gndfmktiga konungar hade 
älskat allvarsamma än tysta väktare. 
Iliksdagen 1769 fick Mössan Wijkman bli hemma. Vid 
ötet 1771 vann han plnraliteten för ett förslag till val- 
i erkestiftet, äom Consistorinm sökte göra om intet, 
hamnades genom ett ^^tryckt papper^\ som sändes om- 
vader Ckinsistorii sigill med placatet om klagodagen. 
mera derom att känna, kan åtskilligt läsas 1 Fants & 
Bs Herdaminne 4 D. p. 277. 
Vid 1771 års riksdag förfäktade W. att Prof. Ghristler- 
torde näpsas för sina ntlåtelser om Jordbrnkarne, 1 likhet 
bondeståndets kraf. Det vore presteståndet ovärdigt att 
namn . af litteratur skydda ett sådant landtmånnens 
ttande. Då någon anmärkte, att han ej förvisso visste, 
%hil8tlern)B velat stöta bondeståndet, genmälte W. att ett 
urskuldande, då ett riksstånd fattat sitt beslut, vore 
lägelse, det ett dylikt steg tagits utan säker och be- 
anledning. Detta, så tänkte väl Prosten, kunde väcka 
(ken att maktegande ständer kunna fela. Och detta var 
en liaresls, liksom det är i katholicismen ått tvifla på 
fVens ofelbarhet. Wijkman försvarade den afsatte Lect. 
tteark varmt, men fick motsägelse af Lect. Rogberg i 
Iteld, då han föreslagit att föredraga en Lector i Carls- 
Ite före en Lector vid något af rikets Gymnasier. Gott- 
bk kade t. o. m. varit lifdömd för skrifsättets brister I ea 
Meffinv inför öfveramiralitetsrätten. •— Ett advertlssement 
ka, pi W — BS förslag, att i Dagl. Alleh. införas, förrän Justi- 
^muEleren ansöktes 1 anledning af en tidningsartikel om ^^ti* 
É0 gängse fritänkeri^\ hvilken innehöll en angifVelse som 
tttade skngga på ståndet. En Gomminlstrarnes riksdagsman 
fci Wexlö stift, Kempir, hade hos en Kammarherre Wrangel 



196 



WiJKMAN, Casper. 



spelat kort på LåDgfredagen *)• Wljkman fann, att ea. 
gifvelsen egde grand, en så ovärdig ocb obetånksam 
som så långt exponerat religion och sitt embete, boriej 
kand. Hen W. ^nes tegat, då KempflT, fraiBdragen 
olTentliglieten, förklarat, att lian skickat sig smm lians 
condnit och det hederliga saltekapet hos friherren fain 
ständigt; begärande ståndets pretection mot den vanära . 
nade torde påsyfta mot hans och ståndets eget tlUMi 
anseende. — Den Comministern kunde Täl spela sl&a 
öfver alli Han uppsändes af fattiga Capellaner, for att, 
på deras rätt; men blef derunder sjelf Hofpredikant och 
stiftets största pastorat, hvarpå han lemnade Capellani 
samma ställning de voro förut. 

I Seor. Utskottet d.^ 14 Jan. 1772, då fråga Tar on 
låtelse för K. M:t att trycka sitt tal af d. 28 Not. 
Landtmarskalk^ Talemän och 4 af Riksens Råd, yttrar 
man, att om han här skulle ådagalägga sin unden 
Tordnad för sin kung, skulle han kunna jfyUa ett ark i 
tokollet. Den oenighet som supponeras Tara mellan 
Ständer — kände han icke. Han tillstyrkte sTaret: 
Utsk. betygar dess underdåniga vördnad för konungens li 
faderliga nit, men Riksens Råd måga känna b vad deras 
af dem i detta grannlaga ämne fordrar, att förekomma 
afböja följderna af den oenighet, K. M:t befiarat Bilades, 
förbudet och föreslogs inför ständerna, att dea som tryc 
ett konungens diktamen, skulle straffas såsom för höi 
brott. 

Med hvllka fina ord uttryckte sig ej den myndigie 
sten, då han var sin kungs Censor! 

Wljkman ville ha Erkeblskoparne valda per capita U 
rikets presterskap. Men han talade ej blott Inom ståni 
Enligt Gustaf lll:s anteckning predikade han korståg — 
adelsfolket om nätterna på klubbarne. (Gust. Papp I: li 
Han blef vid den tiden — d. 29 Apr. 1772 — Kyrkobei 
i S:t Catharina i Stockholm. Men under det Wljkman 
Gadolin och Kroger längre fram på sommaren disputen 
som bäst om terminus flxns eller non flxus för Bergs-, TsUj 
Fiskeri-, Landt- pch Sjö-militi« samt protokoUsdeputatioi * 
nas arbeten, kom till dem från K. Gustaf ^'en kärlig isi 
att träda i arrest, der de flngo träffa sin gamle hatkycl 
D:r Rutström. Det var den 19 Ang. 1772; och som af 
hetstiden intet tecken Ull frihet stod åter, hurrade sam 

*) Se O. Osand^s biografi här ofvan. 



WiJKMAN, Sven Casperssan. 197 

Cakristiernin ocb Bonden Jan, både Lect. Gottmark och 
Rogberg:, sival som både Landtmarskalk ocli Erke- 
öfrer den ksngligra ^^ revelutionen, ocb bo vet om ej 
af rila firgor innan utgåendet nr fångelset klin^ 
I BeUmanssångeD Gustafs skål! 
kn den ena ytterligheten framkalla sin skarpaste 
Moderata dnrant. 
Cavei Wijkman återkom ej mer till riksdagar. Han 
efter den lyckliga åtkomsten nr fångelset d. 21 Ang. 
förlorat smaken på den politiska grynvällingen, hellre 
mde det presUlga kaHets förstfödslorått. 
Qaes Frletzcky yttrar t sina lefnadsanteckningar (Pro 
[a 1 Grasenstolpes Portefenille 2: 92 fö]J.): ^Trösten 
var en behaglig och kloker man, den bäste talare 
léiiåndet, och den mest knnnige i riksdagssaker, men 
IJmktsam [rådd]. Hade han haft Serei^ii flrimodighet, 
Jiaa varit en stor riksdagsman; men na låt han ibland 
ima sig flrån sin egen öfvertygelse. Jag tror ock att 
ctl var egenny ttig.^^ (Sannolikt var han mest '^flroktsam^\ 
lan ville sanda honom att gå aristokratiens årender). 
Han dog d. 14 Mars 1780. 

Gift med Ulrika Eleonora Hellman, hvilkens far var nnder- 
>r. Söner: Sven — se n:o 3 — Änders, Pr. & P. i Björk- 
^, Casper, Pr. & P. i Finström på Åland, Johan Pr. k P. 
brodern Anders i Björkllnge, Simon, engagerad å post- 
Mor: om hans spöstraff se Pants & Låstboms herdaminnen 
b. p. 278. 

■ 

rifter: GraCskrift på 8?ensk vers öf?er Handl. Lidin 1742. — De 
^ prihcipmii c. relaxat. a jur. <&c. P. I — III 1742 — 46. — Diss. sy- 
KmL de libris EccL Luther. Symbolicis dogmatico-poiitica , Ups. 
i?60. — Undersökning om den Ghristna religionens sanning till för- 
var mot Deisteriet, Sthm 1778. (Rec. af Kellgren. Se härofvan YIl; 32). 

— W. 



3. WIJKMAN, SVEN CASPERSSON. 

Biskop Sven Caspersson Wijkman, som, ehnrn nplåndning 
h nian all litterär eller vitter betydelse, kände undanrycka 
ieklan i Westerås från ''Stiftets store Son'\ Joh. Olof 
UilB^ hvilken före Wijkman varit Domprost i Westerås, 
m derlArån kallats till Pastor primarins, och som mäktade 
t änder det Wallin var 1 sin båsta ålder — 46 år -- sjeif 
-irtff» i^9 som dervid tryckte Wallin ner i 3:dje rnmmel 



108 



WiJSMAN, Sven Caspersson, 



meå 84 röster, dl ban sjelf appstegr i första ned Ij 
ser blaod 146 rostande, ställande Jemte sig den 6fi-irj|ge 
Stamberg, som då ej kände komma i fråga, måste liafra 
ea så foUtrogen afbild af den tid, ban beberrskade, att ^j 
som i en snmma^ kunna studera den tiden i nimnde pi 
må der?id ej förgåia, att Gbrist. Wahl in på en aanaa 
1 landet både en lika mäktig talisman öfvér si 
samma sekels qvartal Dylika, som det tyekes, små 
teelser böra ej gå för bäfdeforskaren förlorade. 

Vt TlUa derrid blott rörekamma försöket att 
Biskopsvalet 1825 i Westerås frin Wallias tcAa-arftali^ 
Wijkmans arbete, med frågan, om det ej var Stiftets 
digbet, att inför Konnngen föreslå d»n värdig^U, 
denne ville eller icke ville mottaga det,oeb antingea 
gen ville eller Icke ville ptnåmna? Der gåUer det 
väljande, att kanna såga: 

Ich hab' das muinige gethan .... 

Den valde eger Ja sedan rätt att afsaga Mg 
om ^et år nödvändigt, för att andgå atnämningen; 
eger Ja sedan förbigå vid utnämnandet, om ban 
med sin konungsliga ed bäst öfverensstämmande. 

Samma aftun det blef i Stockbolm bekaat, att W^ 
blifvit Biskop i Westerås, var Wallin i det bas der 
bodde. Han såg likgiltig at, ocb yttrade att bai 
kunde duga i bafvudstaden, skulle deremot fhiska éi 
aflägsen plats, för att åldras obemärkt, då ban blef?e 
betad o. d.; men klart var, att ban delade det all 
förundran öfver Westerås- ocb Dala-klereciets smaki 
litiska gubbar". Och det var dock — i sjelfva "Vilj 
berserksålder. Vi gå nu att närmare lära känna denna 
exponent. 

Sven W. Gaspersson föddes i Ö. Wåhla d. 19 Jan. 
Stud. i Upsala 1771. Såg 1772 sin fader insättas i 
då Gustaf III utförde sin revolution. Det kunde ej inge 
nen synnerlig kärlek för kungavälde. Han blef sedaa 
"de liberalas" stödjepelare på 8 riksdagar. 

Som Magister f^ån 1776 blef ban Tbeol. Pacuit. Not 
1778, Tbeol. Gand. 1779, Prest s. å., TbeoL Docens 
E. 0. Tbeol. Adjouct 1783, förestod Tbeol. Prof. 
embete under dennes ålderdom ocb under vacansea el 
sammes död. Stod på förslaget vbl professionens til 
1789. Gons. Notarius s. å., sedan ban i 6 år föreståM 
lan. Secrel. vid Jubelfestcu 1 Upsala 1793. Tbeol. P 



Wi^jjKlf AN, Sven Casperssm. 

lanis 1795. Pfost öfver sitt prebende Hagby 1796. 
. Dofit*180jD; å Domprostforslag uppförd 1 Upsala 1804 
1806. Å Erkeblsk. förslag uppförd af Erkestiftet Yid 
TmUs död. Kyrkoherde 1 Siwtima 1805. L. N. O. 
Gontractsprost 1811. Uppförd å andra rnmmot af 
it till Biskop på Gottland 1813. Bivistade kröningeii 1 
siÉom en af prestståndets deputerade 1818. Led. af Wet. 
1 Trondhiem a. å. Domprost i Westerås 1819, tlU- 
182L Biskop i Westeräs 1825. C. N. 0. 1829. Död 
Febr. 1839, af slag. Den varsamme D:r HonkteO ytt- 
\i Westerås stifts Herdaminnen: '^Under Wykmans tid 
Westerås intet pr«stmöte. Predikade vid Jabil»amO 
f/jBOD biföll cd Cleri begäran, att predikan måtte tryc- 
Hade dock godt tillfälle, att äfven , personligen blifva 
af många i stiftet, bvilket, Jemte ett nedlåtande ock 
lesamt bemötande, hade sin verkan till snart förestående 
flEopsval. Då han vid så framskridande ålder antog Bi- 
ifaeMbetet, var icke att vänta den lifliga verksamhet, som 
m i ftlskare åldern visat, både såsom andellg man och 
Itteas. Flera anstötar af gikt medgåfVo icke mödosamnia 
■er, eller ansträngningar öfver det, som med lugn knnde 
rittaa. . Han behöll dock sin munterhet och försakade 
len 1 vmtert sällskap den bekanta skålen för ungdomens 
iltitfhet Inpå ålderdomen, med uttryck,* som stundom väckte 
n muntrare svar.^^ 

Det är €j svårt att här läsa ^mellan raderna^. 
; I Fants & Låstboms Herdaminne auföres, att en sam- 
la jrttrat om Professor Kalsenianus WUkman: ^'Gick kan- 
^ aldrig tyngre steg, än upp i kathedern; var mest skol- 
Ik.^ Någon af Unnés blick in 1 verldsstyrelseh har an- 
bdrt ett besynnerligt öde med Kalseaianska professionen. 
I 4en tvetydige And. Kalsenius, som behöfde ge sig annan 
BUikunnighet, än den han vunnit i en tvegiftesfråga, blef 
vaa profession stiftad Just för att bevara Lutherska läran 
lirt land oskärad af hvarje tid$ villomeningar. Blef så 
Éna lärostol först lemnad åt Nils Wallerius, som var ^den 
■te seholastikern*^, såsom sådan i sin tids smak sträfvande 
t förvandla religionen från en fråga om lif till en Mst om 
bta terminologien för en kunskap, alldeles fördjupande sig 
pMtaf»Ay<t(ft> Wolflansk eller Anti-Wolfiansk, dock vida skild 

it 



O Tiii sSga : Gymnasii secularfest, som kanske påtänktes af dem, som 
b skaffa den nye Domprosten nya bekantskaper innan Diskopsledig- 
lin uppstod. 



200 WiJKMAN, Sven Ca$per$iOfk 

från bvad deo trosvarme, den snlllebllxtrande, den llffolie t 
Ihers knnskap var. Kom så Erik Kinmark, ntnämnd såsom Yå 
lerii måg, en bögst Inskränkt person, som ej ens kunde ire 4 
barn någon uppfostran, lemnande en son åt soldatlioj^f 
dotter till hnstrn åt en drång o. d., 1 sin tidsande 
lande sin vetenskap med stor ittdilferentism^ sjelf blifiw 
dilferent för både ungdom och nation. Derpå föyde 
Wijkmanp som lefdei sin riksdagspolitik och trollfe% 
han ej var Neolog, derifrån endast hindrats af besväret 
studera en af tyska neologerna. Kom sedan den hederlige 
Olbers, som lät trycka 4 disputationer, ett tal vid ett 
bröllop och en predikan öfver Carl XIU:s död, väl föga 
tig att verka på sin samtids rationalistiska opinion till 
dande eller förbättrande. Honom följde Sven LundUad, 
anklagades med och utan skäl att Just från sin lärosM 
föra ^^Svedenborgska villfarelsen^ det förstås, i en snbl 
gestalt. Och derpå följde Fahlcrantz, hvilken, ryckt fri 
vitterhet och arabiska, blef såsom theolog en af gna/ttU 
garoe till en svensk Hlgh-church med en egendomligt i 
preglad Episcopaldoctrln och politisk confesslon, — något, N 
väl allmänt erkännes vara ftemmande för en chnitendom,M 
ken f^ån Ghristi till Constantinl tid måste trotsa de hediifli 
conventlkelplacaten (Ghristi och Apostlarnes uppträdaiii 
Judalandet visar, att ett dylikt ej fanns der, men skolgc 
same hafva i Gorn. Nep. Alciblad. 3 cap. inhemtat att ■ 
1 Atben adspergerades med infamia, om man höll myster 
i sitt hus, emedan det ansågs ej vara religion utan consfli 
tion), och en lutherdom, som i Smalkaldiska artiklarne i 
visat stridssättet mot det sjunde missbruket, angifvet i Avf 
Bekännelsen. Dock torde de ännu vara flera, som i vår i 
Högkyrkllgbet se en statens och kyrkans räddning, ät 
ytterlighet, som endast kan alstra sin motsats. En Högkyi 
kan i ett protestantiskt land svårligen undgå att föraal 
independentkyrkor eller, vid starkare påtryckning, en 
kyrka. Ty med bibehållande af protestantisk charakter 
vår kyrka ej motarbeta både prestens och åhörarnes bi 
läsning, såsom den af turkar och ryssar hägnade grek! 
kyrkan; ej ensamt åhörarnes, såsom den katholska ui 
påfvens vlngskagga; och om, under öppet förnekande af de 
katholska princip, man genom principlösa minuterings- 
utskänkningsförfattniogar tror sig komma till den högk; 
liga halfpapismeu, stödd af pietistisk puyseism, som här 
der visar sig, så kommer den tron utan tvifvel snart på st 
men en motsatt ytterlighet skall af sträfvandot uppstå, f 
kons blir skulden derför? 



. WiJKMAN, Sven Caspernson. 201 

Wljkman sttt ?id alla riksdagar efter 1809 till sin död 
rOoostitationsutskottet. Vid 1809 års grandiagsstiftning yar 
n af stort ocli i flera banseeodeo lyckligt infiytande. Han 

E liberal, jnen efter det ordets dåvarande moderata betj- 
se. I Biskop Faxes blograpbi af H. Scbönbeck beter det: 
Sijkman yar bland alla scamnales den, som egde den stör- 
i parlamentariska förmågan, mesta insigten i riksdags- 
Ireaderna ocb största personliga inflytandet i ståndet. Wijkman 
Ptr en af dé två i vederbörande ntskott, som vid valrikadagen 
1810 ej voterade på Bernadotte. Denne kom dock, såsom folket 
Uiig: ''af Svea tagen mot med vänlig tallqvist, trots Wijkman 
äi^rsson ocb Hallqvist.'' Man trodde, att då W. ej knnde bli 
icnärkt såsom voterande med massan under de allmänna Jubél- 
E^a, ban beräknade mera nppmärksambet ocb vigt genom sitt 
Mntgångna alldeles ovlgtiga nej, när det följdes af byllande 
RrQisning, sedan bekantskap gjorts. 

Revisor var W. i Stats-, Banco- och Riksgäldsverken 
1803, 20, 22. Discontrevisor 1813, Revisor i Krigsntrednin- 
Rea 1811 — 18. Var Ledamot i Landtbruksakademien. Som 
Aeolog sträfvade Wijkman ej efter anseende, snarare af- 
fceterade ban större oknnnigbet än som knnde vara bos en 
1 1 Tbeol. Professor antaglig. Dock gick ban bäri ej så 
lingt som många andra prelater i den tiden. Då inom Con- 
iHtntionsntskottet H. Järta uppläste förslaget till 1809 års 
pmndlag ocb der föreslogs att blott binda Konungen vid 1593 
irs mötesbeslut, vände G. v. Rosenstein sig till Wijkman med 
kågan: Ar det icke nog att nämna 1593 års mötesbeslut? bvilket 
Vijkman biföll; erkännande v. R. vid berättelsen derom, att 
lan ej säkert mindes, buru de andra symbolerna tillkommit, 
len var viss, att det skett på ett apokrypbiskt sätt. — Vid 
Iksdagen 1809 var Wijkman Jemte v. Rosenstein, S. J. Almqvist 
Kh Forssén de som först förordade religionsfrihet i den ny- 
nodiga betydelsen af affallsfribet, ehuru de ej uttalade sig 
lå öppet inom ett preststånd, som tydligen i R. F. 16 blott 
(åg ocb ville se fråga om rellgiousfrlbet för utländska män, 
if annan confesslon, hvilka ej skulle frestas att från sin reli- 
gion affalla för borgerliga förmåner bland Lutheraner; men 
lå den lilla oppositionen sträckte gevär, dolde de ej att de 
liföllo bvad plnraliteten ville. Wijkman yttrade vid det till- 
ället: ''Att ifrågavarande förslag till en allmän grundlag ej 
[an upptaga alla speciella casus, utan endast bör innehålla* 
:rundlinierna, lärer en bvar lätteligen inse. Efter min öf- 
ertygelse är det icke tvånget, som bör verka i religions- 
oäi . • . Ofta kunna lagarne ej verkställas. Kyrklagen t. ex. 



202 WiJKBfAN, Sven Caspersåo». 

bjuder, att om någoa of ver år och dag afbåller sig (riij 
Nattvard skall baa anses för ochrlsten. Sknlle det vad 
sia ordning att genom politiskt lagtvång framföra dei j| 
grande till altardisken? Vunne väl religionen derigenmV 
Hvilken erkänner ej det vara en onaturlig hårdhet, oiD,ki 
men till utländsk ort, jag der skulle beröfvas fribeta^ 
obebindradt utöfva min religion efter samvetet, då Jag ia 
störer allmänna lugnet eller väcker allmän förargelse, m 
är uttrycket i den omtvistade § i Ckinstitutionsprojectetr 
Den sista punkten sätter utom möjligbetens gräns att |b 
det öfverWpare- och cameleontfrihet i religion äfVen af 4 
frågan liberala afsågs såsom ventilerad. Jemte denna yi 
tafla ur Wijkmans riksdagslif, som synes blifva allt Ijisi 
inför allmänna omdömet, må en annan ställas, som nu bi 
att bli allt mörkare. 

1 historik öfver Svenska brännvinslagstiftningen u 
200 år, Lund 1840, anföres: ^'inom prestståndet synes tj 
väste ir 1815, då förtjusningen öfver Norges förening brann i 
högsta flamman, en opposition och det till brännvinets föri 
'Tatriarchen^^ Sven Wljkmau Gaspersson lyftade inom 
högvördiga ståndet en fana, som ännu ej förlorats . . 
Han var ej nöjd med hvad som vunnits 1810, utan förklari 
^Jag går nu längre än förut. Jag yrkar att brännvinshi 
ning icke allenast aldrig någon tid af året, utan äfven \ 
engång vid missväxtår må inskränkas.'^'^ (legationerna 
sina tillsatta negationer erindra här verkligen om ' 
san med 7 andra näsor på^\ i det underjordiska bränner 
Härigenom skulle ^^en betydlig vinst tillskyndas landet.^^ '. 
behöfde ej köpa utländskt brännvin, och köptes än utläi 
spanmål, samt brändes och uppsöps, så stannade dock 
ädlingsvinsten här. (Om hUg tillverkningsskatt var ingen frå 
Kaplauer borde ha bränningsrätt för roterade utjordar. 
Jemte denna frihet för tillverkarne^ sknlle förbrukarna si 
under ryska tvångslagar. ''Må — utropar W. — tyVLi 
straffas på ett förvånande sättP'^ Sättet uppgafs dock 
Mest "förvånande" är det straffet, som Gud låter drabba t 
barnen; och det har ej uteblifvit. 

Discite Justitiam moniti & non temnere Divos! 

Biskop Wijkman var gift med l:o Anna Catharina 
björnsson 1779, f 1804; 2:o Inga Christina Tegman 1 
Söner i sednare giftet: Sven Wilhelm, vistades i N. Amc 
1843; Casper Anders, Studerande, -f 1840, 29 år gam 
En dotter Ulrica Anna, gift med Kyrkoherden O. Morell 
en dotter Lovisa Maria, gift med l:o Kyrkoherden J. Gest: 



WiJKSTRöBf, ÄHdern 203 

2:0 Kyrkoherdeii J. Wablqvlst, Yoro af första äktenskapet; 
Sopbla WllbeliDioa, af sednare äkteaskapet, blef gift med 
GeoeraladJatanteD, R. S. O. J. E. af Wetterstedt. laga Gbar- 
totta var ogift 1843. Eo son Gasper, död som stod., 25-årlg, 
^jcb eo son Syeo, död ånnn yngre, voro af förra giftet. 

likrifter: Particula l:ma af en disp. pro candidatura: Loca quaMlam 8. 
||g^ Godicis ex itinerariis illustrala, Upsala 1777. — EU bref till ProalBii 
1^ Hedrén, tryckt framför en dimncs öfvcrsätlning af Michaclis M ofiaisoheit 
Recht 1806. 

(Källor: Pants et LåstboniH Herdaminne. — MuncLtella dito. — Brinn- 
vinalagatiftnitteens Uetorlk. — Preetenkapeu rikedafeprotoltoller. — 
Sv. SiSaa Littoratnr V. B.) — N. 

WIJKSTRÖM, ANDERS. 

Anders Wljkström föddes på Döderbnltsvlk d. 22 Jan. 
1726. Fad*ren Handelsmannen Nils Wljkström, modren Ellsab. 
Pornander. Intogs 1 Kalmarskola 1734, på dess gymnaslöm 
1739. Stndent 1 Upsala 1743. Gonditionerade bos Jnr. Prof. 
And. Bercb, sedan bos Håradsböfdingen L. Brannersköld. Ti- 
digt blefvo matbematik ocb astronomi bans ålskllngsveten- 
skaper. Magister 1 Upsala 1752. Derefter 1753 Matb. Lec- 
tor 1 Kalmar, sedau ban för samma syssla presiderat 1 Up- 
sala. Prost vid sitt prebende 1760. Utmärkt för lyckliga pre- 
dlkogåfvor. Märkvårdigbet vann ban som författare i måthe- 
matlk. Han både responderat nuder S. Klingenstjerna ocb Mårt 
Strömer, ocb priesiderade sjelf för en afbaudling om Veneris gång 
omkring solen 1752, om bvilkeu coojanction de lärde då mycket 
skrefvo ocb de olärde än mera talte. En anecdot sprldde sig då, 
,Miii man vet, om ea fåknnnig fråga af Kungen 1 Portagal till 
några lärda, som ville 1 Brasillen se ^Teneris gång genom 
solea.^^ Bllfven Lector utarbetade W. en ^^Inlednlng till 
Geometriens ntöfning, byggd på Eaclidis och Arcblmedls 
grnnder samt lämpad efter de svenska mätnlngssätten,^^ bvll- 
ken kom att begagnas vidsträcktare än inom Kalmar stift. 
Trycktes 1 Stockbolm 1757, ilck.2:dra upplagan 1 Westerås 
1774. SJette upplagan ntkom 1 Örebro 1842 (med 4 plancber) 
på Lindbs förlag, bvllket bevisar att denna lärobok ännu ej 
år förträngd. Den användes vid Garlberg åtminstone ännu då 
S:te upplagan utkom i Örebro 1836. En gammal Öfverste 
vid Fortlflcationen bar anfört att i bans ungdom omtalades 
W. såsom en Matbematlker af ärofull ryktbarhet för sin tid. W. 
utgaf Anonym en afbaudling om Norrsken 1 Kalmar 1759 samt 
i eget namn ett utkast till föreläsningar om globerna och verl- 
dens bygguad, Kalmar 1763, med ligg. af A. Löfmau. Hans öf- 



204 WiJNBLAD, Johan. 

versåttningr af Isac Watts afhandllog om Cbristendomens inven 
Ylttnedbörd,1759, visar, att ban ej blottlförprebendetbllfvitpn 

Äfren svensk poesi idkades af den aktade nng^do 
läraren. Hans poem- om en ärlig man^ Kalmar 1760, öi 
träffades visst af Kellgrens öfver samma ämne, men a 
▼er, att W. borde till dem som bögt värderat irligb 
Ty en Matbematiker besjunger sannolikt ej annat än det 
bänför bonom djnpt. Äfven bans yngre broder Tbeol. 
i Kalmar Peter Wijkström ntgaf åtskilligt i banden stiL 

A. W. giftes med Hedv. Gbristina Svebllins 175(. Hn 
var sondotter af Erkébiskop Olof Svebilins. Ingen son af i 
W. bann mogen ålder. En dotter Cbrist. Catb. blef gift 
Handlanden Sv. Löfberg 1 Kalmar. 

Skrifter: Methodus Geometrica . . . 1749. ~- Disp. Astronomica .... 
1752. — De Venere in Sole prssenti Saeeulo videnda, Ups. 1753. — 
Inledning till Geometrien . . . Sthm 1757. 6:te uppl. 1842. — Lal. 
program till Rect. ombytet, Kalmar 1756. — Afhandl. om Norrskeo 
^ib. 1759. — öfversattning af Isac Watts afhandl. om Chrislendomei» 
invertes vittnesbörd, ib. 8. å. •^ Yisa om en ärlig man, ib. 1760. — 
Utkast till föreläsningar om globerna och verldens byggnad, ib. 1763. 

(K allo r: Cleme CalmarieDus af Lofgren. — Catalogus Bibi. Upa.- 
Bakhandels-Katalog. ' — N. 

WIJNBLAD, JOHAN. 

Föddes i Norrköping d. 15 Mars 1615. Fadren Mattbias 
Jobansson, Handlande derstådes, modren H. Helena Wljnblsd, 
dotter af Sim. W-r-d, Kyrkoberde i Helsingfors. 

Tog namn efter sin morfader. Studerade i Linköpi&i^^ 
Stndent 1629 i Upsala, reste till Tyskland 1633 med Bisk. 
J. Botbvidi recommendatlon bos Rikscanzlercn, som antog 

5onom vid sitt bof, att undervisa de nnga ädliugarne Axel 
.kesson ocb Axel Tbnresson, sändande dem sedan till Paris, 
der de vistades med sin lärare mer än ett år; sedan i Ley- 
den, England m. fl. länder. W. återkom till Sverige 1630. 
Intogs i Kongl. Canzliet såsom Rikscanzlerens bandskrifvare. 
Referendarlns i Canzliet 1644. Ord. Kongl. Statssecreterare 
1648. Adlad 1649 (n:o 447). Följde Kongl. Maj:t på resor 
ocb användes vid riksdagar. Han var färdig 1 latin, tyska, 
bollåndska och franska. Död d. 30 Ang. 1659. Gift med 
1:0 Ingeborg Andersdotter, bvars far Anders Nilsson ?ar K. 
Carls Kamrerare; 2:o Catbarina Oiofsdotter. Hade i förra 
äktenskapet 4, i det sednare 7 barn. Yngsta sonen var 
Postbnmn^. W. ''androg uppriktigt inför öfverheten de nöd- 
ställdes ärender'\ uträttade sitt embete ^'med bebändigbet'', 
var öfverbeten täck ocb tjente densamma troget. 



WiKMAN, Carl Johan. 205 

L Att W. både stort förtroende bos den store Axel, be- 
bgar honom redan till en aktniugsfnll bågkominelse. Tvif- 
bataH har ban varit den arbetande Jedamoten i Kongl. 
KrUet, då inånga^ bvilka nppböjdes öfver bonom, blott 
ro hedersledamöter. Ätten fortlefver anno. 1748 ntgaf en 
pitaine G. Wijnblad: Ritningar på 40 våningshus &c. i 
hopparstick, Höglofl, R. o. AdL samt andra sfändsperso- 
r iiU ijenst och nytta. — 2:dra delen. Ytterligare ^llökning 
riMngar på våningshus, 60 af sten, 20 af träd kc, 1755. 
lea store Arcbitekten^^ Grefve G. G. Tessin både nppmnn- 
it till atgifningen. Giörwell recenserade arbetet mycket 
rmånligt. Var troligen den G. Wijnblad som omnåmnes VII. p. 

i detta Lexicon. En nn lefvande J. F. W — d är Arcbitekt. 

(Källor: AdL Matrikeln. — O. 3, Skoughs likpred. ofver Her Joliaa 
Wijnblad till Riseberga ocb Skenala. — Sv. Mere. 1756. — Sv. Skona 
Litt. IV. pag. 379.) — N. 

WIKMAN, GARL JOHAN. 

Dk Myntmästaren Marcns Kock (bvilkens son Isac sedan 
lades med namnet Gronström), en Wallon, bördig från 
itticb, iståndsatte Avestadsfors kopparbruk, som 1636 an- 
ggts af Holländaren Govert Silentz på Kopparcompagniets 
kostnad, blef en konstnär bär anställd, som sknlle slå ri- 
tts kopparmynt, bvilket före 1639 skett i Säter. Dittills 
g man sällan Svenskar idka dylika konster. En Sebastian 
ttler från Sacbsen, en Johan Rethe, troligen ftånHambnrg, 
ansosen J. Parise från Rom, Tysken Breiler, en E. C. X.» 

F. F., en F. G. ocb en H. A., bvilkas rätta namn ej ens 
R. Bercb knnde nppgifva, slogo från Garl IX:s in i Garl 
:8 tid våra mynt ocb medaljer; men Isac ocb bans broder 
iraham Gronström började utvälja svenska ynglingar med 
Uenbet att inbemta, under bandledning af utländningarne, 
ras konst. Sedan Parise, som räknades bland de största 
istarne på sin tid, dött på Leckö, bos ^^sin store Patron^^ 
efve M. G. De la Gardie, se vi en Anders Planting, son 

Hicbael Tborbjörnsson, Häradsböfding i Upland, förse 
Dckbolms mynt med penningestämplar, om ban ock ej dristade 
eka medaljer; egande i sin lära sin yngre broder Johan 
aniing, men Jemte denne satt bland lärlingarne en Werm- 
idning Arvid Karlsten, bvilken var den förste svensk som 
nde kallas konstnär på denna bana. Se vidare bärofvan 

1 B. 1 b. p. 14 f. Abr. Gronström gynnade denne R. för 
ns större geni, framför unga Planting. Eisensmideskonsten 
des också af gamle Plantings mågi^nder^ Wikmanoch dennes 



208 WikmaH, Carl Jin^un. 

soD Johan Wikman, bvllka tre efterträdde bvarandra i '^Isa; 
sDldartJeDsteD'\ begge öfverträffade af deo sednarcs sod. 
Carl Johan Wikman. Han var född i Avestad oeh 
Jade der bos sin fader, som upptages 1735 såsom Eisenstf" 
dåre pk Cronones stat vid Avestads brak, vinna godt baai' 
lag att tinverka stampar för slantar ocb plåtar; men ki* 
sig snart kallad att tränga vidare fram. Far ocb fa 
bada från 1715 till 1762 myntat plåtar till 69,000,373, 
dal. kopparmynt ocb slantar till 12,000,890,958 dal. 
parst, bvllket visar att en stor massa koppar itglck till - 
bytesbandel, under namn af penningar. Unge Carl Joban "" 
begaf sig till Dan. Febrman i Stockbolm, bvilken jemte IM 
Häsling, östgötbc, ocli N. Georgii gått i lära bos Scbweita-^ 
ren J. C. Hedlingtr, men stadnat i sitt fädernesland, då D. E' 
blef medaljör i Hambnrg, sedan vid furstlige bus i Tysklaii^' 
ocb sist i Petersburg, der ban dog, ocb N. 6. blef K. Prei- 
sl8k medaljör. D. Febrman, älskclig ocb ogement arbetsan, 
▼ar angelägen att lära bort sin konst ocb C. J. W. angelä- 
gen att lära in den, täflande med den Kongl. medaljörens egei 
son Carl Gutt, Fehrman ocb Gustaf Ljungberger, som sedil ' 
begaf sig till Paris ocb Rom, en tid Gravör vid myntet t 
Stralsund, der ban undervisade en Småländning Fredr. Com- 
stadius, som blef anstäld vid Kongl. Polska myntet Wik- 
man deremot blef svenska bankens stämpelmästare med titd 
af DIrectör. Hans tid upptogs genom att sticka stämplar för 
bankosedlar, liksom bans fars, farfars ocb faders morfars tid 
rycktes från arbete, som skulle varit för minnet mera vlnst- 
glfvande, genom myntaingen i Avestad. Men G. J. W. gra- 
verade dock några medaljer, som vittnade om en större ta- 
lang, än den ban i sitt yrke kunde beböfva. Han både sår 
ledes en konstnärsära som rättvisar att ban bär fått ett ram, 
bvarvid vi tillika kunnat åt minnet börda åtminstone namneD 
af våra äldre medaljörer ocb erinra, bura svenskar, då de 
väckts till täflan, äfven på denna bana kunna blifva berömda 
utland nlngars jemnlikar. 

Vi kunna ej uppgifva när Wikman dog eller lemna an- 
dra biograpbiska upplysningar. Sannolikt var slägten från 
Wikmansbyttan i Hedemora socken, derlfrån en bergsmanssoD 
Carl Ericsson Wikmannus utgick, bvilken dog såsom Kyrko- 
berde 1652 i Björkskog. En Tidemann Wikmannus, son 
omkring 1350 var Kyrkoberde i Alunda ocb efter 1365 1 
Simtuna, visar, att namnet Wikman är gammalt I Sverige. 

(Källor: K. BibL Handl. I B. I D. — Gråa Westmuilaiida Beekr. - 
Tanelds Geogr.) 



207 



WIKMANSSON, JOHAN. 



Jolian WikmanssoD, fMd d. 28 Dcc. 1753, död 1800, gjorde, 
■gt G. A. Silverstolpe, epok i svenska mnsikens bistorla, 
H0Oin fornt Roman, Händels lärjunge, hvllken var den 
Me svenske man, som vann sig ett namn såsom compo- 

Yl göra med minnestalaren Silverstolpe först en allmän 
^erbUck öfver W — ns husliga lif ock lycka. Han efter- 
■Burie en maka (Sara Gliristina Een, enka erter Organisten 
&t Nlcolai och Instrnmentmakaren J. Öberg, med hvilken 
T. blef gift 1782) och en dotter, hvilka med möda rycktes 
ån hans jordiska öfverlefvor. Under knappa vilkor hade 
U, biträdd af sin makas arbetsamhet, njntit en lugn 
iftaad. De hade '^njntit lifvets sällaste lott att inskränka 
ehofven efter sin förmåga^^ (detta var G. A. Silverstolpes 
ira 180!) och tillskrefvo sin bergning blott sin egen flit 
tk möda. Bland hans sista yttringar på dödssängen var, 
It llfvet år ett lustspel, hvars upplösning ofta är besvärlig, 
len aUiid lycklig. Vännen som emottagit denna bikt, är 
rifvelsutan 6. A. S. sjelf, som då väl lär såsom räknande 
lerlter till pastorat (dylikt vanns), ansett sig skyldig erinra, 
ir att tala bildade mäns tungomål, det tragedien blandar 
ig med komedien på lifvets stora theater. W. egde i hög 
rad förmågan att meddela sin egen mot verldens motgångar 
årdade styrka och att väcka förakt och löje mot bedrägeriet 
eh dårskapen. S. slutar sin skildring af W— ns personlighet: 
Men lycklig du Wikmansson, söm flyttade från en verld, der 
illheten endast sväfvar i inbillningens drömmar. (Således 
inkte 6. A. S. ej lika med W. att lifvet var ett lustspel, 
om alltid slntade lyckligt.) Ditt öga såras ej af att se 
ittTfsan förtrampad, dygden förföljd, afunden, hatet, himn- 
ien, förödelsen rådande och hela slägtet famlande bland vil- 
or, ett ofller för sin egen svaghet ... En evig dag omger dig 
cb dygden, förklarad och obehindrad i sina verkningar, 
kinker dig sin belöning i ett sinneslugn utan skiften, i 
iskådningen af en allmän harmoni i naturen. Den lycka 
nm bär i verlden vägrades din dygd, är vunnen. För ditt 
ykte hos efterverlden åro dina gerningar och ditt snille en 
åker borgen.^^ 

Om Musikern är det intressantare att bdra konstdomaren 
;. : '"Naturen hade bildat W. till konstnär. Bon hade gifvit 



208 WiKMANSSON, Johan. 

bouom snille ocb känslor/^ Redan i barndomen visade 
de mnsilcalislia anlagen. Han åtnjöt ocli i tvenne år nai 
visning i claverspelning ocft Generalbasen af den 'Yor I 
mycken grnndllgbet som originalitet ntmårkte^^ Hofcapelli 
staren. P. Johnsen. Likvål blef den lyckligt beträdda kai 
närsbanan afbrnten, enär föräldrarne ej gittade vederfl 
ytterliftre omkostnader åt en konst, ^^som öppnade så st^ 
ntsigter för den som var bestämd att genom eget arbete fl 
tjena sin föda/^ Då ban nn sökte lära ett bandtverk, vid 
det, som mest öf4rerensstämde med bans anlag. Han till 
i ^^matbematisk instrnmentmakarelära^ uti Röpenbama 17 
Fadren (Färgare i Stockbolm, Joban W.) följde bonom 4 
dit, ocb så länge ban der förblef, gick allt väl för sok 
men efter fadrens återresa, , kom den qvarlemnade lärlisf 
att lida stor nöd. Han måste omsider rymma från mästai 
af bvilken ban blef svåra missbaudlad, irrande derefter o 
kring i en af Köpenbamns förstäder. Endera dagen, 
stormig böstdag, då bans bekymmer vnr som störst, 1 
han bemärkt af tvenne förbigående flrnntimmer, som ond 
rättade sig om bans ställning ocb erbjödo bonom att i de 
bas afvakta ovädrets slnt. De både ett claver. W. kai 
ej motstå sin last, ntan satte sig ned att spela, något s 
ban ej öfvat sedan ban afreste från Sverige; följden var 
ban fick informera de angå frantimren ocb vann genom é 
flera elever. Ändtligen erhöll ban ett länge afvaktadt s 
med nnderstöd bemifrån, så att ban kände resa till Sver: 
Hemkommen tog ban (1771) tjenst vid postverket, året de 
vid nnmmerlotteriet; ^'befordrades^' 1773 till Contoirssk 
vare ocb kort derpå till Rese-inspector ocb Kammarsk 
vare i Gastelletto-Gontoret. Efter flera atförda commissio 
till verkets förmån, uppdrogs bonom 1778 Cassearssysl 
och kort derefter erhöll ban Kamrerarefnllmagt. ''Han 
en träi i sitt embete,^^ som dock ej hade för bonom an 
intresse än skyldigbetens för vinnande af en knapp be 
ning. Under tiden samlade ban sina stora masikaliska k 
' skaper, dervid ban måste bli sin egen läromästare. 

Någon tid efter sin återkomst till Sverige blef 1 
antagen till Organist vid Holländska Reformerta Kyrki 
Stockholm, efter tillbad af en af Kyrkoföreståndarne, 
1781 emottog ban samma befattning vid Storkyrkan, 
masikaliska stadierna fortforo att öfvas med all flit. I 1 
jan spelade ban alt-violin. Men efter en närmare beki 
skåp med PihlnHU^ bestämde han sig för Violoncellen, 
hvilket instram»f Pihlman var, enligt Silverstolpes omdö 




W IKM kfissofi^johdn. 200 

I störste vlrtnos Sverige ännn egt, till och med öfverträf- 
te alla nirikes ifrån kommande mästare. Det var ett drag 
ms karakter att älska det öfverraskande, bvarpå följande 
Mot kan tjcna som bevis. Han bodde tillsammans med 
Då P. var nte, öfvade han sig på P:s instrnment, 
alt underrätta honom derom. Då han hnunit någon fär- 
erböd han sig en gång på en Goncert i ett enskildt 

att spela andra' violoncellen till Boccherlnis qvintetter, hvil- 
lian till P:s stora förnndran väl verkställde. Särskildt 
Merade han med mycken ifver Bach'^s Die wahre Art das 
Mer za spielen, i synnerhet den delen deraf, som rörer 
maniläran. Ibland de första af hans arbeten var en so- 
t n H*mol], med en final, som han gaf namn af ^'Höns- 
4M,^ ett något löjligt men högst naivt stycke. ''Dock — 
bl bekantskapen med den oförgätlige Krauss, (som kommit 
I Sverige 1778) räknade han sjelf sin skicklighet såsom - 
ttpositör. K. införde honom dels i en djnpare nppfattning 

caaipositionsläran, dels i den bästa hithörande litteratören. 
A W. förenade sina ' theoretiska studier med en noggrau- 
rte nadersöknlng af ästhetikens reglor, än som hos de fle- 
U- musikkännare är vänligt, likasom han ock gjorde sig bc- 
lat med poeterna, särdeles de nyare lyriska i Tyskland, 
rllket framför allt bidrog till den framgång, hvarmed han 
sednare åren satte mnsik till flera skaldestycken. På detta 
ttt, framträngde W:s snille till en ovanlig fnllkomlighet i 
tostea, ^'ehnrn aldrig väckt af några uppmuntringar,'' såvida 
tan icke dertill vill räkna det stora förtroende och den ut- 
iirkta vänskap han tillvann sig hos många af samtidens 
istare i tonkonsten, med h vilka han kom i beröring. Ett 
iraaerligt förtroendesprof visades honom t ex* af Abbe Vog- 
r, di denne anmodade honom att öfverse och förbättra språ- 
et 1 de skrifter, Abbén här i Sverige nlgifvit. VV:s anse- 
ade af mästare såsom sådaa föranledde hans inkallelse till 
led. 1 Kgl. Musikaliska Akademien, och kort derpå till lä- 
ire i Musikens theori, hvarutinnan han då ej blott var den 
kiekligaste, utan den ende som till den grad egde de veten- 
kapUga insigterna, att han med lätthet och klarhet kunde 
ireställa dem för nybegynnare i konsten. Men ehuru Mus. 
Lcademien, som anmodade honom att der hålla föreläsningar, 
lUade honom ett arfvode för hans i anspråk tagna möda, 
ledgaf honom ej hans tid ''att njuta denna förökning I in- 
»mster." Han hade en betydande del i de förbättringar, som 
Jordes vid det nya orgverket i Storkyrkan, och hans berät- 

BIOGR. LBX. XXII. - 14 



210 WiEMANSSON, Johan. 

ielse derpm till Kyrkorådet ^^fortjeiar att af alla koi»t| 
och älskare låsas.^^ Ban räknas ock för vår eide Si 
tonsättare meAan Roman och Ahlström, och ^^han hade i 
Hgren blifvit riyal med Romans rykte, om han egt s 
tlllfålle till nppmnntran och öfning som han,^^ 

Vid första gransknihgen af W:ns compositioner, fra 

S. att att anse honom blott för en djnp tänkare. Han 

täckte i hans satser en sträng régelmässighet, en iri 

laggd och 1 detaljerne noga utförd plan. En oogare gi 

ning röjde ett känslofnllt hjerta, och en fin menniskal 

dom. ^'Omständigheterna hade bildat W:8 moraliska I 

ter.'' ''Men en sidan karakters inflytelse pi dess m 

måste yara belj/tfligJ" (Om detta är beröm eller tåi 

oklart.) "En till högsta grad drif?en känsla af ömhet 

knnna anses för hufvndkarakteren i W:ns arbeten.'^ { 

knnde dock, som vi sett, först Tid "den nogare graaskil 

upptäckas.) Hans Violin-qvartetter utmärkas för uttryel 

känslornas grader och vittna isynnerhet med hvad sorg 

het han vinnlagt sig om den dubbla contrapunktena i 

Hans compositioner för sång vittna om mycken rikdom 1 

flnning, lätthet att uttrycka känslor af olika slag och i 

mindre detaUer, utan störande af det hela i uttrycket, och 

fullkomlig kännedom af musikens prosodi. Allt allvar 

rakteren oaktadt, var likväl en lekande bildningsgåf^ 

herrskande egenskap i hans compositioner, och ofta eftc 

allvarsammaste början har han till slutet infört ett löjlig 

gram: ett sätt som var honom alldeles eget och nyt^tai 

honom utan skandal, då hans mesta musik var skrifvi 

roa i ett förtroligt umgänge, med samma glädtighet ocli 

dom på träffande infall, som utmärkte hans ta). Hära 

väl som af hela hans stil, ser man att han med fram 

studerat Haydn, och "i anseende till modulationen kan 

lätt röja, att han gjort sig väl bekant med C. P. E. Bachs. 8 

ter." Då hans compositioner uppfördes "tyckte man sig 

ilyttad till ett väsende, hvars kännedom ständigt undflyr 

sinnen, man kände sin förening med hela det sligte, 

frambar sin dyrkan åt sin välgörare. Jorden med sina 

Idr försvann och himlen blef rådande i hjertat under 

ställning af en fullkomlig harmoni mellan skaparen och 

verk. Hans sista orgelspelning grundlade hans sista sjuh 

Den väckte känslor, af hvUka minnet aldrig kunde utpl 

hos åhörarne." 

Skrifter: Qvartetter otgifhe omkr. i7S0. 



Wikström, Johan Emanuel. 211 

Uorx AmiBselsetal i Kongl. Miuikalifka Aksd. é. 15 Ftbr. 1891 af 
L A. Silyentolpe. Jonraal for Sveask Litteratar 4 år|^., 6 lu Léa- 
&▼• LItt. oeli KoBsthistoria. St. Skdaa Litteratör IV, 695, 696. 

-W och C W. 8. 



WIKSTRÖM, JOHAN EMANUEL. 

å den ärade Förf. till si måiigra botanisters mimlen af- 
itegaode ) Biogr. Lex. af eu egentligr biogrraphl, måste 
léjas med det som finnes att tillgå i fömt allmänt till* 
ga källor, helst allmånbeten eger rått att finna dylikt 
It 1 lårvarande ?erk, når fråga år om namnknnnige 

JolL Em. Wikström föddes i Wenersborg d. 1 Nov. 

Föraldrarne voro Brukspatron Job. Wikström och Ca- 
CharL Babrman. Farfadren Carl W. var postmåstare 
aersborg, soni af en kyrkoberde i Bobnslån. Stnd. I 
i 1806. Eröfrad af Thnnb^rg för botaniken, började 
t anställa botaniska resor i flera rikets landskap, så- 
iloslags skargård 1810, Östergötland 1811, åfvensom 
lera till Westergötland, Westra Wermland, Bobnslån, 
d ocli Skåne. Responderade nnder Tbnnberg 1813 och 
id 8. å. Amannenstjensten vid botaniska trådgården. 
:aiid. 1813, Licentiat 1817. Med. Doctoir s. å. Tjenst- 

vld KgL Seraph. O.-Lazarettet i Stockholm 1818. Bota- 
tttendeat vid K. Wetensk. Akad. d. 1 1 Nov. 1818, derefter 
braz begynte grnndlägga och ordna K. W. A:s botani- 
LVBeum och bestämma dess växters namn, ökande Akad. 
rler med ett af honom sjelf samladt svenskt herbari- 
Btt dylikt egde ej Akademien fömt. Blef också 1818 
Nov. af K. W. A. förordnad till Lårare vid Bergian« 
Trädgårdsskolan, hvilken han alltsedan försökt bereda 
nSrdelar. 1820 besöktes flera svenska landskap; på resa 
öpenhamn, der han knöt nårmare bekantskap med Horne- 
^ Schnmacher, Schonw, Colsmann, Wormskjöld, m. fl., och 
fjri tillgång till deras herbarier och bibliotbeker, samt 
rade växterna I den botaniska trådgården. I Lnnd, som åf- 
»esöktes, vanns personlig bekantskap med dervarande bo- 
et Retzins, Agardb, Fries och Forsander. Valdes 1821 

April till L. af K« W. A. i klassen för zoologi och bo- 
. S. å. började W. den till 1842 fortsatta andervisnio- 

Natnralhistorien vid Stockholms Gymnasium, nnder 2/3 
len tttan ersåttning, nnder 1/3 mot 100 R:dr B:ko årllgen< 
ssors namn heder och vårdighet gafs honom 1823 den 
et Gjorde på W. A:s vagnar och bekostnad ea botanisk 



212 Wikström, Johan Emanuel. 

resa genom Westergötland, Hallaod^ Skåne öfver Köp 
och IMeck till Naturforskare- ocb Läkaremötet I J 
1830, tagande bemvégen öfver Köpenhamn, Skåne, S 
Östergötbland och Södermanland. Deltog 1832 1 stiftl 
Trädgårdsföreningen i Stockholm. Med understöd af 1 
B:ko fff statsmedlen besöktes i Juli 1847 de Nordiska 
forskarnes möte 1 Köpenhamn; och anställdes på hc 
botaniska undersökningar i vissa trakter af Skåne, 1 
Bohuslän och Westergötland. R. N. O. 1851. 

Wcnrs hnfvudarbete är de mödosamma öfversigtemt 
handlingar of ver den botaniska vetenskapen i iper ån 30 
Fsis af Oken berömdes de redan 1830 med tillägg: 1 
lemna Sverige den äran, att det häfdar sin vetenska]^ 
med kraft och .uppoffringar. Der finns en liilig rörel» 
tnrhistoriska facken, öfver hvilka Linnés ande verks 
Hfgifvande svafvar; samt önskades, att dessa öfversigte 
vos på tyska. W. är Ledamot i Academia Natur» Cur 
sedan år 1820 med namn af Hasselqvistins; Die K. Bo 
sellscbaft in Regensburg s. å. K. Patr. Sälls^k. i Sthi 
K. W. A. s. å. Soc. physica i Zfirich a. å. KgL 1 
Akad. 1922; The Horticnitural Society of London 18* 
Trädgårdsföreningen i Sthm 1832; Trädgårdsförenl 
Götbeb. 1846. 

TUl hans minne har Prof. Sprengel 1821 kallat 
slägte Wikströmia (W. glandulosa: W. A. bandi. 18 
167, Tab. III), Prof. Scbrader bar vid samma tid k; 
annat örtslägte Wikströmia (W. frnticosa: Götting. ( 
Anzeig. 1821, n. 71), ett namn, som De GaodoUe bl 
uti sin Prodromus Systematis Nat. Regni Vegétabill 
Ii. Profess. Endlicber i Berlin bar benämnt ett växts] 
Thymel«eernas växtfamilj Wikströmia. Lector J. H 
man har kallat en af Mnhlenbefg upptäckt Nordame: 
art af Chara-slägtet, Cbara Wikströmii. 

Skrifter: Maseaift Naturalium B. vAcad. Ups. Append. XXI 
C. P. Thunberg, Ups. 1813. (innehåller Lichenologiens historia, 
sért. de Daphne, praes. C. P. Thunberg, pro gr. med. Ups. 181 
altera emendata. Sthm 1820. — Årsberättelser om botaniska 
och upptäckter för åren 1820-50. 24 Tomer, Sl:hm 1821—1 
register öfver de till Kgl. W. A. af J. £. Wikström afgifo 
rättelser. Öfversatte i Jahrcsl)erichte der Köngl. Schwedischei 
mie der Wissenschaften iiber die Fortschritte der Botanik in < 
ren 1820 — 42. Ueberselzt und mit Zusätzen yon C. T. BeiJ 
Tom. I— XY. Bonn, Breslau, Begensburg 1826—47. (Vid Beilsi 
död 1846 upphörde den tyska öfvers. af de boli^iiska ärsber. i 
års Öfversigt. Före Beilschmied besörjde Dr. Johannes Miille 
Med. Prof. i Bonn, dessa öf?ersftttningar, åtminstone af öfyersigter 



WiLDEMAN, Äri)id Tönnesson. 213 

^ortschrltte der Zoologie, Anatomie'' etc.) — Den Americanska Aga- 

flUer den s- k. hundrade äriga Alo^ns naturalhistoria. Slhm 1827. 

\t ur den botan. ärsberätt. för 1827. Deraf finnes en tysk öf- 

liiig intagen i Dietrich^s <& Fredr. Otto's Allgemeine Garten-Zei- 

— « Adnotationes botanics, quas reliquit Olavus Swartz« Holmias 1829. 

8wartz's portratt och 2:ne botan. tabeller samt en af W. författad 

thi öfver Swartz jemte talrika noter, upplysande Swartzs text.) — 

otns Littentiirs Botanicae in Svecia ab antiquissimis tempori- 

wqae ad finem Anni 1831. Holmiae 1831. — Stockholms Flora. 

~», med charta. jSthm 1839. -* Öfvers^t af Stockholmstraktens 

beskaffenhet. 1 afdelnti^en. (Inledning till Stockholms Flora, 1 d.) 

eharU. Sthm 1839. — Tolf Afhandlingar i K. W. A. handl., deri- 

mft nflmnas: Bidrag till kännedomen om sällsyntare växters geo- 

ika utbredning inom Sverige. 1824. . — Öfversigt af ön Barthe- 

Flora 1S25. — öfversigt af ön Guadeloupes Flora 1827. — En 

1. i K. lAndtbruks-Akad. handl. — * Biographi öfver Kammarrätts- 

J. G. Billberg, (i K. W. A. handl. 1844). — Lefnadsteckning Öf- 

BHed. &. Botan. Profes. i Ups. Dr. G. Wahlenberg. (K. W. A. handl, 
, och särskildt aftryckt.) 

febtaIldigare oppgifter trä£Fas i Gonspedus latter. botan. och Säck- 
are historia.) 

jJK&llor: SaeUtfaa Läkare-Ust., S afd., seda. k., p. 51S f.> med rattel. 
Wmék tlUifS i Supplem. p. 588— 591. — Conspectua Utter. Botan. in Sve- 
\ ^ t95 m . — K. W. A. Årsberättelser, — Meddelanden af några na 
~ Botaidater. 

— N. 



WILDEMAN, ARVID TÖNNESSON. ^ 

LEn kånnare af våra bäfder från början af t7:de seklet 
fa okekant med det bär auförda namnet. Oet blifver dock 
pjcket, af?eii samladt på ett ställe, som vi om bonom 

-Peder Lille till Tjasterby och Ata, Höfvidsman på Stock- 
hs sMt 1483, Häradsböf. i Masko härad 1487, gift med 
) Barbro Botvidsdotter, 2:o') Christina Waldemarsdotter till 
Merby och Ata, var den a n:r 89 bland Sveriges adel in- 
^a ättens stamfar. Tönne Olofsson till Tjasterby både 1 
^ första äktenskap med Helga Sveiisdotter Slätte sonen 
H4, som började kalla sig Wildeman efter vapnet, en vil- 
^ed en stridsyxa. Han skref sig också till Tjasterby, ett 
tarl i Kymenegårds län. 1602 d. 2 Scpt. blef han Ståthålla- 
[% Wiborg, och träffas som sådan 1605, 06, 07, 08, 11, 
i 13, 14, 15 och 1616, då ban, d. 8 April, vardt tillika Ståt- 
|are öfver Nyslott, Kexbolm och Nöteborg. 1607förordna- 
[ ban, Jemte sitt Ståtbållareembete på Wiborg, till Lagman 
[arelen. 1611 d. 15 Sept. flck ban ej allenast konflrmation 



tu 



WlLDBMAN, Arvid Tömuison. 



på bemålte Lagsaga, utan tillika Lagmtnsfidlmakt étwet 
bolms lån. 

Redan 1503 ?ar Arvid Töiuessoii Wildemao Cbis 
ings såndebad Ull Konung Sigismund i PoMen. Sedu 
Ti bonom anränd som slceppsanförare, kallad Finnariei 
ral, nemllgen nnder Riksamiralen Clas Fleming. VM. 
slngfors 1599 blef ban dock på detta fåU besegrad af 
Carl, så att han kom med endast 2 skepp lindai ttll 
Sedan Carl slntat partikampen ock Gnstaf Ad|»lpk 
krafter i sin tjenst, se vi Arvid Tönnesson Jemte Jacol 
Gardle, Evert Horn, Job. De la Gardle och andra bl 
ypperste användas i rikets vlgtlgaste varf. Hallenberg 
(G. II Ad:s Hlst III 16, 31,) att Kgl. M:t skref å. 4, II 
Jan., 16 April, 4, 11, 14 Jnnl 1613 till Johan Pontnss 
la Gardle och Arvid Tönnesson, Jör. Bolje och Arvid Ti 
son eller Arvid ensamt, röranäe finska krigsväsendet, 
nlngar, som borde Indragas, mndellg trakterlng tiH 
sandebnd, uppköpande af kläde, att dermed bekläda salirl 
kamrar, der Hertig Carl Phlllpp skalle b« . på slottet 
borg, då han deröfver for till Ryssland, m. m. Till fsll 
tlge från Sverige, då Carl Pbilipps val till Czar var i 
valde K. Gnstaf Adolph Jacob De la Gardle, R. R. Jör. 
och Henr^ Horn samt Ståtbåll. på Wiborg Arvid Töanc 
Wildeman, IVår de frågat Konungen, huru de skolie 
följa nnderhandlingarne, svarade Konungen, d. 7 Aug.,attl 
sjelf skulle komma; till dess hade de instruktionen alleDij 
följa. I De la Gardleska donationen i Lund förvaras bref, 
Arv. T. W. skrifvit från Nyslott till Generalfåltherrei 1 
land Jacob De la Gardle, ^'sln synnerligen gode vän oel 
der brodervänligen,^' då ett Engelskt sändebud hade tth 
skau kommit till Nowgorod och ville öfver Norrbottei 
resa till Konungen i Sverige. Wildeman eraade föya 
ske Legaten genom Nyslotts län. Då hade den härjande 
vebopen i Kexbolms län förjagats af Mnnck. Deras 
öfverste var tagen till fånga, men de som undflytt, bj 
sedan en skans, inom hvilken de ernade trotsa lagens 
Klädet, som De la Gardle anskaffat, var med K. M:ts 
gifvande upptaget på kronans räkning; W. hade 
vit delation på tullen. Öfver denna eftergift hade en 
v. d. Heiden orättvist klagat. 1614 kom ordre till Å 
att arrestera landsflyktige Svenskar, som visade sig. 
tog Erik Gaesson BJelke och sände till Konungen, som d\ 
oådade fådgen. 



derfår 



»^ > 



r 



WiLLEBRAND, Erntt Ousiaf von, d. ä. och d. y. 215 

Det sista Tirf beiiom var anbefaldt, var det mest lysao- 

af allt livad bah utfört Han undertecknade å Syerlfires 

StolliOTa-freden, d. 23 Febr. 1617 nast efter R. R. Jac. 

:ta Gardle ocli R. R. Henr. Horn, då Måns Mårtensson var 

(terare. Wildeman dog s. å. Gift med Anna Hansdot- 

miirHram till Isnås. Sonen Samnel Arvidsson Wildeman 

Gammelby blef Öfterste-Llentenant, gift med Anna Greotz, 

af Slottsfogden på Wiborg Mårten Mattsson med Mirta 

lotter Jagerborn. Samnel W— s son Joban W. till 

inelby ocb Merviss blef Introdncerad å n:r 89 år 1623. 

var ^längesedan ntgången^^ 1754. 

Xftll«rs Wanriaf, Carl IX» Hiit. — HalleBberg, Gustaf Adolpki Hi> 
kk — De la Oardieska Arek., X Delea. — De la Gardiika doaatio- 
t lAsé..— SHeniua, Aiela-Matr. ooli HSfdiagainUwe. 

—K. ' 



tWILLBBRAND, ERNST GUSTAF von, d. å. ocb d. y. 
1. WILLEBRAND, ERNST GUSTAF von, d. å. 



iv 



En Ernst Fredrik Willebrand, med Mecklenbnrgska anor, 
Gäpitalne vid ett vårftadt regemente 1 Dorpt, blef adlad i 
Srerlge 1676, bvilkens son Ernst Gnstaf v. W— d iotrodncera- 
des under n.-o 1834$ född i Llfland 1680, deltog 1 slaget vid 
Narva 1700, blesserad vid Ryssarnes stormning af Brescben. 
Deltog I Narväs 2.-dra belägring 1704, då ban åfven Illa så- 
rades, gick dfver Newa 1709, blef Major 1710 vid Björne- 
borgs fördnbblingsregemente, deltog i finska fälttågen till 
1714, då ban tillfångatogs vid Napnlaströmmen i Österbotten, 
kom tiin fångenskapen I Kostroma 1722 ocb blef öfverste- 
HeofOHUit. Titnlerad öfverste 1724, fick regemente som 
OfVerste 1739, dervid förordnad till Commendant i Willman- 
otraid. Fången efter nederlaget derstades, lösgafs snart ocb 
Uef Öfverste för Åbo Uns Infanteriregemente 1743. R. S.O. 
1748. Efter 50 års berömllg tjenstgöring afskedad. Död 
t758. 6. m. Eleonora Maria Lorenzdotter Creutz. 



a. WILLEBRAND, ERNST GUSTAF vow, d. y. 

Son af n:o 1, född 1751. Lientenant vid Nylands in- 
fanteri 1778; Capitaine 1781; 2:dre Major 1783. Erböll af- 



216 WiLLiGMAN, Hans Johansson. ^ 

sked med tillstånd att I Regementet qTarstå 1785, ÖfveuM^^: 
lieatenant 1787; V. Landsbofding i Nyland s. å. Ludsli^b^ 
ding 1 Åbo 1790. Tillika Statssecreterare för Landtara^^**^*' 
årender s. å. ErböU afsked med Generalmajors namn, 
ocb vårdlgbet d. 20 Maj 1792. R. S. O. 1794. C W. 
1801. Ordförande i Roteringscommissionen i Finland. 1 
Erböll afsked, på begäran, från Landsböfdingeembetet 1 
Friberre samma år. R. Kejs. Ryska S:t Anne O. i:sta kltf-i 
sen 1808. Död den 25 Juni 1809, ånnn ej Introdneeril. 
Introdnctionen vanns af sonen Ernst Fredrik v* W~d 1812^ 
se n:o 344 bland våra Priberrar. 

Landsböfdingen ocb Generalmajoren E. G. v. W— d ut|C 
af en ringa litterär bildning. Skref till General C. 6. Armfi 
en fråga om Generalen ville föreslå bonom till Landsböl 
med lön, då ban ville cidera sin öfverstelientenants-bes 
ning ocb betala af Landsböfdingelönen årligen till sia nåd 
General vad ban bebagade stlpnlera. Under Finskt k 
ansågs ban ba blifvit rik. Då ban frågade Pecblins syster- 
son Bar. Fnnck, tilltalad efter Gustaf III:s mord för delaktlg- 
bet, blott på en bortkörd betjents anklagelse: bvarför tog ii ea 
sådan 1 er tjenst? svarade denne: ^^ban både varit anstäM 
vid Finska Gommissariatet ocb kom fattig som en kyrkrotta- 
Igen. Jag slöt derför att det var en årlig karl.^ W— dlit 
då Fnnck gå, för att ej få längre conversation. Den rike 
Willebrands son blef gift med den rike B. M. Björkmans dot- 
ter, men lemnade fäderneslandet såsom utarmad*). 

(Källor: De la Gardleska Arch. XTIII. -^ Adelsmatriklarne. — Faacki 
mantlfga berättelse.) 

— W. 

W ILL I GM AN, HANS JOHANSSON. 

Son af Handelsmannen Joban Pebrsson. TJente sig app 
i Ryska, Poblska ocb Tyska krigen i Gnstaf II Adolpbs ocb 
Drottning Cbristluas regeringstider ocb blef Major vid ett 
finskt regemente till fot omkring 1646. Öfverstelientenant 
1648. Gommendant på DOnaborg s. å., der han 1656 afslog 
Ryssarne 5 generalstormningar med förinst för dem af 9,000 
man, och när de återkommo den 6:te gången, sprängde ban 
sig sjelf, befästning och manskap i Inften, liksom H. Bois- 

*) Då en svensk en gäng nära Flensborg mötte W. bland oifösare och 
W. ursäktande anmärkte: "Gustaf Wasa har här gått som jag", svara- 
des: men han började som oxfösare och slöt som kung; du bör- 
jade som en kungligt rik och slutar säkert som oxfösare. ''Fa- 
l)uU docet"; att det är oj nog att skaifa sina burn materieUa arfvedelar. 



Willmän, mof. 217 

på Wenden 1 föregående seklet. Adlad 1650 (n:o 481), 

lae sjelf sin att 

Pofendorf kallar Iionom Joannes (Jöns) WilHchmannus. 
^zell ^7äster en lagerkrans kring bans namn,^^ ej med- 
Mnde att berätta bans yarf. 

6. m. Dorotbea v. Kaldes. 

OE&llor: Pafeadorf, Oaroli Gastavi gesta. — Stiernmans Adelinnatr. — 
' Prjxelb Berett, i Sv. Hiet.) . . — N. 

WILLMAN, OLOF. 

VI erinra om WalUnius, Ä. £*., bårofvan p. 40 liksom 

I VII B. p. 70— 74> der Nils Mattsson Kjöping infördes ocb 
imld bemärktes,' att Peder Brabe 1667 på Wisingsborg, 
■te beskrifttlngen på dennes, resa, låtit trycka Svenske 
Keppskaptenen Olof Willmans resebeskrifning. Olof Eriksson 
inmans Reesa ocb Peregrination var till Ostindien, €bina ocb 
tpu, af bvilket sednare, då nästan alldeles i Sverige okända 
ke, en beskrifning följde. Märldlgt att Tbnnberg ej, såvidt 

kniinat linna, nämner denne sin^ föregångåre, eburn på- 
lid om bonom af Ödmann. Då Ödmanni sina ^Tlockär^^ 
iglfVit denne författare såsom en af sina vägledare, må vi 
Ir upprepa, att den nämnde sjöfaranden 1647 gick åt Ostin- 
en samt derifrån 1651 till Japan, besåg Jedo ocb återreste 

II fäderneslandet 1653. Särskilt berömmes ban af ödmann, 
Isoffl den der ofta gifver anmärkningar om djor, som näm- 
is i Biblen. Resan är författad såsom dagbok ocb bär 
tämpel af den strängaste trovärdigbet. Willman anför ej 
Denast, att ban med egna ögon sett bvad ban berättar, utan 
keropar ock vittnen, ödmann anför som exempel: Den 2 
lij 1649 sköt W. vid Java en krokodil, som var 3 famnar 
lag. D. 5 Jnni fångades en krokodil, 24 fot lång, i bvars 
ik fannos 100 kopparringar, som bäras af Javaner till 
rydnad, 2 bela menniskobänder ocb en jernkedja. D. 16 
ui fördes en orm till Batavia, som vägde 83 märket. Vid 
i eldsvåda märkte ban, att Bambnträden, då leden afbrin- 
la, smälla som ett mnsköttskott, så att under branden tyck- 
es likasom en batalj lefvereras, o. s. v, 24 Svenskar voro då 
oldater i Batavia. Ödmann tillägger dessa utdrag: W. är 
aabända den förste svensk, som sett Japan. Hans dagbok 
Frer resan till Jedo, såväl som allmänna berättelsen om Ja- 
ineserna, är för sin tid god. 

[rjfl: ilen kort Beskrifning uppå Irennc Reesor. ^en reesa . . . 

förrfltud af Olof Willman. 



218 WiLSKMAN, Sven. 

(KilUr: Blogr. Lei. VII. p. Y4. •— Loenboms AneeAoter t B. p. K 
ödJMBBfl Flocktr IV. Foretalet — Sv. Sk^u UU, III: S47.) 



WILSKMAN, SVEN. 

Doct. Sven WllskmAn föddes på bostället Uddetorp tI 
Skara den 23 Maj 1716. Han bärstammade från Lars STen» 
son, bonde på Stommen i Sörby socken af Wilske biradod 
dennes son med Ingeborg Larsdotter: Esbern (Larsson) Wtlsk- 
man, som, född 1642, var Stadsnotarie i Sköfde, Riksdagi' 
man 1686, Borgmästare ibm 1690, f 1693, g. m..l:oBrH 
Olofsdotter, 2:o Margaretba, dotter af Prosten M. 'AareUii8J| 
Skärstad uti Småland. Denne Esbern både iyra söner, Lm 
Gabriel, Magnus ock Nils Esbjörnsson Wilskman. Lars Tailj 
P. et P. i Raflnnda 1 Skåne, ock fader till Gabriel Magofl 
W., P. et P. i önestad. Gabriel dog som Irmns Lector I 
Skara. Magnus bivistade såsom Lientenant vid Liftegemei- 
tet slaget vid Helsingborg 1710. Nils blef Anditör vid Öst- 
götka Gavalleri, och både sönerna: Peter Georg Nilsson, M 
blef Öfverstelientenant, R. S. O., adlad 1772 (v. W.) men ej 
introducerad ock var gift l:o med Ulr. Krebs, 2:o med Gost 
de Geer ock fader till Per Wilhelm t. W., Capiten vid Lif 
grenadierregementet, R. S. O., g. m. B. G. RoxendorlT; Lari 
Magnus, Capiten yid Österbottens Regemente; NilSj Gapitei 
Tid Östgötha Regemente, g. m. ... de Geer. 

Sven, son af Lectorn Gabriel Wilskman, blef Student 
Upsala 1734. Magister 1743. Vice Translator 1 K. Anti 
qvitetsarchivet, på förslag af Assessor Bioerner, i denne; 
ställe. Han öfversatte då på latin en del af islandska sa 
gan om Orwar Odd, inlemnad såsom ett profpensum. Vi 
Akademien hade han haft Stieglerska stipendiet 1 sex åi 
derlgenom förbunden att studera svenska historien, och koi 
således väl underbyggd in på den nya banan, men vigilera 
des undan af Helin till förmån för Assessor Hagelberg, si 
som man af Giörwells berättelse derom eger skäl att slut) 
Gymn. AdJ. i Skara samt Prest 1745. Gonsistorii v. Notarl 
1748. Ord. 1751. Rect. Sch. Triv, 1754. Hlst. et Mora 
Lector och Gonsist. Assessor 1757. Theol. Doctor 177! 
Ledamot af W. W. Samh. i Götheborg 1773. Prost öfvc 
Norra Wassbo Gontract året derefter. Praeses vid prestmöt( 
I Skara 1777. TJenstfri 1787, sättande sig sed i Sköfde, de 
han dog d. 15 Apr. 1797. 



WiLSKMAir, Sven. 219 

W— 8 Eeclesiåstikverk, ntarbetadt på oppdragr af Cle- 
rns Gomitlalis, år ett i sitt slag utmårkt arbete, som vittaar 
•m oettröttlif flit Dch grnndlig insigt I åmnet. EJ riDga år 
liaiis förtjenst ojn svenska bistorien i allmänliet, l)?arom dels 
bmns tryckta nppsatser, dels efterlemnade talrika samlin- 
gar bära ojäfaktlga beTls. Det bedrar Skara-biskopens 
(Jnslenil) minne, att ban, uppmanad af Rbyzelii föredöme, 
sökte framkalla en ^födelseortens bistoria^ medelst uppsö- 
kande af någoo, ^^som ville sammanföra allt bvad dertill 
körde ocb bvilket åfven kunde det allmänna till nöje ocb 
beljening framdeles lånda.^' En sådan man både ban ftan- 
Blt uti Gymnasii-Adjnncten Sven Wilskman, som redan 
*^på tionde året med dylika samlingar sig bemödat,'' då i 
slutet af 1740 ett Skara Gonsistorii cirkulårbref utgick med 
uppmaning till presterskapet att bvar i sin stad vara W. 
ketajelplig med nödiga uppgifter i det som borde 'Hill politica, 
pbystca, oeconomica ocb bistorica." I slutet af detta circu- 
lår göres ett uppn^aniDgstillågg, som torde vara förljent att 
bar afskrifvas. "Gonsistorium gör sig det glada bopp, att 
besynnerligen de af det årev. presterskapet, som åro af båttre 
Tigeur, låra till befrämjande båraf, . . • benäget bidraga; 
skslande deras namn, bvitka bårvid skilja sig med sin flit 
flrån de mindre bekymmersamme, till deras åreminne ibåg- 
kommas, likasom bvar ocb en torde besinna, bvad nöje ocb 
förmån, som efterverlden deraf kan tiUflyta, isynnerbet om 
kånda skulle, det Gud nådeligen afvånde, att, jemte tidens 
tärande, någon ödeläggande vådeld, flendsband eller annan 
svår tiUfålUgbet infölle/' Gonsistorium tyckes bafva skrifvit 
med en viss farbåga för den välkända segnities dissuada la- 
bomm bos sitt vårda presterskap; buru mycket uppma- 
ningen verkat till underlåttande af W — s samlareflit, år oss 
ej lårmare bekant Tyvårr bindrades ban af andra goro- 
mål att fortsåtta sina "vårderika samlingar för stiftets bi- 
storia.'' 

Att W. på sin tid varit en utmårkt lärare, bar Lector 
Garlmark bort vitsordas af dem, som njutit W— s undervis- 
niig. Vid biskopsval ibågkoms W. med åtskilliga röster. 
Han blef år 1752 gift med domprosten i Skara Brodds dotter 
Elisabeth, både med benne fyra döttrar: Maria Christina^ g. 
m. Kyrkoberden i Segerstad J. F. Locrantz; Elisabeth Mar- 
garetha, g. m. Tbeol. Lectorn N. Swartz; Johanna, som ännu 
lefver (1853), en nittioårig enka efter Kyrkoh. i Fredsberg 
P. Lampa; ocb Ulrika, g. m. Håradsskrifvaren G. G. Boursell. 
Lector W. både en syster Margaretha, smn i sitt äktenskap 



WINGAD LILJA, HARALD GUDMUNDSSON, ANUND 
HARALDSSON, THORKEL ANUNDSSON. 

I. WINGAD LILJA, HARALD GUDMUNDSSON. 

Vi kunna ej om denne bcrres förfader nppglfva mer ån 
att fadren bette Gudmund ocb Yar redan död d. 19 Maj 1270. 



220 WiNOAD LILJA, Harald Gudmundsson. 

med Kyrkoberden i Timmellied J. Tidgren hade sonen Gabriel 
Tidgren, L.L. 0.0. Prof. i Åbo, ocb i sitt andra med Kyrko- 
bei^en i TImmelbed G. Sundholm hade sonen Olof S., Kyrko- 
herde på Tborsön. Af denne Olof Sundholm har Skara B- 
bliothek genom Lector Carlmark inlöst en icke obetydlig Wh 
■Bscriptsamling efter W. 

Skrifter: Heletema historico-politicam de Hierarchia ponlificia inregno 
Sviogoth. dlsp. ac. 1740—42^ 10 ark fifr Hamb. Beytr. 1740 s. 7W. 
Warmholtz Bibi. St. IT). — Triga historiamm HyperboreomnL L 
De Grrimero Hirtigena, II. De Catillo Hasngero, III. De Oddo laca- 
latore, qm laliali sermoni donavit Saeno G. Wiiskraan in R. Art Ar^ 
^chivo, 1744. Utarb. efter Björners Sv. öfY. (se Warmh. n:o 2587, oeh 
Islflnd. Handskr. i K. Bibi. i Stockholm af A. I. Arvidsson p. 105).— 
Copior af Skara Domkyrkas lordabok. — En afskr. i Skara Bibi ex 
tabulis antiquitatis ArchiW, tagen af Wilskman 1748. — Biogr. fifver 
{"ea PrinU och en Jesuit") Landshöfdingen J. Printx ochGaldenblad i Sv. 
Mercurius 1760. — Svea Rikes Ecclesiastikverk, Skara 1760, 2:dra opd. 
1781. — Tal Tid Gen. Bfajor C. Hjertas graf 1766; vid J. Hellstadu 
graf 1774 med geneaL tab. — Ofver parenthesen i företalet tiU 1734 
5rs lag ang. K. Ingiald, 1780 i Götheborgs W. W. Samhälles Hand- 
iingar. — Tvenne geneaU chronologiska prodromer till G.' Test i biU. 
oo£ världshistorien, Skara 1793. — Bref frän S. W., ibm 1795.— Me- 
^moriti tiU Legal-evang. församlingen i Sverige med försvar emot observa- 
tioB Öfver reflection n:o IX p. IX, p. 1181 i Sv. R. Eccl.- verk, 1796. — 
Westgötha lands minnesmärken, lemnade till Gabr. Tidgren (som atgaf 
Westerguthlands historia och beskrifning, Sthm 1787, men endast på fö 
sUUlen begagnat sig af Wilskmans arbete, se företalet till Tidgrens verk); 
det återstående gafs till Skara Gjmn. Bibi., liksom följande, af S. W— s 
egen hand gjorda mspter, enligt den tryckta Catalogen: Fasciculus Rha- 
psodiaram in W. G:am illustrandam; De urbe Scarensi; De templo ca- 
thedrali; De episcopatu Scarensi; De re litteraria antiqaa et kod.; De 
singulis in dioecesi Scar. parochiis; .pienchus biographicus Pastorum; 
dioeces. Scar. En skock Wcstgöthiska Attcilockar. Men den Yestrogothia 
Scar. Eccl. et litterata, som någon trott vara af W. och som finnes i 
Skara Cons. Archiv, Sr egenhändigt skrifven af Bisk. Rhyzelius (jfr 
Rhyz. biogr. of van och Warmholtz Bibi. n:o 1997 anm.). 

(Källor: Lefvande Sverige af GiSrwell. >— Skriftliga meddelanden, 
benaget lemnade af Lector J. Carlmark.) 

C. W. 8. 



WlNQAD LILJA, Harald Gudmundsson. 221 

Men att denne Gudmund både bog förnäm börd, kan bevisas 
genom en PSfvebuHa. 1280 d. 19 Dec. medgaf Påfveu Ni- 
celaus IV, att bans allerkäraste sons K. Magnus I:s franka 
Helga Animdi, en sondotter af Harald Gudmundsson, finge ta- 
gas till bustrp af Rörik Birgerssoo, fastän Helga och Rörik 
Toro så nära slägt, att äktenskapet var enligt kjrkans lagar 
förbudet. K. Magnus hade framställt för Påfven, huru der 
ej fanns någon i hela riket af jemngod börd med denna Ko- 
nungens franka, som ej vore med henne beslägtad, bedjande 
PåfVen behjerta, huru hvarken Helga eller Rörik kunde gifta 
sig utomlands, utan både Konungens och rikets stora fara 
och skada, h vilket måste betyda, att beggedera kunde i andra 
länder sluta äktenskapsförbund, som lätt gjorde dem politiskt 
farliga för K. Magnus I:s ätt. Kung Magnus önskade ock 
genom detta äktenskap vinna Rörik till vän. Hittills hade 
han varit bland Kungens fiender. Ericns Olai kallade Helgas 
fader: Vir yrceciyuce nobililitatis. De älskandes slägtskap 
angifver n^emensamma förfäder. Dessa voro visst befryndade 
med K. Magnus, enär Helga kallas Kungens franka. I Drottn. 
Catharinas gåfvobref af d. 11 Juni 1250 gaf bon Strand åt 
Ridd. Röriks söner, — var Birger Röriksson en af dessa? 
— anförda näst framför Ridd. Job. Angeli söner, Itvilkas 
slägtskap med gifverskan vi få se utredd i Änglaslägtens 
blographier. Derpå namnes Drottningens farbror, en Folkunge. 
Men var det blott Folkungablod, den gamle och nu till §in 
makts böjd uppstigne Konungen fruktade? Var der ^J gammalt 
kungablod i denne Röriks och Helgas ådror? Uttrycken af 
Konungen i förordet hos Påfven antyder Ju högre anor, än 
den regerande Folkungaättens? Var Helgas fader Anund en 
ättling af den Anund, om hvilkens nyss inträfl^ade död i 
Qvenlandet (Finland) eller Amazonlandet (Värend), Adam af 
Bremen hörde K. Sven Estridsson tala? — Harald Gudmundsson 
förde tvenne utbredda tingar fastade under spiran på en he- 
raldisk lilja, försedd med handtag såsom spiran i kunga- 
handen på våra äldsta mynt, t. ex. Anund Jacobs, preglade 
af Thormod i Sigtuna. Se Peringsk. Gharacteres fol. 105. 
I Rådslängden kallas slägten Flygande lilja; Tibell kallar den 
Wingad /tT/a, hvilken benämning Strinnholm bibehållit. Den 
19 Maj 1270 gaf Harald Gudmundsson till Sabas klosterkyr- 
kas underhåll och byggnad gården Wrek, och till Conventets 
underhåll gården Hammar. Dessutom en hel altarprydnad 
och prestskrud, silfver till 2 flaskor, en baldakin m. m. Hans 
älskade maka Christina gaf en kalk. Deras son Anund, se 
n:o 2; Carl Haraldsson (Wingad lilja), Riksråd, Underiagman 



222 WiNOAD LILJA, Ähund HaraidsBon. 

i Wermland, Riddare 1285, (enl. Tlbell), synes vara dei 
samtidige Riddaren, An. Haraldssons broder (R. L. Ill: m 
35). Magnus Haraldsson och Cecilia Haraldsdotter, gift Ml 
Ulf Holmgersson, nående år 1278 1 Dlpl. Sv. n:o 035, skitf- 
vet på Rnmsliamniar, som 1291 tintiörde Anund Haraldssm, 
synas ock vara Harald Godmnadssons barn. Denne Ulf, nm 
skäligt anses vara Ronnng Knut den långes sonson, tok 
1284 påfllg rått att åkta en Helena, bvllken, enligt SMuh 
bolms förmodan, då var enka efter den mördade Ingopir 
Nilsson, bvllken år en af de namnkunnigaste flrån från deiu .^i 
tid. Haralds dotter Helga var gift med Lagmannen I Sider- '? 
manland Joh. Inglvaldsson Örnsparre. Se Litt. Ö. 



2. WINGAD LILJA, ANUND HAHALDSSON. 

Var den bögåttade Birger Rörlksson en af K. Magnus la 
fiender, så var bans fjrånde Anund Haraldsson iionoa desto 
tlUglfnare. Ar 1276 d. 21 Sept. se vi bonom bland sin kungs 
omglfning i Upsala, jemte Rörlk Birgersson, Ulf HoimgerssoB, 
Nils Inglmundsson (Wase) m. fl. Ar 1283 d. 13 Juli år baa 
Jemte sin kung i Hölö (Dlpl. Sv. n:o 767),j nåmnd nast efter 
Ridd. Magnus Jooosson (Ängel), framför Drotzet ocb 8 andre 
Riddare, bland bvllka Lagmannen 1 Nerlke år den siste. Ar 
1285 uppehöll sig R. Magnus på Borgbolms slott- på Öland. 
Då kommo tlU Gottland såsom sändebud ftån bonom Anund 
Haraldsson, Rådsberre ocb Riddare, ocb Jobannes, Erkedjekae 
i Upsala, att med Gottlåndningarne uppråtta fördrag om ett 
fastare förbund mellan dem ocb riket ocb ett mera beroende 
förhållande till Sveriges konung. Dét blef då öfverenskoa*- 
met, att Gottlåndningarne Jemte den årliga skatten från denia 
tid åften årligen skulle erlägga ledungslaman, de år endast 
undantagne, då de uppbådades till bårfärd, till någon sådan 
emellertid icke förbundna, då härfärden skedde mot Christoa, 
men endast när fiendtllgheten gällde .hedningar. (Se Dlpl. 
Sv. n:o 815. Strlnnh. S. P. H. IV: 633 följ.) Ar 1288 d. It 
Sept» då K. Magnus begåfvade S. Claraklostret med den ön, 
som ligger Jemte Llderne (n. v. Kungsholmen) m. m., satt 
Anund Haraldsson med 1 rådet, nämnd den femte öfver Thpr- 
kel Knuts^on. Bland gåfvorna befanns äfven en del af Wél- 
demarsön^ (n. v. Djurgården), bvllken Anund Haraldsson sig 
afhändt mot vederlag eller betalning af konungen. ''År 1291, 
yttrar Strinnbolm, dogo många höfdlngar ocb rikets store, en 
Anund Haraldsson, som hela Magni regeringstid igenom troget 



WiNOAD LILJA, Anund Haraid$$on. 223 

M Riddare' och Rådsherre stått vid sin konungs sida • . . . 
'mm hade bevittnat och beseglat de vigtiga AlsnU- och Ske- 
l$f$åtadgame: • • , <4 att^det synes, såsom han städse och 
Imuiff omgifvit KonungenJ*^ Han bör derför ock dela 1 
•BTTerldens minne den ara, som så rikt beskärts K. Mag- 
It L Tlbetl m. fl. kalla konom Lagman i Södermanland. 
Mmholm anmärker med rätta att det ej stXr i diplomerna. 
Mnu Qlai har föranledt denne berres införande i Söder- 
milands Lagmansserie genom att bland de år 1291 döda in* 
fara Annndns Carlsson Legifer Sndermannie. Troligen kar 1 
Mel Olai kandskrifl stått: Annndns (något mekan. namn) Fnlco 
larlsoQ Legifer. Sitt testamente nppgjorde berr Annnd den 
April 1291 på Frösbammar (nåra Arboga), ett af de rand- 
igaste från dessa tider, upptagande nåra 3 sidor i DipL Sv. 
1:0 1041). Annndns Haralzsun Yill begrafvas Jemte sina föral- 
rarl Saba (Jnlita) kloster, dit han gaf en gård i Weklnm 
Wekholm?) och qyaraar i Thorsharg (Thorsbålla); Han hade 
iaft ett eget kapell 1 Saba, med fnllstandigt tillbehör af förgylld 
:alk, fhll prestskrnd, Dalmatica, ett Subtile af dubbel pnrpnr m.' 
I. Nu gafs det allt till klostret. Hår inlemnad^s åfven Ridda- 
eis totalis armatura. Tre messor skulle hädanefter hållas, 
n för de aflidne, en för Johannes Evangelisten, åt hvilkea 
It nytt altare sknlle uppbyggas, en för Maria. En ny ka^- 
M»l inrättades I Strengnås. Riddarens Gapellan Olaus, lec- 
or eeclesi» i Thumbo härad, blef anbefalld till prnbendari* 
18; knnde det ej ske, så gaf han blott en gård i Ramsham^ 
US till Strengnäs domkyrka. Dessutom gaf han sillVerkärl 
led lock och fötter, löste sig från korstågslöftet med 4 mark 
Ufrer och en gård, betalte skuld I LIbeck och Westerås, och 
tf mynt till alla rikets kloster. Han hade en capellan, en 
rest, ei källarmästare, 2 kockar, O svenner, som hTardera 
igo sin häst; fem tunnor mjöl utdelades till en sockens fat- 
fe, flera andra socknars fattige ihågkommos. Hans enka 
gehorg skref sitt testamente d. 24 April s. å. En dotter 
ef gift med Riksrådet och Ridd. Lars Roberg. Helga blef 
ti med Rörik Rirgersson, som uppgiftes vara af Eka- 
igten. En Nepos Holmger flck vid testamentets upp- 
rande af Anund hans svärd. Synes varit en Anunds sy^^ 
»rs son, med Ulf Holmgersson. (Folkunge snarare än Sten- 
freL) 



224 




2. WINGADLILJA, THORKIL ANDNDSSON. 

Eburn bvarken 1 testamentet af Hr Aonod eller 
Prn namnes någon annan son ån de kånde mågarne. 
Dalin ntan all tvekan den 1 Rimebiönikan besjangne 
på Landskronas miner ?ld Newa Torkil Anundåson son af 
R. Annnd Haraldsson (S. R. H. If, p. 335.) Trenne 
kalla visserligen den ifrågavarande '^gode krigsmanaea^ 
Andersson, men då en samtida Rådsberre bos Hertigifril 
Tbörkil Andersson, som långe öfverlefde Ryssflritarea fd| 
1301, kan bafva föresvåfvat dessa afskrifvare, ar allt sUj 
att med Utgg. af Scriptt. Rer. Svec. vålja de lleste ocb bM 
bandskrifternas låsart. Vi antaga således, att maaaea beil 
T. Anondsson ocb varit den namnkunnige Riddaren Aé0 
Haraldssons son, ebnrn vid testamentens författande han ki 
bafVa varit ute på ett krigs-, kanske korståg, ocb således i 
knnnat åberopas såsom vittne. 

Då ban väl på manliga linien afslotar den förnima åtb 
ocb fått i vårt gamla epos sitt namn förvaradt, må vi ej bi 
förbigå bonom med tystnad. 

Vi veta, att Tborkil Knntsson år 1300 inlade på di 
nyss uppförda Landskrona fästning vid Newa en svag besäl 
ning af 300 man, under en Riddare Sten, att af foktigbet 
i de nya mnrarne maten skämdes, att af den skämda mat 
en stor del af besättningen sjnknade, att likväl de få fris! 
försvarade sig^lika tappert, som de fornt nnder Mats Keti 
mnndssons befäl, då Tborkil Knntsson byggde på fästningc 
anföllo Ingrerna ocb Woterna i deras eget land. Om d 
följande må vi böra den enkla berättelsen af Rimctaronistc 
bår ocb der förtydligande fornåldriga uttryck. 

Mänga Ryssar gjorde de wo. 
Men Ryssar ändå följde allt med, 
Fast bjelmarne klinkade* som ett städ, 
Der man plägar uppå alt smida. 

Sedan vände sig Ryssarne ocb redo bort. 

Derefter vardt dä huset belaggdt 

Med Ryssar och med deras makt . . . 

Ryssarne stormade natt och dag, 

Der gars ut mänget trängande slag. 

De christne voro fä och huset var vidu 

De hedne skiftade om ofta och lidt,. 

En role gick till, en annan frä — 



WiNGB, Nils Olofsson. 225 

Sä lato de natt och dag förgå .... 
Dä kom elden i haset och brann 
Och Ryssarne gingo jemt man vid man. 
Dä rymde de christne ned af ett vä ro, 
Inom en ksUare och värde sig der . . . 
Mängen var dräpen som sjuker läg. 

Nu begärde Hofvidsmannen Sten att dagtioga; men Tor- 
iundsson SYarade då: 

Bedröfven ej Marskens hjerta så^ — 
En Ryss dä sköt honom med sitt spjut, 
At bröstet in St ryggen ut. 

Vi förstå ej, bom Dalin kan finna och 2:ne gånger npp- 
att ban finner ^^ett skämt^' i Thorkils ord om Marskens 

Det tyckes vara ett ord af fullt hjeite- allvar. 
Nu blef Carl Hack, som raknäs af Fru Soph. Brenner så- 
den siste Sverkerättlingen i Sverige, bvilken kämpe klädt 
1 en fallen Rysk soldats drägt, för att obemärkt af Rys- 
knnna fiy, nedstucken af en svensk, som ej anade för- 
iBingen. Stupade bär på bvarandra den siste af Erik 
Hderbatts och den siste af K. Sverkers ätt i Sverige? 

Skälen kunna vara tillräckliga för dramaturgen, om de 
dL äro ganska obetydliga för den historiska kritiken. 

(Killor: Dipl. jSvec. — Dalin, S. R. H. — Ericus Olai, MesBenii Seondla 
lutr. — Rimehröoikan.) 



W I N G E , NILS OLOFSSON. 

Wi harva i XII band. p. 136—156 flramlagt de många 
Itttlls förbisedda anledningarne att betrakta Måns Bryntes- 
ms kungaval, genomdrifvet af Hofmästaren Thure Jönsson 
"re Rosor, RR. Ridd. Nils Olufsson Winge och Biskop Måns 
Skara, såsom kanske främst föranled t af det Odinsblod 
Der Ynglingaätts blod, söm skulle återvinnas uti den nyval- 
es ättlingar med Brita Roos, hvllkens fader var den siste man- 
Sfe ättlingen af norrske Konungens, Ynglinga-ättlingens, Hå- 
la Håkanssons dotter Agnes, från hvllkens äldre syster Inge- 
rg alla efter Folknngarne, under Unionen, följande Svenska Ko- 
ingahus, ehuru till fädernet af så skilda tyska furstefamiljer, 
Tstammat (se XII b. p. 139). Detta sista försök att bäfda blö- 
ts rätt, äfven der den utsedde snarare var af naturen utrustad 
\ ^^söka åsnor än en kungakrona,^^ kostade den af West- 

BIOGR. LEX. XXII. > 15 



22tt WiKGB, NUs Olofison. 

götadlen, eller den svenska adlen, bvilken bäst kände de Ne 
ska genealogierna, ntkoräde ^'K. Magnns IIP' bans svaga hi 
vnd. Rlksdrotzet Tbnre Jönsson både då flytt ifrån sitt 
lyckade verk, men en af K. Gustafs Senatorer, den nn il 
ga varande Nils Olofsson till Skofteby, föll för bödelsyxan 
te pretendenten, ocb bar dermed fått en blodig namnkni 
bet i vår bistoria. Då det synes ba varit en bördsn 
tion, må det Jn tillåtas att bemärka, bnrn vida den tre 
mannen bland de upproriske Westgötaberrarne sjelf 'var 
bomo novns eller frestades af egna böga anor att liämpa 
den t medeltiden så starka tron på bördens vigt ocb bk 
rättigbeter, så väl då det gällde Konnngarnes Jnra Majestal 
som bögadlens rätt att styra ocb ställa om både Ki 
ocb rike. 

Ännn 1854 predikar man Jn på vårt riddarbns, låog 
efter det faran nppbört, bnrn adlens sjelf^krifvenbet för lag-^ 
stiftningsbesväret är den ärftliga Konnngatbronens säkrati 
stöd. Hnrn stark må då ej denna öfvertygelse bafVa varit, 
Westgötaadlen 1529 letade efter en fnllblodsdynasti, krli 
bvllken de knnde anse för ärofullt att ställa sig sjelfra 
sina ättlingar! 

Gelsins bibeböll det tillnamn Dalin gaf Senatorn NUt 
Olofsson, neml. Winge. Under detta namn är ban således känd 
bland den bistoriskt bildade allmänbeten, ocb vi insätta bo- 
nom dcrför under detsamma. Tibell bar deremot fannit i 
bans vapen Plataslägtens vingar^ bvilka sedan ingingo i en 
gren, som upptog det danska Brahe namnet, ocb 1 en, som 
kallade sin vapenbild örneflyckt (Örnvinge). Sannolikt år 
således Nils Olofsson af 1529 ättling af samme stamfader, 
från bvilken Grefve Erik Brabe af 1756 räknade anor. Nils 
Olofssons fader Olof var son af en Björn Niclisson i Todene, 
Lagm. i Wermland 1436, bvilken Tibell äfven fannit föra ett 
Platavapen, snarare son af den Nlcolans Platå, bvilken Tibell 
ftinnit vara Väpnare 1378 ocb Riddare 1396, ån den Nicolaos 
Flata, troligen den nyssnämndes son, som 1456 var Höfvids- 
man på Korsbolm, känd i Engelbrekts bistoria. Rldd. Nico^ 
lans Flata af 1378 ocb 1396 var son af en Nicolans Flata, 
sonson af en Laurentius, bvars fader tfhrngissle Plate 1284 1 
tornerspelet på riksgränsen vann den lysande segren ocb bvil- 
ken synes först fört Flataättens örnvingar til) Sverige. Der 
brast således Nils af Skofteby, om denna uppgift kan till- 
räckligt styrkas, ej böga anor ocb myndig slägt. 

Genom Herr Lector Garlmarks godbet kunna vi meddeli 
ur God. Gyllenbaal., n:r 84, en slägttafla, som visar NiU Olofs 



•N 



WiNOB, Nils Olofsson. 227 




märmaste slägtförbindeher genom sin husfru Barbro Sig- 
ter. 
MånssoD, R. R. Ridd., Lagrm. i Wcstergötland. 
ald. 
Biskoi» 1 Skara, f 1461. 
Bwms till Forsvik, R. R. 1404—57. 
ai Alirot M.-S s., Riddare 1493. 
S|» Mirta, gift med Måos Bengtsson. 
1^ Brita, gift med R. R. Björn Jönsson. 
Éfiatarina G. d., gift med R. R. Ridd. Lars Saakenborg. 
Ilirgltta 6. d., gift med R. R. Anders Knntss. till Sjögerås. 
L.. Bengt Andersson till Sjögerås. 
\ . Anna Bengtsd., gift med Lindorm Mattsson. 
r. . Birgitta Bengtsd., gift med Sigge Larsson (Sparre). 
^. . • Barbro Sigges dotter, gift med Nils Olofss. till Skof- 

teby. 
. • . Christina Siggesd., gift med Lindorm Brnnsson. 
• . . • Oljan Llndormss., (af Forstena-åtten). 

Elltt,^Ö. dotter, gift med Matts Kagg. 

Ebba, gift med Knnt Posse. 

Jöran Posse. 

I • . .* . . Anna, &. d., gift med Manrits Olsson på Dal. 

Jéren Stake. 

. • knnt Andersson till Sjögerås. 
. . Bengta Andersd., gift med Måns Pelirss. till Tigby. 
• • Marta Andersd., gift med Bengt Gylte, Lagm. i Wester- 
gdtiand. 
. Peder Gylte. 

Ingjerd Pedersd., Nnnna i Wadstena (månne ej den 
syster Ingrid Pedersd., som skrifvit det berömda 
kårleksbrefvet till Ax. Nilss. Roos?). Se Biogr. 
Lex. XII B., p. 142. 
Bengt Gylte. 
Ingeborg B. d., gift med Jon Olofss. till Åsa. 
Bengt Gylte. 

. Marta B. d., gift med Jör. Ge re. 
Metta B. d., gift med Pehr Andersson till Brandstorp. 
. Kirstin P. d., gift med Jör. Larsson till Rossvlk 

(Sparre). 
Anna Bengtsd., gift med Sv. Ribblng. 
. Bengt RibbiDg. 

. Jören Gylte, förf. af det berömda och berömliga 
brefvel rörande ställningen 1 Gnstaf l:s sista 
regeringstid i Mon. pol. Eeel. 01. Celsii p. 53—61. 



■ • 
• • • 



« • 



• • 



» • 



228 Win o B, Nils Olofåson. 

2:ne skonare litterära produkter än syster Ingrid Pedi 
sons och Jör. Gyltes bref bafva vi ej från 15:de ocb l\ 
seklerna, äfven om Lanr. Petri bref i sitt närvarande 
förfuskade skick bar en verklig nrskrift till grund, ocb för ö 
alla de prosaiska öfverlemningarne från dessa tider JemD 

Det anförda visar att vi ba 1 Nils Olofsson en — 
stokrat af bögadlen. Men Nils Olofsson var ej blott en 
bet nr bördens synpunkt inför sina samtida, ebum nu föi 
ten t detta bänseende. Han bar äfven varit ansedd 
rikare än andra Rådsberrar. Då Lybska gälden 1526 s! 
betalas, var blott Arv. Westgöte bögre taxerad än bao, 
undantag af Erkebiskopen, Biskoparne i Linköping, Skara 
Strengnäs samt Riksmarsken ocb Riksdrotzet, vid bvilka 
söner afseende på löneförmåner billigt kunde ifrågak 
Det kan vara lärorikt att jemföra denna taxation af adlen, 
väckte så mångas knöt, med — en liten stads fattigska 
för tiden. £nligt Bevillningsstadgan af d. 10 Aug 1526 
rade 20 marker silfver emot 1 skeppund koppar ocb 
Hallenbergs af Rfibs S. R. H. III, p. 242 godkända m 
ning, gällde bärvid 1 skeppund koppar 8 R:dr 16 sk. s] 
Vi få då följande uppbördslängd: 
Erkebiskopen 50 m:k = 20| Rd.sp.s 83: 16 Rd. 

Bisk. i Linköp. 36 „ = 15 „ = 60: — 
— i Skara, 30 „ = 12i „ = 50: — 
Riksmarsken, 24 „ = 10 „ = 40: — 

Bisk. i Strengnäs, 20 „ = 8 „ = 33: 16 
Arv. Westgöte, 14 „ = 5f „ = 28: 16 
Drotz Tb. Jöns. 13 „ = 5^^ „ = 21: 32 
R. R. Nils Olofss. 12 „ =5 5 „ = 20: — 
R. R. Ribbing 12 „ =: 5 „ = 20: — 

Er. Slätte 12 „ « 5 „ « 20: — 

Bisk. i Wexlö 10 „ = 4J „ = 16: 32 
R. R. Knut Lillie 10 „ » 4| ,, = 16: 32 
R. R. Tb. Bjelke 8 „ = 34 „ s=3 13: 16 
R. R. Mickel Nilss. 7 „ = 2ji „ = 11: 32 
R. R. Severin Kijl 6 „ =5 2i „ =3 10: — 
R. R. Peder af Först. 4 „ = If „ = 6:32 
R. R. Axel Lillie 4 „ r= 1| „ = 6: 32 
R. R. Tbord Bonde 4 „ = 1| „ = 6: 32 
Matts Kafle 4 _, i| ^^ _ g. 32 

R. R. Thure Trolle 4 „ t= 1| „ =i 6: 32 



v 
11 
n 

w 
i> 
n 



» 
ii 

1» 



i> 



5 bvardera 3 =; 15 = 6| s=s 25: 
15 bvardera 2 = 30 ==t |;i( = 80: 



WiNGB, Nils Oiofison. 220 

ra i 

Uppl. 24 = 24 «=« 10 = 40: 

ÖBlerg. 13 = 13 =s 5^ = 21: 32 

Smål:d 29 = 29 = 12i = 48: 16. 

Westg. 20 = 20 = 8f = 33; 16, 

iBer: 126 = m:k 425 R:dr Sp. 172ii = ^-K» 686: 32. 

öfrlfe anförde flngo betala efter beliag;deraf 19 män 
A enkor. Der mao ser R. R. anfördt ' vid namnet, nt- 
:es en, som om lian ej dä ånon ingått i Rådet, likväl 
lera kom att höra till Gnstaf I:s Senat. 
^'Det ringa i utgiften förhöjes visserligen om man, enligt 
^ttppgtn i Brasks Registratnr (Link. Bibi. bandi. 2. 212), 
en mark svara mot ett lod silfver och tager detta till 
r:gd, då 425 m:k svara mot 850 R:dr r:gd, således 
mer an dubbelt mot den skatt till stat ocb commnn, 
nu bäres på ett år af den, som bär tagit sig ordet. Det 
irt att genom andra prisers Jemföreise, skatten kan fram- 
storre. En laggild oxe (L. c. p. 210) gälde 5 mark 
10 lod silfver eller 20 R:dr; för 425 m:k knnde man 
tes köpa .85 oxar; men äfven deraf, t. o. m. af n. v. pris 
85 oxar, nppstår ej mer än bvad en liten landtjnnkare nn 
|ii betala i brånvinsskatt. 

Att den af anor och rikdom bland sina samtida ntmärk- 
Rådsherren var en man af kraft, äfven då han var K. 
if huld och trogen, och ej blott sedan han ställt sig på 
[åndets jemnlika och slntligen upprorets lutande plan, 
sig svårligen betvifla. Det är skäl att anse honom för 
tf dem som bäst visste hvad de ville, om ej för den som bäst 
^e det, t Riksföreståndaren och den nykorade Konungen 
btaf Erikssons rådskammare. Rosqnhane ger honom andra 
Umet bland de af Gustaf inkallade Rådgifvarne; men san« 
llkl satt han redan jemte Gustaf Eriksson bland Sveriges 
ilsherrar 1 Sten Sture d. y:s tid. Han namnes vanligen 
it efter sådane, som redan 1501, 1512, o. s. v. varit med- 
nmar 1 rådet, och alltid framom dem, som, enligt hvad 
Mt år, korades af Gustaf I. 

Då vi veta hvilket stort framåtskridande Sverige kan 
röinma sig af ftån 1521 till och med 1528, så är ej obil- 
t att bemärka de Rådsherrar, som jemte N. Olofsson då 
LfRiuM I de vigtigaste regeringshandlingarne, I R. Råds för- 
kring I Söderköping i Dec. 1523, gifven K. Gnstaf och 
IBS lifsarfvingar mot K. Ghristiern ^och hans anhang,^' möta 
, utom prelaterna Jöns, Hans, Ingemar och Håns, Riddarne 



230 WiBiOB, ms OlofÉåon. 

Thure Jönsson och Ber. v. Mehlen, begge K. Gustafs flr^ 
Rtksmarsken Lars Sparre, Riksråde^na Johan och 
Arendsson Ullf (som redan 1501 voro Senatorer), Mickel 
son (Svarte Skåning), vår Nils Olofsson (WlngeX dei 
Henr. och Peder Erlandsson (Bååt), Nils ClaussoB, (en 
blad? ej anförd af Rosenhane), Thure BJelke, Erik och 
Fleming, Peder af Forstenaslågt, Thord Bonde, Knut och 
Andersson (Lillie) samt Björn Clausson (Lejon). Af A 
hade B. v. M., P. E:s (B.), E. & J. FL, Kn. & Ax. A« 
P. af F., Bj. Cl. och Tb. B. utvalts Onsd. e. Tref. sönl 1 
Då 1526 d. 24 Jan. Riksens Råd försäkrade K. GusUf 
Königreich und die Crone Schweden wiederume mit i 
nen Furstlichen Stammen und Herschaften,^^ förknnnaAde 
ärftligt regimente, så räkna vi bland de vises aotal, utoa 
fyra, prelaterna samt Drotzet och Marsken, Nils 01 
anf Schäfdeby, Nils Clausson, Kn. & Ax. L. Th. Bonde, 
af Fé. samt H. & P. Erss. (B) På den secularvigtiga ai 
Westerås recess, utfärdade R. Rådet ett bref, ^der vi 
Kungens frände Grefveu af Hoija, fränden Th. Jönsson och 
sken, samt Rådsherrarne Holger Gera, Ax. Posse, MicL NI 
son, R Olsson, J. Fl., Axel & Kn. Lillie, Nils Claass., T. 
P. af F., Bj. Cl:ss. samt H. & P. Erhss. (B.). Herr NiisA 
son var ock en af de 8 rådsherrar, som i Westerås ging» 
borgen för Brasken. När Riksens Råd S. Vincentii dag ([ 
Jan.), förmanande Dalalmogen att taga sig tillvara för Pe^ 
Cancellercns stämplingar, namnes Nils Olsson näst efter 
kets marsk. (Handl. rör. Sk. Hist. XXXIII, pag. 66). 1 bie 
vet till menige man af Mids.-dagen 1527 trälTas Nils 01 
nämnd före de begge Flemingarne. Han användes ock 1 
många särskilda förrättningar. Då vapensyn anställdes 192} 
och en Biskop och 2 Rådsherrar sändes till hvardera lud- 
skåpet, afgår Nils Olofsson ensam, att, biträdd af fogden ]^' 
stället, mönstra Wermlands beväpnade. Sedan finna vi W& 
Olofsson; nobilis Vestgotus 1524 kallad prefectos castri Sie- 
geborg, och 1525—27 kallad fogde (Advocatus) på Stege- 
borg; var 1525 jemte Arvid Westgöte, Germund SvenssoB 
(Somme) och Gudmund Pedersson (Slätte), Slottslofven ]^ 
Stegeborg. Under den tiden se vi brefvexlingen fiitig melUB 
Biskop Hans på Noor och Slottsherren på Stegeborg. 1523 
hade Bisk. Måns Haraldsson i Skara tillskrifvit Brask, hnii 
Kgl. M:t ^ifvit Nicol. Olofsson jemte Thure Jönsson uppdrag 
att uppbära penningar af Kyrkorna ^Hamqvam ad suas infen- 
datioues spectantes'\ (Handl. rör. Sk. hist. XVII, p. 161). 
Brask skref till Nils 0. från Linköping, kallade honom pra- 



WifloB, Nils Olofsson. 231 

1 Hoff ocli Biskopens gode granne, boppandes god grann- 
(L. t. p. 168). Abraham på Stegeborg både underråt- 
itt Pridfeeten var ny boole (i ny bosättning stadd); bis- 
såiHle honom ilertör åtskillig mat till skänks och annat 
begynna med, lof^ande undsättning det yttersta han fdr- 
», bad om nnderrättelsc om något märkeligt förspordes. 
kort före Palmsöndag höll N. O. en ntskrifning med an- 
ing af lösesnmman. Wadstena sknlle sända 40 karlar 
600 mark, Norrköping och Skeninge hvardera 10 karlar 
200 mark, Thnre BJelke, en fru Anna och en fru Gunilla 
lera 8 karlar eller 200 mark, dernäst Erik Slätte och 
Inrik Bååt hvardera 4 karlar eller 100 mark, Per Svenske 
karl eller 20 mark, o. s. v. 

I ett bref kallas Nic O. Gommissarins Gastri Stegeborg, 
M antogs alltid känna mentem dom. regis, ort, resor och 
Bfttkt, hvarom Dr. Hans önskade upplysas (L. c. XVIII pag. 
111-221). Ännu 1525 skrifver D:r Hans till N. O. i Stege- 
Rg, då Nils tillskrifvit honom om en affälling, som tagit 
mos ordines^ men på kallelse ej infnnnit sig. Äfven skrefs 
fe eU frieri hos Gzaren, om franske kungens fångenskap, 
fe Lybeckarnes uppsnappande af ett Sev. Norbys bref till K. 
knstiem, om Danske Kung Fredriks förbund med flera Tyska 
rstar, samt om klokheten af att Sveriges Kung förband sig med 
Ilen och Härmästaren i Litthauen. Nils uppmanades att 
kler fredstiden skaflTa allt som i krig var nödigt; bads till- 
irtfva Biskopen om han något sporde om Blekingska belåg- 
igen. Sedan uppmanades han genom bref att till Smålands 
*ester8kap utgöra sin boskapsskatt, m. m. (L. c. p. 270 — 
(2)< 1526 på Herredagen i Wadstena utgjorde Rådet, som 
i ramlats, af Bisk. Hans, Biskoparne Måns Haraldsson och 
los Sommar, Ax. och Kn. Lillie, Peder Bert, Ridd. Holger 
?ra, Nils Olofsson Westgotus, Måns Bryntesson, Peder Hård 
ih Henr. Bååt. Då K. Gustaf 1527 d. 7 April sände en le- 
itlon tlH Ryssland, bestod Bisk. Hans dertill 40 män,. Nils 
mitoon 6, Arvid på Holf 3, Henrik Bååt 11, summa 60. I ett 
ef af 1524 ber återigen Dr. Hans, att Nils O. den käre 
raanen joch synnerligen gode vännen, ville hafva ögat på det 
ätters parti, för rättvisans skull och det goda det skulle 
irskylla både af Gud och dannemännen. ^Tå vår sida skall 
}% ej försummadt varda.^^ Den som N. O. bedt för, hade 
ogesedan fått vänskap. ^^Sparen icke eder skrifvare^', är 
refvets sluttanke. Men snart uppstod strid. Kungen satte 
ils i en rätt af ädlingar, som skulle döma om ett fiske i 
[otala ån, hvarpå både Kronan och Biskopen gjorde anspråk. 



232 WiNOB, Nili OlofBåon. 

Se L. c. xn(, p. 62, f. 77. I början skrefs vanligt: ""] 
Nils J vetbe att j iordabalkea stonder at ingen bafver ?i 
epter lagen at döma nogres mans affgeld kvar^tada,"^ 
sande sin rått med äldre synebref; underrättande om 
som varit på ett riksmöte i Köpenbamn, liksom i Malmö, 
nya bref (L. c. p. 102, 104) upprepas ord nr Lagbock 
bnrn ingens mans gods bör sköflas, intan att han är föi 
nen ocb dom föregått. Men i ett bref till Thure Jönsson 
(Liok. Bibi. Handl. 1: 184 f.) skref Biskopen att N. O. på 
geborg komme mycket ondt åstad med sina stämplingar. 
hade förra året haft en landsyn på Blskopsegorna och 
i Biskopens frånvaro och när han då ej med laga skål kiAk 
de ödelägga Biskopens fiske, så hade han nu uthuggit dfp i 
bedjande, det Herr Thure ville kalla honom till Wester 
lan4 hem igen, ty i Östergötland hade han varit för \iH%^ * 
dervid Herr Thure torde varit tilltrodd större makt än 
egde. FJerde dag pingst 1527 var också N. O. ännu 41 
på Stegeborg. Då hade i fyllan ett slagsmål nppstått mei 
Biskopstjenar^e och Slottsknektarne, hvllket Biskopen 
skyllade i ett höfilgt bref. Slottsherrens embete var att 
både fattiga och rika vid makt. Kungen hade på bnrsprl 
I Westerås lofvat att hans embetsmän så skulle sig skieki 
(Handl. rör. Sk. H. XIV, p. 58 f.) 

Vid K. Gustafs kröning 1528 blefvo 13 män af vapea 
slagqe till Riddare, deribland Nils Olofsson; 2 af dessa 8on|s^ 
dittills ej tillhörde rådet, Inkallades derl, Måns Bryntesson ocli 
Thure Eriksson» och nu var Riddaren och Riksrådet N. O. ea 
af den nye Konungens ypperste mån. Det vanliga vederspe- 
let framträdde snart i dagen. De, som hulpit Gustaf på thro- 
nen, ville sjelfve föra spiran. Men de hade dit uppsatt en 
man af 12-manna förstånd och kraft. Han upphöjde snart 
Hr Nils och Hr Måns på stegel. 

Derom talas i alla våra rikshistorier. På Strengnäs her- 
redag S. Botolfs tid (d. 17 Juni) 1529 dömde en Ständer-GoD- 
mission af 50 ädlingar och 38 borgare, 4 Westgöta-herrar 
från lif och gods. Hr Thure Jonson hade rymt, Hr Thure 
Eriksson fick nåd, men Hr Måns Biskop, som försökt rymma 
och Hr Nils, som satt qvar i fångelset, ledo dödsstraffet. Hr 
Nils slöt, som det synes, sin ätt. Vingen var bruten. 

Källor: Handl. rfir. Skand. Hist. —Heraldik fSre 1627, m:et. — StjeriB. 
Riksdagars beslut. — Diplon. Daleo. — fUdsläogd. -^ Hofd. Miaae. — 
alla våra Rikshistorier och special liist. of. G. I. — Meddelandea af 
Hr Lect. Carlmark frän Skara ur Cod. Gyllenhaal} m. fl. 

— »W« 



233 



WINGQVIST, OLOF. 

Född d. 27 Nov. 1800 i V. Wingåker i Söderaanland. 
m då tjenstedråog, sedan Gårdsfogde i St. Lats sodken 
LlDköpiog. Stadent i Upsala 1819. Magister 1827. 
\k AmaniieDs vid Akad. Bibi. 1829. Disputerade de 
itlbQS iD Svecia mercatoriis 1831. Docens i Fädernes- 
its historia 1834, Adjanct i bistoria och statistik 1837. 
af . Patronns för Skytteanska stiftelsen vald och af K. 
beftillmåktigad till Eloqn. Sa Politices Professor Skytte- 
?id Upsala Universitet. Ledamot i den år 1846 af fleg. 
iia Representations-komité. Utarbetade på Reformvänner- 
1 Örebro år 1849 giftaa uppmaning' ett förslag till förändrad 
resentation, hvilket till väsentligaste delen lijrger till grnnd 
det vid andra allmänna Reformmötet i, Örebro, i Jqnt 
BS6, antagna Förslag till Regeringsform och Vallag, öf- 
Brvar detta möte såsom ombud för Upsala Reformsällskap, 
01 tog hnfvadsaklig del 1 redaktionen af nyssnämde mötets 
^8lag, jemte inledning, innehåll, samt redogörelse för mö- 
^ verksamhet och motiver. 

drifter: De societatibus in Svecia mercatoriis, Ups. 183i. — De te- 
stamento Caroli Gustavi, ibid. 1836, 37. — Flera akademiska afband- 
lingar. — Uppsatser i Skandia (om det gamla koppar-compagniet i 
€iusui II Adolfs tid, m. fl.); >- Frey; — Tidskrift för litteratur (om den 
Svenska Riksdagens uppkomst och utbildning, 1852, YII:e li.; om Ut- 
skottsinrättningen vid Sveriges riksdagar, ibid. IX h.) m. fl. — Förslag 
till Regeringsform och Yallag efter de ä allmänna Reformmötet i Ure- 
liro antagna gränder^ Ups. 1850. 



WINSETORP. 

Då hvarje titelblad 1 detta verk otlofvar lefnadstecknin- 
«r öfver namnknnniga svenska män, ntan inskränkning af 
rfeuidraden och tidebvarf, blott säker historia finnes att be- 
rbeta, bör namnet Winsetorp visserligen ej här saknas, om 
ek den bildade allmänheten ej numera känner detta namn. 
lär har dock fnnnits en Winsetorpaslägt, hvars vapen våra 
lafdatecknare finna bnret af så många och så ansedda män 
Bom stat och kyrka, att namnet måste bevaras åt namn- 
wnnigheten. Det bar ntmärkt Erkebiskopar inom Skandl- 
lavlens 3:ne riken och derhos sådane, nnder hvilka Upsala 
omkyrka fick sin falländuing, Norge sammanbands för en 



234 W i fl fiBTORp^ Ambjörn Ull. 

konnngs tid med Sverige, der den Norske .ErkeMskopea 
WiflsetorpavapDet var deo verksammaste, och mlssioDSii 
det till bedniska grannfolk begynte. Det har spårati 
betydande biskopar i Skara och bör spåras hos en djl 
Llnkdplng. Det har bnrits af 4 ä 5 riksmarsker, hn 
skål år att tanka på ett för någon tid ärftligt marsk-ii 
— sådane embeten ftinnos då mångenstädes. Om en åf ] 
stiftarne, då Uplandslagens nn af D:r Schlyter ntgiflU' 
dactlon nppstöd, år anmårkt, att hans vapen påminner' 
denna ått, och om 17 inom Svenska Riksrådet såges, til 
tillhöra denna slågt, der om den förste, hvilken nppglfves i 
de öfMgas stamfader, anföres, att han satt t K. Erik! 
förmyndareregering, hvilket antyder, att ättens rötter 
djtipare ned än till 300 år ofvan om den tid, då samma 
med Gnstaf I:s inträdande försvinner. Med detta vapen p 
des ock K. Gnstaf I:s anor, liksom så många andras af ^ 
yppersta slågter. 



WfNSETORP, AMBJÖRN och AMBJÖRNSSÖNEl 
TUNiESSÖNER, MAGNUSSÖNER, BOSSÖNER, 
MATTSSÖNER, GADDSSÖNER till ~ samt 
DANSKAR OCH NORRMÄN med 

WiNSETORPAVAPNET. 

a) Ambjörn och Ambjörnssöner : 
1. JVINSETORP, AMBJÖRN till. 

I Westergötland och Dalnms socken, annex till B 
berg nära Ulricehamn, en högland ort, der Etrans, Ti 
och Nissans källor spårats, der v. Linné träffat West{ 
fjellar och senare forskare fnnnit en gren af Sevebe 
fanns redan 1 12:te seklet ett Herresäte Winsetorp, nn 
Säteri Winsarp. En Ambjörn bodde der i början af 1 
århundradet, förande samma eller mycket liknande ättem 
som hans samtida Iwar Bolt, hvilken i Norge blef staml 
för ^^en af de eldste og edelste Familier i Norge.'^ 

Efter K. Johans död och Sverkerska ättens försvinn 
i Sverige, valdes en qvarvarandc ättling af Erikska i 
den 6-årlge Erik XI, ehnrn både halt och läspande, 
förmyndareregering tillsattes 1223, inom hvilken vi träffa 



WiJMSBTORP, Ämbjömssöner till. 235 

itgdtiske Herrn till tViosetorp bland Folkungar *)j Känga- 
tr, Knngasystersöner^ Knngasvågrar o. d. **). Hans namn 
res nast efter Jon Blås, hvilken sedan ansåg möjligt att 
:a en kung nr sin mantel. Håraf knnna vi Jn slnta, att 
»Jörn både en historia äf?en före det året^ eknrn vi ej 
m fått några nnderråttelser. E;j heller veta. vi mycket 
hans bedrifter derefter. Något om förmyndareregering 
w Sverige fågnade sig af en 4Jup stillhet 1 börjaq af 
a regering ntom på Norska sidan. Då han insattes 1 
lyndareregeringen för denna svaga planta^ af Erik den 
re, så år skål att antaga, det han varit af Sverkerska 
IS motpartl. Åtminstone hade han öfverlefvat de tider 
om Sverkerska visan i Danmark yttrar: 

Inhyrdes Hoffaerd og hemmeligt Had 

Fordaerfrelsens rod monne vere, 

En moder til Kir, til Kamp. og Strid, 

Som tager bort Liv og JEre. 

Den Ene den Anden forderver i Grund 

Naar tyende tilsammen faegtes, 

Saa kommer den tredje og tager bort, 

Uden Svasrdslag hannem €J negtes. 

Folkungen Birger Jarl blef nn denne tredje. Men derpå 
i riket. Under öfvergången härtHl har Ambjörn varit 
sam. Westergötland var genom sitt grannskap med 
;e en vigtig politisk skådeplats. Norska Kungen Håkan 

Islandslagmannen Snorre Stnrlesson kommo till West- 
lagmannen Eskil. Hans Jemnlikar i Götaland knnde i 
1 tider ej gerna vara utan den tidens bildning, om de 

heder skulle knnna umgås med en Snorro. 



2. WINSETORP, AMB JÖRNSSÖNER till. 

Vi ha nämnt att det nästan ser ut, som hade dessa 
I Arfmarskalkar i Sverige, såsom man nn hade inrättat 

>etta efter Dalin S. R: H. II, p. 190 med noegranna citalioner. 
iholm i S. F. H. lY: p. 268 skrifver dock: "Hyilka de Herrar och 
▼oro, som i )Brik Erikssons namn under hans minderårighet huf- 
kligen hade rikets styrelse under sin hand, finnes icke uppgifvei, 
kallar Ambjörn Winsetorpaslägtens stamfader. S. R.H. II: 190. 

Den äldste Folkungen med kflndt vapen, innan ett möderne torde 

det sedan bekant blifna, förde en lilja. Yid denna tid, då kors- 

spridde braket af slägtvapen, upptog en gren af Hviderne, beslflg- 

med ett svenskt kungahus, 2 bjelkar. Ville WinsetorpasUgten ut- 

a ett fäderne från liljan, ett möderne från de 2 bjelkarnes ätt? 



236 WiNSBTORP, AmbjömssöMr tilL 

måiigra bofembeten i andra läoder. Sonen Matts Ämbj^mm^^ 
satt 1 Riksrådet 1230-59 (RådK IH: 7), berre till Wli8e-|^ ^ 
torp; dennes son Håkan Mattsson, berre till Winjsetorp, it 
R. R. och Marsk 1289, död på i290-talet. (R. L. III: 11)1^ 
I Sv. Dlpl. n:o 1003 kallas ban grenom tryckfel Olof 1 öf?tf-r 
skriften. BrefVet visar att Haquini Maraschalehi sjrster (M 
(detta feminina namn nttalas nn bland folket Ola) iositttt 
d. 22 Ang. 1289 en dotter i Wreta kloster, bvarvid de glM 
klostret ej Såtnna (såsom i öfverskriften) utan en effiM 
(possesslonem), som de och deras prsdecessorer egt i Så' 
tuna. Deras sigiller åro qvar, men skadade. Haqninns Hi- 
rescballQS satt i rådet nnder Magnns Ladalås vlgtlga reg^ 
ringstid. Hans son Matts Håkansson till W. var R. B. ock 
Marsk 1310. R. L. III: 119. Vid denna tid sålde en Halte 
Magnasson (en 7-addig stjerna) sta bastros andel i Winse- 
torp till Siggo Djiekn, (hvilken andel bastran årft efter Götar 
Hnnvldsson), bvarvid Carl Nåskonnngsson och Amnnd Stnie 
varit vittnen. Sv. Dipl. n:o 2416. Hatts Håkanssons son 
Håkan Mattsson till W. var R. R. och Marsk 1330—35. 
R. L. ni: 192. 6. m. Catharina. Han dog 1337. Hen mel- 
lan Matts och Håkan se vi dock Håkan Lama, kallad Marsk. 
Håkan Mattssons dotter Catharina blef gift med Ridd. ocb 
R. R. Måns Håkansson Leopard. Men söner syns ban sak- 
nat. En bror Udde Mattsson fortplantade Ambjörnssönernas 
gren; R. ti. 1413. R.L.410. Gift med Elina Magnnsdotter. 
Var Häradsböfdlng i Bilinge, Ridd. 1396, f 1436. Hansson 
Johan Uddesson var Väpnare 1345—62, Ridd. 1366—85. Ed 
namnknnnigare son af honom var ^t^^e Uddesson, Biskop i 
Skara, R. L. III: 156, -jr 1435. Han förde Winsetorpavap- 
net, enligt Spegels kyrkhistorla 2: 284. En mycket lagfaren 
man, enligt Rbyzelias, hvilken nppgifver honom vara af ^^tben 
adla och gamla Winsetorpa- eller Gyllenstjerne-åtten.^^ Blef 
afdagatagen af lönnmördare för sin trohet mot Unionsfördra- 
get. ^'Gjorde på riksdagarne fäderneslandet mycken nyttig 
tjenst nnder Erlci Pomerani våld- och bnllersamma rege- 
mente.^' En tredje broder Bengt Uddesson till W., R. R. 
1430—36. R. U III: 451. Gift med Christ. Stephansdotter 
Ulf, var den vältalige Wexiö-biskopen Nils Ragvaldssons 
sändebnd. Hans son Carl Benedictsson till W. var R. B. 
1473—1491. R. L. III: 620. Gift med Karin Lagesdotter 
Rosensparre. Han förde en half lilja i venstra fältet, som 
är af silfoer, och tvenne silfverbjelkar ginbtUkvis ställde i högra 
fältet, som är svart. 



WiNSBTöRP, Haqvin Tunasion af. 237 

I Sami. til Norsk t. S. o. H. III: 2. pl. 1. o:o 29 år effer 
Ama Magosi 41. n:o 20 ett i allo likt sköldmårke afteck- 
Badt, ntpm att bjelkarne Iiär åro 3, deromkring läses S. 
Bened. Uisons, månne ej Utsons eller Uddssons, således månne 
ej Carl Benedictssons fader? Carls bror Stephan Bengtsson, 
gift med Ingeborg, både dottren Anna, gift med l:o R. R. 
Erik Carlsson Wase till Norby, 2:0 R. R. Ridd. Erik E- 
riksson Gyllenstjerna, då Winsetorp gick öfver till Gyllen- 
stjernorna, som ännn ägde det 1586. Carl Benedictssons 
syster Ingrid Benglsdotter var gift med R. R. Ridd. Gnstaf 
Olofsson Stenbock och systern Märta Bengtsdotter var gift 
med D. R. R. Ake Axelsson (Tott) till Hjnleberg, b vars 
dotter Ingeborg var Sten Stnre d. å:s. gemål; men systern 
Ingeborg Bengtsdatter var gift med R. R. Carl Ormsson (Gnm- 
sebnfvnd), R. Carl VIIL-s svårfar. 



b) Tuneessönen 

1 WINSETORP, HAQVIN TUNiESSON ap. 

Många grenar af WInsetorpaslägten blefvo naturligtvis 
på andra båll bosatte. Haqvin Tuncesson (Antonsson) var 
R. R. R. L. III. n:o 61. Ridd. 1285. Marsk 1288, då en 
sannolikt af slägten varit Marsk 1285, ocb en af slägten be- 
finnes innebafva detta riksembete 1289. Haqvin Tnnssson 
förde klufven sköld, i högra fältet en half lilja, i venstra 2 
balkvis laggda bjelkar, i ryggsigillet ett Biskopskors, enligt 
Peringsk. Charact. foI. 113. Har dock Marsken dervid ej 
lånat t. ex. en broders sigill? Sådane lån förekommo då 
ofta. Ocb var ej Biskopen 1 Skara Magister Benedietus Jti- 
nason sigillets egare? Denne både stnderat i Paris, der ban 
blifvlt Magister, derefter Kanik ocb så Domprost i Skara 
1287, Biskop derstädes 1317 efter S. Brynolpbi, Legendför- 
fattarens, död. En bland Exsecntorerne af Hertigarnes testa- 
mente af 1318. Nitälskade för valet af den ibjälbnngrade 
Hertig Eriks son Magnns till Knng. Död 1321. En tredje 
broder bar man trott sig träffa i Riddaren Matts Tunasson, 
död före 1318. 



238 



e) Magnussdner. 

4. Wi N S E T O R P, SIGGE MAGNUSSON ap. 

. MafDQSSöDenas sigill likoade SnnesöDeroas, atom att 
bjelkarne laggU ginbalkvis öfver v&nslra fältet hos de fdrra, 
Magaassötternas fader torde vara den siste bland BossöaenMy 
hår aedaaför nämnde. Vi kanna forvisst Siggo Jfo^nMoa», 
R. R. 1335. R. L. III: 203. Kallar sig Riddare i sitt acfcj 
sdfi liDstrn Ramborg Garlsdotters gåfVobref på gods i Skölda- 
vilka socken 1 Östergötland till Wadsbro kyrka af ir 13S7, 
som finnes 1 Riksarch. Misc. XVI: 6,* men Tibell-har bOBNi 
ej 1 sin Riddarlångd. Kring sigillets vapenbild läses: Sigi* 
Magnusun appendet: non alterum, som lår betjda: detta oä^ 
intet annat är S. M:s sigill. Den balfva liljan år bår i ven- 
strå fältet ock 2 balkvis laggda bjelkar till högra. 

5. WINSETORP, RAGVALD MAGNUSSON ap. 

Som SIgges bror antages (af Lindblad ocb Garlmark) 
Ragvald Månsson Mula, R. R. 1308. R. L. III: 103. Väp- 
nare 1298. Riddare 1308. (Se N. Smal. Beskr. p. 349.) 
Bi vistade Herredagen 1322. Förde Winsetorpa vapnet, enligt 
y. Sebönfelt. Ganntius i Nobilit. Danica (mst på Lnnds 
Bibi.) anför att en Regnaldus Mule var måktig 1 Sverige 
1313. I Dipl. Sv. n:o 1865, dateradt 1 Sept. 1312, nåmaes 
Rangvaldns dictns Mnly bland vittnen vid ett köp, framför 
Lagman Tbyrner Jonsson. Lagman Algot i Westergötland 
öfverlåt till Ragvald Mnie gården Sledini m. m. till ersätt- 
ning för det att Magnns Algotson öfvat röfveri mot Ragvald. 
Strlnnholm tror, att bårpå syftats i Rimkrönikan, då det 
beter: 

Drottning Martha ville e] annat hafva 
Af Konungen till morgongåfva, 
Hon bad läs Bfa^a& Algotson. 

St. F. H. IV 0. p. 629. Hade denne i Skåne kånde ock 
Mnlenamnet bårande mannen befryndat sig med Hvide-Male- 
slågten? I N. Wrams kyrka år en graf med Winsetorpa- 
vapnet. — En bror bar man trott sig finna till dessa Magnas- 
söner i en Knut Månsson, som lefde 1345, bvilken /örde 
begge bjelkarne i venstra fältet lika med Haqvin Tuncesson, 
men ingen half lilja i högra fältet. Se V. Stiernm. Höfdluga- 
minne 2. p. 91. 



23» 



d) BoS'8äner. 

6. WINSETORP, MAGNUS BOSON ap. 

Ed Bo hade 2:De söner, Magnus och Benediei, om hvilka 
anmårkte S. R. H. IL p. 564, att de förde Winsetorpa- 
let utan lilja (månne ej denna vid aftryckningen biifvit 
(M^dligr, att den efter flera sekler ej knnnat nrskiljas?). 
blef Svensk Erkebiskop 1285. R. L. III: 32. Död 
Under hans stiftsstyrelse sande Prosten Renant le Gräs 
Stenhngrgaren Etieune Bonnaeiil med vackert vitsord 
b 045 i Dlpl. Sv) på flransyska skrifvet, till Sverige för 
I fvllånda Upsala Domkyrka. — Han dristade att förklara B. 
TBolph i Skara, att om * han höU méd Algotsönerna, sina 
Mer, då Konung Magnns ville straffa Jnngfrnrån, vore han 
lo facto bannlyst. För att ej emottaga Pallinm af Lands 
lelat, därigenom erkänd för Sveriges prlmas, kallade han 
r Electns eller Utwald i all sin tid. I sitt testamente ger 
n mycken jordegendom till kyrkor och kloster, dervid be- 
tmmande underhåll i 10 år åt slågtingar Holmger och Lan- 
itius, som voro ""Scolares^ 



7. W I N S E T O R P, BENEDICT BOSON af. 

Benedict Boson^ brödren, var R. R. 1292—1334. R. L. 
: 72. Ledamot i Lagcomltén då Uplandslagen fick den 
jactlon, hvari den af D:r Schlyter ntgifvits. Gift med 
ignild, Johannis Angeli dotter. Han bevittnade på Stege- 
rg d. 11 Juni 1311 K. Birgers försäljande af Håtnna till 
isala Domkyrka för 163 mark lödigt silfver; och i Söder- 
iplBg d. 22 Ang. s. å. ett Drottning Margaretas (Martas) 
tyg; råknaa bland Riddarne, når han den 27 Febr. 1318 i 
sisingör bevittnar K. Birgers pantsättning af Småland med 
'islngsö hos R. Erik Menved, dervid 4 riddare åro nimnde 
ter honom. Då K. Magnns i Telge d. 4 Jnni 1322 Ingick 
rlUuiing med Borgmåstare och Råd 1 Wlsby, namnes bland 
ktoherrarne (Consiliarii nostri) Benedictns Boosson, liksom 
lOft broder Magnns. 1323 d. 25 Januari fick han qvitto 
Prtorn och Gonventet i Skeninge å de penningar Herti- 
irne testamenterat och B. B. betalt å Erkebiskop Olofs 
gnar. 1323 d. 19 Maj bytte han jordagods med sin son 
ignns. 1325 d. 30 October var B. B. närvarande vid ett 



240 WiNSBTORP, M. Beneäietss, och A. Mattss. af. 

Jordabyte mellan Sigtuna kloster ocb Folke Jonssons en 
D. 2 Nov. s. å. bevittnar ban en stadfåstelse af nämnde b; 
i SIgtnna. Sonen 



8. WINSETORP, MAGNUS BENEDICTSSON af. 



a 



Magnus Benedictsson var Riddare samt Riksråd i Srei 
ocb Norrige 1319 och ännn 1334. Var med sin far i 
singör 1318, nåmnd bland Väpnare. Namnes mellan D: 
och Södermanlands lagmän, när i Upsala d. 3 Jnli 1319 
det gaf kyrkan sin förbindelse nnder nn valda förmyad 
regering; bevittnar en Birger Rörikssons morgongåfva d» 
Jan. 1320. Räknas uttryckligen bland Gonsiliarii régti 
17 Dec. 1320 i Jönköping. Är i Wreta d. 9 Mars 1 
Bevittnar ett salnbref af Gissle Elinieson (Sparre) 1321 
10 Jnoi; ett bytesbref i Stockholm d. 4 April 1322; ett 
likningsbref 1 Telge d. 4 Jnni s. å. (se fadren); förbioi 
sig med flera rådsberrar i Skara, d. 20 Jnli j[322, att mi 
arbeta Hertiginnan Ingeborgs inflytande på regeriogsä 
derna; bevittnar ett Anund Stures säljebref på Höjentorp 
9 Sept. 1325; är 1 Sigtuna d. 23 Nov. s. å.; bevittnar Lag 
man Birger Peterssons testamente af d. 21 Oct. 1326 i Fio- 
stad, nämnd näst efter Drotzet Knut Jonsson. Om hans far 
broders vapen är Dalins upplysning redan meddelad. Perio? 
skölds Mon. Uller. p. 38 upplyser, att af R. R. Benedict Bo- 
sons sondöttrar bärstammar Ekaslägten. Pag. 63 uppräkntf 
vapnen å Gustaf Wasas grafmonument i Upsala, der Wii^ 
torpavapnet möter både bland Kungens och Drottning Margare- 
tas anherrar på mödernet. 



e) Mattssöner. 

9. W I N S E T O R P , AXEL MATTSSON af. 

Matts till Faderstorp, kallad än Håkans, än Pawels son, 
hade med Anna Tnresdotter Körning sonen Äx$l Mattss(m 
till Hellekis och Fornetorp, R. R. 1512—1520. R.L. III: 702. 
6. m. Brita Eriksdotter (Liljesparre); deras dotter Anna Axels- 
dotter blef g. m. R. R. Axel Nilsson Posse. Den siste i 
denna Ilnia af Winsetorpaslägten, Axel Mattson, förde en baV 
lilja i högra fältet; samt 2:ne balkvis laggde bjelkar 1 vei- 
stra; en lilja mellan de 2 vesselhornen öfver hjelmen (rif& 
i De la Gärd. donat.). 



24 1 



f) Gaddssbnet. 

10. W I N S E T O R P, MÄNS GADD af»., 

Ed 6add Magnusson förde 1453, enligt v. Stiernman, 4 
ra fältet 1/2 lilja; i venstra p^ltetZ tvdrhjelkar genhalksvis 
la, liksom Ben. Uddeson. 

En åttliug Måns Oadd lefde som Underlagman i Helsing- 

1532—35 och år den siste manlige Ättling af Winse- 

islågten, vi fannit som sådan nppgifven. Var Måns Gadd 

ifrinde till Hemming Gadd, Generalen och Biskopen, Patrio- 

ocli Hierarclien? Det vapen,. han nt)pgifves ha fört, an- 

rer det dock icke, men var näppeligen ett arf. 

(KfiUor: Sr. Bipl. — Hofd. Minne. — Sv. Heraldik f5re 1625.) 



g) Danska män med Winsetofpaslägtens vapen. 

II. WINSETORP, MAGNUS NILSSON af. 

Denne Sveriges Primas och Erkebiskop i Lund 1379 — 
390 förde den halfva liljan i venstra, de i bjelkarne i högra 
låitet. Kallas Fionins eller från Fyen. Det måste landa ho- 
Mitt till stor berömmelse att ha våckt Svenska kyrkan till 
»chjertande af missionsverket i Lappmarken. 1389 skrefs 
Mn Malmö ett märkligt bref, hvarnr vi må meddela: ^'Mar- 
raretha med Guds nåde Drottning i Norge och Sverige, rätter 
^rfvinge och Prinsessa i Danmark, samt Magnns med densam- 
Hes barmhertighet Erkebiskop i Lnnd, Sveriges Primas och 
Mfvens Legat, bjnda hela Lappska folket och särskildt det 
Sveriges rike underordnade helsning och nåd att efter vill- 
Bvrelseos öfvergifvande ingå på sanningens väg. Margaretha, 
n qvinna från Upsala stift, som medför detta vårt bref, har 
Hatat vår uppmärksamhet nppå hnrn J uppskjutit att annam- 
Mi len Katholska tron, förblifvande i edra villfarelser och 
IrMskepelser till e^ra själars fara och skada."^ Derefter 
iiljer en kort framställning af bibelhistorien, der Christns 
iä^ genom sin död ha betalt Hades sin skuld, förso- 
^nde menniskoslägtet med God. Sedan en uppmaning till 
findelse: Slutande: ^Töröfrlgt bedje wi den i Christo 

BIOGR. LBX. XXIL 16 



242 



WiNSETORP, Amund Ämundsson BolU 



vördige Fadren och Herren, Herr Henrik med Gods nii 
Erkebiskop i Upsala och Pbilipp Carlsson, oss sjmnerli! 
älskade, såvida de söka ej sitt utan Jesa Christi, att 
ville flitig^t arbeta efter all förmåga att detta ärendet 
Lapparnes omvändelse — må hinna till ett vederbörligt sli 
försäkrande att arbetet skall behaga påfliga stolen. 

Och detta arbete af Sveriges primas för den af Sve 
nnderkufvade Lappstammens förchristligande stannade ej 
brefskrifningen ; utan flera år derefter kände en Henric, 
can i Upsala och Fransiscanermnnk i Sigtuna, sedan E 
biskopen i Upsala Pbilipp Petersson, samt Sten, Abbot i 
kalif i Norge, skrif va bref åt Margaretha, — som då änin 
omkring, drifven af inre syner, hvilka ej gåfvo henne ro, 
Kung och Drottning, Erkebiskopar och Biskopar oeh rik< 
främste mäii både 1 Danmark och "Norge, gråtande 'och 
djande lika ifrigt, som flera år förut, att de ville förb 
sig öfver Lapparne, att de måtte föras nr mörkret till 
sti underliga Ijas. Hon var sjelf född hedning och lapp 
Hon förstod att förespegla de myndige äfven den timUi 
nyttan af Lappstammens omvändelse. 

Och Erkebisk. Magnus Nilsson hade först förstått 
använda det nit för Lappska missionsverket, han lårt kin 
Vi hafva ej i Sverige träffat någon äldre svärdslös missioift' 
verksamhet. — M. N. dog genom faH från en svängbro Tit 
Ähns (nära Christianstad) eller vid Åskloster i Hallimd. 

(Källor: Handl. ror. Skand. Hist. XXIX: 16. — H. v. TroiU Kyrkft- 
handl. I: 368. — Nettelbl. Schwed. BibL III St. p. 192 Csirillaftryeket). 
— Dalin S. R. H. II: p. 564.) 



h) Norrmän med Winsetorpaslägtens vapen. 

12. WINSETORP, AMUND AMUNDSSON BOLT u.^ 

Erkebiskopen Asiat Iwarssons sigill i Nytt D. Maga& 
1 b. p. 1. p. 65 har den halfva liljan i venstra fältet, de 
bjelkarne i högra; men i ett annat hans sigill af 1417 
man i högra fältet 2 spärrar. Han var hnfvndmannen, då 
gällde att af Carl Vill i Sverige få en K. Carl I i Norge, 
ej någon Bibel. Stamfadren Iwar Bolt lefde 1218, såh 
samtidigt med Sv. Riksrådet Ambjörn. 1347 satte Olof 
son Bolt såsom Norskt R. R. 1/2 li^a och 2 spärrar 
Drottning Blankas testamente. En Bergthor i Throndstaf 
nnder det Magnus var Konnng i Sverige och Norge. 



WiNRLBRFELDT, SvéH af. 243 

^mund BoltYar Norskt Rlksrld 1369; fogde på Aggerhus 
\l liaQS son (?) Amund Ämundsson räknas af Tibell bland 
4fe« Rikiråd. Väpnare 1445—53, Ridd. 1457; ej nämnd 
m Rådslängder. Namnes i ett bref I Brings Handl. o. På- 
2 D. p. 243; i Norska Sami. III: p. 537 anses ban ba Ta- 
ivensk krigsfånge, "^bvis ban icke var en af de norske,, 
lioldt sig tu K. Carl I som Norges Konge.'^ Det vacker 
Bärksamhet, att 1445 finnes en Bolt 1 Sv. R. rådet och 
m träffas en af samdia slägt såsom svenska partiets 1 
ge bnfvndman. Amnnd Amnndsson både en son Håkan 
i Bergtfaors sonson, hvars dotter Gudrun var gift med 
Ir Flnga, ättling af Einar Skaidaspilier. Den ansedda' 
tta Roemer^Iägten både samma vapen. Swale Roemer 
a 1380 lika vapen, som Erkebisk. Aslak Bolt, half lilja i 
b fältet, 2 bjelkar i venstra. 

Ipet vissa är, att det nämnde ättemärket, det må ba ba- 
^af 8ins emeSlaa befk^yndade eller af liera olika slSgter, 
i väT nnder medeltiden ett af de mest betydande, der det 
de sig. Vi böra derför ej vara oknnniga om desse Lilje- 
«ir i Skandinaviens medeltid. 

Kil lo r i H, Danske Ma|faz. — Sami. til det Norske Sprog og Hist. — 
Jlftnskt AÄel-Lex. -> Tfbell Seraph. Ord. hist. -^ Sv. Heraldik foré 
lfS8, mst.) 



WINKLERPELDT, SVEN ap. 

Grosshandlaren i Garlskrona Job. Micb. Wlnklet oeb 

icka Plank sågo sonen Sven födas d. 20 Maj 1722. Han 

efter sina akademiska studiers falländning 1737 Volon- 

t vid K. Fortificationen. Gjorde tjenst på sjökastellet 

fsbolm vid Garlskrona 1738—30. Gondnctenf på Finska 

faten 1741. Bivlstade 1741-42 årens fälttåg 1 Finland. 

flMiidenr 1742. Efter freden tjenstgörande i Götbeborg 

JSjB Elfsborgs fästningar. Reste utrikes 1745, tjenst* 

måe som Volontaire 1745-46 vid K. Franska armeen 1 

M6ra, bivlstade en mängd belägringar ocb krigsrörelser, 

■fen bataljen vid Raacoox. Följde de Franske Ingenien- 

iH Tid förekommande arbeten ocb stormningar. Återkom 

^. åk ban blef Lientenant ocb 1750 Gapitaine. 1753 

'^ O. 1756 Major. 1764 Öfverstelientenant. 1766 Öf- 

» ' Hade varit t. f. Gommendant i Gbristianstad en tid, 

n 1767 emottog tjenstgöring vid Stockbolms brigad^ 

■öder adjungerad i Krigscollegium 1769. Adlad 1770 




244 WiBJBUS, Magnus. 

(mo 1747). Tidtals v. Landshöfding och öfvercomm 
Götheborg 1774, 1777, 1781—83. GeDeraJlient. 17 
neral 1799. C. S. O. 1801. Död d. 1 April 180K 
ges bafva varit Icånd som en skicl^lig och driftig en 
med stort förtroende. . 

.G. m. Clirlstina Sophia Silfverschöld, f. 1745. I 
fortlefver genom Kapten G. S. J. W— t vid Lifreg:ts CM 
diercorps, som, 1854 hade 4 söner. I 

^ (Källor: Rehbinders Adelsmatr. — Iiåstboms Hofd. Minae. — M 
Tersationslexicoii.) i 

\ 

WIRiEUS, NILS. ^ 

I Wirestad, en till Skåne gränsande församling i 
stift, var en gammal prestslågt, från bvilken många 
mån hirstammade. Den antagne stamfadren Ghristoffer, 
der Kyrkoherde, då. Gustaf I dog. Magnns Ghristopborl^ 
nnderskref Upsala mötes beslnt 1593, hade sex söner, 
alla blefvo prester. Den namnknnnigaste, Jonas Magni, 
kallade sig Wexionensis, Biskop i Skara, sedan han 
historisk och philosophisk författare vunnit på sin profi 
stol i Upsala ett bland sina samtida aktadt namn, år bår 
intagen (genom sonen Pet. Salanns var han farfader till 
lingen Magn. Bjelkenbjelm). Vid 1650 års riksdag 
denne Biskop med 2 sina söner, också riksdagsman i 
ståndet, fram såsom ofrälseståndens tnnga, yrkande 
tion, författande den protestatio trlnm ordinnm, soni 
lemnades. En Biskopens bror, Magister Nils» blef sin fi 
efterträdare i Wirestad och kallade sig Wiréns. D 
son Magister Magn. Nic. Wlrsns ntgaf dispntationer 
Upsala-professorerna Z. Hnmerns, Unonins och Änsins, 
Lectpr i Wexiö och sist Prost och Kyrkoherde i Win 
gift med Biskop Z. Lnndebcrgii dotter Sara. Sommeliu 
ser sannolikt att Nils M. (Nicolans Magni?) Wlrsu 
denne Magni Nicolai Winei son. 

Om Nic. M. Wir»us veta vi blott att han blef S 
i Lnnd 1692 d. 6 Juli, enligt Smålands Nations 
kel, att han i början af år 1707 var Ord. Professor 1 
diken, vid Michaelis samma år Ord. Theol. Professor, , 
vid slutet af 1708 Rector i Pernau, enligt Baemeister 
257 i Sammlung Russ. Gcscb. IX.), kallande sig å II 
gifvet programm och år 1709 tfyckta gratniationsvetser: 
M. Wiraius S. S. Theol. Prof. Reg. Åead. Pernau. Rect&t. 



K 



WiEJiBUS, Nils. 245 

Vi ifltaga bonom såsom hnfirndpersonen eller åtminstone 
personen i en tafla, som år märkvärdig exponent af 
tidens sedliga bildn|ngsstadiam vid ett Universitet nnder 
XIIis envåldsspira, anförande ett och annat nr ^Gnriosa 
iviensia eller Memorial på de Instiga choser och npp- 
alg tilldragit med stndenterne i Peman^ 1708. Ingemund 
var då Rector och N. M. Wiriens Decanns i Theol. 
Iteten. 
';Oen 28 Jan. 1708 på Caroli dag voro alla studenterna 
en man samlade på Mflllers källare, och sedan de 
[t en stnnd på natten samt fornt 3 gånger gått kring 
n med etf vacker mnsik, begyntes en annan låt och de 
troppetals nt grassatim och ntslogo Procancellarii (Gabr. 
igges?) fenster midt för vakten. Den 3 Februari sam- 
ikallade Rector studenterna och uppläste för dem Acad. 
itit cap. de vita & moribus Stndiosorum. När han kom 
punkten de habitu modesto, lade han till ^^röda kläder^, 
m varande immodesta. I detsamma fick han se Herr 
per, söm låtit göra sig en röd silfverchamererad rock, och 
irkte att en Smidt hviskade till denne. Rector kom då i 
set och skrek ^med stor andakt"^: Cnstos carceris, adesto, 
Inc in carcerem. Denne förde dock ingen i fängelse, utan 
BtOT bannades, och studenterna stojade och gingo sintligen ut, 
dnante på torget, der de logo och pratade med hvarandra. De 
Ira ProDessorerna hindrade Rector från att gå ut till studen- 
aa och der fortsätta bannorna. Kort derefter inslogos Rectors 
äter. Den 29 Mars, Palmsöndagen, predikade en ung Magi- 
r från Riga, Notman, i aftonsången. En student Rriel hade 
t Pedellens förbud satt sig i Professorsbänken i Tyska 
rkani. I choret talade studenter bra högt« Prosten sade 
; Ihr können das Lachen wohl lassen. Emellertid då fol- 
t ' gick ur kyrkan, väntade studenterna på kyrkogården 
i frågade den förbigående prosten, hvarföre han velat ut- 
imma hela societeten? De hade då så nära gjort af med 
lOn på stället, så framt ej Procancelleren, som åkte förbi, 
(It honom upp i sin vagn. Han måste vid hemkomsten 
^a sig till sängs och blef i liera dagar mållös. Följande 
ren blef Rectorsförhör. Studenterna trängde sig då med 
Id In i Consistorium. Fyra, Vierhelf, DanO) Londiceer 
i Neuber, hvilka Notman trott sig igenkänna, arresterades, 
antto der till den 1 April, då de utsluppo på caution. 
identerna, som ej mer ville ha sin plats i choret, samman- 



\ En Micb. Dan var dä Professor i Pernau. 



246 WiRjBUSf Nils. 

satte sig: DQ att trånga sig in i Borgrarnes stolar i 
kyrkan, byaröfver desse. klagade. Rector anylsade si 
terna då att gå på läktaren så i Tyska som Svenska 
kan. Med Secret. Hans Niemands bandstil skrefs då 
lapp, som nppslogs på intimationstaflan, att den var en 
svott, som gick på en läktare. Några lydde dock. 
stora bokstäfver skrefs der sedan: Stndiosns est aaioi 
tionale, qnod non vnlt cogi sed persnaderl. Rector fldt 
mnsik, då de andra Professorerna flngo vacker mnsik* 
en bokauktion den 23 April i Grassens bns voro både 
tor Broms ocb Decanos Professor Wirsas tillstädes, ■ 
de bödo på några böcker, öfverbödo alltid stadenterna,J 
det var böcker, som studenterna ej ville läsa. Om ii 
gingo studenterna i nattrockar ocb nattmössor gråa 
Flodin ocb Billingberg togos den 3:djé Maj i arrest ef! 
slik vandring ofvanpå källarerumroel. När Peper kom i ' 
examen bos Wirvus, både ban sin röda rock uppi 
Rector, som ock var der, afviste bopom med befallnii 
Komma klädd i annan rock. Peper gick ten, men 
till sin tyska bemort utan testimoninm. Den 16 Jo 
Stlpendiarii Facultatis Tbeologi» skulle examineras i B 
närvaro, förmanade dem Decanns, Professor Wirmns, 
veant ne In diversorils cum quibuslibet bominibus in eji 
locis colloquantur; sednci euim cito possent ad varios 
res. Nu både dagen förut några studenter varit tlllsai 
på en källare, der en Auditör Benko var med dem. 
gick, sedan Wiraei förmaning blef känd, till Professo 
rffius, gaf sig ut för Lieutenant, discurerade med Prof 
om åtskilligt, derunder ban så lustigt fixerade den månne 
mycket väl plägat kunna finna sig i alla stycken ocb i 
tillfällen, men bans slugbet balp bonom icke denna g 
utan medelst Auditörens artigbet blef ban bela stad 
åtlöje, då Professorn förtroligt talat med den, för bvilk 
varnat studenterna. Man utkastade ett anagramm på 
der man af Wir«i ocb Bröms^ namn gjort: Vm vir 
sorlet. Berättelsen är uppsatt af Bened. Morin, sedan 
i Kalmar, som var bland studenterna nämnde tid. Ha 
klarar oordningarne bland studenterna mest föranledda 
Professorernas inbördes klf ocb trätor, som borttog si 
tid, att de ej bunno sköta föreläsningarne; Ja, de våg< 
ock en tid icke upp i katbedern af fruktan för studei 
insulteringar. Broms ansågs för roten ocb uppbofvet 
denterna reste till andra orter för att något lära. En 
dlcus^% som ock vid sainma tid varit student i Perni 



ViR(&iNiV8, Änders. 24? 

Lte sedan 1708 mot Bengt Morin, att orsaken ej låg hos 

ly som ville fora ungdomen till skiclc ock ordning, ntan 

(omens egen ostyrigbet. Och Red. af Fatbaren (4:de 

N. 2. p. 10.) erkände sig dela Veridlci omdöme. Wl- 

dog 1 Stockholm 17t0. 

Mfirkligt ir,, att när en Theol. Prof. J. Folcker knnde 
en stidenthop, som höll på att slå ihjål en prest på 
rirden, bilda ''Pietister'', hvilka stilla läste Gnds ord, 
iraf sig Broms, ifraren mot röda rocken, ej ro, förr- 
liaii fått den ädle Folcker afsatt från sitt Professors- 
Aete och bragt till stor fattigdom 1 en bondstuga i 
liniiD. 

Sådana tidstailor må Jn insättas i detta biographiska 
rk med historiska källor^ om än ej historiska episoder? 

rifter: Programma, utg. den 16 Jan. 1709 (dä N. W. iemnade Rectora* 
el till Professor C. Schnltén). — La linska Gratulations verser i Conr. 
{▼ensels disp. de Athmosphaera^ Pernau 1709. 

(Kaller: Soaiaielii Samlingar till Fortsättoing af Hist. Acad. Oorpato- 
PemavleAsis. — Ny Smålands Beskrlfaing. — Fatbaren. — Fanti 
Hiit. Litt. Gr. Ib Sv. I. p. 107. — Bacmeister >f Samml. Russ. Gesch. 
IX. p. 157. — Snål. Nationsmatriklen i Lund.) 



VIRGINIUS, ANDERS. 

Ändre<i8 Virginius, Arfherre till Schwessien, (äddes den 9 
IT. 1596 1 Pomern af en Geschlecht der Freien^) studerade 1 
istock och Greifswald, blef Pbilos. Adjnnct i Königsberg, Prs- 
iSitns ecclesi» & dioeceseos i Gartz i Pomern 1626, Theol. 
ictor 1632. Då 1630 Dorpts Academia Gnstaviana stiftats 

den store Gnstaf Adolph, blef Andreas Virginius den 31 
LB. 1631 ntnåmnd till Primär, theol. Professor, vice Snper- 
Kendent, Assessor Consistorii och den förste Pro Rector 
lancelléren J.. Skyttes nnge son blef neml Rector Illnstris). 
>etor var han 1639, 1642 och 1647. Under kriget 1656 
flyttade han från Dorpt till Reva! och sedan till Stockholm, 
irifrån han 1658 återkom såsom Biskop of ver Lifland och 
*»ses Consistorii, dertill invigd af Svea Rikes Erkebiskop 

Len«ns. Död den 20 Dec. 1664. 



*) Micraelius yttrar i Altes Pommerland att D:r A. V. och hans bror 
»rgmäst. i Gartz, sedermera Hert. Bogislai XIV.s Kammarråd Joh. Yir- 
le först "dicses Geschlecht in Beruf gebracht.'' 



248 ViRGiNius, Änden. 

Hårofvan p. 10 I XVI B. upprepas efter G. Gezelins 
att Stierabjelm visat för en Jaris Prof. Virginias en 
genom ett förstoringsglas, bvaraf ryictet om Stiernt 
trolldoms]£onst spridde sig. Sommelins yttrar bårom: 
delsen torde Ici^e yara si grnndad; åtminstone år del 
tigt, som der sågs (hos Gezelins), att Virginias var 
Professor. Om ån A. V. ej bitrådt att beryl^ta Stien 
som tfoliicarl, si år ej troligt att ban, Prim. tbeol. Prod 
i Dorpt, teg, når bans iiamrat Historiar. & Antiqaitatao 
fessorn ibm Fredrilc Menias'(ntnåmnd vid första stiti 
lilcsom V.) slog sig pi Bibeltolkning ocb i sin. ntlåggn 
Gen. 1. — III. Capp. (Consensns Hermetlco-Mosaicns) fdi 
sig in på Plotinianernas omride. Boken år utan 
tryckt i Dorpt. Författaren både antagit Terlden ska 
Atomer, ocb att tfll ocb med den minsta stjerna bys 
sjålade invånare; Jemte "^tt ocb annat af betånkliga; 
Vi se bonom i ett Stockbolmskt fängelse den 11 April 
derifrin ban uppföres att disputera pi latin med Bisli 
Laurelius; ocb vi finna att ban, som ånnu i Septemb< 
fångelset anropade Axel Oxenstjerna för sin olyckliga 
sedan föder sig som Inspektor vid en koppargrufva i S 
bvaraf vi förstå, att afsåttning följt, men ej bilbri 
Vira tbaologer voro di, som nu, just ej blodtörstiga 
sigo geroa att fångelsemurarne drncko belsokraften u 
tarns djéfvulska lekamen."^ Den skillnaden torde doc 
erkännas, att mån, sidane som A. V. ocb O. Laureliv 
sjelfva en tro, som kunde siras. 

Andreas Virginins var gift med l:o en borgai 
frin Rostock; 2io Catbar. Tescben, Borgmåstaredotter j 
Han efterJemnade en son ocb en dotter. Var denne i 
Capitaine Bernb. Virgin, som dog 1689, gift med.S. : 
nenberg, bvilken dog i Revel 1710? Dennes son Öfvei 
Bänt Bernb. Virgin, född i Estland 1673, blef 1731 i 
cerad pi Svenska Riddarbuset (n:o 1848), dervid ban 
erkåndes vara Lifländsk adel. Fyra af bans åttliufl 
intagne i vira Höfdingaminnen. — Tbeologen Andr. Vii 
ej förblandas med sin samtida Adrian Verginius, bvill 
stan samtidigt kom frin Julin i Pomern till Lifland. 
1644 Kyrkoberde i Nugg ocb 1647 tillika Tbeol. Ai 
Dorpt. Dennes åttlingar skrefvo sig Vergin. En dj 
efterlemnat en stor samling bref i De la Gardieska i 
nen i Lund. 

Skrifter: De aeterna praedeslinalionc hominum in Fide jusliC 
finem usquc vitas persavcranlium^ pro gradu in theologia, Rost) 






Virgin, ĥ9id, Christian Adolph. %i% 



K Hy upplaga Suobaci 1691. — De praecipais rel. Chr. capilibus; de Deo 
jt>, is Essentia & in Personis Trino; de anima rationali; de carne & spi- 
ll ffko etc; de poenitentia j de Sacramentis; de vita iBterna; in Psalmam 
IX;- de bonis operibus. Programm vid Theol. Doct. Promotion i Dorpt 
~ ' in templo Mariano 1639. 

(Källor: Soamelii Hisi.' Acad. Dorpato-Pernaviengis lamt samllngame 
till fortsättniBgeB. — Baemeister i Samml. Rass. Oeach. IX. p. 188. ^ 
SckelTeri Sree. Ut. p. 288. — Molleri Hypomnea. p. 452. •— WiUes 
Dimrium Biofraph. 1664. T. II. p. i. — Gadebuseli III. Tb. p. 21T. — 
Micralii Altes PomoMrlaaå T. VI. p. 5M. — Stiernaans Adelamatrikal 
b:«1848. — Jasti Henr. OMtkopps Pr«f ramma till A. V— ii begrafaiag 
dea 11 Febr. 1665 i RevaL — Jöcben Allg. Gel. Lex. 1751. — Nettal- 
bladt Sebw. Bibi. T. st. — Centaria Anoaymoram Stiernaaiiai.) 



VIRGIN, ARVm, CHRISTIAN ADOLPH. 

I. VIRGIN, ARVID, 

Ides d. 14 Aag. 1757. Blef Serg^eant vid Arméens flotta; 
Muirlk 1770. Enseigne vid Franska flottan 178\ Fick fran- 
ska Milit. Merit-Orden 178\ R. S. 0. 1785. Lientenant 
•786. Constitterad Capltalne 1789*. Fick Fredriksbamns- 
■lédaljen. Conflrmerad Capltalne 1790. Major i arméen och 
9freradjatant s. å. Lotsofflcer i vestra districtet 1791—99. 
iCkef på Fregatten Bellona nnder en expedition till Medel- 
kafvet och Marocco. Commendant på Nya Elfsborg 1793 — 
16. Öfverstellentenani i arméen och Generaladjutant af flyglen 
1795. Fick på begäran afsked från arméens flotta den \% 
Vebr. 1799. Ofverste i flottorna s. å. Contreamirals afsked 
^mottogs 1807. C. W. O. Corresp. Ledamot af Landtbrnks- 
akademlen s. å. C. W. 0. m. St. K. 1818. Landtbrnks- 
4dLademiens stora prismedalj, med hvilken de störste odlare 
1 riket ntmårkas, gafs den gamle sjöhjelten, som så långe 
Uott ^miåt vågorna. Dog d. 1 Mars 1840. G. m. l:o S. A. 
Fehman Thomasdotter. I detta äktenskap föddes dottren An- 
gRsta, som blef g. m. General Grefve Gnstaf Möruer. 2:o 
C» L. Arfvidsson, dotter af Commercerådet Christ. A. I detta 
Uctenskap föddes Christian Adolph, se n:o 2; Arvid, Kam- 
marherre, Major (fått på begäran afsked); dottren Adéle, 
g* m. Bergsrådet Heykensjcjöld. 

(Källor: Listboma Hofdingaminne. — Easkildt meddelande.) 

2. VIRGIN, CHRISTIAN ADOLPH, 

Jordkringseglaren, som frejdat Svenska flaggan och Sven* 
»ka namnet på så många haf, är född 1 Götheborg d. 5 Sept. 



250 '' ViRGIV^ Christian Adolph. 

1797; fadren Conteeamiral Arvid V., modren Carolina] 
ArfyidssoD. Blef Cadett vid K. Krigsakademien 1812, 1 
lientenant vid Amiralitetet d. 17 Maj 1814; Lieatenanl 
Dec. 1820. Capltaine i Generalstaben för flottorna d. 
1823. Premierlientenant vid K. MaJ:ts Flotta d. 1 Dec 
Kammarherre d. 7 Haj 1827. R. S. O. 1831. Ledan 
Orlogsmannasillskapet 1833; Secreterare derstades 184 
pltaine i K. Mi^its Flotta d. 1 Febr. 1834. Cbef föi 
Skeppsgossecompagniiet 1835. Gommendenr-Capitaine 
Febr. 1843. Ledamot af K. Krigsvetenskaps-Akademiei 
R. Kejs. Ryska S;t Stanislai-Ordens 2:dra klass med 
Contreamiral d. 22 Juli 1853. 

Utom expeditioner som Officer, Secondchef eller 
Snbalterngraderna åren 1814, 15, 16, 17, 19, 20, 21, 
' 26, 28, 29, 30, 32, 33, har Hr V. varit commencferad i 
filbafvare: 1836, 38, 44 å skeppsgosse-exercisfartyget 
å Gorvetten Jarramas; 1840, 41 å Cor vetten Nijaden 1 
delb«f?et och Levanten; 1843 I Fregatten Chapman, 
K. H. Hertigen af Östergötland gjorde sin första ex| 
som Cadett; 1845 å Linieskeppet Fäderneslandet; 1 
Fregatten Josephine; 1848 som Flaggcapitaine å då 
rande escadre; 1851, 52» 53 å Fregatten Eugenia nn 
verldsomseglingsexpedition. 

Deltog i 1844 års riksmöte såsom Ledamot af i 
skottet Satt 1854 i Hemliga Utskottet. L. K. W. i 
Svensk Minister i England 1854. Återkallad s. å. 

Gift 1827 med Maria Charlotta Geijer, som födt 
2 söner och 4 döttrar (enl. uppgift d. 22 Ang. 1853). 

Som prof på hjerta och stil hos denne ntmårkte 
drista vi anföra nr ett enskildt bref, der yttrande föi 
om Jnngmannen Johannes Liljegren å Fregatten Enge 
der verldskringseglingeu 1851—53, död d. 2 Ang. 1 
— — ^Minnet af en person, som varit mig innerligi 
gifven, som seglat med mig många gånger allt f] 
skeppsgossetid, och som sednast nnder den nu sintade 
varit i min egen båt och dernnder mången gång vi( 
ning i den på Oceanens stränder städse rådande dynii 
rit nära att finna en våt graf i stället för den torra, 
blef hans hvilobädd, är mig kärt. Han var en bland de 
och redbaraste ynglingar, Jag känt. Inom sin klass s: 
gast; — en tlröst för mig, vid den nnge mannens tidiga 
deles oväntade bortgång, var den, att jag hann fram att 
en blick (den sista) från det bristande ögat, och tryc 
den till etl möte igen."* 



VfinsåN^ Carl Johan af. " 253 

besörjt. Na började yogliogen eftertänka, bnru han skulle 
kvnn^ komma ut i verlden och förvårfva oagrot, för att kunoa 
l^elpa sina/ gamla och torftiga föräldrar. Med recommenda- 
tlonshref af fadren till Frans Sueli, en TroUe samt en Ja- 
cobsson i Malmö, bégaf han sig till nämnde stad och blef 
först antagen till styrman. De gSfvo honom sedan en Brigg 
«tl föra. Han tillbragte så största delen af åren 1797 till 
1804, befarande Atlantiska hafvet och Medelhafvet i många 
riktningar. Då han ej seglade, skötte han sin tjenst inom 
Arméens flotta och blef Lientenant 1801, anställd, då han ej 
kade permission, vid fästningsbyggnader, exercitii och sjö- 
måtnlngsexpeditioner, chartritningar, krigsrustningar och knst- 
beyakningar. 1805 fick han befallning att bevaka ordningen 
vid Känsö Qnarantainesinrättning. 1806 se vi honom redan 
beordras att afgå till Pommern, der han 1807 kommenderade 
en division kanonslupar under flendtllgheterna mot Frankrike. 
^flan var nu i sin fullkomligaste styrka både till kropp och 
själ. Hans drift och ifver voro ovanliga och framlysande på 
ett utmärkt sätt Hela vintern låg han ombord på sin ka- 
nonslup, jemt oroande fienden genom vågsamma landstignin- 
gar, dervid han alltid lyckades."" 1807, då han ingick i ""das 
Pommersche (Grosse) Haff^" med sin division, utmärktes nästan 
hvar dag .af något, äf ventyr. Hela det omgifvande landet kände 
honom och unge män kommo till honom för att berätta hvarest 
fienden var och hvarest något var att uträtta. De tillförde 
honom llfsmedel, som de undandrogo sina förtryckare, lem- 
nande de sina i knapphet, tjenande honom som vägvisare, ja 
vågande för honom allt. Han landsteg med sin fåtaliga be- 
sättning och tillfångatog krigsvanda fransyska trupper, tal-, 
rikare än hans lilla hop; Hans dispositioner voro alltid 
omtänksamt beräknade. Vid Neuhoff d. 16 Febr. forcerade 
han, under fiendens häftiga kanonad, det trånga passet och 
intog Glevitzer station. Den 4 Mars borttog- han i Greifs- 
walds vik, under affär med fiendens jägare och åkande ar- 
tilleri, 4 lastpråmar. Vid Peenemfinde d. 28 Mars intog han 
skansen och gjorde Commendant och 20 man till fångar. 
Den 2 April var han åter inne i Greifswalds vik, der han, 
under 8 timmars affär med fiendens ridande artilleri och jä- 
gare, landsteg, och förstörde .till en del ett der anlagdt bat- 
teri. Den 6 Apr. eröfrades Uckermfinde. Den 8 Apr. coin- 
menderade W. avantgardet vid recognoseringen i Odern och 
Dammska sjön. Vid Stepenitz d. 1 1 April anföll han en itali- 
ensk corps af 70 h 80 man. Då italienarne flngo se den 
glesa jägarkedjan, W. formerat af sitt manskap, ställde de 



I 

I 



252 WiRsésr, Carl Johan uf. 

Statens tjenlst och tillfälle att andervisa de förnåmsta famil- 
jernas sdner, hyilka kommo i Wirséns bas ocb låste i hop 
med baas söner. Desse rike bestodo lönen ocb W. matei. 
På sSdant sått flngo de god underbyggnad; lårde rita, mili, 
låkta m. m. ^'Han var väl ansedd ocb af alla afbållen, birar- 
ffir man tog sig sönerna an med vålYllja ocb bidrog geni 
tili deras employerande.^ 

Carl W. insattes i skeppsgosseskolan på Sveaborg vid d 

års ålder, men då kriget bröt ut 1788, kom ban i kri- L 

gets scbola. Hans skeppscbef på Tnrnma Ragvald blef ea \ 

Capitalne Brnmmer. En dag flck ban se gossen stå fi 

knappen af stormasten, röt först till, men når ban^lgenkåiMle 

bonom, ändrade ban ton ocb bad bonom med vänlig rösl 

komma ner, berömmande bans skickligbet ocb mod, men Bår 

ban väl lockat bonom, ostörd till sinnena, ner till sig, fir- 

böds ban allvarligt att förnya dylika försök. Man erinrar 

sig, då man ser den blifvande Amiralen på masttoppen, barn 

Biskop A. Rydelins som gosse klef upp på ett kyrktorn; mea 

bör dock erinra vågsamma piltar, att dylik djerfbet ej alltid 

antyder utmärkta själskrafter ocb således ej kan innebära något 

omlnöst. Den 13-årige skeppsgossen utmärkte sig så under 

Svensksundsbataljen, att fråga väcktes^ om ban ej borde fi 

tapperbetsmedaljen, ^men båns far undanbad 'bonom den äran, 

emedan det kunde skada bans cbarakter att få ett distinc- 

tionstecken utan ännu utvecklade begrepp om 'bvad ordet 

tapperbet betydde.'^ Vid krigets slut sände fadren bonom 

till Åbo, der fadren egde en god vän 1 Professor Billmark, 

bvilken gaf plan åt sonens studier. Matbematiken blef främst 

ibågkommen. Han blef ett belt år vid bögscbolan, men in- 

' besparade, troligen enligt Professorens råd, inskrifningspeo- 

ningarne för nyttigare utgifter. Han sändes sedan till Hangö 

udd att studera under den sedan så utmärkte fortiftcationsoffice- 

ren (sist Öfverste) Nycander. W. blef der som barn 1 buset, 

snart placerad som adjutant bos sin lärare. Ingenieurveten- 

skapen försummades ej heller. W. återkom till Sveaborg 

1794, läste der för Roswall till oflTicersexamen ocb aflade den 
med utmärkelse. Fänriksfullmakten var daterad d. 20 Dec. 

1795. Hans ritningar sades vara de vackraste ocb baos 
cbartor de bäst utförda, utan att vederbörandes omdömen 
väckte täflandes motsägelser. Nu sändes ban på sjörecogno- 
seringsexpeditioner, ledda af General af Klercker ocb dennes 
bror Major Klerck. Wirséns recognosceringar erkändes vara 
^^bland de säkraste, ocb det ville säga mycket, ty de flnske 
erkännas ännu som mästerlige.^ Detta allt både fadren om- 



WiRSÉN, Carl Johan af. ' 253 

lijt Nq började yDgliogen eftertänka, hnra han skulle 
^ 1114 komma ut i verlden och förvärfva något, töt att kunna 
'^l^Jelpa sina/ gamla ocb torftiga föräldrar. Med recommenda- 
""ftloflsbref af fadren till Frans Sueli, en Trolle samt en Ja- 
cobsson i Malmö, bégaf ban sig till nämnde stad och blef 
^érst antagen till styrman. De gSfvo honom sedan en Brigg 
mU föra. Han tillbragte så största delen af åren 1797 till 
1804, befarande Atlantiska hafvet och Medelhafvet i många 
aktningar. Då han ej seglade, skötte han sin tjenst inom 
. Arméens flotta och blef Lieutenant 1801, anställd, då han ej 
^ kade permission, vid fästningsbyggnader, exercitii och sjö- 
* Éiatningsexpeditioner, chartritningar, krigsrustningar och kust- 
beyakningar. 1805 fick han befallning att bevaka ordningen 
?id Känsö Quarantainesinrättning. 1806 se Vi honom redan 
beordras att afgå till Pommern, der han 1807 kommenderade 
en division kanonslupar under flendtllgheterna mot Frankrike. 
*flan var nu i sin fullkomligaste styrka både till kropp och 
sjal. Hans drift och ifver voro ovanliga och framlysande på 
ett utmärkt sätt Hela vintern låg han ombord på sin ka- 
nonslup, Jemt oroande fienden genom vågsamma landstignin- 
gar, dervid han alltid lyckades."" 1807, då han ingick i ""das 
Pommersche (Grosse) HalT" med sin division, utmärktes nästan 
hvar dag .af något, äfventyr. Hela det omgifvande landet kände 
honom och unge män kommo till honom för att berätta hvarest 
fienden var och hvarest något var att uträtta. De tillförde 
honom llfsmedel, som de undandrogo sina förtryckare, lem^ 
nande de sina i knapphet, tjenande honom som vägvisare. Ja 
vågande för honom allt. Han landsteg med sin fåtaliga be- 
sättning och tillfångatog krlgsvanda fransyska trupper, tal-, 
rikare än hans lilla hop; Hans dispositioner voro alltid 
omtänksamt beräknade. Vid Neuhoff d. 16 Febr. forcerade 
han, under fiendens häftiga kanonad, det trånga passet och 
intog Glevitzer station. Den 4 Mars borttog- han i Greifs- 
waids vik, under affär med fiendens Jägare och åkande ar- 
tilleri, 4 lastpråmar. Vid Peenemfinde d. 28 Mars intog han 
skansen och gjorde Commendant och 20 man till fångar. 
Den 2 April var han åter inne i Greifswalds vik, der han, 
under 8 timmars affär med fiendens ridande artilleri och Jä- 
gare, landsteg, och förstörde Jill en del ett der anlagdt bat- 
teri. Den 6 Apr. eröfrades Uckermfinde. Den 8 Apr. coin- 
menderade W. avantgardet vid recognoseringen i Odcrn och 
Dammska sjön. Vid Stepenitz d. 1 1 April anföll han en itali- 
ensk corps af 70 h 80 man. Då italienarne flngo se den 
glesa Jägarkedjan, W. formerat af sitt manskap, ställde de 



254 WiRSÉN, Carl Johan af. 

sigr (Ifl försvar och SveDSkarne sågo sia fara, men en nni 
officer fallgjorde 1 detsamma W— s ordre att på släpen efter^ 
10 minuters förlopp aflossa 2:ne lösa skott med 24-pnndiogar. 
Då Italienarne na märkte att de både Svenskar, ej Preo^ 
sare, ftamför sig, ocb visste att nya landstigningar, kunde 
ske, retirerade de, men befålbafvaren, 2 omcerare, 2 nnder- 
officerare och några ocb 60 man blefvo tagna. Sjelf gaf 
befålbafvaren den bår intagna förklaringen. Den 14 April 
förstörde W. skansen vid Odertrock. Både Baron von Esseo 
ocb Baron Armfelt, som voro befälbafvare i Pommern, visade 
Carl W. synnerligt förtroende, ocb oaktadt desse herrar ofta von 
af olika tankar, voro de dock eniga 1 att uppdraga W. vigtin 
förrättningar. Det tillfälle han fick 'att vid Uckermflnde^iddt 
en stor del af Svenska arméens venstra flygel, under Gardell, 
som af Mortter afskars från bnfvadcorpsen i tråAiingen vil 
Ferdinandshoir 1807, blef ej af folkminnet förgätet. Brodrea 
yttrar: Han var fjramme med sin division slupar ända not' 
Stettin, och besköt der tropper, som voro posterade vid et 
bro, under det Svenska arméen skulle framrycka för att 
taga Stettin, som då hade en svag besättning; men händel- 
ser, som man vill förbigå, hindrade. Svenska arméen såg 
ingen räddning. Mortier visste ej att arméen fanns här, men 
hade den innesluten. Då kom W. med sina slopar, för att 
söka communication med arméen, bvars skott han fått böra. 
Här träffade han sina vapenbröder. Genast lät W. bemta 
tillsammans alla skutor och båtar i nejden, indref proviant 
och fouragc, bergande kanoner, bästar och de fleste efffecter, 
innan fienden upptäckte bvad de hade i sina nät. Alla räd- 
dades utom en del bussarer, som betäckte embarkeringeo. 
^å fartygen kunde de nu få mat, som till lands varit utan 
proviant. Fienden innehade dock utloppet vid Penemfinde 
och W. uppgjorde som bäst sina planer för utsegling, då ett 
stillestånd gjorde slut på äfventyret. Alla skänkte W. sin 
vänskap. Det var den 17 och 18 April. "^Från den stunden 
hade W. vunnit ett aktadt och älskadt namn, hvilket ban 
sedan behöll till sin död i ostörd, blott alltmer ökad ära. — 
Ingen afundades honom, då Svärdsorden d. 28 April fastades 
på Subalterncns bröst, knappt när Pommerns militärbefålhaf- 
vare Baron Armfelt vid en offentlig måltid, der hela offlcers- 
corpsen var närvarande, proponerade ^^en skål för Lieutenant 
Wirsén, såsom den svenske officer, bvilken hade mest ut- 
märkt sig i närvarande krig,"^ — skålen tömdes enhälligt; 
— eller när befälbaf vande Amiralen Vict. v. Stedingk sade 



WiRSÉN, Carl Johan af. 255 

n Koonngy att ban af ingen annan ån Wlrsén ville 
radas*). Det sjöngs vW W:s begrafning: 

"Segrade ej hans Delphin*') pä vågen, 

Gick den icke segrande i land, 

Der det Svenska lejon gick tillbaka, 

Fast sin mahn det sfigs i harmen skaka? 

Läg i eld, en Salamander lik. 

Ej hans drakskepp vid de samma stränder, 

Per en Finne ur Kung Olofs händer 

Sköt hans krona förr — i Greifswaläs vik" "*)? 

^i bafva från Pommerska kriget i Gnstaf IV Adolpbs 
, så få taflor, 90m egna sig att Insättas 1 en ny Fänrik 

Sägner, att vi jn böra taga vöi vara på • dem som 
gen finnas både i bnlletinerna och i folkminnet, åfven 

måste stiga ned 1 lientenantsgraden, dit historien A 

nedlåter sig att träda med sin pensel i hand. 
V. blef Kapten d. 4 Jan. 1808 och forordnades vid 

krigets utbrott till Adjutant bos Amiral Hjelmstjerna, 

I för tapperhet under kriget 20 år förut ^Nu gick ett 
le att angripa fienden förbL W. både ingen del i för- 
elsen, men gråmelsen var så djup, att ban deraf in- 
ide, och då han sedan sökte efter tillfälle att återhemta 
örsnmmade ögonblicket, blef han blesserad så att ban 

lemna fiottan."^ Han hade nu dels som förste Adju- 
?id fiaggan på den skärgårdsfiotta, som manövrerade 
Qenden i finska skären, dels som Adjutant af Sjöären- 
, ej saknat tillfälle att ådagalägga de egenskaper, som 
påskyndade hans befordringar. Vice Amiral P. G. La- 
•åle yttrar i sitt åminnelsetal i Kr. W. A.: ""Alltid till- 
;, der behofvet och faran det fordrade, under landstig- 

II vid Lemo, under träffningen vid Rimito, Bockholmen 
iandö, blesserades ban vid det sednare tillfället af en 



srätudt af Kommendörkapten J. J. Dorph d. 7 Nov. 1825 i Grefve 
IS och Biskop Wallins närvaro, och antecknades af författaren 
dag. 

In deiphin gafs honom sednare till adligt sköldemärke. 

Dessa verser genomgingo censur hos Grefve W.) der följande må- 
å: 

Utmärkt kraft som embetsman han hade 
Och blott sak han uti vägsk^ln lade, 
Dä han dömde; ty Rättvisan var, 
Ensamt den despot, hvars makt han ville 
Oka med sitt svärd och med sitt snille 
Och hvars makt han också vidgat har. 



256 WiRSéN, Carl Johan af. 

kanoDkala i venstra foten, bvilket förorsakade hans 
varo från flottan i några månader.^ 6ref?e Wirséa 
att en af dem som omgåfiro Rangens person, både, t 
i Knngens åhöro, strax efter traifbingen ?id Sandö, 
en af Wirséns slnproddare, om de sörjde öfver, att 
stat sin Kapten, och fått till svar: ^Jo, nog sörja ?!, 
intet borde det, tj han styrde alltid så s — s nära 
och Yi ha Ja ingenting i släpen att försvara oss med^*; 
gande berättaren: ^Carl W. var så lycklig att fol 
honom mycket tillgifvet och han hade en stor förmi 
elda dem till företag, ntan att likväl nånsin öfver 
Jemna och allvarsamma ton, som tillhörde hans lyni 
meddelade öppenhjertlgt sina betänkligheter, men allti 
betänkligheterna dermed, att de gerna följde honom.^ 
Efter tHlfriskningen sändes han först till vestra 
till östra kasten, slntligen befalldes han, som den 
1809 blifvit Major i flottorna och öfireradjatant hos 
gen, att som kommenderande Chef på skärgårdsflottafi 
stödja den landtarmée, som skalle sätta ett mål för 
nes framträngande öfver Bottniska viken. Grefvé W. 
^Efter den nya sakernas ordning, som Inträdde 1809 
G W. ett stort befäl änder expeditionen till Ratan 
gick lyckligt i pottan. Tyvärr blef åtgången nnge 
en förnyelse af Wirséns biträde vid Uckermiinde. 
slnparne änder hans befäl betäckte den tappra men 
liga arméens reträtt. Förmodligen sörjde ingen djapa 
denna åtgång än W., som likväl der förvärfvade väl 
ära. Hade b an icke af egen rådigbet besörjt ett förs 
lands, uppfört kanoner från sin flotta och ordnat de 
rande trappernas embarkering, nnder det han från 
flanlierna afbröt fienden, så hade åtgången varit vans 
Den stora flottan låg på afstånd och kände intet me 
Den sena årstiden oaktadt, förde han sina bräckliga 
ster väl hem igen;^ tilläggande, att ^om han förestäl 
att man Kunnat handia annorledes än som skett, och 
derneslandet genom en sådan nnderiåtenbet haft ett 
då gaf han sig aldrig tillfreds.'^ Säkert är, att ha 
såg händelsen från nära håll, dömde annorledes oi 
som skedde på kasten, än våra nyare beskedliggörai 
fick medaljen för tapperhet till sjös d. 26 Sept. 1809 
uttalade sig högt, offentligt och enskildt, till hans 
Bulletinen prisade den raskhet, med hvilken han sna 
på den väntade timman kom fram med sin skärgåi 
Lagerstråle yttrar: ""Här var W. vid alla tillfällei 



WiRSÉN, CarlJohan af. 257 

ler och beslntsam, gjorde all den afbräck tillfallet med- 
och understödde kraftigt ftån sina kauooslnpar den armé, 
I kämpade vid Rathaa d.*20 Ang. 

W. som adlats d. 16 Mars 1812 med namnet af Wirsén 
• 22|^1) ocb d. 4 April blifvit Öfverstelieatenant \\å ar- 
ms (lotta, gifte sig den 23 Januari 1813 med ea syster 
brödren Gnstaf Wirséns maka, Helena Gnstafva Bucht, 
tkeos * egenskaper högt uppskattades af alla, som egde 
nes bekantskap. Nn ansåg han sig ha upphunnit målet 

slöa önskningar. Brödren intygar, att la force des cho- 
, men visst éj band egna ansökningar, verkade de följande 
»rdrlogarne. Anspråkslöst yttrade han ofta, att han ej 
t öfverstiga Öfverstelieutenantsgraden. De högre befor- 
ftgarne voro t. o. m. besvarande för hans lynne. Fem 
;kor efter brölloppet måste han lemna sin maka. Först 
ides han till Garlskrona, för att skydda dess vigtiga hamn 
t flendtligt anfall. Han var nn tillika förste Adjutant hos 
'eramlraleu Puke, hvilken under Kronprinsen då hade Sve- 
es hela sjöförsvar sig anförtrodt. Hao uppgifves vid denna 
^okt blifvit befalld att iståndsåtta fästningsverk och se- 
I att ombesörja utrustningen af den Götbeborg^ka eskadern. 
n expeditionens befålhafvare öfverförde han till Sverige 
irlefvorna af det förlorade Pommerns krigsmakt, hvarpå 
lom uppdrogs, att under flottornas utrustning anskalTa och 
»da transportfartyg. Som Brigadcbef på eskadern t Garls- 
Ina beordrades han att åter taga Pommern i besittning 
I som Miiitärbefälbafvare derstådes qvardröja, tills Krön- 
Qsen sjelf ankom. Sedan anförtroddes honom att med för- 
ide makternas högre befålhafvare uppgöra anfallsplaften 
»t Holstein och försvarsplanen för Pommern. Under cam- 
gnon i Tyskland åtföljde han sedermera Kronprinsen såsom 
tteraladjntant vid Flottorna, sårskildt verksam vid Arméens 
Bg öfver .Eibe. Lagerstråle yttrar, att W. tog en verk- 
m del i ansträngningarne under de segerrika dagarne vid 
^ipzig. SJelf förvarade han bäst i minnet sina iakttagelser 
' Svenska Kronprinsens utomordentliga kraft och sjålsnär- 
ifo ?id denna vändpunkt i historien, särdeles glad att då 
ifva varit ställd så nära prinsens person, ehuru han^ då kallel- 
la kom, sökte afböja det, åberopande sin dåvarande svårlg- 
et att på fransyska språket uttrycka sig. Han fick, efter 
freo, preussiska orden pour le merite militaire. Öfverste 
flottorna d. 8 Januari 1814. Jemte befälet öfver eskadern 
d Pommern ocb I Östersjön anförtroddes honom befälet öfver 

BI06R. LBX. XXll. ^ ■ 17 



258 WiRSÉBi, Carl Johim af, 

skärgårdsflottan i Snndet, tills ban såsom Gtaef for 
flotta afgick till Norge. Här iugår baii med eo rad 1 
ges bistoria. Ty competente samtida liafva yttrat, 
flotta W. anförde, afgjorde Krageröos och Fredrikstad 
ring, liksom att denna eröfring bief af största Inflyta 
den fleudtliga flottans fördrifvande nr Cbrlstlania-Qordei 
följder äro allmänt erkända. 

Ar 1814 d. 28 Mars afsände öfversten Carl åf 
en Promemoria till sin närmaste förman, dernr vi 
Sedan K. M:t i nåder bebagat uppdraga mig befälet 
den Escadre af V. Arméens flotta, • som kotimer at 
mandra^as mot Norge, ocb sedan H. E. Fältmasi 
Grefve Essen i anledning deraf ej allenast uppdragit i 
lalemna mitt betänkande öfver sammansättningen och 
dandet af denna sjöstyrka, ntan äfven, att å hans 
föredraga de ärendcr, som befordra dess skyndsami 
fullkomliga ntrnstande, klargörande och slutliga afgi 
får Jag härmed åran 4111 H. Bar. Amiralen ocb Gen 
öfverlemna mitt ödmjnka yttrande ocb betänkande, 
sammandrag): H. E. Grefve Eissen hade begärt en. 8j( 
som var den norska så öfverlägsen, att den knnde båll 
bloqnerad eller, om bon kom fram, att bon knnde bli 
ntan att der likväl påräknades en enda soldat till besätti 
att den borde vara rustad så tidigt, att den expedierat 
flottan, innan ännu landtoperatiouerna kunnat börja, bvai 
denna ej kunde understödja norska landtarméens opei 
Wlrsén fann omöjligt att i Norge bloquera dess flöt 
kunde gå in i en mängd vikar ocb fjärdar, der natnrei 
hamnar. I mynningen af Ghplstiania-bugten knndi 
icke kryssningsstationer alltid bibehållas, ^Mer ständ 
löpande ovanligt starka strömdrag missleda den krj 
der bärtiga vindar ocb mycket svår sjö rasar; der ii 
ker ankarsättning finnes för klippig och stenig bot 
för ofta omätliga djup ända in på kusten; ocb d 
andra hamnar finnas, än de som formas af fasta lan 
som således icke kunna begagnas ntan äfventyr att 
tas och förstöras från land.^' . . . ^'Skulle Norska flöt 
emot intaga sin station vid Walöarne, i likhet me 
åren, så, ehuru jag icke känner localen, anser Jagr d 
den bör med fördel kunna angripas, emedan attåqn 
göras från alla kanter.'' W. ansåg, att om Svenski 
också ej kunde tillintetgöra den Norska, innan landi 
började sina anfall, så skulle den dock kunna med t 
flytta sig der den för arméens skull beböfdes, och ville 



WiRSÉN, Carl Johan af. 259 

lA detta förbindra, så måste Iion öfverglfva sioa oangripliga 
Honer ocb lemna Svenska flottan tlilfälle till fördelaktig 
ine. Då vi kanna beräkna att med lika fördel kanna 
gra den Norska, så må vi stanna dervid 1 fordringar, 
dertill behöfdes ej Mött skepp, utan ock tilldanadt raskt 
lik. Sådant både Norrmannen, bvilka dertUl slogosför 
lands sjeifståndjgbei, för det mesita nppfödda i skårgår- 
med sjövana. W. kräfde derför å sin Eseadre Bobas- 
soldater, deremot ingen beväring. Hans förslag stad- 
3 vid 114 bevarade ocb 41 obevärade fartyg med 1 Gbef, 
laggadjatanter, 9 Brigad- eller Bataljonscbefer, 28 Gapi- 
er, 84 Snbalterner, 28 Styrmän, 127 Artillerister, 55 
ppare, 30 civile (Intendent, Läkare, Tygvaktare &c.), 
18 Båtsmän, 624 Volontärer, 80 Skeppsgossar, 45 Tim- 
man, ffl. fl., s:a 2,670; 28 Officerareaf landstaten, 1 12 Dnder- 
lerare, 6,412 Gorporaler ocb Soldater, s:a 6,552* S:a 
am 9,222. — Då ban efter detta förslag begärde blott 
öppna ocb 12 däckade kanonslupar ocb 6 galerer, alla 
1 24-pandig bestyckning, men de däckade kanonslnparne i 
nerbet kommo att användas till kryssningar, recognosce- 
rar ocb bloqaeringar, dervid galerer, så gagnelige vid 
[stigningar, försvar af pass o. d., ej voro så säkert vid 
iffår att påräkna, der man både de öppna kanonslnparne att 
ila till anfall eller försvar, så åtgjorde den dervid använd- 
A styrkan blott 2/3 af den norska, så att man ej knnde 
[lära bans fordran för stor. ^Följde så förslagets de- 

' W. blef Gontre-Amlral d. O Ang. 1814, R. & O. med St. 
[2:dra kl.) s. d. (efter Krageröns ocb Fredrikstads eröCdng). 
ban var ställd nnder bögre befäl eller ej, gick, sade man, 

lika till, ty den bögre befälbafvaren både alltid oinskränkt 
roende till W — ns både vilja ocb förmåga. Han vann 
ia förtroende ej blott för sin cbarakter ocb sina insigter, 
a ock för sin orubbliga sjelfbeberrskning. Hans Ingn i de 
raste ögonblick var öfverraskande äfven för dem, som af 
aren både större jemnmod ån ban. £n gång nedslog åskan 
3a mast, invid bvilken ban b vilade jemte krutförrådet; 
annan gång sårade bonom en muskötkula, efter utseende 
ligt. Mea vid dylika tillfällen bibeböll ban sitt sianes- 
Bf aiik tankes klarbet. Hos W. både detta själslugn sin 
ad till stor del i bans religiösa öfvertygelse ocb cbrist- 
I sianesskick. G. Wirsén yttrar: ^^G. W— ns expedition 

Norge 1814 är utmärkt i flera afseenden. Dock, detta 
(er oss så nära. Derom må aadra tala.^' Den som an 



260 WiRSÉN, CarlJohanaf. 

fdrer pennan borde aldrig Amiralen tala om sednare bedril 
ån de Pommerska i Gustaf IV Adolpbs tid. Den blygsamhet, 
boll sig vid dessa, andades ock 1 bvarje skildring af desani 

Under fredens Ingn, yttrar Lagerstråle, biefvo Å\ 
ral W — s yåi kånda insigter ocb erfarenbet oafbratet I 
gagnade, l^ib d. 14 Mars blef ban Cbef för Götbeber^skil 
eskadern, dernnder ban i Götbeborg vann en oranlig tlllgi^j 
venbet både inom station ocb stad, nitiskt verksam för Nja 
Varfvets försköning, för dess skolverks förbättring, iikM 
för boställens uppförande ocb inredande åt stationens offlcers*! 
corps. Han blef Commendenr af S. O. 1820. 

Såret från finska kriget, illa läkt nnder en Iflrig verl(p 
sambet, blef en kalla för obelsa, bvilken blef betänklig, se- 
dan ey bjertfråtande sorg tillstötte. Den 5 Febr. 1810 def 
bans älskade maka. Han skref den 27 Mars s. å. till ei 
vän — vi meddela del, ty det blottar bans inre — : ^^Minnet 
af min maka skall med Jesa nåd alltid bålla mig på dei 
väg, bon trampade, på dygdens väg .... Ja, Jesu nåd skall 
återskänka mig i evigbeten den sällbet Jag förlorat 1 tiden. 
Våren nalkas, men den skänker mig ingen glädje; den ger 
mig Intet bebag. Jag blir aldrig mer sannt lyckHg i deau 
verlden . . . Vår sällbet var öfver allt det begrepp, Ja; 
knnnat göra mig om Jordisk lycksaligbet; lyckligare makar 
finnas ej på jorden.^' Läkare tillstyrkte bonom slutligen eo 
resa till Italien. Han återkom, föga återställd, i Juni 1823, 
på det skepp som bemförde Drottning Desirée. Cbef i för- 
valtningen af sjöärenderna d. 7 Oct. s. å., tillträdande redao 
den 20. Vice Amiral i Januari 1825. Under den korta ti- 
den af hans cbefskap i förvaltningen, blef flottans gamla fa- 
rättning ombildad. bvaraf mycket arbete vållades Cbefeo, 
men bvarvid också bans omfattande insigter kommo till all- 
mäbt gagn. Under samma tid började dck, det är saaatideB 
s. k. skeppsbandeln, der vid förvaltningen af sjöärenderna dock 
ej både annat att göra, än att verkställa Regeringens beslut. 
Derom närmare i G. Wirséns blograpbi. 

Amiral af Wirsén både framom de flesta i vår för- 
bistringstld vunnit allmän tillgifvenbet. Hans egenskaper 
tvingade äfven menniskobataren att göra ett undantag från 
sin regel, ocb bans ställning som embetsman nödgade bonoB 
ej att ingå på de banor, der det är omöjligt att verka i\U 
allmän belåt^nbet. Grefve J. De la Gardie antecknade I sia 
iournal, vid ryktet om W— s död: ^'W. var en lika kunnig, 
som skicklig ocb redlig man; varm för äran, fosterlandet 
ocb medborgares väl, förtjente ocb erböll ban aktning ael 



' 'WiRfiéN, Carl Johan af. 261 

ifreBbet jsamt Tåcker nn allmån saknad; med atmarkta 
ikaper som krigare, statsman och styresman ?id ett af 
fe^f förnämsta verk, förenade ban en reilgriositet ocb mora- 
renbet, som knappt tillhörde tidevarfvet. Det är ej 
jligt se en mera dygdig och rättskaffens man.^^ W. var 

I man af större kanskaper än man väntade sig, då man 
kitt bemärkte hans uogdomsbana. Men han studerade hela 
1^ Uf. Ocb när han läste och arbetade, gjorde han ofta 
läkningar, som visa barn grundligt han läste. Framför 
ftfattaren ligger en dylik anteckning, utgörande en exposé af 
Fottvelle fo^ce maritime par Paixhans, der han särskildt an- 
lårker sådana förslager, som bos oss skulle kunna verk- 
Allas. Vi anföra: ^^Den slags förlägenhet, som auctor p. 
J6 yttrar öfver saknade theoretiska formler för bestäm- 
lande af kanoogodsets särskilda tjocklekar, bör bos oss ej 
»mma i fråga; emedan vi ega en af framl. Amiral af Gbap- 
an uti W. A. handlingar 1802: l:sta 4:talet införd iheore^ 
tk afhandling, grundad på försök att gifva kanoner den ut^ 
indiga form, att deras styrka på alla ställen motsvarar kru- 
1$ sprängande kraft. Samme store man har till framtida 
flagnande uti plancberna till dess Theori till Linieskepp 
tit införa förbättrad ritning öfver dess invention, af Gour- 
er Lavetter att nyttja ombord på Linieskepp. Om dessa 
irlt Paixhans bekanta, hade han troligen gifvit denn före- 
ådel att begagnas till hans nya projecterade kanoner i 
illet för den compliquerade Lavetage, som han dertill före- 
år och som svårligen om skeppsbord lär med fördel kunna 
iväudas, då förra redan försökta (se Ghapmans Grunder 

II kännedom af Linieskepp, noten p. 6 och p. 42) visat så 
ånga obestridliga fördelar.^^ 

Lagerstråle slutar: ^^W. vann som krigare ocb em- 
itsman ett frejdadt namn. Rådig, beslutsam utan förba- 
ande, fast och manlig, med både kunskaper, bufvud ocb 
IJa för pligt och ordning, skulle^ han nödvändigt bemärkas, 
h således under verksamma tider uppstiga till befäl ocb 
Tunder vinna förtroende, aktning ocb ära.^^ 

Han dog den 20 Octob. 1825 af slag, efterlemnande so- 
ID Carl Thure, född d. 10 Nov. 1815, Ryttmästare vid Lif 
>g:ts Dragoncorps, f. d. Gavaller hos Arffursten Gustaf, 
D. O. 0., gift med Statsrådet Baron D. von Scbultzenhelms 
tter Virginia Gharl. Elis. Eleonora; samt dottreu Ebba Ou^ 
%fta, född d. 16 Nov. 1813, gift med Hlldebrand Hilde- 
andsson, Kapten, Adjut., R. S. O., och dottreo Cordula Cons 
tutia, född den 22 Oct. 1814, gift med Brukspatron Henrik 



262 ' WiRSéJH, Guitaf Fredrik: 

Hartman^ men död barnlös, efterlemnande ett ålskadt mli 
Icke blott för ovanliga själsgåfvor, ntan ock för deras ori 
liga ntbildnlng. Hennes grafvård pryder nya kyrkogårdei 
Stockbolm. 

Ett krigsskepp bar Amiral af Wirséns namn. Haas 
tratt ir intaget bland ^^Namnkunnige Måns och FrnntimiilenV 
i 10:de båftet. 

(Källor: Tal vid Jordfästningen af A. Wijkander. En egeakaadiffi»] 
sats af Grefve G. WIrséa, sänd Claes LivU n, troligen fer det -n-^ 
Ul i Neptani-Orden, som bolls af 1>:r Lillienvalldh. — Oaatat 
nämnde minnesfest af J. O. Wallin. — Ba minnesblomma pä C. J. af V 
séns graf, af — n, aftryckt i Canxlirådet Wallmarks Journal i Ost?^ 
' 1815. — V. Amiral Lagerstråles Tal ofver T. Amiral C. J. af Wi^1 
sén i Krig8-Weten8k.-Akad» Handl. 18ST. — Rotbliebi AdelamatrlM,^ 
— Bulletiner 1809, — Enskild bekanUkap.) 



WIRSÉN, GUSTAF FREDRIK. 

Vi minnas Statsrådet Job. Didr. af Wing;irds älsklings- 
uttryck, att kan och brödren Carl Fredrik, li?ar på sin bani, 
gått så långt vägadt var. Dessa sonsöner af bobaslinski 
bonden Didrick kade dock ntgått nr ett biskopskas. Det ni 
anses ånnu märkligare för vår tid, att den småländske bon- 
den Carls sonsöner Carl Joban ock Gnstaf Fredrik Wirsén, son 
ntgingo i yerlden nr en fattig revisors låga bostållsrao, 
bnnno till Amirals- och Statsrådsvärdighet, varande vid några 
och trettio års ålder verksamma, då Wasas och hans flera 
ättlingars älsklingstanke, Norges förening, ändtligen verl[- 
ställdes, den ene som chef för den segrande skärgårdsflottan, 
den andre som statsman i Möss, der ^'Conventionen^^ slöts. 
De gamla anornas så ofta öfverklagade förmåga att från 
samhällshöjderna utestänga den personliga förtjensten, lider 
ofta i Sverige dylika inbngg. 

Statsrådet, f. d. Presidenten i Statscontoret, Ridd. af Se- 
raphimerorden, Ordens öfverste Skattmästare, En af de 18 i 
Sv. Akad., L. K. Kr. W. A., L. K. W. A., L. af Masik. A., 
L. af Landtbr.-A., m. m. Grefve Gustaf Fredrik Wirsén, en 
embetsman af första rangen med ovedersäglig statsmanna- 
betydenhet, föddes d. 21 Oct. 1779 på Sveaborg, begagnade 
samma undervisnlDgstlllfälleD, som brödren Carl Johan, ocb 
ingick till en början på samma tjenstebana. Han blef Ser- 
geant vid Arméens flotta 1790 och nndergick examen vid 
Artilleriet och Navigationen 1793, inen ungefär vid den tid, 
då Gustaf Wetterstedt blef Fänrik vid Nylands Reg:te, kat- 



WiR8éN, Gustaf Fredrik 263 

GoBtaf Wii^én den militära baoan ocb Mef Tygskrif- 
Tid Sveaboi^s-eskadern. På denna bana lioppades fa- 
att den spenslige ynglingens svaga lirafter mindre 
le ansträngas. Sedan W. blifvit Milltieslsrifvare 1795, 
Miltog han efter fadren revisorssysslan, då fadren var 70 
feai sonen 18 år. v 

, Sonens lycka stannade dock ej såsom fadrens med denna 
Biirtlran. I K. Kammarrätten i Stockholm ådrog sig snart 
P|i skönskrifvan^e revisorn uppmärksamhet för ytterst nog- 

KDa anmärkningar, hvilka vid motfdrklaringar af veder- 
ide med skarpsinne försvarades. Redan 1799 var han 
iflaor i K. Kammarrätten. Här bemärktes innan kort hans 
anirkningar och påminnelser af Krlgsstatssecreteraren Carl 
■agerbring. Och tidigt kom den medellöse extraordinarien 
.r de ekonomiska l^ekymren, då han d. 23 Sep t. 1804 blef 
rlft med Ulrica Wilhelmina Boncht, då skild från en Gapi- 
line Mechanicns Rönngren. Hon var neml. dotter af en rik 
Sibrikör Boncht^ hvilken borgare slntligen hade, Jemte magen 
j. Wlrsén, mågarne Landshöfd. Lange (Låstbéms Höfdinga- 
■iEDe 2: 73), V. Amiral G. J. af Wirsén, Hofjägmästare v. 
buDffl och Brnkspatron H. Hartman den äldre. Det var i 
imma hos, som npptog ett helt qvarter vid Regeringsgatan, 
Anm 1 en annan förstuga, störtregnet engång injagade Th. 
Leet J. O. Wallin, då Anna Maria Dimander, som såg flyk- 
ten af en okänd prest och var i rummet näst intUl förstu- 
fan, bod honom stiga in, der en bekantskap börjades, som 
d«lade med äktenskap. Fabrikörerna Boucht och Dimander 
kade nemligen delat en svärfaders och faders för 2:ne fa- 
■lUer mer än tillräckliga hus. 

När pommerska kriget utbröt, kallades W., som 1805 
Mifvit Gommfssarie i Kammarrätten, till tre c|iefsskaper: 
Itfverkrigscommissarie, Ghef för Fältpostcontoret och' Inten- 
lent, med uppdrag att strax utarbeta ett nytt reglemente för 
riltstaterna. Lagerbrings förord hos Toll hade verkat som 
en trollruna. Toll älskade ej sjelf att sysselsättas med pen- 
ilogar och räkenskaper; lade derför gerna den bördan på 
(Vlrsén, men förbehöll sig controileringen, ömtålig äfveo för 
kuggan af en skugga som kunde falla på hans förvaltning 
den delen. En ännu lefvande*), som då besökte W., för- 
ånades öfver det anseende den unge chefen egde bland äldre 
cb jngre, den bestämdhet, som utmärkte hvarje hans hand- 
lig, den vigt, han förmådde gifva hvarje sitt ord och den 



*) Hr Assessor S. ÅI)tu'2;. 



I 

< 



264 WiRSBN, Gustaf Fredrik. 

pnnktligra verkståltighet, som föyde Iivarje baos orére. 
t embetsverk grånad maa knnde ej hafva ?arit mfr Ib| 
rande. Måoga, som åonn stodo öfver IioBom, markte ö 
lagsenbeteo och hyllade i honom såsom Hylander i sin 
sistorienotarie, — ^^en möjligren snart framtrådande fan 

Det lår varit då W. 1807 förordnades att regien 
fårfvade truppernas passeyolans-årende, Toll 1 flerai 
▼aro sade Konungen (det skedde 1 Helsingborg)^ att W, 
en man att använda der en stor skicklighet kråfdes. 
1808 blef han Statscommlssarle, val emottagen af d. v. 
fen i Statscontoret, Friherre Lagerheim, som tidigt 
täckte i den nykomne en man, som passade till eftcrtri 
W. blef 1808 L. i Krigs-Wettenskaps-Academien ocl 
sattes som Ledamot i K. Krlgs-Collegii Krlgsdepartc 
med befallning att sammanträda med K. Kammarcollef 
för att utarbeta Krigsgärdsförfattningen. 

H^r kräfdes sannerligen en stor skicklighet; mea 
kom ej no att anlitas. Revolutionen följde och Krigsg 
författningen återkallades. I revolutionen togo Wirséi 
ingen del. Tacksamheten mot den Konung, som framl 
dem, lade band på deras politiska tunga och arm. 
t. o. m. uttryckte missnöje med åtskilligt vid katastra 
som sårade Majestätet, utan gagn för fäderneslandet, 
gjorde att de räknades som Gustaviaoer, ännu sedan de 
fullt bjerta fästat sig vid den nya ordningen. 1809 ån 
ernade först ej använda Tolls skyddling G. Wirsén ocb 
framhöll sig ej heller. Men Landsböfdingeu i Örebro 
mon Löfvensköld yttrade i afgörandets stund, att regei 
behöfde Statscommissarien W. mer än han behöfde rei 
gen. Han insattes då i allmänna ärendernas beredning 
tidens "Regerings-Rätt". Detta förklarar W— -ns ino 
förhållande till Frih. S. Löfvensköld intill sin död. 181 
W. R. W. 0. 

1812 behöfde Kronprinsen lära känna män af in 
och kraft. W. blef deronder föremål för hans uppmär 
bet. Prinsen blef snart sagdt hänförd af den nya b< 
skapen. Befordringar, som innebnro högsta arbetskraf. 
nade öfver den 33-årige. Han blef först Statssecretera 
Handels- och Finansexpeditionen samt i denna bestä 
adlad (n:o 2222); sedan Statssecret. för Krlgsärenderna 
jemte Ordförande 1 Allm. Magazins-Dlrectionen, Led. 
Landtbruks-Akad. och Commendenr af N. 0. — FöIJand 
(1813) kallades W. att följa Kronprinsen för "att orga 
arm(%ns ekoiiomi ocb närmast Hans K. H. föra de admii 



WfR8Éi», Gustaf Fredrik. 265 

hr irenderna.'' I denna egenskap medföljde VV. fSlttåget 
p freden slntits i Kiel. Sårskild t förord oades \^\, 1 mån 

Ke allierade vapnens frsmgiag^ att organisera de pro?i- 
»ka regeringscommissionernia i Sacbsen, Anbaltska lån- 
Via, Lfibeck ocb Holsteln. Prinsen öfverbopade bonom med 
tete, både lönlöst ocb vål lönadt. Bn dåvarande medlem 
' fegeringen bår bemma skref vid den tiden i sin Journal 
Qande charakteristik: ^^6. F. Wirsén. Hans redan i Gn- 
if Adolpbs tid ådagalaggda skickligbet ocb insigt i flnans- 
reiderna öppnade bonom vågen till Statssecreterare-beståJl- 
Imen 1 finansexpeditionen efter den genialiske, men till en 
ifedition olåmplige Hans Jårta, men ifrån denna plats^liade 
V. ögonen alitjemt fastade på krigsårenderna, b vilka den i 
M^ ock vållefnad fördjupade Garpelan förde på ett sått, 
Mn ej långe knnde racka. Han eftertråddes af Wirsén, som 
eétn na var i besittning af Kronprinsens bela förtroende. 
Mta njöt ban i sin böjd under tyska kriget, d$ ban var 
Aengång Krigs- och Finansminister, hvilken sednare egen- 
ht) var i dåvarande omståndigbeter af största vigt ocb 
Iranledde oft» nog stridigbeter med Kronprinsen, mot bvars 
iftiga ntbrott W., ebnrn yngre till åren, satte sitt manliga 
livarsamma lagn ocb sin alltid sig lika oförskråcktkét att för- 
rara sin mening. Intet kan mindre passa tillsammans ån 
ronprinsens lifliga ocb Wirséns stråfva lynne ocb fåi^ig- 
H, så att det förtroende som år emellan dem, gör beder åt 
)n jenes cbarakter ocb den andres förtjenst.'^ 

Scenen förlades till Norge. Redan i Fredriksbali måste 
inaBsminlstern blifva fredsifrare. Han ntråknade snart sagdt 
I dagen, når tillgångarne sknlle vara slut. ^'Vi låna pen- 
igar% utropade kärföraren; W. boll fram till svar 76 §. R. F. 
en — invande bjelten med en ljungeld i bvardera ögat — 
ll^vi förenat med Sverige en ånnu större del af Danmark, 
I Carl Gustaf, ocb på samma vilkor, så måste Ständerna 
d godkänna vår förutsättning af deras bifall.'^ W. blef 
sbblig. ^^Grundlagen är besvuren.'^ Det ordet lade vå- 
nia i bjeltens själ. Ocb vid conventionen i Möss voro, en 
pt anteckning af nyss anförde berre, Wetterstedt ocb Wir- 
D de, på bvllka nationen mest räknade. En förening, som 
i består i 40:de året, knöts der mellan Svea ocb Nore. 

Sedan skref vo ocb skreko desamma om ^'en förening att 
Ata åt,^' bvllka, 1 fall penningar lånats ocb t. o. m. en ny 
iskilderfred kunnat uppgöras, sanuolikt skulle varit ifrigasi 
i få contrasignanten såsom grundlagsbrytare ställd Inför 
iksr^ttens åskor. Se vidare bärom i Skjöldebrands biogra- 



266 WibSbH, Ouåtaf Fteårik. 

pbl liir ofvan. Wirséo blef Baron den 7 Jaanarl 
(n:o 347). 

Riksdagen 1815 liom, och sedan bylFflarne af rök 
från depntatioocrnas presentertallrickar både skingrats 
den, blef man på Riddarhnset betänkt på att bilda ei 
fndliik opposiiioH, såsom man såg att andra ^^parlamentai 
stater egde. I Grefvé* ?on Scbwerins Uograpbi bårofi 
?i denna oppositions genesis belyst. Det föreföll mång) 
nog, att en opposition föddes Jnst då Regeringen i ^ 
rättelse till Riksmötet ej blott knnnat förmala, att ! 
genom föreningen med Sverige åtminstone uppbört atl 
danakt, således ej mera var en granne, som kräfde i 
arméer vid krig med andra stater, ntan då man knnde v 
krig som slntat ntan rikssknld för att med krigsgärder bi 
Det beter i Regeringens berättelse, sannolikt dikteradt 
s. k.' Krigs- och Finansministern: ^'Då det förra krige 
nade en sknld af något öfver 17 millioner R:dr B:co oc 
inbegrepp af de, enligt Statsntskottets uppgift vid slv 
år 1809, dels ännu ej bestridda, dels af andra medel i 
perade utgifter, linnes hafva kostat riket omkring 25 i 
ner R:dr, kar detta sednare icke lemnat några skulder 
fordra iänkilda tillskott af folket, och bar, oaktadt t 
rnstningar och två fälttåg, icke kostat riket mycket 
23 millioner R:dr, i en tid, då i allmänhet vamprlsern 
dubbelt stegrade.^^ Och det förra kriget slöt med Fi 
förlust, det sednare med Norges förening. 

Oppositionen å tönt prlx fick dock innan kort en 
lig ställning. Olika intressen kämpade snart och re 
och opposition knnde väUa olika skyddlingar för att 
sakfrågor att strida om. Regeringen trädde på Cons 
ternas, d. ä. den fria handelns sida; oppositionen på i 
centernas, d. ä. förbudens sida. Efter sednare riksdag 
var således 1815 års ^^särskilda utskott^^ conservatif 
d. v. Regering liberal. ^^Då Ludvig Johansson Boije — 
det i en anteckning — år 1815 ansåg Regeringen gen( 
allt friare handelssystem vara orsaken, att ej hans 
prodncter nog högt betaltes, drog han oppositionens hå 
nad uppå och ansågs så farlig, oaktadt en rik Wob 
släppte Gerberus-Grewesmöhlen på den arma friherren, 
ken sargades intill benen, att Wirsén, genom Excel 
Rnuth, köpte opponenten med anbud om plats i en 
beredning, der han bättre kunde gagna med sitt pund.^ 
detta köp ansåg * W. nödigt, om Regeringen skulle 
sätta fribandelns martyr, Grefve Adolpb Göran Mörner 



•, WiRSéN, Gustaf Fredrik. 267 

firadt anseende'' till President i Statscontoret/' Så nytt 
'således så betydande var oppositionsgräl. i de dagarne. 
.:Når ''producenterna'', som ej voro Statsmän med Rob. 
b blick, ntan arfyingar af mösspolitil^ens kortsynta be- 
rilnsskonst, märkte att Wirsén stödde Mömer möt Sär- 
da Utskottet med den genialislce, men ännn opraktiske 
ften ocb Prosten v. Scbwerin som ordförande, så kastade 
Bt|r mot W. med innn större ifver, ocb man beslöt att 
L skulle drifvas nr Gonseljen t^ ex. till Statscontoret, der 
I unnade bönom att ordna sifflrorna i Rikets bnfvndbok 
ett möJligtYis redigare sått, än någon rålcnekarl blttills 
laat nttänka. Ocb bofvets politiserande damer coaliserade 
I possessionatoppositionen mot den nya baronen. ' Vid löne- 
lering både W., liksom Rosenblad ett pal* decennier fornt 
Ii tien s. k. snörpcomitéen (se Bibang till De la Gärd. 
ilL 3— 5), sett mera på det allmännas, än de enskildas in- 
Kie. Många, som besvärades af den nye riksbnsbållaren, 
lo sig derför till de ofvannämnde motståndarne. En an- 
(mare yttrar: "Wirséns Ingna maniigbet öfVergaf bonom ' 
ft Ufet nn som vid andra tillfällen. Denna opposition både 

stodjepnnkt i bofvet, der många vredgades öfver det 
rbåHande 1 Krigsministerns bnsbåliniug." Snart befann 

afven Kronprinsen inom oppositionen mot Wirsén, ocb 
styrkte Konungen "att gifva efter för skriket." Den 8 
g., då riksdagen afblåstes, utnämndes Wirsén till President 
tatscontoret, fastän W. ej dolt att ban ville "afsättas" 

så kräfdes, men ej emottaga annan befordran. Då ett 
tsråd derom upplyste Prinsen, genmäite denne: Då får 
i taga afsked. Utnämningen väckte oro bos dem, som 
ro 4ivpare ner 1 dagens frågor, ocb de uppmanade W. att 
irdröja på sin plats, tills ban tillsades att lemna den, utan 
taga någon befattning med presidentskapet. En af dessa siare 
tecknade: "W. är visserligen utnämnd till President i Stats- 
itoret; men många betydande män uppmana denne binderman 

en mängd omogna ocb skadliga företag i militäriska 
Telsen, att ej skynda för mycket med tillträdet." Ställnin- 
Q i Carl XIlI:s sednaste regeringsår belyses ej litet af 
ina befordringsbistoria. Der talades öfverallt om utnäm- 
igen ocb orsakerna utlades på flera sätt. En anmärkte. 

Amiral Grefve Rudolpb Gederström, Wirséns personlige 
In, som ingick samma 8:de Ang. i Statsrådet, mottagit 
Helsen allenast med viikor, att den bonom så öfverlägsne 
irsén i ocb med detsamma skaffades bort. Andra bviskade 
[ en vigtig menings-olikbet mellan en bog berrc ocb W. 



268 WiBJBBiv, Guitaf Fredrik. 

rörande fråg^åD, till brilkeDs rörmån Ryske Kejsaren 
aases haf?a efterskänkt 1,500,000 Rnbel (600,000 R.il 
fSr mjöl, bvarmed vr undsatte^ nnder kriget' 1812,, 
Grefve Gustaf Löwenbjelm yar negotiatören. Man tvlj 
på att Kejsaren sjelf velat lemna frågan i tvetydigt 
viss att bau ej förlorade på dylika Erisåpplen. ^ 
npp och föredrog sina arender som fornt, och Qvid 
^^n medelmåtta, hviiken ingen ansåg fylla W — ns 
men som hade den förtjensten att ej opponera sig^^ — tr 
ej med honom ' vid Conseljbordel. Den 2 Dec. var € 
försök att upphöja W. till President gjordt, dervid e 
seljledamot antecknade: ^^Aterigen har man velat nt 
W. till President i Statscontoret; men han vagrar fen 
beståmdt att emottaga embetet. Han säger, att han 
redd att blifva bort]LÖrd, om så behagas, men att han 
ger emot någon annan tjenst. Det synes att man är j 
generad af honom. Sedan Adlercrentz^s död är W. dei 
som vidmakthåller ordning uti militärdepartementet, 
är B—a angelägen att få honom ur vägeo.^^ Ännu i 
Januari 1816 fortfor W. att vid alla processioner ska 
plats näst efter Generalmajorerna, äfven om Ceremoni 
ren anvisade honom rum före Generalerna. Små 
garn, fåfängan, fångade ej honom, der 'Me stora 
nerna^' — att låna ett Napoleons ord — voro sattj 
relse. Ofvannåmnde dag ville R. Cederström ^'för en 
reglerings skuir — så hette det till protocollet — 
Kapten afskedad. W. fann det constitntionsstridigt. 
vände, att Kungen egde fritt handla med all militair 
blef W. mot sin vana uppbragt och yttrade med värn 
om han kommer in i Coustitutionsutskottet följande ri 
skulle G. få erfara en annan tydning af grundlagen. ( 
nade och Kaptenen blef obesvärad. Den 2 Febr. 1816 
W— ns ''oböjlighet och täta motsägelser*' en högre, ta 
gare man, än G— m. Ett "extra Statsråd" hölls, d( 
och Järta voro kallade att närvara. Det var fråga ( 
s. k. kursens styrande, h varpå Kronprinsen offrade 
summor utan, enligt W— ns och Järtas förmenande, ni 
rande resultaten H. K. H. inträdde starkt upprörd i 
rådet. Han kom, sade han, för att till protocollet b 
att han var oskyldig 1 fäderneslandets våda. Han had< 
bvåd han kunnat, för att förekomma denna våda, mei 
till protocollet förklara, att han ej blifvit understöd 
derför ingenting förmått uträtta. Han hade redan föi 
23 Jan. 1816) till protocollet yttrat, och lär nu upi 



yfinnåfiy Gustaf Fredrik., 209 

bten possible, quMI y alt dans ce pays [trols cents 

i, qai sont plus bons mllltaires que moi, je ne con- 

is, mais je regarde possible, qn^lls existent. Mals ponr 

est ,de la ^bante flnance, Je céde å personne, car cela a 

inls longtemps mon étade partlcnller.^' Detta adres- 

ej så mycket till kortsynta samtida, som till efter- 

1^ inför bvllken . talaren ville försvara sin beder. I 

Sköna Lltt. V. p. 61. 62. låses Jårtas svar^ som nt- 

Icayallericbocken. Efter följde W— -ns tal som en 

iTikolonn. Berättaren, anför: ^^W — n yttrade sig med 

'gga fastbet, lika allvarsamt ocb med lika inre glöd 

trta, ebnrn ej med lika flamma. Mörner, Wetterstedt, 

iblad ocb begge Statsmlnlstrarne erkände sig vara af 

igge Statssecreterarnes mening. Mllitärledamöterna tego. 

bring var sjnk. Nn teg ock, Kronprinsen; ocb Knngen 

iljde plnralitetens mening. Äflandet att styra knrsen 

de.'* 
Wirsén ansåg dock, att segren ej vanns bär, ntan i 
[prinsens egna rnm, kort före eller efter den 2 Febr. må 
a osagdt. Högre både W. dittills ej spännt bågen, meir 
in då blef så bögt spänd, var ej '^efter uträkning.*' En 
I, som baft den ^Inanciella detaljen nndér Krigsministern 
lotte, både aaländt till Stockbolm ocb blef med synnerlig 
mottagen af H. K. H., som presenterade bonom ocb Wirsén 
[es, med böga vitsord om begges flnanclella inslgter. W., 
snart kom nnderfnnd med att den franske flnancleren tänkte 
med bonom om karsstyrelsen, började derom samtala i Prin- ' 
åböro. Han framdrog det ogagneliga i ett försök, som knnde 
vid sträfvandet att stoppa bimlens fria vindar i én säck, 
III kråfdes en Odyssens snille, men dervid berrarArf vedsson 
Schwan på Stockbolms börs säkert skalle komma till korta, 
rinnande^., när man lät knrsen efter bebag stiga ocb 
1 Götbelbrg, att man dref all vexelrörelse flrån rikets 
ita till de» andra stad. Fremlingen utropade bärvid sin för- 
itny i så férbastade ordalag, att Kronprinsen, synbart upp 
I, lemnade de samtalande. Fransmannen, som fann att 
i förgått sig, lär följande dagen lemnat Stockbolm. Kur- 
liOTde, enligt W — ns ocb Järtas tanka, styras genom 
mpei upfifrån*) på ett spaiisamt lefnadssätt, bvarigenom 

-Oetta s&rade Bj — a^ hvilken fick stora flummor för att representera, 
^efer kommo tili hufvudstaden, h vilka sedan skulle läfla att lika re- 
anCera livar i sin orjt. Lyxen steg nu efter kriget, med oerhörd hast. 
rtaf 111» utropade lyx var sparsamhet mot den som nu råder/' skref 
dacar-i sin joarnal en åskådare på nåra håll af beggedera bof- och 
sglinren. 



270 WiRSéBi, Ouitaf Fndrik. 

rikets In- ocb utförsel kände komma i Jemnvist itit 
bitismens omöjliga förmynderskap. 

Ett ådcit drag af Carl Johan från denna tid mål 
till förklaring af den vidt kringspridda anekdoten m 
set och ' d08an'% en förklaring* som visar att bMe i 
ger och får snns kanna någon gång deraf skörda it 
W. en gång 1 Conseljen motsade prinsen, framhållaadi 
lagen, der en hindrande § visades, sköt prinsen så, 
undan den lilla brochyren (en fransk ofversåttning, si 
ligen låg på Conseljrnmmets bord), att den föll ir 
hand i golfvet. W. tog då hatten och gicls, **a 
sin föredragning slntad.^^ Han återkom ej. Vid 
ning till en middag, svarades ^tt han var spA 
gick ej heller ut Da kom H. K. H. till honom. V 
bland lekande barn och brodersbarn, f^isk och glai 
ISndskelof ni år ej sjuk, som man sagt mlg,^ ntropa^ 
sen; då W. svarade: Det år Statssecreteraren, men ej 
fadren, som år sjak. Prinsen omfamnade iionom me^ 
lig varma, sågande förbindliga ord, som' pressade ti 
den ej lättrördes ögon. Den dyrbara ' dosan lemnadi 
sens infall föddes och flög nt i landet. Så trädde * 
till sina ^^labores^^ hvilka regenten visserligen genon 
eller onödiga utnämningar gjorde till '^honores^\ ^^£ 
i dylika ögonblick sett in i det hjerta Carl Johan 1 
blef vanligtvis derefter djupt fastad vid honom för 
tillade Wirsén, då någon 1 hans närvaro berättat för < 
om scenen 1 b ans förmak. 

Först den 4 Mars 1816 kunde det antecknas 
Journalförande bland Gonseljledamöterna: ^^Ändtlig 
det lyckats att få bort Wirsén. Man sade att han v 
körd af de tre käpparne, Generafadjutantens för i 
som ville styra ensam, Generaladjutantens för flottori 
är utan nämnde skäl personlig ovän, och Öfverståtbi 
som ej älskar de indragningar, hvilka uppkommit vi 
fordna gardesregemente, då W. vid sista statsregleri 
kunde möta gardets pretentioner med understöd. Det 
motstånd (nemllgen från Carl Carlsson Mörners si<l 
väl det minsta. . . . Sedan W. på det artigaste sått 
Kronprinsen och Grefve v. Engcström fått veta sin disgi 
der den hederliga förevändningen af hans oumbärlj( 
att iordningsätta Statscontoret, begärte han ett samn 
med v. Engeström, Rosenblad, Lagerbring, Wetterstei 
ner och Järt? (Gyllenborg var sjuk). Sedan W. fe 
att han, för att ej röja harm, icke ville taga sitt 



WirsbN) Gustaf Fredrik. 271 

IMt hap ej emottoy presidentsplatsen, stan blott förvalt- 

t af verket som chef, nppgrjorde Iiaii målning af -rikets 
; I bånseende till militäriska organisationen och finan- 
I, Jårta inståmäe,"' men använde bistrare färger, erin- 
S'att han frin det ögonblicket W. lemnade sin befatt- 
aisåg sig skild ftån sitt förordnande, b vilket, som en 
^j^lminte sig, lian blott antagit nnder förbebåll att få 
k ^illsaioman med Wirsén ^). Statsråderna voro säifkta i 
liier. Engeström gret. Ställningen är också verkligen 
imersam. Då allmänna sakerna som bast intrassla sig 
Srtroendet till regeringen skyndar i sitt aftagande, så 
nas de personer, som bafva insigter och äro obe- 
IL Fjäskar och lycksökare komma fram och få infly- 

Och hämnder är ^^stora verlden^^ hvar dag på bal, 7 

på 9 dygn, sonpéer ej att beräkna.^^ 
^noe antecknare var och blef blott på embetets vägnar 
t med Wirsén, en man af hög börd, omgifven af 
s vedersakare. 

817 blef W. inkallad till Ledamot i Kongl. Wetenskaps- 
»mien. 

V' — irs ställning hade väsendtllgen förändrats och torde 
irtt hans största lycka, om den nya riktningen aldrig 
^ om han således aldrig återkallats såsom Regeridgs- 
ot, ntan såsoih Baron Wirsén på Djursholm fått deltaga 
'esentationens verksamhet för fäderneslandets intressen, 
lade tillika med Baron C. J. af Nordin inköpt Banergodset 
holm och snart ensam blifvit säteriets egare. Han var 
1 sin förmögenhet, eller rättare genom sitt förstånd och 
isigt i hnshållslärans flera delar, oberoende af Stats- 
its löner. En som kände Wirsén noga, yttrade: ^'W. 
bli rik, det är säkert, men han ville ej bli -det "för 
omens egen skall, än mindre för vällefnad och flärd**); 
han ville bli det, för att knnna vara en oberoende man. 
tändighet var hans högsta åtrå. Dngligbct och för- 
Dhet, som gjorde en man oberoende af kronans kaka, 
31 hvad han sökte och hvad han också vann.^^ Man 
*. förundra sig öfver många uttryck af sjelfständighet 
ienne ^^iqnpkomling^\ När ingen militaire, skrifver en 

å Mönier lemnade Handels- och Finansexpeditionen, reste W. till 
1, för att beveka Järla all återtaga sin fordna befattning, hWlket 
iå vilkorligt, 

let kan härrid anmärkas, att han ej ens ville bebo det vackra 
ätet Djursholm. Dess slott stod tomt Han >oddc om sommaren 
linas, ett med envåningstradhus bebygdt hemman å godset. 



*• 



•*, 



272 WlRSéN, Gustaf Fredrik. 

civil herre 1813, mer in Adlércrentz, dristade tala för Ai< 
swård och då Adlerbrentz fått tiilsagrelse att helsa taoaoi 
ban kvnde få resa lieni till sin nnga fm, efter ban si 
ledsen nt, si dristade W. försvara honom, si godt ske b 
för hans ledsnad öfver 1812 års politik. — Når Gnstaf Ai 
i Tyska tidDing^ar infört en protest i anledning af haoi 
nteslntande från Svenska thronfölJden,'afl5ade sig W. oal 
mannaskapet för f. d. Konnngen, till hvilken han H 
såndt det årliga anslaget af Sverige, och hvilket besvär 
hederligt ersattes. 

. I slntet af 1817 räknades W. såsom den kårna, *l 
hvilken oppositionens lösare massa ntan tvifvel skolle 
sig, beräknande patrioterna deraf mer gagn, an af det Så 
rinska ntskottet vid förra riksdagen. Grefve Jac. Oe It 
die skref från Öfveds kloster d. 1 Jannari 1818 till sia 
Landshöfding^Axel: Ett bref Itån Stockholm framställe! 
såsom en af oppositionens coryphéer, med en luflytelN 
den Fredrik Gyllenborg hade, som nära i 20 års tid si 
hattpartiet ntan att någonsin öppna sin mnn på Riddarl 
Jag kommer ihåg att gamle Grefve Fersen berättat mlf 
voteringarne ofta skedde efter Gyllenborgs kapprock, 
han hade en grå, voterades nej, när han hade en röd, 
rades jaJ*' I Riksrättsfrågan ogillade W. ntan tvekan G 
ströms okloka beteende, ej mycket ursäktande Björnstje 
W. var en stor beondrare af Preussiske Statsministero 
v. Stein, hvilken han besökt under sin första verksam 
Tyskland och af hvilkens anda han syntes ha fått sin ( 
politiska väckelse. Då W. talade om denne mans sjelf 
dighet, hans umgänge med sin tids främste intellige 
hans energiska reformer 1 liberal anda, då fiogo W— as 
en ovanlig eld, hans språk blef upphöjdt, t o. m. sköot, 
man såg för sig en statsman, som syntes vara både bei 
och vuxen att utföra liknande reformer i Sverige, visi 
knnna det, ntan att stöta monarkiens vettiga väooei 
hufvndet. 

Snart fann W. sig väl inom sitt Statscontor, der 
med filt medarbetade på sin ''Rikshurvudbok'\ Men han 
fattade ej blott siffror. Hans tal som Preses i K. \\ 
skaps-Akad., om Bankinrättningar och Statelåu, der 
upplyfter den fana, vid hvilken Järta sedan kämpade 
Agardh och Björnstjerna, Statsskuldssystemets förfäktai 
mer hans tal öfver den gamle vännen ochbefordraren 
Lagerbrlng, då dennes grefliga vapen krossades 1822, v 
beundran hos de oväldiga och föinndran hos ovännerna. 



^innå^^ Guiiaf Fredrik. 273 

bans stil eir gedtgenbet, som i de dagar Var sällspord^ 

råkoade bommi snart tlli t. Höpkens långt fornt ntdoda 

nska scbola. I då gällande akademiska^ talekonst sknlle 

II ingenting beståmdt sagas med de vackra nttryckené 

de mer, ån uttrycken innebnro, angenämt eggande läsa- 

ijälsverksambet, för attnttånka detta fner<h som snillrikt 

Det var allmänna rösten, som väckte de 17, att 

^Men illiterate^^ i Sv. Akademien, då bans. vän Blom 

t sin stoL 

Riksdagen 1823 började med de bekanta Anders Daniels- 
belsningstalen ocb fortgick i oppositionsbildningar, tills 
kunde sägas ega en opposition, åtminstone på Riddarbnseti 
denten i Statscontoret var en af de män, oppositionen 
lude i regeringen, ocb en af de berrar, som vid Kron- 
liseiis biläger flngo ^blåa bandet^. 

Blksdagen slöt; ocb regeringen sknlle nn, på riksdagens 
^aaning, blifva kraftfnll. Wirsén inkallades i Statsrådet 
as Oct 1824. Till en yttrade Carl Joban, att ban inkallat 
» för att bespara Statsråderna besväret att jemt gå till 
Bom för att rådfråga sig. Till en annan yttrades: ''Nå, 
IP liar na satt en ångmacbin in på det gamla segelskeppet.'^ 
ft förutvarande Statsråder berättade ntan afnnd dessa ytt- 
»den. W. blef Grefve d. 11 Maj 1826 (n:o 139), men 
f aldrig introdnction, ocb invaldes i Sv. Akademien (d. 12 
■A s* å.)0- £2n ovanlig torka bragte många landtmän det 
«t nära förtviflan. Wirsf^n begaf sig nt i landet, att böra 
^ad förståndige jordbrnkare ansågo styrelsen kunna till nö- 
tts lindring uträtta. Man anmärkte mångenstädes bans in- 
gtsfulla frågor, ocb träffande svar, då han sjelf tillsports. 
Mans ena mål var Höganäs Stenkolsverk. Der sågs ban 
lera dagar arbeta från morgon till sena aftonen. Han 
ivef med egen band instructioner för tjenstemännen. Prak- 
ika män af medelklassen, vande vid cbefer som blott skrefvo 
aa namn och desse olasliga, förvånades öfver conseljmed* 
■mar af W— ns pregel. Ocb när ban återkommit till 
kdsbordet, såg man författningar utkomma, öfverensstäm- 



*) Fä torde grandligare hafva förberedt sig fÖr inlrädel i' denna Aka- 
imi, ehuru säiierligen tanken på att bli en af de 18 derunder aldrig flög 
mom genom hufvudet. Han lärde sig t. ex. stafva ^vensiia eller svensk-x 
Lftdemiska, genom, att läla sin maka diktera för sig ur denna Akademis 
mdlingar, hvarefter han rättade det skrifna med boken framför sig. Sd 
HTO många timmar nära intill midnatten använda. Man erinras om ho*» 
HH^ som åtta gånger afskref Thucydides, "för att bilda sin stil." 

BI06R. LBX. XXII. 18 



274 WiRSÉNy Gustaf Fredrik. 

mande med många billiga önskningar, som till bonom fn 
ställts. Vi nämna, utom det vanliga vid d}flika förhållaa^ 
förordningar om nedsatt införseltoll på säd ocb förbud 
sädntförsel, , det ännu tacksamt ibågkomna K. M:ts 
till Statscontoret af d. 15 Nov. 1826 om de skatt! 
diges rätt att efter markegång utan beräkning af forsf 
lösa eller in natnra lefverera all statsverket tillfallande si 
mål, vare sig afrads- eller kronotionde eller arrende ocb vai 
afgifter m. m. Af K. Reglementet för Civilstatens pensionsinri 
ning ocb för den med samma inrättning förenade enke- ocb papil 
kassan, som utkom d. 15 Nov. 1826, både W. en stor förtjeos 

Vid 1823 år riksdag bäde Hartmansdorff, t. o. m. 
nom bot af nekad bevillning såsom vite, om reform vägrade 
satt den reform af undervisningsverken i rörelse, bvill 
hau ännu med möda skyddar från återgång. Lik alla refoi 
vänner kräfde II — ff & G:i ^Mniqua, ut »qua adipiscerentar» 
Det obilliga var, att hota nndergräfva den s. k. lärda um 
visningen, så vidt fråga var om latin (grekiskan hade km 
ännu börjat ingå i det lärda akademiska studii-elemebi 
neml. för blifvande lärde. I den stora nppfostringscomitén vi 
man rj insätta någon förfäktare, meH så många kände vedeN 
sakare af latinlteten som ske kunde. Kungen hade till för« 
mån för ''den militära vetenskapen'^ mathematiken, ej lii 
tid förut önskat låta latinska profewSsoratet i Lund stå otil 
satt tills vidare (Latinska adjunctnren ibm hade nyss föi 
iiats med den grekiska). Det förra förhindrades dock geooi 
Skjuldebrand; ehuru denne latinvän ansåg omöjligt, att 
Lindfors eller Lundvall in i Comitéu, "om ej Wirsén vill 
det genomdrifva''; men säkerligen, tillades det, tänker huj 
lika med "oppositionen — och majestätet" 1 detta hänseende.] 
Wirsén erkände likväl snart, att det var fegt att ej låttj 
latinet, om det skulle falla, hafva sin ifrigaste förkämpe 
på stridsbanan. "Lindfors bör kallas, men ej blott hai,^ 
utan, då Lundvall synes vilja undvika dusterna, Järta friftj 
Upsala." Ocb Lindfors kom.. Han sammanträffade meé, 
Wirsén. Med ett backadt och ledbrutet försvarstal för sU 
kära fornhumanism, der framställningen var en mindre lyck- 
lig öfversättning af det förträffliga latinska programmet öfver 
Sjögren, underhöll han Wirsén en hel afton, svarade på ea 
mängd frågor, som han fann högst märkliga, ocb sväfvadf 
mellan fruktan ocb hopp, då frågan b|ef, om han eröfrat i 
Conseljmedlemmen, att vilja förebygga den "tiliämnade Neros- 
braudeu af det gamla Rom." Men en afton derefter kunde 
Skjöldebraud omtala, att VV. hållit ett försvarstal för den ^ 



'WiRSÉN, Gust(tf Fredrik. 275 

a bnmanismen, deri SkJ. ig^enkände Lindfors saiser, 
fier dessa nu flöto» som en smält malm, klart g^dom- 
ocli sjelfståndigt soffrade, — ett mässterstycke af 
stal för sammanbindDing^en af den nyare tidsbildningen 
'len antika, ocb när han slöt: ^blott genier, sådane som 
ttt, IiTilka sällan gifvas åt ett tidelivarf, kunna undvara 
inympning i forntidens cultnr, for att fullt fatta, åt- 
me för att kunna öka sin egen tids; men Jag erkän- 
itt jag dagligen lider af medvetandet om denna brist'%' 
>Garl Jolian in i samma ton, med bvllken W. slutat; 
latfnets reträtt blef den gängen väl betäckt, mången- 
ansedd som en seger för verklig kunskap i latin, 
den illusoriska visligen till en ej ringa del upp- 
les. 

När G. Wirsén nu stod på höjdpunkten af sitt anseende, 
af konung och nation: när folk af alla samhällsklasser 
alla passande tider på dagen trängdes i hans förmak, 
fordom i Er. Lindskölds: när de som förut velat hålla 
tillbaka från de förtjenta befordringarne, nu ropade 
bans namn vid alla rimliga tillfällen, der en arbetande 
löt behöfdes, särdeles då de sjelfva dervid önskade blifva 
iiedamöter: när de förnämste vetenskapliga och vittra' 
Iftinden funno sig hedrade af hans namn: när afunden som 
gjorde sina ursäkter,/ der den förut yttrat sitt ^missför- 
id* sitt ^misskännande^'; — då sammanträdde i Septem- 
^ 1827 tjugofyra revisorer, tillsatte af 1823 års opposition, 
lika slutligen fått till ordförande den ^äkta revolutions- 
karen'* — vi minnas Carl XIII:s uttryck om Georg Adler- 
Hrre. Han återsågs 1 Stockholm, efter eq lång frånva- 
''Bied blickar som erinrade om allmänhetens nyfikenhet, 
fyllan 1809 "tog in Westmanska huset." Ty sinnena voro 
id spänning, hvilkens like man sedan den nämnde tiden ej 
bmnmit, om ock den nu blott på ytan, men visst ej på 
pet, kunde jemnföras med den nationalharm, hvilkens 
k Adlersparre blef efter Finlands förlust på stridsfältet, 
t yar den beryktade skeppshandeln, likväl enligt C. H. 
iCkarsvärds uttryck i Revisionen d. 1 Oct. 1827, ej så 
Ncket skeppshandeln, såsom statsförvaltningsåtgärd, utan 
Ifva sättet, hvarpå den verkställts ("behandlingen"), bvil- 
B. upprört nationalkänslan. Utom de I frågan personligt 
«r egennyttigt intresserade fanns sannolikt i hela landet 
någon medborgare med vaket nationalmedvetande, som för sa- 
ns egen skull ogillade, att Revisorerna, hvilka egde inom sig 
då främst utmärkta intelligenserna, här visade hvad en rätt- 



278 WiRSéN, Gustaf Prsdrik. 

skaffeas opposttloa förmår. Men det år af bisiortsk od 
sterlaadsk Tigt att utreda, hvLVu detta ^ber.g^ af obeni 
af mod, af Catonsk barm, af flammande talekonst koale 
en ^råtta^, en verklig skeppsråtta, som dessntom \m 
ett Expedltioi^sntskotts binder, sprang till skogs, så att 
ligen ingenting bief öfrigt af bela den '^seknlarfrågan''. 

Revisorerna kråfde bandlingarne i skeppsbandein; m 
gåfvos dem, åfven 'Me bemliga'\ ''Det ir Ja blott oeb 
ett economicon. Hvad bar Ryssen med ett vårt eeoDSi 
att skaffa?" blef en riksdagsnotabilitets af hondeståndel 
döme i frågan, bvilken då inträffat i Stockbolm. Man 
R. F. 77 §. öcb läste den om igen, men fann allenasi 
Konungen ej kuode ntan Ständers samtycke såUa en sti 
eller den minsta bland kronans lägenheter, men der si 
ett ord om kronans lösegendom. Man ville se 1 sjelfti 
* glnalgrnndlagen, men Wetterstedt sades ej kunna bland 
peren återfinna denna nrknnd. "Förmodan" att lägenkt 
kände deri varit 2:ne gånger upprepade, ntan att Jarl 
minstone af enpbonistiska skål på sednare stället si 
"egendom", knnde således ej styrkas. 

Liksom K. "Anonndns", när han ej kunnat eröfra I 
kastade sig i barmen öfver en stad i Sklavernas lan 
kastade sig na 1827 års Revision, när skeppsbandelsf 
ej gaf det påräknade bytet af segerära, öfver — qnU 
deret? — Wirsén. Derför vidröres denna fk'åga här; 
sjelfva skeppsbandein såväl som dess "bebandling", både 
såsom både Revisionen 1827 ocb allmänbeten torde k 
mindre del, än alla. som deri knnde bafva en del. 
misstänkte ens, att W. till förmån för den kände bn 
mannen i frågan, bvilken 1815 ville Jaga W. ur Cons 
ocb som allt sedan varit W— s förklarade motståndare, s 
nitälskat för den oskickligt utförda skeppsbandelsspeculati 
Men liksom man vid en riksdag kastade sig öfver Jos 
rådet Sylvander, derför att ban öfversett några papper 
rättegång, så skulle W. nu krossas, bvilken ansågs 1 
öfversett papperen i skeppsbandelsfrågan tnnan de inlenu 
till Revisionen, dervid ban blott både siffror att redigt o 
ty med siffervärde kunde Jn förödmjnkelsen inför Europa 
landsskuggan, conseqnenserna m. m. ej betecknas. Ocb Im 
är, att W. ej var persona gråta bos Revisionens ordförai 

*) Det vi.cade sig t. o. m. efier W:s död, dä de bekanta "Handlim 
utgäfvos. I dessa handlingar ingå t. ex. nSgra bref frän en undero 
tjensteman P. N. Wirsén till den högmögne A — e^ i dei^ då allmänt 
liga supplioationsandan och stilen. Att sedermera Statsrådet Wirsén sk 
F. snarlilLt P. N. förkkrar knappt att ulgifvarcn var obekant med förna 



WlASésr, Gustaf Fredrik. 277 . 

ilen 20 <}ct 1827 bröt åskan lös inom Revisionen oob 
.|^ck Itegligt Allehanda nt i landet med de betänkH- 
phraser, yttrade af H. £. Ordf., då Revisionen beslutat 
ffdra från Statscontoret ett s. K. kassaförslag samt 
Inventering af K. Räntekammarens contanta bebåli- 
r, ocb dessa piirasviggar smiddes ocb utslungades, innan 
»Btoret kunnat svara ^ej eller ja till frågorna. Det 
aibnånt bekant, att Statsrådet Wirsén, åfven sedan han 
le Presidentstolen Inom Statscontoret, hade stort infly- 
1 verkets styrelse, liksom förrän ban emottog Presi- 
ipet. Det fanns således i&gen^ som ansåg någon an- 
åsyflM. Sedan lycksaligheten framhållits deraf, att ve- 
Irande embetsverk kunde, genom revi^ernas nya upp- 
Ig af sin befogenhet, bevisa Inför den constitutionella 
[ningen en obeHåckad redlighet, förmåga och ordnings- 
iiilades: 
"^remot då oskickligheten, oredligheten, försnillnings- 
rel !hVar för sig eller ock i förening, fått Statens finans- 
raltnlag l sina embetsmannahander, visa sig följderna deraf 
eller sednare, men alltid under fortskridande till målet, 
^ling, oberäkneliga och inuti hvarandra omlindade ut- 
Ingar, under ett täckelse af hemlighet, ämnadt att un- 
Ila allt från granskningens öga, bvilket, om det Dck 
Ar trånga en och annan blick genom detta händigt ut- 
00da tåekelse, ej utan svårighet, tidsutdrågt och den hög- 
t, ofta maktlösa ansträngning, förmår nalkas den med flit 
I bändlghet ordnade oordningen och hufvudändamålet: för- 
UUilngen eller det egennyttiga temporära begagnandet af 
ttns medel. Då uppreses en finansbyggnad, inom hvilken 
W^e vrå är ett otillgängligt gömställe äfven för den, som 
Bar inträda i dess befläckade helgedom.^' Med 12 ja mot 
ttej gillades ordförandens proposition, att infordra kassa- 
ilag och inventera räntekammaren. Så, upprepas det, 
ille tlllfälie lemnas att inför allmänheten, inför Rikets 
åder framvisa glansen af den obefläckade redlighetens, 
ckligbetens och den orubbade ordningens förtjenster. Derpå 
)åe ett svar af Statscontoret, som i Stockholm vållade 
eket ^^olympiskt skratf\ Sjelfve Argus log *). Hela bull- 
liade 'föranledts af ett slags sqvaller, förmodligen af en 
1. vaktmästare i Statscontoret, att ej de penningar funuos 



I Den som då kallades Argus, såsom Spiritus rector i Tidn. Argus^ 
litade för Föri, vid ett möte pä Norrbro samma dag decoDfUuren in- 
tal, om densantma med mycken förlustelse! 






278 WiRSÉN, Gustaf Fredrik. 

1 RäntekaiDmaren,' som f räkenskaperna angåfvos; m( 
%ar förlåtligare ätt ej en dylik tjenare, ån att ej de 
skinande revisorerna kände bvad de na flngo veta, 
enligt gällande föreskrifter, blifver all under Statscoi 
disposition stående pennlngenppbörd, som af K. Råi 
maren redovisas, 1 Rikets Ständers Banlc öch Riksgik 
på räkning insatt och derifrån till förefallande behof ni 
ncrad/^ Ständernas revisorer hänvistes således till dessa 
dernas egna verk, der revisorerna väl ej knnde b 
frnkta att möta motstånd. Statscontoret erkände 
ligen, att det ej både några penningar i förvar. Deo 
visningen gafs dock, att den infordrade uppgiften ?( 
åtgärd utan allt sammanbang med den revisionen tUll 
mande granskningen, så att Statscontoret ej kunde 
§. R. Ordn. ocb K. Br. till Rikets Ständer d. 4 Dec. 
uppfylla bvad revisorerna äskade; men om revisorerfla 
skadc besöka Statscontoret, för att inbemta upplys 
t ex. bvad någon viss dag år 1827 funnits i Räotel 
ren, skulle sådane välvilligt meddelas ocb protocoller 
vara dem tillgängliga. Sedan Dagl. Alleb. d. 26 Oct. 
meddelat detta svar, finner man 1 utdragen af Revi 
protocollen en mycket nedstämd ton bos Ordföranden. DJ 
Oct. läser man, huru sjelfva H. E. Ordf. ansåg Revlslfl 
blott ega undersöka, utreda, anmäla ocb så förbereda 
vägJedning för dem som 1 dessa ämnen både en domsrått 
R. Ständer. Häremot reste sig snart Anckarswärd, ''fl 
hemsk bestörtniug.^^ Om spänningen mellan dessa Het 
Agamemnon och Achilles blefvo nu Stockholms salonger fl 
af sägner. Sedan blef charaktereu af den s. k. Åbo Akadei 
fond 0. d. stridens föremål, ej Statscontorets tomma kås 
kistor. Och när Frih. Anckarswärd framhöll den gamla 
betstidsläran, att hvarje embetsman borde liksom den w 
Ständernas domsrätt stående contrasiguerande conseljmedlei 
men, d. v. Statssecreteraren, pröfva, om Regeringens befallnii 
borde lydas eller som lagstrldig läggas på eller under t. e: 
läDsmausbordet, då upplyste H. E. Ordföranden de politiske Ab* 
darierua, att den uppkastade läran vore all samhällsordnings op 
lösning, som snart skulle återföra despotism*). Adlersparreba 
blifvit god rojalist, Wirséns ära vann af försöket att fläcka hem 
de som hviskat att Statens penningar användes mot ränta till s 
kra personer, i stället för att hvila gagnlösa i kassorna, hade bl 
vit slagne med blygsel, såsom förut med blindhet (ty hvilkea ib 

*) Man länke sdg bloll — Sländer, som påtruga en "Minislére^', och 
Hof, som får (ämbetsmän att neka verkställighetsätgärder!? 



WitL^iN, Gustaf Fredrik, 279 

la förståndsögon knnde ej inse orimligbeten af en slFk låne- 
jlse en gro^?); men — Wirséns helsa var och blef bruten. 
åog å. 9 Dec. 1827. Kronprinsen både ej långt förut 
bedröfvad vid baus säng, och följde nu den döde till 
'en. Konungens sorg erinrade om Lodbrokssoneo Sigurd 
lögas, då Elias seger berättades *). Sjelfva opponenterna 
ide lofsjunga och yttra sin fruktan för framtiden. 
Det måste erkännas, att grundlagen ger revisorerna en 
latt charakter än den glfvit riksdagarne, att således 1827 
revision, som tog pbysiononi af en urtima riksdag, i 
Het för* att blifva rapportör tör en kommande riksdag, 
Itöfver sitt mål och verkade i hög grad den vid 1828—30 
»ns riksdag uppenbarade reactionen, just derigeuora åstad- 
immande, att den grundiagliga räfsten för skeppsbandeln 
Ide blifva hvad den blef; — all hetlefrad opposition till 
^ varning. Men med den anmärkningen kan ej historien 
jElblnta sin räfst. Anfallet mot Wirsén, mot honom, som er- 
lÉndes vara den verksammaste conseljledamoten, som just 
Tur inkallad i följd af förra riksmötets rop på en kraftig 
Ktjrelse, är ytterst lärorik för den, som ej blott Till studera 
"Representativa staters Ijnspartier, utan ock dessas skugg- 
massor. Väl hafva äreminnenas författare lika litet antydt 
Icnna ställning, som de förhållanden, hvilka fördröjde Wirséns 
•inträde till presidentskapet i Statscontoret. Men Wetterstedts. 
'^ord^'' vid Wirséns likkista, vittna inför efterverlden, att en 
Urskild ''anledning^' må hafva ''förekommit'^ till det ovan- 
liga steget, att 1 ett sorghus utdela prosa, som berör verk- 
liga förhållanden, i stället, för verser, som skildra idealiserade. 
Det heter: ''Rik af ditt samvetes vittnesbörd, af den of 
terlägscnhet, som snillet gifver och som stundom och kan- 
ske oftast är dess enda verkliga belöning, innan det åter- 
gått till sitt gudomliga ursprnog, försmådde du det klander 
da vid flera tillfällen väckte, då du på din väg stötte på 
någon fördom, som förebrådde dig sin störda hvila . . . Varm, 

*) Jac, De la Gardie skref d. 9 Dec. 1827 i sin Journal: Gick lill Wir- 
sén och fann honom döende. Var sedan uppe pä hofvet. Konungen var 
djapt rQrd af Wirséns tillstånd och yttrade det med hela liflighetcn ocli 
▼armen af sin charakter. Kl. 1/2 8 iick H. M:t en billet fi^n Grefvc 
"Wetlersledt om Wirséns död. Han blcf dcraf så djupt rörd, alt han 
knappast hörde eller vidare lemnade uppmärksamhet åt Släthällarcn Ba- 
ron Klingspor, som inkom med rapport att elden varit lös pS slotts- 
vinden och huru en skorsten varit sprucken, en bjelke tagit eld och ko- 
lats m. m., samt slutligen — att elden var släckt. Den som kttnnor hvad 
under ett själsled igt ögonl)lick en dylik rapport skolat verka pä Carl Jo- 
han, ser här mer än alla loflal kunna utveckla, huru dyrbar W. varit 
för sin konung. 



280 VfiuSÉfi, Gustaf Fredrik. 

» 

sam din kåiisla var, kunde den ej alltid vara likfi^ f6\ 
talet. Det uttog mera sin rått emot stridens siat, i 
pbysiska krafterna försvagats; men ännu änder dei 
striden blossade ljuset af den segrande själen fram 
skingrade afnndens dimmor. För dem, som nåraare« 
verkat och rådslagit, som under vådliga skiften pröfvi 
rådighet och ditt mod, ocb som under alla genomskådit 
väsende ocb opphemtat frukterna af dina ädla benödt 
för dem, som ånnu åro bestämda att kampa med tideas 
mar ocb förföljelser, återstår ej en bögre gård att di 
ditt minoe, ån att, ånnu ur grafvens natt, lyssna till dii 
och i den alltid igeokånna en maning till rättvisa och ij% 
åra ocb kraft, till kårlek för konung ocb fädernesland.^ 
denna grafskrift utdelades vid begrafningen, gick Wetten 
synbart ^^beångstad^\ igenom rummen ocb såg tiil att utdela 
blef allmån. Förrän han ånnu kom in 1 phraseologiens 
rintb, der han väckte anmårkare att spörja hvarandra, om 
ringen ville ^^ådfråga den döde genom någon spåqvi 
Endor,^^ lägger den berömde vältalaren mellan radera 
,text, som då lättare decbiirrerades än nu. Efter nära ! 
torde en vägledning för efterverldens omdöme om anle 
garne få meddelas af någon, som såg skeppsbandelsfti 
innersida på nära båll, ocb detta tillika från ett annat 
ån det i 3:dje B. p. 225 f. iakttagna. 

Jag vill till ^'Historiens protocolP' diktera vittnesml 
det jag sjelf i nämnde ärende såg ocb hörde, så vid 
bör till Wirsénernas biograpbier, ty skäligt sammanfön 
på ett ställe. 

En Söndag i Sept. 1825, då Jag predikat på U 
dabl, hörde jag, der jag i ett lustbus strax efter mid 
samtalade med Hr Commendanten Grefve Wrangel och 
syster Grefvinnao d^Albedyhll, en högljudd conversation 
lan lustslottets trädgårdsmästare ocb hans hyresgäst Be 
b varvid denne i vredesmod uttalat några hotfulla ord, i 
delse af den brytning mellan Ryssland ocb Sverige, 
kunde beräknas, när nu skeppsbandelns återgång ellei 
var lemuadt i Sveriges val, ocb B. af svenskarnes bi 
förmodade att krig valdes. '^H. E. Suchtelen ocb jag s 
bette det, i denna dag till Norge.**^ Jag hade hört m 
Jag önskat ocb begaf mig snart hem, då jag fick ( 
dammet af RysUe Ministerns vagn från Beylon (f. d. 
lons boning vid Ulricksdahl) till Sucbteicns bostad på 
niuggatan. (De reste den 15 Sept. till Norge.) Hemko 
tl!l Skeppsholmen, såg jag den vänlige Amiral Wirsén 



WiBSEN, Gustaf Fredrik. 28J 

la i mitt rum, då Jag med möda dolde min själsoro. 
otiliga frfig^a, bvad som fattades, kände ej längre nnd- 
de besvaras. Jag upprepade bvad jag bort. W. blef 
Tå «cb ntropade först: ^^om ej . . . blir bängd i storma* 
på Tapperbeten ocb W— dt ... på Cbapman, så . . .^^ 
lognade sig snart, ocb, som Jag tror, i medvetande af 
vBOtsedda soara bortgång ocb min d. v. vana att föra en 
gblllen jonrnal för framtida författarebebandling, be- 
de både om sina ocb brödrens förbållanden till frågan. 
j: En söndag, när sammanringning redan begynt ocb W. 
N färdig att gå i kyrkan, både en yngre Amiral . . 
mmit ocb börjat anföra, bnrn ban en afton fornt samtalat 
Ii K. Jlf:t om nyttan af att sälja gamla skepp till köp- 
■, bellre än att påkosta dem reparation, ocb att för köpe- 
iiliBgen skaffa nya, bvilkas byggande gåfve svenskt folk 
i^ete ocb arbetsförtjenst. Allt det der, svarade W., är nog 
ctigt, men nn vill Jag gå 1 Gnds bns. Följande morgon 
■I samme berre, Jnst när W. sknllo uppgå i förvaltningen, 
h yttrade: Jag fägnade i går Knngen med underrättelsen 
^ 4a var af samma mening, som Jag yttrade i skeppsfrå- 
H, ocb förvissade bonom, att då I dag ärendet förekommer 
Meit I förvaltningen, du der yttrar detsamma. W. såg nu 
t något annat än en princip var 1 (råga, ocb tog vägen 
»t sin bror, Statsrådet. Denne upplyste att bandelsbusel 
Idscbmidt I London ville genom Micbaelsson & Senedicki; 
tpa några örlogsskepp, för att med vinst säljas till de re- 
Iterande spanska lydländerna i S. Amerika — förslag, 
arpå dock minst torde reflecterats af sympatbi med upp- 
riska republiker. Den af Gbefén i SJöärendernas förvalt- 
if rådfrågade, yttrade, att ban i Statsrådet skulle visa 
a betänkligbeterna ur politisk synpunkt, så att af försla- 
I nog intet resultat skulle uppstå, men att Cbefen i SJö- 
»Ddernas förvaltning svårligen kunde undgå att yttra sig 
i frågan ur statsekonomisk synpunkt, den enda sidan af sa- 
tt som tillbörde Förvaltningen att bedömma. ^'Så fick man 
It bittlHs Gudskelof obefläckade namn in i den — affären,^^ 
markte Amiralen. Brödren både sedan berättat bonom, att 
B i Statsrådet med all kraft afstyrkte det bögst betänk- 
a förslaget; det sades bonom då, att det var, ur den af 
Dom frambållua synpunkten, en kabinettsangelägenbet, bvll- 
DS bedömande låg utom bans befogenbet Men, genmälte 
G. W., om vidlyrtigbeter uppstå af kabinettsfrågan, så 
r nog Statsrådsmedlemmen dermed besvär. Högtidligt lof- 



282 WiRSÉN, Gustaf Fredrik. 

vades honom då, att ban derför knnde vara tryg^gO* ^ 
Iiandelo skedde emellertid. Den 1 Måj 1825 var redåi 
om afseglande skepp föremål för brefvexlingr mellan Gai 
och Stockbolmi Man skyndade dock ej i Garlskrou 

23 Jnni hade Försiktigheten likväl hunnit slopas ocl 
den Store hade uppkallats med dess namn. Kommo i 
lorna i mossen.^^ D. 11 Ang. anlände ordres till Gai 
att inbibera de svenske officerarnes resa, hvilka sol 
åtfölja de sjöexpeditioner, som Michaelsson & Benédi( 
hade. ^ D. 30 Ang* reste Konungen till Norge der b: 
ovanligt länge. Mån flck nn höra hnrn den 'HacI 
Alexander blifvit Spaniens hämnare, det man knnde 
miqdre väntadt var, att den svenska nationen np] 
sitt innersta af frågans behandling, otan att de 
förmodade sympatbier för republikanska revolntioni 
^^barbaren^^ Ferdinand kunde förnimmas. Amiralens 
gade krafter brötos ju mer denna — vi upprepa dei 
fläck i Carl Johans regering observerades. Då den 
Snchtelen återkom från Norge, utan att bättre xyl 
nummos, och Hamburger Gorrespondenten, Liste der 6ö 
samt Allgem. Zeitung ordade om notvexlingar rörandi 
handeln, i allt obehagligare stil, insågs lätt, hvilkei 
frågan skulle taga. Amiral W— ns 'svenska fink 
led djupt. D. 17 Oct. hade han en slagattaque. Fö 
d. 20 Qct. dukade ban under. Mitt yttrande att sk 
delsfrågan påskyndat detta dödsfall, motsades ej af 
jande brödren, ej ens af en högre person inom Am 
som på samma gång var närvarande. Den sednare 

24 Oct. återkommit från en ilresa till Garlskrona. 
strax efter, sedan han ej blifvit emottagen hos G. 
begifva sig till Westerås, der Kungen skulle hafva 
nattläger på återresan från Norge. Kanske må näi 
denna hans resplan föranledde ett förslag om en än i 
rikare persons ilresa, som kom förut till nattlägri 
till Konungen^ upplyste om sinnesstämningen i IS 
och nämnde (fet offer, som minst kräfdes, om verkl 
skulle undgås. Den sednast ankomne fick ej föret 
när Konungen upplöst t. f. Regeringen d. 25 Oct. II 
åt denne en vink att drciga sig undan, ehuru afsk 
det länge dröjde. Den 26' Oct. om aftonen var "c 
hos R. M:t. K. Garl Johan hade då hållit ett skal 



*) Detta Wirséns yttrande i Statsrådet anfördes alldeles lika 
brand, efter G. Wirséns död och Skj— ds afskedstagande. 



Wirben, Gustaf Fredrik. 283 

Älexaoders sått att löoa erkända Ijenster, men slatet blef 

t liandeln skulle återgå. Den provision^ soip tillerkänts 

^euska ombndet, kom 'dock ej ,'Mt återgå; den räknades, vi 

Isoa ej med bvilken tillförlitligliet, till 90,000 R:dr. Den 

i väl bafva erlaggts af köparen, enär dennes ombud kräfde 

%tiit 5 proc. i commissionsprovision af svenska kronan såsom 

Ijare, b varvid köparen ju tillät att man ^''satte sig neder 

oeft skrer 180,000 R:dr Hamb. B:co för 171,000 ocb 20,000 

#«od St. för 19,000. Denna utredning i 3 B. p. 227 behöfver 

^jiroras klarare, om man skall tro att allt klander af Ständer 

'^^eh publicister i anledning af skeppshandeln varit obefogadt, 

'Synnerligen om man önskar att framställningen skall för 

^n framtidens liäfdatecknare få tillräcklig \\gU 

Förrän revisorerna 1827 hunnit samlas, ' skulle skepps- 
liandelsfrågan naturligtvis skaffas 1 bästa skick. Wetterstedt 
glömde då löftet i conseljen. G. Wirsén, redan kränk, nöd- 
gades biträda vid* ordnandet och redandet, der vid hans arbets- 
kraft beräknades lika med den han ådagalaggt 14 år förut. 
Nätterna måste deriill användas. Så undergräfdes hans helso- 
kraft och lynnet led djupt. Saken var honom främmande, 
%A ej vedervärdig. Den undersåtliga vördnaden för konun- 
gen och vänskapen för Wetterstedt, öfvervägde oviljan till 
det svenska ombudet i affären. ^ Pl nattvaket följde reviso- 
rernas och tidningarnes anfall. 

Wl hafva ej dolt vår öfvertygelse att G. W. blef ett lika 
oskyldigt offer för samma sak, som syntes ha påskyndat brö- 
drens död. ^ 

Wetterstedt lugnade väl sitt samvete att hafva öfver- 

talat G. W. att påtaga sig det svåra redactionsbesväret, med 

de vackra ''orden" vid begrafningen; särdeles som Wirsén 

obevekligt nekat att cmottaga den erbjudna excellenstitlen. 

Lijvln, W:s frände, fiende till flärd och förtrolig vän, tillstyrkte 

denna villfarighet förgäfves. — Wirséns biträde sträckte sig 

Ukvär endast till det formella. I hans hand lemnades endast 

det som skulle delgifvas redofordrare; men det mottogs som 

ett chåos, och återlemnades fullkomligt presentabelt. Detta 

blef hans sista kraftansträngning. Snart måste man klaga, 

att Gonseljskeppets ångmachin var stoppad. "Jag har", sade 

G. W. engång, "slitits upp af idel negatif verksamhet. Att 

förhindra oredor af andras obetänksamheter, att förekomma 

olyckor som hota genom andras oförstånd, att neitralisera 

andras kraft, då den vill bryta In på en väg, der undergång 

kunde möta — slikt arbete ger hvarken glädje eller ära. 

Skall man uträtta någ6t gagneligt i stort för ett land, bör 



281 WiBSév, 6M$iaf Fredrik. 

ej nesta ilden ocb kraften få dylikt sitt finätas. AmI»^^ 
Oxeaatjerna *) ock bana samtida rådsberrar käade få bliée^'^^ 
on anglAren art, ocb de köade verka poslUfl till laiidetil 
Dad, nto Jemnförligr aosträngnlo;/^ Oetta anteckaade» 
t Sept. 1825, då W. deltagit i ea familjatfård till ett 
därifrån ban ögonblicket förnl både utvisat det ^flaki 
der G. Adiersparre så gerna vistades, då ban arbetale 
sin '^Läsning 1 Blandade Ämnen^. Tänkte* W. derrlé 
sklldt på den ''negativa verksambet'', 30m nirmast vi 
JiOBOB, om den ej redan börjat, 1 ocb för skeppsbandelat 

Den ifrågavarande Revisionens väderskiften kaaat 
•SS förntan 1 framtiden ntredas. Det må, allenast naaiBaa,; 
medvetandet om W— ns oskald framkallade från ea kaai 
stor appolTMng, för att verka den omkastning som skedde, 
strid nppstod, bvilken en af revisorerna, Kawnarberre I \ 
Setb, beböfde all sin talang, för att qvafta i sin böljan, brti 
efter revisionens npplösnii^, var G. W. ej mer bland de M> 
vandes antal. 

Man kan knappt föreställa sig bWlka arbetsbörder na 
lade på W— ns skuldror. Det blefve tnrttande att np|n|i 
alla de s. k. Gomitéer, i livilka ban var — arfr^oiuU Uk^ W 
möten, ofta med större binder ån bjelp af bisittarne. Vli 
nämna blott för 1809. Han blef då ledamot i Gomitéa tfli Ii 
graoskoing af arméens provianteringsstater; förordnades att |t 
utarbeta förslag till en författning om indelta infanteriets 
beklädnlngssait; ledamot i en Gomité för vårfvade regemei- 
.ternas passevolansärenders reglering ocb ledamot i en Gomité 
till ntrednlDg af krigsförvaltoingsärenden. Så fortfor mai 
laoge. 1811 — 12 blef han t. ex. ombud 1 Riksgåldscontoret, 
fbllmäktig i Tnllarrende-Societeten, ledamot i den för låkaie- 
vården förordnade Gomitén, ordförande i Magazlnsdirectlonei 
ocb ledamot i Gomitén för Golonialärendena. 

Då vi sökt förklara vännen Wetterstedts olTentliga or- 
dande vid begrafningen, om det '^kiander^\ W. väckt mot 
sig) det ''förtar', för bvilket ban blef mot slutet af sin bana 
allt ömtåligare, de "förföljelser", bvllka ännu fortgingo not 
talaren, o. m. s., erkänna vi dock, att ej all grund dertill mi 
sökas i deras afund, som böUos tillbaka, om de än önskade 
att återvända eller för första gången tränga till rodret, lik- 
som ej 1 deras harm, som sett den "öfverlägsna" förmågan, 
den ojemförliga arbetskraften skynda fram om medelmåttan 

*) W. föranleddes af samtalet; alt nUmna denne hufvudman i en cod- 
selj, hvilkcns orubbliga själslugn, inhemtadt under Bibelläsning, enligt 
hvad han sjelf yttrade till Whitelooke, framhölls till föresyn. 



WlftSiftBr, Gustaf FYedrih. 285 

»eli littjan. Säkert lig ej all skildes bos mot8tåndaTii& 
Maa överklagade, i en tid af bamaoltet, den stråfra ytao, 
WlrséB meråodels framböll, som kallades bögfärd ocb för- 
klarades stöta många undan, som annars velat vänligt släta 
sig intill bOBom. Denna stråfbet förnekas icke, den knnde 
atandon förtjeaa ånnn oblidare benämningar, men en förkla- 
Tlag må behjertas. Då ''Skåningar ne'' i Maj 1826, skulle 
tacKa Konungen derför att förste arfprlnsen blef kallad Her- 
tig af Skåne, bugade sig inga djupare än de 2:ne mäktigaste 
liland de tackande, Statsråderna Rosenblad ocb Wirsén; inga 
iBindre djupt än de yngste ocb säkerligen obetydligaste. En 
Maoi de sednare anmärkte detta om R. bos Statsrådet W., 
aani yttrade, att en person med inflytande beböfver för sin 
sjblflständigbet vid ärendernas bandläggning främst att iakt- 
taga all underdånigbet, blickande uppåt, ocb den s. k. sträf- 
fteten mot jemnlikar (nedanom kan all böfligbet användas), 
annars skola påtryckningar Jemt försökas ocb onödigt upp- 
taga tid, då de sknlle afböjas. Embetsmän som käooa sig 
beböfliga, för ärendernas rätta bebandling, vinna, liksom 
arenderna, på den underdånigbet, som förekommer den för- 
troligbet, då ofta meddelanden kunna göras, bvilka äro både 
äfventyrliga att gå in på ocb neka. Att blifva s. k. favorit, 
är b vad en dylik klok man främst undviker; derigenom und- 
¥lkes ock att stå ocb falla med partier. 

Skälet godkändes. Sjelf arbetssam ända till det otroliga, 
var W. batare af allt förnämt dagdrifveri; nästan lika ogio 
not l]äsket, som ^'gjorde ingenting, men badfe ej ro.^' Sjelf sed- 
lig, var ban sträng i fordran af sedligbet bos andra. Inför 
dem, som ansågo sin börd betyda mer än embetsmannens 
mödor under decennier, bar ban sitt bufvud kanske lika 
bögt, som Rongl. Rådet Baron Fab. Wrede i sin tid bar sitt 
bland unga Grefvar. Men denna stelbet pålade ban sig icke 
inför dem, som ej beböfde bållas på afstaod, ej beller mot 
slägt^ som' stadnat långt nedanom bonom på ärans trappa. 
Till en beslägtad borgare skref ban d. 12 No v. 1826, då en 
borgarens son var mycket sjuk: ''Att pröfning förestår oss 
alla, åei veta vi, ocb vår andel bör ej blifva ringa, då vi 
bafva batt så mycken framgång ocb bvad verlden kallar 
lycka. Men jag väntar den och beder Gud om styrka att 
den bära. Den enda tröst jag kan lemna er är, att J baf- 
ven många som gråta med eder; alla mina barn äro djupt 
rörda, ocb äfven andra utom slägten, ja mina tjenarc voro 
alla nedslagna öfver den goda H— s fara. Aning ocb fruk- 
tan samt begrepp om sjukdomens svåra art bafva borttagit 



286 WiRSÉN, Gustaf Fredrik. 

all ro från mig; ske Gods vilja i Jesn namnr — VttI 
dessa rader om ett i lyckaos solskimmer Törtorkadt lijer 
W. var verkligen af natnreQ alltför rikt ntrnstad, 
kanna nöjas med philo^ophi för djuren, såsom någon t 
fande benämnde den då gängse otron. W. både religiösa 
bof, t. 0. m. bögre, ån dem fränden Wallin med all sin 1 
konst kände tilirredsställA. Kyrkostyrelsens brister vor 
Statsrådet W. klarare insedda, än kyrkostyrelsen anade, 
gaf Erkebiskopen en gång en vink, som visade en ej r 
sjelfständlgbet med bänseeude till den bierarcbiska myi 
betep, ocb soin verkade elektriskt. I Danderyd vai 
Kyrkoberde L., som nästan söndagligen visade sig drack 
embetsntöfaing, ocb hans bos var i djapaste sedliga föi 
W. nämnde derom til| C. von Rosensteln. Han lofvade 
Men då ban från Häradsprosten fick ett andskyllande 
döme om Herr [<., lät ban dervid bero. När ingen ve 
efter flera månader syntes af löftet, anmodade W. den 
beryktade Pehr Nyman att den 26 Söndagen efter Tref. 
dika I Danderyd. Det blef en ^Momedagspredikan^^ med 
sked. Då ryktet derom bann Erkebiskopen, kom vice pi 
strax till den försnpne Kyrkoherden. Om ställningen i 
deryds d. v. pastorsbas, se Fauts & Låstboms Herdamini 
246; "der lemnades fria tyglar åt all oefterrättelighet." 
märke Domkapitelsstyrelseruas charakter, när ej ens ett S 
råd kan mot dylikt skaffa bot, utan hjelp af — en läi 
prest! Hnrn länge får väl deremot en prest nitälska 
ondt, hvilket anses kanna påräkna sympathler hos 1 
capitlen, när de besvärade anklaga, förrän Domca] 
tager nti saken mot nitälskaren? I detta hänseende vai 
en bestämd vedersakare af den svenska kyrkostyrelsen, 
.verklagande ej blott C. von Rosensteins lättsinniga säti 
sköta sitt allvarsamma embete, med en hos W. ov 
öppenhjertlghet. 

Under sista sjakdomen hörde W. ingenting hellr 
ett kärnfriskt vittnesbörd om Jesns Christns, om Guds I 
som bar verldens synder. Då. en frände, som kunde I 
bära det vittnesbördet, kom och satte sig Jemte honou 
lifvades de matta själskrafterna på ett synbart sätt. 
'"statsnyttiga" i Chri^tendomen var visserligen ej mäktig 
verka bvad som här verkades hos en, som ej längre tv 
■ om sin snara bortgång. 

Franzén yttrade vid begrafningen den 17 D< 
Kronprinsens öfvervaro: "Wirséns anda hade genon 
bögre nåd, än den som utdelar verldsliga företräden, i 



WiHSÉN, Gustaf Fredrik. 



287 



föU det rike, der Ingen annnan ära galler, än den som 
s åt Gnd, Ingen annan lycka beböfves, än den att bo- 
tjena . . . ." Såsom Wirséns sistä ord tiil den efter- 
ide makan alnrörde blktfadren: ^^Vid den gndomliga nå- 
vid den försonande kärlekens altare fann Jag det Ijns 
en kraft, som ingen mänsklig vi|tiet, den tröst ocb frid, 
ngen verldslig högbet knnde gifvr mig!" J. O. Wallin 
e i Sv. Akademien: "En varm och djup ocb frisk reli- 
kt gaf åt W-ns tänkesätt denna fastbet ocb renhet, 
DS verksamhet detta lika allvarliga som rörliga lif, ocb 
os själ detta jejnna Ingn, bvarmed han i bvarje pligt 

hvarje börda^ s^g ett heligt nppdrag eller ett föräd- 

prof . . . icke mätt på lifvet, men nöjd, viss på dess 

gare utveckling^ mötande den vänliga döden." 

iVirséns ekonqmiska ställning hade väckt den mesta 

én och orsakat det' bittraste förtalet. Men nyss efter 

bortgång häpnade både afnnden och förtalet. Endast 
1 vänners bispringande lär sterbhaset nndgått^tt göra 
m. Enkan torde bergat foga mer än det arf, hon till- 
inset. I samma land kan en fattig handelsbokhållare 
Q fyndighet i handel och Inrendrejeri ofta på några år- 

mer än denne statens trägne tjenare, till så mångens 
uttalade harm, förvärfvade på trettio års trältjenst; och 
I hade oerhörda snmmor med hederliga procenter gått 
1 hans händer, och W. var en man 'af stort förstånd i 
t såväl som pnblik hnshållning, uppfödd vid sparsamhet 
böjd öfver fåfängans vanliga frestelser till onödiga ut- 
. De svåra coujnnkturerna vid boutredningstillfället öf- 
mnos och hans efterlemnade blbehöllo den sorglösa eko- 
ika ställning, som de. lika säkert torde vunnit om W. 
;in makas hemgift i en landtegendom och användt sin 
:h kraft som jordbrukare allena. — J. O. Wallin yttra- 
led hänsigt till deksa förhållanden, i Sv. Akademien, då 
skow, W — ns efterträdare, der hållit sitt sköna inträ- 
I: "De skatter. W—n lemnat åt de sina, äro vida äd- 
»ch gedignare, än dem ett afundsamt småsinne ville finna, 
ej fann i hans qvarlåtenskap: de äro den kraftfulles 
den vises tankar, den rättfärdiges välsignelse och den 

i alla skiften bepröfvade, obeflåckade ära." 
W — ns namnteckning ses i De la Garjd. Arch. XX D. 

porträtt i Namnkunnige Svenske män X häftet. 

ler: Tal om Bankinrätlning och Statslån, vid presidii nedläggandj^ 
. W. A. — Tal öfver Slalsrädet Grefve C. Lagerbring, dä hans vå- 
krossadcs 1822. — Inträdestal i Sv. Akad. 1827. 



/ 



288 WiSTRAiffDy Äug^ TtmMean. 

(Kallort RotkUebt Aé\. Matr. 1818 p. 16f— 16X — WettentW 
vié keffrafai«f0B. — Wetteaik. Akad. Haadl. 1827 p. 328. — Sr. 
Ha«4l. — iBträéMtal af B. t« Beskow Mmt J. O. Wollias ito 
1828. — Praaaéas tal vid JordffastaiageB, iataf et i FraaB^ai ai 

— J. P. BUlbergha åBiaaeltetal I Kr. W. Akad. 1828. — Pra ] 
■trSas Notfees rar la Utteratnre ete. '- Hanmankolda Sv. Wlli 

— StoekliolBM tidalag 1827, s^daare kalfåret, p. 48—47. — Al 
pA Trolle-IUaagby. — l>et iaaa p& Löberod q^arraranda De la 
Arek. — Skjöldebraadt Bemoirer. — Uppgifter af Asseos. ock ] 
rea ^ellmaa« Wirséae kamrat i K. Kammarrätten n. fl. — i 
bekaaUkap. — Bilagoraa till TolU Biogr. af Liljeeroaa, p. Itl- 



WISTRAND, ADG. TIMOLEON. 

Född den 16 Jan. 1807 t Kloster socken af Södei 
land. Fadren d. v. Rronobefallningsman, sedermera L 
kamrerare i Dpsala, Kammarrättsrådet Anders Wist 
modren Cbristlna Loyisa Grandlnsson. Stndent 1 D 
1820. Med. Pbilos. Gandidat 1824, då kan dispnterad( 
der P. Fr. Wahlberg. Stipendiat i K. Filtlåkarecorpsen : 
Förrättade Dnderfåltiäkaretjenst vid allmänna garnisons 
knset i Stockkolm 1826. Med. Cand. 1827. Amanuens 
Nosocominm i Upsala s. å. Efter fniläildad tjenstgörio? 
på K. Serapbimerordens Lazarett 1 Stockkolm, var han sa 
ock följande året tjenstförrättande Bataljonsläkare vid K 
lands regemente. Licentiat 1829, ntgifvande nnder Prof 
Zetterströms praesidinm för Doctorsgraden: Kort öfversi 
de förnämsta medicinska theorier ifrån Paracelsqs till 
tid. Gkir. Magister 1830. E. Bataljonsläkare vid Små 
Grenadierbataljon s. å. Brnksläkare vid Lenfsta brok 
och derjemte extra Provincialläkare i N. dliStriktet af U 
län. T. f. Bataljonsläkare vid Uplands K. regemente 1 
Flyttade 1833 till Sigtnna såsom extra Provincialläkare. 
Doctor i Upsala 1835. Medicinal-Råd. 

Skrifterf Meddelande rörande lungprofvet i Tidskr. för Lskan 
Pharmaoeuter 1834 p. 376, jemte anmärkningar af A. Retzius. — 
öfversigt af de förnämsta medicinska theorier från Paracelsos till 
tid 18d0. — Handbok i forensisk medicin 1838; ny upplaga 185 
Tabeller fur medicolegala obductioner 1838. — Handbok i llu.<(med. 
1840, ny uppl. 1855. — Afhandlipgar i Statsmedicinen 1842. - Om II 
betyg öfver dödande kroppskador 1842. — Anvisning för en lätt och 
behandling af nagelträng eller invexta naglar 1843. — Några di 
Berdellväsendets historia och osedlighetens förhållande i åtskillig 
ropeiska samhhäUen förr och nu 1843. — Fninlimmersläkarea 
^ handbok för husmödrar 1846. — Reseminnen 1846. — £n anmSi 



J^yrid Lagberedningens förslag till strailbalk 1846. — Granskning al 
'^N^eredningens förslag till straGfbalk, såvidt den rörer Rältsmedicineii 



-] 



289 



WITTE, JACOB, .HENNING. 



;t; Jacob Witte må ihägkommas bland K. Gnstaf II 
it& läkare såsom den der säkerligen af den store Ko- 
fo äfven värderades för frombet och poetisk förmåga. 
\én . anför, att W. uppvaktade Konungen såsom Lifmedicus 
tyska kriget, sedan praktiserande i Hambnrg. Jöcber 
er att ban skref ett poem i beroisk latinsk vers de 
I» Christi esterna clementia, bonitate & honore, 

I Sverige såg man ock någon tid en författare Henning 
ite i Carl XI:s tid. Han var född Svenske Konungens 
[€|Tsåte i Riga den 26 Febr. 1634 ocb dog som sådan den 
rJan. 1696, Historiar. Professor vid Gymnasinm i Riga. 
k. Ilade studerat vid 16 Universiteter. Utg. Memorias Tbeo- 
nmm i 16 Decader, Memorias Juris Gonsnltorum 1 4, 
I^Jiedicornm i 2, M. Pbilosopbo)rum^i 9, en pbilosopbiens 
g|»Tia, ett Repertorium Biblicum, ett R. Hon^ileticum, ocb 
i^Dlarlnm Blograpbicum. 

»fällor: Jochers Ällg. Gel. Lez. appl. af 1751. — Alnanders Theol. 
a Bibliotbeaae.) 

^ ' \ -N. 

VOGLER, GEORG JOSEPH. 

Han bar laggt Red., som bär intagit utländningarne 
Ml^er ocb Krans, till last, att Vogler*) bär saknas, eburu 
r<j eg.a bans graf i den svenska jorden. Han tilibör dock. 
It anmårkes ocb erkännes, vår litteratnrbistoria genom flera 
|irtna skrifter, ban inverkade ganska mycket på den mu- 
lallska bildningen i vårt land, ocb både kongligt uppdrag 
I bår undervisa. Då ban i ett Svenskt Litteratnrlexicon 
étte intagas **\ må det åtminstone gå an att ge bans namn 
fats i ett verk, som sträfvat att äfven ersätta vår brist på 
ä dylikt lexicon. 

V. föddes 1J749. Fadren var Instrumentmakare 1 WQrtz- 
Drg. Redan såsom barn utmärkte sig Georg Josepb för de 
jbrrllgaste snillekrafter ocb de utmärktaste musikaliska anlag. 



J) NaumanUy Joh. Amadeus, liade ur samma grund, som Kraus, bort 
■igas. Musiken till Gustaf Wasa liar gjort componisten till svensk för 
itaska sinnen. 

:'.**) Åtminstone efter de grunder, Danmarks Litteraturhistorici följt, när 
%i fina Lexica intacit flera Svenskar, som under sin ▼istelié' i Danmvr)^ 
^it Danska och Svenska skrifter, 

BIOGR. LBX. XXIL 19 



290 VoGLBR, Georg Joseph. 

Han studerade 1 Wiirtzbarg, sedan i Baraberg, Jnridiki 

flU, men fann det s.tor^ta nöjet i mnslkali^ka öfnini 

att ban redan i sin nngdom fick ett namn såsom kla? 

orgelspelare anda tHl vlrtaosltet. Detta namn för; 

bans likallelse till Cbnrfoisten Carl Tbeodor i Manbet 

omfattade V. med ator ynnest »cb sande taonom 1' 

Italieb, der bana anlag bast ansågos kunna utbildas. 

se vi V. i Bologdå stndéfa eoitrapunkten under denb( 

Martmrs ledning; sedM i Padua fortsåtta alna musll 

stndlcr. nnder P. Valotti^a* Der egnade ban också sia 

tbeologien, men vi kånaa ej, om ban då redan eller s 

hlet Ahb^. Vid sin återkomst 1776 till Manbelm ei 

ban med entbusiasm ocb ntnåmndei strax till Direktöi 

Cburforstllga kapelk?t. Tillika stiftade ban en Tonsi 

Manbelm oeb bans föreläsningar ådagalade förvånande 

steg 1 den konsts bvaråt ban sig egnat Når ban uttö 

dåvarandff förråd, ^ille ban inbemta ett större genm 

resor, eburn ban nu lefde 1, de angenämaste férbåll 

ocb bcgaf sig 1 780 ut att besöka de länder, der nig( 

för bonom att inbemta. öfverallt i Tyskland, Frai 

Holland, Danmark, England, Sverige, Spanien, ja 1 i 

Grekland ocb Asien emottogs den nnge, flnbildade, geni 

Toflkoostnaren med odeladt bifall. Som orgspelare er 

ban i synuerbet ett bögljndt bifall, ocb ban vardt i 

namnkunnig. I Stockbolm upprättade han på Gästa 

bekostnad en musikschola, der han i 2 år höll föreläso 

af stort inflytande på Svenskarnes musikaliska bildniug 

fenlHga prof på sin virtuositet lemnade han också 1 

London, Hamburg, Berlin, Pragi Wien m. fl. städer, 

längre vistande. Under kortare uppehåll lät han sitt 

blixtra på oräkneliga ställen. Då han 1805 lemnat 

för krigsbullret, drog han sig till Mftnchen, derefte 

Frankfurt am Mayn, hvarifrån ban af Hessens Storhert 

bjöds till Darmstadt, der han dog 1814. Han var då ''i 

lieher Erzzeuge, Kämmerer des Apostolischen Val 

baierteher geiitlicher Rath und Hofkapellmeister^ bffeni 

Tonlehrer xu Manheim und Prag, Grossherzoglich-Hes^ 

geiitlicher geheimer Rath, Kapellmeister und Rttter, . 

vom goldenen Sporn'*' &c. &c. Hans främste lärjungar 

Krans, C. M. v. Weber, Gottfr. Weber, Wlnter ocb M 

beer, alla verldsbekanta. Hans Instrument Orchestron 

visserligen redan kommit ur bruk, men erkännes dock 

bevittnat uppflnnareus stora tekniska Inslgtcr. Haos 

plificationssyslem beröm mes af stora konstnärer, eburo 



VoGLBR,. Georg Jo»eph. 291 

lame ej låra vidare derefter hyggh orgverk. Meo hans 
ten åro oförglömliga lånkar 1 konstntveeklingens kedja; 
hans compositioner odödliga. Allt ger bonom rätt att 
las bland nyare tiders märkvärdigaste tonkoostnären 
Yl bafva bärofvan i Krans^ och Skjöldebrands biogra- 
anfört Voglers förhållande till dem, liksom 1 De la 
Arcb. XX. p. 326 några or4 om Skjöldebrands sista 
lan träffande med sin vän Vogler. 
Vi må här anföra, att Skjöfdebrand tog privatissime lec- 
per f harmoniläran, contrapnnkteo, fngan m. m., och sam-> 

rimålte med Vogler derunder på. det innerligaste. Han 
den af fremmande musici från Gustafs dagar, h vilken 
tSldebrand nr alla synpnnkter satte högst. Berättelsen 
ra hau Jemte V. besökte Roselnsco och hnru begge spe- 
h för honom, som qvaldes af sorgen öfver ett förlorad t 
temesland, är redan anförd. Några anekdoter må här 
bifgas. HaBffloer bad SkJ. visa en af sina tonsättaingar 
' V. för alt inhemta hans omdöme. H. kom om en staud 
ler, sedan V. knnnat medhinna att genomögna densamma. 
'^lennade då noterna åt H. med frågan: hvar köper man 
yaekeri notpapper? Derefter taltes om annat. ^H. gick. 
|1 f!rågade då V.: Men var det H. componerat så dåligt, 
Pnr dn ej yttrade annat? V. svarade: Nej, det var förträff- 
rt; men sade Jag den narren det på förhand, så skadade 
t bonom, som säkert genom skryt om sitt opns stjelpte sin 
k bos allmänheten. Tids nog att han får veta det, när 
i griper folket. SkJ. som kände H. skyndade efter honom 
pk bann honom, Jnst då han stod i begrepp att rifva sitt 
kk 1 stycken, ropande på afstånd: rif ej. V. sade till mig 
it det var förträffligt. 

* I Darmstad^ träffade SkJ. sin fordom fattige vän, Abbén, 
ea Hofmans glans. Då han såg SkJ. inkomma, sprang han 
iMit bonom och omfamnade honom ömmare än en broder 
iftiiat omfamna efter den längsta skiljsmessa*. SkJ. satt 
Mite Vogler 1 en af hofVets loger, för alt höra en af den- 
N berrligaste skapelser, då Pastor Holm kallade honom nt 
k att meddela om Prinsessan Stephanies plan att visa Gn-* 
lif Adolphs son för Marie Louise, nnder det hon såsom kej^ 
irbnid färdades till Paris. 

Han erinrar sig berättelsen alt pengarne engång tröto 
t V. t Grenna, då han sknlle en viss dag vara i Stockholm, 
ih att han derföre begärde och llck anställa en concert, 
^arvfd han åskadc så, ^'att mjölken snrnade i alla stadend 



292 WoLFF, Johan Bernhard. 

mjölkkamrar/^ Vi erinra oss Bellmans sköna imprompt 
afbörande af en V—rs orgelconcert: 

Abbe Yogler! när du rör 
. Orgelverkets gudadundcr, 
Örat med förvirring Lör 
Skrälet'ur Tartarens grunder; 
Svalgels stormar, språk och brand,.. 
Hisnad, jemmer, ångst och fasa, 
I de vreda toner rasa, 
. * Som frambrusa ur din hand. 

Men vid dina milda slag, 
Nar du saligheten målar, 
Evighetens Klara dag 
Förs pä morgonrodnans strålar,* 
Under himlarösters ljud 
ögat tåras, känslan lider, - 
Bröstet suckar, blodet strider, 
Hjertat fröjdar sig i Gud. 

Uti den från Upsala ntgifna samling af ^^Svenska ^ 
doter^^ finnas några om Vogjer och dennes Inst för proi 
makeri, berättade efter Hsffner, af dennes måg, Carl v. Z 

Skrifter: Hit höra ej Tonwissenschaft und Tonsetzkunst, Manh. 
Choralsystem, Röpenh. 1800, Handbuch zur Harmonielehre, Prag 
m. n.; men deremot tillhöra oss: Inledning till Harmoniens kåni 
Srbm 1794; Claverschola ib. 1798; Organislschola 1798; Choralb< 
Organistschola, 2 delar. Lection till Choral -eleven M. H., Slhm 

Com positioner: Till Herman von Unna af Skjöldebrand, Gustaf A 
(och Ebba Brahe?) af Kellgren må här anföras, der vi ej ega iil 
att nämna hans Requiem, Hosianna, Raslor och Pollux m. Q. 

(^Källor: Reichenbachs Allgem. d. Conversationslexicon. — Si 
Skona Litt.' IV. p. 693. — Berättelser af Grefve A. F. Skjölde 
— De la Gärd. Arch. XX: 326. Biogr. Lex. XIV. p. 3^9.) 



WOLFF, JOHAN BERNHARD; 

Doct. Johan Bernhard Wolff föddes d. 22 Jnn. 174 
Engeholm vid Töndern» eo stad 1 Slesvig; fadrcD Handh 
Pet. W., modren Märg. Mar. Ambders. Uppfostrades 
sitt 12:te år i Consistorialrådet Baltb. Petersens priv.Ins 
Stndent i Köpenhamn 1763. Fick redan 1764 charak 
Mndabilis i theol. candidatexamen. Rector vid Tyska I 
lan i Carlskrona 1767. Prest i Lnnd 1771 på kalleh 
Tyska Kyrkrådet i Norrköping, samt sänd att biträda K 
herden vid Tyska församlingen derstädes. Kyrlioherdi 
Tyska församlingen i Carlskrona och Ledamot af d. v. God 
riniB 1772. Prost 1783. Innehade första rummet på förslag 
K. Affiiralitets-Soperintendentaren 1 784. Led. af Uppfosti 



WoLFP, Johan Bernhard. 293 

Lapet s. å. Af sällskapet Pro Fhle & Chr. s. å. Jemte 

m innebafTande pastorat kallad till Kyrkoherde i Listerby 

Forkårla 1788. Han predikade nn ofta söodagligen både 
[tyska cell svenska språken. Theol. Ooctor 1793. Leda- 

af Evang. Sällskapet 1812, af Sv. Bibelsällskapet i Stock- 

1815, i Lnnd 1817, i Garlskrona 1819. Dog d. 2 Maj 

II. Gift med Ulr. Broek, Prostdotter från Hoby, 1773. 

sonen, Job. Pet. WollT, född 1774, fick afsked som Goll. 

i Garlsbamn 1817. 

D:r Wolff var af stort anseende i sin tid. Befordrin- 
^ne visa att ban söktes. Han både en för sin tid ovanlig 
dolDg. Redan som stndent i Köpenbamn inbjöds ban i 
s, der söner då uppväxte, som sedan nppstego till stort 
seende i Danmark. Grifttalaren nämner B^nbme, Scbim- 
»Imann, Ablefeld ocb Knntb, namn, som änna stå bögt i 
knmark. Med denna bildning förenade ban en i den 
len ånnn ovanligare trobet vid det gamla goda Guds ord. Ocb 
Bd detta nit förenades en sällsynt praktisk dagligbet. Då Tyska 
irkan^ prestgården, scbolbnset m. m. bärjats af en för bela 
irlskrona stad olycklig brand, knnde W. innan kort (1802) 
"tiga en ny, ännn skönare kyrka likasom scbolbns. Det var 
A den nya kyrkans inredning ban så sinnrikt tillsatte nnder 
4 kors på altaret utan Chrisius-bild (^InfaWietens YWja): Han 
r uppstånden, 'han är icke här, bvilket tröstade den öfver- 
istade delen af församlingeo, som önskat crncifix. Då W. 
50 år predikat i denna församling, infann sig en depnta> 
Sn, anförd af Contreamiral G. H. af Trolie, framlemnande 
I dyrbar silfven|osa,* fylld med 50 boliändska dnkater. Hans 
iriftex ansågos ntmärka en man, som -ville det rätta ocb 
Isste bvad ban ville. 

I Sv. Sköna Litt. IV: 682 anfördes ett utdrag ur en Wolffs 
ifbandling, som framställer samtida tbeologers lärda förtjen- 
ter utom tbeologlens område, vittnande att ban ^'följde med 
b tid." 

krifter: Fred. i777. — Svar pä frägan, nppgifven af Concordie-sällsk. 
i Carlskrona: Kan nSgot borgerligt samhälle bestå utan religion? i 782, 
^ra oppi. 1800. — Parentation öfvcr A. Broberg 1783. — Samman- 
drag af den Cbristliga sedoläran till uppväckande af en osl^rymtad 
gudaklighet 1786. — Pred. 1791. -- Pred. 1792. — Likpred. öfver 
Prosten N. A. Wadman 1795. — Likpred. Öfver D:r S. Henschen 
1796. — Tal vid invigningen af Carlskronas Tyska kyrka 1802. — 
Jemnförelse mellan D:r Mart. Luthcri och Socini eller mellan den 
Gudoinliga Uppenbarelsens och ett missledt förnufts salighetslära 1813. 
— PrediKan da H. K. H. Prins Oscar ingick i myndiffhetsäldern 1817. 

(Källor: M. Sondii Ord vid J. B. W-i jordfaitning d. II Maj 18S1.— 
Lefrande Sverige af Giorwell 1797. — Maauicript-SamliDgeb i Lundi 
Uoiv. BiU.) — N. 



294 



WOLFFELT, OTTO MAGNUS. 



En Maguns Bernbardssoo Wolffelt till Acbst m. IL 
som bonom gifvits af Gnstaf II Adolph 1024, både en 
Johan tUI Kabbles, som blefjemte sia farbroder Ptdr^, n,] 
adlad 1 Sverige 1651, sedan ban vid Wlttstock, Lelpzlgf 
Prag aflaggt tapper betsprof, förande 14 sår tillbaka son 
gerbyte endast från Prag. Men åtten tog först 1720 Ii 
dnction (fl:o 1741) genom den nämnde Didriks sonson 

Otto Magnus Wolffelt, son af Capit. Henrik Didrifca 
W. ocb Gertrnd Kosknll. Han föddes i Maj 1663. Bivl 
Preussiska fälttåget 1678 såsom förare vid Tavastebns 
mente, blef Sergeant 1680, Fältvåbel 1681, Fänrik II 
Lienteiiant 1689, Capltaine vid Gr. De la Gardles regemi! 
1700; blvistade fälttaget 1 Lifland nnder Generalmajor 
penbacb, blcf Major d. 3 Apr. 1702 vid Hummelboffska 
tiooen ocb blvistade 1706 campagncn i Littbanen nnder 
neral Grefve A. L. Lewenbanpt Öfverstelientenant ocb 
mendant på ösel 1710. laterims öfverstelientenant vid 
borgs regemente 1716. Öfverstelientenant Yid Uplands n_ 
mente s. å. Blvistade Norska campagnen 1718. Öfversto 
Arméen s. å. CbeX för Uplands regemente 1730. Landslkil-^ 
ding i Stockbolms län 1737. Död d. 4 Jod. 1743* G. m. Ul 
Helena Nassakin, 2:o Elisab. Adlerbjelm, 3:o Helena Klerek. 

Ätten fortlefver i en Kapten M. Cbr. W— t, som 18M 
både 3 söner. 

^Källor: Stieraauuit Adelsvatr. — Höfdingamiaiie. ^ LåstbonM Hofdloei* 
winae.) 

Ii. 4. W R A N G E L, HENNING GUSTAF. 

(Rällelscr och Tillagg.) 

P. 85, r. 9. Baron Hennings yngre bror Carl Adam va 
jarist, engagerad bos Lagman Strokirck, bvilken sedan ble 
President i Svea Hofrätt 

P. 92, r. 15. Lave Beckfriis var Baron. Hans brode 
Gorfitz, far tlH n. v. Grefven, blef Grefve efter sia farbrode 
R. R. J. Beckfriis. 

P. 93. Anledningen i närmaste band till Barto Lave Bed 
itil^^s vansinne baren bans näfa frände, i de dagar, då olycka 
»kedde, berättat fér Red:s sagesman, en Major ocb Riddar 
v. B— rn, på följande sätt: En af ligan, som sammansatt si 
Att undauskalTa den tillernade Regementscbefen, genom bvil 



WravgbIi, Johan Mauritz. 205 

18 fiefordraii således, vid iotriffande ledighet, logen avao» 

leat kom atl Ttnnas inom corpsén, ' steg hastigt in till 

rediin något grnbiilande Beekfriis, med utropet: Na år Ilen- 

Wrangel död af det sår da gaf honom. En stånd der- 

kom franden 4>ch fann att förnaftets Ijns slocknat, hvil7 

»edan ej mera tåmles. — Så stå egénnytta oeh chevaleri 

P. 95, r. 16 står: Hamiltoabill 1 Skåne, las: Sperllngs- 
i Halland. 

P. 97, r. 11. Förhållandet med det s. k. qnarantains- 
■rerandet Tar följande: Då H. Wraogels förebad blott 1/2 
k' före honom passerade *S?inesaad, fick det gå obehin- 
lidl, emedan då åona Ingen^skrifvelse om ehoiera ankom- 

B^ men då Baronen sjeif ankom, hade en dylik skrifvelse 
tt Men ännn hade ej vakt hnanit anordnas på stallet 
1k Wr. ansåg derför qaarantainen ej ånnn constitaerad. 
Idm sjak emottog han således ej anbudet att låta ro sig 
\ på en klippa i skargården, för att dö der, utan följde före- 
riet, hvllket ingen kunde hindra. Hans egen sjukdom var 
nk ej cholera, atan hektisk följd af sockersjnkan (Diabe- 
te H?ad som af Biograpben 8. anförts om andeskådnln- 
IB år alldeles fremmande för dem, hos hvilka han vistades 
rss före sin död. Kan således, om en grand för appgiftefi 
mes, blott hänföras till sjelfva sjukdomsfenomenerna. 

Om Henning Wrangels verksamhet för Norges eröfrlog 
to», se Wingårds Minnen V: 58—67. 



IV. 9. WRANGEL, JOHAN M AURITZ. 

(Tillägg till XXI B. p. 112, r. 17.) 

Johan Wrangel blef, mot det af honom och Gaothersten 
SS uppgjorda fördraget med K. Johan Gasimir, jemte Arv. 
ittenberg, Erskine, Gaothersten, Wejer, Forgel och Hammar- 
§ld, arresterad, under påtryckning af polska folkets raseri, då 
Johan Gasimir var för svag att upprätthålla det, hvartill 
D förbundit sig; men då Generalspersonerna blefvo förda till 
nofsc, der Wittenberg och Erskine dogo, blef Johan Wrangel, 
a snart insjuknade, qvar i Warschau till dess K. M:t kom 
I med sinat segrande vapen befriade honom. Enligt Pufeu- 
fs Gesta Garoli Gustavi, 111 Lib. 322, fördes äfveu Ganthersten 
Zamoisc och dog der, och var Johan Wrangel åfven fången 
stådes, tills han, jemte Wejer, Forgel och P. Hammar- 
Id m. fl., derifrån återkom. Men Joh. Wraugels egen 



206 Wrangbl, Johan MaurUx. I 

berättelse måste antagas såsom den säkraste. Denna fijl -^ 
kommer såsom d:o 11 1 de af G. G. Nordiii (anonymt) Bs-s 
gifna Handlingar till upplysning af Svenska Krigskistsmkf^^^ 
1 st., Stockholm 1787, kallad: Generalmajoren Greftt JM <Lo 
Wrangels bref till sin Herr Fader, Riksamiralen Grefot tMk ^% 
Gustaf Wrangel, angående försvaret af Warschau och fimtsxe 
jande Capitulation^ dat. Graudentz d. 7 Dee. 1656 (eller flk ' 
ginalconceptet), börjande: Hög?. Hr Gr. o. Riksamir. Bög^b^rk 
ålsk. k. Herr Fader I Min Högtårade k. Herr Fader ■iiftr^rii 
. . . (p. 50—77). ^^pie 

Om Generalmajoren Frih. Johan Wrangel yerkligen kw9. n 
lat en äldre bror, innehafvande ett riksembete, fader, dK. s 
man så läsit hans broder, kan lemnas onndersökt; mea wtL i&l 
kert år, att den 1613 födde och 1640 gifte Carl Gnstaf Wraiffc^ 
ej 1656 kunde hafva en son, som redan var Generalwnp^ 
Hnrn bar här den kritiske Nordin häfdat sitt anseende? MI k- 
RUhs npprepar, att Joh. Wrangel har ståilt berättelsen fllte: 
sin far (S. R. H. V. p. 53—56 i Strinnholms öfversättiiniMi^a 
Att Grefve C. G. Wrangel först mer än ett år efter deflMlbc^ 
nppsatsens datnm blef Riksamiral, är väl mindre attbemirkifl:fT^« 
men nog visa sådana misstag, gjorda och upprepade af niili^ 
som räknas till vår fnlit tillförlitliga schola i historiograplikei,|SEi 
att eii Biogr. Lexicon beböfs, deri äfven den lärde kan heiitil u 
specialiteter, ntan att i hvarje stnnd beböfva anställa en ^«1 a< 
aktig undersökoiog, och att ett dylikt Lexicön bör vara ai-i 3: 
nat än ett Paotbeon, en Plotarcb, bör vara — ettnanM-|ci 
register för hela vår historia med anvisningar till kållonaJd 
om det också ej kan blifva ^^en utförlig Svensk Historia Ip 
biographler." 1 1 

Vi anföra ur denna berättelse det som rörer Joh. Wr— s I < 
biographi. Wrangel utbad sig Öfverstarne Forgel och Wejer 1 
sig till biträde, då han sknlle recognoscera, hnruvida Polackarne I 
voro i färd att belägra Warschaa (det var i April 1656). \ 
De fnnno att fienden satte sin armé öfver Weichseln, 6 mil 
från Warschan vid Casom. Snart sändes en trompetare in 
i Warscbao med ett bref till Wittenberg, som för opasslig- 
het der nödgats qvarblifva, då K. M:t lemuade staden, och ett 
till Johan Wrangel, begge brefven nästan af samma innehåll 
och de svarade begge nugefär detsamma, att de som goda 
patrioter beböllo det de hade. Då spärrade fienden Weichselo 
och 'circoravallerade" staden. W — g och W — 1 sände der- 
på en express till K. M:t, med berättelse om tillståndet. Svårt 
var, att der ej fnnnos qvarnar i staden. Af likstenar gjordes 
dock handqvarnar. Man hade 1400 sjnke och qväste, 200 obe- 



W RANG BL, Johan Mauritz. 297 

lia ryttare, 400 som kunde agera. Tände så fienden eld 

förstäderna, ^^då vinden låg mot staden, der ock en kyrka 

iijade brinna." Men då Wrangel och Öfverste Wejer, som 

v Gommcndant, sågo nti hvad fara de verserade, glngo de 

ed egna betjenter och drängar upp i kyrkans torn och 

I&ekte elden, der han börjat, innan han kunnat vidare sprida 

"Dermed räddades vi alle och hela staden, det ett nå- 

^•verk af höjden var." Svenskarne hade af förstädernas 

i|ipbränning gagn, ty atslgten blef friare, så att de kunde sig 

^k«ittre försvara. Följande dagen gjorde de ett utfall och slogo 

aJL^ O> atom dem som sårades. Men nu förskansade Polackarne 

^^f, så att Svenskarne ej kunde dem något göra. Kom så 

r^. Johan Casimir med 30,000 man. Der voro nu 70,000. 

"^pingstdagen gjorde Svenskarne ett nytt utfall, då 200 föllo, 

BNrtPm de sårade. Nu gjorde fienden en general&torm, då de 

^ibed brännvin gjort "la canaiile", som först anföll, blindt mo- 

^g; men den lät sig dock hopetals ibjälskjnta. Följde så 

ICivalleriet och Adlen; de tillbakakastades. Nn anföllo HeJ- 

^uckar, dragoner och tyska infanteriet. Detta anfall såg äfveur 

v '^ligt ut för Svenskarne; fienderna inbröto genom en bréche, 

men kastades ut genom samma bål, hvarigenom de inkrupit; 

^ra drunknade i Weichseln. Denna lek varade från kl. 2 om 

natten till kl. 8 förmiddagen. Svenskarne spunno dervid ej 

lieller silke. Wrangel satt i sin kammare för att läsa ett 

href, då en fyrkula kom in genom fenstret och flög under 

stoleo, görande sin verkan i kammaren, och honom skedde 

dock ingen skada. Fick så K. Johan Casimir än mera folk. 

Na kom äter bref till W— g och Wrangel. Man räknade sig 

DQ vara 200,000 man (var väl 100,000), och antogs att vi 

ej längre ville opiniatrera. Nu delibererades med alla de 

förnämsta officerarne. Men samma svar, som förut. Då 

följde en ny storm. De tillbakaslogos allestädes, utom i "Ra- 

dizefskis'^ hus, der en stor bréche uppstod. Den som inne- 

Iiade detta hus, kunde genom Dominicanerklostret inkomina -i 

staden utan möda. Först ville Fältmarskalken gå dit; men 

kunde ej, då åtskilliga ställen hårdt ansattes, lemna staden; 

utan resolverade sig Wrangel att gå dit med den lilla se-. 

. CQrs, som kunde åstadkommas; mötte Svenskarne i full flykt 

i klostret, men spärrade klostrets port, gick så först med 

30, sed.an, då de flyende vände, med 140 man mot några 

tusen Polackar, som redan Jubilerade, men snart kastades 

tillbaka. Då stupade Biskop Laurelii son, ett vackert ämne, 

som följde W— I i hälen. De fleste af W— s folk stupade 

dock under den kraftyttringen elJer blefvo illa sårade. Nya 



298 Wrangbl, JoKan Mauritz. 

ffl^dOT oppstodo Inoan klostret var reosadt; mea då kl( 
började beskjutas Tråo ett torn der nära, oeli folket, 
fåktat från kl. 8 förmiddagen till 5 eftermiddagen, yar uttr 
tadt, de fleste sårade, och hYarken knnde eller ville låi 
fakta — * krntet började ock tryta — så fanns af Pilti 
skalken oeb alle Offlcerafoe för godt att söka ett honori 
accord. Canthersten ocb Forgel såndes tili Konnog Jc 
Casimir, som sade, att bao val såg, att Svenskarna ej 
ånnn. 1/2 timma bålla sig; men ville som en genereis 
nnng ej tåla alt den förbittrade bopen, bvars fbrie ej 
att appaisera, sknlle få förgöra så förnäme och tappre 
Under en timmas stillestånd skolie condltionerna paaet 
Men då dessa pnnkter nnder den tiden ej medhanno att ^ 
göras, började stormen åter med bögre vehemens ån U«é\ 
så att de val om 1/4 timma kvnnat intaga staden; 
der blåstes till stillestånd, emedan Senatorerna ftnktade fltt] 
'^Herr Omnes^* (hopen) sknlle plundra vånner såväl som fien- 
der i staden, och Czarnetzski med sitt krigsfolk måste drlfva 
hopen till ordning. Konungen sände nu en trumpetare till 
att erkundlga Svenskarne, att han ansett deras tapperhet 
och oförskräckta mod (så voro formallerna), och ansåg att 
så valllante män intet borde omkomma, sedan de sig så n\ 
värjt hade, ty tillbud han dem den accord, som tillförne ho- 
nom vedersades af Generalitetet, men nu hade de anwesesde 
Senatorerna cönsenterat derutl. Nu skulle Ganthersten upp- 
sätta accorden, men fick en alteratlon, att han den ej köade 
förfärdiga. ^H)ch blef Inständigt af mig begärdt, att Jag ville 
bemälte accord i pennan affatta; dock förmodar Jag att han 
så honorabel är Inrättad, att der man oss hade densamma 
hållit, så kunde en bättre af ingen önskas, som till en si- 
dan extremitet redigerad är. Ju fast man sotte i en båttre 
posltor.^* Gonceptet underskrefs af Konung och Senatorer. 
^'Men 'Hr Omnes vredgades grufligen på Konuugen.^^ 

Vilkoren voro: alla Svenskar, anförare som gemenskap, 
erhöHo fritt aftåg,. Polackarne skulle åter instickas bland de 
Kongl. Polske tropparne, de lejde få fritt följa Svenska eller 
Polska fanorna, endast att de icke på en månad (efter Pn- 
fendorf: under 15 veckor) fingo strida mot Polen: deaftågande 
måtte behålla sin egendom med undantag af det som bllfvit 
sköfladti Poblen. — En hvar måste erkänna att Frih. Johao 
Wrangel är sin broder Grefve G. G. Wrangel värdig. Som 
Wittenberg under denna Warschaus belägring ej yar vid fall 
helsa, framstår Joh. Wrangel deruuder såsom utan tvifvel den 
verksammaste personen. 



299 



IX. 24. WRANGEi;., GUSTAF. 

» (TaMgg till XXI b. p. 157.) 

f Då Kammar^rreii Job. Ekeblad skref Ull ftiq fader ÖC- 
ttsien Ghristopber E. den 15 Jud. 1653 (De la Gärd. Arch. 
III.'p. !$02), om en Amiral O. Wrangel, som vid deu Itiden 
IV »anklagad af tvenoe Herrar Tieseabaasea, derföre att ban 
tjatit en Tlesenbansen, som var den ene anklijgarens son, 
n andres broder, anmärkande att G. W~l dernnder redde 
g till att bålla bröllop, så måste den Gast. Wrangel, som 
152 blef Amlrallientenant, vara i fråga. Hofrätteu dömde 
érdaren allenast tili 500 dal. snnt böter, dertör att skottet 
I; var dödligt, men blef så genom Barberarens (BonrdeJots) 
^ickligbet. 

-IV. 



W R E D E. 

(Tillagg till XXI U. p. 165 och följ. '). 

I Gothaisches geneah Taschenbuch der FreiherrlrWduser 
\( das Jahr 1855 p. 703 nppgifves buru den gamla Adliga, 
iberrliga ocb Grefliga slågten Wreden, Wreede^ Vrede ocb 
-eden, som dock i åldre tider ej skref sig von Wrede, 
an de Wrede, namnes redan i nrknnderna i ]3:de seklet. 
iedr. de Wrede, Riddare, bevittnade 1274 ett fördrag mel- 
I klostret Marienberg vid Helmstadt ocb en Konrad zn 
arberg. En Henrik de Vrede lefde 1299; Stepban de Wrede 
03, Ridd. Fr. de Wred^s son, arfving till Harbeck. Ridd. 
ppold de V^de namnes utom i flera urkunder, åfveu i ett 
trtig Magni till Braunscbweig bref af 1357. Joban de 
eden za Scbellenstein var 1520 Cbnr-Kölnisk Rådsberre. 
tas sonson Pbil. Eberb. de Vrede till Scbellensteia, Herre 
I Beck t stiftet Minden, var gift med Anna von Donop. 
Ja slägten delas derefter i 6 linier, der den Svenska nåm- 
s först. Af den femte linien bårstammade Carl Pb. Furst 
Wrede, den Bayerske Fältmarskalken, utnämnd af Na- 



') Vid tryckningen af WreJefamiljtins biographier i första serien upp- 
io oförutsedda oredor, hvarigenom tableaun i XXI B. p. 165— 16u ej 
Isvarar hvad som sedan följer. Emellertid måste vid I ryckningen en 
annan numrering uppstä, lin i utkastet angifvits, hvilkct torde benä£;et 
låtas den, som det vallut. 



300 Wrbdb, Fabian (III) Ca$imir. 

poleon [. till Fransk G ref ve ocb af Konnag Max i Baye 
till Farste. 

I Napierskfs Monamenta Livonica får man göra bek« 
skåp med Gerh. de Wrede, en Lifiäodsk Landtmarskij 
ocb en Magister iJob. de Wrede; såvål som med Mair 
Wrangel, Biskop I Revel, Heinr. Wrangel, Biskop i Dos 
m. A. 

De 5 sista raderna p. 165 böra låsas: 
.... Fabian Wrede. 

. . Carl Henrik Wrede Henriksson, Frlb. 1653, n:o 3. 
. . . Fabian Wrede Carlsson, Frlb. 
.... Henrik Jacob, Frib. n:o 4. 
.... Fabian (II) Fabiansson, Frib. n:o 5; 

samt p. 166 i likhet med p. 205. 
..... Fabian (111) Gasimir Wr., Frib., Generallienten 
n:o j6. i 

Fabian (IV) Wr., Grefve, Statsråd, n:o 7. 

....... Fabian (V) Jacob Wr., Frib., n:o 8. 

? ' Rabbe Fabian (VI) Gnst. Wrede, n:o ». 



6. WREDE, FABIAN (III) GASIMIR. 

Son af n:o 5 (se XXI B. p. 200—205). Föddes 1 
Han stnderade ej blott det som studerades af bans Ii 
otan slog sig t. o. m. på mekanik, som inhemtades n 
Polbems egen ledning. Blef Volontaire vid Fortiflcati 
1738. K. Fredrik, som ej älskade den "frihetsälskande' 
dren, gaf dock sonen en värja ocb ett guldbestick, då 
nnder en resa fått se en liten redoute, som F. C..W. med a 
nnga kamrater på lek uppkastat. '^Men, skrlfver bans 
nestalare G. G. Adlerbetb, Frib. Wr. både icke blott 
bandtera cirklen ocb vinkelbakeo. Han var ock öfvad. 
efter murlodet ocb vattenpasset uppföra ett försvarsvi 
Vid 17 års ålder hade Wr. gått ut i Finska kriget s 
UnderolTicer vid Lifgardet ocb blef der, "utan åtskillnad 
soldaten, härdad i en svårare fältlefoad, än ofta de äreril 
krig fordrat." Blef derunder Lieutenaot ocb Stabsadjutan 
Generallieut. Frib. Buddenbrock. Då vapnen redan bvi 
men freden ej återknutit sitt band mellan de krigande, 
man honom såsom Adjutant bos Generalmajor Zander, 
Sveriges norra kust beböfde betäckning mot en nära sti 



Wb edb, Fabian (III) Casimtr. .301 

Ide. Efter ftcden sökte Wr. fallkomna slgr i krigets yrke 
lom att inträda i franska bären, och anlände till Marechal 
Coignis läger kort förrän Weissemberg stormades 1744. 
td befäl öfver en Piqnet inträngde ban of ver bogar af lik 
rtaden, fortsättande striden på gatorna. Här bevisande 
»perbet, fick ban snart under Prins Carl af Lottbringen 
sgalägga skicklighet, då Freibnrg af Fransmännen intogs, 
sf derpå Generaladjntant bos General Ségnr. ^'Det var 
der bans befäl, som Frib. Wredes militäriska talanger be- 
nte visa^sig i sin rätta dager.^^ Hans säkra öga ocb fär- 
fa band nyttjades derjemte med förtroende vid cbartors 
Il teckningars författande, vid recognosceringar, vid lägers 
»tickande ocb vid andra grannlaga krigsgöromål. Atertå- 
{ öfver Rbeuströmmen, som Wrede sedan nndef Prinsen 

Conti fick bivista, blef mycket berömdt. Nn nppsatte 
efve Ax. Fersen ett regemente i Konungens af Frankrike 
nst, der Wr. blef Grenadier-Capitaine. 1748 var Wr. i 
ana egenskap commenderad i trauchéen utanför Maestrichts 
irar, deltagande i en af tidehvarfvets märkvärdigaste be- 
tingar. Der upptäckte ban en mina före antändningen, 
Iste derigenom sitt eget compagnie ocb deras, som följde ' 
ns varning. Wr. blef nu Öfverstelieutenant i Fransk 
nst. Hemkommen blef ban, såsom redan d./ 1 Febr. 1748 
lämnd till Öfveradjutant bos H. K. H. Arffursten, efter 
rensvärds önskan, lemnad bonom till biträde i Finska be- 
tningsverket. Han förestod nu fästningsbyggnaden i Lo- 
a 1 6 år. "Flera verk vid Sveaborg äro bans ärestoder." 
jf Generalqvartermästare 1749, R. S. 0. 1750, Öfverste 

Fortitlcationen 1754. Förordnades 1757, att vid den ål- 
'stigne Generallieutenanten Gab^ Gronstedts sida biträda 
lom att bandbafva bela styrelsen af rikets fästningsverk. 
Ire fästningar besigtigades ocb ett nytt system för denna 
tiga del af försvarsverket uppgjordes, enligt K. Brefvet af 
14 Oct. 17St6. Men snart se vi Wrede åter ingången i 
ropas stora krigsscbola. Redan 1757 befinner ban sig i 
terrikiska arméen. Han Iståndsatte Prags förfallna för- 
irsverk, då det redan inneslutits af K. Fredrik i Preussen. 
Il Kuttemberg deltog ban i General Nadastis anfall mot* 
insen af Bevern, ocb då Daun d. 18 Jun. 1757 vann den 
ande segrén vid Kolin, bvarpå Böhmens befrielse följde, 
'ann Wr. sig oafbrutet jemte den Österrikiske fältherrens 
a, hvilken sedan förklarade för Svenske Ministern i Wien 
I förbindelse till ocb aktning för Wrede och andra bans 
striden deltagande käcke landsmän. Då Scblesieu öppna- 



302 Wrbde, Fastan (m)^CaHmir. 

des rör Österrikes ¥apeo och Sehweidoiz fnnesUngfdes 
iotogrs af Nadasti, biträdde VVrede med utmärkt beder. 
Sverige sedan invecklades I krig med Preussen, återka 
Wrede, först sänd att bevaka Bobnslänska grräosens tr 
bet, men 1758 örversänd till Pomern, derlfrån ban H 
återkallades 1 760, för att i Fortlficatlons-Contoret ocb 
CoiiegijBm återtaga de förrättningar som tillhörde honom 
General-Qvartermästare. I det kriget unnades ej ens 
förut så öfvade Wrede att skära lagrar, men han ^^fnllgjorde 
ligen sina skyldigheter/^ En viss folkgunst synes enel 
vunnits. Borgareståndet ^Vviljade honom föreskrift^, 
ett protokollsutdrag d. 19 Nov. 1761, till ett ledigt InfaB 
regemente, men han undanbad sig det, 1 anseende tUl 
äldre sökandes förtjenster. Töljde så alla Ständernas 
hälliga föreskrift till det första ledigblifvande regemai 
Så.blef han 1762 Öfverste vid Skaraborgs regemente, d 
från han flyttades till Uplands 1772. Han tog derifrii 
sked d. 26 Febr. 1788. Under tiden hade han befordrats 
Generalmajor 1764, Generallleutenant 1773 och General f 
arméea 1782. G. S. O. med St R. 1770. Var oftaGeoenl^l 
mönsterberre. 

Under den långa fredstiden blef Wrede ifrigjordbrnkin^ 
Hans landtegendomar hade stora ouppodlade och oflrnktbart 
fält, hvilka han angrep med en belägrande Generals iM 
^^Grafvar uppkastades, som gåfvo vattnet aflopp. Träd od*^ 



buskar rotböggos. Kärr sönderskuros genom diken i te^r, 
som vändes med plogen. Lågorna förtärde den i dagen lif- 
gande skorpan af mossa, sedan den hunnit att torkas. Ni 
återstod blott sädesmanneus arbete. Harfven blandade askai 
med dyjorden, att gifva näring åt utsädet. Förmåner vnnnos, 
som öfvergingo allt hopp. Dessa åkrar blefvo sedan bördiga äl- 
gar. Nya grässlag InförskaflTades. Penningby uppbragtes pi 
14 år från 400 tunnor säd till 1,000 tunnor, från 400 lass 
hö till 720. Ett år skördades dessutom 100 lispund lin. En 
måsse bar herrlig säd 9 år i rad, utan minsta gödning. En 
vattenledning förfriskade vid torka en äng af 80 tunnlands 
vidd." "Han gjorde epok i Svenska landthushållningen," ock 
blef en af de förste Wasarlddarne d. 20 Maj 1772. Biel 
L. K. W. A. 1786, Pneses 1789. Ledamot af Patriotiska 
Sällskapet. I HushållsjGornalen för Jan. 1783 p. 227 före* 
kommer en hedrande beskrlfning på denne "eröfrare af för- 
lorade provinser inom Sveriges eget område." Hans efter- 
döme elektriserade. Män af börd knnde — så insåg mas 
— använda sin tid annorstädes än i hufvndstadens förstö- 



fl . 




WRjBi>Bt Falsan (lU) Caitmir. 303 

förströelser. Krotet dagde mot stenblock såväl som 
bröder. Ocli det var Iiederligare att förkofra an skuld- 

de årfda godsen. 

Wrede var som riksdagsman Hattpartiet '^1 grundsatser^' 

indlgt tillgifveo, men ej af annat skål än sio öfvert^- 

» ocli derför ntan öfverdrift. Han stod på Riksrådsfpr- 

p, då dylikt uppsattes af R. Ständer, 1769, när Fr. G. 

lairc blef vald. ^Tör sitt fädernesland både Wrede en 

lande kärlek. Den målades I den ifver, hvarmed ban 

sig vid allt, b vad till dess uppkomst och bästa lände; 

(som bändelser, bvilka efter bans öfvertygelse med- 

allmänna förluster, bos bonom förorsakade en verklig 

Adlerbeth tillerkänner sin bjelte mycket snille och ett 
e, fallet för abstracta forskningar. Han kunde så för- 
a sig i matbematiska studier, att han, lik Archimedes, 
eles ej aktade på hvad honom omgaf. Men när han 
e själen utåt, då blefvo bans berättelser målningar; åhö- 
ttren såg hvad han vbeskref. ''Hans omdömen voro ftia och 
[Vicka, ofta förhastade, men ock rättade, då goda skäl der 
Mt anfördes.^' Ebrensvärd berättar i sin Journal, huru 
■islaf III en gång kom att få höra ^'det ban icke ville", I 
tt Wredes samspråk med förtrogna; men tröstade sig med 
it det ej flutit ur Wredes hjerta. Oaktadt denna Wredes 
illa att döma fritt, nyttjade, som vi sett härofvan (XXI: p. 
[7), Gustaf III "med nöje" tillfället; att confirmera Wredeska 
l^iationen. "Wr. älskade med ett slags hänryckning nya 

Slackter, som tjenade att utvidga vetenskapernas gränser." 
itt till vrede, äfvensom till andra sinnesrörelser, utbröt han 
ed häftighet, när han trodde sig befogad till missnöje; men 
la sansade sig lika lätt." "Han hade en fördelaktig kropps- 
Ållning och det ädlaste utseende." Blef på ålderdomen 
tod, nu lugn, stilla, munter, "underkastande sig sitt öde med 
Jamod." Döden inföll den 27 Aug, 1795. 

6ih med l:o Friherrinnan Cath. Charl. Fleming, dotter af 
eBeralmajoren Göran Fleming, 2:o Friherrinnan Ottiliana 
tenung, dotter af R. R. Otto Fleming. Söner .*- 1. Hindrik 
Kh 2. Göran, döda, späda, 1782; 3. Fabian, sen:o7; 4. Otto, 
fverste; 5. Casper, Of verstelientenant ; 6. Carl Henrik, Ge- 
eraladjutant, Öfverste och Chef för Kronobergs regemente, 
éttrar: 1. Sigrid, gift med Rikscancelleren Fredr. Sparre; 
. Anna Christina, gift med Kammarherre Baron Ax. H. 
leming af Lieblitz^ 3. Ottiliana. 



304 Wrbdb, Fabim (IV y 

(Källor: Adlerbetht Åminnelfleul I K. W. A. UM. — Berclit Hc 
och Fraan Sk&depenningar. — Ehreatv&rdt Journal, förd i 
111:8 hof, mtt i Land. — Anrep8 Adelskalender. — RosenHaaei I. 
A. hiitoria. — Huahållssällskapett Joarnal, Jaa. 1783.) 

—a. 



7. W R E D E , FABIAN (IV). W 

Fabian Wrede föddes på Rongsleoa Öfverstebostålle 
24 Nov. 1760, son af d. v. Öfversten vid Skaral|orgrs r 
mente, Generalen af Infanteriet, C. S. 0. m. St. K., R. W. 
Friherre Fabian Casimir Wréde ocb lians första maica 
herrinnan Gatli. Charl. Fleming. Blef Underomcer vid 
gardet 1770, Cornett vid Lifregementet 1775, Lieatenant 
samma regemente 1777. Reste 1778, efter sorgfälliga 
dier, till Franl^rike med ett bref af fadren till fränden 
vännen 6. Ph. Crentz, d. v. Svenske Ambassadenren 1 P< 
Blef straxt Officer vid Royal Svéde, derifrån transporte 
på Regementet de la Mark, hvilket då utgjorde en del 
knstarméen. Ett lager af 40,000 man sammandrogs för 
bota England med landstigning. Baron Wrede deltog i deB 
hårs manövrer och följde sedan sitt regemente i åtskilHi 
garuizoneriogar 1779 och 1780. Då Gastaf III detta år 
gagnade baden i Spaa, infann sig Wrede der såsom np 
vaktande. Här, skref Wrede i en egenhändig lefnadsteck* 
ning, börjades den oafbratua godhet, hvarmed Konnngen Ae- 
drade mig noder hela sin lifstid. ^Törsta anledningen var ef 
blott ett tycke, det var en gärd, hemburen åt minnet af mil 
farfar, hvilkens tillgifvcnhet för Holsteinska Huset, vid Ko- 
nungens Herr faders val, var honom väl kändt.*^^ RanslEe 
verkade dock fadrens opposition än mera på Gastaf III:s stråt- 
van att fästa unga Wrede vid sin person. Man märker bon 
vänligt han slöt intill sig oppositionsmannen Axel Ferseos s?å- 
ger och politiske vapenbroder Grefve Pontus De la Gardies soi \ 
Jacob, huru han höll vid sin sida opponenten Garl de.Geeis \ 
måg H. H. von Essen och påskyndade hans befordringar, bart \ 
man bland omhuldade hofmän såg Fredr. Ribbings son Adolpk 
Ludvig, samt Fredr. Horns son Claes och svåger Plommenfeit, 
andra exempel att förbigå. Men nåden mot den unge Fabiai 
Wrede tillbakahöll ej den gamle Generalen från att fram- 
lemna den 1 starka och dristiga uttryck affattade justiflc^ 
tionsskriften mot Landtmarskalkens anklagelser, hvilken in- 
gafs redan den 23 Februari 1789. (Wingqvist: 1789 års 
Riksdag, Frej 1844 pag. 434.) 



i 




WtiBPB, Fabian (IV). 309 

t;KoDongen togr. PabUåi Wrede med sigr på sin resa ge* 
If Holland, men från Haag återvände Wrede i Grefve 
il|s*s sällskap till Paris, emedan han, af Konungen ämnadl 
' dtolomat, bllfvlt anställd vid Svenska Missionen derstå- 
» Han arbetade här i den nya väg, han nu trodde sig 
■ma att följa, och bildade sig emellertid under umgänge 
■ många, som sedan, under de stormiga tiderna, inskrefvo 
namn i Fransmännens historia. Detta var ^Mén gladaste 
B af hans lefnad.^ Han hemvände i början af 1781 
han, nyss 20 år gammal, bllfvlt gift med den 16-åriga 
la Sparre, berömd för skönhet och den mest fulländade 

elMldBlag. Han blef tjenstgörande Kammarherre hos Drott- 
II^B samt Major och tjenstgörande Öfveradjutant hos Ko- ' 
en. Hans vackra utseende, förenadt med ett öppet och 
Btladt sätt att nmgås med menniskor, afvände sjelfvä 
liden* Wrede följde Konungen vid mötet med Kejsarin- 
• Catharina I Predrikshamn 1783. (VI lemna här i sitt 
tie livad som^ berättats om Rejsarinnans smäktande blickar 
I dea nngfe Öfveradjutanten.) Öfverstelientenant vid Up- 
|rib regemente 1784 d. 14 Sept. samt Öfvcrstekammarjun- 
ne 1786 d. 1 April, kunde han, utan för stort språng, vid 
I års ålder, 1 April 1788, emottaga såsom Öfverste och Chef 
it Uplands regemente, som fadren då -lemnade. Innan kort 
lite den nnge Öfversten gå ombord med sitt regemente till 
liska kriget. Han förde med detta regemente téten af co- 
Fpien mot. Fredrikshamn «fter landstigningen vid Brackilla^ 
iivid han* fick tillfälle ådagalägga rådighet och köld. Det 
i CleneralmiUof C^rl Hård som bedömer och berättar: Téten 
r eolonnen var redan så långt avancerad, att den erfor ver* 
n af fästningens kanoner, och avantgardet var i en liflig 
itming med fiendens förposter, då, af oväntade omständig- 
i(er, denna arméecorps fick hastiga ordres till återtåg, 
[liket verkställdes med nog mycken skyndsambet Öfverste 
rede insåg den fara, för hvilken avaotgardet härigenom blott- 
lUdea, och rapporterade att han ej retirerade förr än han 
Ke sina blesserade med sig, samt qvarstannade med Up^^ 
Ms regemente, för att understödja avantgardets återtåg. 
rHe derföre bedren af en ordentligt gjord reträtt och de 
baserades frälsning. Blef R. S. O., förlaggd med sitt rege- 
^ate i vinterkvarter omkring Lovisa, der det fick ntgöra 
rposteraa vid gränsen. Vid 1789 årscampagne förde Wrede 
kt regemente, deltagande i de affärer, genom hvilka Suttnla- 
*^ Högfors-passen Intogos, samt i affären vid Elgso. Men han 
Ide ej fått följa sitt regemente ombord på den i Sveasksnnd 

BIOGB. LEX. XXII. 20 



306 Wrbde, Fastat» (tV). 

innestängda skärgårdsflottan, di det deltog 1 det olyd 
sjöslaget derstädes d. 10 Ang. samma år. Grefve Mi 
De la Gardie skref till sin bror Jacob d. 20 Ang. 1781, 
Fabian Wrede blef vid ryktet om nederlaget, derfMJ 
Uplandsregemente sades hafva fallit i fångenskap, m 
desperat (De la Gärd. Arcb. XX: 60). Om ban ej M 
sitt regemente, derför att ban gifvit ett annat råd, ån M 
följts, år oss icke bekant. Afgick som Generaladjutant om tI 
till Stockbolm, för att af Konungen få närmare förbålhi 
ordres rörande den expedition i Rarelen, vid bvilken bai8 
föra befälet. Återkom 1 Mars 1790 och återtog befåle 
som Brigadcbef i Karelen; men måste, éå han fani 
oordning och brist på alla förnödenheter, återtaga. D 
versten Baron G. M. Armfelt såsom sårad lemnade sll 
fal, nppdrog Kongl. Maj:t åt Wrede att afven taga Ii 
öfver den brigad, Baron Armfelt förut kommenderat, 
nande dermed sin Karelska brigad. Detta befäl beböll V 
tills freden slöts i Wärelä. ^Under det befälet fick bj 
bandbref af sin Konung. Om Öfverstekammarjnnkare W 
förbön för en Diedr. Ad. v. Essen, se Barfods Markvärd 
ter rörande Sveriges förhållanden 1788—94 p. 143. 

ncmkommen efter slutad fred, ^blef Wrede Cere 
mästare vid Kongl. iMaj:ts Ordeu. Ar 1791 den 29 
transporterades ban till Chef för Nylands regemente 
derander hörande lätta brigad af jägare ocb dragoner, 
^amma år Konungen röijaktig på resan till Aacheu. 
trädde, genom tjoustb} te med General Baron Klingspor, 
neborg:s regemente med dertill börande lätta bataljon 
Generalmajor d. 8 April 1795. Seraphimerriddare d 
Nov. 1796. Chef för Lifgrenadierregementet 1798 d. I 
Ingick samma år, sedan hans första äktenskap redan b 
år varit upplöst (hans förra maka blef sedan omgift med 
sidenten Tersmeden), i nytt äktenskap med Agatba Bre 
euka efter en Kammarherre Carlsson. Genom sin ge 
och sina utmärkta egenskaper återgaf hon honom den 
liga lyckan. Han flyttade 1799 till Östergötland oeh t 
på Kungsbro Öfversteboställe till 1810, då han ej varit} 
görins: annorstädps använd. 

År 1801 blef Wrede under oroligheterna med Eoj 
commenderad såsom Generalbefälbafvare öfver den vid t 
kusten sammandragna armée af 10,000 man; och dåSvc 
arméen sattes på inspectioner, utnämndes General Wrede 
27 Oct. 1802 till Generalinspectör öfver allt Infanteri, 
säte 1 Konungens Krigsconselj. Hans kända så theore 



WaBDE, Fabian (IV). 307 

praktiska milltåra kanskaper rättvisade, enlig^t C. Härds 
öme, detta uppdrag. Hao atgaf vid dco tiden en militä- 
: handbok med införande af den Fransyska taktiken i* 
Qln^ med Sprengtportenska reglementet för lått infanteri. 
f Generallientenant den 1 Mars 1805. Snart kota ban 
'^ 1 krigets storskola. 

Då Generalen Baron G. M. Armfelt, otan sin ÖfverbefäU 
rares H. E. Generalgonvernenren Baron H. H. von Essens 
res, i de finska lagrarne inflätat pomerska kardborrar, ocb 
ite, på Baron Essens befflställan bos Kougl. Maj:t, lemna 
lem, ditkallades Generallieatenanten Bar. Wrede, på samme 
erbefålbafvares förslag, att, intaga det befäl Armfelt lem- 
. Wr. anlände till Stralsand i början af Juni 1807. Han 
istrade alla infanterlregementerna, bvarpå stilleståndet npp- 
es 1 slutet på månaden. Till bans bögqvarter i Frantz^^ 
f^ anlände dock Konungen, som sjelf öfvertog befälet tills 
i 11 Juli, då fienden botade öfvergå gränsen ocb Konno- 
i drog sig till Stralsund. Striderna vid Steinbagen och 
l^ast åskådade Konungen från en böjd nära Stralsund. 
rede anförde der 5 bataljoner ocb ett batteri åkande ar- 
erl, bvartill kom vid Ncgast en förstärkning af några 
'adroner Smålands Dragoner. Sedan fienden uppbört att 
iränga, anlände Konungen, berömde Generalens, befälets 
I truppens förbåilande samt afsäude en parlamentär till 
iTskalken Bruue, för att föreslå stillestånd; b varpå Konnn- 
1 återvände, lemnande Wrede, om Brune vägrade att ingå 
Uestånd, full frlbet att göra ocb låta. Då fienden med 
stärkta trupper syntes vilja afskära Svenskarnes återtåg 
i fästningen, verkställde Wrede reträtten till densamma, 

flera ställen uppebåilande fienden, som var vida öfverläg- 
01 både i krigsvana ocb styrka. Då Wrede nu förenade 
ir med Generalgouvern. v. Essen att föreställa Konungen 
t äfventyr, bvarför ban blottställde sig ocb armécn mot en 
nde, som ingenting bögre önskade än fred med Sverige, 
If ban utan befäl afsänd till Rdgen d. 6 Ang. ^'för att 
4ta sin belsa.^' Den 21 Aug., då Konungen ankom till 
H^rjgenteo, fick visst General Wrede ordres att inställa sig, 
fälld att emottaga befälet öfver arméens venstra flygel, 
dn det bibebölls blott några dagar. General Wrede var — 
onåd. Då Essen bodde på sitt Wik i Upland, bvilade 
^rede på sitt boställe Kungsbro, med s. k. inspection öfver 
Urgeriugstrupperna, tills regementsförändringen skett, bvari 
'^rede ej både någon del. Generalbefälbafvare öfver norra 
'méen d. 18 Mars 1809. Då General Wrede ankom till 



308 Wredb, FabOm (tV). 

Hogqvarteret I Hernösand, möttes liaii af den obebag] 

derråttelseo om General Gripenbergs capltalation. A 

sta steg var att bos Ryska General Scbonyaloff ej 

protestera emot besittningstagandet af de magasiner, 

Gripenberg I capitnlatlonen både örverlemnatyQtaif ban g 

Generalmajoren Grefve Cronstedt, som både befälet, 

Bing att ridda så myelcet som möjligt af dessa färrl 

slags öf?erensl£ommelse blef oclc trålfad med Ryste 

len, att alla förråd mellan Piteå ocb Umeå slniUe 

orörda onder väntan på ntgången af de boijade nad 

iingarne. Genom detta stillestånd Icommo förråden nå| 

kerbet, bvarjemte Westerbottensoeb Jemtlands regemeni 

tid ätt nårma sig, så att man, någorlnnda tryggad åt la 

knnde afbida båndelserna. Men Jnst då man bopp 

fredliga nndcrbandlingar, kommo Ryske Kejsarens or 

börja flentligbeterna ocb intränga i södra delen af ' 

botten. Ryske béfalbafvarea erböll nya förstårkninf 

General Wredes stållnibg blef bögst brydsam. Emoi 

▼erlågsen fiende måste trnpperna Jemt ligga på geTJ 

ban nödgades sprida sitt försvar på en landsstråcka. 

Tidd var ntan all proportion till bans styrka. Då gi 

15 Maj 1809) en Rysk arméecorps öfver bafsisen 

, ett vid Skellefteå stående detachemant af 600 man. 

Öfverstelieutenaot Fnrnmarks befål, i ryggen, bvilk 

gades strecka gevår, då en stor del af Kronans föri 

lorades. Döbeln måste lemna fienden Umeå, glad ati 

convention kunna rädda manskap ocb elfecter, dragai 

tillbaka till Örö. Då förlade General Wrede sitt hög 

i Nordmaling, der ban sammandrog sin bofvndstyrka 

same flogo nn en förstärkning af 4,000 man, nnder det 

nnderrättades att 2 k 3,000 Norrmän både den 3 I 

ryckt i Jemtland. Han måste nu sända General- von 

att med några bataljoner gå Norrmännen till mötes. 

Norske befälhafvaren, ehuru med öfverlägset antal trnpj 

gärde att underhandla, då allt var färdigt till attack, åtei 

med sin arméecorps inom Norska gränsen. Wrede hel 

stÄIlDlog vid Örö under väntan på Ryssarnes inryckande i 

manland, sedan General SchonvalolT bllfvit åteikallad ocb 

ra! Kamensky emottagit befälet öfver Ryska invasionen. 1 

Svenska fiottan under Puke utanför Ratan, med uppdrag a 

den Ryska vid Umeå stationerade arméen i ryggen, afek 

densamma återtåget. Trupperna landstego vid Ratan « 

Ang. Då nu Kamensky anryckte mot landstlgningsa 

qvarlemaade han 3,000 man under Ryska Geoeralern 



Wrbdb, Fabian (IV). 309 

»fiBkt ocli Ericsson, för att bindra Wrede öfvergäogen 
förstöraode noder sin reträtt alla broar på vågen, der- 
irsvirande Wredes återtåg, så att baiLeJ ankom till södra 
;n af Umeå elf förrän d. 21 Ang.- Han kunde således 
ra 1 de Tid denna expeditlon då redan sintade stri- 
Det norska anfallet både således ej litet gagnat Rys* 
;- tj thom det anfallet, som nödgade Wrede att vånda sina 
}t ifVen åt vester, knnna vi ega rått att boppas, att 
;60 Tid Ratan blifvit en annan, ån den som så djnyt 
:as 1 vårt land, ocb således fredsvilkoren i Fredriks- 
knnnat «nnorledes nppstållas. Norrmannen borde ej för- 
l alt lågga detta på sitt samvete. — Wrede nppböjdes un* 
len till Grefvé den 29 Juni 1809, men tog ej introduc- 
Lar ock nndanbedt sig Landtmarskalksstafven. 
I April 1810 såndes General Wrede till Paris, för att 
ika Kejsar Napoleon till bans förmålning med Marie 
Hår lårde ban kanna Prinsen af Ponte Corvo. Hem- 
till Sverige, bidrog Generalen Grefve Wrede på ett 
ii sått i tbronföljarevalet genom upplysningar om den 
Prtns ban lårt kanna ocb vårdera i Paris, ocb vann 
»aom nya råttlgbeter till sina landsmåns '^aktning ocb 
[asla,*" enligt Hårds ord! , 

Dea 22 Juli anlånde Grefven till Örebro. Under resan 
hao fått ett bref från f. d. Konung Gustaf i\dolpb, som 
ilog bonom ett möte i Strassburg; men Generalen vågrade 
laga på förslaget, utan skyndade till Örebro med en belt 
in plan. Den 27 tilltalade Konung Carl XIII, på Adler- 
res Inrådan, med skarpa General Wrede, bvilkens verk- 
ibet vid tbronföljarevalet fruktades så mycket mer, som 
inflytande var betydligt, enligt Bergnt Minnen V: 264, 
samtalet införes efter Generalens beråttelse. Svenske 
itern 1 Paris, Baron Lagerbjelke, både rapporterat om 
uppslaget d. 30 Jan. 1810, buru Wrede, först efter O. 
lers resa, underråttat bonom, Lagerbjelke, om ^^den 
Ida propagandan^^ ocb dennas verktyg. Det anstod ej L. 
attrycka någon förmodan om Grefve Wredes enskilda 
Ika f åmnet, men oiflcielt både ban understödt Svenske 
Ulstern, som ej kunde båri bysa någon annan tanke, ån 
i souveraines. Dessa nnderråttelser både ingått förrån 
rede återkom till fåderneslandet. Från Örebro- kunska- 
rae hade nya upplysningar säkerligen ej utebllfvit. Wrede, 
il förebråddes otacksambet m. m., anmårkte, att en stark 
IB nu beböfdes för att åter upplyfta Sverige ur sitt elånde, 
liket uttryck sårade Konung Carl, som ansåg sig redan bafva 



310 Wrbde, Fabian (IT). 

verkställt detia herculesta?; lof vande visser llgeo attvårl 

dig Kung trogen, men tillade: ''att E. M:t vill att Sverig 

B. M:ts bortgång, sl^all styras af en IvM Magister, 

fér mycket begårdt. Dessutom har man bibringat 

fnilkomligt irriga begrepp om Fursten af Ponte Gorvo 

cbaracter, bans grundsatser, bans tapperliet och bani 

åro allmänt värderade. Sverige skall i honom finna e 

tig försvarare och E. M:t den ömmaste, den< vördnadfl( 

son.'' Hertigen var deremot en lård pedant och e 

Wrede måste lofva att ej rösta på Fursten. "Men — 

Bergman — detta minskade endast skenbart General ^ 

ifver för den throncandidat, han förordade. Han di 

detta afseende lika öde med General Adlercreutz, som 

sig för samma sak, ehnru också han måste lofva 

alt ej rösta på Fursten af Ponte Gorvo. Utgången 

mänt känd. Det må blott här anmärkas, att då I 

Gonsnin i Götbeborg Fonrnier kom med Furstens försl 

meddelanden — det cbevalereska, att om hela natioi 

skade honom, men Konungen vore deremot, skulle hi 

aldrig antaga anbudet (vi känna denna förklarings 

på Konung Garl), — medförde han, som endast egde i 

sig med Engeström och Wrede, ett etui af elfenbeu, 

voro anbragte miniatyrafbildniDgar af Furstinnan Desi 

Prins Oscar samt ett i olja måladt porträtt af Oscar, ' 

sa premiére ecritnre ä son p^re.^' Detta, som nu i 

beviset, att F. gick i rätt ärende, förvaras inom Wi 

familjen, till minne att denna familjs främste man \ 

främste Svenska man af anseende och inflytande, so 

Jean Baptist Bernadottes förkämpe. Bergman anför, att 

med de Foarnierska underrättelserna i hand, tog, natti 

lan den 11 och 12 Aug., iOO-tals afskrifter af en lite 

FonrDier medfört, eröfraode med lätthet fria valmäo, 

han sjelf i Hemliga Utskottets första sammanträde ros 

Hertigen af Oldenborg. Af Bernadottes bref till Kejs 

poleoQ den 27 Jan. 1810, hvari han omnämner den djeri 

Mörner, hvilkens bref till B. bilades, finner man, att 

uppmärksamhet åt Mörner, derför att han var myck( 

af General Wrede och varit dennes Adjutant. Utom 

ej dolda sympathi hade svårligen B. och Napoleon 

fästa uppmärksamhet på Lieutenantens dristiga förslag 

Wrede blef Cauceller för Krigsal^ademien på ( 

1810 samt Statsråd den 28 Sept. samma år. Hans 

död i Dec. 1810 bröt hans helsa; och detta föranled 

utträdande ur Statsrådet d. 1 Oct. 1812, sedan ha 



Wrev^b^ Fabian (IV). 311 

afsked från Refemeptscliefsskapet d. 5 Febr. 1811. (Lär 
qvarsiått som Generallospectear öfver Inranteriet ocli 
rne.) Ed af Rikets Herrar d. 7 Mars 1811. Nedlade 
llariatet öfver Krigsakademien 1812. Fältmarskalk d. 
Juli. 1816 (eol. Låstboms Höfd. Mlooe) eller 1817 (eal. 
1). Under^den långvarigra sjakligbeteo besöktes hao ofta 
Rooniig. Han dog d. 16 Jan. 1824, efterlemnande ' sö- 
Fabian Jacob, se n:o 8, och Casper, född 1808, posses- 
it, samt döttrarue Ägatha, född 1799, g. m. Landsböfd. 
'6 Haos Wachtmeister af Johannisbas 1825, enka 1827, 
Charlotta Ottiliana, född 1801, alla i sedoare äktenskapet. 
Hård yttrar: ^^Ett öppet väsende, i b vilket den finaste 
itng ocb verldskännedom röjdes, utan att i minsta måa 
Ina stänplen af en re<i natnr, en redlig välvilja, «xi 
»tlad värdtgbet, följde bonom lika på bofvet, på lands- 
(den ocb i krigarens läger. Han var i alla afseeuden 
id till befäl, älskvärd ocb nedlåtande i nmgänget, vörd- 
bjudande då allvar fordrades, alltid bibebållande för- 
fan att göra sig lydd. I spetsen för sin trnpp var ban 
Ingn, förde den med en säker ocb bastig blick ocb 
en röst, som egde styrka att böras på en linie af flera 
Ijoner. En lätt fattningsgåfva sparade bonom mödan af 
stränga arbete, bvarmed mången annan måste framsträf- 

Pi till kanskaper. Klarbet i begreppen ådagalades, antin- 
Q bah talade eller skref. Nitisk för laglydnad, vän .af en 
Imbbad sambällsordning, lät ban aldrig en stnnd förvilla sig 
\i tidebvarfvets tillfälliga nycker, mot bvilka ban alltid vi- 
ide sig som en sträng ocb oböjlig .domare. Sin öfverbet 
9kj ban under alla skiften ocb bvälfningar obrottsligt till- 
Ifven, ocb vann sina farstårs nåd derigenom att ban gjorde 
Ig förtjent af deras aktning. Redlig vän. Öm fader, rättvis 
Qibetsman, var ban 4 alla både allmänna ocb enskilda för- 
liilanden ädel^ i detta ords rätta ocb skönaste bemärkelse.^^ 
För bedömandet af Grefve Fabian Wredes brefstil, må 
Lidrag meddelas nr bans bref i litterära ämnen till Grefve 
acob De la Gardie. 14 dylika ligga framför oss, men blott 
itl bar årtal. De synas vara skrifna mellan 1815 ocb 22. 

'*'* återsända några af dina böcker. De 2 första dc- 

arne af Journalen i Spanien (bandskrift af J. De la Gardie) 
»€b Scbillers 30-åra krig återsändas un med största tack- 

tambet. Tack min bästa vän för lånet af denna 

fournal. Den bar roat mig mer än all annan lecture nndcr 
lenna plågotiden. Har da bär i Stockholm din Journal öfver 
iejouren i England, så låna mig den, ebaru jag läsit den för 



SI2 Wrbdb, Fabian (V) Jaéo^ Falnanuon. 

% Ir sedan. Jag återsänder (Johannes v.) MUlenW 

emedan Jag ,pl 3 sidor, som rörde Sverige, fann 5 i 
lögner. Jag bar aldrig låsit någpn tysk, som skritit 
okunnigt om båndelser I Sverige, t. ex. att Gistat 
tilltrådde regeringen vid 36 års ålder och att Axel 
stjernas namn ej namnes vid 30-åra kriget, åro c 

misstag af tyske författare. Jag återsänder dei 

(ilrotrn. Svenska hofVet). Det var ett forfårllgt drafvel,i 
gör mindre tort åt Herr Brown, ån åt de Svenskar, a 

han hämtat smädelsema. ; Du har kanske 

Jag varit Ifia sjok, men da torde ej veta att Jag ett 
legat på sträckbänk med beständiga plågor. Både ki 
sjä! hafva varit oförmögna till allt, ntom att IMa 
bref är det tredje Jag egenhändigt skrifvit sedan den 

1818. Din resa (på ångfartyget) Skall gon 

1 ångbåtsfartens historia och ej litet styrka denna 
credlt. Jag admtrerar dock Ditt mod att hafva vi 
söket. Just som Dn trädde In I ditt hns i Skåne, b 
Stockholmsbonlog opp (den 19 Jnn. 1822)."^ 

(K&llor: GeMralmiJor Carl Hårds Tal t Kriffs-Wetenskaps- 
isas. ^ MaanMriptaamliBgeay soa qvarblifYh på Lob«rSd. 
•aaaa laioaeB, m. fl.) 



8. W R E D E, FABIAN (V) JACOB FABIANSi 

Son af H. Ex. Frih. JP. Wrtåt, hvilkens blographl 1 
läses (n:o 7) och Agatha Bremer, — en genom s 
skaper och behag ovanligt utmärkt qviooa — född 
October 1802. — Blef I Sept. 1817 Underlöjtnant vid 
artilleriregemente. Tjänstgjorde såsom Stabsofficer 
dounaasofOcer hos H. M. Kooungeu. Löjtnant I artil 
26 Mars 1828. Ar 1829 vald till arbetande ledai 
tillerifördelniogen af Krigs-Weteuskaps-Academlen. 
29 Jannarl ICaplteo vid artilleriet. 1834 d. 8 Sept. 
hos H. M. Konnngen. 183ö d. 5 Jani tjenstgörande 
herre hos H. K. H. Kronprinsen. S. å. ledamot af 
skaps-Akademieo och Chef för artilleriläroverket i 
berg. 1837 den 25 Nov. hedersledamot af mnsikalii 
demien. 1838 den 28 Januari Major I artilleriet; 
4 Jnli R. S. O.; den 17 Oktober Major vid Götha 
regemente. 1843 Riddare af Prensiska Johaonit 
1844 den 26 Sept. tjenstgörande Kabtnettskammarh 
H. M. Konnngen. 1845 Offlicer af Franska beders 



Wrbdb, fabian (V) J^»cob Fahiansson. 813 

Juli Riddare af Danska Dani^brégsorden ; och 1848 t 
»mmeodör af samma orden. Öfverste i artilleriet s. å. 
^n 13 Febr. Generalmajor 1 arméen, med nppdragr M 
tre tjenstgöra såsom Inspectör vid artilleriet. 'ErböU 
år, den 17 Mars, på begäran afsked från aln Inne- 
e Majorsbestållning vid Götha artilleri. 
t år 1846 med Friberrfntaan Aurora Elisabeth De 
lotter af Friherre ^Gerhard De Geer och Henr. Gharl. 
råle. Dottren Agatha Henriette föddes 1847 och Agnes 
1851. 

[h. Wrede har såsom vetenskapsman firvårfvat sig 
ipeiskt namn, och skalle — afven utan afseende på 
ra sällsyntheten af utmärkta vetenskapsmän med ge- 
ipålétter — väl förtjent en ntférllgare blograpHL VI 
ckså ej sparat mödh att förskaffa en sådan af någon, 
*nt att bedöma W — s veteoskapliga förtjeaster; men 
föga annat än — löften. Vi knnna således, till de 
nde matrlkelnppgifterna, för närvarande ehdast tillägga 

• 

dan såsom nog gosse röjde Frih. Wrede håg och an- 
de vetenskaper, åt hvilka han sedan egnat en så 
och frnktbrlDgande verksamhet. Hans tidiga och ovan- 
lag för mekanik och fysik blefvo emellertid icke rätt 
ide och uppmärksammade af dem, åt hvilka hans npp- 
var anförtrpdd, utan snarare motarbetade; och det 
tt i smyg som den rikt begåfvade, allvarlige och stilla 
byggde sina qvarnar och )audra mekaniska lekverk, 
t var hans nöje att sätta i gång. Till att börja med, 
lentligen, var baa 1 dessa vetenskaper avtodiflakt; och 
n säga att hans naturvetenskapliga ^studier, 1 strid 
re ogynnsamma förhållanden, genom ioYe nödvändighet, 
at sig mer och mer samt fört honom till den höjd 
stenskapen, som han nu intager. 
Wetenskaps-Akademiens handlingar för år 1834 p. 
^3 (samt i Poggendorfs annaler 1833) har Frih. 
it införa ett '^'^Försök att härleda ljusets absorbtion 
\dulationstheorien*\ hvilket är så mycket märkvärdi- 
)m berömde physici (J. Hershel, Jackson, Rublai, 
öre honom ansett ämnet vara af den invecklade na- 

man ^'måste uppgifva hvarje idé på någon regelmäs- 
;tiooalgradation'' af dess mångfaldiga fenomener, och 

efter honom låtit dervid bero och således med hans 
ng funnit sig belåtna. Man känner nemllgen atf ett 
le svåraste lokasten mot nndulationstheorien (enligt 



SI 4 Wbbdb, Fabian (V) Jacob Fabiamsim. 

bTllkeo IJaset ej år annat ån en dallrings af ett eget flat vi 
utbredt åmne, cthern, analog med laftens eller andra kn 
pars, som fortplanta ljudet — ti?adan IJnsböljor ocli IjidM 
Jor etc.) år det som Brewster bemtat från absorbtiOBsM 
mener, t. ex. når ett ljas*spectrnm (efter gfenomgånf «t é^\ 
prisma) går genom en gas af iod, brom, salpetersyrliMk ^ 
o. 8. ▼., -u^^ 

En annan åfven svår invåndning har man bemtat ftHn^ 
linsets disperslon; men denna har man försökt förklan WpB 
åtskilligt sått: genom Ijnsböljornas inbördes verkan (EtkOlp^ 
genom materiens motstånd mot etherns rörelse (Yonag, CM*|f^ 
lis), genom åndring af dess elasticitet med svångniagstkdal^ 
(Airy), med antagande af ett andligt förhållande mellan Uu-Wi 
vågens långd och etberatomens verkningskrets (Fresnel, G»*^ 
cby, Kelland) etc. Frih. W. finner att Fresnels forklarl^ki 
(= ''att Ijnsets hastighet ej år oberoende af nndnlatioas-k^ 
långden'') om ej fnllt tillfredsställande, dock ådagalågger attl^ 
disperslon ej står i någon motsägelse mot nndalationstbeoriei.1 
Vid Hr Canchys förklaring har Hr Brocb gjort några, ai-l^ 
märkningar. — Angående absorbtion anmärker Friherre Wre- K 
de, att dess märkbara regelbundenhet måste härledas friijd 
eft och samma orsak och att den i grund ej är annat än ett L 
interferens-fenomen, hvartill också J. Hershel varit på ?i|, h\ 
men öfvergifvit dess beräkning, anseende det dertill nödiga Ti 
uttrycket af en ''högst egen och invecklad natur, innehållaode K, 
ett stort antal af absorberande ämnets natorberoesde con- |i 
stanter, äfveosom transcendenter af hög ordning.'' Herr Fri- 
herren fluner deremot ganska enkla analy tiska uttryck (a( 
formeln a (l—r.)*: Vi. — 2r*CosjJ+r4. pag. 327 etc). För 
att komma bärtill anser han materiens partiklar af vissa 
krafter hållas på bestämda afstånd från hvarandra samt äga 
förmåga att göra motstånd mot den genomgående Ijusvågeo, 
hvaraf en partiel reflection af densamma uppkommer, bvari- 
genom den får en motsatt riktning, o. s. v. Men utan figur 
och calcul kunna vi ej bär vidare fullfölja hans resonne- 
ment, hvarvid han har tillfälle summera åtskilliga serier. 
Vi få blott tillägga, att han (p. 331) anger, huru han på ett 
högst enkelt sätt lyckats åstadkomma hvilket absorbtions- 
fenomen som helst, samt p. 336 anmärker att "man gcDom 
observationer på ljusets absorbtion finner en ny väg öppnad 
att skåda in i materiens konstitution^' — en anmärkning, 
som physici.(t. ex. Biot) sedermera gjort sig till nytta. 

Uti Wetenskaps-Academiens handlingar för 1837 p. 201 
finnes ett '^'^bestämmande af Franska kilogrammens vigt i Sven- 



WRBéB, Fastan (Y) Jacob FabiaMson. 315 

decifhalvigtm,'*'' ^Vilket år företaget samfåldt af Priberre 
Wrede och Professor H. Selander. Dertill voro flere 
lingar nödige/ som anstfilldes med ett af Gambey förfar- 
'aét ocb af Arago till likbet med Franska rikslikarn Jq- 
Vtdt kilogramm, samt med Wetenskaps- Akademiens för- 
^Ua normalskilpnnd, som skall öfverensståmma med riks- 
ihlTets. Dervid befanns 1. Kilogr. = 293527378 skalp. 
t?artom 1. skilp. = 425,ostf9 grammes. Enligt denna 
ning blir 1. skalp. t. t. lättare ån man fornt ansett det- 
iUma, (en annars ganska tillfSrlitlig fSrfattare anger till 
^Aeb med 425,3 40 gr.)* Önskligt vore om lika noggrann Jem- 
r^^relse anställdes med de rikslikare-vigter, som, enlfgt Kongl. 
'trordningen den 29 Maj 1739 skola finnas i Kammar-, 
Bergs- ocb Gommerce-Golleginm samt Råntekammaren ocb 
Laodlmåterl-Gontoret, ocb sårdeles å slstnåmnde ställe, då alla 
1 bandel ocb vandel förekommande vigter Jnsteras i enligbet 
iermtd. 

Redan för år 1840 började Baron Fabian Wrede författa 
irsberåttelsen inom R. W. A. rörande pbysik. Frey yttrade 
ieroin: DéSnå ämnesdelning måste så mycket mera vinna 
'Wmaabetens bifall, som derlgenom luträlfat, att, likasom den 
cbéiDlska afdelningen alltid baft att glädja sig af en man, 
liYlIkeii sjelf står i spetsen för sin vetenskap (Berzelins), 
den pbyslska åfven sålunda erhållit till särskild redaktör en 
persea, som genom egna vigtiga undersökningar verksamt 
bidragit till sin vetenskaps förkofran. Denna sin befattning 
(såsom referent) bibeböll Wr. dock ej länge. Efter ett par 
ar finner man isåledes dessa årsberättelser författade först af 
Hrr Siljeströffl ocb Svanberg, sedan af Prof. Edlnnd. 

I bref till en, som efter Prof. Palmblads frånfälle tagit 
någon del I redaktionen af detta lexicon, bar en äldre veten- 
skapsman (från bvilken vi, I parentbes sagdt, dock ej bafva 
någon af de bär ofvan lemnade uppgifterna), i svar på några 
frågor om Frib. Wredes vetenskapliga verksambet yttrat, 
bland annat: 

''Af bvad Tit. skrifver om Frib. W— s biografi, ser Jag 
^att T. på förband kände svårigheterna att få denna fnli- 

^ständig. Orsaken är att ganska få vetenskapsmän 

''torde finnas så fria från vanlig författarefäfänga, till ocb 
"med från ärelystnad, som ban. När ban, med sin snabba 
'ocb för bvar ocb en förvånande klarsynthet, genomskådat 
något nytt och inveckladt problem — teoretiskt eller prak- 
tiskt — ocb med den mest populära samt på samma gång 
logiska reda framställt sina upptäckter för några veten- 



"1 



318 Wrbdb, Rabbe Fabian (VI) 6%$iaf. 

^skapsflråBder, eller anteeknal det upptäckta ; aå år ban b^.g9^ 
'^diteo, ocli dfVergår till någrot ånna oatforskadt På sl||^' ^3 
^^aitt både han redan såsom lärare 1 matematik ock ' 
'>ld Marieberg spridt ljus öfver några åmnen, som im 
^tackas af skymning eller mdrker i vetenskapernas m 
^'bans lårjangar både gagn deraf, och det var nog för b|i 

'^nom. „ . 

Med undantag af Wetenskaps- Akademiens ånbermfHm^ 
i fysik för ett par år, och några ofAciela ntlåtanden, 8M 
bltfvit på Regeringens föranstaltande allmangjorda, finnes ii|ah|; ^ 
ting sårsklldt tryckt af W — s arbeten; men deremot triffasi 
Wetenskaps^Åkademims handlingar och förhandlingar inAer k 
senaste åren nästan bvarje år ett eller annat referat af !•• 
nom, bvaraf åtskilligt öfvergått i utländska tidskrifter, h- 
ven 1 Krigs- Wetenskaps-Akademtens handlingar finnes åtskil- 
ligt af hans hand (i 1829 års handlingar, en 6f¥er8ittali| 
af G. v. Becbtolds afbandling ^^om sigtningen med infanteil- 
gerår^O- Utom de redan ofvanföre nämnda afhandllngar ock 
uppsatser kanna vi följande af. honom: Systmn för 5veasto 
ArtiUeriets (vapnets) konstruktion, hvllket appgjdMes noder 
åren 1828 — 1830, och allt sedan varit samt år det som fA* 
Jes; — Försök att bestämma Lagen för ångans elastieiUt (1 
Wetenskaps- Akademiens handlingar och Poggendorffs annaler); 
Försök att experimentell bestämma det strålande värmets Ao- 
stighet; samt, ntom fornt nämnde, berättelser om ^bydro- 
elektriska försök^', om ^'försök med bomnllskrnr\ om ^^grad- 
mätningar i Lappmarken'", m. m. i Wetenskaps-Akademieas 
handlingar. 

(Källor: Riddarhus-Archivets tabeller ofver Wrede-famiUeD. — Ei- 
skllda meddelanden af Profess. G. J. Hill b. fl.) 



9. W R E D E , RABBE FABIAN (VI) GUSTAF. 

Frih. Rabbe Wrede föddes på Anjala gård, på den då 
ånna Svenska stranden af Kymmene elf d. 8 Maj 1802. Fa- 
dren Gustaf Wrede, Öfverstelientenant i svensk tjenst, mo- 
dren Fredrika Lovisa Tigerstedt, dotter af Ofverstelleutenaot 
Georg Fredrik Tigerstedt. Lemnade tidigt föuldrahemmet 
och tillbragte åren 1813 — 17 vid de ofreotllga läroverken i 
Wiborg. Handleddes åreu 1817 — 21 uti sina studier af di- 
varande Matbeseos Lectorn i Borgå, sedermera Biskopen öf- 
ver Borgå stift, Otteliu, och begaf sig sålunda nnderbygd till 
Universitetet i Åbo, der han inskrefs som student höistterml- 



WIIBDB, 110666 Fastan (VI) Gustaf. 317 

1822. Fortsatte/dersUdes sin liUeråra ntbildoing till år 
9j di ban crj längre kuode motstå Iiågen att i det gamla 
lllrlaiidet, I fåderaas laod, gå framtiden till åiötes. Han 
r efter sin 'ankomst till Sverige Fäarik vid Koogl. Andra 
lardet d. 23 Jan. 1827 och Lientenant vid samma rege- 
ite d. 19 Mars 1831. W*— s minnestalare, Gygnsns, an- 
, att Aan vid 1834 års riksmöte såsom representant deltagit 
Id^rskapet och Adlens förhandlingar och blifvit till bänk- 
I ^utsedd, men har dervid förvexlat Rabbe Wrede med 
I 8) Frib» Fab. Jac. Wrede. — Redan flera år sjuklig 

gripen af hemlängtan återreste W. på hösten 1836 till 
laod för att besöka sina anförvandter, och dog > der, på 
ala, d. 16 Maj 1837. , 

-Sådant är denne maite korta, Ja alltför kortif lefnads- 
I, hans, som genoro sin förtjenstfnlla, af kompetente do- 
e berömda öfversättning och kommentering af Grefve P. 

Snchtelens '^''Precis des Événements Militaires dans la 
ipagne en Finlande 1808 et 1809^^ gjort sig värdjr att räk- 
hland dem, som böra bemärlias och hvllkas namn böra 
nas. Om Wredes arbete yttrar General Lagerbrlug i 
i ^'Betraktelser i anledning af Ryske Gen. Snchtelens Hi- 
Iska Berättelse om kriget mellan Sverige och Ryssland 
A 1808 och 1809'': ''Det är Öfversättningen af Snchteleps 
Ifna verk, som är i högsta grad läsvärd, ty blott genom 
densamma bifogade anmärkningar vinner man en fnllstän- 
öfversigt af händelsernas verkliga beskaffenhet och sam- 
ihang." — Äfven en annan af de militärer, som bidragit 
sprida IJas öfver älsta Finska krigets händelser, Öfv. Greg. 
inoff, erkänner att den Svenska öfversättningen af Snch- 
ns verk eger "förtjenstfnlla anmärkningar af en allt- 

tidigt bortgången kamrat." — Måhända hade dock W. 
ire användt sin förmåga och sina Insigter i ifrågavarande 
le, om han, ntan att låta 'binda sig af ett original, hvar* 
I han tilltölje af sin noggrannare sakkännedom så ofta 
ar I strid och hvartill han derlgenom från början till 

råkat i ett '^nästan plågsamt polemiskt förhållai^de", 
f utarbetat en framställning af dessa vigtiga händelser. 

"W. var" — säger han^ ofvannämnde minnestalare •— 

bland dessa naturer, som, lyckligtvis — kunde någoa 
oa sig frestad att säga — ej alltför ofta bland menni* 
rna uppstå. De tyckas bestämda att med oemotståndlig 
olngskraft inverka på dem, draga dem till sig. Deras 
skulle man tro sig lättare kunna bära, än deras — lik- 
ighet ..... Ja, jag har aldrig käut en man, i hvars 



318 Wrbsowitz, Joannes Weicardui. 

våld det stått i bogre grad att vinna tillgifvenhet ocli vi 
skåp, der hao sjelf med dessa känslor mötte någOB.'V 
''Han var kind oeh älskad af alla, från fattlgstagif 
på Ladugårdslandet ända till Carl XIV Joban sJelP — 
r^ie en lians landsman och nära umgängesvän. ' Hans 
bortgång fyllde ocks|i alla vänners bjertan med sorg 
qväfde deras stora förboppningar på den ange maQoei.tii 
Vid sin död både ban forordnat om sin ej obetydliga kk(\ 
samling, att alla militäriska böcker m. m. sknlle tills 
Kongl. Krigs-Arcblvet i Stockholm samt de öflriga lei 
till Savolax-Karelska Nationen vid Helsingfors UniversltAl 
Det var i kretsen af dess nnge medlemmar som hans rnluN 
erhöll den tolk, hvilkens ord vi nyss anfört. 

Skrifter: Kriget mellan Sverige och Ryssland åren 1808 och 1809 af 
, P. van Suchtelen, öfversalt af R. F. G. Wrede, Sthm 1835, uppl. t 
. Sthm 1836. — Genom hans försorg och pä hans förlag utgåfvos äfven: 

Antcckn. öf?. fälttagen emot Ryssland aren 1808 och 1809 af Carl 

Joh. Holm, Sthm 1836. 

(Källor: Hostispiggftrne, Stroakrift af F. Cygnaus^ Stha 1841. -G<& ii 
LagerbriBgt ofvannämnda skrift. ,-- Riadarhits-Arcliiyets Tabeller. - 1 
Bntkildt meddelande.) > fl 

-D -\. fl) 



W K E S O W I T Z , JOA^NES WEICARDUS. 

Om denne Generalmajor i Svensk tjenst var af samma 
slägt som den här ofvan upptagne Warsowitz, med ]M 
olika attal af namnet, kanna vi ej upplysa. Han var ei ' 
Böbmare, hade först gått i Polsk tjenst, men lidit en oför- 
ratt af K. Johan Gasimir, för hvilken han ville hämnas, ock 
gick i den afsigten öfver till Svenskarne. Vi se honom dei 
30 Sept. 1655 sändas att utkräfva hämnd för den fallne Land- 
grefven af Hessen, Garl Gustafs nära frände, som öfverrumpiaU 
af Polackar och dödats. Och Wr. var en sträng håmnare. De 
som föllo för svärd voro att lyckönska. De som fångades 
blefvo hängde. Mänga torterades. Fyrtio polska ädlingaf 
togos i flykten af 30 svenska ryttare. Lan^grefvens död 
kostade 300 offer och staden, der han dödats, blef bräniL 
Detta sednare skedde mot Garl Gustafs vilja. Derpå ned- 
höggo omkring 80 polska ädlingar nära Frauenstadt en Svensk 
Esquadrouschef, som var utsänd att indrifva krigsgärd. Di 
sändes åter Wr. jemte Burch-MQller att ^^utrota dessa re* 
beller.^^ Men nu retade Wr. mera landtfolkets sinnen, ii 
tuktade rebellerna. Efter flera dylika grymma tapperbet^ 



WuLFVENSTJERNA, Jonas. 919 

ef VVr. på ett nattligt 4ågr öfyerraskad af CzatneckI, 
Idater skingrade, ban sjelf ertappad af några polska 
igenkänd och på det grynubaste sätt med^törat och 
ihjelslagen. 

knnna ej npplysa, on^ eller liara nära denne Wreso- 
r beslägtad med den Grefve Jaroslav v. Wrescbowitz, 
s, bvilken gjorde sig känd som författare, atgifvande 
I historica 1767, ocb en 'ÄnUapologi rörande åtskilligt 
\ y. Aschenfelds Saalfiansiscbe Genealogie ocb dennas 
ling beträffande den gamla gre/liga Wrssoecziska ^läg- 

DO. 

Pofendorfs Gesta Caroli. — Jockers 6el. Lex. — Sv. Konv. Lex.) 

— N. 



WULFVENSTIERNA, JONAS. 

ides 1681. Son af Joban Wnlfvenstierna, en ryttar- 
n Westergötbland^ som sjelf blef ryttare 1661 och 
>ig npp till Ryttmästare vid Westgötba Cavalleri. 
681 (n.o 1007) och död 1708, gift med Anna Björn- 
Jonas W. studerade flitigt i nngdpmen och begaf sig 
lutad akademisk kars till Stockholm. Han namnes 
bom Iliddarhas-Secreter 1710. Under Konung Carls 
1 fångenskap började man, som bekant är, att till och 
>ammanträden inför protokoll uppgöra förslag till en 
rrtogsform, just den, heter det i Handl. rörande Skand. 
II, 21Ö, som hnfvudsakligen antogs 1719. Riddarhus- 
W. sammanträdde bär med Per och Conrad Ribbing, 
ijonmarck, L. Molin, ^^anga'^ Erik Benzelius m. fl. 
r, för ett stigande parti.'' Vid 1719 års vigtiga riks- 
ta vi W. såsom Secreterare i Hemliga Utskottet. Då 
arskalken insjuknat i Upsala, sammankallar W. Ut-; 
uppläser memorialer m. m. Går med muntliga com* 
tioner till Stånden och återkommer med muntliga sva^ 
er krigsfolkets begäran att få sin lön i godt mynt 
Till honom adresseras anonyma angifvelser, hvllka 
Jtskottet uppläser, t. ex. om den stora vinst Öfverdi- 
Ebrenprentz haft af sitt tullarrende, en uppmaning 
1 reda på dera, som medverkat i Görtz' skadliga för- 
b dylikt. Han bestyrker dagen efter Landtmarskalk 
s död hvad denne herre sagt sig hafva hört Erke'- 
n yttra i myntevalvationsfrågan, fast hans ord sedan 
innorledes förstådda. Man finner af allt, att W. är en 



320 WULFTBUfSTJBRNA, JoiKU. 

betydande man inom ' det styrande partiet Han ble/^^ 
Kammarråd 1727 och ord. Kammarråd 1731, insattes såsoa^, 
rektor ( Riddarbns-Direktionen, samt blef Ledamot i Kongi 
clesiastikdepntationen likasom i Kongl. LagGommissioneo. 
1734 års riksdag, då Sveriges åiun gåiiande lag antogs å! 
denit, såg man ingen af Lagcommissionen närvarande vid M 
dn'na$ gemensamma sammanträde utom W., som var ^^'^'iL^u 
gande, upplåsande Balkarne och besvarande RlksdagsnåMip^ 
anmärkningar. Förslog ej den applysWlg eller atrediiUi(W« 
mnntligen meddelade, egde anmårkarea att ingifva skTi(tll|l! 
kritiker, på h vilka Gom missionen gaf skriftliga svtr, tt' 
på dessa, opplästa af W., följde Ständernas besiat. Vi nifk 
erkänna, att detta lagstiftningssätt, då lagstiftarnes doirdn- 
rande plaralitet icke är rättslärd, visar sig ganska förnaft)(tli 
Men noder en sådan ställning var W:s föredragnings- adll 
discnsslonsförmåga tydligen af högsta vigt Ecdesiastltii 
depntatiooen, hvilkens bestämmelse var att öfverse Kyrki- 
Ordningen, och i hvilken W. varit en säkerligen lika bet]^ 
dande Ledamot, medhann ej vid 1734 års Riksdag att få ril 
1731 ingifna proJect på samma satt föredraget, och deb (rl* 
gan hvilar derföre änna efter 120 år i oföråndradt skkk. 
W. blef Riddare och Gommendear af N. O. 1748. Ar 17M 
tog han afsked från Kammar-GoHegiam och 1762 från liag 
Commissipneo, blef samma år Friherre, men tog ej iatro^' 
dnctlon; död s. å. den 12 Dec, då hans adliga ätt också 
nppgifves hafva ntdött. Hans son Gastaf W., Ganzliråd, R. 
N. O., e. o. Envoyé vid Kongl. Preussiska Hofvet kort före 
tyska krigets ntbrott, då han den 17 Sept. 1757 rappellera- 
des, hade visserligen dött i Stralsnnd den 9 Maj 1738, men 
uppgiften att sonen Johan W., som var Ganzlist i Riddarbus- 
Directionen 1735 och sedan blef Kammarråd, dött d. 12 Dec. 
1762, enligt Rothliebs Adels-Matrikel 1816, synes vara es 
irring, uppkommen genom en förblandning med fadrens döds- 
dag. Slöt således fadren sjelf sin ätt, så måste Johan W. 
hafva dött före fadren. Memoirförfattaren i Handl. rörande 
Skand. Hist. VII, p. 218, yttrar: ''W. egde ett af de båsU 
embetsmannahnfvnden, hade ett vidtomfattande snille, odlidt 
af en god beläsenhet och prydt än mera af qvickhet oek 
stora talanger som Statsman.'' Då bedömaren sjelf visar sig 
vara en ganska skarpsinnig nppskattare af samtida förmågor, 
måste detta hans omdöme betyda mycket för efterkommaader. 
som äro mindre i tillfälle att lära känna denne ^'Statsmau,^ 
och vi må åtminstone räkna honom till våra utmärkta räti» 
lärde. Hans fyndighet och talekonst måste vi hmfvadsfekli- 



Wqrts, Paul 321 

VätSf u ^^^ orsak, att Lagr-Commitéen förslagr bler 1734 
it-^^^^^lngsfnllt bebandladt och så litet måstradt af de fyra 
"^■^H. Mao kaa af jagträttsf^ågaDs envisa ocb längtrådiga 
^^^liDg sluta bvad det Icunoat blifva af alltsammao, om 
o^jTJ^^^agaaden ej baft atmärkt skickligbet. Kanske sknlle 
r£> 3 ^.taa W.) ånnu, jemte 1686 års kyrklag, nödgats söka vå 
li^ jK^tDDa lag i våra ^^gamla lagar'^ ocb en Tolfmilaskog af 
^ ^^^atlnJDgar. Val sknlle vi fått se från riksdag till riksdag 
^.^^^laodc Gommité-Lcdamöter arbeta ocb omarbeta lagförslag, 
*«?^'^ n>an hvilat på faanen en mansålder, derpå begynnande 
^^ gamla tvekampen mellan de välkända ^ytterligbeterna, 
^ ena $idan stockconservative, som vilja ingen ändring, ocb 



-dicale, som vilja ingen ändring, nb om de ej få bvad som 
^^Idrig ntom revolution kan ske, allt upp- ocb nedvändt, 
^^j^nde de conservatives ärende, bvilka emedlertid snart in- 
slumra på sitt ejderdnn; ocb å andra sidan ärlige liberale, 
^Offl viUa reform, men bvarken stagnation eller revolution, 
^Cb jnsi derföre neutraliseras af ^Mes extremes, qni se tou- 
^Iient.^' Men, äfven under andra förutsättningar, ära åt Jo^ 
^^a$ Wulftenstiernas minne! — Han egde Hacksta Sätesgård 
* Upland, Näs socken 1741. Bref af W. till Erik Benzelius 
^. y. finnas i Linköpings Bibliotbek. 

(Källor: Det 1735 florerande Sverige. — Adelsmatrikel. — Sv. Rikadafen 
1719 af Cederskold. — Salvii beskrifning om Upland. -- Sv. Mercur. 1757, 
58. — J. A. Poases Bidrag till Sv. Lagstiftningens historia med Bihang. -— 
Handlingar rörande Skand. Hist. VII. — Lagcommissioneas Fonlag till 
Svea RilÉes Lag af år 1734 Jemte de vid samma Förslag gjorda aa- 
närkningar. — Lagcommissionens dera gifne svar samt Riksens Ständers 
I^orha odlingar och beslut vid Lagens granskning och antagande å 
Riksdagen 1731 och 1734^ Stockholm 1841. ^Repertorium Benselianiimi 
vtg. af J. H. Liden.) 



WURTZ, PAUL. 

Hår må erinras, att samtidigt med bonom lefde en Johan 
WUrtz, berömd contrefaitsmålare, som äfven ntgaf Römisches 
ConUrfaiU (de Apokalyptlske bilderna med förklaring), son 
af Felix WUrtz, en Gbirnrg i Basel, född i ZQrlcb, som 1 
slutet af 16:de seklet skref en Wund-Arzney, bvaraf bans 
broder Rudolph Wurtz^ en åfvenledes skicklig cbirnrg 1 Stras- 
burg, ntgaf en förbättrad npplaga i Basel 1630. Har Panl 
WQrtz varit af samma slågt? 

BIOGR. LEX. XXII. 21 



322 



WÅGHALS^ HANS., 

Hans Wåglials år visst cd namBkaaoiir man. Pi t^ih^ 
barn stappla, når de skola berätta baos saga. BliiA 
birfArare och sjöröfvare, statsman ocb statsbrottsllngtr, 
teBSkapsmin, romanförfattare och possessionater ocli pi . , 
m. B. m. D., bvilka Red. ansett sig böra erkinna slié' 
^namnknnnige Svenska män^, må vål ock en Spion fl pfi 

Hans Wåghals var en nn^ Stads^enare t Stockbtto, 
sin lUerfbet kallad Hans Wågbals, bördig f^ån Westeri 
land, der ban kände folk ocb vågar. Di Westgötabenine^ 
tånkte på att satta en Westgöte på Svenska tbreaea nI' 
störta Sveaåttlingen Gnstaf Eriksson, så smög sig Hus, 1 
Sveasonens tjenst, omkring ocb lyssnade på bvad folket M 
skade i Götalandet vester om Wettern. Vål kallade Hr Ml 
i Bvalstad honom spejare, men Hanis visade sig så eafiWb 
att Pastorn tog honom för ostbandlare allena. Hans gör Ét 
fljjnk ocb Hr Nils herbergerar honom. Hans npptåcker M 
bref-asken och bringar slutligen de bos Hr Nils förvarade biel* 
ven från Thnre Jönsson, Nils Olsson Wlnge, Måns Bryites- 
son, Tbnre BJelke m. fl., derigenom npprorsanslagen knade ^ 
visas, i K. Gnstafs hånder. Det var 1529. 

Vi kanna ej om H. W— s åttlingar behöllo namnet Wig- 
bals såsom tillnamn; men såkert år att en Sig/tid Wåghal» 
hade en son Änders Wåghals, född 1610, b vilken 1628 ii- 
gick vid Svenska kronans milis och der så i begge de pil- 
ska.som i de tyska krigen förhållit sig såsom en oförfärad oel 
redlig krigsman, gående från gemen alla graderna igeM 
tills han 1658 i Marienborg blef Major vid artUleriet ock 
1660 sattes till Commendant på Ghristianopel, adlad lUl 
d. 6 Nov. med namnet Granatio; men blef ej introdncenA 
Han blef som Commendant på nåmnde fåstning i BleUng 
eftertrådd af en Wåghals d. 28 Febr. 1670; men derefter ^- 
nes Wåghalsslågten ej till i våra håfder. 

(K&llor: Våra Riktliiitorler oeli Gnitaf !:• kiitorier lamt BHenmM 
Hofd. BfiiiBt.) 



WÄRNSCHIÖLDH, JOHAN. 
Tillagg till XXII B. p. 137. 

VI anförde först det lilla vi visste om W., stafvaade 
namnet såsom vi fnnnit det stafvadt hos föregångare; nen — 



Warnbohiöldh, Johan. 383 

tom så om sommarea 1865 till S. Sverigres boklådor den år 
1854 i Stockholm ulgiftaa XXXV Delen af Handlingfar rö- 
xude Skandinaviens bistorla. VI tråflTade bär dels nr Riks- 
aidilTeto nrspnnirliifa samling:, • dels nr Oxenstjernska sam- 
llBgarne, Handlingar angående Svenska Fästningar och béfäsU 
iUmgspianer under n:de århundradet, der man gör den ange- 
aimasle bekantskap med W.. som npptog 30 år i General- 
QrartermÅstareserien mellan Öroebnfvnd ocb Dablberg, ock 
tet under en tid då detta embete var ett af Statens vigti- 
gaste^ och man dr?erraskas att npptåcka en af de fleste förgi- 
len celebritet af en högre ordning. 

Sverige var nnder seklet från 1600 till 1709 en af En- 
ropas stormakter. Af den bnlda Feen både det ej fått den 
anderhara duk, hvilken, utbredd på ett bord, gaf all mat, som 
gästerna nämnde, ej heller den penningpung, hvarnr egaren 
kände skaka så mycket mynt han behöfde; men det hade 
valt sig en sabeltaska, hvarpå man knnde slå och mana ni 
ttUräckllgt antal krigare, för att beherrska egarne af doken 
oeli pugen. Och Wärnschiöldh lefde nnder en sådan eröf- 
Ttngslyslnadeas hjelte-period, hvilken tillika erkände sannin- 
gen af skaldens ord: 

NoB minor est virlus, quam qiuBrere, parta taeri. 
Mindre kraft, fin af segraren, ej der krils af bevararn. 

Sveriges FUetningar skalle varna hvad Sveriges Svärd 
laggt under sig. Vi kanna våra hårförare till hnndratal; 
men då vi se dessa 17:de seklets fästningsverk, ofta påmin- 
nande om Tltanerna, som stapplade Pelion på Ossa, så knnna 
till och med de lärda endast nämna Dahlberg, vetande eller 
gissande att han hade dessa mnrverk såsom tankar, förr än 
te blefvo nnder i architectnra militaris. Våra lärde veta 
bvem som först skrifvit hexametrar eller sonnetter, hvcm 
som först upptäckte hvad det betydde att dö i hvita vadnm 
o. d.; men hvem som utkastade planen till våra vackraste 
befästningsverk, hvilkens öga följde, då dessa försvarsverk 
appstodo till fiendens skräck och landsmäns tryggbet; det 
vet sällan till och med den, som no förvarar nycklarna till 
dessa byggnader. Böra vi ej blygas äfven för den okunnig- 
heten? 

Från 1644 till 1650 eller i 12 år var Wärnscbiöldb, så 
Yidt vi kunnat utröna, ensam ledare af befästningsväsendet 
nnder Krigscollegium och Konungen; under de föUande 18 
åren biträddes han visst af den, som yar honom närmast i 
embetet, den store Er. Dahlberg, men denne var tillika tjenst- 
gfirande 1 arméen och nnder krig sjelfva arméeas Ingenienr, 



^- • .. . -.f . 



324 Warnbohiöldh, Johan. 

medan Wårnschiöldli skotte sitt embetsverk i Stockkolm, us 
han ej iDSoatterade sitt vidsträckta yerksamhetsoairåde, stri^ 
kände sig tråo Uleåborg i Finland till Bremervörde 1 Breb- 
men, flrån Garlström 1 Jemtland «HeT Tronliliiem i t .4., Narp 
till Marienborg i Lifland. "^»jw / 

Johan Wärnschiöldh — så skref ban sig sj^ -^ var sm 
af en And. Lensns. Det är allt bvad våra adelsmatriklar ap|f- 
lysa om bärkomsten. Johan Lensns namnes i våra skrifter 
först 1 034, då ban ntgaf på latin sin Idea Ingmiarii s. Ar- 
chiteeti Militarii, deri ban utvecklat Ingenieursidéen eller 
bilden af en Fortificationist till sinnesgåftor, vetenskofligkU 
och konstnärlighet, ådagaläggande, b vilka förstudier ock 
egenskaper kräfdes, innan en Ingenienr rätt konde röra ä% 
i detta sitt kall. Vi känna ej arbetet närmare, men då det 
nämnts ntan anmärkning, torde vi kunna slnta att författa- 
ren grnndligen bered t sig för sitt blifvande lefnadsyrke. Odi 
iir vi sedan träffa bonom bemmastadd i frågan om kostoa- 
derna för de märkligaste Enropeiska fästningsbyggnadeni, 
drista vi ock antaga, att Job. Lenaens bildat sig utrikes, in- 
nan ban den 7 December 1639 ^omsider^ blef Ingeniev. 
Då Örnebnfvad dött 1644, blef Wärnsebiöldh den 12 Mars 
1645 Generalqvartermästare öfver alla Fortiflcationer (nnder 
Sveriges krono). Detta embete bibeböll ban till sin död 
1674, då kan begrofs i Stockholm d. 8 Februari. Men ban 
hade under tiden — månne ej med bibehållet Generalqvar- 
termästareembete? — inträdt som Krigsråd i Krigscollegiook 
Qvar finnes ännu i Riksarchivet ^Sköldebreff för General- 
Qvartermcstaren Johan Andersson Wärnschiöld. Datum Stock- 
holm den 15 April 1646,"^ hvarur vi meddela: 

"Så emedan Wår tro tienare och General Qvartermestare Jo- 
han Andersson alt ifrån sin ungdom sigh hafuer winlagdt 
och beflijtat om dygd och dee saker, ' därigenom ban icke 
allenast ett gott beröm förvärfva måtte, Utban och göra aigb 
capabel till att tiena sin höge Öfterheet och Fäderneslandet, 
och der vidh vinna så framsteg j ämbeten som förbättriof 
af sitt Stånd och förmebring af timeiig förmögenheet ock 
båfvor, hafver gådt utbi varande sin tienst ifrån de nedri- 
gere till högre charger och beställningar, och nu omsider 
till en General Qvartermester avancerat och befordradt blif- 
ver: Desse tienster, såsom Wij förspörje bonom väl, manli- 
gen och till Wårt gode behag och nö|je hafva igenomgåtl; 
vill och icke mindre härefter än här till skedt år, låta fiau 
fAgh trogeii . och oförtruten till Wår och Cronans tieost ocl 



' I WARN8CHIOL0H, MlM. 32S 

slgb förbålla som ea trogen IleBare ocb tapper. Soldat igaar 
och val anstår; Altförtby etc.'^ 

Ar 1648 d. 17 Oct. blef lian gift med Maria Bnre, dotter af 
Yiee Presld. 1 Åbo Hofrätt Olof Bnre till Bo ocb Fogelbro i dennes 
äktenskap med Elisab. Jacobsdotter Bagge till Bo, bvilkens 
moder var en Soop. Warnscbiöldbi blef derlgenom besTågrad 
ned y. Presid. i Åbo Hofrätt Job. Mnnck, Gommendant Job. 
pUiIssborst samt Generalmajor Frib. Henr. Rebblnder. Om 
Wårnscbiöldbs åttelåggar bafva vi blott kunnat ertappa den 
uppgiften, att Joban W. NobNis, först anställd vid Hofvet 
(HoQnnkare?), sedan Fänrik, var redan 1084 Lientenant snb 
coborte prstoria (Lifdrabanterne? Lifregementet?) ocb bibe- 
liöll den beställningen ännn 1707, då han anfores i Holmia 
Uierata auctior, ntan att likväl något lärdt arbete anfores 
Tid hans namn. Han dog hastigt den 8 April 1707, enligt 
Addenda. Der med synes ätten bafva utdött, fastän först våra 
ntfoste matriklar satt *[- vid n. 354. 

Vi få nn lära känna Generalqvartermästare Wårnscbiöldbs 
verksamhet af hans egna embetsbref med bilagor. 

1652 d. 28 Febrnarl skref Wämscblöldh till Arfprinsen 
Carl Gustaf angående Götheborgs omgiftaing, berättande om 
alla närbelägna beskafTenbeter, med bifogad charta, der man 
sig utmärkt det ställe, hvarest de danske 1 förra fejdtiden 
försänkt elfven med stenkistor, liksom det, der L. Kagg hade 
sitt läger; skref den 9 April angående befästningar vid Slite- 
hamn, Kalmar ocb Götbeborg, då han någon tid på KongK befall- 
Btng varit på Ösel och 1 Lifland, några orters befästande 
dertill att iakttaga, dock enkannerligen till att anlägga den 
Riglska nya befästningen med dess gator, torg och hamnar, 
uppgörande ett contract på Kongl. befallning med General- 
Qvartermästare Rodenborgb och Stadtsingenienren i Riga 
Frantz Mnrrer om uppförande af 14 Royale bastioner mot 
landsidorna och 2 små bastioner vid DfinamQnde. Han visade 
nu de öfvervägande skälen att heldre anlägga fästningsverket 
på Jlneholmea än vid SUtö under Gottland, att flytta Kalmare 
gamla befästning på Qvarnholm, att ödelägga Elfsborgs slott 
och befästa Ryssås (Kronan) och Kyrkgårdsholmen (SSy Elfis- 
borg) m. m. Rbyzelius kan emellertid i Svecia Munita upp- 
lysa att Kalmar, afbrändt 1647, några år derefter uppstod 
som en alldeles ny och helt annan stad och blef försedd med 
formidable fortiflcatloner; liksom att Garlsvärd, ett väl belä- 
get och helt fast kastell på Gottland på den förut s. k. En- 
holmen, beskyddade Slitö, Gottlands bästa hamn, ehuru Rby- 
zelius uppgifver den byggd 1710. Gamla Elfsborg lemnades 



S26 WAtfNBOHiöiiDH, Johan. 

it tidens tand 1000. Ny Elfeborgr uppstod, beréind sImi 
förträfflig både till låge ocb byggnad. Kronan nppstod mti 
24 alnars *^cka mnrar och 4 våningar. Kopparkronan qU 
«?erst på tornet knnde innesluta 12 man. 

Till 1053 års fåstningsbyggnader både Kongl. MaJ:t ii- 
ordnat 00,000 dal. siir?ermynt, 38,185 till Göteborg, 7,000 
till Halmstad och 14,815 dal. silfvermynt till Kalmar. Äi 
1054 den 21 April tillskrefs Carl Gnstaf, hnrn Wåmschioia 
besökt andra fåstningsarbeten och nn hunnit till Upsala. Ri- 
ga fästning hade na under 8 år kostat kronan 04,000 oeli 
Riga stad 128,000 daler. De skål Kongl HaJ:t haft att Ur 
flSrtinga arbete, i stallet för att på det gemena sattet lita 
det bearbeta, knnde ej na utvecklas, i brist på rakningar 
och dylikt. Deremot hade W. vid denna tiden tillfåUe att 
utförligt framhålla hvarför Elfsborgs slott borde raserasL 
Val hade Generafqvartermåstare Örnehnfvud föreslagit att 
omfatta bemälte slott med nya verk; men det vore ea 
olidelig kostnad, ntan verkligt gagn. Slottet kunde ej af- 
hålla fienden frän elfven eller inloppets försänkning, ej för- 
bjuda honom att göra en eller flera skansar och andra verk 
på Hisingen eller Svenska landet, dermed han kunde alldeles 
tillstänga för Götheborgarne elfven och sjöfarten. En flende 
kunde osedd och obehindrad af slottet gå j^enom Sandshagea 
Inemot Ryssåsen o. m. s. Denna onödiga platsens raserlag 
kunde lindra staten noder befästning af högnödige orter lå- 
som Götheborg, Kyrkgårdsholmen, Ryssås, Gnllberg, Wenners- 
borg, Halmstad, Kalmar och Grimskär der ntanför, Krålce- 
skär, Sliet, Anderson, Jemtland, såsom ock Warberg, La- 
holm, Jönköping, Wisby, en fort i Wermland och en i Smi- 
land, andra att förbigå. Krigscolleginm, med Gnst. Horn si- 
som President, insände den 20 Mars 1056 till Kongl. Haj:t 
förslagen rörande Wennersborgs och Eneholmens på Gott- 
land fortiflcerande. Den 20 Nov. 1656 kunde han berätte, 
hurn arbetet fortgått vid Kyrkgårdsholmen (Ny Elfsborg), 
Ryssåsen (Kronan), Vattenverken i Götheborg, Kalmar, Kri* 
keskärs skans vid färjestaden på Öland, Halmstad, Warberg, 
Laholm, Jönköpings slott och Wennersborgs skans. Samna 
år blef Dahlberg Generalqvartermästare-Lientenant, d. v. s. 
vice Generalqvartermästare, men följde arméen och biträdde 
vid alla der förefallande värf som tillhörde yrket, under det 
Wärnscbiöldh synes fortfarande styrt allt det öfriga, som 
tillhörde hans embete. Ar 1657 den 7 Juli tillskref Wärn- 
scbiöldh Krigscolleginm horn han vid Wennersborg c^* knanat 
med så ringa folk, materialier och verktyg bringa försvars- 



Warnsohiöldh, Johan. 327 

verk till dep tid det krifdes, om baB skulle följt desselnen 
I all måttOy otan redogör för de ändringar ban funnit nödiga. 
Sidan dagen derpå kunde emellertid rytteri ock lätta stycken 
tivål som fotfolk gå öf?er bron vid Rånum. Vid Göthe- 
Lborg, Elfsborg, Ryssjs ocb Gullberg arbetades under hans 
leilntng, allt som med de anslagna medlen ocb vakterna 
kände åstadkommas. Från Malmö skref Wårnscblöld den 6 
Jnll 1659 till Kongl. MaJ:t angående arbetet å Malmö fåst- 
■ing och om den ort å ön Hisingen, dit Nylödöse stad flyt- 
tats af Konung Carl IX; beredd att beglfva sig till Helsing- 
borg att afsticka dervarande verk, ^på det att bvad der nu- 
mera arbetadt varder icke måtte ske förgåfves.^ Brunins I 
8tB beskrifblng om Helsingborgs Kärna p. 23, anser för tro- 
h0, att (W— dbs naste man) Dahlberg 1659—60 ledt de 
arbeten, som då utfördes å Helsingborgs fästning; men först 
1669 lemnades åt Dahlberg den fulla ledningen af fästnings- 
verkens byggnad 1 de eröfrade landskaperna. I Helsingborg 
«ppråttade W. den 3 September 1659 förslag å kostnaderna till 
BLalmars och Götheborgs befästning, uppgående förslaget 1 fråga 
om Nya Kalmars befästning på Qvarnholmen, till 214,763 dal. 
sllfvermynt, då det Götbeborgska verket ansågs kräfva 67,954. 
Svinesunds befästning ålåg honom äfven att besörja. Den 5 
Mars 1664 Ingaf han påminnelse om Landskronas fästnings- 
verk och hamn, dervid han afstyrkte att här förlägga Rikets 
kela örlogsflotta. Der kunde den, enligt Wärnschiöldhs me- 
ning, Cil beskydda den Lifländska, Finska och Svenska sjö- 
kanten, den kunde ock lätt tvingas till ett sjöslag inne 1 
trångslen mellan Skåne. och Seland vid de ref, grunder och 
öar, som ligga mellan Öresund och Falsterboref, kunde,, der 
lått af de Danske bespejas. till och med bekikas. Ösel, 
Gottland och andra öar i Östersjön behöfde Riksflottan på 
närmare håll. Att hafva här blott en del af flottan, skulle 
göra begge fprdelningarne svaga. I Sundets trånga farvatten 
kunde i krigstider behändige och lätte, men väl monterade 
farkoster, flytande på 6 ä 8 fot, mäktige att inlöpa ej blott 
Tid Landskrona, utan ock vid Helsingborg och Malmö, göra 
mera nytta, än stora oeh djungåeode örlogsskepp. Förmå- 
nen att hindra farten genom Öresund ^blefve ej så stor, då 
Balterna öppna fientliga flottor väg. Ännu 1671 den 27 Fe- 
bmari ingaf Wämschiöldh memorial, oförgripligen beläran- 
des, att arbetet på Götheborgs Fortification borde äfven så- 
väl som det Skånska fortiflcatlonsarbetet fortsättas, ännu an- 
seende nödigt visa bvad som aflrådde Landskronas väljande 
till örlogsflottans statlon. Skulle denna väljas på vestkusten^ 



328 WA88SLI08, J$amiti. 

föredrog ban Nya Elfeborg eller Harstraiid. ^ Hår kmde båii I 
de, som genom Svlidel ocb genom Balterna sökte intraagv-l [i 
Östersjön, förhindras, då Skagern ej vore större, > in att dei 
Tid pass i 6 timmar med foglig vind knnde öfverseglas. Har 
knnde ej blott farten mellan Östersjön och Westersjön, ntas 
ock mellan Danmark ocb Norge snarare och mera hindras, 
in genom Landskrona eller någon hamn Tid Östersjön. ■ Ar 
1673 den 10 Mars visades, att Götheborgska Forttflcationea 
från 1639 kostat blott 460,734 daler silfvermynt, då Antwer- 
pens Castel nnder 2 år med sina 5 stora bastioner kostat 
833,333 R:dr (1,400,000 Floriner), Castellet vid Metz 400,000 
R.-dr (1,000,000 Francs) o. d. 

Skrifter: Idea Ingeniarä s. Architecti Militaris animi qualitates, sden- 
ti» St arfes, quie in eo xequirantur, antequam in sno mnnere rede 
▼ersari noterit, Sthm 1634. — Fragmenter af Fortifications-Fondameii- 
teme, af J. Wämscfaiöldh, Sthm 1673 el. 1675. Finnes i K. Kr. W. 
A. Bibliothek (Handl. 1816 p. 237). 

(Källor: Hudl. ror. Skand. Hist. XXXV: 276—418. — Fryxells Be- 
rättelber XX. p. 17. — Stiernm. Adelsmatrikel. — LéMtröma Sveriges 
Litteratör- och Koiuthistoria p. 67. — Meddelanden ur RiksareluTet 
sf Baron J. A. Posie.) 



WÄSSELIUS, JEANETTE. 

[En lärd konstvan bar^ som det kan medgifTas, ej ntan 
skal i ett värderikt bref af d. 30 Dec. 1854 förebrått Red. 
att bafva lemnat en för ringa uppmärksambet åt de uamn- 
knnnigbeter, Tbeatern bildar, särdeles med hänseende till 
den qvinliga andelen af dessa immorteller. För att i någon 
mån ersätta bristen, må ett ntdrag or det nämnde brefvet 
meddelas, då en konstuärinnas namn föranleder, att åt detta 
område bvälfva blicken: 

^'I allmänhet har den dramatiska konstens idkare varit bårdt 
förbisedda 1 Blogr. Lexicon. Om Jag minnes rätt, äro Almlöf, Kar- 
sten och Hjortsberg de ende, som der upptagits, och bland Tit. i 
^Täktaren^^ angifna fruntimmer, namnes af actriser och sånger- 
skor endast Emilie Högqvist. Orätt torde då vara, att förbigå 
Fru Charlotte Ericsson, Chormästaren Wikströms frånskilda 
maka, den finare komediens atmärktaste representant i vårt 
land. Frn OHn, hvarom 1854 års min.-almanacka har en 
biographi af Crasenstolpe, förtjenar ett rnm såsom Gustaf III:s 
förnämsta sångerska. Mamsell Inga Åberg likaledes, om ock 
tillika såsom en varnande tidsbild, (liksom hennes vän Jobn 
Hall). Jag såg henne såsom gammal gumma, assisterad snart 






Waiiblius, Jeanelie. 329 

af trasluakar, på en landsortstbeater med oförminskad 
oeä på g>n8l<^a plampt tAit återgifva en karlroll 1 
ms Bnssaröoer.^* 
^Pdr att na hålla mig endast till den Musikaliska och 
Hska kmstens idkare, vill jag fästa Tit. nppmärksam- 
^ ISUande Hnslci: 
^^^ Ahlbtröm, Jac. NieLy född i Wisby d. 5 Jnni 1805. 
Svarftare. Stndent i Upsala 1824, tog tlieoL ex. 
Af Inre kallelse drifven, blef ban Orchesteranförare 
DJnratrfimska trnppen s. å. Masikdirektörsexamen nnder- 
1831. Dir. Mus. et cantns samt organist vid Domkyr- 
i Westerås 1832. - Kapelimåstare Tid Nya Tbeatern 
Vårt fäderneslands flitigaste componist i alla grenar 
dessutom god pianist Gaf concerter med Jenny Linds 
^^«ide 1847. Författat musiken till Agne, Alfred den Store, 
"'^^Mnelll, Läkaren, Engelbrecbt ocb bans Dalkarlar, Ringaren 
^ ^otre Dame m. fl. m. fl. En stor pianoconcert med fnll 
!^^Uiester, dedicerad till H. M:t K. Oscar ocb en vocalsymfoni 
^^^ 8 röster med cbör öfver Höltys Aufmunternng znr Frende — 
^^^trilgen den enda composition i sitt slag ocb tillegnad K. Mu- 
^^Icailska Akademien — , äro äfven af bans band. 

Berwald, Johan, Kapellmästaren, är troligen större 
^ftolfnist än compositör; deremot är 

Bbrwald, Frans, bekant för sina storartade instru- 
eaftalcomposltioner, ebnru bans operor: ^Jag går t kloster^' 
^Modebandlerskan^, ej slogo an. 
Arrhén von Kapfelman, en genialisk tonsättare, 
éd såsom Musiklärare vid Garlberg. Han bar ^genomcom- 
^SiMmerat^ Blommorna af Atterbom ocb skänkt oss de vackra 
elodlema till Lings ^Rärleken"^ ocb Dablgrens "^Våren är 
ommen.** 

Bauck, Wilh., Aftonbladets —ti — , en förtjent kritiker 
i den vägen Sveriges Ludvig Rellstab ; lycklig sång- 
mposltör. 

Boman, Per Conrad, Kamrerare i General-ToUdirektio- 
sen, R. W. O., Post- ocb lar. Tidn:s Musikreferent under 
signaturen B— n. Grundlig kännare af Dramatiken, såsom 
^synea af hans uppsatser i tbeoretiskt bänseende i Post- ocb 
Inr. Ttdn. Gompouerat operetten ^Byn i Bergen^, uppförd på 
K. Tbeatern. 

Dannström, Joh. Isidor, lycklig sångcompositör ocb 
den ende nu lefvande Svensk, med undantag af J. Berg, som 
appträdt på utländska scener såsom sångare ocb aktör. 



SSO WASimus, jMMielle. 

Do POT, Edvard, KipelUniatare, eoaponeitt H 
oeh dårskap'*, Fellcie, FörealnfeB, AgmåBi 0€k Pa| 
8tnt ea mingrd mindre saker. Vår scens ypperste. Om 
ocli Joeonde. 

Fr IG BL, Pehr, Secreterare i Musik. Akal II 
correspondent ocli HsAiers notståiidare i choralfripi 

Mankblii, Carl Abraham, snart sagdt vår eil 
rättare i maslkaliska ämnen; componerat WalUns %w 
Syanerlifen förment om Tår musikaliska litteratur. Hi 
förofrlgt till nämnde författares: ^Sveriges Tonkonst o 
lodiska natloaaidlkt.'' 

Blaad Skddeipelare böra märkas: 

Dahlqvist, Georg, först lårftskrämare, sedan a 
- lad debutant, men ej afskräckt. Nu närmande alg 
studier ock anlag kothurnens kögsta trappsteg. 

De Brobn, Carl, bland Gustaf III:s utvalde 1 DJui 
tbeaterns stiftare. 

Dbland, Louii Joeeph Maria, Balettmästare och 
ker, samt hans ättlingar, såsom: 

Deland, Pierre J., den line cbaraktersspelare 
märkt som Debutantens far, Grefve de Miremont i 1 
maraderie ock Bar. Magn. Draken^Jelm i Topelii: ^Efte 
tio år"^; samt 

Deland, Fredrik, för bYilken Blancbe skrlfvit flei 
komedier; bans biographi ses i kalendern Skandia 1849. I 
stens vägnar vida öfverträffad af sin äldre broder P. J. I 

Djurström, Er. Wilh., ej utmärkt som skådesj 
är han dock årevärd som bearbetare och öfversättare. 
Införde på vår theater Schillers Jnngfrau, Calderons 
ea dröm, Griilparzers Sappbo, Halms Griseldis och Hoi 
Bilden, hvilka alla åro af honom artistiskt öfversatta; 
biMning besvärade honom ej. 

Se VELIN, Pehr Erik, en typ i den äldre f^ansys! 
medlens karrikatyrroller. Hans Geronte, Grispin ocli 
Ghalumeaux lära ännu vara oöfverträlTade. Författare 
smärre komedier. 

Stenborg, Carl, komiska theaterns grundlägga] 
biographi ses i Min.-Alm. 1855. 

Stibrnström, Edvard, karaktersspelare och v 
nämste kuplettsångare; en biographi ses i Toilett- ocl 
ater-Almanach 1846. 

S Allström, Pehr^ sin tids ntmärktaste Tenor! 
ännu oupphunnen ibland oss såsom Mozarts Flgaro oc 
bers Pra Diavolo. 



Wäsiblius, Jtamtu. 331 

AS II o w, Olof Ulrik, STerige3 störste tL y. skidespe- 
I den måofsidigaste af alla både lefvaade ocb döde; 
rgs falla vederlike. Onekliiren sjelf, ett snille och 
åktig af de mest åtsklljda roller, såsom Gostaf Wasa, 
1, XiidYig XI ocli XIV, K. Lear, Strozzi, Macbetb, 
laiD, Latoor och ända ner tilf Jovial m. il. i farcer. 
en försökt sig såsom författare (t. ex. Edmand och 
^Llamatorinm, gifvet, om vi ej missminna oss, på en 
3 konsert). Decorationsmålning år ej heller honom 
de. Hans bistra 

usLow, Sara Fredrika, född Strömstedt, tragiskt 
om Lady Macbetb, ånnn onpphnnnen som Schillers 
I. . 

^dare i Theateralmanackan för 1839 och ^^Bakom ri- 
Theat. Alm. för 1845."] 

svårt år att veta hvem som lefver nnder det snpple- 
ill Biogr. Lexicon hinna genomlöpa alpbabetet, har 
at visa brefskrifvaren sin tacksamhet och söka af- 
ig någon ränta på Red:s sknld till de ifrågavarande 
Br genom meddelande af ofvanstående brefntdrag. 
ire torde bäraf väckas tfll större nppmärksambet på 
af ifrågavarande slag. Vi öfvergå no till den i sin 
i brefvet förekommande Jeanette Wäeeelius, 
lemna hennes börd och barndom, respecterande Lind- 
randsats, nttalad i det originella äreminnet öfver 
ir: ^Dessa likasom oädla minnen af en torftig ang- 
drigbeter må böra föga återkallas.^ Dock — här 

talaren nnder tvånget att nämna Wimmerby ^bort- 
fläck^; men J. W. lär först sett ^aset i sjelfva ^Btr- 
Ita stad'', omkring 1795. Hon vann sig först ett 
som Zerlina och Ida, bildad änder Frn Desgnillons 
ilkens känslighet och ''aisance théatrale^, hon ljrck« 
le att efterbilda. Lika god aktris som intagande 
a ntmärkte J. W. sig i allt högre roller. Man tvi- 
ena om hon öfverträifade sig sjelf i Armida eller 
i Romeo och Jnliette eller Slottet Montenero o. s. v.; 
ndrade enhälligt omfånget och behaget i hennes röst, 
den snillrika uppfattningen af charakterer och det 

i deras nttryck hos denna af nataren rikt begåf- 
idespelerska. Till pnblikens stora saknad lemnade 
ring 1819 svenska theatern och följde sin man dan- 
sagli till Italien, der Madame Casagli vann en namn- 
it, jemnförllg med den Mamsell Jeanette Wäseelim 



332 ^ WÅ88BI1IU8, JeaneUe. 

erdfrat 1 Sverige. Fru Marianne Ehrjenstrdm försäkri 
aina år 1826 ntgifna Noticesr anr la Litteratnre & les 
Arts en Svéde, att alla resande öfverensståmde i fon 
gar, att bon med sin talent gjorde Sverige beder i 
konstens hemland. Sednare underrättelser Icunna vi ej k 
ntom att bon dog på 1840-talet, sannolikt i Paris, der 
slotllgen vistades flera år. 

(Killor: OfvAB AnlSrda, Mut eaikilda BeddelAndeB.) 



ft 



Vi hafya p. 328— 3i intagit nämnde brefutdrag, och e 
Tiliigt att icke blott de deruti gjorda, anmärkningamft kunna 
befogade, utan att ännu flera af samma art skulle kunna 
Red.^ detta lexikon anföras. Insändarens namnlista på 
big&ngne" skulle sålunda kunna tillökas med nanmen: Bri 
— en för tidigt bortgången» rikt begåfvad tonsättare, af h 
kompositioner flera bafya ett ovanskligt värde, måhända 
främsta rummet de för ordenssamfundet "Par Bricole** 
tade — ; M:ll FröMlind, en tid tm Lindström, hvUkens triumf 
Cendrillon varit jemförd med den mamsell Sonntag Tann 
Paris såsom "Cenerentola" *); Henriette Widerberg, — hvil 
af kännare sä^es hafva bättre än måhända någon samI 
sjungit Mozarts tonskapelser; ett i sanning ej ringa lofoi 
Dessa namn falla oss nu i minnet; men vid en närmare gr; 
ning skulle säkert, särdeles till komplettering af verkets fö 
delar, vida flera namn erbjiida sig. 

Red. begagnar tillfallet att om en Sångerska — Fru B, 
Lidheek — till de i VIII Bandet pag. 96, 97 meddelade^ na 
ytterligare tillägga några oss benäget meddelade uppgifter. Fra 
L. uppenbarade sin sångröst lika snabbt som sin talröst, efte^ 
sjungande vaggvisorna på ett sätt som väckte stor uppmärk-^] 
samhet -i fädernehemmet (Biskopshuset). I Lund väckte fröken | 
Brita Munck af Rosenschöld tidigt ungdomens förtjusning; och 
Tegnér eller en Tegnerid skref, efter en hennes sång i ett säll-- 
skåp, en hyllningsdikt, hvarutur vi blott anföra början: 



*) Bn särskild broschyr — Cendrillon och Cendrilloniana — ntkoii 
vid denna tiden i Stockholm. — I Skjöldebrands memoirer torde intagili 
huru medspelandes afund förgafves sökte bringa den unga Frösslind pl ;. 
fall, då hon fått Cendrillons roll. Det skall till och med hafva händt 
att nägon vid hennes utträdande pä scenen bakifrån slitit sönder hennei 
kladning i ryggen, men utan att vinna sitt syfte, som var att bringa henne or 
fattningen, ehuru hon vid uppträdets slut måste gå baklänges ar sin strid^ 
lik — bjeltar i Iliaden. 



WassbIiIus, JmMtte. 33S 

'iTacka flicka! himlens gåfva, 
ögats väUast/ hjertats tröst! 
De som under jorden sofVa 
Kunna vSckas af din röst." — — 



»t* 



"Om dig lyster stiga 
Till Olympens trakt, 
Skola ljusens englar tiga 
Och med afund stampa takt/' 

först såsoin fru Lidheck hörde hon sin röst bedömd 
lige kännare. Nyss efter bröllopet befann hon sig i 
nn i ett sällskap, <}er flera konstnärer, sedan de hört 
inga, prisade hennes röst såsom utmärkt af sälLspord 
)ch styrka. Hon fortfor att sjunga — men begaf sig 
r till Stockholm för att under Craelii ledning inhemta 
laturanlaget redan gifvit henne. Nu utvecUade hon 
3n för läraren förvånande hastighet till en utmärkt 
Hon (ärde att spela guitarr, harpa». piano, o. s. v. 
ide sig samtidigt i lefvande språk, redan förut .vU 
tyska och franska, nu^, under ledning at Sardinske 
Zartoni, i italienskan. Hon uppträdde först offentligen 
aelii konsert, då den ackompagnerade orkestern ned- 
instrumenter och applauderade. * Sjöng 18^25 i Ladu- 
skyrkan vid konserten för Grekerna; och vid flera 
Ifällen. Henne hörde den 12-åriga Jenny Liiid, som 
en vän: ""ack om jag hade fru L — s röst I'* Och fira 
senare den unga flickan och sade till konsertmästaren 
den eleven skulle öfvergå sina medtäflarinnor — detta 

då Berg ännu betviflade sådant. Fru Catalani &t« 
fru L. en utmärkt tillgifvenhet déh uttryckte sig med 
Ija om den Svenska sångerskans röst (t. e^. ''så sjöng 
jag var ung I"). Begge invaldes på en gång, bch 
imation, i Sv. Musikaliska . Akademien. Ännu i bör- 
O-talet hade Ref. tillfälle- att- höra fru L. i Harmoniska 

i Stockholm (Ref. minnes specielt i Rossini^s Moses 
elm Tell), od^ hörde en gång en musikalisk utländ- 
iken just för tillfiäUet befann sig i Ref:s sällskap, efter 

af en bravour-aria ur Webers ''Oberon'' hänförd 
vackrare qvinnoröst har jag ännu aldrig hört; och 
om e) ansåg Sångerskans ålder böra förtigas, uppgaf 
dan hunnit öfver 50-talct, ville mannen till en början 
tro härpå. Det bör anmärkas att denne utländning 
m icke vanlig amatör, samt hade i åratal vistats i de 
mfvudstäder der tillfälle icke saknats — • och ej heller 



334 WA8SBLIU8, Jeanette. 

försummats — att höra de yppersta offentKgt uppta 
SiLngmkor. — I klang, styrka» jemnbet, omfång torde h 
röst ej ofta finna sin make; mot föredraget — deklamal 
— yille det deremot förefalla Ref. så som skulle stundom 
nat framställas **anlednin^ till anmärkning." 

Man har anmärkt att genom den Tälborna Bu 
dottren, Professorsmakan Lidbecks offentliga, om ocksä 
syn ta uppträdande i konsHms tjenst, bröts första länken 
fördomsboja, hyilken sedan alldeles bortfallit, så att m 
de gåfvor Oud nedlagt hos qyinnor — såväl de af 1 
vtånd som ur medelklassen — börjat få opåtaldt yerka i 
offentliga bildningens tjenst *). Att sedligheten bland koi 
prestinnor sedan Tunnit, lärer ingen Vilja bestrida; lil 
ej heller inflytandet häraf på det sedliga lif^et inom 8 
den s. k. '^högre societeten'^ och medelklassen. Hyilken 
nedring för konsten, då den s. k. allmänna opinionen (lu 
fördomen), ej tillät de bildade klasserna att offentligeii ti 
henne eller umgås med det — - slaffolk, hyilket inlärts atl 
hennes offentliga utöfning skaffa sig sin utkomst! 



WIBELI, OLOF AF. 

(Tillägg till p. 172.) 

Föddes d. 10 Febr. 1752. Fadren N. Wlbellas, K 
herde 1 S. Telge, modreo Ulr. Lindqvist. Student i I 
1774. Anse. t Åbo Hofrått 1776. Landssecr. i Abc 
Björneborgs lån 1783. Lagman 1 Karelska Lagsagan 
Deltog 1 stiftande af Sveriges första hnsbållssållskap, de 
ska, 1787; v. Landsböfd. i Åbo 1801; Landshöfdlug i Si 
och Karelen 1803. Hans vackra bref af d. 14 Apr. W 
Buxbövden^anfördt 1 M. Rosenblads Åminnelsetal 1 Weteos 
Akad. p. 7—9, fullt af mod och värdighet, gör hans na 
stor åra. Han lemnade stn egendom till aköflings, ntt 
öfvergifvande Finland, hellre ån. att der längre söka I3 
Adlad flck han till vapen tit brinnande hjerta öfver St 
kronan, med valspråk: Regi, Patria. Landsh. 1 Carlstad 
der han anlade indnstrlschola, arbetshus o. d. R. N. 0. 
G. N.O. 1811. L. W. A. 1812. Fick p. b. afsked 1813 
d. I Jnll 1823, barnlös. G. in. l:o C. M« Escolln, 2:o L. M. E: 

(KälU: M. RoMBblads UI i W. A. 18S4.) 

*) Att fru L:8 uppträdande bidragit till ett sådant resultat må 
stridas; men Red. vill erinra derom att redan före fru L. hade « 
ur de högre samhxilsklassarna Uera ginger upptrftdt i konserter 
minnas vi fru Fredenheim i "Skapelsen*', och flera andra^ som vi 
skil att hSr anföra. 



Rättelser oeh Tflläss. 

/ XXhsta Bandet 

ly stycket ly raden 6 nedifr. står: Sboe, läa:. 2:dree. 
4^ efter eista raden tilläffges: 

Skrift: Kort afhandlinff om Tactiquen af J. W. Wraneel, 
Sthm 1752. Find i Kr. W. A. Bibliothek. 
ty sista st, r. 1 står: dä han 1290 . . läs: 1273 (se St. Diplo- 
mat. n:o 565) och dä han 1290 .... 
% st. 1. r. 6 nfr. tillägg: om dottren Margaretha se n:o 2378 

i Dipl. St. 
^y r. 8 nfr. står: Sjelf Tar Täpn. Of rad, läs: Väpnaren Leek 

OftradsiTon Tar g. m. . . . 
18, st. 1, r. 5 nfr. tillän efter 1409: Dod 1411. BegrafTcn i 

Wadstena. G. m. Katharina, d5d 1420, begrafven i W. 

jemte en dotter Katharina, som Tar ogift. 
f9, sista r.*) tillägg: Källa, ntom den nppgifha, Stromfeltsska 

familjens härkomst i N. St. Bibi. 2 B. XI st 
^j^ r. 12 tillägg: g. m- Christina Jonsdotter 

- r. 16 Badahult läs: eller Bodahult. 
It, r. 24 tillägg: Se n:o 8. 

- . T. 34 tillägg: *) Utom de i Carlmarkska stamtaflan uppräk- 

nade medlemmar af Wångaätten hafTa många fort 3 ström- 
mar på liknande sätt, t. ex.: 

Peder Åkesson till Jätsholm (Jät i Wärend) och Näs 
(i N. Wedbo) fSrde 8 strömmar på sned. V. 1423—29, R. 
1448, lefde ännu 1451. G. m. l:o Bengta TuTesdt^tter^ då 
enka efter ea Meinstmp i Skåne; ^2 hennes söner i första "r 
äktenskapet Toro fallToxta 1423, då modren Tar dod). 2:o 
Märta Niclisdotter (Natt och Dag i längden), som lefde 
enka än^u 147tf. 

. IHseby Federsdotter, g. m. Erik ' Magnusson (Omefot) till 
Konongsund, R, R. R. (147<^-85). 
• . Axel Pedersson till Näs V. 1472—83, gift efter 1463 med 
Kerstin Mårtensdotter (Syan)- 
. . Karin Axelsdotter, g. m. Erland Mattsson (Kagg) till 
RossTik, dod före 1500. Hon ärfde RossTik, dl enda 
sonen Benrt dog ogift d. 26 Oct 1515, men då hon sjelf tbt 
. dod före 1518, hade RossTik ärfts af hennes syskonebam å 
modemet Knut Lindormssoa- ( Winge) till SJSgerås, n:o 
710 bland Rikets Råd I Ugglas Rådslängd III. 
Lika Tapen (3 strömmar på sned) förde en Peder Tho- 
gasson 1482 i Grennaorten, en Bengt Gislasson 1478 i östbo 
och 6tt Håkan Bengtsson^ Häradshofd. i östbo 1473—1500. 
boende j^ Hinsekind. Hans Hansson i Ronkarp i Småland 
f5rde 1984 tre strömmar, löpande horiiontalt 



• 

4. 



«> 



9S8 

P. t91, r. 1« står: (Stjernkon) UU: (Liljeoni). 

292, Bi. 1 tillai^g: Denne £. Lartson, som hade 11 njnkoa, llef 
1566 d. 8ö Jum g. m. Anna, dotter af Peder Niltson Oai- 
ske och Kjerstin Trulsdotter Pyting. £nda barnet Peder 
£nfirelbrecbt88on dog ogift före 1585 och ärfdet af nuNlrei, 
hvuken bodde pä Lydhige och afled i Jan. VSK, 

— st. 2, r. 10 «tår: moder, tillägg: £lin, dotter af RagfiU 
Månsson till Herborum I Östergötland, * 

— — r. 11 står: Pavel, tillägg: Tufyesson (Ulfspam)^ 
som not tillägges härTid: Eun Ragraldsdotter lemDndeiii 
fader d. 12 fioY. 1467 såsom låns in morgongåfra 150 narL 
mot ranta af Herbomm. Hon hade 1498 d. 1 Febi. wd 
sonen Måns Påyelssons bifall bortbytt Herborim 
Broxrik (vid Grenna), som då lemnades af Ben^ Ai 
bjömsson (Liljesparre). På detta sätt kom Broxvik 1 
Uifsparre-ätten och ej ^åsom det beskrifs i Bångs llllt' 
sparre-ätt p. 20—36. Men af acter, nämnda ibm p. 21 " 
ser man att Jöns Laurenzson var Måns Påfvelsson 
sparres halfbror. ^ Modren Elin lefde ännu 1508. 

296^ r. 2 står: fatte, läs: fatta. 

' 302, st 1, ,r. 4 nfr. tillägg såsom not: I den äldsta Lathenka 
Tersättningen, som utkom i Danmark, är Jerem. 12: 6 
▼ersatt: — — ja de skrige efter dig Jadut, med gl 
'^alarm eller med fuld Röst." Men Jer. 15: 10 har 
"mig, mod hvilcken hver mand i alt^ Landet traetteroc 
' Ter." Den jSvenske Ofversättaren synes hafva tagit 
Jadtit pä förra stället, men på eset bevåg tillsatt det 
det sednnre. Ordet är sannolikt blett en dansk interjectl 
från den tiden, antydande att dmnska öfvers. rådfrågt 

315, st. 3. Den i Rådslän^den III: Tl6 upptagne Thomas Ni 
son är en Dansk, såväl som den n:o 715 upptagne ** 
björn Putbus, således en Lange eller Munck (med 3 
död 1521. Der lefde dock en Thomas Nilsson af Wh 
slägten vid samma tid, som 1474 blef g. m. Elseby, dot 
af Joh. Gynte (från Danmark) till Nesselsta i Södenna 
land och Mätta Esbjörnsdotter, då Th. N. gaf £. i mo 
gongåfva Säby (Täl)y?) och Ålsta i Jerfälla socken. Bi 
son Nils, född 1476, lefde 1527 Dennes son Keel NiUs 
till Täby (Säby?), som lefde 1556, var död före 1587 ogi 
En hans syster var Clas Böljas mor. 

347, r. 21 står: 01. . läs: Cl. . 

351, st. 2, r. 4 tillägg (efter 326): O. m. Bened. Ketillsdot 
Glysing, som lefde enka 1390. Söner: Ketill och £i 
(Suhms Danska Hist. XIY: 558 f.). Med denna sin fro f 
sannolikt Ridd. Joh. Umreise d. ä. Glysingska egendoi 
i Kalmar län. Sonen Erik cffde Björnö sätesgård, 
dotter af Bened. Gl.^ sannolikt i äktenskapet med X U., 
1390 gm. en Magnus Petersson (Suhm L. c); en dö 
Katharina (möjligen densamma) var 1406 g. m. Da 
Ridd. Påfvel Bragde (ej upptagen på de ofullständige 
ske Bragde-ättetaflorna). Deras son Ridd. Joachim 
velsson Bräde ätte sonen Mäster Johan Brahe, Kaiik 
Lubeck 1481-90. Yid r. 8 tillägges: Erik Johanaaoili' 
reise t. Björnö förde fem fjädrar eller qvistar, stående 
£n liggande stjelk, samt lika figurer såfom lijelmpr~^ 




337 

{Tapnet liknade således ^ornarnes.) Han var g. m. Märg. 

Algotadotter (Sture, tre sjöblad) samt dotterdotter af Bo 

Boson (N. o. D.), men ej af Bo Jonsson (Grip). £. U. 

▼kr ej heller svåger med Gustaf Sture, St. Stures fader, 

«ten med denne Criistaf Stures fader Anund och dennes 

broder Hr Göstaf Algotsson. Dessa.Algotssoner ärfde Joh. 

Umreise d. y:s makfl. Hvad noten p. dS^ uttrycker såsom 

en möjlighet, forfaller således *). 

r. 7 står: med, läs: Tid. ^ 

r. 4 står: brott, lås: brädt, 
, r. 17 nfr. står: , men utså, lås: . '*Men" utgår. 
C r. 18 Woltemat, läs: Voltemat./ 
^ r. 1 »tår: Fabian (III), läs: Fabian (II). 

I XXlhdra Bandet 

. 4y r. 10 nfr. står: räkna, läs: räknade. 

9y r. 10 står: mer, läs: men. 

19, r. 13 står: väg den, läs: väg, der den. 

28, r. 17 efter Finland sättes punkt. 

— r. 1 nfr. står: det, läs: bekännelseenligt det. 

^ r. 1 står: historia, läs: historia har. 

4^ r. 8 nfr. står: Sy., läs: sitt. 

44, der t. Waldens skrifter uppräknats, tillägges sista rad: 

Kphvn 1807. Blandade Tanker i Breve til. en Ven över 

ReligioUj^ Ordet og Jesus Ghristus m. m. Kphvn 1804—06. 

' År oet försvarligt infor Gud eller nyttigt inför samhället 

att smäda S vedenborgs skrifter? Kphvn 179L 

48, r. 12 nfr. står: Dalarne, läs: Helsingland. 

SI, st. 2, r. 10 står: då ej om, läs: då om. 
'— r. 7 nfr. står; Of vanåker, läs: Of vans jo. 

07, r. 2 står: Franecher, läs: Franecker. 

€8, r. 15 nfr. står: behöfya, läs: beböfver. 

92, st 1, r. 2 nfr. står: Ätten . . . Winblad, läs: Ätten Win- 
blad v. Walter fortlefver. 

74, r. 6 och 7 nfr. har vid tryckningen skett en omflyttning af 

ord, hvilken ej funnits i korrekturet. Läs: var den tiden 

allmänt och råder hade ännu ej kommit att tänka etc. 

80, r. 10 efter stäld borttages comma. 

83, r. 17 står: Magn., läs: Magni. 

84, r. 2 nfr. i noten står: annan, läs: annars. 

Efter *'fråga*' tillägges: I Galerie des Contemporains 
illustres avec une lettre-préface par Mr de Ghateaubriand, 
Tomc XII,Bruxelles 184o p. 519 läses: Goethe .... ajoute 
méme qu9 les petits jaloux, dans Tintention de le blesser, 
Ini declarérent, quc son pére passoit pour étre le fils adul- 



*) För flera af dessa rättelser bar Red. att tacka en anonym, hyilkcns 
Mref börjar: "En person, som länge insett, huru felaktigt och vårdslöst 
tn gren af historieforskningen varit behandlad, som omfattar ältelcdnin- 
tme för de intill 1560 förekommande märkligare personer och släg- 
Sr . . • Bet har förorsakat honom stor glädje, alt se flera af dessa äUc- 
Nlningar utförda i Biogr. Lex. och han får härmed betyga Tit. sin varma 
Lcksamhet såväl derför, att ämnet blifvit till granskning upptaget, som 
\t det sätt, hvarpä denna granskning blifvit utförd." Oet skulle vara 
Dgenämt atl känna den ädle och lärde anmärkarens ntnm och adress. 
BIOOR. LBX. XXII. 22 



338 

térin d'an homme de hante nftiMance A q«0 eeUe 
parat tellemcnt flatteaae å son amoar-propra, qa^Uselii 
longtempi et ardemment å det reo&ercnea secrttei dam 
bnt d'cn Tdriiier Texactitude et que ce ne fat pts tan 
▼if clmgrin. qu*il ne vit obligé de renoncer å crtteilliu 
& de croirc a la yertu de sa grand-mére; tant il est nai, 
il, que ton t cc qiii tende a nont faire sortir de notre 
tcurité, niéme aiix depent de notre dignité reelle, 
aisement notre vnnité. 

Röken nr uppenbar. Gnistans tillvaro f$ga tr! 
a1(tig; incn da den '*hvita frun*' i ala^en ej nppei 
gnistans historia for sin sonson,-fä vi qvarlemaa den i 
skyinninff; drista dork tro, att ej blott gfUtffifreishi 
Fr. am M. utan ock den der boende Baron v. Goethe ~ 
nat tilifredsstiilla en ättlings önskan att kanna sina 
om de ann t, att do dermed skulle f ägnat en verldsi 
kunnig skald. 

Iluru Horders epigramm; 
**Dcr von Göttern du stammst^ von Gotlien öder rom K 

Goethe! scnde niir sie . . .^ 
kunde af G. anses såsom en ^'Yerhohnng*', blir svarCattligl 
utnn kännedom om det som angifs i det Galerie, hTilfal 
pryds ä titelbladet med Chateaubrianda namn. 
P. 92, r. 13 8tar: 1784, läs: 1783 

— r. 17 står: reprendit, läs: reprehendet. 
95, r. 17 nfr. står: af hvad, läs: hvad. 

98, står (lerc gnngcr: Warsevitz. läs: Waraewitz. 

99, r. 14 stiir: Sördcrm., läs: Söaerm. Reg:tB hist. af öffenti 
Sic«7roth. 

— r. 10 nfr. stär: Cien . . läs: Coen . . 
100, r. 5 står: nämnde, läs: nämnde äldre. 
100, r. 12 stnr: Wnttrang, Johan, Zacharias^ Anna . . läs: W-gt 

J— n, Z— 8, Johan och Anna. 

117, r. 2 och 3 läs: "väder i hufvudet", utan .... ädror. 

118, r. 20 stär: Kirkcs- läs: Kirkes 

145, r. II It fr. står: Enskilda, läs: Enskilda meddelanden. 
164, r. 2 nfr. stär: Fru A., läs: Fru K. 
104, r. 25 stär: Thcn "helige, läs: "Then helige. 
174, r. 8 stär: I)a efter . . läs: Efter . . 

— r. O nfr. stär: special, läs: specie, 
176, r ft nfr. stär: Men, läs: Med. 

182, r. 8 nfr. stär: Charles, läs: James. 

183, r. 11 läs: Sjomans/iriÅ^directionen. 

— r. 18 läs: förstnämnde riksdagen. 

184, r. 5. n stär: vid knstvarfven — — — bortotti, läst rid 
Klippan, omkring 1/2 mil nedanom staden . . . 

185, st 1, r. 12 nfr. stär: h vilken, läs: hvilka. 
187, r. 8 läs: forniogna^fe . . 
192, r. 5 nfr. stär: Mann, läs: Maunn . . 

Skulle någon iinna detta instämmande i Pedtt Se^- 
lnx's äsigt osvenskt, sä må till ursäkt anföras, att om 
mera vinnes, ingen mer än förf. skall kunna derof* 
ver glädja sig; men handtaget är räckt, för att uttrycb 
den ofvertygelsen, att om ock ej mera vinnea. an det Ur 
, antydda, så fortjenar det <^tt man derpå offrat blocktl- 
vinsten. Liksom Carl Johan blott lofrade, att Norge 



339 

\ 
1 

åkulle upphöra att tillhöra Danmark ocla-höll det löftet y 
- hvars värde, de, som måste, i anledning ftf ett Norskt an- 
fall, dela sina krafter kort före slaget rid Ratan, sednast 
kommit i tillfälle att uppskatta, )sa rore^ godt, om någon 
BU Itttnd^ lofva, att Finland skall upphöra^ att tillhöra 
Rifsslandy och hölle det löftet^ Finland må sedan orga- 
niseras huru som helst. £n grannstat, som ej kan hli 
farlig, och som i Sverige måste söka en Tän mot sin far- 
lige granne, torde bli Tanligare och eftergifnare, än ett 
nu varande brödrafolk. Der är satsens innersta mening. 

10, r. 23—18 nfr. Parenthesen har uppstått af en not, som ren- 
skrlfvaren insatt i texten. 

Q^ Om någon finner en mötsats. emellan att ogilla verlds- 
Uga straff för ensamt ahdeliga förFillclser, och att ej för- 
l>rda "öfverlöparefrihet^', så torde han gunstbenäget ffåga 
sig, om der ej är ett, svalg mellan att lekamligen straffa 
en religiös förvillelse och att ej lemna den dcrmed be* 
kajade alla borgerliga förmåner, om det ock sä vore, att, 
såsom Minister hos Summus Episcopus, contrasignera kyrk- 
mötens beslut. 

M, r. 2 står: son., läs: son . 

- r. 10 står: parst, läs: pajrmynt 
[O, r. 7 står: att att^ läs: ^t. 

Q, r. lO står: från, läs: herramé. 

B3, r. 11 står: mekan, läs: mellan* *) 

(5, r. 15 står: Brenner, läs: Brahe (i Slägteboken). 

S8^ té 2 står: sons, läs: dotters. 

- t. 26 står: 8, läs: 81/6. 

B9, f. 4 står: 121/2, läs: 121/12. 

- r. 6 utgår alldeles. Vill någon hafva én Ungefärlig sum- 
ma af adelsmännens i 4 landskaper till siffran bestämda 
|»énningu^ift,^så torde han benäget ursäkta, alt Bisko- 
pens i iVesterås 10 marker, ehuru förbigångna af renskrif- 
varen, blifvit beräknade bland markerna, men ej i valva- 
tionen, samt lika benäget ändra siffran ä p. 229 r. 6 (R:dr 
rgs s»n) till 691. För det, "som hår skulle bevisas" — 
Nils ^ Winges förmögenhetsförhållande till samtida och 
penningens dåvarande höga värde i jemnförelse med hvad 
som nu är förhållandet — torde uppbördslistan, oaktadt 
sina brister, vara tillräcklig. 

M), r. 17 står: Fé Erss. . läs: F. Erhsi. 

U, r. 14 nfr. står: Bert, läs: Bååt 

(6, r. 6 nfr. står: var den, läs: var han den. 

S8, st. 1, r. 1 nfr. står: till högra, läs: i högra. 

18, r. 9 nfr. står: Yirgin, läs: Yirginins. 
i3, r. 12 nfr. står: Glevitzer, läs: Glewetser. 
N, r. 4 nfr. i text står: de än, läa: de. 

^, r. 18 står: skulle, läs: måste. 

te, r. 14 nfr. står: sä alla, läs: så. 

13, r. 6 nfr. står: späda, läs: uti Indien under franskt bandr. 

IM, r. 15 nfr. står: kandt^ läs: känd". 

19, r. 11 nfr. läs: upplåten . . ni. m.) går. 

Il II I I 

D:r Schlyter antager i W. G. L. IV: 19 Iflsarten: Anondasr haralssoh. 
en Adnotator har Aa Karlssun. W. G. L. p. 315. 



Resii^r Afrer Randen SLII^XUI 
(Bokståfrerna R— ir)« 



(XUByXmB. tål $h,) 



lUab, A. J.y Landthofding 

— , J. J., Poflsesionat 

Rabbe, St. af, Canzliräd 

Rabbén, J., Läkare (Agronom) 

Rabeniusy K., Prost 

— , 01., Lector (Grek.) 

— , 01., Professor (RatUlard) . . 

— , L. G., d:o d:o . . 

Radloff, Fr. W., Läkare 

Rahmn, Corn., Prost (forat Missionär) 

Här inga Missionärerna: 
Kjernander, J. Z. (Donator) 



TO 



Planta, P. J 

Hallbäck, H. B ' 

Fjellstedt, P. (Exeget, Linguist) 

Ramel, ätten 

— , Malte, Possessionat 

— , Hans, öfverste 

— , Malte, Riksråd 

— , Ch. E., Hofmarskalk [\[ 

Rappe, Cbphr, Landshöfding (Riksdagsman) .' 

Raumannus, J., Procanzler 

Rayalin, Th. v., V. Amiral [[][ 

— , S. M. T., d:o 

Reffndr, G. (Förf. i Vitterbet och Paedagog) ..!!]! 

Rebaasen, G. M. t.. Diplomat * [ * 

Rehbinder, H., Generalmajor i 

— , B. O., Sardin. Stormarskalk ....."...' 

Rehn, O., Hofintendent 

Rehnskiold, C. 6.. Fältherre '/.!!.* 

Reiser, A. v., Lanashofdinir (Donator) 

Retaiaf, A. J., Professor (Naturforskare) ... 

— , L. Chphr (Homilet) ; . [.','.] 

— , M. Chr. K., Lifmedicus *.*.'.*.*.' 

— , A. A., Professor (Anatom) ... 
Resterdahl, H. f, d. SUtsrdd, Biskop (Kyrkohi^riker) 
Rootorholm, N., Landshöfding , 



xm 



XVI 
XXI 
XIII 



XII 



hl 

1» 



16 



81 



— 


s 


XIII 


3 


XII 


vi 


— . 


s 


XIII 


Im 


XII 


4q 


XIII 


m 


XII 


^ 


— >. 


6N 


XIII 


179 


— 


181 


XII 


67 

n 



XXI 



141 



I 

rholm, 6. A., President (StatmiBii) . . s ; 

»lina, A. O.f Bilköp (Biography Chorograph) . . 
Ig, P^ Landshofdmg (Statsmao) 

, Conrad, President (Statsman) *. . 

, Gustaf, (Riksarchiyets ordnare) 

, Fredrik, Riksråd 

, £. H., f. Lo^en,.Riksrädinna 

, A. L., Kapten (Statsbrottsling) 

£., K. Lifmedicns 

C. F., Assessor (Oculist) 

rdsson, J. (Antiqvarie) 

rt, J. G. (Raltslärd) 

'hjerta, G. F., Placemajor (Friskare-anforare) . . 

marek, L., Konsol. Ombudsman 

- , A., Math. sedan Jur. Professor ...... 

•stjerna. J., Adjutant (Donator af originalet till 

»sala M5tes beslut) 

n. Sv-, Bergsråd (Bergsmechaniker, Mineralog) 
, A. F., Kongl.' Bibliothekarie (Yitterlekare) . . 

c, J.) Renegat (Svärmare) 

^, L., Professor (Läkare) 

rg, J., Domprost 

, Sam., Prost (Topoprajfh) 

, C. G., Professor (Homilet) 

I, J. H., Hofintendent (Musiker) 

till Ervalla. ätten .^ 

Brita (Ynglinga-ättling) 

till Hjelmsäter, ätten 

4x. £., Generallieutenant (Konungsräddare) . . . 

P., Prost 

G. F. T., Riksråd 

, F. U. T., d:o 

, G. Fr. T., Landshofding (Nationalekonom) . . . 

, Ax. P., Landshofding 

-G., K. öfverhof predikant (Homilet) 

J., Lector (Publicist) ; . 

Sv. (Separatist) 

idler, J., Censor (Latinsk orator) 

ilad, £b , Läkare (Naturforskare) 

, Matth., Statsminister 

, B. £., Commerceråd (Riksdagsman, Finan* 

•t) 

lane, ätten: 

, Joh., Ståthållare ." 

, Schering, Riksråd (Legat) 

, Joh., Riksråd 

, Gustaf President (Skald) 

, Joh., President (Legat) 

, Sehertng, Statsseeretenirs (Hifdafortkare) 



Det 



1(11 
XVI 
XII 



XIII 
XII 



XII 



XVI 
XII 



XIII 
XII 

XIII 



XII 



n 

893 
80 
87 
96 
98 

102 

106 
106 
110 
188 
191 
111 
118 
114 

115 
116 
IIT 
118 
121 
125 
128 
181 
135 

136 
146 
150 
151 
167 
172 
174 
176 
898 
184 
198 
201 
198 
191 
203 
206 
195 

211 
2181 
215 
218 
227 



84» 



Rotéii yon Rosenstein, N., Läkare 

RoteMtein, N. von, Statssecretertre (Biograph) .... 

— , C. von, Erkebiikop ^ • .^. 

Rosenttolpe, J. v.. President (Ra^tslard) , . . t 

Rotir, J., Jaititiecanzler (RätUlard) 

Roclin, Alex., Målare 

Rosor, Tre, ätten: « . 

— , Thure (StatsbrotUling) . ^ . 

^ , Johan, Härförare ^. . ! 

— , Goitaf, Legat 

Roth man, Sv., Comminister (Läkare) . . . 

— - , Joh., Läkare . . . . .^ 

— , Sten, Kjrkoherde (Läkare) ^ 

— , Joh., Laknre (von Linnés lärare) 

— ', Göran, Läkare (Botanist, Yitterlekare) . . . 
Rothovins, Jon., Superintendent • . • 

— , Isak, Biskop (Stiftsreformator) 

Rahens, N., Censor (Lingnist) 

Ruda, É. W. (Skald) 

Rudbeckius, J., Biskop (Stiftsreformator, Statsman • • 
Rådbeck, O., Professor (Polyhistor) « . . . . 

— , O., Archiater (Polyhistor) • . . . 

— , Th. G., Landshofding (Riksdagsman) . . . . 

— , 01. (Skald) 

Radberg, Fr., Professor (Physiker) 

Rudén, Thorsten, Biskop 

Rudenschöld, Cnrl, Riksråd (Statsman) 

— , Magdalena Charlotta, Hofdame 

— , Renfft, Statscommissarie 

— , Ulrik, Commerceräd 

Ruders, C. J., Prost 

Rudolphi, C. A. (Naturforskare) '. • 

Rnghman, J., Isländsk Translator . • . 

Ruhl, J. F., Öfverste ....', 

Ruhs, Fr. (Häfdatccknare) .- . . 

Runeberg, £. O. (Statsekonom) 

Rnnins, J. (Skald) 

Rutström, A. C, Kyrkoherde (Asket, landsfSrvistj . . . 

— , C. B., Medicinalråd (Vitter) 

Ruuth, £., Generalgouverneur (Nationalekonom) . . . 



XII 
XVI 

xn 



xin 

XII 



XIII 



m 



u 



^ 



XVI 
XXI 
XIII 
XXI 

%III 






• • 



Rydelius, A., Biskop (Philosoph, Theolog) .... 

— , M., Doniprost 

Rjdqvist, J. £. v., Biblioth. (Eslhetiker, Svonak Philol.) 



XVI 
XIII 



843 



Del. 



t|ig, Ax.y Riksmarsk 

* 9 Er., GencralgouTerneur , 

lerg;, A. F., Commiuister (Författare) 

mb. And., öfvertygmästare 

, Sigfr., Legat . . ; . 

, Lars, Slottslofven 

, Bror, President « 

, £rik, KRinmarherre 

, Clae8,..Rik8r(id (Rättslard) 

, Åke, Öfverste (Författare) 

, Hans, V. Landshöfding 

y Clnes, Tiandshöfding • . . 

, Claes, ÖfverhofstaUmJistare 

, Claes, t. f. Öfverstäthällare ' 

, Bror, Landshöfding , 

, And., Kapten (Lärd) 

, Gustaf, President (Urkundsamlare) 

, dlacs, President 

, And. Sigfr., Ryttmästare (Urkundsamlare) . . 
, L. Fr.; Kanimarjunkare (Häfdafurskare, Urkund- 

amlare 

eck, C. Sonnberg, Prost (Urkundsamlare) 

on, M., Assessor (latinsk Skald) 

ow, C, Archiat<:r I 



P. 



XIII 


99 


— 


101 


— 


102 


— 


107 


. — 


108 




109 


... 


113 


— 


114 


— 


124 


— 


125 


-- 


126 


— . 


12T 


- 


128 


— . 


133 


— 


135 




142 


•^ 


247 


— 


147 



Xilf B. 3 A., XiV B., XV B., XVI B.. XVin B. 3 h. 



£., Arcbiatcr 

en, J. F., Läkare (Biograph) 

^ren, N., Direktör (Maecenat, Donator) 

tedt, A. M., K. Secreterare (Svensk Pliilolog) . . 

rg, J. J. (Pharmaceut) 

lon, E., Archiater 

enius, D. (Theolog) 

1, H. H, v.y jGeneralmajor , 

, E. F. T., Öfverste Kammar junkare 

as, L., Boktryckare 

)erg. A., Prost (Riksdagstalare) 

, J. G., Målare 

5ll, J., Prost .^ 

:l0, S., Bergsråd (Statsekonom) 

, J. A., Fältmarskalk 

Bson, B. H., Commcrseråd (Nationalekonom) . . . 

, St., öfverste 

n, Alg., Canccllieräd (Häf da forskare) 

låjr ingår hans medarbetare i åttkilligt, Archen- 
hoItB, J. (Häfdatecknare) 



nei. 


261 


XIII 


— 


264 


— 


265 


— 


274 


— 


278 


X— 


280 


... 


284 


— 


tm 


— 


290 


— 


298 


-^ 


303 


.-- 


302 


— 


308 


— 


309 


— 


313 


— 


316 


XVI 


394 


XIII 


334 


— 


3^ 


,^^ 


340 


XXI 


m 



S44 



SchanU, L. ▼•) Riksarchivets Secreterare 

— , J. Fr. v., Öfver-Poit-Director 

— , €. L. ▼., AsseMor (Häfdafonkare) ....... 

Scbartaa, H., Prost (Katechet, Casuistiker) 

Scheder, A., Ståthållare 

Schéele, C. W. (Chemist) 

Scheffel, J. H. (Målare) 

Schefferus, J., Professor (Litteraturhistoriker) 

Seheffer, P., President 

— , Hen. Th. (Chemist) 

— , C. F., Riksråd (Statoman) 

— ', Ulr., Cancellipresident (Statsman) 

— 9 Per, Fältmarskalk 

Schenmark, N., Professor (Geometer) 

Schepperus, £r., Kyrkoherde (Polem. Theolog) .... 

Scheulz, G. (Tecknolog) . . . ^ 

Schlippcnbach. Ch. C. (Legat) 

Schlyter, C. J. (Laghistoriker, Häfdeforskare, Ur- 

knndutgifvare) 

Schmedeman, J., Statssecreterare 

Schnack, P. (Renegat) '. 

Schrevelius, Fr., Professor (Rättslard) ,i 

Schroderus, E. v. (öfversättare) 

— , L., Landtmatare 

Schroder, £. A., Professor (Philosoph) 

— , Georg (Målare) 

— , J. uT^ Professor (Häf daforskare , Urkund- 

utgifvare) 

'— , Herm., Biskop 

— , Göran, d:o 

— • , C. G., d:o 

Schroderhcim, Elis (Gunstling, Yitterlekare) 

~ , Herman, Diskop 

S«'haltéo, C. (Orientalist) 

Schultz T. Schultzenheim, D. (Läkare, Statsekonom) . . 

Schultzenheim, C. F. (Läkare) 

tSchutzercrantz, H. (Chirarg) 

Schwan, H. N., Borgarståndets Talman, Statsråd . . . 

Schwerin, F. B. v. (Statsman, Vitter) 

Schönberg, And. d. a., öfverjägmästare 

— , And. d. y. (Häfdaforskare, politisk Skrift- 
ställare) '. 

'Schonherr, C. J. (Entomolog) 

Schönstrora, P. (Häfdakritiker) 

Sebaldt, C. Fr., Borgarståndets Talman 

Sefströra, N. G. (Chemist, Geolog) 

— , A. G. (Katechet) 

Segerstedt, A. J., Prost 

Seliergren, P. L. (Homilet, Casuistiker) 

Serenius, J., Biskop (Riksdagstalare, Stiftoreformator) 
Sergel, Tob., Bildhuggare 







XI 



845 



iehinvy J., Prost 

ty Gabr. ▼., Riksråd 

, Joh., Kammarherre 

Dy Alex. (SV. Diplomatarii l:ste förlägg.) 

400, Fr., Skeppsbyggmästare . . . '. 

- , Gilb., a:o . 

- . Fr. ajF, d:o 

rersKold, N., Professor 

rerstolpe, A. G., Riddarhussecreterare (politisk och 

vitter författare) 

— , F. O., f. 'd. Statsråd, Landshofding . . . 

— , G*. A., Canzliråd (Läroboksforf., Konst- 

domare) ^ 

inSy And 

, J. (Öfyersättare) 

, R. (Målare) . . . .' 

lair, ätten: ; ■. . . . 

- , Malcom, Major (Legat) 

- , F. C, Generalgoavernear (Partichef) 

, C. Gid., Generalfäittygmästare 

rs, H. J., Prost 

erg, N. L., Expeditionssecreterare (Vitterlekare) 

- , Er., Skald 

lad, ätten: 

, P., Krigshöfding 

, Nils, d:o (Rikssenior) 

- , Carl, General af Artilleriet 

orgy N. H., Professor (Archeolog) 

ring, P., Professor (JPhilolog) 

ren, H., Domprost (Lexikograf, Donator) 

Idebrand, £., Kommerseråd (Vitter) 

— , A. F., General (Konstidkare, Vitter) . . 
^man, C. D., President (Statsekonom, Vitter) . . . 
.te, J., Riksråd (Statsman) 

, Jac, Landshofding (med sonen Gustaf Adolph 
och dött ren Anna ^orofvare) 

, Bengt, Riksråd (Statsman, Sophopolit) 

, Lars (Renejrat) ^ 

, Henning, Biskop 

orm, H., Kongl. Canzler 

icour, J. P., Professor 

[enborg, Helena, Hofdame 

a, Gast. (Chirur^) 

nder, D. (Jordkringseglande Naturforskare) .... 

mar^ M., Biskop : 

melias. G., Professor (Litteratur- Historiker) . . . 
Idn, P. A., Konssit-Notarie (Litteraturhistoriker, 

Samlare) ."" 

», H., Amiral ,, 

, 1^., Ståthållare «..•-. 

, A., d:o V,-'» •' 

, U., d:0 • . •'^'rvii '«'..... 



Del. 


p. 


XIV 


218 


— 


219 


— . 


221 


— 


225 


XV 


395 


XIV 


231 


>^ 


234 


... 


237 


— 


239 


t 


242 


— 


257 


.mmm 


^ 





2^ 


/ 


287 





269 


.^ 


271 


— 


275 


-^ 


280 


— 


283 


» 


286 


... 


290 


— 


300 


_ 


— . 


.. 


302 





303 


-_- 


306 


— . 


310 


— 


314 


_ 


321 


_ 


823 


XV 


1 


— 


4 


- 


14 




16 


— 


31 


- 


82 


— ~ 


33 


— . 


38 


_ 


42 


.^ 


43 


_i__ 


44 


— 


45 


«v 


49 


xvni 


368 


— 


869 


é 


^mm 



846 



Soop, A., Landthofdine 

— j Erik, öfverste (Ronangem räddare) 

— , M., Lagman, Fredscommisdarius « , 

— , C, Riksråd 

** , G., d:o . .^ 



«— , C. G., Landshofding 

•<- , Eric, Generalmajor 

Soiberg, £. af, Lagman (Philolo^, Vitter) 

Spaldencreutz, J. A., Lagman (Riksda^man) ...'... 

— , A. J., Kammarherre (Vitter, Boktryck.) 

Sfftrfirenfelt, J. G., öf ver- Ceremonimästare (Urkand- 

•amlnre. Donator, Linguist) 

Bptrre, ätten: 

Lnrs, Riktmarsk « 

Gur;^ R&d och Amiral 

B. £., General lieutenan t (Fortificationist) . . . 

Er., Statsman • < • • 

Er. Larsson • , 

Joh., Hofmästare • 

Joh., Riksråd 

Lars, d:o 

Svante, Landshofding • 

Erik, Riksråd 

Gqst., d:o 

Carl, General 

Thure, öfverste 

C. G., Riksråd 



XVIII 
XV 



Pehr, Riksråd (Riksdagstalare) 

Pehr, d:o 

Pehr, d:o 

Thure, Lagman 

Carl, Ståthållare 

Axel, R. R., öfverstäthållare . . 

Knut, Kapten 

Sixten, Generalmajor 



« 



XXI 

XV 



Henr. G.7 (Gunstling) 

Carl, R. R., öfverstäthållare 

Conrad, öfverste (Pilgrim) 

G. A., Amiral 

Axel, Fältmarskalk 

Erik, Riksråd (Statsman) . . . . : 

Ax. Wrede, (ifverståthållare 

Claes, Riksråd « 

P. G., öfverste (Vitter) 

G. A. (Konstälskare) 

Joh., Generallieuteqant 

Fredr., Hofintendent 

Fredr., Rikscansler 

— , Petter (appgifven^^Nirby ägare) , . . . 

Sparrman, A., AMoasor (NatnrforaEare, Retebeikrifirara) 



XXII 
XV 



IQ 



347 



d, Haqv., Erkebiskop (Psalmitt, Homilet, Svensk 

*hilolog) , ,.,.'. 

I, C. G.y Major (Riksd^gsmBny Topographiker) . . 

t, And.y ProfessoiC (Astronom) 

igtporteii, ätten: ,,...,.. 

~ , Joh. Wilhelm, Ambasador 



— , Jac. Wilh., Öfverståthållara 



, Jac. Magnus, Generallieut. (Statsman) 
9 Göran Magnus^ General 



^er, Chphr (Politiker) 

1^ P., Ledamot i allm. är. beredn. (Rättslärd) 
T. Holstein, ätten: 

— , Jac, Öfverste • 

— , G. B., Fältmarskalk 

— y £. M., Ambasadör 



— , A. L., f. Necker (politisk skrift- 

ställarinna) 

<— 9 C. L. (Riksdagstalare, Oppositions-' 
blidare) 

— , O. W., f. d. Statsråd, Gen.-Post-Dir. 

lelins, E. J. (Skald) 

nas, J., Biskop (Grek) • 

berg, A. H., Lektor (Philolog) 

ngk, C. B., Fältmarskalk (Ambassadör) 



)ock- och Store ätterne:^ 
G. O 



Catharina, Drottning 

Abraham 

Prik, Riksråd 

Olof, d:o 

Ebba 

Arv., General-Ståthållare * . 

Carl, Ofverste < , , 

Sten 

Gustaf, Riksråd 

Fredrik, d:o , 

Johan Gabr., Kongl. Råd 

Erik, General^ouvernenr .. . . 

G. O., Riksamiral 

E. G. (General bland Irlands bet¥ingare) 
J, Eleon., f. De la Gardie (Skaldinna) . . , . 
Magnus, Fältherre (Konstidknre, Takiro) . . 



G. L., Vice Landshofding 
M. Alb. (Urknndaamlave) 



Del. 


p. 




XV 


155 


XVI 


383 


XV 


168 




177 


-^ 


178 


XVI 


397 


XXI 


371 


. — 


372 


XV 


181 


XXI 


371 




372 


XV 


182 


.— 


191 


XXI 


371 


m^m. 


372 


XV 


199 


— 


200 


— 


202 


' .. 


204 


m^ 


205 


«~ 


207 


XXI 


372 


XV 


207 


.^ 


217 


— 


220 


— 


222 




221 


— 


231 


— . 


234 


XVI 


385 


XV 


251 


_ 


256 


.^ 


260 


— . 


262 


_ 


263 


_ ■ 


266 


— 


268 


•». 


._ 


T-P* 


270 


— 


278 


^ 


275 


> .»T* 


276 


T-^ 


284 


»*w 


287 


f"-^ 


302 


rw 


803 


■»•» 


804 


XXI 


312 


XV 


847 


— ■ 


\m 



S48 



Steakuuiuir, Math., Prott (Riktdartman. Vitter) . . . 

— y Johan^-Lector (YitterTekare) 

— y Carl, Professor (Botonist) 

— , Christian, Prost (Botanist, Lärobokifor- 

fattare, Riksdngsman) 

Stenchios, Math., Erkebiskop 

— , Jons« d:o • • • 

Stiemberg, N., Professor 

Stjemecrants, A. A. (Yitterlékare) 

Stjemecrents, Z.. Hofrattsråd (Donator) 

Stjernefelt, P., Assessor 

S^jemeld, L., Laeman (Riksdagsman) 

— , Sam., Fältmarskalk 

— , Ad. LadY., öfverkammarherre (Riksdags- 

talare, Urkundsamlare) 

— , G. N. A. A., Statsminister 

Stjemrranat, C. y.. President (Politiker) 

Stjernhjelm, G., Anti^vitets-CoUegii Preses (Skald, 

Polyhistor) 

StjemhoSk, Joh., Hofråd (Rattslard, Laghistoriker) 

fitjemman, A. A. (Hafdaforskare) 

Stjemmark, M., Assessor 

— , N., öfverstelientenant 

Stjernroos, M., General af Cayalleriet 

Stjemskold, CL, Rtksräd 

— , G., Riksmarskalk ' 

— , Nils, Riksråd (Sjöhjelte) 

— , Cl., Riksråd 

Stjemstedt, J., Landshofding 

— , C. J., Riksråd 

Stjernstolpe, J. M., 1-Me Expeditionssecreterare (Skald) 
Stjernswård, R. H., öfverste 

— , C. G., Major (Riksdagstalare, Landthus- 

hållare) 

StobsBUs, And., Professor i latin 

— , N., d:o d:o 

— , A. P., d:o d:o 

— , Kiljan, Professor (Naturforskare, Urkundutg.) 

— , Kilian d. y., Professor 

Stobée, L. Chphr, Landshofding (Fortificationist) . . . 

Stockenstr5m, £. r.. Riksråd (statsman) 

Strahlenberg, P. J., öfverstelieutenant (Geograph) . . 
Strahlenheim, H., Generalgouyernear (Diplomat) . . . 

Strand, C. J., Riksarchivets Secreterare 

Strandberg, C. J., Läkare (Donator) 

Stricker, J. Chphr, Prost (Bibliognost) 

Stridsberg, H., Professor 

Strindlund, N., Bondeståndets Talman 

Strinnholm, A. M. (Häfdatecknare) . 

Strömberg, Cl., Riksråd 

Stråle, O. v.. President 

— , N. W., Justitieråd 1 

Stromer, M., Professor (Matbematiker) . 



XY 



XVI 





n 1 


bl 


~* 


S 1^ 




3 1^ 


^^^ 


F 




z Y 


t VIII 


j! 


XVI 


Il 


— 


74 




62 




— 


75 




-~ 


86 




— . 


88 




XXI 


372 




XVI 


90 




~- 


93 







96 




— 


97 




— 


103 




— 


387 




— 


104 




— 


102 




— 


111 




~^ 


Ul 





349 



t, X, RikfrAd . . 

y O, 11*9 President 

C M,, Generallieutenaiit (Fortificationuit) . . . 

iltena; 

Sten, RUuforeståndare 

STante, 'd:o 

Sten. d:o 

Nils 

Svante, Secret.» Råd • 

Nilsy Legat 

^ , Sten^ Amiral 

Ik , Eric 

t . Maur., Riksråd . J 

Svante, Furstlig CanzUr 

Carl, Faltof vente : 

, Sten, Generalmajor (Riksdagsman) 

fiÉRenbecker, M., öfverstelientenant 

— ,0. P. (PublicUt, Vitterlekare) 

Ilkammar, P., öfrerste 

— , Ulrika Eleonora (Amason) 

— . , Jon., öfverste^ 

— , O. M., Ryttmästare . • 

al. Fr., Commerceräd . 

ladblad, J^ Borgmästare (Politiker) 

ladcvall, Cf. J.^ Professor (Naturforskare) 

tmanyader, Biskop och K. Canzl 

^berg. J., Professor (Mathematiker) 

ftrts. O., Professor (Naturforskare) 

ftbilins. O., Erkebiskop (Katechet) 

Bdberg, Bisk. (Homilet, Psalmist, Svensk Philolog) 
sdenborg. Em., Assessor (Naturforskare, Theosoph) 

sdems, G. (Politisk skriftställare) 

monius, E., Biskop (Polem. tbeol.) 

nuwon, N. (Bondeståndets Talman) 

[vänder. J., President 

[▼ius, siägten 

réen, P. (Asket) 

lerberg, O. (Politiker) 

lermanc, O. J., öfverstelieutenant (Målare) 





p. 

389 


XVI 


— 


115 


— 


115 


— 


121 


— 


126 


— 


128 


— — 


129 


— 


180 


— 


154 


*— 


166 


— 


167 


• 


169 


— 


m 


— 


173 


— 


175 


— 


176 


*^ 


179 


— 


184 


-^ 


185 


— 


186 


— 


187 


— 


188 


— 


201 


— 


392 


— 


204 


— 


219 


— 


221 


— 


222 


— 


224 


— 


290 


— 


350 


— 


353 


i— 


360 


— . 


360 


XIV 


269 


XVI 


365 


.— . 


369 


— 


370| 



T. 
(xrn B., xvin a, xxi b. i ä.) 

g;lioni, M. (Artist) 

iMm, P. A., Brukspatron 

nnstrom, N. BI. af, Cansliråd . 

abe, G. A., Riksråd 

— , £. D., d:o 

— , W. Ii., d:o 

— , C. £., Ordensbiskop 

iwast, J. H.. General 

igel, Er. (Hiitorietkrifvare) 



mSL. 


p. 


XVII 


1 


— . 


9 


XVIII 


40 


XVII 


12 




13 




26 




27 


— 


81 


— 


87 



\ 



350 



Tégtt<^ Cb^m, Bifkop (Skald) 

Terteru, Ingilb.,. Prost i Dalom 

— , EL, Pro«t i O. Dalom - 

-^ , J., Biskop (Theolog, RiksdagsmaD) « 

TMrtlneden, Jac , Bergsråd 

— , Carl, Amiral 

— , Fredrik, President 

Teftsin, Nicod., Architect 

•^ , Nicod., Riksrad (Architect) 

«^ y C. G.. Riksråd (Statsman, Konstdomare, Vitter) 
«^ , Charlotta, f. Sparre, Hofdame « . . 

Thttm, P., öfverintendent (Rlaccenat, Antiqnarie) . . . 

Thegner, O., Landshofding C^RedactionsdHfvaren") 

Theoreil, S. L., Justitie-Canzler (Rattslärd) . . • « . .^ 
- , J. P. (Publicist, Vitter) 

Tholander, P. Vf. (Antiqvarie) 

ThomsuA, J. J., Prost (författare i iCyrkbistériea) . . 

Thomander, J. II., Domprost (Homileti Rtk^dagataklre) 

Tkorild, Th. (Esthetiker, Philoioph, PoUtUk aktift- 
ställare) ^ . 

Thott, T., Landshofding 

Thunberg, C. P., Professor (Naturforskare) ....... 

•^ , D. af, öfverdirektor (Skepps- och Dock- 
byggmästare) «««..<««.. 

Thanraan, H. (Häfdaforskare) 

Tharn, Matth., General <«.•«... ^ . , 

— , F. B., Generalmajor . . « « . é ^ * « . . « . 
' ^^ » H-> Riksråd 

•^ , K. D., Boktryckaregcsäll , 

Thysdius, C, Amiral, Superintendent 

•— , P., BiHkop (Riksdngsraan) 

Tibell, G. W., General (Häf da forskare) .... 

Tiden, L., Djurläkaro 

Tilas, D.j Riksheraldicus (Riksdagsman) .... 
Tingstadius, J. A., Biskop (Orientalist) .... 
Toll, J. Chphr, Gencralgouverneur (Statsman) 

ToUesson, P., Prost (Homilet) 

ToUstadius, Ér., Prost (Homelit, Casnistiker) 

Torstensson, L., Fältherre 

— , A., Riksråd 

Tott, ätten: 

— , Thor (Lagförfattare) 

— , Axel, Dansk Riksmnrsk 

-* , Eric, Svensk Riksföreståndare 

— , Ivar, Riksråd 

— , Philip, Slottslofven 

-*• , Lars, d:o '. . . 

••*- , Åke (Klosterfundator) 

-- , Olof (Sjöröfvare)' 

-** , Ingeborgs (Mecenatris) 

*-■ , Åke, Ilöfvidsman * , 

— , ClaeS) Krigsöfverfte , 




««*..tf«**..«rf. 



. . « 



XVII 



XVI 



xtii 



XVI] 



XVII 
XVII 
XXI 



XVII 
XVII] 
XVII 



XVII 
XVI 



£ Ahe, Fnltherce 

E Clnea, Rikirud (Dii>luDiat) 

Bfr, J., PrnfensoT [Lntinxk akald) 

Hruld, S., StntgMd IVitterlcknre) 

r- , Mårten, Cnjiil. Mechiinicua 

bias, M., PrfiHt 

K , Sam., Erkebinliiip (Rikadarstalare) ...... 

P, linn T., d:o diO 

ffe, fimt.: 

■ , ArTid, Herre Ulf Bd 

■ , Torkel, RikifureitåndiirB 

- , Birger, Ribiräd ...'...., 

- , Birger, d:o 

- , Arrld, d:o 

- , Ijlc, yald Rik»f5reitändaro 

*• , Gnttaf, Erkfebisbop IRikiforrädare) 

- , Arvid, Amiral och Ribiråd 

~ , Jnnbim, Dan«k KikanmirHl 

- , Arvid, Svensk Amiral och RikirAd 

- , Thure, RikBfild 

- , Anna {Ronntrirc) 

" , Fredr j OfvcrstelieutenHntlFidetconiDiiMtiftare). 

" , Georg H-, Cuntre-Amlral . . .-. 

- , Henr. af, Geneml-AmirRl 

tim Bnnda, G. (Mieccnnt, Honstdnmare) 

Ua WacbtmeiBter, C. A., Rikadrota 

— M. G., Jost. StatamiDiater (Stnta- 

man, Chemiat) 

k«nM, C. B., Ptofti.or (Tidsbild) 

i«ld, É., Aue*at>r iGeiif^raph) 

■Rcl, L,, Amlinmiadöc 

^ , N., Hof-Crmder 

*KcV, J. (SvedenborgBre) 

»•tiiu, J., Kimgl. Hnndacktcr 

teblad. B. J. FVitterleliBrel 

Iieroi, Ad. (Eethetiker, Philolog) 

^jcht. Ätten 

— , O., Handeliborgraäatnre . . . 

— , O., Rikaråd 

~ , Michael, öfTentätliällare 

— , C. Fr,. Bikiråd 

r. 

{XIX B., XXt B.) 

aRBnriatare - 
el: H., Domproat 

Nilj, Anralist 

fla, CL, Amiral 

■ , C. H., Kammariiem (Häfdafbnfctn) 



-wr 


T 












9)1 












til 


XTIII 


mm 




m 




m 


XVU 


311 




»12 


XXI 


mt 


XVII 














117 




tai 




ta* 




III 




ns 




tSR 


— 


sa 


_ 


»2» 




m 










XVII 


a«) 


_ 


itfiii 


XVIII 










i 








7 












•a 








u 






— 


38 


— 





"xr 


TT 






XXI 


au 




1 


XX! 


ta 


XIX 




— 





3» 



Vggltm, Saamel af, OfventAthållare 

— , P. G., StaUrAd 

UpU, P^ Proit 

Ubr, C. D., Riksdagsman 

Ulf, ätten: n 

- , Torsten, Ulf Jarl, Ragvald Jarl 
— , Stenkil. Inge, Halstan, Kungar 

— , Olof, Näskonang 



fEmi 



XXI 
XIX 



— y. Ulf Carlsson, Sveriffes l:ste Drots 

— 9 Philipp Ulfsson, Riksråd 

'— , Mattnias 

— , Er., MaxQoBiQs 



Ulfeld, Corfitz, Svensk Gref ve. Sv. Kon^l. Geheiineräd^ 
l:8te Sv. Gonverneur ocn Landshofding i Malmö 
(Statsman, Statsbrottsling) 

— , Ebbe, Riksråd 

Ulfhjelm, A., Krigare 

Ulfsax, Jons, Ståtnållare ofver Småland 

Ulfsparre, ätten: 

— , Göran, Riksråd 

— , Hans, Ståthållalre 

— , Måns, d:o 

— , Johan, d:o 

— , Erik, d:o 

— , Åke, Landshofding 

*— , Göran, d:o 

— , Eric Georg, Generalmajor 

Ulfitand, åtten: 

— , P. Galle, Katholsk Theolog 

Ulfständer två röda, Henrik, Erkebiskop 

Ulfvenklou, Henrik, Krigare 

— , Henrik Gustaf, Nekromant 

Ulfåsa, ätten: 

— , Ulf, Riddare 

— , Birritta (Sierska, Författarinna) 

— , Catharina, Författarinna 

— , Carl, Riddare 

— Birger, Christi grafs Riddare, Författare . . . . 
Ullberg, J., Lagman, Borgarståndets Talman (Rättslärd) 

Ullen, P., Professor 

Ullman, £. £., Romanförfattare 

Ulmgren, P., Expeditionssecreterare (Konstkännare) 

Ulstadius, L. (Separatist) 

Umreise, Erik, Riddare 

— , Johan, d:o 

Unge, 01. von, Vice Amiral 

Ungern v. Sternberg, M. A. v.. Fältmarskalk 

Ungius, J. P., Superintendent 

Uppmarck, Joh., se Rosenadier. 

Uppström, And., Philolog 

Urne, Chr., Riksdagsman 

— , Knut, d:o 

Ump, Erik Pedersson m. fl. 



XXI 



XIX 

XXI 

XIX 

XIX ni 
n 

— in 

- i\ 



xw 

— 

XXI 



.^ 


_ 


— 


zd 


— 


SiS 


— 


Wi 


— 


sin 


XIX 


76 


XXI 


347 




349 


XIX 


77 


~— 


80 


XXI 


350 


_ 


351 


— 


354 


XIX 


86 


XXI 


355 


.^ 


356 


— 


359 


— 


361 




— 



tu 



% 

^Aiild, SlotUbcrre 
Joh. Ton. Amital 

fWf Petter Mansson, RiksuchiT^s 
nlijelm. Er., Målare 



Pel, I P 



XXI i 



XIX 
XXI 




v. ©cli 






(XIX B., XX B.y XXI B., XXn B. 9 Ä.) 

clienfelt, D. Fr., Joach. Fr. och C. Fr., Krigare . . 

chschlager, 6., Hofcanzler 

chtmeister, ätten: 

— , Hans, Fältmarskalk 

— , Hans, Riksråd 

— , Agnes, Riksrådinna 

— , Biechert, Generallientenant 

— , Hans, Kongl. Rad (Statsman, Sjohjelte, 

Carlkronas anlnggarc) 

— , Carl Hans, Amiral 

— , Claes Adam, d:o 

— , Gustaf, General 

— , Axel, Fältmarskalk (Statsman) .... 

— , Carl Adam, Öfverste, Marskalk, (Riks- 

dagsman) 

idman, J. A. (Witterhetslekare) 

idstrom, B., Lertor 

— , C. B., Ofverdirectör (Nationalekonom, (Slaf- 

Tcri-abolitionist) 

— , C. G. (Vitterlekare) 

— , J. A., Läkare 

em, Jonas, Statsråd . . .^ 

etterdahl, J., Prost' (Bibelsällskapets Secreterare) 

agenfelt, H., Vice Amiral 

igner, E., Prost 

»hlberg, P. F., Professor (Naturforskare) ....... 

»hlbom, J. G., Kongl. l:ste Lifmedicus (Naturforskare) 

— , C. A., Prost^ 

— , J. IV. C. (Historiemålare) ^ . . . . 

ahlenberg, G or., Professor (Naturforskare) ....... 

ahlfelt, J., Krigare » . . 

ahlin, O. F., Prost (Vitterlekare) 

ahlstrom, J. G. (Biograph, Häfdakritiker) 

ahrendorff, J. D., Commerceräd 



Del. 



XXII 
XIX 



95 



XXII 
XIX 



XXII 



Biberg, C. G. (Vitterlekare) 

alckendorff, ätten: 

— , Chr., Landsdomare 

— , Hans, Possessionat 

— , Cphr, en af 1789 års Siibscribenter 

BI06R LEX. XXn. 



XIX 

XXII 

XIX 
XXII 



XIX 



Wtlclnr, Bl., KammmrrSd 

WaMm, F- D., FSrfatUre (Sredenlrargare) 

WvldeBitrSm, J. G., Philoloc 

VBlerim, J. D. (SkaW) 

VklUe, S. de la, Architect 

— , J. de In, d:o 

— , Cphr, d:o 

Walléen, E., Ledamot af H. Domitolen . 

— , Jer., Landshöfding 

WHUenber^, Jac, KTrkaherde (HamorUt) 

— , Marc, niikop (örveraättare) 

WallencronH, Ol., Krigare och G., Kapiten 

WmUcBiiu {Wählaslä^ten) 

'— , A., Pro«t (ViN-sängare) 

— , Gabr. (Ilnmilct, Gramraatilcer) 

WBlUniiu (Ofvanäkera-Hlägten} 

— , Jar., Profexsur lUxeget, Vitterlekare) - . . 
Walleoiiu CWehmo-«lägten) 

— , Joh., Dnmpmit 

— , Mart. J., Profeiaor IHathematikei') 

— , Job. Fredr., Canzliräd (Nalnr- och Häfda- 

fonkare) 

Wallcnsis, S., Hofprediknnt 

-Wallenitedt, L., Kongl. Råd 

WBlleDitjerna, O., ABgenfinr (Rättilärd) 

— .Sam., Oherate 

Walleniträle, M. G., Biskop (Vitter) 



SUll 

xxun 



Walli 
Wallei 
Valleri 



Ur., Biskop . 



ProfeHsor (Musikerj 

— , G-, Assciisor 

Walleriui, N., ProfcBKor (Metaphj^iker) 

— , J. G., Priifcasor (Mineralog) 

Wallick, J. V. T., Irtigat 

WaUin, And., Riksdnesmnn 

— , G., Bisknp IRikedaMman) 

— , G., Biskop (Lärd, Riksdaesman) 

— , J. O-, Krkebiskop I Religion stal are, Psalm 

— , Job., Kyrkoherde (KiksAgsman) 

Walliiis, L-, Biitknp 

WaltmBn, J- H-, Lector (Archsolog) 



XXU 1 
XIX ; 



Wallmark, P. A., Canzliråd (Esthctiker, Publicist) . . 

Wallquist, Ol., Biskop {StifUrefurmatDr, Stataman. 

Tnlnrcl .* ' 

— , Scth, Pr«st 

— , Carl, Legat, Preat 

— , Elof, Proftasnr 

Wallraffn, II. Höfvldarann 

Wallram, Olof, Krigare 

■Wrilrave, G., Krigsråd 

— , Jar., Jiiria Prnfessor 

— , Petter, Ritare 



E., Proit (Homilet) 

M, Assessor 

von, Rikaråd 

»OB, Öfverstelieutenant 

»Hr, ProfeBBor '. 

Dlof, UnderBtäthällare 

A-, FhLlosoph 

AmLasaad-Secreteraro 

P., Wi!t.-Acad. Scctetetare (Artronom) . . 

, Ö., Prost 

C. G. (;Häfdateckniire, Bibliognoit; . . . . 

Jphr y., Stäthällaro 

itanulatu, Hofpreat 

RikiVåd* 

StåthållarB 

;ern, Drotz 

-istiernsson, R. R., N. Chriitiernsaou, Urotz 

, Biskop, Riksfi)reständai:e 

General 

^iern, Bikaräd 

d;o 

f Ericsson, f. d. Kronprins 

f, Kustnf Adoliihs ion, f. d. Kronprins . . 

;. Rikfiräd 

.. A, af, Gentralmajor , 

, Lcctor (Astronom) 

Iinratcn, Cnniminister (Asket) 

(Häfdatecknare) 

, Prost 

, Archiator 

h.. Vice President 

ma Maria (MAIarinnal 

irl Johan, Assessor (Riksdagsman) .... 
istaf. Amiral 

M., Stntsmlnistcr 

Trk-oherde 

r fadren Wcdel, And. (Häfdaforskan). 
\. F., Läliara 

v.. General . . ' 

h., Biskop 

E. T.j Arcbieler 

Tofeasor IPoiitiker) 

, KSdman iViltcrlekare) 

Generalgnuverneui' . . '. 

ilina (Vitter) 

Gunnar, Lectvr (TonsätUre, Skald) . . . 



TTT 


T 






Wll 










2 


XT£1I 


n 


XX 


«i 


XXII 






fl 




8! 


XX 


4i 




Ht 




m 




m 




w 








« 


— 


61 


_ 


71 




7! 












» 








K 




» 




W 


XXII 


» 




» 




tS! 








M 




IIM 




m 


_ 


LOS 








111 




US 




115 




iS 


— 


_ 


lai 












»: 


XXII 


■2 






XX 














)i 




11 




IH 



w 

XXL 
XX 

XXI 

XX 

XXI 



Wennerdftlil, W., Prott \XX 

Weaiientedt, A., ISenerallieutenant \XXSl 

— ' , S. J., Generalmajor 

— , C. G., Landsböfding • • • • j. 

WcÉfJoe, Tb., Prost (Theol. Förf. och Ofycraättare) 
Wcnttroni, C. E., Comm. (TheoL ofvercättare, Yitter) 

Vereliai, O., Professor (Häfdatecknare) 

Werlin, O^ Canzliråd, Bondeståndett Secreterare . . . 

Werner, M. (Leziograph) 

Wernskioldy J., Fortincationist 

Wertmuller, A. U. (Målare) 

Werring, J., Assessor (Historieskrifvare) 

— ' 9 J- G., Ambassadsecreteirare (Yitterlekare) . . 

Westbeck, Sacharias, Prost (Ekonom) 

VTestéc, C. G. Th., öfverste ell. General i fransk tjenst 

'We»te'n, Ar., Prost (Biograph) 

Westcnbjelm, Tob., Assessor (Historieskrifvare) .... 

Westerdabl, Fr., Prost^ 

Westerhof, P., Bondeståndets Secreterare 

Westerman, A., Prost 

VTesterstrand, P., President (Vitter) 

Westfnl, J. v., Hanptmann 

Westgöte, Arvid, Höfvidsman 

— , Nils, d:o 

— , And., Slottslofven 

— , Claes (Statsbrottsling) 

— .Lasse, Ståthållare 

Westin, Fr. (Målare) 

Westman, L. F., Professor 

— , Joh., Läkare 

Westring, J. P., Archiater (Naturforskare) 

Wetter, W. G., llist. Lcctor 

Wetterborg, P., Prost 

Wetter bergh, C. A., Vittcrlekare 

Wetterling, Alexander, Kapi ten (Målare) 

Wetterstedt, E. af, President 

— , G. af, Statsman 

— , N. J. af, Canzliråd (Vittcrlekare) 

Wetterstcn, B. Tli., Doctor och Comniinister 

Wexionensis, J. M., Biskop (förf. i philos. och politik) 
Wexionius, O., Professor (Rättslård) 



XI 
X\ 



X^ 
X 



— , o. (Vittcrlekare) 

Weynant, L. (Målare) 

Wibeli, Olof af, Landsböfding 

Wickenberg, P. (Målare) 

Widebcck, É., Domprost 

Widekindi, J., Rikshistoriograph (Historieskrifvare) 

Widtfn, J., Prost (Politiker) 

Widman, Joh., Vittcrlekare 

Widström, U. C. (Skaldinna) 

Wlesel, Elias, Prost 



X 



\ 
X 
X 

Ii 
X 

x: 

X 

x: 



[». 



857 



I, Sam., Prost -• 

l^en, P., d:o 

Btjerna, Erik, Krigare 

Olof (Borgarståndets Talman) . 

Pehr, Canzliråd (Donator) 

nan, J. H. (Statsbrottsling) 

, Casp., Prost (Riksdagstalare) 

, Sven, Biskop (Riksdagsman) 

trom, A., ticctor (Mathematiker) 

ilad, J., Statssecreterare 

an, C. J., Myntstämpclmästare 

lansson, J. (Musiker) 

rom, J. £., Professor (Naturforskare) 

e, J. C.j^^Wetenskaps-AkaderaiensSccr. (Pliysilfer) 
f Jac, Canzliråd (Häfdatecknarc, Rät^lärd) . . 

, And. (Skriftställare i politik m. m.) 

man, A., Legat, Fredscommissarius 

brand, E. G., Öfvcrste 

, E. G., Generalmajor 

2;-man, H. J., Krigare '. . . 

1, J., Prest (Fattigskolstiftare) 

inn, O., Skeppskapiten (Resebeskrifvare) 

man, S., Prost 

)m. A., Theol. Professor 

, J., DoGtor och Domprost 

, J. A., Prost , 

id Lilja, Harald Gudmundsson 

— , An. Har— sson j 

— , Thorkil Anundssou 

s, Nils Olofsson (Statsbrottsling) 

ivist. O., Eloqu. et Polit. Professor . 

Ird, Joh., Biskop (Talare) 

, J. D. af, Statsråd 

, C. F. .af, Erkebiskop (Riksdagstalare) . . . . 

lerfelt. Sv., Krigare 

jtorps-slägtcn 

— , Ambjörn (Medlem i en Kongl. 

Förmyndareregering) 

— , Håkan, Marsk 

— , Sigge, Biskop 

— , H., Marsk : . 

— , Benedict, Mgr, Biskop 

— » ^»&ffe ocJ^ Ragvald . .' 

-— , Magnus, Erkebiskop 

* — , Benedict, R. R. (Lagredaktör) . 

— , Magn., Riksråd i Sverig.e och 

Norge 

— , Axel 

— y Magnus, Erkebiskop i Lund . . . 

— , Aslak Bolt, Erkebiskop i Trend- 

hiem (Carl VIII» partianforare| 

— , Amund Bolt, SveiiaKt R. B. . . . 



!>•). 


p. 
256 


x\ 


— 


258 


xxu 


182 


— 


187 


— 


190 


— 


1»8 




197 


— 


203 


— 


204 


— 


205 


— 


207 


— 


211 


XX 


283 


— 


287 


~~ 


290 


XXII 


213 


— 


215 


_ 


216 


XX 


291 


XXII 


217 


— 


218 


XX 


294 


— 


296 


— 


299 


XXII 


220 




222 


— 


224 


— 


225 


« 


233 


XX 


301 


— 


343 




310 




324 


XXII 


243 


— 


233 


, , 


234 


— 


236 


— ■ 


237 


■- 


238 


— 


239 


— 


240 


— 


241 


.. 


242 


— 


242 



S58 



D« 



Winstrap, P., Biikop (Epigram itt) 11 

, WiraBoiiu, S., Biskop 

VTineui, N., JProfessor X% 

Virgin, A., Cont re- Amiral 

— , Chr. A., d:o (Jordkringseglare) 

Virginias, And., Theoloff 

IVirtén, C. J. af, Vice Amiral 

— , G., Statsråd (Statsman) 

UTistrand, A. T.» Läkare 

Vitinghoff, J., Öfverste XI 

— , Kr., Generalmajor . . ? 

Witte, H., Biskop 

■ — , J., Läkare X5 

Wittenberg v. Deber, A., Fältherre XI 

Vitzen, II. von, Riksråd 

— , V. von, d:o 

— , Th. von, d:o 

— , N. von 

Wivallius, L. (Vitteriekare) 

Vogler, G. J. (Musiker) XX 

Wolff, J. B., Prost 

Wolffelt, O. M., Landshofding (Firigare) 

Wolimhaus, J , Apotliekare XI 

WoUin, Chr., K. Lifmedikiis 

Voltemat, H. J., Öfverste 

— , H. J,, Historieskrifvare 

— , l^ D., Iiongl. Öfvcrhofprcdikant , 

— , J. A., tillförordnad Land.shöfJing- 

Wrangcl, nttfii: 

— ,'l)idrik, Koiipl. Råd 

— , Carl, Generalmajor 

— , C. H., Fältmarskalk , 

— • , II. G. (Riksdagsman, Konstälskare) . . . . , 

Rättelse X: 

— , G. G., Landshofding (Statsekonom) X 

— , Herman, Fältlicrre , 

— , G. J., Öfverste , 

— , W. G., Major (Statslirottsling) 

— , J. M., Riksråd 

— , Er., 'd:o X 

— , Er., Lagman (Statshrottsling) 

— , W., Generallieutenant 

' — , Hans, Öfverste 

— , C. G., Ceremonimästare 

— , C. M., öfvcrhofprcdikant 

— v. Brehmcr, J., Öfvcrstclieutenant 

— , Carl Gustaf, Sjöhjelte, Fältherre 

— , A. J., Riksråd 

— , A. J., Amiral (vid Hertig Carls sida i Hog- 

landshataljen) 

— , Otto Reinhold, Generalmajor 

— , Anders Reinhold, Riksråd 



339 



Éhigel^ Tf olmer. Krigare % ; 

,- — , Helmut, Of verste 

— , Gustaf, Vice Amiral 

— , Fabian, Kejserlig General-Fältmarskalk . . 
-— , Otto m. fl:, Caroliner 

— j Fr. A. (Botanist) 

^e, ätten: 

•*• , Henrik (Konunffsräddare) 

r- , Fabian, Riksråd (Statsman) 

— , C. H., Landshöfding . . ^ 

— , H. J., d:o (Riksdagsman) 

■^ , Fabian, Riksråd 

"— , Fabian Casimir, Generallieutenant 

^ , Fabian, Fältmarskalk 

"- , Fabian Jacob, Generalmajor (Physiker) .... 

—• , Rabbe 

»eecb, K. F. (Folkskolvän) 

tviowitz, Joannes Weicardus, Partigängarc 

idfyenstjerna, J., Rättslärd 

lltejns, J., Kongl. Öfverbofpredikant 

dt v. Steijern, J. J., President 

vrmbrandty M., öf verste (Läderkanonernas uppfinnare) 
nrtz, Paul, Fältmarskalk 

fk, W. de. Myntmästare 

— , W. de. Statsbrottsling 

rnbolt, Stätbållare 

iebals, Hans (Spion) 

Ihlin, J., Domprost 

— , Anders, Justitieråd 

— , A. M., Läkare . ." 

— , Otto Chr 

— , Cbristian, Domprost (Tidsbild) 

— , L. P., Prost (Homilet) 

— , J. P., Prost (Skriftställare) 

Inngeslägt 

— , Tuke af. Riksråd, Lagman 

— , Carl, Riksråd 

— , Leek, Ståthållare 

ngaslägt, ätten : ^ 

— , Magnus Harald i. Biskop (Statsbvottsling) 

— , Håkan, Höfvidsman 

— , Engelbrecht, Riksråd 

— , Engelbrecht, d:o 

— , Jöns LaurentzRon, Decan (Stiftscbcf) . . 

— , Jöns Larsson, Krigare 

— , Thomas, Riksråd 

— , Harald Bengtsson 

mund, Prest, Legat 

rnschiöldh, J., General-Qvartermästarc 

Atelius, J<^nette Marie, Artist (m. fl. Artister) . .^ 



Del. 



XXI 



XXII 
XXI 



XXII 
XXI 



XXII 



XXI 

XXII 

XXI 



XXII 
XXI 



XXII 
XXI 



XXII 



p. 

154 
156 
157 
299 
159 
160 
168 
164 
299 
166 
169 
189 
191 
200 
300 
304 
312 
316 
205 
318 
319 

207 
209 
213 
222 
321 
228 
231 
233 
322 
238 
240 
241 
243 

262 

1268 
269 
270 
276 

m 

278 
282 

288 

291 
292 
302 
315 
316 
317 



328 



I Tryckfelsregistret tillägges: 



XXII: 143, r. 12 iippifr. Rtar: flyttades, läs: flyttats. 
144, r. 15 — vill radens slut tillägges: Ha 



ns son 



150, r. 13 nfr. st»r: sliar pä, läs: skar till herre pa 
101, oinvexlingen af Claus, Claes och Clas, här, såväl tfi 

i källorna, afhedoK! 
170, r. I och 2 iippi^fr. läs: Fants och Lästboms boktryckare 

321, r. H uppifr. stär: vä. läs: vär. 

322, r. 5 -- läs: vetenskapsmän och r — c, p. och p. 
333, r. 22 — läs: accompngnera/ide. 



3RARIES STANFORO UNIVERSirr LIBR/ 



LIBRARIES STAN FORD UNIVERSr 



rilES STANFORD UNIVERSITY UIBRARILS 



-ORD UNIVERSITY LIBRARIES 



ANFÖRD UNIVERSITY LIBRARIES STAN I 



■JIVERSITY 



fordUNIVF 



:S STANFORD UNIVERSITY UBRARIE 



LIBRARIES STANFORC 



NFORD UNIVERSITY LIBRARIES STANF( 



VERSITY LIBRARIES STANTORD (JNIVE 



VARIES STANFOHD UNIVERSITY LIBRAf 



Y LIBRARIES STAMFORD UNIVERSPTY Ll 



S STANFORD UNIVERSITY LIBRARIES 



ID UNIVERSITY LIBRARIES STANFORD 



NFORD u-, 



rs STANF